Kategorier
Flyghistoria Nostalgoteket

SÅ GJORDE VI FÖRR NÄR VI FLÖG…

 

 

 

 

 

…och  bilderna är goda representanter för denna epok.

 

 

 

 

 

 

Detta är en Sparmannjagare byggd av Arne Olveng, en gammal medlem i Hökaklubben.
Jag hade glädjen att provflyga och flyga den på en
flygdag på F14. Sedermera fick
Bengt-Olof Jönsson modellen i present och så vitt jag vet,  hänger den än i hans tak.
Modellen byggd från kopia på originalritningen och modellen utrustad med en Os40 Fs. Tiden är ca 1984. 

 

Hur många gånger jag har varit nere i trakten av Båstad
och på Hovs Hallar för att flyga,  under de åren jag varit aktiv ??

Tja, jag har flugit där i 39 år och i snitt har jag åkt dit mins
t 25 gånger om året.

Det blir: 975 resor mellan Halmstad och Hovs Hallar. Lågt räknat
kör man ca 100 km under en sån tur. Det blir således 9750 mil…………..

Jaja, lite får man offra för hobbyn eller…’

Jag har fått så mycket fina upplevelser i utbyte, så det har
varit värt varenda krona. Antingen jag har stått på HH med
en snabb hangkärra ylande fram över kanten i 200 km/timmen +,
eller då vi står uppe vid skidbacken i Båstad och termikmodellerna
flyger på hanget , i väntan på att en blåsa ska komma glidande
och lösa ut vid bergkanten, så man kan kurva upp sig , just så
högt man vill , så erfar man lite av själens frihet.

Så jag ångrar inte en sekund , att jag flängt fram och tillbaka ,
som jag (vi) gjort under åren.

Liet bilder har jag, som jag snabbt fotograferat av från gamla
papperskopior. Därför är inte kvaliteten så bra.

 

Detta är en av mina märkligare modeller. Det är inte en Klemm 25
utan en egen konstruktion. Modellen var väldigt lätt trots sin
stora spännvidd, vilket gjorde att jag kunde sätta en 2.5 kubiks
Rossi bakblåsdiesel i nosen. Modellen flög precis så bra som jag
hoppats och den
loggade enligt flygdagboken nästan exakt 100
timmar, innan motorn var finito. Jag renoverade aldrig motorn
utan modellen pensionerades.

Motorljudet var enastående fint beroende på ljuddämparens uppbyggnad.
I ljuddämparen fanns en oljuuppsamlingsanordning, så icke förbränd
ricinolja samlades i en behållare, så man slapp allt klet. Ljudet när man kom
på finalen på tomgång med en motor som började kallna och den gick upp
och ner varv, på grund av misständningar, det var en upplevelse.
Lukten av eter låg alltid tät när jag flög, med Rossibestyckad modell.
Fördelen med en diesel är att man inte behöver glöd. Den tänder ju
när gasen i cylindern komprimeras och därmed trycksätts, så den tar fyr.

Modellen döptes till PomPom, just på grund av avgasljudet på tomgång.
Det lät just så…pompompompom……

Här står jag ovanför Båstad till vänster om skidbacken beredd att kasta iväg
denna trogna gamla California. Detta är, en utomordentligt välflygande modell
och jag tror,  jag har slitit ut tre par vingar till den. Hur många timmar jag har
på den i luften ? Jag byggde den 1979 och pensionerade den 2010, så det blir 31 år.
Räkna lågt 20 timmar om året, så blir det 620 timmar totalt……..

Återbördande av Californian i hundkexet och andra örter.

Radion jag styr med, är ju min gamla pålitliga Guldfutaba från början av 80-talet
, tror jag eller slutet av 70-talet. Sändaren försedd med en förkortad antenn,
som var lite mer lätthanterlig. Dessa antennerna gjorde jag rätt många av till
andra flygare och de var, till skillnad mot köpeantennerna; helt resonanta på
35 mHz ! Inget eldande för kråkorna i slutsteget där inte.

Ganska svettigt i värmen.

Foto: Fotograf av motormodell och segelmodellen är Daniel Johansson .

