Kategorier
Okategoriserade

MODELLHANGFLYG YSTAD

 

 

 

 

 

Här kommer  bilder

från våra skånska hangkanter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En bild säger mer än tusen ord, därför lägger jag upp bilder
i stället för en laddning text, som kanske ingen läser…

Vad som gäller,  då vi dragit åstad till Skåne med dess hang,
det är att utnyttja tiden och möjligheterna att få till så mycket
flygning, som det bara är möjligt.

En sak vi aldrig kan råda över,  är vädret. Är väder och vind
bokstavligen emot oss…då gäller det att ha en reservplan.

Våra reservplaner är utflykter, äta oss igenom diverse restauranger
och lösa modellflygarens
dagliga problem, vilka dyker upp.

Att få tiden att gå, det är inga problem.

Trots besvärligt väderläge, som vi upplevt många gånger,
har vi aldrig ångrat våra flygresor till södern.

Vi kommer att fortsätta med den traditionen, i alla fall,
tills
vi blir 98 år gamla.

Naturligtvis hade det varit bättre ur många synpunkter, jag tänker
på väder och vind, om vi åkt under högsommaren i slutet av
Juni eller början av Juli. Men då blir det problem med ledigheter,
boendet mycket dyrare, skjutningar på skjutfältet osv.
Det blir till att hålla oss till den tid vi använder nu.

Nästa år kör vi igen.

Bilderna du möts av, de är i huvudsak tagna med min lilla
eminenta Mobius.
Mina Sony systemkameror har tagit några bilder oxå.

Som du förstår, fotograferar jag hellre än bra…Men det menar
jag, att jag vill inte missa en möjlighet till en  bild det finns
möjlighet
att få lagra på minneskortet..

Kan jag få mina bilder att något  rufsa om i betraktarens
intryckslåda
i hans hjärna, har jag nått mitt mål.

Tyvärr hade jag problem med formateringen av bildernas
storlek, men jag orkade inte fippla ett varv till med bildmaterialet..

 

Luta dig bakåt och erfar lite,  av det vi erfor !

 

 

Så här trångt kan det vara på hangkanten vid Löderup…

Österlen.
En bild tagen med min ofattbart långa selfiepinne…
Bilden visar riktning nordost. Vi kan alltså flyga
även om vinden ligger 180 grader “Fel”.

Roffe startar för en kompis.

Jomen…visst är modellflyg vackert !
När jag ser modellen går mina tankar till Harlekin.

Wings over Löderup

Made in China…tror jag.

REB
Herrljunga

Kalle Thorsell.
En glad ung pojke.

Taranis…kan lika mycket eller mer än  en Jeti,
men den kostar bara en 1/10 del så mycket…

Roffes laddpult…jag tänker ibland, då det gäller ny teknik,
tänk om man kommit med en sådan laddare till SM i F3F 1978 ?

REB  kastar ut…utrustad för snålblåst på ett Löderupshang.
Det vill säga, vindtät klädsel, muddar,  sele för radion,  mössa och slalomglasögon.

…och som du ser flyger det.

Sväng med belastning och 90-gradig bankning.
Nosen perfekt i horisonten. Det är så
en perfekt utförd F3F-vändning vid en pylon
ska exekveras, om du vill behålla ditt momentum.

Ibland kan man uppleva en anstrykning av aggressivitet på en modells uppträdande…

REB…hur startar du egentligen ?

Landning med klaff ansatt. Skevroder upp.
Kallas “Kråkbroms”.

Där satt denna modellen.

Min gamla Spirit sprider fortfarande sann flygglädje omkring sig.

Fullskalasegelkärrorna tar mer och mer åt sig av layouten från våra F3J modeller.
Dubbelknäckta vingar, mycket höga Re-tal och mycket  aktiv klaffhantering.

Vi hade lite konvektionsdimma första dagen.
Dock inget som avhöll oss från att flyga.

Vilket inte heller gladorna brydde sig om…

Gladorna glider garanterat glatt galant…

Här klär brottarna från Västergötland om…

Kanske den optimala modellayouten för en kärra på ett hang…

Rolf-Erik Blomdahl djupt fokuserad på sin flygning.

En modell som är  lackerad,  för att den ska vara lätt att se.

Captain Alula in action

En kråka blir hunsad och tillrättavisad av en glada

Gladan har en något hotande flyktprofil…alltid på spaning efter något
ätbart,  som går att  stoppa i näbbet.

Vi passerades av några moln, vilka rymde en viss dramatik.
Vi förväntade oss att Apokalypsens Ryttare skulle komma
ridande med flygande manar och gnistrande skor i skyn…

I dåligt lyft…då håller man sig just vid kanten.
Staketet med taggtråd…det vaktar kanten minst sagt !

