Kategorier
Segelflyg

EPSILON COMPETITION

 

landar snart i form av en stor låda i min brevlåda.

 

 

 

 

 

 

Nu är vi tre man,  som beställt varsin ny elseglare
hos Staufenbiel.

I alla fall för min egen del så har jag gått och sneglat
lång tid på denna modell, som har fått bra kritik ,
av de som byggt den och flugit den.

Så tisdag eller  onsdag får jag den och då får jag
lyckligtvis en anledning att sätta mig  i modellplansfabriken
igen.

I modellen kommer jag bara att använda HobbyKings
små digitala vingservon, som väger 8 gram styck.
Ytterligare utrustning blir en ny Picolario med GPS
och annat godis.

Mottagaren blir Spektrum 9-kanals med två satelliter,
som har förlängda feedrar till antennerna.

Jag ser verkligen fram emot modellen och jag kommer
att redovisa, jag vill inte säga bygget, utan det är ju
monteringen  på min blogg.

Så här ser den ut och det finns video och bilder på
den på Staufenbiellänken nertill :

                                                                            Landningsklaff aktiverad.

                                                                                        Snygg modell eller…?

 

 

Kategorier
Nostalgoteket Old Timer flyg

ÅKE MODELLFLYGARE – DEL III

 

 

 

 

 

 

Old Timer modeller från Åkes fabrik.

 

 

 

 

 

Åke är fortfarande en mycket aktiv modellbyggare och flygare.

Trogen som han är till friflygningen och framför allt till OldTimer
flygningen, lyser flitens lampa ofta i hans verkstad.

Åke och hans fru är starkt engerade i OT-friflyget och i
dokumentationen och bevarandet av det, som byggts unde
r decennierna i Sverige. Alltså, de hjälper till att bevara och
visa fram modellflygets utveckling i landet. I Simrishamn
finns ett modellplansmuseum, som Åke har hjälpt till att
inreda.

Eftersom Åke, förutom modellflyg, är en intressserad och
begåvad konstnär, så var det ju naturligt, att han deltog i
uppbyggandet av miljöer och bakgrunder i museét i Simrishamn.

Åkes fru Anita, är den som på ett förtjänstfullt sätt, sköter
sekretariatet vid tävlingarna.

Vill ni läsa om detta museum , så kolla länken jag la till i
en av de tidigare artikarna om Åke. Ett besök är en upplevelse,
jag lovar.

Att Åke fortfarande är så aktiv, är nog ett resultat av hans
tidiga intresse för modellflyg. Man blir, det märker jag själv,
väldigt präglad av sin hobby.

Men det räcker inte att vara intresserad, man måste vara
hängiven !

Intresse och hängivenhet får man genom att träffa gamla
modellflygkompisar på de olika meetingen och tävlingarna,
man besöker.

Ofta är det nog så, att man får inspiration att bygga någon
modell, om man ser någon annan, som byggt den och den
flyger bra.

Jag kan lova, att de veteraner och även yngre som flyger OT,
de är kreativa och produktiva !

Så i Åkes liv har en stor del varit modellflyg. Jag hoppas han
fortsätter med detta, så länge han kan och att han får erfara
känslan av succes , när han ser sin nybyggda Wakefield i vackra
bågar skruvar sig upp, fångar termiken och stiger.

Detta tror jag är lyckan för en modellflygare som Åke!

Här kommer lite bilder, med förklaringar där det krävs.
Dessa bilder tog jag vid mitt och Pärs besök hos Åke och
hans fru Anita i Torekov.

Bilderna kommer inte i speciell ordning, utan det är blandad
kompott. Håll till godo !

En friflygare är ju inte sämre, än han kan bygga en SE-5:a i skala 1:4!
Byggsats från Thomas Nathansson och modellen klädd med siden.

Se-5:an hänger nu i taket och pryder sin plats i familjen Gustavssons hem.
Se-5 var ett engelskt jaktplan under första världskriget.

Åke överblickar en liten del av sin imponerande flygplansflotta.

En man som ägnat sitt liv åt flygning. Om här finns erfarenhet och kunskap ? Gissa……..

En friflygande K-Jagare, konstruerad av Enok Thulin.
Ja, den är gummimotordriven och ja, den flyger bra !

K-Jagarens fighting face.

Länk för att läsa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Thulin_Typ_K

“Å den flög jag med 1954………….” berättar Åke för Pär och Mats.

En Aristocrat med sina vackra former. Se på uppbyggnaden av kroppen.
Det är annat än kinesisk plywood !

Kurvroder.

 

Timern, vars uppgift är att aktiver någon form av aerodynamisk broms,
när man har nått maxtiden.

Ett vanligt sätt är, att timern frigör stabbens bakkant, så att den slår
upp aktiverad av ett gummiband. Därmed spinner i regel modellen
ner flat och landar utan skador.

Har man ingen timer, är det stor risk, att den friflygande modellen
flyger bort i termiken. Förutom mekaniska timers har man nu
elektroniska timers, som är exakta.

Innan använde man fuse-tråd, som helt enkelt var en garnstump
impregnerad med diverse kemiska ämnen, så den brann med känd
hastighet. Därmed kunde man ju bestämma när modellen skulle “fusa”.

Hade man ingen riktig fuse, kunde man använda vissa skosnöre.
Vad fusarna gjorde, var att de brände av en tråd eller gummiband,
så den aerodynamiska bromsen aktiverades.

Trots alla timers och annat händer det ju , att modeller flyger bort.
I modellflygvärlden finns det fantastiska historier om modeller,
som flög bort för 30-40 år sen och som har återfunnits.

I dag kan man använda en pejlsändare, som sätts på modellen.
De väger ca 2 gram max och sänder en signal i ca 8 dagar.
Signalen tar man emot i en mottagare och mottagaren är utrustad
med en direktiv antenn , så man pejla modellens
läge.

Åke har dukat bordet.

Så här förvarar en friflygare sina vingar.

I en gigg där vingen/stabben spänns fast, så den är fixerad.
Om man inte fixerar vingar eller annat, som är klädda med
siden eller japonpapper, så kommer de, att så småningom att
anta formen av propellrar….

Fenan och kurvroder på en “Monsun”.

Vem säger att modellflygare inte är esteter ? Kolla vilken fin effekt Åke
nått genom att avsluta klädseln en bit från kanterna fram och bak på vingen.

Vem som konstruerat denna modellen….?
Tja, det har jag glömt. Kanske nån med namnet Gustavsson??

Wakefieldvärldsmästarmodellen 1952.

Stämmer precis. Arne Blomgren blev världsmästare 1952
med denna egenkonstruerade Wakefieldmodell.

Nospartiet på Blomgrens kärra utvisande detaljer av nosblock och propeller.

Observera fenans utseende. Samt att fenan går ner “under” kroppen.
Tror jag hade utomordentlig positiv påverkan för trimmning och prestandaökning.

