Kategorier
Projekt AVA Segelflyg

TYKO BRAHEDAG…

 

 

 

 

…finns det ju något som heter…

 

 

SONY DSC

Kroppen nylagad och lackad.
Jo, jag vet spinner passar inte riktigt, men det kommer dit en ny.

 

…fast ibland undrar jag, om inte det finns något, som kallas
Tyko Brahevecka också ?

Ibland ramlar otur på mig i alla fall och man brukar ju säga,
att en olycka kommer sällan ensam.

Dagen började på natten…då en väggspegel for i golvet från sitt
fäste i väggen. Om det hördes…

Men det var inte slut med det.

På förmiddagen åkte jag till en plats, för att flyga termik
med min gamla HyperAva.

Vädret var bra med Cu redan klockan 0900, så det såg
definitivt fint ut.

Jag monterade modell, fällde ut min flygstol och gjorde mig beredd
genom att göra en preflightcheck av modellen.

Visuell koll av höjdroder…ok, men kollen av sidoroder
nöjde jag mig att göra med örat, vilket var misstaget.

Jag hörde servot jobba som vanligt på väg ut till startplatsen
och samtidigt kollade jag de aerodynamiska bromsarna
visuellt.

Allt var som vanligt…trodde jag.

Start och modellen steg rakt i 45 graders vinkel till en början,
men strax svängde den vänster. Jag korrigerade med sidoroder
men ingen påverkan.

Stängde motorn för jag förstod, att det kunde sluta med en smäll
och det behöver ju inte ske med full power i alla fall.

Jag drog full broms,  för att sänka hastigheten.

Terrängen var en skog omedelbart till vänster, där jag startade
var det gräsvall och mellan vallen och skogen fanns ett avlägg
med sågtimmer.

Var tror ni min kära Ava slog ner ??

Naturligtvis i stockarna.

Lagen om allts djevflighet.

Detta var den andra smällen med denna Avan.

Den första var vid andra provflygningen för mer än 5 år sen,
då sändareacken lade av,
just då jag skulle landa.


Jag fick en signal,  att spänningen i acken
sjönk snabbt och jag
reducerade snabbt höjd och skulle just sätta
modellen i gräset,
då…motorn drog på kvartsgas, Avan steg i en svag
sväng och
for in i ett buskage.

Varför motorn drog på ? Jag hade inte ställt in failsafen tillräckligt noga,
så då sändaren var död, gick den felaktiga failsafen in och det innebar
kvartsgas…. :=(

Skadorna då var klädselskador. Visst,  går att fixa,  men det är
inte roligt på en ny modell.

Nu var det mycket värre. Jag var inte på gott humör, då jag kom till min
trotjänare.

En sak är jag noga med och det är att alltid märka ut, där modellen
slagit ner, för att kunna återvända om jag glömt plocka upp nåt.

Nåväl, vad hade hänt. Jo nosen såg ut som en utslagen och utblommad
tulpan.
Proppen sönder och spinnern hade tryckt in motorspantet bakåt i kroppen.

Stabben  såg ut som den gått igenom en flistugg. Båda ytterdelarna
på vingarna var i bitar. De flesta spryglarna var sönder.

Mittdelen av vingen var mirakulöst helt oskadd. Mycket tack vare att jag
använder polyamidskruvar till att fästa den, vilka går sönder vid
en tillräckligt hård påverkan.

Nedslaget var så hårt,  att en av kolfiberjoinersen hade brutits.

Efter att ha plockat splitter i 30 minuter var kraschstället tomt
på sånt, som hade tillhört min modell och vad som återstod var
att packa in, åka hem och begrunda skador.

Nu vet ju alla,  som bygger och flyger, att en smälld modell,
inte ser så farlig ut, då man kommit hem och lugnat ner sig.

Jag beslöt efter lite överläggning med mig själv och efter lite
kontakter, att jag skulle köra igång med reparationen.

Men först beslöt jag beställa nya vingspetsar hos Lennart på
RC-Teknik. De är inte billiga och det var 8 veckors leveranstid.

Men jag började med att tömma modellen på innanmätet, så jag skulle
komma åt att laga kroppen.

Min nya vario från Renschler var ok, likaså mottagare och servon.

Motorn, som är en inte speciellt potent Mega var också hel.
Den har suttit i modellen i mer än 5 år, så lagerna låter lite,
men det är inga problem.

Vad jag började med var nosen. Den började jag med att
rekonstruera, med de delar som fanns.