Kalle stapplar fram med sin kärra med Ales Stenar som en taggig bakgrund.

Ner kommer du alltid…no Problemos

Stilstudie av Rolf Maier…

Roffe tänker efter och kontemplerar före start…

“Lyft” !

“Nu funkar det” !

En rote, eller varför inte “Nous volons ensemble” !

En vacker modell…tycker jag nog.

Utsikten från vårt hushang bort mot Kåseberga och Ales Stenar.
Denna vy tröttnar jag aldrig på. Jag upptäcker nytt
varje gång jag är på platsen. Åk dit du också !

Min trogna Spirit, med nyklädda vingar, startberedd vid Löderup.

Off she goes !

Ride the wind baby !

Här har selfiepinnen varit framme igen.

Hangflyg är själens befrielse  i samverkan med naturen  !

 

Det kommer fler bilder…om du orkar.

Kategorier
Okategoriserade

HANGFLYG YSTAD

 

 

 

 

ÅMFK:s traditionella Hangträff 2018.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den 16. hangträffen i trakterna av Ystad avhölls av och med
Ålleberg Modellflyg Klubb (ÅMFK)
som vanligt.

Att anordna träffar är inte lätt i Sverige, oavsett om det gäller modellflyg
eller andra utomhusaktiviteter, vilka kräver ett agerande av deltagaren.
Se på hur många som deltog i 2017 SM i Skala…??

Vi spred så mycket information, det överhuvudtaget var möjligt om träffen.
Den barska realiteten är dock, att intresset för hangflyg är i dagens
Modellflygsverige minimalt, jämfört med hur
det var förr.

Allt var inte bättre förr, men hangflygare fanns det fler av och
de var aktiva !

Att vi endast var 12 deltagare,  var naturligtvis en besk sanning och
så klart en besvikelse.
Med tanke på de möjligheter
som erbjuds av Ystadhangen,
hade vi förväntat fler…Men realiteten är som
den är. Man kan inte tvinga
människor att flyga.

Inte gick vi och hängde med våra huvuden för det låga deltagarantalet,
utan vi gjorde det bästa av
situationen och flög så mycket vi kunde.

ÅMFK är en väl sammansvetsad grupp med hangflygare, som efter många
år lärt sig dra åt samma håll.

Att  vi samlas till en hangträff innebär inte bara, att man står på en
kant och
flyger, utan den sociala samvaron är viktig. Vi byter idéer,
diskuterar
modeller och erfarenheter och löser tillsammans världens
problem i gott
samförstånd.

Sammansvetsningen underlättas av det faktumet, att vi bor mycket bra på
Österlens Gästhärbärge hos Henry. Detta B&B bär med sig en aura av tidigt
60-tal innanför sina väggar.

Österlens Gästhärbärge är ett före detta äldreboende i Glemmingebro,
som något provocerande…och paradoxalt nog ligger granne med
kyrkogården och kyrkan 
i byn…

En händelse som kan se ut som en tanke, vad gäller planeringen.

Vi rekommenderar detta boendet. Vi har själva bott där i 15 år
och upplevt en härlig stämning.

Naturligtvis gick inte allt efter planerna. En vecka före vår träff,
kom det en
Notam från LFV, vilken redogjorde för flygrestriktionsområden
vid kusten, som
skulle vara i kraft just under de dagar, vi planerat att flyga.

FN skulle ha ett möte vid Dag Hammarskjölds gård, jämte vilken vi brukar
flyga. Gården ligger vid Löderup, vilket är vårt “Hushang”,  då vi är i Ystad.

Jag kontaktade den kommenderingsansvarige och försökte få dispens,
men det var omöjligt. Trots jag noga förklarade med bilder och karta,
sa han att ordern var “Inga modellflygplan i luften”.

Så det var bara att gilla läget och boka om boendet. Lyckligtvis gick det bra,
men det innebar, att 4 personer inte kunde komma, då de inte fick ledigt
från sina jobb och andra åtagande.

En deltagare blev hastigt sjuk under resan söderut och fick avbryta och
åka hem. Otur.

En man körde sönder  växellådan på sin bil vid Värnamo. Men han hade
gnistan ! Han körde tillbaka till hemmet i Västergötland på de växlar
som återstod…bytte bil och anlände några timmar efter kamraterna
med nya växlar.

Väderläget såg bra ut, då vi åkte ner på söndagen. Själv stod jag
startberedd
med min Blue Phoenix 1600 vid hangkanten och 1601 flög
min kärra ut i det
svaga men stadiga lyftet vid Löderup.
Fördelen med att flyga vid ett högt hang är att ett havshang
byggs
upp av laminär vind och skapar lyft redan vid svaga vindar.

