Kategorier
Naturbilder Väder och vind

KVÄLLSPRESSEN LOVADE JORDENS UNDERGÅNG…

 

 

 

 

 

…som ett resultat av en väntad storm…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men som vanligt bidde det en tumme av en vante…

SMHI utfärdade varningar i parti och minut, människor
varnades för att gå ut, då ovädret skulle lamslå landet
Lagom..

Naturligtvis medförde det flitiga varnandet, pekpinnarna
och förmanandet från olika myndigheter,
att gamla
utkiksplatser där man kan se naturens och havets krafter
nära sig, att de var fulla av åskådare.

Förresten minns ni myndigheternas ukas: “Socialstyrelsen vill,
att du äter
6-8 skivor bröd om dagen”…

Bara i Sverige kan sådant proklameras för medborgarna och
tas på allvar .

För det blev inget av det befarade ovädret, till nesa för press
och prognosmakare. Speciellt vädertjänsten Storm fick ju sig
en riktig
knäpp på näsan, men de är välkända för sin usla
förmåga att
prognostisera väder. Antagligen är det därför,
Exessen använder tjänsten, 
för att det ska ligga i paritet
med tidningens övriga skriverier…

Emellertid åkte vi ut,  för att tillsammans med många andra
väderspana.

Både under sen eftermiddag och kl 23, då vindstyrkan låg på
topp.

Visst blåste det. Medelvind Hovs Hallar var 18.7 m/sek,
vilket är styv kuling.

Att det blåser mer i vindbyarna, kanske av stormstyrka,
det är klart, men
det är medelvinden som räknas.

Här är lite bilder från vår expedition ” Det Blåsiga Vädret,
som inte blev”.

Häng med !

Vi började färden ute vid Oceanhamnen i Halmstad…där förväntade
skäggmesar lyste med sin frånvaro…bland deras favoritföda…

…och där Biltemas feederfartyg lossades på kinagods
till  svenska lyckliga  konsumenters glädje…

Liebherrkranen hanterar med hjälp av sitt mångsidiga Brommaok
containers lätt som en plätt.
Om det är svårt att hantera en sådan kran ?
Tja,  det kräver ungefär 5 gånger mer kapacitet av mänsklig  motorik,
än vad som krävs för att flyga
en Airbus 380 !
Du får gärna argumentera emot,  om du har erfarenhet av att köra 40-fots
burkar med en Liebherrkran i 15 m/sek  och om du flugit en Airbus 380.

Laholmsbukten kl 1500 ganska lugn…

Vågorna rullar tungt in…där de bryter i det uppgrundade vattnet.

Rörelserna i en våg.

En kan det tyckas för betraktaren,  evighetsmaskin…

Här kan vågorna få bra höjd, då vattendjupet är relativt stort.

Vågor, hällar och klappersten…Hallandskust.

Mycket energi  med vita mustascher

På vägen hem  kom ett kraftigt snöfall och en hagelskur med riktigt stora hagel,
som emanerade ur ett gigantiskt Cb-moln, vilket också gav en kraftig blixt och knall,
som för att föregripa smällandet på Nyårsafton och visa, vad som smäller högst.
 

Ungefär den dramatik vi upplevde…

“Splish Splash” för att citera en gammal låt av Bobby Darin.

En knubbsäl…eller gubbsäl…?

…möjligt u-båtsperiskop ?

En av de sista entusiasterna…

…som håller sig flytande…

…för att kunna utöva sin sport,  surfin´ and ridin´ the waves.

En treenighet i grått…vågor, himmeln och en trut…

…som trotsar elementens kraft med sin ekvilibristiska flygning nära vågorna.

 

Stranden vid Grötvik, Halmstad.

 

Kategorier
Okategoriserade

WACO HADRIAN LASTSEGLARE

 

 

 

 

 

Ny uppdatering av Ingvar Nilssons bygge av WACO  Hadrian.

 

 

 

 

 

 

Ingvar skrev till mig:

Hej!