Då har jag formen, hur det ska se ut.
Sen använde jag långsamthärdande
epoxieplast och glasfiberväv
för att fylla i,  där det fattades material.

Epoxieplasten hade jag blandat i aningen mikroballonger för fyllnadens skull.

Efter härdning våtslipade jag nosen och det blev bra.

Jag var ju mycket nyfiken att få reda på,  varför inte sidorodret fungerade.
Det var enkelt. Linken, som bara är 25 mm lång hade lossat från servoarmen.
Linken eller stötstången var trädd genom servoarmen och låstes av att en
plastbit hindrade den att hoppa av.

Problemet var,  att servot var säkrat med silikon i fenan. Silikon är bra
till mycket,  för du kan få det att fästa på alla ytor. Men efter 5 års
flygning, hade servot jobbat sig aningen loss, vilket gjorde att stötstången
kunde lossna.

Nu ha jag gjort om lösningen och linken kommer aldrig mer att lossna.

Efter en vecka talade jag med Rolf-Erik Blomdahl i Herrljunga och han
berättade,  att man kunde köpa D-boxar av Wladimir, som gjorde en rep
av vingspetsarna möjlig.

SONY DSC

En av de nylagade delarna. Skarven där den röda tejpen sitter.
Man ser skillnaden i färg, där den nya D-boxen sitter.
De flesta spryglarna är nygjorda.

Således ringde jag Lennart och beställde ca 80 cm D-box. D-boxen är gjord
av kolfiber/kevlar och man klipper till den, så den passar, där den ska sitta.

Mina vingspetsar höll jag på med i tre dagar, vad gäller rep av spryglar.
Jag fick tillverka ca 12 nya spryglar, flytta över kolfiberstripsen på de nya
och limma in.

Min D-box var ju kraftigt skadad på båda vingspetsarn, men jag rättade
till den så gott det gick och dessutom tillverkade jag nya halvspryglar
som sitter i D-boxen.

Allt slipades med en lång slipkloss och får jag säga det själv,  blev det bra.
Vad som återstod var att limma in den nya D-boxen.

Jag klippte först en mall i papper, klippte D-boxen efter mallen och prövade,
hur den passade
på vingen.

Efter justeringar fick jag bitarna att passa in.

Problem nu var, hur ska jag limma ? Jag talade med Lennart och han sa
jag skulle använda epoxielim.

Det  blev att fara till Biltema och köpa deras långsamthärdande, 4 timmars
lim som kommer i 75-gramsburkar. Dessutom köpte jag en burk med limklämmor
i plast, så jag kunde fixera D-boxen på plats.

Limmet la jag på D-boxens insida med en spackelspade. Innan jag gjorde det
tvättade jag D-box och vingen där den skulle limmas med aceton, för att
få bort släppmedel och fett.

D-boxen sattes på plats och jag fixerade med klämmorna, vilket tog en god stund
innan jag var nöjd.

Dagen efter var jag aningen nervös för resultatet, men det blev bra. Skarvarna
syntes inte mycket och kände man längs D-boxen märktes inga bulor eller
hålor. Ytan blev mycket bra.

SONY DSC

Gammal och ny D-box innan slipning.

Biltemas limklämmor för 50 kr är garanterat skräp.
De går sönder under hanteringen.

Lite våtslipning och sen var D-boxen fixad.

Vad som återstod,  var att klä om vingspetsarna med Oralight.

Skarvarna vid D-boxen täckte jag med dekortejp. Varför ?
Jo att se skarven stöter i alla fall mitt öga.

Så nu återstod stabben,  vilken var lätt att laga och klä.

SONY DSC

 

Stabben nylagad.

Vingspetsarna rengjordes och fick sig en polering,  så de glänste
om inte som nya, men som nästintill.

Jag mailade Lennart och avbeställde mina vingspetsar, som jag aldrig hade
beställt,  om jag vetat om man kunde köpa D-boxar i metervara.

Vad som återstår,  är att montera mottagare, elektronik och att programmera
mottagaren.

Jag ser verkligen fram emot att få  min trogna välflygande Hyperava i
luften igen !

Av förståeliga skäl tog jag inga bilder av modellen,  då den låg utspridd bland stockarna,
jag var ju inte direkt upplagd för fotosejourer då.

Kategorier
Projekt AVA

OMKLÄDNING AV VINGE TILL HYPERAVAN

 

 

 

 

 

 

Jag har skjutit på det länge men…

 

…nu då vädret inte direkt inbjöd till modellflygning, beslöt jag att
gå till verket.