Så att hålla sig uppe var enkelt. Senare på eftermiddagen anlände
resten
av gänget,  som hade passat på att flyga på sydostlig vind
vid Ravlunda på ostkusten.

Under de dagarna vi var där, hade vi VSV vind, som växlade mellan 2-14 m/sek !

Alla dagarna flög vi och vi var relativt förskonade från krascher.
Jag tror vi hade en smäll och det var då Rolf Maier skadade sin kropp på en ny
segelkärra, då ena klaffservot krånglade vid landningen. Dock tycktes det vid en
snabb besiktning enkelt att fixa.
Själv gjorde jag en hård landning, men det enda som
hände var att en av
två M4 polyamidskruvarna till vingfastsättningen rök av.

Hemfärden skedde innan lunch på onsdagen, eftersom det regnade kraftigt.

Vi var överens om att göra om detta nästa år igen och att vi skulle
jobba hårt
på att propagera för hangflygning, så vi kan med oss fler nästa år.
Vi ger oss aldrig i försöken att locka modellflygare till hangflygeriet.

Om vi inte vågar i någon mån misslyckas, då kan man heller aldrig lyckas !

Jag tog mycket bilder och de redovisar jag i något så när tidsföljd utan något
direkt inbördes sammanhang. Alltså visar jag en del av ögonblicken från
ÅMFK:s hangträff. Det kommer nog 4 poster om träffen och en särskild post
om naturen och miljön i sammanhang med vårt boende.

Bilderna är mestadels tagna med min lilla Mobiuskamera, vilket som bekant
gör att upplösningen är sämre, men den är inte så dålig, utan att det kan
förmedla och skapa en känsla hos betraktaren.

 

Hoppa ombord och flyg med oss i “Det goa gänget” !!

 

 

 

 

 

Du ser själv…en del av de pigga tonåringarna som flög !

Innan jag kunde starta, var jag tvungen att ta mig över grinden…jo, stockarna var hala
från putsningen av många fötter…

…således halkade jag och stod  på öronen…men modellen fick inga skador !

På kanten startberedd min Blue Phoenix. På stranden två ravsamlare. (Rav=bärnsten)

Härlig modell; Blå Fenix.

En konstruktion som jag inte kan ösa nog beröm över.

Modellen – Skyn – Havet;
En treenighet i samverkan.

Du ser,  att det inte blåste styv kuling…

I den bortre viken under modellen, det var den platsen där FN-mötet avhölls.

Elmotor på ett hang…tja varför ska man plåga sig själv,
om man är hjälpt av elektriciteten att komma upp i lyftet ?

Hade du kunnat se över horisonten, hade du skymtat våra grannar Polen.

Landning med vinden på kanten

Pilotplatsen vid Löderup…

…ser du hur klövdjuren har arbetat upp terrassformade spår i vallen ?

Den gamle. Något nedbantad och vältränad efter vinterns hårda uppbyggnadspass på gym.

Vackert ? Det är bara förnamnet. Platsen är upplevelserik milt sagt.

Två danska öringfiskare, som gjorde sitt bästa för att tömma havet på fisk…

Min nyomklädda Spirit Elite på hanget. I bakgrunden den vita domen för radarn.

Buskarna har ett hårt liv i vinden och dessa hade blivit skalliga.
Men de skimrade ändå i det mjuka kvällsljuset.

När vi stod och flög passerade en P-51 Mustang från 8th Air Force …

REB ger sin modell en sista gnidning…

En morgon var jag på upptäckts- och fotofärd. Jag promenerade längs vägen i akt och mening
att fotografera en vältuktad rad med skånska pilar, då jag såg en glada sittande…

…sovande på en av stubbarna. Du ser att blinkhinnan, är för ögat…
fågeln hade ingen aning jag kom smygande och jag lade märke till
fågeln i sista ögonblicket, varför jag inte fick ställt in kameran…

…utan jag bara tryckte av en sekvens…

 

Gladan var säkerligen lika överraskad,  som jag varande fridstöraren .

Kaptenen med sin Alula

En modell som är användbar och enkel att flyga.
Ska jag gnälla, så tycker jag, den är för dyr…

I skyn en Alula och på havet kryper en minibogserare med en
pråm för muddermassor från hamnen i Kåseberga.

Alula

 

Alulapilot

I bakgrunden hackar Ales Stenar sönder horisonten i soldiset.
Ales Stenar…jo, man bråkar ständigt om ursprunget i en sorts
akademisk hambo för fornhistoriker…

Rovfåglar flyger inte alltid högt utan skummar havsytan efter…

En modern modell på finalen med fälld klaff.