Nu fortsätter Hadrianeringen,  sedan jag kommit fram till,
att landställen skall fästas med magneter… Den har ju helt separata ställ på varje sida.
Ja jisses vilket bygge detta blir – undrar om det flyger,
fast ett glidtal på 13:1 skall väl även en masonitskiva klara…
Lurigt med bogserlinan som sitter uppe i taket av styrhytten.
För att starta den med draglina,  måste jag ha ett fäste på undersidan
Jag har fått äkta celluloid från Ronald Borg,  som han generöst delat
med sig av.
Just styrhytten bygger jag färdigt allra sist, som arbetsplanen

är i dagsläget – nu när jag har ett material till fönstren, som går att limma
med kända tekniker.
 
Jag vet att Boris Borotiskij har en skala WACO Hadrian.

Det blir vanliga rodergångjärn i hyttens överkan, t så att den kan fällas upp
för i och ur-lastning. Tar man ur sprintarna,  så blir ju hela nosen lös och
det går att finlira med inredningen…
På fotot syns fena V3.0  – denna här harmonierar med originalet,
det kanske blir en nya stabbe likaså,  för den som jag lagt dit på fotot är
förvisso lätt,  men det skall ju dit stöttor och några skumma krokar,
kan vara roderhorn – jag får konsultera min gliderkonsult
Mats Strömberg,  när det är så dags för finliret,  som ju gör mycket för
utseendet. Det skall dit sådana krokar på sidrodret och skevarna också. 
Bästa Hälsningar och gott nytt år!
önskar en jätteförkyld Ingvar
Ingvar L. Nilsson
Källbäcksrydsgatan 11 b
SE-507 31  BRÄMHULT
tel mobile phone +46  702074494
or e-mail     ingvarlnilsson@me.com
Tidigare inlägg om Wacon finner du här.
Kategorier
Okategoriserade

FÖRLÅT, JAG GLÖMDE…

 

 

 

 

… önska er en God Jul och ett Gott Nytt 2017 !

 

 

mats

Kategorier
Naturbilder

VINTERFÅGEL

 

 

 

 

En fågel som väl hör julen till

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sidensvansen, en trägen gäst i staden vid jultiden. Kalasar på olika
frukter och rönnbär. Rönnbären kan vara 
fermenterade vilket innebär,
att sidensvansarna
blir på sniskan av alkoholen,  som jästs i frukterna.

Kan se komiskt ut, då de ska flyga vidare.

Här några bilder:

 

 

Bilderna tagna hastigt och lustigt,  då jag stod på en parkeringsplats.

 

 

 

 

Fågelvärldens punkare…

 

Kategorier
Naturbilder Väder och vind

DE KNOTIGA TRÄDENS RIKE

 

Vi har uselt flygväder ,

så i ögonblicket återstår

för mig inget annat…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…än att uppleva utomhusaktiviteterna i form av naturpromenader.

Vi har ett väderläge med för Sydsverige varma vindar som strömmar
upp
över oss från Sydatlanten. Således en sydsvensk typisk grå vinter.

Ibland längtar jag bara efter snö och solsken med minus 10 grader !

Det svaga vinterljuset ligger som  en fuktig filt över landskapet,
som tappar sin
sin skärpa och stringens.
Inte direkt,  eller omedelbart något, som manar fram  glädjesprång
för mig i ren livsglädje eller yra…

Men jag måste ut och vi gick en promenad nere vid Lagaoset och
närliggande
skogsområde. Ett naturskyddsområde som just nu genomgår
en radikal
förändring, då man föryngrar biotopen genom att avverka träd.

Resultatet kommer att bli omvälvande. Det kanske inte faller en del
betraktare i ögonen, men vänta ett par år !

Kanske vi ånyo kan få uppleva att fältpiplärkan häckar i sanden.
Jag träffade Anders Wirdheim och han berättade,  att
det inte fanns
en enda rapport om fältpiplärka under 2016.

Vi hoppas på förnyade häckningar 2017, då sandbiotopen är återställd.

Det som för mig var det bestående intrycket vid promenaden och vilket
jag fotograferade, det var, hur miljön påverkar trädens sätt att växa.

Tallarna för en långsiktig kamp i en för betraktaren ultrarapidliknande
rörelse för att erövra
höjd och nå till ljuset.

Kampen har medfört,  att trädens  sätt att växa har format stammarna,
så de liknar de krokig  fingrarna på en gammal människas förvärkta
hand.

