Kategorier
Naturbilder

NATURÖGONBLICK

 

 

 

Från mitt besök i Skånes-Fagerhult.

 

 

Jag bevarade några upplevelser från mitt besök i gränsbygden vid Fedingesjön.

Det var, trots torka, men efter det senaste regnet en intensiv grönska med den vackra ljusgröna färgen som utmärker försommargrönskan.

Har man ögonen med sig upplever man skönheten.

Inte bara i natur, utan även i det som kan tyckas skrot finns det en utstrålning som kittlar fantasin att skapa tankar, om det var en gång…

Insekternas värld är fascinerande med sin anpassning och sina former. Inget är tillfälligt eller slumpmässigt, utan allt är ett resultat av evolutionen.

Håll tillgodo !

Silkesspinnare. Tror jag…

…jag kommer att tänka på “Läderlappen” eller “Batman”, vars äventyr man läste om i sin avlägsna ungdom.
Då Läderlappen skulle rycka ut i Gotham City och polisen behövde hjälp, projicerade polismästaren en läderlappssymbol på natthimmelens dramatiska moln, så vår hjälte visste,  han skulle rycka ut med sin kollega Robin i Läderlappsbilen.

Jag kunde bara inte låta bli att ta några bilder…

En get med väldigt stor buk…ska hon kidda nu ?

Lite sent i tid kanske, men…

Jag kopplar denna blomma till Elsa Beskows saga om Tant Brun, Tant grön och Tant gredelin. Blomman påminner om dessas bahytter.

Här var det gott om klöver…

Käringtand

Vädd

Mindre Blåklockan kämpar på.

Ett klassiskt företag. “Regntunga skyar, varhelst jag ser”

Stadigt regn och dis.

 

 

Kategorier
Naturbilder

EN FÅGEL I SKYN…

 

 

 

…räcker för att glädja mig !

 

 

En fågel vars kvitter ständigt väcker minnen hos mig är sånglärkan.

Jag minns, då jag bodde i Skövde och vi låg ute vid flygklubbens fält vid Hasslum och väntade på bogserpiloten,  som skulle dra upp våra segelkärror, hur skyn var full av  sånglärkor,  som intensivt kvittrade och hävdade sitt revir.

Samma förhållanden i dag, då jag är ute med mina termikflygplan och sitter i min stol och flyger. Jag upplever naturen mycket starkt, då en lärka ryttlande spelar sitt intensiva spel för att tala om, att här är hon chef.

Sitter jag och koncentrerat flyger min modell i min egen bubbla, kommer en uppdykande spelande sånglärka in på min imaginära scen som ett intensivt vibrerande och drillande utropstecken.

Härligt.

En sånglärka flyger i regel på ca 80 meters höjd,  då de spelar. Varför de kvittrar ? Jo bland annat för att hävda sitt revir och tala om för inkräktare, att här bestämmer jag.

Eller kanske de kvittar av glädje…hur nu en liten sånglärka kan känna det…fast det är klart, om jag får en fin termikblåsa, som bär min modell så högt jag vill, så känner jag också lust att kvittra…

Då en sånglärka beslutar sig för att landa efter en kvittersejour i skyn, gör hon det genom att vinkla stjärten uppåt, vilket får henne att sjunka nästan vertikalt.

Exakt samma system använder modellflygare, vilka flyger friflygande modeller då de vill avbryta flygningen. Stabilisatorn fälls upp och modellen sjunker nästan rakt ner som förebilden lärkan.

Tyvärr har jag de senaste åren märkt, att antalet av sånglärkor minskat. Varför ? Only Heaven knows ?

Det är inte lätt att fotografera spelande lärkor. De är ju små objekt mot en blå sky. Kameran har svårt att fokusera och jag måste köra på 1/10000:dels sekund slutartid.

Det påverkar resultatet kvalitetsmässigt. Alla bilder är uppdragna till gränsen av det som är möjligt.

Tur min kamera har funktionen kontinuerlig tagning, då den rasslar iväg många bilder per sekund.

Mina bilder tog jag , då vi flög vid Haga en fin sommardag dagen innan Sveriges Nationaldag.

Jag fotograferade också andra fåglar och det kommer här på min blogg.

Här är några av mina ögonblick som jag fick erfara tack vare för jag var ut och flög och inte låg i dvala framför en tv och lapade i mig 20 avsnitt av “Ullared”…

 

Landande lärka med uppfälld stjärt.

Kategorier
Naturbilder

BARA EN SÄDESÄRLA ?