Tripp – Trapp – Trull,
jo jag tänker ju på ansiktsuttrycken.

Inte blev det varmgång i lagren i vindmätaren första dagen…

Där !

Nä,  där ligger det !

Klart man är glad,  om man har lyckan,  att vara ordförande för ÅMFK !

Den största hangkärran vi observerade…

 

Det kommer mycket mer !

 

Kategorier
Segelflyg

ATT UPPLEVA BEGREPPET FLYGNING…

 

 

 

 

 

…är för mig ett sinnligt tillstånd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag påstår inte,  det är en upplevelse med religiös innebörd,
men för mig symboliserar upplevelsen av flyg en  flykt från
den vanliga verkligheten till en dimension av nästan varande
det ogripbara.

Just att man kan flyga, det innebär för mig på något sätt
att aningen av en mystik är involverad i detta begrepp.

Vi vet, hur Bernoullis Lag fungerar,  vi känner till Newtons Lagar,
så är för mig  är vår förmåga att konstruera och
bygga något,
vilket flyger som jag vill, en fiktion som är realiserad

genom nyfikenhet, genialitet och kreativt tänkande hos djärva
människor. Men ändå…

För 2 månader sen mötte jag en av Saabs aerodynamiker,
som deltog i laget, vilket konstruerade  flp-37:s, Viggens
vinge.
Vi satt i en lång diskussion vid Hovs Hallar,  vilken handlade om,
just det jag beskriver;
alltså fenomenet flygning.

Han gav luft åt samma åsikter som jag i stort sett.
Mannen har gedigna och dokumenterade
kunskaper inom
flygmekanik och aerodynamik, men han uttryckte trots

sin fackkunskap en förundran över just flygningens essens och
att våra fysikaliska
lagar möjliggjorde för människan att skapa det,
som kan bära henne genom luften.

Tänk efter vad som fordras, för att lyftkraft ska uppstå…

En yta som rör sig i en vinkel i förhållande till en strömmande
vätska eller gas…

Då man talar om,  att en garderobsdörr kan flyga, om den förses
med tillräcklig
motor i form av gravitationen eller en konventionell
motorkraftkälla, uppstår i
regel stor förvåning.

Men även för en masonitskiva eller dörr uppstår det märkliga,
som
Bernoulli och Khutta förklarade fysikaliskt.
Det som resulterar i lyftkraft.

Personligen upphör jag aldrig att hänföras, eller förföras,
då jag flyger mina segelmodeller
under olika omständigheter.

Häromdagen, onsdags, hade vi ett makalöst fint väder och jag
ville flyga
termik.

Modellen som vanligt min gamla Ava, som är i perfekt skick.
Kanske du kära besökare
undrar,  vad det är för något incitament,
som ständigt driver mig att åka ut och flyga ?

Om du läser vad jag skrev ovan,  så förstår du. Jag är hängiven.
Det betyder att
jag aldrig tröttnar på att modellflyga.
Varje tillfälle blir  ett äventyr,  om du är öppen för alla upplevelser
som ger mig nya
intryck, ty för mig är modellflyg ett medel att
förverkliga en del  mig själv och
leva ut mina önskningar.

Modellflyg kan aldrig bli ett tvång eller något jag upplever som
varande besvärligt.
Bekväm av mig har jag aldrig varit och det ska
mycket till för
att hålla mig fjättrad hemma om förutsättningarna för modellflyg
existerar.

Jag vill ta alla chanser att uppleva det för mig lite overkliga
och fantastiska,
till det som hör till flygning och dess mångfacetterade
aspekter.

Oavsett hur jag planerat, händer det i regel alltid något
överraskande och oväntat
i samband med mina flygningar.

Det behöver inte ha anknytning till det fysiska flygandet som sådant,
utan det kan ha
anknytning till inträffade företeelser eller möte
med människor eller djur.

Jag vågar  påstå, att majoriteten av de människor jag möter under
mina flygäventyr
är nyfikna och vill veta mer om just flygning.
Kunskapen om flygning specifikt  är generellt sett
inte på en speciellt
hög nivå hos allmänheten.
Förresten,  varför skulle den vara det ?

Majoriteten av folk har ju ingen praktisk anledning att fördjupa
sin kunskap av
flygmekanik eller aerodynamik.
De klarar sig  utan den kunskapsbasen i sitt dagliga
liv i alla fall.

Det är här, vi modellflygare kan försöka sprida lite information
och skapa förståelse. Jag älskar att försöka förklara mysteriet
“flygning”,  för de som hungrar efter kunskap !