Denna äldre bilden från 1974 är från en tävling på Fjärås Bräcka uppe vid Kungsbacka
. Modellen var  en egenkonstruktion av Pär Lundqvist och mig.
Denna modell flög ifrån
det mesta , kan jag lova. Planet är på väg att räta upp sig efter att ha vänt vid den vänstra
pylonen. Lite av modellens välflygande egenskaper ser du på kroppens läge i svängen med
90 graders bankning: Inga hängande stabbar här inte, utan kroppen parallell med
horisontalplanet för att flyga effektivt. Nosens läge i sväng kontrollerar du med sidorodret
. Antingen topproder, nosen upp eller bottenroder, nosen ner.

Foto: Pär Lundqvist

En annan relik från sent 70-tal och tidigt 80-tal är Junior 200. Modellen anses,  som den
bästa nybörjarmodellen av klassiskt snitt. Med det menar jag, en modell man måste bygga själv.
Vi var många som byggde Juniorer och modifierade de kraftigt. Vi ökade spännvidden ,
för att minska vingbelastningen, vi monterade noshjulet med fjädring från en kulspetspenna,
som gjorde att stället kunde arbeta upp och ner 50 mm, vilket gjorde att du kunde starta i
nästan hur gropig terräng som helst, för fjädringen gjorde, attmodellen inte  studsade fram
på styva 4 mm pianotrådar, vilket ju gör allt svårare.

Huvudstället var monterat, så vi hade torsionsfjädring, vilken var utomordentlig effektiv
. Motorn var en Os 15 (2.5 kubik) glödare. Motorn mycket ljuddämpad med extra dämpar
e av en tom Treotub….. Vidare var medbringaren fram helt tät, vilket hindrade olja och
bränsle att skvätta ut
.

Här har jag just landat modellen,  efter att jag kört soppatorsk.
Landningen utfördes med hjälp av ADB.
Vad det är får ni googla.
Googla: Aero Dynamisk Bromsning. Eller kolla hur en modern jetkärra landar,
så förstår ni ADB.

 

Kategorier
Väder och vind

NU GÄLLER DET ATT BYLTA PÅ SIG…

 

…..om man ska ut och flyga.

 

Det är lovat kyla från öster, som kan vara ganska bister och som ser ut att stanna. Kallt och djäkligt att flyga vid minus 10-15 grader, men är man rätt klädd och man flyger en lämplig modell löser det sig.

Förr om åren i forntiden, det vill säga 70-80-talen, då flög vi mycket på sjöarnas isar. De hade ju de perfekta landningsbanorna. Varför perfekta ?

Jo,  ytan var ju helt jämn , eftersom det är fruset vatten. Hade det kommit lite nysnö och man var först, flög man med modellen,  som släpade sin vingspets i den tunna snön och ritade en jättenolla.

Pär Lundqvist håller på att göra service på sin Klemm 25, sen ska vi ut.

Här är ett utdrag av yr.nos långtidsprognos:

Vill ni se den på deras hemsida så klicka här:

http://www.yr.no/sted/Sverige/Halland/Halmstad~2708365/langtidsvarsel.html

mats

Kategorier
Airshows

THE RIGHT STUFF

 

Ett välbyggt plan eller…..?

 

I Tjeckoslovakien har man i många år byggt en jettrainer som heter L-39 Albatross. Används över hela världen och är ett bra flygplan. Jag har själv sett L-39 vid flera uppvisningar i Europa. Den brukar delta i Göteborg Airshow och har alltid gjort ett solitt intryck. Inget hitech men en väl fungerande advanced trainer.

Det fick piloten belägg för vid flyguppvisningen Maks-2011. Piloten är från Litauen och ingår i det Litauiska flygvapnets uppvisningsgrupp.

Lite tur hade han också. Snaprollen och vikningen var nog inte långt bort i sista svängen….

Kolla videon och lär er lite ryska när ni ändå kollar…

mats

Kategorier
Väder och vind

VÅREN KOMMER

 

väl så småningom eller……..

 

Ja, idag ramlade man ut i vit natur lite överraskande, när hästarna skulle ha sitt. 10 cm hade vi fått, vilket jag klarat mig utan. Såg på den norska vädersidan yr.no, att vi kan vänta kallare väder. Usch

Men vi håller ut, det blir ljusare längre och tidigare för varje dag. I går var det ljust till nästan kl 1700, så vårt klot snurrar på i sin parabel runt solen.

