Kategorier
Flyghistoria

ÅTERSEENDE

 

Jag fann en bild från Karlskoga Flygklubb på en flygsida.

 

Det var till min glädje, den Bergfalke som jag tog mitt C-diplom och Cert på en gång i forntiden. Närmare bestämt 1967-1968.

Platsen var Skövde Flygklubb, då ,man  höll till ute på Hasslum öster om stan. Jag minns nästan i detalj min första flygning. Det var så,  att jag satt i min bil och torkade rutorna från insidan och såg samtidigt upp mot himmeln. Där var en segelkärra, som kurvade i termiken. Det fick mig att genast köra ut till fältet och fråga,  om man kunde få lära sig segelflyga. 10 minuter senare satt jag inspänd i framsits i just denna Bergfalke med beteckningen SE-TAZ.

Min lärare var,  som han kallades,   “Gubben Blom”, som ju var far till Anders Blom,  som sedermera blev en dynamisk  chef på Ålleberg.

Upplevelsen under denna första start hade enorm påverkan på mitt framtida flygeri. Det var en nästan överväldigande känsla , när vi hängde i släpet och sen när man fick känna på spaken,  var dagen räddad.

Så första sommaren tog man C-diplomet och gjorde flygningen klar för certet. Under vintern gjordes teorin och till våren gjordes provet och man fick åka till flygläkaren för undersökning.  Sen var det en orolig väntat på certet, som skulle hämtas på posten mot postförskott.Jag minns exakt hur det gick till när jag gick till posten och hämtade min cert.

Direkt efter åkte jag ut till flygklubben, ringde en bogserpilot och flög min premiär under eget cert.

Flygplanet är ju ett beprövat skolplan byggt av Scheibe Flugzugbau i  Tyskland. Denna Bergfalke, SE-TAZ hade en egenhet, som besiktningsmannen på Ålleberg, Klevstig, även kallad  Klevas hade skrivit in i planets loggbok.

Där stod: Planet kan under vissa förutsättningar fås i en spinliknande rörelse. Detta skulle man ju pröva naturligtvis. Speciellt om man var uppe och flög med nån passagerare.

 Att man kunde få till en spinliknande rörelse,  berodde på en liten skevhet i kroppen efter en groundloop, om jag minns rätt.

Ja,  här är bilden på planet,  som inledde min flygkarriär¨:

                                    Här är Bergfalken. Om nån vill köpa den så är den till salu. Enligt luftfartsregistret är den fortfarande luftvärdig.

mats

Kategorier
Flyghistoria

NYA TIDER……..

 

…………..inom modellflyget.

 

Man märker vid samtal med nya  modellflygare, att tiderna tycks ha förändrats. I dag sitter kineser i långa rader och limmar ihop och stansar ut de flygplan, som vi köper färdigbyggda. Undrar hur deras timlön är ?

Jag har fått reda på,  att nu för tiden bygger man inte alls, ja man lagar inte ens smällda modeller. Varför ? Man kan inte, för man vet inte hur en modell är uppbyggd.

Modellflyg i dag är helt fokuserat på att köpa färdigt och prylar. Ju dyrare, ju bättre, för även om planet flyger som en masontskiva,  så visar det ju,  att ägaren kunde lägga upp massor med stålar för modellen.

Allt nytt är inte sämre. Elflyg är ju en välsignelse. De nya radioanläggningarna är säkra och kan otroligt mycket.

VI som bygger egna modeller, vi är alltså neandertalare i dag. Våra kunskaper är inget värda.  Vi är föredettingar. Så enkelt är det. Men det kan vi leva med.

Vi flyger i vår värld, där vi tack vare att vi har byggt våra modeller och skaffat oss kunskap om aerodynamik  och flygmekanik har lärt oss att ,bygga och trimma modellen, så den får de egenskaper, man vill ha.

 Att flyga en modell är inte rymdvetenskap. Hänger du  på tillräckligt stor motor,  så flyger en gatsten.

 Men att få en modell att flyga som ett riktigt plan, det är en annan sak. Alltså om man vill ha fram karaktären på en Tiger Moth eller Super Cub, så måste man ha en förståelse ,så man kan nå målet.

Jag tänker på en duktig modellflygare vi har i Hökaklubben, hedersmedlemmen Kurt Lennå. Han är nu över 80 år och flyger inte mer, men hans byggen av modeller och annat talar sitt egna språk.

 Han byggde inte bara modeller utan även motorer. Allt från encylindrig dieselmotor av egen konstruktion till 6-cylindrig inlinemotor till sin Spad. Kurt har aldrig under sin 60-åriga modellflygbana köpt en enda byggsats och ännu mindre köpt en enda färdigbyggd modell.