Nåväl, ut för att flyga skulle jag och  2.5 timma fick jag i termiken.

Dessutom skedde lite annat,  som en synergieffekt vid mitt
modellflygnedslag i naturen.

Om du vill, så hoppa in och flyg med mig !

Kameror; GoPro och Mobius.

 

 

 

Förväntan…kepsen kan jag lova har åtskilliga timmar i flygtjänst!

Ava + GoPro till väders.
Om bakkanten på vingen ser ut som om den går i vågor,
beror det på ,att kameran förvränger perspektivet.

En klassisk mark där jag flugit många timmar.  Jag har inte
haft anledning att ångra en enda sekund av den tiden !

Blåa skyar med 2/8 Cu med hög molnbas.

Ser du min modell ?
Bilden tagen med min Mobius,
så förvänta inga tekniska mirakel…

Ormvråkarna kom flyttande hjälpta uppåt av termiken,
som också modellflygaren använde.

Gladorna slirade som vanligt efter min Ava…

Jag tycker mig finna att gladorna konstant ökar i antal varje år.
Glada heter”Kite” på engelska, som ju också betyder “Drake som flyger”

Två rådjursgetter som bytt den gråa vinterpälsen mot sommaren brunfärgade
ser förvånade
upp mot  min passerande modell, som var  på väg in för landning.

Getterna börjar bli lite runda om buken nu. Ett resultat då de bär på
sina kommande kid.

Ett rådjur har en fördröjd fosterutveckling, vilken triggas i gång av
vårens ljus, vilket
stimulerar hormonerna så fostret börjar växa.
Getterna får sina kid i slutet av Maj början av Juni.
Rör aldrig ett kid,  som du drar den felaktiga slutsatsen om,
att det är övergivet av sin mor.

Det är det inte, men rör du kidden,  kan geten överge den och
allt blir helt fel.

Final Ava.

Man håller modellen i luften så länge det är möjligt.
Modellen landar, då hastigheten sjunkit så mycket,
så farten inte räcker för att skapa den nödvändiga lyftkraften.
Glöm det felaktiga påståendet, att modellen “Viker sig”

såedemede !

Björkarna violetta just på väg att spricka ut.

Kategorier
Termikflyg

ÄNTLIGEN PREMIÄRFLYG MED MIN TROGNA HYPERAVA

 

 

 

 

 

Nu svingade den sig åter upp…

 

 

 

 

 

 

 

…min gamla HyperAva med loggat 724 timmar i termik.

Ovanligt sent, beroende på den sega vintern, begick vi termik
premiären med Avan i går.
Väderläget var vindstilla, max 1 m/sek ost, solsken lätta
Cirrusmoln
och därunder Cumulus.
Såg alltså bra ut.

Ner till ett av mina flygställen för termik och en otålig montering,
då jag var så sugen att få kolla, hur min trogna modell betedde sig
efter vinterns renovering och översyn.

Den hade ju fått ny klädsel bitvis och bakkanten på mittdelen av
den tredelade vingen, hade jag riktat upp.

Avan flög  exakt,  som jag förväntat. Alla trimmar neutrala och
efter att ha stängt motorn på 75 m höjd, kunde jag njuta av
den nästan överjordiska musiken från den laminära strömningen
över vingen.

Instrålningen bromsades av höga Cirrus, men det kom så mycket
värme från solen,  att svag men utbredd termik fanns.

Eftersom det inte fanns vind, var det bara att sitta i flygstolen
och låta modellen flyga sina flata termikvarv i stort sett själv.

En vältrimmad Ava är en dröm för termikflygaren. Är den bra
trimmad,
ligger den kvar i blåsan utan korrigeringar.

Jag hängde med upp till lagom höjd och väl uppe där,  var det
enkelt
att stanna kvar.  Det var  inget kämpande att hålla höjden,
utan
termiken var, som jag skrev, svag men utbredd.

Efter 50 minuter landade jag och hängde på min Mobius, för
jag skulle kunna
få video på mina roder, vilket jag ville dokumentera
för att visa,  hur
mycket små utslag som behövs, för att flyga
planet kontrollerat.

Andra starten gick lika bra som första. Skillnaden var, att stora
flockar av
ormvråkar drog förbi norrut och piggybackade på min
Ava.
Ormvråkarna
kurvade upp sig högt, innan de sträckte vidare.
Vi kan nog förvänta den första
riktiga ruschen med flyttfåglar nu,
då vädret är lovat bli varmt med sydvästliga
vindar.

Dagens flygningar, vilka var två starter, gjorde jag utan min vario.
Orsaken var, att jag glömt ladda monitorn. Men det går utmärkt
att flyga
utan telemetri.