Tänk på maj, så blir vi alla flygare på gott humör.

Nä, nu ska jag åka och köpa en ny modell, så man blir sysselsatt…….och lite tröstad  för årstidens mörker.

Bilder kommer här. Blåstickiga och usla, men det var ju nästan mörkt, när jag plåtade.

Snön kunde kommit den 23 december och varit borta den 26 december……tycker  jag.

Hästarna nöjda med nytt ensilage.

En fin braskamin rätt eldad (Stora vedträd) är guld värd vid kyla.

 

 

mats

Kategorier
Modellflyg teknik

MAN GÖR SÅ GOTT MAN KAN…..

 

om man är väldigt sugen på att flyga.

 

Eftersom jag ständigt har klagat på uselt modell- och skärmflygväder, kommer det ibland en dag, som inte ser nattsvart ut. Häromdagen led jag av svår flygabstinens och beslöt mig för att göra ett försök.

Vädret var svag vind och i Halmstad till och med lite sol. Ok tänkte jag, jag tar en elseglare, det blåste svag nordlig vind och drar till Hovs Hallar med en kamera på modellen.

Så jag satte min fina GoPro på en av mina trogna Blå Fenixar, såg till att acken var laddad och lastade bilen.

 Bilen ja, det är ett kapitel för sig. Min Golf Fsi “går ojämnt” enligt verkstaden. Nu är det 6. veckan och för tillfället står den på VAG-verkstaden här och de som är reparatörer kliar sig i huvudet…….så därför kör jag en lånad Volvo 740. En traktor som drar 1.5 liter milen. Men den går.

När jag kört 15 minuter kom dimman. Snabbt beslut och sväng vänster mot Veinge ,  där Pär Lundqvist bor. Jag sa, kan jag inte plåta på HH, kan jag ta lite bilder på ditt hus…..

Det var mycket tät dimma, men det har ju aldrig hindrat oss från att flyga, så ut på ängen där Pär hivade iväg kärran med kameran. En kamera är ju ganska tung för en Blue Phoenix, vilket gjorde att trimmet inte var det bästa, till skräck för de får som gick och betade på åkern och trodde sig var utsatta för flyganfall från en träfågel..

Lite bilder blev et och flygtarmen fick sitt. Men som sagt, väldigt kraftig dimma och uselt ljus.

Så här blev det och bilderna är tagna av kameran på modellen. Den är inställd på att ta en bild var 3. sekund.

                                                        Pär, en modellflygare jag flugit ihop med sen den 23 mars 1972. Det är 40 år sen snart…………..

                                                         Hur jag vet datumen ? Jag bytte jobb den 20 mars.

                                                                    Klart man blir lite grå i skägget,  om man fyllt 50….

                                                                 Flygsugen modellflygare på väg ut

                                                                      Där säger piloten, ska vi starta och pekar som Karl den XII. Dock inte österut.

                                                                     Fokuserat startmanskap

                                                                  Dimman låg tät över Veinge som vid Luetzen.

                                                                      Lundqvists modell- och fotofabrik

                                                                           Fåråkern vi våldgästade. Det är fåren till vänster och modellflygarna till höger om någon undrar…….

                                                                       Ett hus jag besökt ett antal gånger.

Japp, väder, det kan man inte råda över, men trots det gjorde jag något av en dag då det egentligen inte skulle gå att flyga.

Man måste vara hängiven och intresserad av sin hobby och dessutom vara beredd på lite mödor.

Då får man fina upplevelser. Allt behöver inte vara komplicerat.

mats

Kategorier
Väder och vind

VÄDRET FÖR EN MODELLFLYGARE NU

 

…………….är helt enkelt bedrövligt !

 

Jag personligen tycker det väder vi har haft i vinter har varit bedrövligt och deprimerande. Det är bättre med 10 grader kallt och högtrycksläge med snö, än att ha det vi har nu.