Jag tycker detta är värt all respekt, sen får färdigbyggfantasterna säga precis vad de vill !

                   Kurt med sin egentillverkade dieselmotor. Tidpunkt senare delen av 1940-talet. Bilden togs, liksom den följande av Bertil Dahlqvist,

                 fotograf och framför allt modellflygare.

Kurt med en F-Kärra omkring 1946-1948. Modellen kallades F-Knarr och var en friflygande modell oftast utrustad med dieselmotor.

 

 

Kurt med sin första riktigt snabba hangmodell på Hovs Hallar ca 1970-1971.

Bilden tagen av Pär Lundqvist.

 

mats

Kategorier
Hangflyg modell

ATT VARA MODELLFLYGARE – DÅ MÅSTE MAN VARA HÄNGIVEN

 

Så man kan utnyttja tillfällena till flygning.

 

Annars  letar man efter en orsak att kunna  sitta hemma och knyppla dukar istället, så man slipper  gå ut…….

I dag regnade det en 5-6 mm på förmiddagen , men strax efter lunch klarnade det upp en aning. Vinden låg på VNV, så det var flygbart på stranden.

Iväg med grejorna och ner till flygstället. Det kom och gick lätta regnskurar, men det stoppar inte mitt flygande. Vinden på kanten var hård. Vindhastigheten varierade mellan 8-13 m/sek, vilket är inte på något sätt optimalt på ett relativt lågt kusthang.

Den annalkande regnskuren syns till vänster.

Det märktes direkt efter utkastet med en av mina hangkärror, att det var mycket turbulent. Modellen for som ett löv i vinden och det var inte lättfluget , kan jag lova.

Bäst vind vid detta kusthang är 3-5 m/sek, för då hinner frontrotorn växa sig stark och framför allt stabil i förhållande till hangkanten. Nu var det inget större nöje att flyga, därför turbulensen gjorde,  att man inte fick flyt i flygningen.

Modellen väger ju bara ca 900 gram och jag skulle lastat med 300 gr, så hade den dels gått stabilare och dels flugit mycket snabbare.

När man ska landa gäller det att ha koll på de hinder som ligger på stranden.

Efter 40 minuter var jag genomblåst och kunde efter diverse akrobatik ta mig ner på stranden för att göra en kontrollerad landning. Ja jag fick veta av Pär Lundqvist,  att man kan stå däruppe och kolla höjden med hjälp av modellens skugga i sanden………men det går kanske med en långsam modell i svag vind. Inte med en känslig och snabb F3F kärra. Du ska få visa mig Pär…..

Att komma ner i hård vind är svårt. Man måste gå ut över havet lågt, vilket har sina risker, för att få bort höjd och kunna flyga in rätt. Jag försökte malla in mig ett par gånger,  innan jag fick till det.

När jag kom ur lyftet,  drog jag kråkbroms och gjorde en inte helt vacker landning, vilket ses på bilden. Använder man kråkbroms,  innebär det ju, att man har inte lika bra kontroll på modellen i roll-planet, varför jag använder denna typ av aerodynamisk broms med måtta.

                                                       Ja, här landade jag…..eller ska vi säga, här hamnade jag. Allt helt och allt ok. På en pylon en minivideokamera. Jag lägger 

                                                       inte upp videon, för det var så turbulent att  flygningen var utan flyt.

Fast ner hel kom jag. En annan orsak till landningen var en häftig regnskur som kom rullan in från havet.

Borta vid Lagans mynning höll kitesurfarna till. Jag kan inte förstå, att vågar satsa så de lättar med sina bräder och flyger ganska långt…….man har ju sett olyckor på YouTube.

Såedemede.

 

Kategorier
Väder och vind

JAG ÄR TRÖTT PÅ DEN STÄNDIGT OSTLIGA VINDEN !

 

Den är för kraftig och den omöjliggör vettig skärm- och hangflygning.

 

Vid denna tid på året brukar den förhärskande vindriktningen vara SydVäst, endast avbruten av tillfälliga Nordliga till NV-vindar.

Båda dessa riktningar är bra för olika sorters hangflyg. Ska man flyga modellsegelflyg i termik gör den kraftiga ostliga vinden att man driver iväg väldigt långt för varje varv man kurvar. Enda fördelen med ostlig vind är att sjöbrisen inte kommer in och förstör termiken.

Men vi är många som hoppas på ett ett annat väderläge geom att jetströmmen flyttar på sig till en mera normal position, så lågtrycken kan vandra sin vanliga väg.