Efter nästan 3 timmar i luften landade jag kl 1500 synnerligen nöjd
med
detta årets premiär med Old Faithful…

Jag har två andra fina  högpresterande RES-modeller, men jag
är mycket
förtjust i min 8 – 9 år gamla HyperAva, så de andra
modellerna får pryda sin plats
på väggen i hangaren hemma.

Jag tog lite bilder och alla bilderna är från min Mobius, som ju
ger en ganska
liten bildstorlek. Men det handlar inte alltid om
superkvalitet, det handlar om
för mig att förmedla en känsla till
betraktaren.

Det tycker jag,  min Mobius gör.

Hoppa in och häng med du också !

 

 

 

 

Beredd för första termikstarten 2018 vid Tjärby.

Undrar hur länge min Ava hänger med ?
Men så länge allt är mekaniskt och aerodynamiskt korrekt,
fungerar den bättre, än då den kom ur kartongen.

Ännu en hitech väderstation för modellflygaren.

Örnen och bocken ser lika barska ut som vi är vana att se dem.

“Oooo..”, utbrister bocken.
” Nu kommer modellflygarna igen och stör stillheten hos oss…”

Södra Sveriges mest stabila mekbord, vågar jag påstå…

Roll on !

Min acke är 5 år gammal…inte dåligt.
Inköpt hos Thomas HAB i Ljungby.

Jag har en drivlina,  som inte drar som en pylonkärra.
Därför jag flyger en segelmodell, inte en motorkärra…

Det gör,  jag vågar påstå,  att jag aldrig behöver byta acke under en dags flygande.
Acken jag kör med är 3-celler 3200 mAh.

Reaching for the skies

Här får du en uppfattning om vädersituationen under min flygning.

Ser du pricken ?

HyperAva Wladimir Models årsmodell 2009.

Final

 

De aerodynamiska bromsarna är effektiva och väl anpassade.
Med det menar jag, att om jag ställer modellen på nosen, så
kommer jag inte att överskrida den hastigheten, då strukturella
skador kan uppstå, om bromsarna är fullt aktiverade.
Känns tryggt i vissa lägen.

Hur många gånger har jag inte landat här…

Avan har ett imponerande glidtal och en mycket effektiv polar.

Den gamles plats.

Kan jag ha det  bättre som modellflygare ?

Knappast ! För det handlar om att njuta och få goda upplevelser !

Done deal !

 

Kategorier
Okategoriserade

GLADOR…LÄTTLURADE FÅGLAR ELLER KORKADE ?

 

 

 

 

 

 

När glador piggybackar på min modell…

 

 

 

 

 

 

 

 

…lägger jag märke till en sak.

Jag är van vid, att vråkar, tornfalkar ofta kommer till samma
termikblåsa, som jag ligger i med min modell.

De visar genom sitt beteende, att de är duktiga fåglar att
flyga termik. Med det avser jag deras förmåga att centrera sig själva
i blåsan, där lyftet är bäst.  Då jag finns i en blåsa och vråkar kommer,
tar jag hjälp av fåglarnas förmåga att ligga mitt i bästa lyftet, vilket
ger mig en anvisning,
hur jag ska korrigera.

Ligger jag i samma lyft som exempelvis en ormvråk med en av mina
Avor, så har fågeln ingen chans mot min  modells förmåga att
stiga i termiken. Mina Avor har mycket bättre glidtal, vilket fäller
utslaget.

Men med glador är det annorlunda. Jag har aldrig upplevt fåglar,
som
är så benägna att ansluta sig till samma förväntade goda blåsa,
som jag flyger
i med min modell.

Häromdagen var jag ute med min Blue Phoenix i vackert
termikväder.

Det blåste 1-2 m/sek och solen sken. Det var torrtermik,
som på lägre
höjd var stark men turbulent.
Termiken är alltid starkast på våren/tidig sommar.

Då jag låg i en blåsa och steg, kom en glada vinglande.
En glada har inte den stabila
flykt som exempelvis en
ormvråk har.
Gladan förenade sig med min Blue Phoenix
i termiken,
men hon eller han mallade inte in sig speciellt noga.

Då jag kommit högre,  avbröt jag och gick på rakkurs. Vad hände ?
Jo, min kompis i form av en glada
hängde med.

Jag tänkte se vad som hände, det vill säga, jag ville se,
om gladan har bra förmåga
att känna termik eller bristen
på dylik, om jag la mig och kurvade i sjunk….

Jodå, gladan kurvade glatt med i sjunket…tills jag avbröt
och gick på rakkurs och återigen hängde min glada

med.