Stammarna växer,   som det kan tyckas,  planlöst. Men det gör de inte.
Ingenting i naturen utvecklas utan plan.

De växer åt det hållet,  deras genetiska kod och miljö säger de ska växa,
för att livsbetingelserna
ska bli så gynnsamma som möjligt,   för att
kunna trygga artens fortbestånd.

Naturens förmåga till anpassning tycks vara utan gräns.
Det måste vara så,
annars hade inte arterna överlevt.

Häng  med på vår promenad i de knotiga trädens rike vid Tönnersa !

 

 

Han som ångrade sig…

Denne mannen gjorde en omväg…med sin extremt välutvecklade nos…

Här har man banat av växtligheten för att skapa en möjlighet för fältpiplärkan att häcka.

Att återställa dynlandskapet är ett av syftena med avverkningen.

Axelfraktur

Vacker vuxen tall.
Danad av blåst och salt.

Ett träd,  som strävar mot höjden och ljuset,  för att det ska
kunna överleva genom att skjuta skott på de översta grenarna.

Ett träd som givit upp och snart kommer att ligga jämte  sin redan
liggande broder . Bilden från allén vid Vapnö/Halmstad.

Ser du vad det är ?

Ett träd som virvlar runt i en dödsdans  i Hades rike.

 

Dimman som stryker in från havet mjukar upp
konturerna och ger bilden ett sömnigt intryck…

Den enda återstående soldaten som försvarar Halmstad. Det känns tryggt för
medborgarna, att leva i förvissningen  om, att landet och staden försvaras
av åtminstone  en ståndaktig och  rakryggad militär…

En tall som är 80 år gammal. Märkt av ett hårt liv.

Som en urtidsödla ormar sig denna tall sakta smygande genom strandskogens vegetation.

Det tidiga dynlandskapet, nu 300 m från strandkanten.

En aggressiv 4-bening som skällde ut oss vid vår promenad,
för att vi vågade oss in på hans revir..

Pomperipossa vid Tönnersa Naturreservat.

Pickaboo !

Tror du denna tall har växt så här helt slumpmässigt ?

Som du ser är skogen hårt gallrad. Det skapar ljus och betingelser för annat liv.

Åh , detta blev ju  bara en parentes.

En varelse i form av en krokig tall med uppnäsa, som försöker verka imponerande…

Blev det inte lite tillkrånglat här ?

En ganska belåten man…som bär dragen av grodan Kermit från Mupparna…

Virvarr bland tallarna…ibland som det känns i våra  hjärnor,
då vi  är stressade och får för mycket perceptioner.

En knästående tall med armarna i vädret,  som säger,  att nu ger jag upp…

Tur jag inte fastnar i denna kniptångens käftar.

Har du någon gång känt,  att dina tankar vindlar fram i din hjärna,
som denna tallens grenar gör ?

När man avverkar i dag, sparas allt avverkat material för att användas som råvaror
för olika produkter
eller som förnybart biobränsle. Ingenting av våra avverkade
skogsprodukter stannar kvar i naturen.

Ingvar Nilsson i Brämhult skrev:

“Helt rätt att promenera i det ruggiga, gråa vädret.
För en gammal naturfotointresserad snubbe är ju färgerna
 kamera med – telefonen duger… Jag är ju uppvuxen med
svartvit fotografi och anser fortfarande, att som konstform är
svartvitt helt överlägset färgfoto. Färgfoto ger inte hjärnan
samma stimulans, som det med endast gråtoner ger, tycker jag.
Detta är givetvis ingen kritik mot färgfoto som sådant eller
dina fina foton Mats, men det är min känsla iallafall.

Vill man testa sitt färgsinne och hjärnans fantastiska fantasi,
skall man
måla tavlor – gärna med oljefärg som inte torkar
förrns man
tillsatt sikkativ – man målar tavlor med ett foto som förlaga.

Har man ett svartvitt foto eller ett färgfoto som förlaga, syns
resultatet på den färdiga tavlan. Jag deltog i en studicirkel i oljemålning
i många år och cirkelledaren,  som var en välutbildad konstnär,  kunde
snabbt se om en tavla var målad ”på plats”, efter svartvitt foto eller
efter färgfoto.

