Kategorier
Segelflyg

TERMIKFLYGNING PÅ KVÄLLEN

 

fick jag uppleva i onsdags med min Ava Pro.

Onsdagen hade bjudit på fint sensommarväder med höga temperaturer. Eftersom det varit relativt kallt förut,  var det goda förutsättningar för vertikala rörelser i luften, då det var labilt skiktat. Därför tog jag min Ava Pro och åkte ut nordost Halmstad till en plats,  jag länge velat testa på nytt. Platsen ligger vid ett större gods och marken är här klassificerad som Fornminnesmark. Detta hindrar ju inte,  att man vistas där och flyger och det finns ingen arg markägare, som kör bort en modellflygare.

Start kl 1830 och till min överraskning var det god termik. Termiken var vitt spridd, som om det lyfte över stora ytor. Helt annat än termikflyg på dagen. Så det var jag och ormvråkar och en glada som flög termik. Jag tänkte, att om jag har tur,  kan jag se en kungsörn, som är förekommande här.

Jag kan inte fotografera min flygning, jag var ju ensam. I modellen hade jag en minicam som vanligt, men jag ska bespara er filmen. inte för denvar dålig, men jag har filmer på min blogg, så det räcker.

Efter flygningen åkte jag till den gamla allén,  som en gång ledde in till godset. Där hade funnits ekar planterade för hundratals år sen, men som dött och nu stod bara de kala stammarna kvar som vitnande benknotor. Vilket dock inte hindrade mig att söka motiv i kvällsjuset. Så jag tog lite bilder och de kommer här:

   Så här såg det ut från platsen där jag flög vid min framkomst.

Ser ni gubben som växer fram ur den gamla almen. Tänk om han kunde berättat om alla som passerat förbi under alla åren….? Men visst har han en  

                                                             potatisnäsa ?          

  Ser ut som ett förhistoriskt älghuvud eller. Får länkar i skallen till stiliserat älghuvud av sten som en järn- eller bronsåldersmänniska tillverkat

                                                             och som man kan se i många standarverk om konst från förr.

 

 

                                                           Här är älghuvudet jag tänkte på. Det är en stridsyxa i sten från Uppland. (Tack för hjälpen Google)

                                                          Läsa mera: http://www.historiska.se/template/RelatedImagePopup.aspx?parent=25252&image=25260

     Inte ens jag med min fantasi kan säga vad detta är för ett djur……ser ut som en säl/sjöelefant som har vridit in sig  almens virke.

Den ensamma almen står som ett utropstecken sägande att: Mig rår ni inte på !

     Denna bilden länkade mig tillbaka till Djungelboken, filmen. Minns ni det fanns en panter där som var lite barnpassare till Mowgli ?

                                                          Jag tycker djuret, hette hon inte Baghera, visar sin huvudprofil i almen upp till höger…

                                                          Fast å andra sidan…….tycker jag det är likt en vrålande brunstig sjöelefant.

   Märkligt utseende på träden. Ser ut som vore den drabbad av pesten…..

  I bakgrunden Ivars Kulle. Varför det nu ska heta det. Det finns inget i historien som knyter någon som heter Ivar till denna gravkulle.

                                                              Jag tycker man skulle ta bort träden på kullen, för de fanns där inte från början. Kullens magiska innehåll har försvunnit med träden.

                                                              Tycker jag.

Ivars kulle i Övraby socken i Halmstad kommun i Halland är en gravhög från bronsåldern eller järnåldern. Vid en utgrävning 1972 hittades fem gravar. Gravhögen är fyra meter hög och 40 meter i diameter. Den är belägen på en naturlig höjd skapad av inlandsisen (en moränrygg) och kullen är ungefär sju meter hög.

Enligt förskolläraren och lokalhistorikern Harry Hedin kommer namnet “Ivars kulle” ifrån en person vid namn Givar Gunnarsson, som brukade marken där högen ligger emellan åren 1717-1756. Efteråt uppkallades kullen på kartor och lantmäterihandlingar som “Iwe Wång” (1756), “Giwa kulle” (1775), “Ifva wång” (1801) och “Gifwa kulle” (1823). Sedan 1956 har ortnamnsarkivet betecknat kullen som “Ivars kulle” och det är så den kallas i folkmun.[1]

 

Här kommer ytterligare upplysning om träden i alléerna vid Sperlingsholm.

Efter påpekande från Pär Lundqvist, blev jag slutgiltigt överbevisad om,  att träden i allén vid Sperlingsholm är av tre sorter. Alm, ek och kastanj.

Almarna drabbades häromåret av den så kallade almsjukan och dog och de vita skeletten av almarna är det som står kvar. Vill ni läsa om detta så klicka på denna länk:

http://www.trafikverket.se/PageFiles/83856/forstudie_forslagshandling_vag594_20120612.pdf

räcker inte denna länken så kolla denna oxå:

http://www.lansstyrelsen.se/halland/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/Rapporter/2007/Meddelande2007_21V%C3%A5rdplanSperlingsholm.pdf

Således drar jag mig med böjt huvud mig skamset tillbaka i skamvrån och lär mig där att se skillnad på en avskalad alm och en avskalad ek !

 

     …..så här såg det ut när jag landat.

mats

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.