Jag  testade flera gånger och såg, att gladans förmåga att
piggybacka var inte välutvecklad.

Att “piggybacka” kan man säga betyder, ” Att åka snålskjuts
på någon eller något”.

Mycket flyga blev det i alla fall denna härliga dag. 2.5 timma
i termik och förbrukat 755 mAh
ur acken i modellen på motor
och servon. Så det var en billig dag, för att  kunna få flyga i
sällskap med en röd glada.

Hoppa in och häng med.

Alla bilderna är tagna med min Mobius sittande på nosen riktad
åt vänster och lite
nedåt.

 

Den gamle med sin modell innan start.

Inlandshanget vid Tjärby kyrka.

      Min Blue Phoenix och dess drabant, en glada.

En rote med flygmaskiner…

Gladan ligger 2 m från min vingspets.

En glada flyger ryckigt i termik med mycket flax.

Ett fornminne bland de övriga…

Finalen och strax sättning.

Kategorier
Termikflyg

EN SVÄNG I VÅRTERMIKEN !

 

 

 

 

 

 

Tillfället jag väntat på…

 

 

 

 

 

 

 

 

…dök upp i dag söndag. Det var solsken och svag vind från
syväst. Alltså förutsättningar för termik, i alla fall fram till
13-tiden, då en eventuell sjöbris skulle sopa bort all konvektion.

Jag tog med min alltid flygbara Blå Fenix till mitt termikställe.
Roligt att komma tillbaka dit, där jag fått så många goda upplevelser.

Klockan var  0900 knappt och jag förväntade inte, att termiken
skulle vara igång så tidigt. Men iväg åkte modellen och med elens
hjälp klättrade jag till 100 m. Jag trimmade upp nosen då min
kärra med monterad GoPro blir aningen nostung.

Lite rundflygning för att leta termik, men det enda som fanns
var enstaka kytt. Alltså beslöt jag att landa och avvakta, den
ökande instrålningen från solen.

I luften flög förutom jag  idag massor av sånglärkor, som fyllde
luften med sin intensiva utdragna sång. Det var som om lärkorna
verkligen ville övertyga lyssnaren att,  jo, det är vår nu !

Efter 30 minuter på marken ny start, klättring till ca 100 m och
koll av luften. Nu hittade jag en blåsa. Mycket turbulent och trasig,
men efter några varv och bra höjdvinst brakade det iväg upp.

Termiken på våren är kraftig, då temperaturgradienten är hög.

För att göra en lång berättelse kort, så fick jag totalt 2 timmar
i luften, vilket gjorde mig nöjd med flygandet.
Nästa gång jag ska ut hit,  tar jag med en av mina Avor.

Låt mig säga: Jag flyger hellre med en välflygande harmonisk
enkel modell som en Blue Phoenix, än en otrimmad kolfiberkärra
för 20000 kr.
För mig är det viktiga flygupplevelsen och känslan att jag
behärskar min modell och att jag kan ta ut den fulla kapaciteten
och potentialen ur modellen.

På hemvägen körde jag upp till en skogssjö,  jag väl känner till
för att se,  om någon is fanns kvar.

Märkligt, för en månad sen gick jag och efterlyste is på sjön,
nu vill jag se en isfri vattenyta.

Vattenytan på skogssjön var nästan helt isfri. Vädret var makalöst
fint med varm luft och solsken. Vinden var i stort noll.

På sjön ropade två lommar med sin kraftiga stämma och över sjön
passerade strötranor diskuterande med sina raspiga röster,
vilka senare  landade på en åker jämte sjön.

Jag hörde ett vårtecken säkert som något spela i björkarna, bofinken.

När jag satt och filosoferade i vårvädret kom en hare försiktigt
i en glänta. Han blev skrämd av mig, försvann, men kom tillbaka
och vände andra gången 5 m från mig.

Är man ute i naturen sker alltid något !

Miljön var mycket rogivande och jag tog lite bilder.

Bilderna från flygningen är samtliga från min Mobius.
Därav följer att upplösningen inte är enorm, men det räcker.

Häng med om du vill  !

 

 

Flygförberedelser: Starta GoPron för stillbildstagning.

Japp, då är det dags.

Släppet…

Historisk mark med gravhögar från yngre stenålder.

  Piloten spanar

Ni får ursäkta att horisonten blev sned…

Inga Cumulusmoln i dag.

På finalen.

…eller blev det en överflygning bara…

Ser du mitt flarn i luften ?

Landning

  Snart nog…

Färdigt för idag. Återstår bara…

…att stoppa ner grejorna i soppåsen igen.

 

Sjön jag besökte.