Denna mystiska beteckning på modellen G-son och “Krax”
på ena fenan betyder väl att piloten/konstruktören kanske
hette Gustavsson och att begreppet “Krax” betyder att man
körde med dubbla gummisnoddar.

Man hade en gummimotor från kroken i nosblocket, som
drogs till en krok som satt i ett kugghjul bak i kroppen.
Detta kugghjul satt i ingrepp med ett annat kugghjul jämte
sig och i detta kugghjul satt en krok, där man fäste gummimotor
nummer 2, som i andra änden anslöt i en fast krok i nosblocket.

Med hjälp av denna högteknologi kunde man få längre motortid
med given mängd gummi.

Beteckning “Krax” tror jag, utan att veta, kommer sig av det
kraxande ljudet när gummimotorerna släppte ifrån sig uppdragningen.
Hör man en modell som “kraxar” under motorgången, så har den just en “krax”.

Modellflygklubben i Värnamo, Termik, med sin vackra och tidsenliga logotype.

En Wakefieldpropeller.

Pilot och modell.

Lite annat stuk på denna modellen. Men så är den också konstruerad av en italienare.

En italiensk konstruktion med tiltad kropp och med infällbart ställ.

Italiensk fena och stabbe.

Pär visar Åke hur man egentligen ska göra………….eller ?

Den italienska kärran med utfällt ställ. Observera att stabben är försedd
med två stöd av pianotråd så modellen kan hålla balansen.
Det är ett krav att en Wakefieldmodell ska starta från marken.

Så här ser ställkonstruktionen ut.

En Wakefield konstruerad 1931. Det är alltså 80 år sen…..respekt.

Man kan ju anta att konstruktören/piloten hette Joe Erhardt.

Om denna 80-åriga konstruktion flyger ? Självklart !

Timern och en liten hänvisning för eventuella upphittare.

Hjulen på modellen har riktiga gummiringar.

Mekaniken för propellern. Det funkar som så att när gummimotorn är urladdad,
så fortsätter propellern att snurra i fartvinden.
Detta ger mindre luftmotstånd,
än om den stod stilla. Hur det funkar, kan ni säkert själva lura ut.

På grund av modellens konstruktion och den långa propellern,
var man tvungen att ha en extra lång sporre där bak.

Vingspetsarna är laminerade med balsa och tunn plywood för att få stryka och lite vikt.

En tjeckoslovakisk modell som heter “Ostravan”.

Stabben lång och smal med stort sidoförhållande är aerodynamiskt fördelaktigt.

Ostravan” var alltså namnet.

Nosen på Ostravan.

Åke visar den fällbara propellern.

När gummimotorn är uppdragen.

Hela härligheten.

Åke med en annan av sina modeller. Modellen är XL-59 VM-vinnare 1959.
Konstruktör R Cizek, pilot F Dvoarak Tjeckoslovakien.

“Snygg va ” säger Åke.

Åke lär Pär lite om friflyg.

Fjädersystemet på en tjeckoslovakisk modell.

Vingsadel och vingfastsättning.

Stabbe, fena och kurvroder.

Timern

“Det är här jag sitter och bygger”, säger Åke.

En modernare konstruktion. En Cessna artilleriobservatörskärra från US Army.
Naturligtvis gummimotordriven och friflygande.

En uppspänd vinge till en Landegren-modell.

En ram till varje modell.

Propellerförrådet.

…ännu mer snurror.

En “Monsun” utan nosblock.

Nosblock med inbyggd växel och två kugghjul för dubbla gummimotorer.

Modellen är en Korda Open Road 1942.

En Wakefieldmodell som heter “Clodhopper” Vann VM 1938.
Vill ni se den i verkligheten, så åk till Simrishamn och se den
i Modellflygmuseét.

“Västanvind”.

Korda Outdoor Tractor 1937

Kvarlåtenskap från en bortgången modellflygare. Tre originalmodeller
för klassern A, B och C byggda på 40-talet. Lådan har tillhört Ove Olsson
i Eslöv som tävlade med sina modeller på 30- och 40-talet.

Åke ska renovera och ta tillvara på det som användbaart och se till
att det kommer till museét i Simrishamn.

Pär har inget emot att hålla i och beundra en välskapad kropp….

Den fantastiska propellern med sina förlängningar av plåt.

En enbladig propeller. I stället för blad på båda sidorna hade man en blyvikt
på den sidan som saknade blad för att balanser propellern något så när statiskt.

Åke kollar ännu en låda som ska omhändertas.

Se på den gula kroppen. Hur lång tid tar den att bygga….?

En finsk modellflygare, Boris Borotinskij, som förutom att
vara modellflygare också är bassångare från Vasa i Finland.

 

 

Detta var sista delen, tror jag, av redovisningen av besöket hos Åke och Anita i Torekov.

Tack för vi fick komma !

Kategorier
Modeller värda att se på

POWER TILL EN GEEBEE

 

Räcker denna motorn “Blomman” ? 

                                  En ganska häftig pjäs för Stefan Blomgren i Karlshamn nya byggsats.  Motorn en liten nätt pjäs från Hobbyking i Kina.

                                   En GeeBee ska ha motorn. Om modellen är stor ? Yes !                                 

                                  GeeBee ?

                                   http://en.wikipedia.org/wiki/Gee_Bee_Model_R

 

 

 mats

Kategorier
Modeller värda att se på

PROJEKT BOEING STEARMAN PT 17 DEL II

 

rullar vidare för Rolf Maier, ordförande i Ållebergs

Modell Flygklubb.

Jag fick några nya bilder av Roffe på hans Stearman. Han är en snabb byggare minst sagt. Denna modellen är ju inget man svänger ihop 2 timmar. För det är ju en byggsats, således inget färdigbyggt i Kina. Det ska bli spännande att se hur Rolfs bygge fortskrider och jag lägger upp bilder efterhand på bloggen.

Här kommer de senaste  bilderna:

Roffe på väg att lyfta i sin Moki 5-cylindriga radialmotor.

Motorn på plats. Ser ut att passa perfekt i modellen. Tänk ljudet av motorn Rolf….!!!

Här har Rolf passat till vingarna och monterat de på modellen. Det är ju en imponerande modell minst sagt.

Jaha, sen återstår det att klä med siden Roffe………..

Fortsättning följer.

mats

Kategorier
Nostalgoteket

KALININ K7

 

…har ni sett nått liknande ?

 

 

 

Jag snurrade runt på nätet och hittade ett makalöst flygplan.
Ett sovjetiskt bombplan konstruerat ca 1930
. Det var ju denna tiden som Sovjetunionen hade ett behov
att hävda sig och visa att dess politiska och ekonomiska
system var överlägset västs. Detta medförde att man inom
många delar av teknikfältet led av elefantiasis, för det gällde
en regel: Störst.

Två av dessa monster byggdes och båda ramlade ner.
Bör ha blivit en rejäl hög med plåt och skrot…..