Avans vinge är ju i mångt och mycket en kolfiber/kevlarkonstruktion,
vilket kanske skulle göra det svårare att klä.

Vad jag tänkte på, var att Oralighten hade satt sig hårt på de kolfiber-
klädda spryglarna och annat, så det skulle bli svårt att få bort.

Men jag satte mig med vingen och beväpnad med nya modellknivsblad,
skred jag till verket.

Problemet var inte att klädseln satt fast hårt. Problemet för mig, var att
jag säkrat Oralighten på torsionsnäsan med tape.

Det skulle bli svårt  att få bort tape och det klister som sitter på tapen.

Det gick med mycket energi och aceton.

Att få bort klädseln på spryglarna var bara mekaniskt arbete.
Jag fick skrapa bort klädseln med kniven. Detta får ju ske med försiktighet
då Avan, för att vara lätt, är uppbyggd med lätt och spröd balsa.

Efter 4 timmars arbete var vingen ren från klädsel och tape.

Nu kunde jag kolla upp noga, om det fanns skador på konstruktionen.
Det fanns där. Två spryglar var spräckta och skadade.  Två andra spryglar
hade delaminerat mellan balsa och kolfiberstripsen.

De spräckta spryglarna lagade jag med små utklippta bitar av 0.4 mm ply.
Dessa limmade jag på sidan av sprygeln, vilket inte gjorde något på vikten,
men däremot blev det starkt.

Där kolfiberstrippen lossat, limmade jag dit den igen med Ca. Det  blev
perfekt.

Ett annat problem var de aerodynamiska bromsarna. Jag kom ihåg, att de var fästa
på ett märkligt sätt i vridpunkten. När jag kollade, såg jag att bromsarna var fästa
med en silikonsträng i framkanten.

Ganska smart, men ett problem för oss som inte har tillgång till det speciella silikon
som Wladimir använder vid bygget.

Ok, vingen liger avklädd på bordet och nu kommer fråga 1. Vilken färg ska jag ha
på Oracovern ?

Jag hade beslutat att klä med Oracover i stället för Oralight, för dels hade jag ett stort
lager Oracover och dels kunde jag bortse från den lilla viktökning, som blev.

Att jag klädde med Oracover var också orsakat av, att jag ville ha icke genomskinlig klädsel
på mittdelen av vingen.

Jag vill ha det, för den skulle bli lättare att se, då man flyger på längre avstånd eller högt.

Färgerna fick bli gul undersida och vit ovansida. Kanske inte vackert, men det är
funktionaliteten jag är ute efter inte formen.

Min avsikt var först att klä hela vingen i ett stycke, men jag såg att bakkanten av vingen
inte var rak utan en aning tapererad. Så beslutet blev att klä först undersidan och sen ovansidan.
Till undersidan skar jag till gul klädsel efter noggrann måttagning.

Vingen hade jag gjort ren med aceton, så klädseln skulle fästa bra. Mitt speciella “strykjärn”
för plastfilm fick sig en slipning, så inget skulle repas. Detta lilla strykjärn är oumbärligt,
då man klär med moderna material,  man kommer åt överallt med det.

Klädseln fixerade jag på torsionsnäsan och så kollade jag, att det stämde i bakkanten.
I bakkanten ville jag, att klädseln skulle gå runt ca 5 mm upp på ovansidan.

Sen strök jag fast klädseln vid framkanten, gavlarna och sist bakkanten, då jag såg
till att hålla klädseln sträckt.

Jag väntade med att stryka fast vid spryglarna eller spänna mellan spryglarna.
Man kan aldrig veta, om man måste justera.

Ovansidan kläddes på samma sätt, fast jag klädde i två delar. Det berodde på, att
min vita klädsel inte räckte till hela vingen.

Ovansidans klädsel gick till bakkanten på vingen. När klädseln var fixerad, kunde
jag ta kniven och skära bort överflödigt material vid bakkanten.

Jag hade klätt över uttagen för bromsarna. Jag såg till att fästa klädseln
noga runt bromsfacket, så det skulle bli bra för funktionen och se snyggt ut.

Nu kunde jag stryka fast klädseln på spryglar och annat.

Avslutningsvis spände jag hela ytan på ovan- och undersida.

Återstod att fixa bromsarna. Jo, jag försökte med silikon, men jag har inte
tillgång till det silikon, som Wladimir har då han bygger sina kärror, så
för mig blev det att komma på en annan lösning.

Jag funderade på flera olika lösningar, men beslöt efter att jag hittat
vanlig tape här i stan, som var mycket stark, att köra med tapemetoden.