 

 

 

Är det någon mer än jag…

 

 

 

 

…som tycker att antalet av fåglar har minskat ?

Tendensen märkte jag tydligt förra sommaren, då antalet tofsvipor tycktes ha kraftigt gått ner.

Vi,  som var vana att se tofsvipornas tumlande flygning över ängarna nära havet och deras genomskärande varningsskrik, vi möttes av nästan total tystnad.

Även de mindre fåglarna har minskat i antal. Orsakerna kan inte jag sia om, men ska jag gissa, kanske fågelinfluensa, virus eller det som jag mest tro på, lantbrukets odlingssätt och monokulturer.

Biotoperna för fåglar försvinner i förfärande takt, även om man försöka restaurera marker,  så de passar våra fåglar.

Kan du tänka dig en natur utan en drillande lärka i skyn, eller kan du tänka dig en försommarkväll utan en näktergals gränslösa spelande och knäppande  ?

Jag var ute och strövade häromdagen och träffade på en sädesärla, som nervöst trippande runt på sina otroligt spinkiga ben bland grus och stenar.

Att dessa tunna ben kan åstadkomma så mycket ?

Här några bilder.

 

Kategorier
Naturbilder

HAR DU REDAN EN SKRÄCKÖDLA I DITT HEM ?

 

 

Skaffa annars en Tyrannosaurus Rex

 

Kompisen Frank printade ut denna ödla.

Den är 175 cm lång och är mycket fint ytbehandlad.

En prydnad var den än står. Kanske på väggen ovanför din säng…

Om du vill köpa den kostar den 4000 kronor. Kanske till en zoologisk affär ?

Vid intresse Pm:a mig.

Bilderna gör inte konstverket rättvisa, då det var mörkt då bilderna togs.

 

Kategorier
Naturbilder

GRÖNT OCH EN FRI HORISONT

 

 

 

Försommarströvtåg

 

 

 

Vi har upplevt några härliga försommardagar vid kusten.

Solsken och  ca 20 grader varmt. Tyvärr, om man är modellflygare,  lite för stark vind från sydost.

Om vinden är ett hinder för mitt modellflygande, hindrar den mig  inte från den  dagliga promenaden längs strand och strandskog.

Är jag ute och strövar,  brukar alltid något nytt och spännande inträffa, som ger en god upplevelse .

Det är ju de positiva upplevelserna, som ger mening åt våra liv.

Vid Lagans utlopp i Laholmsbukten, Lagaoset, där stod en ensam fiskare , vars hopp om fångst hägrade i fjärran.

För övrigt var den långa stranden helt tom på mänskligt liv.

Som alltid hade jag med en kamera och då jag närde hopp om att kunna föreviga lite fåglar,  hade jag ett 300 mm zoomobjektiv apterat. Vilket naturligtvis inskränkte kamerans förmåga att ta bra närbilder.

Eftersom det var mycket varmt, vilket märktes  då jag satt och filosoferade vid havet, väcktes en tanke…Tänk om man skulle ta ett dopp…Tanken omsattes i handling så tillsvida,  att jag kunde väl blöta fötterna…

Till min förvåning var vattnet i den lilla nipan varmt.

Så av med kläder och en försiktig doppning. Jag överlevde och kände mig som en badpionjär…

Vägen genom den frodiga strandskogen var en orgie i grönt. Alar, björkar och bokar var utslagna och höljde vägen med försommargrönt. Härligt. Man blir lätt i sinnet, då man upplever denna grönskan.

Efter 7 km promenad åter till bilen, som var 40 grader varm och resa till hemmet vederbörligen vederkvickad till kropp och själ.

Här kommer några ögonblick från torsdagen.

 

 

En sothöna paddlar energiskt på i typisk stil.

De största matoppertunisterna; fiskmås, gråtrut och storskarv.

En strandskata ruvar sina ägg i gruset på en nyss anlagd yta.

Rapsen breder ut sin citronfärg och i horisonten Kyrktornet i Eldsberga.

Ett ensamt (O)djur på stranden

Inte speciellt mycket badgäster på stranden.

Japp, här doppade jag mig !

Vi som är kustbor, vi har till vår lycka en obruten fri havshorisont.

Ett förebud om sommar är blommande Cumulusmoln i skyn.

Djuret med strandens minsta hjärna i förhållande till sin ganska voluminösa kropp. Därmed inte sagt att han inte är intelligent…

Tjänis, jag är en fransk bulldog.

Hur klarar sig dessa örterna i den torra miljön ?

De ger aldrig upp.