Tänk att se en sådan kärra krypa över skyn med
170 km/timman och höra alla  dess 16 motorer perfekt
synkade.. Eller tänk denna anakronism som ett
charterplan till Kanarieöarna nu…….

Motorerna var ryska V-12:or av fabrikatet: Klimov ???
Kan ha varit dieselmotorer och då slipper man besväret
med att byta stift. Å andra sidan fanns det 16 mekaniska
bränsleinsprutningar och pumpar att serva.

Det mest fantastiska med planet var ju att det flög !

Här är några bilder jag fått ihop på olika ställen:

Som ni ser krävs det 12 mans besättning att flyga planet. Kan föreställa mig
att mekarna hade det jobbigt. De kunde gå inne i vingen och komma åt
motorerna för att justera och underhålla under flygning. Ungefär som
en maskinist på ett gammalt ångfartyg.

 

 

Charterversionen ???

Kolla sporrhjulet, vad nu det har för funktion…kanske vid en ADB-landning.

En av de två prototyperna med mindre antal motorer.

Kolla beväpningen !  10 10 cm kanoner och ett otal kanoner av mindre kaliber.
Man kan föreställa sig vad som hände om samtliga kanoner avlossades samtidigt
…….troligtvis skulle planet stannat upp på grund av rekylen.
Konstruktion ser mer ut som ett slagskepp än ett flygplan.

Ser lite mjäkigt ut med den lilla lastbilen.

Tänk att få höra  dessa motorer gå på tomgång.

Tre-plans skiss av bombplanet.

 

Planet konstruerades av Kalinin 1933. Eftersom planet inte blev en succe,
på grund av instabilitet och vibrationsproblem löste Stalin dilemmat
genom att skrota planet som överlevde och hugga huvudet av konstruktören
Kalinin. Problemlösning modell Sovjetunionen.

 

 

 

Kategorier
Modeller värda att se på

BOEING STEARMAN PT 17 KAYDET

 

håller “Glider King”,  Rolf Maier på och bygger.

 

Roffe Maier, ordförande i Ållebergs Modellflygklubb håller på och bygger på ett omfattande projekt, en Boeing Stearman PT 17 Kaydet.

Jag tänkte jag med Rolfs hjälp ska redovisa bygget här på bloggen, för att kanske inspirera andra………

Modellen har Rolf köpt i Österrike hos:

  http://www.schneider-modell.at/

Här finns lite att läsa om modellen. Modellen kostar i grundutförande ca 8000 kr. Tillkommer motor 30000 sek, lite diverse tillbehör 10000 sek. Så i slutänden blir det några kronor.

Så skriver Rolf till mig:

“CNC fräst byggsats med perfekt passform, men…..massor av frässkägg att fila bort ifrån alla detaljer innan bygget kan börja. Tyvärr så  är det mycket dålig! eller rättare sagt ingen byggbeskrivning alls, bara en översiktsbild samt detaljbilder på samtliga flak. En CD skiva följer med som dock visar lite färdiga bilder. That´s it!!http://www.thepilotpeople.co.uk/index.htm Billiga var dom men lång lev.tid, 12 veckor….

Detta är absolut ingen byggsats för nybörjaren. Denna kräver sin man (eller kvinna) med massor av tidigare byggerfarenhet.

Jag tror att denna modelle sats fortfarande är i prototyp stadiet Alfa tills dom får in tillräckligt med feedback för att sedan ev. göra en bättre beskrivning. Så var det med min Nemere som jag byggde ifrån deras sats oxå…..

Men som sagt passformen är 100%ig o. stabilt o. relativt lätt. Jag har inte vägt av ngt ännu men det blir….

Skala: 1:3
Sp.v ca 3,26m
L: 2,51m
Vikt: ca 21kg

Jag har en MOKI 215cc bensinare som skall sitta i nosen, bara ljudet av denna spis får en att rysa….!! mumma……

Har inte bestämmt mig ännu om det blir militärt eller civilt utförande…

Har beställt 2st pilot dockor i skala 1:3 ifrån England:

Väntar på offert ifrån USA på 2st instrument paneler, custom byggda. Fick en tysk offert igår på € 95:-/st?….. har bett dom precisera om det var per st. eller för båda…oklart i offerten.”

Jag fick lite bilder av Roffe:

Kroppen börjar ta form.

Kroppen i ett tidigt stadium.

Ställ och vingbaldakin monterade.

Laserskurna delar.

Moki stjärnmotorn Rolf ska ha i modellen.

Vingarna träfärdiga.

Träfärdig modell.

Detta gör sig inte på en förmiddag. Något mera jobbigt än Kalle Anka modell från BilTema.

På finalen.

En PT 17 med en 7-cylindrig Seidel radialmotor.

För att vi ska kunna drömma….en Seidel 14 cylidrig radialmotor……500 kubikcm ca 4000 rpm. Kolla genom att googla på filmen när den går och ni kommer aldrig att glömma ljudet !

Enkelt, uttryckt är det en dubbelstjärna med två 7-cylindriga stjärnor. Det är det sättet man bygger stora radialmotorer. Den största man custombyggde till en amerikansk Corsair för att tävla i Unlimited klassen i Reno var en kvadruppelstjärna….allts 4 x 9 cylindrar ! Det är något att byta stift på. 4 x 9 x 2 = 72 tändstift !

En stjärnmotor har alltid ojämnt antal cylindrar i varje stjärna, beroende på motorns uppbyggnad med huvudvevstake och hjälpvevstakar. Hur en stjärnmotor funkar kan ni kolla på bloggen under “Modellflyg historia och teknik”. Scrolla sidan så hittar ni beskrivningen av en radialmotor.

 

Länk till Ållebergs Modell Flygklubb:

http://www.rcflyg.com/

mats

Kategorier
Skärmflygeri

PENNAN KAN VARA ETT VASST VAPEN…

 

för i dag hade jag lite flyt.,

 

Jag har deltagit i en tävling, där man skulle beskriva, vad man menar med begreppet skärmflygning.

Efter lite funderade svängde jag ihop några meningar och skickade in förslaget.

Detta skrev jag:

  Skärmflyg är att ge din själ frihet.   

 Det tar mig bort från vardagen och ger mig möjlighet att förverkliga min dröm, drömmen  om att kunna flyga.  

  Min sele och mina linor talar om för mig, vad min skärm kräver , vilket gör att jag och vinden blir ett.  

Dofterna från omgivningen kittlar näsan och jag upplever en gemenskap tillsammans med fåglar och natur.   

Detta är flygglädje för mig.    

     

I dag fick jag besked,  att jag vunnit tävlingen, vilket gör mig omåttligt stolt och glad.

Inte bara blir jag glad för att juryn tyckte mitt bidrag var bra, jag blev också glad för priset, vilket var en Gin-sele värd 7000 kr !

