Kategorier
Nostalgoteket

JAG HÄLSADE PÅ EN GAMMAL MODELLFLYGKOMPIS…

 

 

 

…Jan Johansson.

 

 

 

 

 

En modellflygare jag inte träffat på länge,  är Jan Johansson.

Vi flög mycket ihop för ett antal år sedan. Han är nu ca 80 år ung och det är full fart i hans, vill jag säga, modellflygplansfabrik.

Janne är en gammal friflygare och det kan man se på hans val av modeller i dag.

Han bygger plan konstruerade för länge sen och de utmärks av,  att de i regel flyger lätt, lugnt och stabilt.

Jag blev förvånad, då jag besökte honom i hans hus.

Hans hus är helt dominerat av modellflyg. Jag kunde inte räkna hur många modeller han har färdiga, men ca 30 och då hade han också ett  garage fyllt av modeller jag inte sett.

Min tanke, då jag beslöt mig för att hälsa på Janne var, att nu möter jag en människa, som sitter i sin fåtölj och klappar katten. Tänk så fel jag hade !

I stället möttes jag av en vital och aktiv människa fullt upptagen med sin hobby modellflyg.

Alltså du förstår, att ägnar man sig aktivt åt modellflyg, då håller man sig ung i sinnet !

Hemma hos Janne mötte jag också Stefan, som jag lärde flyga för 45 år sedan…jo, tiden går.

Jag tog några snabba telefonbilder, som visar ett fåtal av Jannes modeller.

Häng med och se vad du kan syssla med på ålderns höst.

Fast en modellflygare blir aldrig gammal !

Kategorier
Kultur

JAG LÄNGTAR SOMMAREN…

 

 

 

…då livet levs  lättare…

 

 

 

 

…eftersom varmare väder gör det lättare att göra saker, som berikar livet.

De flesta vet , att då man tillbringar tid runt Medelhavet, förändrar man sitt sätt att vara. Man äter middag sent och då ofta på en restaurang. Man umgås mera intensivt, därför det är behagligt väder.

Jag har intet emot kyla. Snö tycker jag fortfarande är härligt. Känslan för snö grundlades under vår uppväxt, eftersom det möjliggjorde aktiviteter som skid- och skridskoåkning.

Vi hade ju inte tv, dator och Ifåne vi den tiden, utan vi fick fylla vår fritid med aktiviteter i den riktiga världen.

Tänk hur Kaptensgatan såg ut under vintern,  då det fanns snö…Gatan full av sparkstöttingar  och hade vi tur var snön tillplattad i Gungparken så vi kunde åka spark där oxå.

Vilket genialt fortskaffningsmedel en sparkstötting är. Ungefär i paritet med dagens rollator.

Ser man hur det såg (ser) ut på gatorna i norra Sverige, förekom sparken lika allmänt som dagens elektriska åkbrädor.  Jag vet inte om det heter så, men du förstår, vad jag menar.

Nuets kalla väder tycks inte samhället klara av. Se på trafikstockningen nere i Skåne, som tog 3 dagar att lösa.

Hoppas Vägverkets generaldirektör får stå till svars och att han kan leverera svar på politikernas frågor om varför…

Nä,  nu tröstar vi oss med lite bilder från växtligheten från i somras i vår hamn.

Luta dig bakåt och dröm om tiden,  då vinden värmer kinden.

 

Kategorier
Old Timer flyg

MINNS DU SOMMAREN ?

 

 

 

Luta dig bakåt och återupplev !

 

 

Med tanke på årstiden och vårt väder blir ofta min tillflykt till min modellflygbilder.

Ingressbilden på kråkan som lutar sig mot den snåla vinden får illustrera tidpunkten på året.

De är mina räddningsplankor för att fly säsongens melankoli och mörker.

Därför då jag sett lite av bilderna, då börjar min fantasi vakna till liv. Den säger mig,  att det kommer tider för modellflyg.

Här kommer lite av mina bilder, som kanske erinrar ?

Häng med…

Kategorier
Hangflyg modell

KURT LENNÅ – EN INNOVATÖR

 

 

 

 

En av de bästa…

 

 

 

 

Jag fick några bilder av Leif Friman i Skåne, som visar Kurt på Hammars Backar vid SM i F3F 1976 eller 1977.

Kurt flög sin Manta I som var en mycket vacker modell.