Lågtrycken kommer som skjutna med kulspruta från Atlanten, med sina varmfronter som ger blåst och regn. Vi har hittills i år, 11 dagar enligt min regnmätare,  https://hangflygning.se/wx.htm  fått ca 40 mm nederbörd.

Vad som är tråkigt , är ju att enligt yr.no , finns det ingen förändring i sikte de närmaste 14 dagarna. Eftersom jag inte mera arbetar utan är pensionerad sen 4 år, jag sa upp mig i förtid, måste jag ha sysselsättning , annars sjunker man in i en vegeterande tillvaro utan mål.

Men nu , med detta väder,  får man inte mycket stimulans att ta ut sin modell. Jag brukar skylla inte så mycket på regn utan på blåsten.

I går onsdag var det fint väder och man såg något,  som kallas sol. Dock blåste det 12 m/sek, så inte blev det fluget.

Jag tog den nya hästen,  som är ung och stark för en ridtur och naturligtvis när vi travade på en för mig  gammal känd väg, men för hästen en okänd väg, fick hon ett fnatt , när vi red förbi en liten kulle jämte vägen. Hästen kastade och satte av i full galopp över en mjuk åker….som jag fick avbrutet hastigt och hästen tvärnitade. Så den gamle ryttaren for av. Inte fort , men naturligtvis låg det en sten där jag föll och det gick ett revben….. Sånt händer aldrig när jag hang- eller termikflyger.

Nä, jag kan bara säga,  att jag längtar enormt efter sommaren. Tänk att kunna åka upp till Storsegelmeetinget på Ålleberg och se modeller med 9 m spännvidd. Eller ta bilen och husvagnen och kuska ner till Tarps flygdag och sen ner till Wasserkuppe. Eller bara ta en av Avorna och flyga termik nere på fältet precis så länge man vill sittande i en stol i skuggan.

Nog är det bättre än det vi har nu ?

Jag illustrerar lite av mina tankar med mina bilder så dröm framåt !

           Blir man inspirerad till modellflyg av detta väder ?

          Vatten har vi gott om, nån som behöver ? Blött i marken så man inte kan gå.

         De enda som flyger är kråkorna, men de var också trötta på blåsten. Det var det en som sa i alla fall.

            Nä, tacka vet jag att att köra slaghacken på  fältet i högsommarväder

           Eller att flyga med en enkel och välflygande Blue Phoenix.

        Vänta på vind på Hovs Hallar ? Det är inte tråkigt, man njuter av naturen i stället.

       I väntan på en termikstart med skyn full av blommande Cumulus. Den bästa upplevelsen med en Ava.

     En Tysklandsresa hittade detta hang utanför Stuttgart. Tyvärr hade jag ingen modell med utan fick se på.

 

 Detta var mitt 900.(niohundrade)  inlägg på min blogg sen starten…..

mats

Kategorier
Flyghistoria

SPITFIRE FRÅN BYGGSATS

 

Nya Spitfire Mk26 byggs av en flygklubb i England.

 

                                                                         Spitfire Mk 26

I England, var annars, bygger man i Enstone Flying Club 12 stycken replicas på Spitfire Mk26. Planen blir i storlek 90% av originalet och i stället för RR-Merlinmotorn kommer det att sitta en modern japansk flygmotor.

Heder åt dessa som bygger 12 stycken… Läs om det i Daily Mail:

http://www.dailymail.co.uk/news/article-2081668/Spitfires-reborn-Flying-club-builds-squadron-classic-warplane–bit-smaller-originals.html

Här kan läsa om företaget som säljer byggsatser, om ni har lust: http://en.wikipedia.org/wiki/Supermarine_Spitfire_Mk_26

mats

Kategorier
Nostalgoteket

NU ÄR DET DAGS FÖR……..

 

nostalgitime !

 

Så luta er tillbaka och skruva din inre klocka tillbaka till mitten av 30-talet, för  nu ska vi nostalgisera !

Det tycker jag är härligt, för det var ju vid denna tid, allt väsentligt upptäcktes och provades. Det var vid denna tid hantverks- och yrkeskunskapen låg på topp. Man hade inget CAD eller CAM, men man hade erfarenhet och kunskap parad med begåvning och nyfikenhet. Därför gjordes stora framsteg.