Jag måste nämna detta med hjärnans låsningar – jag har en mer än
halvfärdig tavla , men det är något som ”ser inte rätt ut”. En quickfix
(för att tala ren svenska) är att ställa sig med tavlan framför en en spegel
– spegelvänt blir felaktigheter på något märkligt sätt väldigt tydliga…

För någon vecka sedan skulle vårt ärorika Flygvapen flyga en

julgransformationsjulhälsningsuppvisningsroteflygning

över Borås kl 14.57. Vädret var minst sagt som en våt filt och sikten i
bästa fall 300 meter, men som de flesta vet,  så brukar det vara soligt
och fint,  om man kommer upp en bit…
14.55 var jag ute för att se,  om jag jag kunde se något mer än dimma.
Om inte annat,  borde ju det höras när 7 eller 9 jetplan töffar förbi på
några hundra meters höjd.
14.57 – bullret från motorvägen var besvärande och jag lyssnade och
lyssnade.
14.58 – i en lucka i motorvägstrafiken tyckte jag,  att jag kunde ana ett
svagt muller från något jetflyg – eller var det anspänningen som som

spelade mig ett spratt och jag hörde i syne (borde man kanske höra i höre ?)
15.02 bestämde jag mig för att gå in och ta en kopp kaffe för att skaka av mig rugget.

Nästa dag lusläste jag Borås Tidning men fann inte ett ord om
julgransformationsjulhälsningsuppvisningsroteflygningen.
Men nere på modellflygklubben i Kungsbacka hade någon sett flyghälsningen
från någon väl utvald plats en bit söderut…

Jo,  detta med fältpiplärkan, på modellflygfältet i södra Kungsbacka har
vi haft gulärlor förr, men det nu gångna året har jag bara sett en enda ensam
gulärla vid ett enda tillfälle. Det är antagligen många arter i vår fauna,  som
får stryka på foten, likaså har den bruna kärrhöken,  som häckar i närheten
inte setts med några unga avkommor detta år.

Däremot så har jag sett sidensvansarna hemma i grannens äppelträd vid
två tillfällen denna gråa förvinter. Det är säkert 10-15 år sedan jag såg dessa
pigga flygfän senast.

Bästa hälsningar och tack för fina trädkrumelurer – här i Boråstrakten finns
stora mossar med martallar,  som förvisso inte är vindpinade… //”

Ingvar

Kategorier
Dagens snespark

VÄGENS RIDDARE…

 

 

 

 

 

En god representant för yrkesförarna

låg efter mig häromdagen på E20.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna trailerdragare låg 2 meter bakom mig under en lång sträcka.

Bötesbelopp i Sverige 2000 kr.

Jag höll 90 km/timmen enligt min navigator, vilken jag antar mäter
på ett adekvat sätt.

En trailerdragare får köra i 80 km/tim.

Föraren satt under färden och var, som ni kan se sysselsatt med att
läsa tidningen, sms:a
och tala i mobilen.

Sådan kan verkligheten vara,  bland de som kallas “Vägens Riddare” !

Ingvar Nilsson i Brämhult skrev:

Hej!
Ja vägens riddare kallades chaffisarna förr eftersom dom alltid gick åt sidan
för att underlätta omkörning där så var möjligt. Efter ett besök på Huddinge
sjukhus (kan ev. varit på Karolinska sjh) på 80-talet för ett servicejobb som
drog ut på tiden så gick det till så här:

Jag var klar rätt sent, vid 19-tiden men kom inte iväg förrän vid 20.
Hungrig och trött – käkade först och drack mycket kaffe för att undvika
den s.k. Palt-koman. Kaffe hjälper inte mot detta visade det sig, så det
blev en tupplur i bilen någon timma bara en bit söder om Södertälje och
jag skulle till Härryda öster om Göteborg.

Litet ruggig efter att sovit så kvicknade jag till och återupptog hemresan.
Det var nu såpass sent att det i stort sett bara var lastbilar på vägen som
på den tiden hade några småstumpar motorväg tills närmare Vättern där
det fanns motorväg ända ner till Jönköping. Jag körde fort, rejält för fort.
Alla långtradare gick in åt höger och släppte förbi mig utan undantag.
Helt otrolig känsla! Ja detta var verkligen vägens riddare ehuru om än
uppmuntrande till grav fortkörning. Jag kom hem rekordsnabbt.