Den såg supersnabb ut och det var den på rakorna, men i svängarna hängde den inte med. Trolig orsak var alldeles för små ytor på skevroderna.

Man kunde se, han hade svårt att få modellen ur svängarna, vilket sänkte farten

Hade han haft större roder på modellen, är jag övertygad om Kurt legat i topp.

Modellen var mycket vacker i alla avseenden. Som vanligt med ofattbar finish av akryllack.

Kurt fick aldrig snits på modellen i luften, utan den skrotades…

Med bland bilderna Kurts sista hangmodell Manta III, som han håller i handen vid sitt jobb där han var modellbyggare till yrket.

Jag har alltid undrat var modellen blev av…

Att fått flyga den hade varit en upplevelse.
Kurt byggde modellen ca 1981.

Här kommer några av Leifs bilder.

 

Här kan du se hur Kurt kör med fulla skevutslag, för t få sin kärra ur svängen.

En av de vackraste modellerna jag sett. Alltså inte bara fin utan estetiskt tilltalande.

 

Kategorier
Okategoriserade

NU FÖRSVINNER DE SISTA TIMMARNA AV 2023…

 

 

…men håll ut, 2024 är på gång…

 

 

 

Dessa bilderna tagna en disig dag på långt avstånd,  får symbolisera ett försvinnande 2023.

Mycket är förgängligt för oss,  men…

…vi har  minnena kvar.

De tål att tänka över.

Vi ses  2024 om hälsa och lycka står oss bi …

 

Kategorier
Okategoriserade

SISTA DAGEN 2023 I HALMSTAD HAMN…

 

 

…blev grå och dystert.

 

Jag körde en runda i vår hamn på årets sista dag, bara för att stilla min nyfikenhet.

Det har blivit nästan som en ritual för oss. Den som åker med mig säger ständigt:

” Jag förstår inte vad du ska köra här för. Räcker det inte att du tillbringade 38 år där” ?

Men det bryr jag mig inte om.

Vädret var typiskt sydhalländskt vinterväder, regn och dis och dåligt ljus.

Jag tog några bilder.

Gott nytt 2024 önskar jag dig !

 

 

Flislossning

 

Spåren från Järnverket upprivna…

Undrar hur många miljoner ton långjärn, som rullat förbi här…eller  hur många miljoner ton skrot som rullat åt andra hållet ?

En epok är oåterkalligt slut…

Vi är skyddade…

Kan du se hur många antenner det finns ?

Jämfört med förr är det stor skillnad. Då hade man Gränsvåg, eller kortvåg, VHF, radar och kanske RDF antenner. Nu är det satkommunikation, AIS och mycket effektiv radar.

DÅ,  gick kommunikationerna mellan fartyg via Göteborg Radio som hade signalen SAG. Jag var där och pratade med operatörerna,  som körde telegrafi.

Jag var där på studiebesök, eftersom jag är sändareamatör och har haft lyckan att lära mig sända och ta emot telegrafi. Alltså genom att använda Morse-alfabetet. Min signal SM6LMH.

Dessa kunde sitt jobb ! De sände och tog emot telegrafi samtidigt som de pratade med personer runt omkring. Imponerande. Nu är allt digitaliserat och man är ständigt on-line.

Två råkor som spanar efter nya året och ställer frågan: “Var kommer 2024” ?

 

Kategorier
Okategoriserade Old Timer flyg

LITE OLDTIMER FRIFLYGANDE MODELLER

 

Friflygande modeller från då…

 

 

 

Jag tröttnar aldrig på modellflyg, vad det än är.

Det jag publicerar blir i alla fall uppskattat om jag ska mäta efter mail och SMS…

Så här kommer lite slumpmässig bilder ur mitt enorma arkiv.

Håll till godo och spänn fast dig !

 

Kategorier
Naturbilder

JULDAG…

 

 

…strandströvardag.

 

 

Efter för mycket julmat kändes det nästan som ett tvång att få ge sig ut på en promenad.

Som vanligt…blev det 8 km vid stranden och tillbaka via skogen nere vid Lagaoset.

Då jag går där, händer alltid något oväntat…och för den delen det förväntade.

Vi hade ett lågtryck och nordvästvindar av kulingstyrka häromdagen, vilket medförde högvatten i södra Kattegatt.

Det hade påverkat dynkanten så tillvida,  att den blivit som avhuggen av en kniv i framkanten.