Bilderna har jag tagit utan lov, från en tysk bok vars förlag gick hädan 1945. Jo, jag känner mig lite kriminell, men jag vet att de flesta…..inte har denna bok, varför jag rättfärdigade min handling med en önskan att visa bilderna för alla . som besöker min lilla blogg.

När jag läser boken,  ser jag vilka dynamiska människor och ledargestalter, som förde segelflyget framåt. Segelflyget var ju på frammarsch. Det kom oavbrutet nya innovationer och tekniska lösningar för den vanliga människan. Ordnades det en flygdag på exempelvis Ålleberg , kunde det komma 20000 besökare, så flyg var ju något,  som drog.

Här följer bilderna , som jag fotat av från en bok, tryckt på kristidspapper,  som har gulnat av ålder. Jag hade önskat,  boken varit tryckt på fint papper med riktiga foton,  i klass med vad man kunde åstadkomma vid denna tiden. Man var inte dålig,  vad gäller fotokvalitet på 30-talet.

Som sagt, bilderna är som de är, hoppas de, i alla fall för de erfarna besökarna, kan föra er tillbaka till pionjärtiden !

       En annons från tidningen “Flyg” som var tidstypisk.

   Flygplan från 20-talet. Kolla namnen: Konsul, Statsråd ungefär, Gripen, Edith, Svarte Djävulen och Vampyr.

   Man kan tycka planen ser ut som den tidens motorkärror. Inte direkt några slanka konstruktioner.

     Tävlingskärror från 30-talet. I de flesta fall konstruerade vid de olika universitetens fakulteter för fysik. Ett av namnen, Fafnir, är ett fornnordiskt namn som en dvärg, son till kung Hreidmar  innehade i Voluspasagan.

Flygplan från mitten av 30-talet och tvåsitsiga plan. Kranich flögs i Sverige till 1959, då de blev förbjudna

 av Luftfartsverket då limmet inte höll. Man använde ett tåkomponents kaseinlim, som inte höll den kvaliteten

 man förväntade sig. Alltsammans emanerade från en pilot som fick göra nödutsprång från en Weihe, när han

 flög i moln. Stygga tungor sa att piloten hade kommit i ett okontrollebart läge och steg ur. Men han sa att planet

föll i bitar i molnet………Ja en bra sak medförde detta och det var att segelplansflottan i Sverige förnyades med

penndrag. Med hjälp av statliga pengar och lotterier och annat fick flygklubbarna möjlighet att köpa in Bergfalke

 för skolningen och sen kom de ensitsiga tävlingsplanen av sig själv.

 Min favorit: “Minimoa”. Kommer ni till Wasserkuppe så kolla fullskalakärran där på museét..

Weihe en vacker, på den tiden högvärdig tävlingskärra. Olympia, som togs fram för att användas

vid olympiaden i Helsingfors 1940. Ja det stämmer segelflygning var då tänkt att bli en olympisk gren.

Längst ner en D-30 som konstruerades vid tekniska högskolan i Darmstadt. Detta var det bästa man kunde

åstadkomma i slutet av 30-talet. Läs här om D-30:

http://www.akl.tu-darmstadt.de/media/arbeitskreis_luftverkehr/downloads_6/kolloquien/16kolloquium/01_ewald.pdf

 Vingbalken till D-30 tillverkad i aluminium

 Två av professor Hortens flygande vingar vid tyska mästerskapen 1938

   Piloten på en flygande vinge låg ju ner och flög. Hmmm om man landat på ett trångt utrymme och

  man ser en skog närma sig lite för snabbt, vad gör man då ? Kanske en groundloop…..annars kan man få

 närkontakt mellan huvudet och en gran.

    Översikt över kontollytor hos Hortens flygande vingar.

 En parantes: Kurt Lennå från Halmstad konstruerade   en hangkärra med ett utseende som Hortens parabel fast ännu mera parabollik. De som kollade kärran sa; Hur   f-n ska detta kunna flyga ? Det var en fråga som bara avslöjade deras okunnighet inom flygmekaniken och  aerodynamikens fält. Kurt bara småskrattade och sa: “Vi får väl se”…..sen handkastade han modellen och den bara flöt iväg. Lika långt som hans modell flög, lika långa var hakorna på de som tvivlade på modellens  flygförmåga.