Något år senare var jag åter på hemväg från huvudstadsregionen rätt
sent på kvällen, denna gång med släpvagn. Det var början av december och
det snöade. Och det snöade och snöade. Vid Ödeshög stannade jag
(motorvägen började här och var ökänd för stora snödrivor vintertid) och
fikade och för att vila ögonen. Jag frågade långtradarkillarna om dom
hade något knep att inte bländas av snöflingorna och hur dom kunde
se vägen. En sa – jag vet – vi sitter högre och bländas inte av snöflingorna
alls lika mycket och har bättre översikt – vart skall du? Till Göteborg/Härryda.
Häng på mig – jag skall till Göteborg. Lägg dig tätt bakom mig och kör
med parkeringsljus – du följer mitt bakljus.

Så blev det. Det fungerade perfekt fast det gick litet fortare än jag hade
räknat med. Framme i Jönköping var det stjärnklart och jag lät min riddare
fortsätta i sitt höga tempo.

Några år senare kom jag i samspråk med en av landets tungdragarchaffisar,
en trygg och stabil norrlänning som kört långgtradare hela livet –
han avslöjade för mig att orsaken till att man släpper förbi alla ”småbilar”
så gärna är av den enkla orsaken som han sa ”alla vet att vi kör för fort
och det vet Polisen också. Om du sitter och ser en bil närma sig med rätt
hög hastighet och du går åt höger för att underlätta omkörning och bilen
kör om så är det OK. MEN OM BILEN INTE KÖR OM UTAN SAKTAR IN –
då saktar vi också in eftersom det med all sannolikhet är en polisbil bakom.

Så var det med det…

Bästa vinterhälsningar / Ingvar

Kategorier
Okategoriserade

VÅR OCH ANDRAS HOBBY KOMMER ATT REVOLUTIONERAS

 

 

 

 

Sättet vi utövar vår hobby

kommer att genomgå

en total omvälvning.

 

 

 

 

De senaste  10 åren har inneburit omvälvande förändringar för
vår hobby modellflyg.

Jag vill säga,  allt började med “HOT STUFF”, det första kommersiella
CA-limmet
på marknaden omkring 1975, för oss modellbyggare.

CA-lim gjorde det möjligt att bygga snabbt och starkt. Tänk bara på
CA:s förmåga att
tränga in i fogar och säkra den.

Framför allt snabbade det på bygget. Betänk så snabbt en konventionell
balsavinge
kan byggas i dag. Förr, då vi använde trälim, hur lång tid
tog det ?

Ingvar Nilsson skrev:

“På mitt första jobb 1972 hade vi en plåtdunk med gissningsvis 2 US Gallons
(10 liter) Eastman 910. Detta luktade inte alls så elakt som dagens CA-lim
och det bet på mindre än en sekund. Vi brukade ta en droppe på pekfingret
och snabbt trycka till med tummen. Hade man dålig koordination så limmade
fingrarna ihop sig. Limmet klarade sig i denna dunk i många år och såvitt
jag vet var det inte någon som välte ut den. Givetvis kunde man inte ha
någon kork så den var alltid öppen… viskositeten var ungefär som ZAP grön.
Användes av vår klichéavdelning att limma gummiklichéer mot plåt.

På den tiden var jag inte modellflygare – det kom långt senare…

Personligen tycker jag CA-lim är överreklamerat idag. Vill man bygga lätt
och vill ha fogar som hugger direkt går den gamla ”dubbellimningsmetoden”
fortfarande utmärkt bra. En välkänd modellflygare med många publicerade
mer eller mindre vackra modellflygplan samt författare till en modellflygbok
(nej det är inte Pär Lundqvist för han kan o vet) hade missuppfattat detta
med dubbellimning och menade att man skulle klafsa på ett extra lager vitlim
när det man limmade hade torkat… den korrekta dubbellimningen kan
praktiseras med cellulosalim (balsalim av klassisk sort t.ex. UHU Hart) som
man späder och lägger på med pensel på båda ytorna som skall limmas.
Det får torka helt. När det är dags att limma ihop kan man finjustera läget i
all oändlighet tills man har det perfekta läget – då tar man en droppe aceton
och droppar på. Rätt utför så hugger det torkade limmet direkt. Den som vill
läsa mer om hur man limmar lätt och starkt hänvisas till Don Ross –
en amerikansk friflygande skalamodellnörd som grundligt går igenom allt
man behöver veta om materialval, limning, klädsel (om man skall ha slips eller fluga) osv.