Detta är en av mina favoritörter.

Den smartaste skylten Länsstyrelsen satt upp,  för att stävja gratiscamping med husbilar.

En liten snok med sina typiska gula märken bakom huvudet. Ofarlig orm men dess population är inte stor,
så vi ska vara rädd om den.

Jag trodde först den överkörd, men den rörde på sig…

Känn dig överväldigad av det gröna och gläds !

Barsk miljö formar växtligheten.

Detta motivet, en fågel, tröttnar jag aldrig på.

Hej då !

Kategorier
Naturbilder

SVALORNA HAR BLÅST UPP TILL OSS I DEN SYDLIGA VINDEN.

 

LÅNGRESENÄRERNA BÖRJAR

DROPPA IN.

Vi har upplevt en kylig, vad som skulle vara vår, men jag
såg de första ladusvalorna i hamnområdet först i går.
De satt fullständigt utmattade på marken och vilade efter sin långa resa från södra Afrika.

Resan är 1000 mil…vilket dessa små fåglar klarar på 4-5 veckor.

Det blir 30 mil om dagen i snitt. Mycket imponerande. Tänk så mycket energi dessa små fåglar förbrukar under sitt flygande.

Det krävs,  att de har ett rejält lager av energi lagrat som fett på kroppen , då de ger sig iväg.

Ute vid hamnområdet i Halmstad har vi stationärt ladusvalor hela häckningssäsongen. Dock är jag orolig då man röjt bort all beväxning i området. Deras habitat ser inte så bra ut nu.

Bilderna tog på ca 50 m avstånd, därav den inte helt perfekta skärpan.

Bilden på knölsvanen, betande sjögräs, visar att de fortfarande häckar hos oss, men min åsikt är att sångsvanen brett ut sig kraftigt på knölsvanens bekostnad. Varför ? Tja, säg det…

Som kontrast till svalornas 15-20 gram så flyger 20-ton + TEU-containers över relingen på feederfartygen.
Träden slår ut, men de är något försenade på grund av kyligt väder.
Men håll ut, det går mot Midsommar.

Kategorier
Naturbilder

OM DU INTE HAR NÅGOT ATT GÖRA…

 

 

…kan du köra vägen Halmstad – Mestocka – Vrå.

 

 

 

 

Om jag inte har något att göra, vilket tack och lov sällan händer,  kan jag alltid ta min bil och fara en runda och uppleva lite av vår natur.

Ovan beskrivna väg ger en god uppfattning om naturen i gränslandet mellan skogs- och kustbygd i gränslandet mellan Småland och Halland.

Just nu ligger naturen i startgroparna inför våren.

Det pyser, bubblar och kryper  otåligt överallt .

Denna väg är vacker och man finner lätt många motiv, om man har ögonen öppna.

Ett av mina favoritmotiv är tranor. Just nu går de och betar i våtmarker och vid andra lämpliga biotoper.
De är lätta att se och fotografera från vägen.

Tranor, tycker jag i alla fall,  är vackrast att fotografera,  då de flyger.

Här några reseögonblick…

 

 

Fjolårslöven dröjer sig kvar, så länge det går.

Förvånansvärt stora vallar i skogsbygden.

Vildsvin som lämnat sina spår efter sig,  efter att frenetiskt ha letat efter   larver i en stubbe.

Tänk så mycket liv som ligger och väntar i denna lilla sjö.

Grusåsar skapade av inlandsisens älvar under dess tillbakadragande för 20000 år sedan.

Det typiska landskapet vid gränsen till skogsbygden.

“Ingen fara, jag stöttar dig” !

Tur att skylten inte står i Danmark…

Vår ortsnamnsflora är en guldgruva av gamla ord.
Orddelen “ryd” kommer av “red” som kommer av “redning”, vilket kommer från “rydning” som kommer ur “röjning”. Alltså man har röjt undan för att kunna etablera sig.

Dikena vid mosskanterna porlar och är en indikation på att naturen tar sats.

Mestockaheden, eller vad som återstår av den.
Ursprungligen var hela området Enslöv- Mestocka – Tönnersjö – Eldsberga en hed. Den planterades under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Statliga Sveaskog äger stora marker här. Tönnersjöhedens Försökspark är en på alla sätt  mycket välskött skog .

Nu blir det trantime…

 

Dovhjortar nu allmänt förekommande på Sveaskogs marker.

Revirbocken med sitt harem av getter. Hans horn är inte i sin fulla prakt förrän om 6-7 veckor,

Kategorier
Naturbilder

LUGNET VID ETT HAV…

 

 

 

…gör att vi mår bra.