Uppe på stranden hade havet transporterat upp sand, som så småningom kommer  att hamna på kanten av dynerna och bild en ny högre mjuk kant.

Alltså transporten av sand är en Perpetum Mobile, ett Pater Nosterverk av naturens eviga energi.

Inget speciellt hade spolats upp, som jag kunde se på min promenad. Jag hittade några små bärnstensbitar i strandkanten.

Annars var det mest danska mjölkförpackninger…fast jag trodde,   att man bara drack öl i vårt broderland…

Inte en människa syntes, men jag mötte en glad hund,  då jag lämnade stranden och gick upp mot skogen.

Det var lite spännande,  då jag passerade den plats ,där jag observerat en större hackspett flera gånger. Jag stannade till och till min glädje erfor jag ett försynt knackande uppe i en tall. Om nu en hackspett kan hacka försynt.

Hur som helst han var fullt sysselsatt med att plocka fram de feta fröerna ur tallkottar.

Har du märkt,  att man om du stannar upp i naturen och bara lyssnar, så kommer du att märka,  hur naturen och dess invånare talar med dig ?

Jag var på plats redan 0830,  så det var nog skälet till,  att det var folktomt. Eller så var människorna på väg hem från Julottan…

Jag fångade några ögonblick med min telefonkamera. Som med förlov sagt tar bra bilder…

God fortsättning på Dig !

Ser du randen med brytande vågor ? Det är där Lagans utgående vatten möter Laholmsbuktens saltvatten.

Här bryter vågorna.

De brytande vågorna går efter hand mot stranden, eftersom den nordgående strömmen i Laholmsbukten driver Lagans vatten längs stranden mot norr.

Mycket skum bildades i dag. Beror inte på förorening, utan det är en alg som bildar skummet.

Svårt att se skillnad på brytande vatten och skum…

Det jag tycker om, den obrutna horisonten.

Det närmaste vinter jag kom förbi.

Min hackspettskompis…

En vacker fågel…

Den är allmänt förekommande i våra marker nu.

Inte speciellt skygg. Bilderna tagna på 30 m avstånd lite hastigt.

God Fortsättning säger han åt betraktarna !

Kategorier
Naturbilder

DIMMAN DÄMPAR DAGENS DYNAMIK

 

 

Dimma och duggregn kan trycka humör och energi i botten…

 

 

 

 

En halländsk vinterdag med duggregn, 4 grader varmt och dimma är en treenighet i tråkighet.

Jag blir inte direkt inspirerad eller upprymd av sådant väder.

För att få lite energi till mina inre batterier tog jag mig till Tönnersastranden för en promenad.

Som förväntat behövde jag inte trängas. Jag mötte en trevlig man från Norrland, som jag försökte övertyga om förträffligheten att kunna njuta den fria horisonten där hav och himmel möts. Men utan framgång. Han hävdade att fjällen slog min horisont, vad gäller upplevelsen.

Kameran jag hade med, var min Ifåne. Den tar bra bilder, om man ger sig tid att ställa in den. Det som dessutom är bra med telefonen är,  att den har ett utmärkt editeringsprogram för bilder.

Dimman, duggregnet och det spröda ljuset skapar i mitt sinne en speciell lite rofylld stämning. Allting tycks sakta ner och ger plats för eftertanke. Det kan behövas i dagens liv, eftersom alla ständigt “Inte har tid”.

Lite bilder blev det i alla fall. Mitt humör blev bättre… tills jag körde hem och såg vad naturförstörarna gjort.

Du ser själv bilden där husrenoverarande hantverkare har slängt sitt skräp, i stället för att köra det till en deponi.

Tror dessa kretiner,  att deras mödrar kommer och plockar upp efter sina söner ?

Njut av naturbilderna i alla fall…

 

Den mindre trädkramaren  vill vänslas med en gran…

Sångsvanarna rastar i dimman och smörjer kråset med höstsått.

Stillhet och ro tack vare ostlig svag vind. Vädret denna dag klart och kallt med solsken.

Inga damer i bikini i dag…

Halmstad Hamn skymtar 15 km bort.

Tvärs över Laholmsbukten vid Lagaoset ser du Hallandsåsen.

Vandaler i vår gemensamma natur.

Dimman mjukar upp sjön med dess öar och näs.

Speglingen i vattnet nästan lika skarp som verkligheten.