Jag bugar och tackar för denna fina utmärkelse. Selen kommer väl till pass nu,  när jag åker till Alicante med Pierre för att flyga.

                                    Så här ser det fina förstapriset ut. En Gin Verso från Sky Adventures.

Länk till Sky Adventures:

http://www.skyadventures.se/

 

mats

Kategorier
Okategoriserade

INLÄGGEN PÅ BLOGGEN

 

Det finns nu, 715 artiklar skrivna på denna blogg

 sen dess start i september 2009.

 

Det blir ju en stor bok det tillsammans……

147 olika länders besökare har gästat bloggen. Så nog är vi internationella.

mats

Kategorier
Nostalgoteket Old Timer flyg

ÅKE -MODELLFLYGARE, DEL II

 

 

 

50-talets sätt att vara modellflygare. 

 

 

 

 

Ett tidningsurklipp med Åke och en av hans modeller.

 

När jag besökte Åke i Torekovstrakten, talade vi naturligtvis
om gamla tider, om hur det var förr. När Åke började
modellflyga efter kriget, fanns ju inte på långa vägar det
utbudet, som finns idag av färdigt material och färdigbyggda
modeller.

50-talets början innebar, att man byggde efter ritning.
Jo det fanns byggsatser men  i mycket liten omfattning.

 

Ritningarna var ofta tagna ur utländska och svenska facktidningar.
Sen gällde det att skala upp dess till rätt storlek. Noggrannhet var
då en dygd, för att det skulle blir rakt och i enlighet med originalritningen.
Ovanstående ritning är ett typexempel hur det kunde se ut.

Modellen, konstruerad av Richard Korda USA blev världsmästare
i Wakefieldklassen.

Läs om det i den intressanta länken och kolla flygtiderna:

 http://www.fai.org/aeromodelling/f1/wakefield/1939

 

Byggsatserna var inte laserskurna och formsprutade. Ja, de var
inte ens färdigskurna, utan modellbyggaren fick skära ut spryglarna
för hand och han fick såga ut plywooddetaljerna med sin lövsåg.

CA-lim…? Drömmer ni ? Nä, man köpte hobbylim från Casco,
Semo eller man använde Karlssons klister. Hade man inte det,
fick man själv tillverka limmet av aceton och acetat eller filmnegativ
som man löste upp. I värsta fall använde man vanligt trälim med
dess brister, vad gäller motståndskraften mot fukt.

Nu var det så för 50 år sen, att modellflygarna hade inte lika brått
som idag. I dag vill man flyga med en modell, som köps på förmiddagen
på eftermiddagen.

 

 

En av Åkes många Wakefieldmodeller, en”Aristocrat” träfärdig
just färdig för klädsel. Kolla den eleganta konstruktionen av
kroppen med många smala longeronger. Denna modell visar
på ett instruktivt sätt hur en konstruktion ser ut som är lätt
och samtidigt stark.

 

Tiden var billigare för 50 år sen och inom modellflygklubbarna
förekom mycket mer gemensamt byggande i klubblokalen,
än vad som sker i våra dagar.

 Förutom den sociala samvaron kunde man få hjälp och råd
av de erfarna flygarna, så man inte halkade in på en sidoväg,
vilken ledde till felaktigheter. Byggde man en friflygande
motormodell och man skulle klä den, fanns det inget som
hette Oralite. Nä, det var till att klä med siden. Hur många
kan det i dag ? Det var sådant man lärde i bygglokalen.

 

 

MFK Termiks medlemmar på Ränneslätt vid Eksjö samlade inför en tävling 1953.

 

 

Världspressen, dvs Värnamo Nyheter gjorde reportaget.
Emblemet för ModellFlygKlubben Termik i Värnamo är
elegant och präglat av sin tidsera.

 

Åke berättade att klubbverksamheten samordnade bygg-,
tränings- och tävlingsverksamheten. Vi ska veta, att under
50-talet fanns det ett stort intresse för modellflyg och
överhuvudtaget begreppet ”Flyg”. En modellflygtävling
kunde dra 10000 åskådare !

Men det var ju innan tv kom och mobiltelefonerna ,
som väl kan göra allt utom att bygga flygplan eller….?

 Det var lite spännande  att flyga med sin modell, för det
väckte uppmärksamhet och alla hade ju kriget i åminnelse
och den snabba utvecklingen flyget då genomgått .
Från dubbeldäckare som Gloster Gladiator till jetplan
som Me 262.

Efterkrigstiden var den period, då begreppet “Flyg”
just blev ett begrepp för Medelsvensson i Sverige.
God hjälp att sprida information och marknadsföra begreppet
hade man från modellflygarna.

 

 

Åke på isen på sjön Vidöstern 1954 med en egen konstruktion.
Jag tycker,  alla modellflygare i dag skulle bära hatt !

 

Att tränings- och trimflyga med sina friflygmodeller kunde
vara besvärligt, då det krävdes stora ytor med relativt fri sikt.
Det gjorde,  att man ofta tränade och tävlade på sjöisarna.
Där fanns  då jämna och fria ytor för modellen.

Modellerna förvarades under transporten  i stora trä/plywoodlådor,
mer eller mindre elegant utförda. Det var ett måste,
för hur skulle man annars få sina modeller till en tävling  i helt skick ?

 

 

Hur många mil har denna rekordeliga och slitna masonitlåda
rest med sin ägare och dess innehåll av modeller ?

Lådan har tillhört Björn Andersson, en av våra skickliga
friflygare. Föreningen han var medlem i,  heter som synes,
“Vingarna” en av Sveriges främsta modellflygklubbar.

 

 

Det var inte många,  vid denna tiden,  som hade egen bil
eller ens moped. Ofta tog klubbmedlemmarna tåget till
tävlingsorten med sina stora trälådor. Hade man tur
, fanns det någon i föreningen, som hade bil och som
ställde upp.

Man löste problemen gemensamt och alla var beroende
av varandras hjälp och stöttning.

 Därför var modellflyget vid denna tid en riktig  kamratsport.
För hade man inte ställt upp för varandra och klubben, då
hade hela verksamheten rasat ihop.

Jag menar inte,  att tävlingsglöden  inte rådde. Tvärtemot,
man tävlade med blodigt allvar om varje poäng och varje
sekund och man var hängiven sin sport och hobby.

 

Här är en lite större bild på ett entusiastiskt gäng.
MFK Termik på en tävling 1954. Namnet på piloterna
framgår av den lilla bilden längre upp.

Kolla huvudbonaderna !!! Jag måste bara få berätta om dem:

Längst upp till vänster motorcykelluva i skinn,
andre man har troligtvis en så kallad KillRoy mössa
, sen keps, hatt, eller “Kanna”, reklamkeps, undre raden
från vänster en motorhuva i vit smärting, vintermössa
med öronlappar som knäpptes under hakan, stickad
yllemössa och som kronan på verket längst åt höger
en så kallad “Bobrovmössa”. Bobrov var en rysk
ishockeyspelare med  just en sån mössa.