 

 

 

Att bo vid ett hav är en gåva.

Det ger oss människor en möjlighet till nya upplevelser, vilka revitaliserar vårt inre.

Alltid sker något oväntat vid en promenad vid ett vatten, vars horisontlinje är obruten.

Att vi kan skåda en obruten horisont, det är något att vara tacksam för. Tänk om vi bott i en granskog…

Här promenerar jag flera gånger i veckan. Jag tröttnar aldrig på vyerna eller mina upplevelser.

Att havet  betyder så mycket för oss, som är födda vid det, det kan tyckas märkligt, men det är bara så.

I lördags gick vi en runda och här några ögonblick i form av bilder och en liten video.

Häng med…

 

 

Två stridande i naturreservatet

Sammanslingrade…

Den svaga gamla dyningen.

Havet

Havet har gått i vila… 

Laholmsbukten vid Tönnersa Strand i Mars 2023.

 

 

Kategorier
Naturbilder

EN RESA I DEN…

 

 

 

…halländska gränsbygden .

 

 

 

 

Jag hade ett ärende till en skogsfastighet och körde en tur i gränstrakterna mellan Halland och Småland.

Naturen är här ett typexempel på halländsk jordbruks/ skogsbygd.

De som levde här som jordbrukare fick slita för sitt dagliga bröd.
Marken var inte rik, men däremot var den frikostigt berikad med mycket sten. Stenar som isälvar lämnat kvar, då inlandsisen smälte av och drog sig norrut.

Jag tycker naturen här är vacker med aningen av något  vilt anslag hos sig.

Kör från Halmstad mot Mestocka, ta av till vänster mot Vrå och kör mot Ljungbyvägen, så kommer du att se,  det jag såg.

Landskapet omdanas genom att skog planteras på förut mödosamt röjd mark. Hagar växer igen, därför det är inte lönsamt att hålla betande djur där.

Den enahanda grankulturen breder ut sig med sitt förmörkande täcke.

Av politiker och marknadskrafter kallas det framåtskridande.

Längs vägen finns några naturskyddsområden, väl värda att besöka.

Hur som helst, jag sparade några ögonblick för dig.

Hoppa in så åker vi.

Kategorier
Naturbilder

TIDEN SOM FÖRSVUNNIT…

 

 

…eller vad är tid egentligen ?

 

 

 

Vi kan argumentera vad “Tid” är…
Har någon en bra definition ?

Är tid bara ett slumpmässigt skeende av disjunkta händelser ?

Eller är begreppet “Tid” något, som kan liknas vid ett oändligt godståg med vagnar fyllda med händelser, vilket passerar en betraktare stående på perrongen ?

Om all rörelse, all dynamik, allt ifrån elektronens bana runt atomkärnan till Golfströmmens rörelse plötsligt upphörde i universum, som vi känner det…

Skulle då tiden upphöra ?  Vi får se vad kvantmekaniken och Den allmänna relativitetsteorin lär oss…

Kanske tiden är ingenting…

Ja, jag vet inte…

Men under det vi kan kalla “Passerad tid”, tog jag lite bilder, som illustrerar olika perceptioner  i mitt enkla liv.

Häng på tidståget…

 

 

Kategorier
Naturbilder

VATTEN OCH RÖRELSE

 

Synpunkt

 

 

 

Vatten och dess dynamik har alltid fångat mitt intresse.

Inte bara tror jag,  att det är mitt intresse, utan ligger inte detta intresset hos oss alla i våra gener ?
Ungefär som människans intresse för elden…

En  författare som skrev mycket om vatten,  var Vilhelm Moberg. Kom ihåg alla anspelningar på vatten han hade i sitt utvandrarepos och andra böcker…

Moberg drabbades av skrivkramp och rädsla för ålderdomen och fann livet vara en omöjlighet.
Han dränkte sig i havet vid Roslagen den 8 Augusti 1973, strax innan han skulle fylla 75 år.

Efterlämnande ett brev till sin hustru där han skrev: “…jag gå att söka i sjön, sömnen utan slut.”

En vacker avskedsmening från en stor författare.

Att se på och imponeras av vattnets frustande kraft, kan du gör då kraftbolaget släpper på vatten vid Karseforsen nära Laholm.
Imponerande kaskader  om vattenmagasinet är fullt.

Fullt lika våldsamma urladdningar blev jag inte vittne till i dag, utan fastmer lugnt flytande vatten, av människan tämjt.

Inte märkvärdiga foto, men håll tillgodo.