Var dag om man spanar på flaggorna på morgonen, ser det ut som på bilden. Mycket vind och fel riktning.

Men man hållerut och hoppas.

Kan jag inte flyga, kan jag rida hästarna……

                                                   Bild från onsdagen 0800. Ostlig vind 6-8 m/sek.

 

mats

 

PS

Jag fick mig 1.5 timma i luften ändå….

Därför när regnfronten passerat,  fick vi efter kl 1300 lite uppklarnande, vilket fick ut mig och en av mina elseglare. Termiken var svag,  eftersom vi hade nästan 8/8 Cu,  men eftersom det var vindstilla, kunde jag gneta utan att ramla ur blåsan.

Så det gäller att inte ge upp och sjunka ihop framför tvlådan eller datorn utan man tar alla chanser till flyg!

Kategorier
Airshows

FLYGFESTEN VÄXJÖ

kommer det här  synpunkter och bilder på.

 

Det är ju alltid så, att man åker till flyguppvisningar med en viss förväntan. Vi som är riktigt intresserade , av kanske framför allt äldre militärflyg i Sverige,  tar ju alla chanser att få se de plan,  som vårt land har producerat med egen kunskap och skicklighet.

Växiö Flygplats firade någon form av jubileum och hade ordnat vad,  man kallade en “Flygfest”. Eftersom Växiö ligger bara 13 mil från Halmstad ,var vi en bilfull, som åkte dit. När vi kom kl 1045, var det redan köer. Väderläget var 12 grader varmt med solsken och vind ca 10 m/sek.

Tur man hade tagit på sig ordentligt. Inträdet var 150 spänn, vilket är inget att gnälla för. Men nu kommer mitt gnäll:

Det fanns inga markutställningar mer än modellflygutställning från Växiö Radioflygklubb.

Speakern, som var känd från tv5??? , stod på plattan i snålblåsten och pratade. Jovisst kunde han prata, men han visste inte om vad.  Den stackarn var  fullständigt okunnig om ämnet flyg . Som tur var, fanns det en representant från Flygvapnet där, som kunde korrigera speakerns grodor och fylla hans kunskapsluckor.

Fanns där inga utställningar,  så fanns i alla fall på en scen uppträdande av en sorts ungdomsidol,  som varit med i den så kallade Melodifestivalen där han sjöng om bananer och  för er som är initierade, så vet ni , vem det är. Det var en bedrövelse att lyssna på det.

Denne idol han körde sin sk show mitt under uppvisningen ?????

Högtalarsystemet var till vissa delar odugligt oxå.

OK nu har jag gnällt färdigt.

Uppvisningens huvudintresse var ju P51 Mustang, Spitfire Mk Mk XVI, båda ägda av BilTema. Vidare J29 Tunnan, A32 Lansen, J35 Draken och AJ37 Viggen. Som huvudattraktion hade man JAS 39  Gripen från  F17.

 Med i uppvisningen var också SK16 Texan Harvard, konstflygplan, gyrokopter och segelplan.

 Sk 16 minns jag väl från flottiljen i Halmstad just genom dess karaktärsfulla propellerljud. Dess spetsar tangerade Mach 1 och då uppstod ett typiskt ljud som hördes lång väg.

 Sk16 flögs ofta av avsuttna piloter,  som inte flög aktivt på divisionerna. Vidare användes planet till så kallade muckflygningar med  den värnpliktiga flygplanspersonalen innan utryckningen.

SK16 var ett plan med goda flygegenskaper, men man skulle flyga det rätt, annars kunde det hända oönskade saker. Vi hade många haverier med SK 16.

J29 Tunnan flög som vanligt bra och vårdat. När han tände sin EBK, lät det som en frökenfis, jämfört med Viggens brännare.

Att Sverige kunde konstruera detta flygplan i slutet på 40-talet var ett resultat av arbetet av framstående aerodynamiker, den engelska Goblinmotorn och framför allt att Sverige på underliga vägar hade fått tillgång till Messerschmidtts mätdata på vingar och höjdstyrverk till Me 262.

 Resultatet blev J29,  som i alla avseende var likvärdigt eller bättre än Mig-15 eller F-86 Sabre.

Ett av de  problemen som  fanns med Tunnan, var att  vid landning uppträdde en yaw-tendens, som piloterna i början försökte häva med skevrodret. Det orsakade ett antal haverier, innan man lärde sig, att yaw på J29 måste hävas med adekvat sidoroderansättning.