 

Jag tror, att modellflygare som var med vid denna era,
hade roligare än dagens. Det måste kännas mer
tillfredsställande att komma ut med sin modell,
som man under många timmar knåpat ihop under
vintern, veva upp gummimotorn och släppa modellen
för en första testflygning. Det var en härlig känsla för
piloten, när hans vintermöda omsattes i en estetisk
upplevelse och tillfredsställelsen med det han åstadkommit,
då modellen sakta skruvade sig upp i skyn  och sedan i
en perfekt cirkel gled tillbaka till marken.

Detta jämfört med dagens modellflygare som köper
en färdigbyggd modell, som förhoppningsvis är rätt
konstruerad och byggd av  små kinesdamer.

Jag menar, köpa en modell som är färdig, det kan
alla som har pengar. Men bygga en egen konstruktion
från egen ritning och få den att flyga som man vill,
det är något annat.

 

Från en tävling på Ränneslätt (som ju är en gammal exercis-
och övningsplats för regementet i Eksjö) i närheten av  Eksjö 1953.
Stanley Hillevärn till vänster och Göran Larsson med varsin F-knarr
. Glada och fokuserade modellflygare.

 

I dag handlar modellflyg mycket om ting
. Alltså, man ska ha så stora och dyra som möjligt.
Men flyger man bättre i dag, än vad man gjorde 1950 ?

Tror jag inte. För att bygga en friflygande modell
var man tvungen att  kunna bygga lätt, rätt och starkt.
Samtidigt var det nödvändigt att behärska flygmekanik
och aerodynamik och förstå sammanhangen mellan
de parametrar,  som bestämmer hur en modell flyger.

Undrar hur många som vet,  vad en seperationsbubbla
är och hur Re-talet påverkar den….?

En klassisk bok om modellflyg i Sverige. Skriven av
en av de mest dynamiska och kreativa människor
jag träffat, Sigurd Isacson. Sigurd med en gedigen
utbildning som flygingenjör med fullödiga kunskaper
i aerodynamik och flygmekanik hade den kunskapsba
s som krävdes för att konstruera och föra fram nya
ideer inom modellfriflyget. Sigge som inte  bara
konstruerade modeller, han är konstruktör till de
kända båtarna av “Flipper”-serien och deltog
dessutom i biltävlingar på bana under 50-60-talet.
En sådan här bok skulle jag gärna vilja äga.

 

Förstår man sammanhangen,   mellan de krafter  som
påverkar ett plan under dess flykt , gör det, att man
lättare kan trimma sin modell.

Denna förståelse måste man ha i sig under byggandet
och framför allt trimmandet och provflygandet av modellen.
Allt hänger ju ihop, modell, pilot och miljö.
Med miljö menar jag väder och omgivande natur.

 

 

Sigurd med en av sina konstruktioner framför
ett segelplan av typen Weihe. Sigurd pratade
man inte omkull så lätt !

 

 

När man ser,  de gamla veteranerna flyga med sin OT-modeller,
till exempel nere i Rinkaby, inser man,   vilken ofantlig kunskap
och erfarenhet,  som ligger bakom deras flygande och deras
förmåga att få ut maximalt ur modellen.

Jag rekommenderar verkligen de,  som aldrig sett en friflygtävling
att åka till en sådan.

 Tider och plats finner ni under denna artikel på SMOS hemsida.

 

“Vågar jag låna gummisnoddar från denna modellen”????
Jag kan inte undgå att lägga märke till den så kallade smäcken på huvudet.
Dessa var högsta mode på 50-talet. För den skulle vara helt ok,  skulle kepsen
ha ett band över hjässan, som kunde fällas ner och säkra huvudbonaden i frisk vind.

Varifrån dessa kom och vad de inspirerades av ? Jo,  jag tror de kom från filmen
“Vild ungdom” med Marlon Brando,  där han tillhörde ett motorcykelgäng.
Filmen var från, tror jag 1952 och den regisserades av den store regissören
John Houston. I den filmen hade dessa hårdingar just dessa smäckar. Såedemede.

 

På 50-talet ,berättade Åke,  var det inte pengarna,
som styrde tävlandet i den grad,  som görs idag.
Då var det hängivenheten och fokuseringen på den
egna modellen under byggande, trimflygningarna och
tävlandet,  som var det viktiga.

 

Åkes Thulinjagare. Naturligtvis friflygande. Jag tänker på,
om man satt en liten outrunner elmotor i denna modell och
två 2-grams servo……jösses,  vad den skulle vara rolig att flyga !

Stanley Hillevärn med en egenkonstruerad F-kärra 1953.

Mera klassisk kan inte en bild bli. Åke G med en Wakefieldmodell,
“Korda”. Året är 1953. Kolla den vackert uppbyggda fenan.
Åke är ju lite av en specialist på Wakefieldmodeller.
Kom gärna ,som jag skrev tidigare och se på en OldTimer-tävling.
Det är en upplevelse.

Åke med bortgången flygkamrats efterlämnade flygplanbox.
Så här kunde det se ut i en låda inför en tävling. Fullpackat.
Nu ska de modeller som lönar sig att restaurera fixas till och
sen ska de ner till det fina modellplansmuseet i Simrishamn. Länk:

http://autoseum.se/modellflyg_index.html

“Får jag se”, säger Pär Lundqvist vid upptäckten av denna märkliga propeller.
 En vågformad profil fäst i bakkanten på propellern. Varför ?
Ska jag dra till med en vågad gissning så kanske konstruktören ville att
det inducerade motståndet skulle minska och göra proppen effektivare…

Erik Karlsson, stående till höger laddar snodden i sin Wakefield-Laban.

 

Detta var lite  bilder från den tiden, när modellflygarna spred en air av cellulosalack,
eter, fotogen och härsken ricinolja omkring sig. 

Här är länken där ni kan läsa om OT-flyg och när tävlingarna äger rum:

http://www.smos.info/

Det kommer mera om Åkes modellflygarliv, så häng på låset.

Om någon har bilder, som han vill ha publicerade på bloggen här,
så tar jag gärna emot. Gärna med bifogad lite fakta, om vad som finns på bilden.

 

Kategorier
Modellflygklubbar Okategoriserade

HERRLJUNGA MODELLFLYGKLUBB

 

finns nu som länk i listan till vänster.

 

  

Alla modellflygare hjärtligt välkomna att besöka oss och vårt fält. Kolla vår hemsida för info:

http://www5.idrottonline.se/HerrljungaMFK-Flygsport/

mats

Kategorier
Väder och vind

TAR ALDRIG VINTERN SLUT….

 

frågar man ju sig,

 

för ser man ut är det kraftig rimfrost, dimma och minus 7.7 grader kallt…….

Rimfrosten kravlar på snöret,  som håller talgbollen på balkongen. Vackra former och mönster.