Bromsarna manövreras av ett servo, vars arm påverkar bromsen, så den reser
sig i det läget, den ska.

När jag drar in bromsen, har jag en tunn pianotråd monterad som en torsionsfjäder,
vilken drar in bromsen.

Således monterade jag bromsarna, efter att ha torkat rent med aceton på de ytor
tapen skulle sitta.

Det funkade bra. I alla fall nu på bänken. Skulle det inte fungera, har jag en annan
lite besvärligare lösning, som kommer att funka 100 %, men nu kör jag med detta.

Sen var det klart och resultatet blev bra, så nu är min Ava beredd för nästa
600 timmar i luften innan service förhoppningsvis.

När det gäller sådant här pillrigt jobb är det bara att ta det lugn och inse att detta tar tid,
om det ska bli ett bra resultat.

Några bilder. Jag  tog inga bilder då jag strippade vingen, det såg för djäkligt ut
runtomkring  där jag satt…bland klädselbitarna.

Förresten, då jag väl fått upp ångan, klädde jag om stabben också.
Där var ett hål i klädseln, som har irriterat mig i ett år…

SONY DSC

Vingen strippad. Vad som återstår är att rensa bort lim efter klädseln.

SONY DSC

De skadade spryglarna. Lagades med 0.4 ply som passades in. Blev perfekt.

SONY DSC

Här kan man se att vingen är lite tapererad i bakkanten.

SONY DSC

Den gula undersidan.

SONY DSC

Så här blev ovansidan i vitt.

SONY DSCKlart !

Kategorier
Projekt AVA Segelflyg

JAG LÄNGTAR SOMMAREN !

 

 

 

för då ser det ut så här nere på Höka !

 

 

Nu när man går och vankar och ser det gråa vädret,  går ju osökt tankarna tillbaka till Höka, när det var grönt och fint.

Speciellt tänker jag på, när man satt i stolen och flög termik med någon av Avorna. Jag tror aldrig,   jag haft ett plan,  som jag är så förtjust i, som just Wladimirs olika Avor. Jag har inget att klaga på, utan de är anpassade, så bra det går !

Finns inget bättre, än att komma ner till Höka vid 9-tiden, montera och kasta iväg. Sen på ca 100 m höjd höra de första pipen i variometern , som indikerar termik och att sen kunna kurva med dagens första svaga termikblåsa upp ett par hundra meter.

Det är för mig modellflyg !

Det är inte lätt att klippa dans första blåsa, för den är liten, svag och oregelbunden på låg höjd. Men tack vare Avans utomordentliga flygegenskaper kan man verkligen utnyttja stiget maximalt.

En njutning,  det är det !

Sen,  vid 10-11-tiden , brukar de andra ynglingarna dyka upp. Uno, Thommy, Lasse, Morgan, och de andra pensionärerna. Då blir det tid till prat och fika. Allt vi berättar för varandra är nästan sant………

Detta längtar jag till nu !

Lite bilder:

 

Min HyperAva inför testflygning

 

HyperAva

 

Härligt med mycket spännvidd !

 

HyperAvan på dess hittills enda flygning

HyperAvan blir svår att slå i termiken

Min SuperAva, numera skrotad. Den var utsliten i stort sett. Mycket småskavanker och att klä om vingarna på en hitechmaskin är inte enkelt. Alltså att klä på kolfiber och kevlar.

Den hade då loggat 369 flygtimmar i termiken.

HyperAvan cruising

SuperAvan glider förbi.

 

mats

Kategorier
Projekt AVA

FOR FOREIGN GUESTS FLYING THE SUPER- AND THE HYPERAVA

 I have added a bunch of pics, which might be of interest for those who need an idea about solving certain problems linked to the assembly of the SuperAva and the HyperAva.

If you do have any questions or if something is unclear do not hesitate to mail me.

I´ll do my best to advice you.

Pics down below in albums. Just klick and the pics pops up.

 [nggallery id=41]

 

mats

 

Kategorier
Projekt AVA

FOR MY FOREIGN GUESTS FLYING THE AVA

I have added some pics on gliders. Nothing very special, just common pics shot during summertime at our flyingsite.

Some pics of other models are enclosed. I have got tons of pics on my Avas and if anyone has any need for something particular, just mail me and I´ll try to get it for you.

Enjoy!

 

 IMG_0100-6

Daniel getting ready with his 3-m Ava in the afternoon.

 

 

 

 

IMG_0206-1

 

Down below is the small gallery.

[nggallery id=29] 

[nggallery id=30]

 

mats