Synd det inte stod en älg här…då hade det blivit riktig Hötorgskonst.

Vattentäckt is blir som en spegel av kvicksilver.

Sydhalländsk vinter…

Den långa vindlande vägen…som jag tror leder någonstans…

 

Kategorier
Hangflyg modell

MINNS DU SM I F3F 2005…

 

 

 

…jag gör det !

SM i hangflyg för modell avhölls 2005 på Ålleberg, vars Västhang skulle svara för lyftet.

Hang SM hade sedan slutet av 80-talet fört en tynande tillvaro, varför ÅMFK tog ett lovvärt initiativ att dra igång tävlandet igen.

Det blev inte som 70-talet med 40-50 deltagare, utan vi var väl ca 15,  som dök upp med modeller och fulla av hopp.

Att anordna ett hang-SM i inlandet är en chansning, beroende på vindarnas nyckfullhet.

Tävlingsdagen i april bjöd på västlig vind, vilket är bra, men den var ostabil i styrka och var ca 2-4 m/sek.

Bestämmelserna enligt FAI säger,  man ska ha minst 3 m i medelvind, då man flyger.

Men vi deltagare var ju införstådda med att vinden kunde bli skral, så vi körde på, även om modellen studsade fram på björktopparna på Västhanget.

Tävlingen genomfördes avslappnat utan 70-talets tävlingsfanatism och alla var säkert nöjda.

Joakim Ståhl blev värdig mästare med sin “Flamingo”, vem kunde tro det ? Undertecknad blev två, därför jag gjorde bort mig och missade en vändning…, trea blev arrangörsklubbens Rolf Maier.

Här är ett litet bildspel, om vad som tilldrog sig på Ålleberg 2005.

 

Kategorier
Hangflyg modell

20 ÅRS HANGFLYG RUNT YSTAD DEL 2.

 

 

 

 

Vi flyger på…

 

 

 

 

Dessa bilder är från 2014. Tiden går…men vad är alternativet ?

Ibland då jag kollar gamla bilder får jag tanken: Är vi de sista entusiasterna ?

Hoppas inte det, utan vi ser fram att möta nya hangflygare på Österlens kant mot Östersjön.

Här kommer lite bilder då vi flög på baksidan av hanget vid Hammar. Vinden låg den dagen 180 grader fel.

Men vi fick ändå en fin upplevelse och det är ju det som räknas.

Nedan ett litet bildspel.

 

Kategorier
Okategoriserade

20 ÅRS HANGFLYG RUNT YSTAD DEL 1.

 

 

 

“Gubbagänget” ger sig aldrig…

 

 

 

 

…vi fortsätter att flyga trots de flesta av oss är pensionärer.

Det gör vi därför att flyga med våra modeller och speciellt då hang, det är det bästa vi vet.

Inte bara flygningen är viktig, utan den sociala samvaron, kamratskapet och naturupplevelserna är viktiga.

Därför återvänder vi till Hammar, Kåseberga eller Ravlunda.

Jag har tusentals bilder från de 20 åren och det kan väl passa nu under den dystra årstiden att försöka återuppliva lite minnen.

Här kommer ett enkelt bildspel.

 

 

Kategorier
Naturbilder

FAMILJEN SÅNGSVAN GJORDE UPPEHÅLL I EN MAJSÅKER.

 

 

 

Dessa sångsvanar var totalt utmattade.

 

 

 

 

I fredags på väg till mina svampmarker såg jag några sångsvanar jämte vägen. De såg fullständigt utmattade ut.
Självklart är det jobbigt för fåglarna att veva sig fram i motvinden.

Det var två vuxna och 4 årsungar. Sångsvanen har de senaste 25 åren ökat kraftigt. Samtidigt som jag tycker, knölsvanen minskat.

Du ser skillnaden bland annat på,  att sångsvanen har gult på näbben. Vidare så brusar det kraftigt från vingarna då knölsvanen flyger, medan sångsvanen flyger tystare.

På lördagen körde åter förbi och då hade ytterligare en vuxen anslutit. I lördags hade de piggnat till och gick och sökte mat, så de skulle klara resan söderut.

Jag tog ett par bilder. Bara för att de är vackra.

 

Kategorier
Naturbilder

UT I NATUREN…

 

 

 

…fotburen…

 

 

 

Som vanligt då vädret är gynnsamt, så blev det två promenader vid Lagaoset och Påarps Strand.