Och jag som tänkt sticka ut och modellflyga i dag.

Det gäller att inte ge upp hoppet !

mats

Kategorier
Nostalgoteket Old Timer flyg

ÅKE – MODELLFLYGARE, DEL I

Denna posten om Åke Gustavsson publicerade jag för 8 år sen.
Det finns 3 poster om Åke. Sök i rutan till höger “Åke Gustavsson”
så hittar du de andra två.
Det tål att läsas igen.

ms

Modellflygare i mer än 60 år. 

 

 

 

 

 

 

 

Jag besökte Åke Gustafsson, modellflygare boende i Torekov,
häromdagen .

Åke kommer ursprungligen från Värnamo, där han började
sin modellflygbana hos Modellflygklubben Termik runt 1950.
Åkes främsta intresse inom modellflyget har varit friflyget,
som han varit troget i mer än 60 år.

Nu är Åkes främsta intresse OldTimer friflyg. Generellt kan
man säga han bygger friflygande modeller som konstruerats
för upp till 80 år sen ! Om sådana gamla konstruktioner
flyger undrar du……det kan jag lova,  de gör!

Tillsamman med sin fru Anita brukar Åke utgöra tävlingsledare
och chef för sekretariatet under OT-tävlingarna i Sverige.

Åkes verkstad var full med modellplan och alla modellerna
var ytterst välbyggda och fina. Som Åke sa, är problemet
att hinna flyga med alla modellerna.

På min fråga hur lång tid en friflygande modell tar att bygga
från ritning,  svarade Åke att en okomplicerad modell,
om det finns sådana, den tar ca 100-150 timmar att bygga.
Betänk att en friflygande modell ska vara lätt,  så materialvale
t är viktigt och sättet som friflygmodeller är uppbyggda ska
gynna kriterierna lätt och starkt. Att klä en friflygmodell
med pappersklädsel och få det snyggt kräver erfarenhet
och kunskap. Det visar Åke på sina modeller.

Som alla andra modellflygare väntar Åke på våren, när det
är behagligt att flyga med hänsyn till vädret. Annars är vintern
inget hinder för att friflyga. Tvärtemot,  så var isbelagda sjöar
ofta bra platser att ha friflygtävlingar på, då man stora fria ytor.

Först kommer det bilder på Åkes flygverksamhet under ungdomstiden.

Bilderna visar,  tycker jag, verkligen hur miljöer och människor
såg ut vid denna tiden. Man kan dra på munnen åt en del saker,
till exempel att 14-15-åringar går med hatt, eller som det hette då ”kanna”.

Men tänk på,  hur folk i framtiden kommer att skratta åt dagens
mode bland yngre människor, när de går med sina byxor hängande
nerför halva ändan och med ett Gällivarehäng,  som slutar nedanför
knävecken……

Bilderna föreställer Åke och hans modellflygkamrater under tidigt
50-tal. Bilderna i svartvitt har jag fotograferat av från Åkes fotoalbum
så han har upphovsrätten.

Åke under tidigt 50-tal med en av sina egenkonstruerade modeller.

Så här såg det cirka 1955 på en tävling. Kolla bilen i bakgrunden.
Jag tror det är en Vauxhall Standard 8….? Men tack till Inge Ahlin,
som rättade mig och sa det är en Lloyd. Jo jag minns dessa små
bilarna med sina rykande  tvåtaktare.

Modellen i gossens hand är väl en F-knarr….

Detta är en bild av en av Sveriges främsta modellflygare.
Anders Håkansson från vår södra provins Skåne.
Han tävlade på toppnivå i mer än 60 år och jag hade
nöjet att träffa honom några gånger. Han avled häromåret.
Modellen är det en Wakefield….

Rolf Hagel med tidstypisk utrustning. Skinnpaj,  motorcykelluva i skinn
med tillhörande glasögon och i kardan en F-Knarr. Klart man var nästan
oslagbar då. Rolf som var den kanske motorkunnigaste modellflygare vi haft.
Gick bort för några år sen.

Bara horisonten är gränsen !

Uppvevning av gummimotorn. Modellen ? Ja, det ser väl alla…….

Piloten och hans skugga

Ett gammalt tidningsklipp, men ett bevis på viktorian.

Ut i naturen modellplansburen !
Eller i alla fall i en härlig bil och en Apollo moped med Zuendappmotor.

Personerna på bilden är: Karl Gustav Adolfsson, Bertil Lindahl
och Stanley Hillevärn.
En fantastisk bild. Ett brottstycke från det karga småländska
odlingslandskapet i stenig skogsbygd i tidig vår.
Som en miljöbild ur “Utvandrarna” nästan
. Bilen, kan det vara en Opel Kapitän 1949? Ja, jag är väldigt osäker,men detta var ingen
dålig bil vid denna tid.
Kolla kläderna: Skinnjackor och som kronan på det hela, grabben i mitten
utrustad med en hatt eller som det hette “kanna”.
Dessa tider kommer aldrig tillbaka, men jag är
säker på man hade lika roligt då som i dag, trots inget Internet eller mobiltelefon.

 

                                                Opel Kapitän 1949 i all sin glans.

Vad ser ni pilotens blick ?

Stolthet. Känslan att modellen slår alla medtävlare.
Det är det modellflyg bland annat handlar om.
Att man åstadkommit något själv. 

Provvevning av ny gummimotor. Vid uppvevning av gummimotorn töjer man gummit
och går sakta framåt i takt med att varven läggs på. Diverse smörjmedel applicerades
så man skulle få ut maximal kraft ur gummit. I dag flyger man bara en start med varje
gummimotor på toppnivå, sen byts den. Jaja, tiderna förändras. Under kriget när
importen var omöjlig av Pirelligummi, då fick man vackert flyga med gamla snoddar,
för det fanns inget annat och det var lika för alla.

Stolta piloter från Småland med modeller inför en tävling.

Från en tävling på tidigt 50-tal med Stanley Hillevärn till vänster
och jämte honom Arto Viiri Finland,hans medtävlare. Piloten med
modellen till vänster, Ho Fang Chin var mycket duktig byggare och
flygare. Han startade senare en modellflygfirma som hette tror jag
“Orienthobby”. Tyvärr omkom han i en bilolycka runt slutet av 70-
cller början av 80-talet. Till höger längst fram Otto Henningsen Tyskland.

En egenkonstruerad gummimotormodell. Kolla den långa kroppen
. Alltså på modellen.  Pilot Bertil Lindahl med sin G:int som han
blev Smålandsmästare med.
Bilen i bakgrunden går inte heller av för hackor.
En Morris Minor.

Inställning av komp och bränslenål inför en tävlingsstart.

F-modell

Ännu en F-knarr med dieselmotor i nosen. Är det en Webra ?

Jag tror detta är Åke….? med en Tempo Wakefield.

Tändning av fusen eller en slutlig justering innan start på en Wakefield inför en tävling på isen.