 

Rörelse under 1/4 sekund

Kanten vid en damm Porsabyggets Kvarn.

Frost från växtligheten har blåst fram på isen i ett dike.

Nylagd is på Stora Skärsjön. Någon har låst in vattnet…

En välfylld porlande å. Populär plats för strömstaren.

Hydrodynamik på olika sätt…

Ständigt föränderligt.

Små nervösa forsar…

Solspel

En vålnad uppenbarade sig under bråkdelen av en sekund…

Iskristaller, skapade av naturen, likt de i en kristallampa.

Sakta, tycks det, väller vattnet över kanten.

…fast det kan ske snabbare…

Kristallkrona…

Isgardiner

Kategorier
Naturbilder

HAR DU VARIT I BOBERG ?

 

 

 

Ett ögonblick i Boberg…

 

 

 

…men då vi passerat bron, stannade vi och vände, då bron verkade intressant och gammal.

Boberg, mellan Falkenberg och Halmstad, var för mig en fullständigt okänd plats. Jag hade hört, att man hade ett bra fiske i Bobergsån, men vad övrigt var, var okunskap.

Vid bron ligger numera en kraftstation senast ombyggd på 60-talet. Som vid alla kraftverk finns det en fångdamm för att leda in vattnet till turbinen.

Då vattnet strömmar över kanten på dammen, blir det ett mindre vattenfall.

Tidigare låg här en kvarn, som borde hetat Bobergs Kvarn, men av den återstår endast ett par kvarnstenar.

Bron är mycket vacker och byggd efter en 2000 år gammal  romersk modell med ett självbärande valv av sten. Åldern på bron har jag ingen aning om, men Tant Google vet säkert.

Platsen är vacker och rofylld med en fin rastplats för den besökande.

Vad som skämmer allt, är den groteska betongklumpen som hyser kraftverket. En gigantisk stenmonolit paraderande  jämte en bro, vilken blev anlagd för flera hundra år sedan…

Det hade aldrig gått att bygga så idag.

För syns skull har man anlagt en laxtrappa,  vars effektivitet jag inte kan bedöma, men jag hoppas, den möjliggör lax och öringfiskars vandring, då de ska upp i ån till sina lekplatser.

Platsen är värd ett besök, om du är ute och irrar på den halländska landsbygden.

Då vi var där, vilket var en disig och regnig tidig förmiddag, skapade vädret en fin ram för att ta lite bilder från gränstrakterna i Halland mellan skogs- och kustbygd.

Jag kan föreställa mig, att bygden är vacker i slutet av maj, då grönskan är som skirast.

Häng med på vårt besök…

 

Den ytterligt fula kraftverksbyggnaden, som står som  ett paradoxalt utropstecken  i medeltidsmiljön.

Här ser du ett byggnadssätt 2000 år gammalt. Romarna byggde sådana självbärande broar. Genialt sätt att uppnå styrka. Kolla valvets kilformade stenar som självlåser och håller upp bron. Allt belastningskraft på bron flyttas till brons fäste vid fundamenten.

Bobergsån. Fångdammen och det lilla fallet.

Att lägga märke till är att bron har en kurvatur, vilket byggarna hade att bemästra, för att ge bron den styrka, den behövde.

…vattnet porlar muntert nedför…

Till vänster en laxtrappa, vilken förhoppningsvis möjliggör laxens vandring vid leken.

Jämför betongklumpen och den stensatta väggen…

Den vackra bron. Jämför den  med våra tiders betongkonstruktioner…Vilken typ behagar ditt öga ?

En rejäl öring har fastnat vid intaget till turbinen…
jag medger min första tanke var, att jag måste fixa en håv…jo den levde,  trots den låg på rygg.

En kvarnsten från den tid då ån producerade mjöl i stället för kilowatt…

Runt bron växte mycket gamla ekar.

Denna ek är fornminnesskyddad och planterades på
1400-talet. Alltså under Gustav Vasas tid. Det har respekt med sig.

Slog rot för ca 14 generationer sen…

Längs ån växer naturligtvis al. Dessa var fulla med kottar.

Halländskt kustlandskap i morgondimma och regn.

Gryningsbild…eller i alla fall kl 1000.

Jag bara undrar lite försynt…

Hur vet man när en höna är glad ?

Ser man, då den drar upp näbbet i ett glatt leende ?

Dansar kanske hönan en glad hönshambo ?

Eller gapskrattar en glad höna ?

Undrar hur det låter ?