Solsken,  vindstilla och  minus 3 grader…kan inte bli bättre.

Jag dokumenterade några av mina ögonblick…

Häng med !

 

Frost i gräset kl 0900

Solen lågt över horisonten. Det går mot mörker.

Glitter i gräset.

Min stig…

 

De tre musketörerna, som gett sig för vinden…

Sagoterräng.

Parkering Lagaoset.

Efter att solen värmt upp.

Laholmsbukten…dramatik i stillhet.

Färdigapterad julgran säljes i gott skick.
Använd endast en säsong.

Stilla Havet…

I fjärran Kullaberg 50 km bort.

En skrattmås i vinterdräkt. (Den röda näbben).

Fem knubbsälar på revet utanför Påarp.

Isläggning

Inlandsisen har lämnat sina spår.

Lågvatten i Kattegatt beroende på en högtrycksrygg, som pressar vattnet ut i Nordsjön och upp i Östersjön.

De sista hallonbladen…

Kategorier
Naturbilder

EN IDOG SKOGSARBETARE…

 

 

 

…i Tönnersaskogen.

 

 

 

Under min dagliga promenad vid Tönnersastranden hade jag svängt upp från stranden och gick skogsstigen tillbaka mot parkeringen.

Det var vindstilla, solsken och tyst. Jag visste, att jag inte kunde förvänta något överväldigande fågelliv, förutom då flockar av grovröstade kanadagäss kom dragande in mot sina betesmarker i lantbruksbygden.

Så jag bara promenerade, upplevde och njöt av omständigheterna.

På en plats där stigen svängde hörde jag ett energiskt hackande i ett träd. Det var inte så marken skakade, men det var förvånansvärt kraftigt.

Jag stannade upp och försökte lokalisera ljudet. Det var inte svårt. 30 m framför mig stod en torr trädstam och där kunde jag se,  att det yrde träsplitter från toppen…

Det som åstadkom detta,  var den större hackspetten. Han höll på att hackaupp  ett hål i stammen. Denna fågel är mycket vanlig i Sverige och den är spektakulärt vacker.

För att få lite bättre bilder närmade jag mig fågeln, med resultat att han omedelbart flög bort 25 m till en tall.
Så fort jag backade tillbaka, återvände han till sitt hackande.

Detta skedde flera gånger, så slutligen fick jag stanna på behörigt avstånd och ta de bilder,  jag kunde.

Han höll alltså på att hacka upp en sprick i trädet, där han kunde placera en tallkotte,  som då blev fixerad, så han kunde komma åt de fettrika fröna.

Hans arbete var imponerande. Det var kraft, frenesi och planering. Placeringen av tallkotten i sprickan gjordes med stor noggrannhet.

Han hackade i trumvirvlar med 10 slag i stöten. Träflisorna yrde och man kunde se,  hur nackfjädrarna rese sig,  då näbben träffade.

Man undrar ju omedelbart, varför han inte slår sig medvetslös och det beror på,  att hans hjärna är upphängd i en stötdämpande behållare.

Jag stod och iakttog fågeln i ca 15 minuter och tog lite bilder.  En större hackspett kan konsumera upp till 3000 tallkottar under en vinter. Under den varma årstiden äter den insekter. Hackspetten har ökat,  beroende på bland annat av fågelmatning.

Ett mycket välanpassat djur med sina uppseendeväckande vackra färger.

Så är du ute i skogen, lyssna efter denna skogsarbetares trumvirvlar i träden.

Här lite bilder, som inte blev så bra,  som jag hade önskat, men man får rätta sig efter verkligheten.

 

Kolla färgerna. Bilderna tagna på 40 m avstånd.

Kotten provas i hålet…

Kanske inte riktigt bra…

Vi prövar så här…

Här ser du hur hackspettens nack- och ryggfjädrar reser på sig, då ha satsar.

Nu ser det bra ut.

 

Kategorier
Naturbilder

…STILLHET…

 

 

 

…kan vara en lisa för själen.

 

 

Jag tycker denna årstiden, trots sina brinnande färger, kan var aningen tråkig…i brist på bättre ord.

Det känns ibland som en blöt yllefilt över både axlar och sinne, då det regnar, 5 grader varmt och blåser 9 m/sek…

Jag blir inte speciellt inspirerad att starta något nytt. Man sitter och vegeterar ut tiden…Inga böcker lockar i hyllorna och jag har mycket av den varan..