 

 

En klassisk Wakefieldmodell.

 

 

En modern Wakefieldmodell.

Åke och hans kompis Bertil Lindahl.

Hårda grabbar bär hatt i minus 20 grader !

Från modellflygklubben “Termik” i Värnamo i deras klubblokal 1955

 

Läs här om Wakefield:

http://en.wikipedia.org/wiki/Free_flight_(model_aircraft)

Läs här om OT-flygning i Sverige:

http://www.smos.info/

Det kommer två avsnitt till från mitt besök hos Åke.

Kategorier
Skärmflygeri

SOMMAREN

 

som varit.

 

Vid denna årstiden är det svårt att inte se i backspegeln hur det var egentligen. vad man upplevde och såg.

Sprang på några bilder från Hammar som belyser lite av miljön och aktiviteterna.

Passerande förbi vindmätaren på Hammar.

Sådan här fågel flyger man rote med nere på Hammar. En glada, vilket är landskapsfågeln.

En skärm och två modellflygare på hangkanten 60 m över havet.

Det är detta skärmflyg handlar om. 

 

mats

Kategorier
Okategoriserade

VÅREN

 

Fy för böfveln vad jag längtar efter våren !

 

mats

Kategorier
Nostalgoteket

MODELLHANGFLYG DEL 4

Här kommer några bilder från mitt första tävlingsår.

 

 

 

 

 

 

Här är jag på en tävling våren 1975 med min nya hangkärra uppe på Bräckan i Kungsbacka. Inget superhang,
men det går fint att flyga på. Min modell var där helt överlägsen och jag slog tvåan med 20 sekunder
på 10 vändor !
Så när vi åkte hem hade man ett bra resultat inför säsongen i F3F att stödja sig på.

 

Första året jag tävlade i F3F flög jag med modeller,som inte kunde
mäta sig med de bästas. Därför byggde jag och Pär nya modeller
under vintern, som vi hoppades skulle vara mycket konkurrenskraftiga
.Det visade sig, att det blev den också. Denna modell flög jag med i 4 år,
sen var den utsliten.

I går fick jag några bilder från Pärs arkiv. Bilder som aldrig sett,
men som hör till hangflyghistorien för mig.

Bilderna är tagna 1975 på  Hovs Hallar, Fjärås Bräcka vid
Kungsbacka och nere vid Kåseberga.

Vad man kan konstatera,  är att tiden lämnar ingen oberörd.
Vidare kan jag säga,  att hade jag flugit med

min modell här  på bilderna på ett SM i F3F i dag under
svaga vindar, skulle man fortfarande kunnat placera sig
i topp 3.

Här kommer bilder ur hangflyghistoriens skattkammare
som Pär Lundqvist har tagit:

Detta är vid prisutdelningen på Hovs Hallartävlingen 1975. Prisutdelare är Bertil Dahlqvist,
en mycket känd modellflygare bosatt i Laholm. Bertil var den person,  som tog initiativet at
t skapa Hökaklubben redan 1936 ! Till vänster om Bertil skymtar Ann-Marie Beckman,
som är Kurt Lennås sambo. Ann-Marie brukade alltid sköta sekretariatet på våra tävlingar.
Barnen är Pärs och han som kom bland de tre bästa är,  ni vet vem.

 Priserna för de tre främsta var keramik från Laholm speciellt gjort för tävlingen.
Jag har mina trofeer kvar och är rädd om dem, för keramamikverkstaden är nu nedlagd.

Ganska glad är man ju….till höger P-O Malis som var medlem i Hökaklubben från 1975.

En bild på en av Sveriges bästa flygare och byggare: Göran Karlsson,
världsmästare i FAI-pylon och alltid topplacerad i F3F.

Modellen en egenkonstruktion naturligtvis,  med kropp i glasfiber,
vingar i sprygelkonstruktion klädda med 0.4 mm ply.

Denna modellen var väldigt snarlik Rätzens revolutionerande
Gilette, så den kan faktiskt vara en Gilette, enligt info från

Blomman i Karlshamn. Blomman berättade, att han hade
gjutit Görans kropp till just denna modell.

 Hans finish på modellerna var enorm och han byggde mycket
noggrant och utnyttjade alla tekniska möjligheter,

som fanns för att få till en snabb modell. Han testade vingprofiler
på Tekniska Högskolans avdelning för aerodynamik

för flygmekanik.

 Göran flög i team med  Christer Gillgren. Christer tyvärr
bortgången alltför tidigt. Sverige kommer troligtvis aldrig mer,

att se en sådan allsidig modellflygare som Christer. Han kunde flyga !

Det kommer fler bilder från F3F tävlingarnas arkiv.
Stefan Blomgren har lovat att skicka bilder och vi väntar spänt på dessa………

Skulle någon annan ha bilder från 72-85 , tar jag gärna
emot de för publicering. Har du papperskopior,
så lägg de på ett bord,
använd en 60 watts lampa och fotografera
av med en digitalkamera. Det blir bra !

 Jag har av mail jag fått, förstått att nostalgi inom modellflyget,
det är nåt som lockar. Så gräv lite i era hyllor eller album.

Skriv gärna när, var och vilka som är med på bilden och en
beskrivning av modellerna.

 

Kategorier
Okategoriserade

VINTERÄVENTYR

 

på Höka kan innebära nästan vad som helst.

 

För mig hände följande: Jag blev uppringd av Bernhard från Eisenhuettenstadt, som vi ju vet bor i sin husvagn på vår camping. Han ville,  jag skulle kolla,  så allt var ok med hans grejor,   eftersom han är hemma sjukskriven.

Hoppas han snart kryar på sig och kommer tillbaka.

Således stod jag vid bommen och kollade snödjup,  om det var möjligt att köra ner till fältet, eftersom jag är som de flesta i vissa lägen lat. Jo,  det skulle nog gå att köra ner. Således full fart nedför backen och efter 25 meter satt jag som gjuten i snön…..Att man aldrig lär sig?

Vad gör man ? Jag skulle hem och leverera mat till en granne jag varit och handlat , så brått hade jag. Jag ringde Christer P och han skulle ner med en slöslunga till fältet och köra vägen,  så han lovade ta med snöslunga och sin son, så skulle vi väl få upp bilen.

För att få dit mer folk ringde jag ner min bror. Under tiden jag väntade, gick jag  ner till hangaren och fick tag i en avbruten spade, som jag använde för att förbereda bärgning.

Efter att ha skottat mig blodig testade jag och fann,  att det skulle nog gå att komma loss. Med hjälp av min bror fick vi upp bilen ganska enkelt. Jag hade aldrig klarat det själv.

Sedan kom ordföranden med snöslungan och den visade sig funka perfekt. Så om den höll,  så ska vägen ner till stugan vara röjd nu.

Jag har i alla fall lärt mig att ställa bilen vid bommen, om jag ska ner till fältet under snösäsongen. Det är inte värt besväret, som medföljer en chansning.