Det moderna CA-limmet avger aggressiva ångor som kan i dåligt ventilerade
ställen förstöra elektronik, likaså kan det bli vita slöjningar på klara
plastdetaljer typ cockpit på modellflygplan.

Ja WACO Hadrianen har nu fått en vinge klädd och målad och kroppen
behöver ha fästen för landställen…

Skall bli spännande att se om skalamodellen har lika bra glidtal som originalet – 1:13
, men skalan är 1:20, men vid skalning blir ju allting kvadratiskt eller ännu värre,
alltså 20 x 20 ger ju 400 gånger mindre bäryta, så jag skall kanske vara nöjd med
glidtalet 1: (13/400) — alltså 1:0,033. Den sjunker 1 meter efter att tillryggalagt
sträckan 33 millimeter! Med 50 meter startlina så blir det inga långa hämtningar här
– knappt 2 meter…”

Den andra revolutionen är elmotorn. Frekvensstyrda elmotorer med
hög effekt och
med förmåga att klara höga belastningar finns i dag
tillgängliga för i stort alla flyg
applikationer.

Tillsammans med en snabb utveckling av LiPo-ackar har detta
gjort att förbrännings
motorerna blir mer och mer undanträngda.

Hur tror du,  att LiPo-ackar ser ut om 10 år? Dubbel, tredubbel
kapacitet och samma
vikt som de vi använder idag ?

En egenskap som kommer att förbättras, är ackarnas förmåga
att ta åt sig laddning fort. Om fem år kanske det tar 2 minuter att
toppladda
en 5 A LiPo…

Andra kända fördelar med elen,  är att man kletar inte ner sig med
ricinolja, det dånar inte
och det är definitivt enklare att installera
än en förbränningsmotor. Vi stör inte människor eller djur.

En annan lite udda egenskap man kan dra fördel av,  är att du kan
stänga av motorn i luften
och starta den igen.

Jag tänker hur elsegel har underlättat för oss termikfreaks.
Förr var det
gummirep och linor. Gummirep och linor som gick
av i gräset och man
fick ett rapp på kinden av linan, då den
kom flygande. Höjden…tja fick
man 150 m,  var det perfekt.
Fick jag inte termik,  var det bara att knega iväg
efter lina och
skärm igen.

Ovanstående sätt att flyga krävde dessutom stora ytor.

I dag…slå till strömbrytaren, klättra till höjden du behöver, stäng av motorn
och flyg termik.

Nu kommer den tredje revolution och det är 3D printade modeller.
Tänk på,  vad det innebär…

En printer som klarar att få fram en modell kommer att ha ett
resonabelt pris om ett år eller två.

De kan redan nu köpas billigt i kinaland.

Vad tror du,  detta innebär för oss byggare och flygare ?
Vad tror du,  det innebär för
dagens modellplansproducenter ?
Se hur det har gått för de stora modellmotortillverkarna,
Enya
, Rossi osv.

Det blir samma sak till en del för producenterna. Framtiden
innebär att i stället för att köpa en byggsats,
så beställer du en datafil.
Stoppar in den i printern och trycker på “GO”.

Det finns inga tekniska gränser,  för vad du kan printa. Det hänger på,
vad du matar in
för material. Materialet som användes att bygga upp
objektet utvecklas snabbt och vi kommer att kunna printa ut mycket
starka konstruktioner.

Tänk att printa ut en F3F modell…eller friflygare som vill ha en
perfekt utformad vinge
till sin A-2 modell ?

3D tekniken kommer att skaka om allt,  som har med konstruktioner
att göra
däribland vårt modellbyggande.