Det kan kännas lite,  som vore man vilse i pannkakan.

Men…ibland blänker det till i vädret. En högtrycksrygg kan poppa upp och ge oss stabilt väder.

Det skedde häromdagen,  som uppenbarade sig med molnfri himmel, solsken och i stort noll vind.

Livsandarna började krypa ur sina hålor och pockade på nya upplevelser. Alltså, jag tog mig till stranden vid Lagaoset, som är min favorit då det gäller strövtåg och utrustad med min telefon, som får tjänstgöra som kamera, gav jag mig åstad.

Jag möttes av en fullkomligt stilla Laholmsbukt, belyst av en något blek sol. Stranden enda invånare var en tysk turist som fiskade för the big catch.

Jag följde den något ringlande strandkanten i hopp om, att finna något att dokumentera. Trots,  att vi har haft hårda vindar,  hade inte mycket inträffad, som påverkat naturen vid stranden.

Det som jag märkte, var hur nya stranddyner byggts upp av sand, som deponerats av havets vågor och som vidareskickats av vinden till pånyttfödda dyner.

Jag läser ibland hur “experter” säger,  att stranden “försvinner” på grund klimatförändringar…jag är ingen expert men jag har 50 års erfarenhet av promenader i området och jag har relativt goda kunskaper i aerodynamik, vilket styr förflyttningen av sand.

Deras utsagor väger lätt för mig.

Efter att ha kommit till parkeringen vid Tönnersa Strand, gick jag upp i skogen, med viss möda,  eftersom det var väldigt blött efter regnandet, så jag kunde fortsätta gå genom skogen tillbaka till Lagaoset.

Inte var det mycket fågelliv, men det var rofyllt att i härligt väder spankulera längs stigen och bara leva.

En fågel såg och hörde jag och det var den större hackspetten. Det kommer ett senare inlägg med bilder om denna flitiga entreprenörs arbete bland tallarna.

Åter i bilen på parkeringen konstaterades att jag gått 7 km och fått laddat mina inre batterier fullt.

Nu var jag redo att ta mig an världen !

Här nedan lite av mina ögonblick, som är dokumenterade av min Ifånes kamera.

Häng med om du har lust !

 

Den trehornade träbocken stod och tjurade…

Lagaoset  som jag såg det.

En sådan vy slappnar vardagsmänniskans sinne.

Strandkanten beströdd med alträd som blivit amfibiska efter det myckna regnet.

Storkskarven har sitt eget hangarfartyg just i Lagans mynning.

En liten säl…nja, snarare en trädpinne…

Strandens högsta dyn, som sakta men säkert växer.

Vinden betvingar det starkaste träd…

Tallarnas grenar rättar in sig i vindens riktning.
Inte ens Yggdrasil hade kunnat stå emot…

Denna vy kan vi glädjas åt, vi som bor vid en kust…Hade vi bott i Gislaved, hade vi sett granar…

Även en stilla dag kan skyn bära med sig dramatik…

 

Kategorier
Naturbilder

…PLÖTSLIGT STANNADE TIDEN FÖR MIG…

 

 

 

…efter att ha upplevt, 

en rejäl trattkantarellfrossa.

 

 

Jag har svårt att sumpa kantareller,  då de prunkar som bäst.  Enkelt uttryckt, så vill jag ut och plocka. Förra gången jag var ute och botaniserade,  märkte jag, att nu är det på gång igen.

Vi hade upplevt en liten  hausse för 5-6 veckor sen…men vi väntade på den riktiga trattexplosionen.

Den kom nu, som manna från himmelen.

Varför det är så lockande att plocka, är nog inte bara för att kunna äta svampen, jag tror det är känslan man erfar, då man plötsligt träffar på en natur, som är fullväxt med trattisar. Man får trattfrossa eller något ditåt.

Denna dagen kunde bli bra. Molnigt då jag gav mig ut i skogen och jag var ute i skogen redan halvåtta…

Jag gick till mina “Säkra ställen” och det blev utdelning direkt. Då jag satte mig på huk för att plocka av och mina ögon vant sig vid ljuset,  såg jag svampöverflödet. Det blev bara bättre och bättre, vilket tvingad mig tillbaka till bilen för att hämta fler ICA-kassar.

