About myself

SANNOLIKHETEN…….

 

att min HyperAva skulle överleva äventyret  häromdagen…….

var inte stor.

 

                                                        Min HyperAva, 4m spännvidd, som höll på att bli ett minne blott…..

 

 

Ibland har man turen med sig vid felfunktioner på modellen. Jag hade det,  när jag flög med min HyperAva häromdagen i den fina termiken.

Flög gjorde på Höka och tiden var tidig förmiddag. Termiken var stark och jag låg på mellan 300-500 meter och kanade runt.

Efter en lång stund skulle jag landa och hämta andan, varför jag  flög bort höjden med halv aerodynamisk broms. Min radio är en Mc24 med Spektrum 2.4 gB modul.

Då höjden var ca 125 m över pilkingtons industriområde, märkte jag att “Inget funkade”….

Koll av sändaren, jo den hade power ut. Modellen hade gått in i en 20 gradig dykning, men ska man säga nåt positivt i detta läget,  var det att Avan låg rätt på vingarna.

 Jag slog av sändaren för att mottagaren skulle gå in i failsafeläget. Ingen reaktion. För säkerhets skull och för att utnyttja alla möjligheter, drog jag full bromsklaff. Inget hände utan Avan ökade hastigheten mer och.

Jag koncentrerade mig att uppskatta nedslagsplatsen.  Samtidigt flög ju tankarna genom skallen, smäller jag i gatan blir det skrot, smäller jag in i en bil, ännu värre, landar på något av industritaken osv. Jag kände mig då inte så väl till mods.

Modellen försvann bakom AGAs syrgastankar och det var bara att ta  bilen och bege sig till den förmodade haveriplatsen. Platsen där modellen gått ner,  var jag ganska säker på. Den låg ca 600 m från fältet in mot stadens centrum på höger sida om vägen bland industrierna och grossistföretagen.

Alltså bort där jag trodde , modellen skulle ligga. Ett gäng montörer som stod på platsen,  frågade jag,  om de sett eller hört något. De hade inte sett nåt, men en av dem hade hört nåt,  som visslade i luften, trodde han. Ok, en indikation att jag var troligtvis på rätt plats. Jämte montörerna fanns en liten kulle,  som jag äntrade för att spana av omgivningen. Jag såg inget. Dock märkte jag att jämte infarten till Lidls centrallager fanns en gäsbeväxt yta ca 200 x 100 meter och gräset var högt, ca 1 meter.

Jag fortsatte med min bil in genom infarten till Lidls lager.  När jag spanade ut åt höger i det höga gräset skymtade något blått.

                                                              Vid pilen slog Avan ner. Ser man på omgivningarna, så finns det många platser som hade gjort en oskadd 

                                                               landning omöjlig. Där pilen börjar, stod jag och flög.

 Hjärtat bankade igång,  när jag förstod,  att det var min AVA. Nu föll ett par stenar från hjärtat. För det första hade jag hittat modellen, för det andra hade den inte orsakat skada på person eller  egendom och för det tredje hade inte LiPoacken tagit fyr.

Det var ohyggligt spännande att gå fram till modellen. Vingen, 4 meter, hade lossnat från fastsättningen i kroppen tack vare att jag slängt Unbrakoskruvarna och ersatt dessa med nylonskruvar, som ska ryka av vid en kraftig retardation. Så att vingen låg framför modellen var ok. Framkommen kollade jag modellen och den såg helt ok ut. Nosen satt ner i marken ca 5 cm. Vingen hade de aerodynamiska bromsarna utfällda.

Så Avan var oskadad, vilket var otroligt, med hänsyn till omständigheterna. Efter att jag lastat in i bilen körde jag ner till fältet och kollade radion. Det fanns ström till mottagaren, men inget funkade. Jag stängde av sändaren och mottagaren för en återstart. Inget funkade. Vare sig servo eller variometer.

Mottagaren togs ur sin plats i kroppen och jag drog lite i kontakterna. Då gick den igång och allt fungerade igen. Bra, då visste jag felet låg i mottagaren. Ström till mottagaren hade jag under hela flygningen, det kunde jag se på logfunktionen i variometern. Det som fattades var pulsen.

Vad göra ? Ja, jag vill inte riskera en fin modell med dyr telemetri med en osäker mottagare, så jag satte in en ny. Jag körde ner till fältet i dag, kollade radions räckvidd noga andra andra funktioner. Allt var ok.

Med viss bävan startade jag och steg till 30 m,  där jag slog av motorn. Allt fungerade. Ny uppstigning till 100 meter där jag slog av sändaren för att kolla failsafeinställningen. Den fick ändras, så jag lade in de lägen, som jag ville ha på motor, roder och bromsar.

 Det har jag konfigurerat så här: Noll trottel, lite höjdroder och aningen sidoroder. Aerodynamiska bromsar fullt aktiverade. I detta läget där modellen flög stabilt i en cirkel med ganska låg fart och med full broms var jag nöjd.

Sen hem med bibehållna trimmar för att  programmera  sändarläget för failsafefunktionen. Jag testade utanför där jag bor,  hur det fungerade med avslagen sändare och det var perfekt.

Så nu är min kära HyperAva, med 342 timmar i luften fit for fight igen.

Hur kom det sig att Avan var oskadad?

Jo först och främst TUR ! Sedan hade ju termikbromsarna aktiverats,  vilket sänker farten kraftigt. Modellen låg rätt på vingarna. När modellen slog ner, var där högt gräs, cirka en meter. Det gjorde att hela vingen fungerade som en broms mot gräset så farten minskade kraftigt. Marken var mjuk, men som jag skrev, så gick nosen ner bara 5 cm. Vidare så är Avan stark.

Så flera faktorer gjorde att jag och modellen kom ur denna historia med andan i halsen.

Vad man lär sig är ju att inte använda unbrakskruv till vingen. Använd polyamidskruvar av bra kvalitet. Det räddar mycket !

Jag tror jag ska tippa lotto den veckan och se om turen håller i sig……….

1 comment to SANNOLIKHETEN…….

  • Pär Lundqvist

    Hej!
    Glädjande att Avan var hel! Högt gräs är förlåtande!
    Därför har jag aldrig kunnat förstå slaghackande på Hökafältet…
    Pär Lundqvist

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.