Solen börjar anas…

Här dök den upp…

Hemåt på blöt asfalt…

 

 

Kategorier
Naturbilder

HALLÄNDSK VINTER…

 

 

        …vid Lagaoset

                     och

Tönnersa Naturreservat.

 

 

 

Vi som äldre säger ofta,  att nu för tiden är  det inga vintrar.
Men jag undrar,  om vi hade mer snö i Halland förr om åren ?
Hur som helst begav jag mig till stranden för min dagliga promenad, eller låt mig säga planlösa irrande, för jag vet aldrig, var jag hamnar till slut…

Åker jag till stranden,  observerar jag alltid något, som fångar mitt öga.

Fast i dag hade inte mycket nytt skett på stranden. Jag hade önskat en rejäl vinterstorm från väst, vilken hade rört om ordentligt och presenterat nya strandfynd.

Att ströva längs stranden av Kattegatt är rofyllt och laddar mina inre batterier.
Hemkommen efter 8 km promenad känner jag alltid tillfredsställelse,  med det jag upplevt lagrat i hjärnan.

Min väg i naturreservatet börjar vid parkeringen Tönnersa och om du parkerar där, då ska du vara noga att följa parkeringsreglerna. Parkeringsbolaget anställt av Länsstyrelsen kör omkring med sina sheriffer ivrigt spanande efter eventuella felparkerare.

Det kostar 700 kr att parkera fel…

De enda fåglar som syntes var kråkor, havstrut, gråtrut och fiskmås,  så inget speciellt.

Jag tog som vanligt många bilder i det gråa disiga vädret, vilka kan ge en känsla för, vad jag upplevde.

Häng med mig !

 

Halländsk vinter…grått, disigt.

 

Den nya gårdvaren vid Lagaoset.
Lika bister som den hädangångne gamle.

Stridsropet…

 

Bockfoten vid stranden…

“Kom och hjälp mig”…

Sandreveln som Lagan bygger upp vid mynningen.

En surpuppa.

tja…?

Vågorna bryter då Lagans strömmande vatten möter Kattegatt.

Träulken sätter nosen i vädret bara för han kan.

Den allerstädes närvarande kråkan.
Den ständige matoppertunisten

Ingen trängsel bland badgäster i dag…

En liten valp vilar sig i sanden…

Istäcket Laholmsbukten 2023

En tall svänger om i en virvlande vals…

Man talar ibland om fina horn…detta är inte dåligt,
om man ser på djurets huvudstorlek…

Vinden vänder tallens grenar, som vore den nypermanentad.

Så här elegant blev länsstyrelsen av med alla tyska gratiscampare med sina husbilar.

 

 

Kategorier
Naturbilder

ÄNNU EN SOMMAR HAR VISSLAT FÖRBI…

 

 

 

 

 

Några av mina ögonblick i sommartid.

 

 

 

 

 

 

 

 

Att var ute i naturen ger mig många intryck.

Även det minsta ögonblick stimulerar min fantasi
och väcker minnen.

Jag brukar säga att en bild är inte speciellt intressant
samma dag man tar den…men efter ett halvår, då kan den
ta mig tillbaka i tid till olika upplevelser.

Här är några av mina stunder.

Häng med !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

JAG KUNDE INTE MOTSTÅ…

 

 

 

…tillfället att fotografera lite vadarfåglar.

 

 

 

 

Vi har nu haft,  i stort sett,  ostlig vind i 10 dagar,
vilket naturligtvis påverkar vår natur.

Längs västkusten innebär det, att tång och alger,
som ligger vid strandkanten ackumuleras och växer
till större depåer, där fåglar finner mycket mat.

Vår Laholmsbukt ligger som ett parkettgolv vid ostlig
vind, vilket skapar betingelser för att observera sjö-
och vadarfåglar.

Jag åkte ner till Skummeslöv igen, eftersom det var
gott om småvadare där i strandkanten, där de letade
mat inför flytten.

För ett par dagar sedan var jag där och vi  såg då
en ägretthäger. Tyvärr bommade jag den med kameran.

Ägretthägrar fanns även uppe vid Ringhals.

I dag var det gott om strandpipare,  som springer på
sina oroliga  spindelben i letandet efter godbitar i
vattenbrynet.

Många unga kärrsnäppor dök upp och de var ganska
lättplåtade.

Jag kunde komma ca 50 m från fåglarna.

Så här kommer några fågelögonblick från min expedition
till stranden Skummeslöv.