Jag kollade på andra sidan en skogsväg och där var också ett överflöd. Men jag hade fyllt mina påsar, så jag beslöt gå till min bil. Eftersom jag gick över tidigare ej kollad mark sken lyckans sol över mig igen…det fanns mycket och stora trattisar, som bara väntade på att bli skördade…

Men jag tänkte, att man får inte bli för girig, så min planering var att plocka i morgon.

Inlastning i bilen och färd hem. Tömde min bil på svamp och kameror och skulle just gå hem från parkeringen…då blev jag lite kall, för det var nåt som i all svampeuforin,  vilket inte stämde.

Jag kände inte tyngden av min nyckelknippa i jackfickan…

Jaha, nycklarna ligger väl i någon annan ficka eftersom dagens jackor är välförsedda med just fickor av olika slag.

Men intet var att finna,  som hörde till begreppet nycklar.

Jag dammsög bilen, men mitt enda fynd mellan sätena var en några förtorkade Ahlgrens Bilar…

Alltså drog jag slutsatsen, att mina nycklar låg planterade i de djupa skogarna…Hjärnan malde, medan jag körde tillbaka och kalkylerade vad det skulle kosta att fixa nya nycklar,  om jag inte fann min knippa.

Tursamt nog var det inte bilnycklarna, de kostar 6500 att skaffa nya …

Att finna nycklar i skogsterräng med djup mossa…not  a piece of cake ! Men å andra sidan var knippan utrustad med rejäla hållare för nycklarna, vilket borde vara positivt för sannolikhet att finna de förlorade redskapen.

Denna dagen önskade jag,  att jag skaffat en nyckelring, som ger ifrån sig en visselsignal, då man visslar…

Jag vet, vis av tidigare Search And Rescue, att eftersök ska göras systematiskt. Man ska inte irra omkring planlöst som en blind höna.

Under min tidigare svamppromenad hade jag gjort ett uppehåll, där det växte mycket rikligt med svamp och min slutsats var,  att sannolikheten att det var här nycklarna kunde fallit ur fickan var som störst.

Men intet var att finna trots noggrann avsökning.

Just då jag konstaterat,  att inga nycklar fanns vid platsen och jag såg upp, märkte jag att solen värmde den fuktiga mossan och därmed skapade en mycket lokal dimbildning i en skogsglänta. Det var mycket vackert och blev en liten humörskompensation för de missade nycklarna.

Jag tog lite bilder med min telefon som du kan se längre ner.

Nåväl,  åter till verkligheten och letandet. Jag visste var jag gått och jag beslöt att gå just den väg, jag tidigare under morgonen hade tagit.

Återkommen till min bil begrundade jag ödet. Att köra hem utan nycklar ? Nix, det kommer inte att ske.

Jag skulle ta det som ett stort personligt misslyckande. Alltså, jag beslöt att gå ännu ett varv !

Efter bara hundra meter skymtade mitt öga något blankt i en buske. Det är för bra för att vara sant,  tänkte jag, men det var sant.

Det var min tunga nyckelknippa,  som hängde över en låg gren på en buske. Hur det kändes ? Just då enorm lycka ! Men varför såg jag inte nycklarna under första varvet ? Tja säg det…

Jag vill bara säga att mina nycklar kommer framdeles att förvaras på ett säkert ställe.

Nästa gång vi åkte upp sa vi,  att nu ska vi ta det trattrika stället jag fann den dan,    då jag tappade nycklarna…trots idogt letande fann vi inte svamparna…man får väl känna sig nöjd med nycklarna!

Bilderna från min telefon med den stigande vattenångan i skogen blev hyfsade på sitt sätt sett…

Går man (jag) ut i naturen händer alltid det oväntade och icke planerade  !

Här lite telefonbilder. Och, jag har inte släppt tanken på de förlorade trattkantarellernas rike.

 

Efter myckna nederbörden blir minsta skogsbäck yster…

Undrar hur många ton trattkantarell det plockas i landet ?

Vattenångan stiger på denna och följande bilder….

Kategorier
Naturbilder

IBLAND ÄR SÖNDAGAR BARA SÅ TRÅKIGA…

 

 

 

…särskilt den senaste.

 

Jag vet inte varför,  jag anser söndagen för tråkig…

Då jag växte upp kunde jag i alla fall glädja mig åt biomatiné . Men nu finns inte Åsa Nisse eller Hopalong Cassidy mer som lockar. Inte ens biomatinéer eksisterar  längre i sinnevärlden.