Även i den halländska skogsbygden byggdes  pyramider för tusentals år sedan.
Till vänster ser du en tidig version av en sfinx…tror jag…

På väg till sjön från flygstället såg jag ett gäng dovhjortar lugnt betande på 300 m avstånd.

Skedänder och bläsänder.

And med specialdesignad näbbutrustning.

Herr och fru skedand kryssar i sjön.

En gammal ek stod jämte vägen och gjorde sig stor.

Harpalten som sa hej två gånger till mig…

…innan han vände mig ryggen.

I vikarna låt rutten is kvar, men den sjunger på sista versen nu.

Känner du värmen i gläntan ?

På denna granstock växer det små björkar.

Två tranor gled förbi…

…livligt diskuterande vad de skulle äta till lunch…tror jag i alla fall.

Fast menyn blir väl den vanliga…

Kategorier
Naturbilder

VINGAR SOM VINGAR…

 

 

 

 

 

Allt handlar inte bara om modell flyg,

då det gäller att ta sig fram i lufthavet…

 

 

 

 

 

 

Jovisst, vingar är bra då det gäller flyg. En väsentlig del
i det som möjliggör flygning,  är något,  som skapar
lyftkraft.

Det gör vingar.

Annandag Påsk var jag ute och flög termik ! med en
Blue Phoenix. Det var på förmiddagen svag vind och
mycket instrålning, som skapade förutsättningar för termik.

Det blev 1.5 timma i luften med min BF, som är en
enastående
välflygande modell.
Detta tack vare en bra grundkonstruktion,  som lagt
grunden och gett piloten möjligheter att på detta
bygga sina
inställningar och trimning, så modellen
flyger, som han vill.

Vid lunch ökade den nordvästliga vinden och det började
suga
i  för en resa till Hovs Hallar.

Men jag  bedömde vädret lite för barskt med vindar upp
till 8-10 m/sekund. Man blir med åldern bekväm bitvis…

Alltså blev det i stället  en tripp till stranden av Kattegatt
för oss. Medtagande utrustning för
årets första utegrillning.

Vi fann ett fint ställe i lä, där vi parkerade oss i solskenet med
stolar, grill och vad därtill hör.

En fin eftermiddag fick vi och mycket frisk luft. De grillade
kycklingfiléerna blev perfekta !

Inte speciellt många fågelarter var att se, men jag fick lite
bilder,
som återkallar en del av våra upplevda ögonblick.

Skrattmåsen var rikligt förekommande, vilket är glädjande,
då jag tycker dess population minskat de senaste 5 åren.

En ornitologisk sensation blev vi varse. En kråka med glasögon ?

Är vi ute mycket, upplever vi mycket. Det gör inte de,
som ligger i dvala framför en tv, surfar planlöst
på w.w.w eller de som frenetiskt fipplar på en IFåne
och maniskt kollar efter melj och sms var 5. sekund.

Japp, det är säkert det.

Vi upplever alltid något oväntat, som sätter spets på tillvaron,
då vi är ute på äventyr.

 

Hoppa ombord om du vill…

 

 

 

 

Damen hade förpuppat sig ,  innan vi kom i lä för vinden…

Kroppen ska ju ha sitt…
Kycklingfilé, sallad,  hembakat rågbröd med Brieost.

En liten sångare smög på gärdet 50 m från mig…

…jag undrar…med fågelns uppåtriktade stjärt…

…vilken art …

…det kan vara, men jag tror, det är en gärdsmyg.
Alltså bör det vara ett exemplar  av nominatformen Troglodytes .
Rätta mig om jag har fel !

Skrattmåsen,  måste man säga, är i sitt uppträdande alltid strikt välklädd.

Ständigt på spaning efter någon godbit…

På engelska: Blackheaded gull.

…som de snabbt snappar åt sig i den hårda konkurrensen.

Hur många servon har en skrattmås i varje vinge ?
Kan det vara därför, den flyger så bra ?

“Hej, jag håller kollen bara” !

“Avdelning framåt marsch” !

Takeoff
Kolla de aerodynamiskt väl utformade och anpassade vingspetsarna.

Kråkan är, om sanningen ska fram, en i fåglarnas värld  brutal…våldsverkare.
Jag får associationer till ett bombplan från 1940, då jag ser kråkans flyktbild.

Kråkans silhuett utstrålar en aura av skräck…

Men även den mest våldsamma kråka börjar kanske på sin ålders höst,
precis som vi skröpliga människor, se dåligt och då flyger den
väl till Specsavers
fågelavdelning och köper progressiva glasögon till extrapris…?

Eller är detta en bild lyckosamt tagen i det exakta ögonblicket ?