About myself

LITE KOLLFLYGNING…

 

var jag tvungen att göra….

 

eftersom jag hade ändrat tyngdpunkt och justerat roderutslagen.

Men eftersom jag var flygsugen åkte jag till Tönnersa strand. Vinden var just västligt
med en aning dragning på nord, men lyftet borde vara bra. Vindhastighet mellan 5-8 m/sek.

Således upp till startplatsen, koll av roder och fastsättningar och sen iväg.
Som jag trodde, var lyftet mycket bra och efter ett par vändor för intrimning av roder,
kunde jag sätta fart.

Min modell, Arrow, flög jag helt utan ballast, men jag vet, modellen har kapacitet,
även när den är lätt.

Genom att lägga på belastning i svängarna kan man öka hastigheten,
som sedan byggs på på raksträckorna.

Men det gäller att ligga just i kantrotorn, om man vill få till den bästa farten.
Flyger man  en meter från kanten i 125 km/timman
gäller det att man håller rätt i spaken.

För att få max speed måste man med Arrow, eftersom den har en ganska kort hävarm
i kroppen, hålla nosen i rätt läge med sidoroder på rakan.

Det vill säga, sidvindskomposanten är så stark ,att den pressar stabben mot kanten
och du märker, att nosen vrids ut från hanget.

Detta kostar motstånd och därför får man hålla kroppen parallellt med hanget med sidoroder.
Att använda sidoroder kostar också motstånd, men detta är mindre,  än det som man betalar,
 om modellen kanar längs kanten.

Temperaturen var ca 8 grader,  varför jag stod ut i 45 minuter. På detta hanget är det
inte problem att hålla sig uppe, för hanget har aldrig varit så högt som nu efter diverse stormar.

Det märks stor skillnad på lyftet nu och för 5 år sen.

Som sagt, efter ett antal vändor skulle jag landa. Det gör man på den långa och släta stranden
utan problem, men nu är stranden beströdd med grenar, träd och stubbar, varför man får
planera noga, så man inte sätter modellen i en stock.

Eftersom man står uppe på kanten,  gäller det att komma ner till stranden utan att stå på öronen.
Det är ju så,  att man bär sin
radio med sig och man har en snabb modell som flyger……

Nåväl, ner kom jag och lyckades efter två försök komma in med en lång, lång finalglidning
och en mjuk fin landning.

Det känns alltid gott,  när man får ner modellen utan en skråma.

Modellen flög som vanligt bra, men den var lite för känslig på höjdrodret. Visst,  jag kan minska
utslagen på min V-stabbe,  men problemet  är, att det behövs 20 gram bly till i nosen.
Sen kommer överkänsligheten på höjdrodret att vara eliminerad.

Att hänga på bly i nosen är lätt i dag. Man går till sin däckfirma och tigger vikter med självhäftande
tape på baksidan och klistrar fast i nosen. Jag tror vikterna är av zink nuförtiden för att vara miljövänligt.

Eftersom jag flög ensam, kunde jag inte fotografera, när jag flög, så jag tog ett par bilder,
 när jag landat för att visa miljön.

Utsikt mot Hovs Hallar

Detta är sämsta delen av hanget, men ändå…..

Trotjänaren, Arrow 8 år gammal nu. Undrar hur många mil den flugit egentligen ??

1 comment to LITE KOLLFLYGNING…

  • Hej Proffset.

    Härligt med modellflygare som inte ger upp. Trevlig berättelse, trots kylan. Här i skogen var det KALLT idag när jag flög mina små……..

    Hälsar den Gamle Buskflygaren……

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.