Ja, det blev lite bilder också.

Någon…har försökt köra ner till fältet.

Spåren som förskräcker

Nog kändes det lite vårlikt i dag. Jag fick mail ifrån Daniel Johansson, numera boende på Fyllinge, som sa att cykeln vid stolpen är hans.

Här kommer snöröjningen

Snöslungan Christer fixat.

“Nu ska vi bara dra igång den”….

Motorn startade på första draget. Snöslungan funkade perfekt.

Klart snöslungan funkar perfekt, om man har nya blå stövlar…..

 

 

Resultatet av man-maskin-initiativ

Jag vågar inte tro att det blir vår så här tidigt, men som jag sa, en föraning är det i alla fall !

 

uppdatering av snöröjning 11 januari

 

Vägen efter att Christer P kört snöslungan.

 Ser bra ut eller……….

mats

Kategorier
Okategoriserade

HANGFLYGNING.SE

 

Vad kan ni vänta er under året ?

 

2011 hoppas jag blir ett framgångsrikt år för min anspråkslösa blogg. Jag vill kunna prestentera lite ovanligheter och fördjupningar om ämnet FLYG.

Just nu är det ju lite stiltje på modellflyget, men till våren blir det bilder och reportage från aktiviteter på olika ställen. Avsikten är att jag ska besöka lite meetings i Sverige och i utlandet och rapportera därifrån.

Vidare kommer jag att besöka fina flygmuseum i Europa och presentera bilder och fakta.

Skärmflyget får sin del med reportager från mina resor till Kanarieöarna och Alicante, Spanien. Naturligtvis och berättelser från våra hang i södra Sverige också.

Modellhangflyget kommer att för min del att vitaliseras. Nu har ju Pär Lundqvist en snabb modell, så det gäller att ligga i inför SM i F3F eller hur Pär ?

Väl meriterade gästskribenter kommer att skriva på bloggen, så förvänta er det oväntade.

Om ni har frågor,  eller om ni vill bidra med något,  kan ni kontakta mig via E-post och min adress är:

flyhigh(och så det det där konstiga a:et)telia.com

Jag kommer att redovisa besök hos gamla mycket erfarna modellflygare, som har mycket att berätta, visa och lära ut.

Plus mycket annat, nyttigt och onyttigt.

Så stay tuned !

mats

Kategorier
Dagens snespark

GAMEN

 

som blev häktad för spioneri i Saudiarabien.

 

                                                 En kompis till den häktade spionen.

En gam har blivit häktad i Saudiarabien efter att ha “kränkt konungarikets gränser”.  Gamen sitter nu i cellen i Rihad i väntan på rättegång……?

De saudiska militärmyndigheterna uppgav,  att på gamen satt det monterat en telemetrisändare och en hylsa om ena benet,  som sa , att Universitet i Tel Aviv hade märkt och utrustat gamen. Professorn vid universitet i Tel Aviv berättade att man märkt gamen  för att man skulle kunna se hur den befjädrade varelsen migrerade.

Så naturligtvis utgör gamen ett svårt hot mot det saudiska landet och folket. Jag undrar,  vad man ska ge  gamen för straff  och finns det gamadvokater att tillgå ?

Eftersom sharia råder kan det ju bli stening, offentlig avrättning eller 40 par spö.

När jag tänker på gamar,  så kommer av någon anledning bilden fram, av de två gamarna som talade norrländska i filmen “Djungelboken”.  Minns att de satt i ett kargt träd och sa till varandra med sina norrländsk röster: “Va ska vi hitt´på” ?

Ja de ska i alla fall inte flyga till Saudiarabien.

Moralen i historien måste väl vara,  att alla fåglar flygande över Saudiarabien ska inneha giltigt pass och visum samt vara försedda med transponder,  så ATC kan se var de befinner sig…………

Historien är inget skämt. Ni kan läsa om den här:

http://www.dailymail.co.uk/news/article-1344019/Vulture-tagged-Israeli-scientists-flies-Saudi-Arabia-arrested-spy.html

mats

Kategorier
Flyghistoria

ALBERTO SANTOS – DUMONT

 

var den förste som flög ett plan,

som startade av sin egen kraft från marken.

 

Han är en i dag nästan bortglömd flygpionjär bland andra storheter som bröderna Wright, Bleriot och Farman.

Visserligen var bröderna Wright först med en bemannad flygning från marken, men de hade en katapult,  som sköt iväg deras Flyer.

Tre år efter bröderna Wrights flygning, som skedde den 17 december 1903, gjorde Santos-Dumant en flygning med start från marken, som man normalt väntar sig, att ett plan startar.

Planet var ingen enkel konstruktion, det var en canard. Canard betyder anka på franska och utseendet på hans flygmaskin var just som en anka.  Planet var döpt till 14-bis eller Oiseau de proie, som betyder Rovfågeln. Imponerande namn på denna samling av pinnar, snören, pianotråd och bomullsduk.

Här startar Alberto med sin canard, stående just framför vingen. Han kontrollerade planet med en spak som reglerade roderboxen framtill upp och ner och med en ratt som vred boxen som ett sidoroder. På ryggen knäppte han fast linorna  som kontrollerade torderingen av vingarna. Alltså vingarna vreds i stället för att använda skevroder. Kan inte ha varit lätt att kunna synkronisera sina rörelser med denna konfigurationen. Bilden är från 23 oktober  1906.

Att det flög var ett resultat av många försök och teoretiska beräkningar. Santos-Dumont hade ett gediget kunnande inom aerodynamik och flygmekanik, förvärvat genom en hängivenhet för begreppet flyg och att han hade stora ekonomiska resurser från familjeföretaget i Brasilien.

Här är länken till en liten film där man flyger med en replika av hans maskin i Brasilien:

http://www.youtube.com/watch?v=aRDkddXKABI&feature=player_detailpage

Så en pionjär var han den lille brasilianaren !

Vill ni läsa om honom så gå hit:

 http://en.wikipedia.org/wiki/Alberto_Santos-Dumont

mats

Kategorier
Skärmflygeri

UTAN SKÄRM…

 

står man ju sig slätt om man vill flyga.

 

Men det är ju så att skärmen måste ses över av proffs då och så. Min fina Gradient Golden har jag haft i 2 år och jag tänker byta till en bättre i vår,så den behövde ju den vanliga tvåårsöversynen hos Lasse i Stockholm.

Det ska eventuellt bytas nån lina och annat som behöver förnyas. Terrängen vid Hovs Hallar är inte  snäll mot linorna, speciellt om skärmen lägger sig över gärdsgården och linorna kommer mellan stenar. Då skadas inte själva linan, men däremot höljet kan gå sönder.

Så nu får man  sukta mens de andra flyger…dock får jag skärmen om ca en vecka igen färdig för flygning.

                                                         Gradient Golden på det låga hanget vid Hovs Hallar.

 

mats