Här är en film om en P-38 Lightning, som är printad.

Modellen flög bra och var lätt.

Den hade flugit mycket bättre,  om piloten haft sidoroder aktiverat
och diffat skevroderna.

Då hade vi sluppit se stjärtpartiet hänga mot marken i orena svängar,
som ett resultat av skevroderbromsens verkan.

Men bortsett från skevroderbromsen kunde vi se,  att planet har
kapacitet.

Så detta är,  vad vi kan förvänta av den spännande  framtiden !

Kategorier
Flyghistoria

INTE BARA MODELLFLYGARE…

 

 

 

 

 

…stupar med sina idéer.

 

 

 

 

Människans längtan efter att erövra luften är stark.
I synnerhet under flygets pionjärtid, då hemmauppfinnarna
firade triumfer med sina makalöst innovativa konstruktioner.
Sen att de inte fungerade…det är en annan femma.

Det viktiga var att spänna bågen högt !

Därav följde naturligtvis misslyckanden. Det som skiljde
dessa luftens erövrare mot andra, det  var att de gav aldrig upp !

Kategorier
Teknik, allmän

DU KAN JU FUNDERA LITE ÖVER…

 

 

 

 

 

… hur denna maskin fungerar, som har 99 % verkningsgrad, 

enligt vad konstruktören hävdar.

 

 

 

En norrman har konstruerat en maskin med verkningsgrad högre än 99 %…
Låter fantastiskt, men tills motsatsen är bevisad, får vi tro konstruktören.

Framstående fysiker vilka har studerat maskinen, som enligt  konstruktören är en
“Evighetsmaskin”, Perpeetum Mobile, det vill säga en maskin som producerar
mer energi, än den konsumerar,  kan inte nöjaktigt förklara dess höga
verkningsgrad.

Människans dröm under flera hundra år, en maskin som inte kräver någon
energitillförsel.

Det närmaste vi kommit med en maskin som producerar energi ur exempelvis
vatten utan nedsmutsning, får väl var de korta miljondels sekunder då man
i enorma experimentella anläggningar lyckats genomföra fusion av atomer.

Kolla videon och försök förstå !

 

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

WACO CG-4A HADRIAN

 

 

 

 

 

En lastseglare från tiden för Andra Världskriget.

 

Ingvar Nilsson håller på med en friflygande version av denna kända
lastseglare.

Suffixet  Hadrian, som flygplanet hade i England,  kommer från  den
romerske kejsaren med samma namn. Kanske mest känt i England på
grund av Hadrian´s Wall.

Här kan du läsa och få lite fakta om flygplanet. Dessutom finns det gott om
film på nätet, som beskriver planet och dess betydelse för möjligheten att
genomföra en luftlandsättning med både personal och tyngre material.

Ingvar bygger en modell som har spännvidden 120 cm.
Jag hoppas få fler 
bilder på hans bygge,  allt eftersom det fortskrider.

Alltid intressant att se hur ett bygge med en relativt ovanlig modell utvecklar  sig.

3-lastseglare-4

En Waco hänger i taket och på golvet bogserkärran C-47 Dakota.

DAYTON, Ohio -- Waco CG-4A cockpit at the National Museum of the United States Air Force. (U.S. Air Force photo)

Rejäla don. Kan tänka mig båda piloterna  kunde behöva hålla i ratten
under för planet påfrestande situationer. Basinstrumenten från vänster:
Hastighetsmätare, variometer, libelle och girindikator, höjdmätare och
kompass. Hjulbromsarna sitter som tåbromsar ovanpå sidoroderpedalerna.

DAYTON, Ohio - Waco CG-4A at the National Museum of the U.S. Air Force (U.S. Air Force photo)

Hela konstruktionen utstrålar  enkelhet och funktionalism.

 Ingvar skrev:

Här kan du se, vad jag håller på med. 

Jag får anledning att återkomma till dig,  när bygget är klätt och det är
dags att inreda styrhytten.

Spännvidd 1,2 meter – skall nog vara lättare att hitta än den gula Slingsbyn.
Bygger från en friflygritning från RCM&E i skala 1:19,  som visade sig i det
närmaste bortkastat arbete. Vingspetsarna felvända (uppochner),
ena vinghalvan är ritad 10 mm längre än den andra.
Ingen angivelse om var och hur,  man skall dra upp den i luften.
Kroppen har en starkt förenklad form.