Inte konstigt söndagen är tråkig…

Regnar det troget sedan hela dagen är melankolin total.
Mjältsjukan har din kropp och själ i ett fast grepp.

Så vad återstod att göra ? Jo, ta tjuren vid hornen och bege sig ut.

Det gav mig möjlighet att fördriva tankar och tid .

Naturligtvis tog jag min fotograferingsapparat med,  så jag kunde dokumentera de blöta ögonblicken.

Häng med i det gråa och blöta !

Men allt var inte elände !

Solen bröt igenom tillfälligtvis och gjorde,  så att naturskyddsområdet vid Tönnersa livades upp…

Gick en runda på mina jaktmarker och kunde inte  undgå att plocka en kasse trattisar…det är lite speciellt att hitta mycket svamp…ungefär som då en guldgrävare hittar stora klimpar…

Tänk om en kapital älgtjur stått i sjön och betat näckrosrötter…då hade det  varit en vykortsbild.

Regn och grått…

Vattenpölarna får påfyllning…synd jag inte hade med min barkbåt från 1952…som vi seglade med nedanför Kaptensgatan i pölarna på gruskajen.

Solen säger att jag finns här…men jag håller mig i bakgrunden.

Sådant här väder var det ofta,  då man satt i aulan och försökte knäcka integraler på provräkningarna…

…men naturen tar alla chanser…

Det gäller att blomma med starka färger om man vil locka pollinerande insekter och därmed säkra släktets fortbestånd.

Till och med en storskarv, fast jag föredrar namnet Kormoran, stod på sin sten i regnet i Nissan och hängde med axlarna.

…men Nissan rann i god ordning vid Slottsmöllan…

…vattenfärger…höstfärger…

Vi håller ut även om det är höst.

Märklig växt…

…vet du vad den heter ?

Regn

Mer regn…

 

Kategorier
Old Timer flyg

HAR DET INTE FRASAT…

 

 

 

…i din brevlåda ?

 

 

…så beror det på att du inte är medlem i SMOS…

Sveriges enda modellflygtidning kom med sin senaste edition i dag.

Alltid lika välkommen med intressanta artiklar och ämnen.

Om du klickar på länken kan du också bli lyckliggjord !

 

Kategorier
Naturbilder

DEN DIMHÖLJDA KUSTENS…

 

 

 

…MJUKA INTRYCK.

 

 

Promenera vid havet då dimma rullat in med sin fuktighet…har jag inget emot.

Konturerna blir mjuka av den täta dimman vi begåvades med häromdagen. Allt i naturen pryds av vattendroppar på olika sätt.

Det blir en speciell känsla,  då dimman och duggregnet tar bort alla skarpa konturer.

Jag gick, som vanligt, min dagliga promenad vid havet för att få lite positiva upplevelser.

Min telefon tar bra bilder, varför jag dokumenterade mina ögonblick.

Hoppas mina bilder skapar en tanke hos dig, hur jag upplevde dagen…

Häng med om du har lust.

 

Ser du den upp- och nedvända fotografen i droppen ?

Ledigt bord med havsutsikt ? Jovisst har vi det…

Vitkindade gäss. Nu allmänt förekommande.

Du är gammal, om det växer mossa på dig…

…men ungdomen spirar. Tallplantorna strävar på.

Slumpmässigt…? Säg mig vad som i naturen är slumpmässigt ?

Ett favoritmotiv vid Tönnersa

Jomenvisst, jag är fågelskådare…då jag betraktar bilden, associerar jag till en kylarprydnader från  USA-bilar på 1940-talet…

En hjort med kapital hornkrona…

Havet. Inte alla i vårt land är förunnade med denna vy… Hade du bott i den halländska skogsbygden,  hade du haft en mörk grankuliss i horisonten…Här har vi ett ständigt föränderligt hav.

I väntan på badgäster…och hur strandlinjen förändras.
Förståsigpåarna hävdar,  att strandens dynlinje borteroderas på grund av klimatförändringar. Jag har promenerat här i 50 år och det jag upplevt är tvärtemot. Det byggs ständigt upp nya kanter.  Denna kanten uppstod som ett resultat av två stormar.

Två lite impressionistiska foto från min telefon.