 Högvärdiga segelkärrors utveckling 1927-1937 i Tyskland

    En av Tysklands mest kända segelflygare: Peter Riedel med sin hjälpmotor till sin segelkärra.

    Läs här om Peter:

http://en.wikipedia.org/wiki/Peter_Riedel

 En beskrivning hur man startar med gummirep. 3 eller 4 man på var sin sida som ska dra i repen.

 Startmanskap som håller vingen parallellt med marken och personal som frigör planet för start.

 Vid start får manskapet vid gummirepen ordern Spänn och det gör man

När man spännt repen så mycket det går där man står kommer ordern: Spring !

Vid Spring sätter man så mycket fart det går för att få maximal spänning och när startmanskapet inte kommer längre är det dags för mannen vid stabben att dra sprinten så kärran skjuter iväg som den vore startad av en slangbåge. Detta sätt att starta fungerar utmärkt och användes senast i Sverige på Ålleberg,  när man restaurerat startbryggan på Västhanget. 

 Pilot i den 60 år gamla Babyn var min gamla flygkompis från Skövde, Anders Blom, som då var chef på  Ålleberg.

 

 Hur en lävåg uppstår bakom ett hinder. Tänk er Hallandsåsen till vänster och Nyårsåsen till höger.

 Under bra förhållanden, när det är stabilt skiktat, kan en lävåg uppstå och man kan se det typiska

Lenticularismolnet. Det ser ut som en mandel. Lävåg är det behagligaste man segelflyga i. Ingen turbulens

men det kan var hoppigt när man klättrar i rotorn för att kommma upp i lävågen. Hörde  en 

skärmflygare, tillika instruktör, som påstod han flög in i rotorn vid att kunna ta lävågen. Tror jag inte ett dugg på.

Inte i den turbulens och kraft det finns i en lävågrotor med en högvärdig skärm.

 

 Här har vi en “Lufthamn” Inga dåliga grejor. Jag kan se planen komma, kasta ankar och tanka….

 

Men mycket av uttrycken inom det kommersiella flyget kommer just från sjöfarten.

 Greve Hamilton med en hängglidare. Han hade flygskola på Galgberget i Halmstad, ovanför Båstad

på Hallandsåsen och nere vid Ystad.

En pionjär, ingenjör Edmund Sparmann efter en flygning över Öresund tur och retur. Jo, han konstruerade  ju Sparmann-jagaren.

Läs om Sparmann här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Edmund_Sparmann

Läs om hans jaktkärra här: http://www.avrosys.nu/aircraft/Misc/461P1.htm

 Segelkärror använda i Sverige 40-50-tal.

Fi-1 konstruerades och byggdes i Halmstad på Flygindustri.

Vll ni se den i verkligheten så kör upp till Ålleberg, där står den i museét.

   Som avslutningsbild,

Sigurd Isacsson

 med sin Rimfaxe tror jag det är.   En man som aldrig gav sig ! Han myntade begreppet: Det du vill, det kan du !

Sigge dog för ett par månader sedan och är saknad.

 

mats

Kategorier
Okategoriserade

ESKIMÅTRÄFFEN 2011

 

tilldrog sig som vanligt…..

 

 

 

på årets sista dag uppe på Ålleberg.

Arrangör är Ålleberg Modellflygklubb.
Syftet är att samla modellflygare och
framför allt de segel- och hangintresserade
för kanske årets sista flygningar.

Ålleberg är en vacker plats med två bra hang.
Vinden Nyårssafton var inte så stark, men
det gick ju utmärkt att flyga med elkärror.

Glädjande att det kom 27 (tjugosju) piloter
till träffen. Tyvärr kunde inte jag köra dit,
då jag hade annat bokat.

Vill ni se bilder gå till Roffe Maiers blogg:

http://gliderking.blogspot.com/2011/12/eskima-traffen-2011.html

här nedan kommer en bild på några av deltagarna:

Det vittnar om stort modellflygintresse
, när man kan samlas 27 piloter på en nyårsafton !
Om inte säger det mycket om klubbens sammanhållning
och önskan om utveckling.