Var tvungen att göra en Willys Jeep i rätt skala för att testa, så jag inte sätter
någon stagning e d för tajt.
Just nu letar jag efter lämplig plast att göra fönstren av framme på nosen.

Ingvar

Här en ritning med en modell försedd med elmotor,  men som i övrigt är korrekt.

Ritningen och bilderna tillhandahållna av Leif Friman Trelleborg.

1-fullskarmsinfangning-2016-12-02-171000

 

 

1-fullskarmsinfangning-2016-12-003

 

 

 

6-fullskarmsinfangning-2016-12-02-172112  2-fullskarmsinfangning-2016-12-02-171543

 

4-fullskarmsinfangning-2016-12-02-171908

 

5-fullskarmsinfangning-2016-12-02-171948

4-img_4382

Kroppen med en profil på en Willysjeep, som anger hur stor kroppen behöver vara i skala.

5-ingvars-lastseglare

 

Så här beskrivs planet i tidskriften “Flying”

“The Waco CG-4 Hadrian played a critical role in the war, landing thousands
of allied soldier behind German ines with guns and equipment. Cheap to
build and easy to fly (if not land), the CG-4 could carry a jeep or Howitzer
into battle, along with the men to operate the machines. After D-Day
, the gliders were simply abadnoned in the fields on which they had landed.
|

Another wave of support came many hours later in the form of thousands of soldiers
arriving on scene in gliders, American-made Waco CG-4 Hadrians and the larger
British-made Airspeed Horsa models. The gliders were forced to arrive in the pre-dawn
hours, since the airborne troops, who would already be on the ground, could not afford
to wait many hours before re-establishing the supply of equipment and troops they would
need to fight German soldiers. The prospect of a night landing in a glider into occupied
territory, into fields riddled with defensive features and rocky farm fence lines, terrified
pilots and soldier occupants alike. After the battle some pilots reported not being able
to see anything until their craft touched ground in a near-stall.

Despite the anti-glider poles and ditches the Germans had created in larger fields across
the area and the numerous and closely spaced hedgerows of the countryside, the glider
invasion was a success, though, again, many of them failed to find their intended
landing zones. Many gliders crashed, some with fatal results, including rough landings
that dislodged heavy equipment that killed the gliders’ occupants.

The Waco gliders could carry around 15 troops, including pilots, though many were
used for transporting heavy equipment, including Howitzer cannons and Jeeps.”

Nytt  från Ingvar Nilssons bygge.

1-hadrian

Ingvar skrev bland annat om en träningsdag i Gendalen och sin lastseglare.

Hej Mats!
Efter gårdagens träff i Gendalen med hela 7 deltagare avslutades
sannolikt årets trimträffar med helt fantastiskt väder. Jag har nu
en mycket välflygande Skylady II och Lasse Larsson spannn som
en katt i vintersolen. Då är det bara att vänta på Lilla Friflygcupen,
kanske blir det en post-tävling denna vinter. Skulle vara bra att
öva på start. Hörde att den som flyger utan medhjälpare och inte
har startramp kan lägga modellen i ett dike!

Jag har även nu fått snurrekroksstart demonstrerad. Jag har
tittat på dessa märkliga grunkor,  men inte fattat varför det heter
snurrekrok,  men nu har jag sett detta med egna ögon och det
måste se komiskt ut vid en tävling med en massa segelmodeller,
som deltagarna håller i luften i cirklar,  för att när luften bär bättre
öka hastigheten och koppla loss med ett våldsamt ryck.

WACO Hadrian börjar likna något nu. Jag hade jättegammalt
papper,  som jag fått av Alf Eskilsson. Detta papper,  PLYSPAN,  är
mycket trevligt att klä med. Fiberriktningen ligger tvärs på pappret,
vilket passade bra,  så jag kunde klä yttre delarna på vingen och limma
ihop mitten därefter. Spännvidden blir 130 cm ser jag nu,  när vingen
är ihoplimmad. Jag valde,  att inte göra den delbar. “