A32 Lansen flög en uppvisning,  där jag tror piloten tog ut så mycket som gick, det sa han i  alla fall. Han flög en stor del av uppvisningen med dykbromsar utfällda? och jag såg vid klargöringen,  att man var livligt sysselsatt med dessa. Dock inte säkert,  det var något fel, för då hade han inte startat.

J35 J Draken var man ju spänd på. Jag minns en uppvisning för 20 år sen på F10 Ängelholm, hur en enskild Drake gjorde en makalös uppvisning. Den flygningen vi såg i går var inte långt efter. Man kunde se flygglädjen hos piloten. Han drog nog precis så många g,  som planet var tillåtet för. Men jag förstår också, att man behandlar dessa flygplan med viss försiktighet, så vi får se de flyga ännu många år.

Väldigt fin display.

AJ 37 Viggen imponerar med sin storlek och brutala utseende. Det är för närvarande den enda Viggen,  som är i flygbart skick i Sverige . Man håller dock på, att färdigställa en SK37 Viggen, tvåsitsig version för att tas i bruk senare.

Viggen flög sin uppvisning enligt väl inövat mönster. Ljudet från planets EBK som studsar mot molnundersidan är imponerande milt sagt. Tur man inte betalar dess bränsle med eget Visa-kort……

Landningen gjordes på vanligt sätt med ADB , dvs utan motorreversering antagligen för att spara på materialet.

JAS 39 Gripen gjorde en uppvisning, som visade dels dess förmåga att svänga brant med liten radie och dels dess förmåga att accelerera från 180 km/tim till 900 km/tim. Mycket imponerande. Just i svängprestanda och acc ser man skillnaden på Gripen och Viggen.

 Den obligatoriska förbiflygning med hög alfa blev ju extra imponerande i den kraftiga vinden. Normalt flyger man 180 km/tim vid detta tillfälle men vinden gjorde att färdhastigheten låg nedåt 140 km/timman.

Sen flög en kvinna,  som heter Svetlana en rysk konstflygkärra på ett, antar jag,  för allmänheten förtjänstfullt sätt.

Jag har dock sett bättre…..även om det i programmet stod,  att hon var världsmästare.  Hon var enligt programmet  ryska,  vilket kan tyckas märkligt,  eftersom som hon flög ett plan registrerat i Litauen, som ju är ett oberoende land och således inte ryskt. Men så är det i stora aviatrisvärlden.

Personligen är dessa aerobatiska uppvisningar likadana och väcker inte mitt intresse. Jag uppskattar mera en De Havilland Tiger Moth, som flyger lugn aerobatik,  där skickligheten vid spaken är avgörande och overpower i motorn inte är huvudsaken.

Men jag förstår,  att detta kallas utveckling och att vi som uppskattar annan aerobatik är avlegade föredettingar…..

P51 Mustang och Supermarin Spitfire är ju alltid roliga att se i luften. Betänker man dessutom att planen är ca 65 år gamla är det beundransvärt att de fortfarande är luftvärdiga.

 Jag har sett dessa plan i luften ofta, så ibland är man lite blasé vid deras uppvisningar. Man blir bortskämd.

En favorit är dock för mig RJ Mitchells mästerverk Supermarin Spitfire. Det vackraste planet någonsin. Man kan säga, att den amerikanske innovatören och flygplanskonstruktören hos Lockheed, Kelly Johnsons ord har här full giltighet;

 “If it looks right, it flies right”!

Data om BilTemas Spitfire:

Vickers Supermarine Spitfire Mk. XVI

Detta plan konstruerades i slutet av 1930-talet och utvecklades i många olika varianter under andra världskriget. Det hade en avgörande roll i försvaret av England och blev mycket uppskattat på grund av sina goda manöveregenskaper. Varianten P.R. Mk. XIX användes i Svenska flygvapnet under beteckningen S 31. Mk XVI har en Packard Merlin 266 motor på 1580 hästkrafter.

Fakta BilTemas Spitfire:

  • Motor: Packard Merlin 226
  • Starteffekt: 1580 hk
  • Spännvidd: 11,2 m
  • Längd: 9,6 m
  • Max startvikt: 3,4 ton
  • Max hastighet: 660 km/h
  • Tillverkat 1945

 

En gyrokopter, två segelkärror och lite annat förevisades oxå.

Klockan 1615 var det slut och vi åkte nöjda med flygandet genomblåsta hem.

Nästa uppvisning jag åker till blir på Malmen, Linköping den 3. juni. Kolla i min länkavdelning till vänster så kan ni läsa om det.