Strandpipare

 

 

Ung kärrsnäppa

 

 

Kärrsnäppan lutar sig mot sidvinden…

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

LITE BOTANIK FRÅN ÅLLEBERG UNDER SEN HÖGSOMMAR.

 

 

 

 

Jag gick en runda i naturen med min kamera…

 

 

 

 

 

 

 

…då jag besökte IGG:s Meeting på Ålleberg.

Ålleberg som har en både djup och bred fauna
med  växter.

Om du googlar botanik, Ålleberg kan du hämta
oändligt med information.

Jag kan bidraga med lite bilder.

Inget konstigt, bara korta ögonblick från mitt lördagsbesök,
men det visar naturens mångfald och rikedom.

Vassego !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

EN SVALA GÖR INGEN SOMMAR, MEN…

 

 

 

 

 

…kanske flera svalor ger en

aning om den ljusa årstiden ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett av mina starka barndomsminnen då jag tillbringade
sommarloven på landet hos morföräldrarna, är svalornas
flygande ut och in ur ladan, där de hade byggt  sina bon
av lera och spott högt upp på innergaveln av ladan.

Jag minns deras kvittrande,  då de satt balanserande på den
svängande telefontråden och jag kunde inte förstå,  att de kunde
hålla sig kvar.

Kort  sagt var svalorna för mig en symbol för sommar på
landet.

Du minns, den tiden för 60 år sedan då vi kommer ihåg,
att himmeln alltid var blå, solen ständigt sken och skyn
var dekorerad med vita ulliga sommarmoln.

Vi har ladusvala och hussvala i Sverige. Skillnaden  är framför
allt stjärtens utseende. Ladusvalan har en lång spretande stjärt
medan hussvalans är mera tvärt avhuggen.

Ytterligare en art blir ofta kallad svala och det är tornseglaren.
Den är emellertid inte en art av svalor. Den tillhör familjen
“Seglare” och är den enda representanten i norra Europa
av sin art.

Svalornas sätt att flyga är att ständigt vara i rörelse, då de
utför avancerad akrobatik i luften. Efter en akrobatiksejour
sätter de sig ofta och vilar helst högt och fritt.

Att fotografera svalor i luften är inte enkelt. De rör sig
så oförutsägbart. Som ett jaktplan under kurvstrid med tvära
riktningsförändringar. Detta gör det svårt att fokusera kameran.

Jag var ute i kvällningen vid hamnområdet Halmstad, där jag
vet hussvalor håller till.

Så jag ställde in kameran på 1/8000 sek för att kunna fånga
en svala i rörelse. Enkelt ? Nej svårt, men varför ska allt vara
enkelt ?

Jag ägnade mig åt svalfoto i 30 minuter och tog 400 bilder.

Någon måste ju bli bra,  tänkte jag.

Om de blev bra, det får ju du avgöra. Jag vill med mina bilder
förmedla en känsla av vad jag upplevde !

Håll tillgodo !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

NU GER OSS NATUREN DE DJUPASTE INTRYCKEN…

 

 

 

 

 

…därför just nu under högsommaren prunkar vår gröna natur !

 

 

 

 

 

 

 

 

Uppe vid  väg 25 efter Simlångsdalen, skylt “Klerekull”,
där kör du in och du kommer att få en fin upplevelse.

Jag brukar vara där för att kolla tranorna och häckande
storspovar.

Storspovar varken hörde eller  såg jag, men tranornas
grova rop hördes lång väg och ute på vallarna gick
de med sina årsungar och försåg sig med mat.

Jag tog lite bilder på långt håll, cirka 200 m, så det
blev som det blev.

En rådjursbock dök upp och hamnade oxå på bild.

Här brukar vara ett rikt fågelliv, men denna sommaren
har det varit dåligt förutom tranorna. Jag har sett 2
storspovar och det var 5 veckor sen.

Som sagt, åk dit och imponeras av vyerna, som du inte
kunde föreställa dig att det fanns i skogslandskapet.

Hoppa mina hastiga bilder ger dig en känsla av just
denna speciella natur !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

BOTANIK I HAMNOMRÅDET HALMSTD.

 

 

 

Vem kunde anat,det kunde växa så i det torra gruset ?

 

 

 

 

 

 

 

 

I den mjuka kvällssolen strövade jag runt i hamnområdet i
Halmstad och fångade lite intryck.

Det som slog mig mest, var att det kunde växa så intensivt,
som det gjorde,  med tanke på att marken är i stort sett grus
och mycket torr.

Men anpassade växter klarar sig. På en av platserna
växte bestånd av Kungsljus, de höga gulblommande
växterna, som står som just höga stearinljus.

Dessa växte rikligt på den grustomten vid Stationsgatan,
som för 2
år sedan var utsatt för en brand.
Kanske hettan från
branden fungerande som en
katalysator för deras
grobarhet ?

På tomten växte också fingerborgsblommor, som jag
vill säga,  är en av Sveriges giftigaste växter.

Infördes av munkarna på 1100-talet som medicinalväxt.

Man hade erfarenheten,  att den var stärkande för haltande
hjärtan. Ett av de aktiva ämnena är digoxin. Som av en
händelse medicinerar jag med digoxin för mitt hjärta.

Men som sagt,  man ska inte röra dessa växter utan
handskar. De är farliga.

Ute vid utfyllnaden har marken planerats och det
har blivit fint.

Längs vägarna i den kruttorra dikeskanten växte
mycket örter, jag undrar,  hur de kan överleva ?

Men deras blommor pollineras flitigt v insekter och då speciellt
av humlor.
Så blommande växter är viktiga för våra insekter som säkrar
fortplantningen av örtbestånden.

En givande promenad med många nya intryck.

Häng med !

 

 

Kungsljus

 

 

 

Försiktighet tillrådes…

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

STRANDEN

 

 

En plats för avkoppling och eftertanke för mig…

 

 

 

 

Om jag vill fylla på min hjärnas förråd av intryck,
går jag en promenad, utan större mål, längs stranden
vid Lagoset – Tönnersa.

Alla intrycken påverkar mig att tänka i lite annat än
vardagens rutinmässiga banor och ger mig chansen
att uppleva, det jag inte förväntat.

Du kommer till Lagaosets parkering genom att köra av
E 6 vid Snapparp. Därifrån är det skyltat “Lagaoset”.

Parkera din bil och gå ner till vänster till Lagan och sedan
fortsätter du riktning Halmstad norrut.

Är du ambitiös går du till Tönnersareservatets parkering
svänger där av söderut längs grusvägen, som går parallellt
med E 6. Då kommer du så småningom till din bil.

Under ditt strövtåg genom skogen kan du just nu
uppleva ett intensivt spelande av våra fåglar.

Detta naturområde  är ganska okänt för
gemene man, men det är sannerligen värt ett besök.

Just omväxlingen mellan strandmiljön och dess påverkan
av havet och den intensiva växtligheten i strandskogen
med sitt rika fågelliv nu,
är det som gör promenaden
spännande.

Det överraskande sker, man upplever alltid något oväntat !

Så gör du också en promenad och upplev världen
genom egna ögon.

Här kommer lite bilder jag fick med mig.

Mina bilder vill jag,  att de ska ha ett tema.

I dag kallar vi det lugnet och dramatiken…

Jag kommer att publicera bilder från gamla promenader
här på bloggen med jämna mellanrum, eftersom jag vill
delge dig lite av mina upplevelser och ögonblick vid ett hav.

 

Häng med !

 

 

Ett ganska svårfångat objekt: Sjöflickssländan med
sin vackra färg och osannolikt långa kropp.
Båda vingparen lika långa.

Överflöd

En märklig varelse i vinden med fladdrande mantel eller ?

Öronmanetens tid nu. Stranden full av ilandspolade.
Till en början vackra…efter någon dag…en blöt fläck i sanden.

Öronmaneten är ett  djur…

En symbolbild av Tönnersastranden för mig.

En tumlare har givit upp livet och blivit mat för vitfågel.

Tumlaren är en allmänt förekommande liten tandval i Kattegatt.
Du kan se valens garnityr på bilden.

Havssula som lämnat detta livet. Fågelinfluensa ?
Enligt dansk tv kom fågelinfluensa från de skotska öarna till Jylland.
Det har drabbat främst havslevande fåglar som havssulor.
Havssulor har ju hittats under nästan ett års tid längs
Laholmsbukten stränder. Detta fyndet anmälde jag till
Statens Naturhistoriska Museum.

En surgubbe…med horn i pannan…

Överflöd igen…

 

Klöverblomma

Vildnyponen bara blommar på…

…för att locka insekter för  pollinering.

Vid Laholmsbukten sätter man näten på land,
som synes av denna vakare…

Detta magra beläte har varit på språng
upp i dynerna nu i 6 månader…

Kolla färgen på växtligheten…

Strandpiggsvinet…vid Porcupine Bay ?

Ja…du ser bäst själv, vad det är…använd din fantasi.

Hur många ansikte kan du se ?

Kanadagäss

 

 

 

En man och ett hav…