Här kommer några bilder och resten hittar ni i albumet nedan:

                                                        Svetlana hänger i proppen med sin su

                                                          j29 Flygande Tunnan  startar

                                                           AJ 37 Viggen

                                                               P51 Mustang

                                                        J35 Draken

                                                          Pär Lundqvist i den snåla vinden….

                                                          Supemarin Spitfire Mk XVI, det vackraste planet av sin era.

                                                        Jas 39 Gripen med sin siluhett.

                                                         Ja. just det, här är vi.

                                                    Christan Eagle, amerikansk konstflygkärra.

                                                           Nosen på Mustangen

                                                            Svetlanas motivlackade Sukhoy

                                                           Drakens fighting face

                                                           SK 16 Texan Harvard

                                                        Focke-Wulf Piaggio. Tysk övningskärra från 50-talet . Mesig motor,  inget att hetsa upp sig på.

                                                        Länk för er som vill veta mer: http://de.wikipedia.org/wiki/Piaggio_P.149

2 segelkärror flög rote och gjorde vad som förväntades. Det vill säga , man visade kunskap och fantasi.

 

 Klicka på View with piclens så kommer bilderna som bildspel.

[nggallery id=76] 

mats

Kategorier
Airshows

NI GLÖMMER VÄL INTE…….

 

                                                       Jag ska inte dit, men jag är glad i alla fall………för min kompis heter E.T

flygdagen i dag lördag i Växiö ?

 

Vill ni se Viggen, Tunnan, Lansen, Gripen och Draken i luften så åk till Växiö till en av de två bästa uppvisningarna i år.

Den börjar flygningen kl 1300. Den andra fina uppvisningen är Flygvapnets Huvuduppvisning på Malmen.

Vi ses i Växiö, vi är många som kommer dit. Vår bil är tyvärr fullsatt från Halmstad.

Bilder och video kommer.

mats

Kategorier
Okategoriserade

NÄR VÅRT VÄDER ÄR SOM IDAG……

 

……..måste jag bara ut och flyga.

 

                                                        …en skugga av sitt forna jag….

Vad jag skulle flyga med är inte viktigt, bara det flyger bra. Så det som stod laddat var den trogna Blue Phoenixen. In med kärran i bilen och GoPro-kameran i fickan.

Nere på Höka fanns Anders Hedman flygande med en elseglare och en presumtiv ? blivande medlem. Vädret var vindstilla, 18 grader varmt och solsken. Ingen molntermik, utan jag fick lita på att det fanns torrtermik med tanke på instrålningen.

Kameran monterades på sidan på modellen, ställdes in för att ta en bild var 3. sekund och eftersom minneskortet är på 32 gB kan man ju ta ca 5000 bilder med högsta upplösning.

Sen upp i luften och på 75 m höjd indikerade modellen termik och jag stängde av motorn. Som jag sagt vid flera tidigare tillfällen så är inte problemet att komma upp utan att komma ner. Under de goda betingelserna vi hade i dag med mycket instrålning, lämplig mark-och luftfuktighet så var torrtermiken stark och blåsorna tycktes vara oändliga i sin utbredning.

På 450 m (jag har en GPS i modellen som sänder telemetri ner till en display) kunde jag flyga omkring antagligen hela dagen utan större besvär. Att flyga över 500 m med en Blue Phoenix är en chansning, då modellen har 2 m spv så är den inte lätt att se mot den blå skyn, därför höll jag mig där jag var.

Hela tiden klickade kameran en bild var 3. sekund och jag försökte flyga så jag fotograferade det jag skylle plåta.

Efter en timma i luften landade jag och ställde om GoPron till hd video. Upp igen och termikflyg.  Ytterliga 40 minuter lades till flygdagbokens logg i sändaren på Blu Phoenix 1.

Gräset på fältet är långt och bör klippas snarast. Vi har köpt en Husqvarna Automower som sköter gräset och något bättre finns inte. Det vore kanske ide´att köpa en sådan istället för att köra runt med en motorklippare ? Det finns klipprobotar som klarar dessa ytorna.

De klipper själv och laddar sig själv. Går inte att använda om de blir stulna och håller länge. Vår klipper från 0900-2100. Men man kan programmera hur man vill.

Ja, det är ett förslag. Priset? Den vi köpte kostade 22100 spänn monterad och klar.

Här lite bilder från det mest flygfotograferade modellflygfältet i södra Sverige:

                                                      Hökafältet Halmstad med omgivningar maj 2012

                                                         Inte direkt någon trängsel…….

                                                     Så ser det ut

                                                      Naturvårdsområdet Trönninge Ängar

                                                         

                                                        Våtmarkerna och Fylleåns utlopp i Kattegatt

                                                   Vy mot Halmstad

 

mats