About myself

HANGFLYGNING…

med skärm och modell.

 

 

 

 

 

 

 

Lördagens gryning såg vädermässigt inte alltför förtroendeingivande ut, men med hänsyn
till  yr.no:s förutsägelser, kunde vi förvänta en uppklarning frampå dagen.

Vinden var utlovad till ca 3 m/sek från NV-N, vilket ju är perfekt för lite flygning med en
lättare modell i alla fall på Hovs Hallar. Alltså packade jag en lätt modell, en av mina trogna
Blue Phoenixar tillsammans med min Arrow. Dessutom tog jag med min vanliga systemkamera
, min GoPro 3 Black Edition och min nya favorit, Mobiuskameran.

Vill du ha en bra kamera att applicera på din modell, av vilket slag det än må vara, så köp en sådan.
Kostar ca 500 spänn och kollar ni bland länkarna till vänster finns det anvisning “Ombordkameror”
där ni kan läsa om och beställa kameran.

Av gammal erfarenhet vet jag,  att hur fint vädret än är på Hovs Hallar under den kallare årstiden,
så är det kallt att stå på hanget. Jag har alltid med min fina Gin-skärmflygoverall, som håller
värmen inne och vind och kyla ute.

Klockan 1130 kom jag till parkeringen HH och tog ut prylarna för att gå upp till det stora hanget.
Det är ca 800 m att gå med grejorna, men det klarar även en pensionär.

Uppe på toppen såg jag en individ som spanade med en blick, vilket sa mig att han var flygare av
något slag. Det var det också, det var Lars, en hangflyginstruktör, som flög med mig i tandem,
när jag gjorde licensprovet  2005. Lars kommer från Dalarna men bor nu i södra Sverige.
Han hade precis som jag spetsat på hangflyg, fast han med sin nya skärm som är en högpresterande Gin.

Gin har inget med spriten att göra, utan det är troligtvis världens största tillverkare av paraglidingutrustning
. Mr  Gins fabrik ligger i flitiga Sydkorea.

Vinden var ca 1.5 m/sek rakt på, varför Lars fick sukta, medan jag monterade min Blue Phoenix
med Mobiuskameran på nosen. Min BF har ju en elmotor, så den är säker i luften även om jag
kommer lågt…trodde jag, för när jag hade kommit under kanten och skulle starta motorn,
hade proppen hängt upp sig, eftersom den är fällbar, så nu gällde det att GNETA !

Efter en liten stund med hög puls lyckades jag få lite höjd,  så jag säkert kunde landa.

Både jag och Lars var säkra på,  att vinden skulle öka frampå dagen. Tecknen på Kattegatt tydde
på det. Vid 1300-tiden  ökade vinden till 4-5 m/sek nord och Lars beslöt att gå ner till parkeringen
för att hämta sin sele och skärm. Jag för min del landade med Blue Phoenixen och bytte kamera
mot min GoPro.

Men enligt lagen om att tingen är emot en, växlade vinden ner till 1.5 m/sek,  just när Lars burit
upp sina prylar och lagt ut allt för att kunna starta. Det var för honom att iaktta ett tillstånd för
skärmflygare,  som kallas “Parawaiting”.

Det förstår alla,  vad det är.

Under tiden gled min Blå Fenix stolt omkring i det utomordentligt lugna lyftet. Det var inte mycket
man behövde korrigera,  eftersom vädret var bra och…..jag hade en mottagare med tre piezogyro,
vilka var applicerade på roll och pitch. Modellen gick som på räls.

Jag sa till Lars, att nu får du flyga min modell, så jag kan fotografera. Han sa,  att han aldrig flugit
en radiostyrd modell förr, så han fick en kurs på 1 minut hur spakarna funkade.
Sen fick han radion. Eftersom förutsättningarna var perfekta,  flög  han utan problem och jag
fick tagit mina bilder.Att flyga en enkel rc-modell,  det klarar man,  om man har lite fallenhet
för flygning och intuitivt kan styra grundat på annan flygerfarenhet.

Lars drog upp sin skärm, men beslöt att vinden var för dålig, så han försökte inte starta.

Vädret bättrade sig vid 1400-tiden då solen kom fram, men tyvärr så lyste…vinden med
sin frånvaro nästan helt.

Efter att jag fått 2.5 timma i luften sammanlagt med min modell,   avbröt jag kl 1530 och
knallade ner till bilen tillsammans med en antagligen besviken skärmflygare.

Jag gav Lars tipset att köpa en enkel segelmodell att ha med vid skärmflygning i reserv, 
om inte vinden är stark nog för paragliding. Så har man inte kört förgäves, för det handlar
ju om att flyga !

Bilder kommer här,  som i någon mån beskriver, hur dagen förlöpte. Frisk luft och motion,
det har man aldrig mått illa av !

 

 

Piloten spanar efter fåglar, medan modellen glider förbi av sig själv upp till höger.
Viktigt att ha en vältrimmad och välflygande modell.

Mellan himmel och hav…en Blue Phoenix

En mycket lyckad konstruktion…men jag erkänner, jag har modifierat vingprofilen.
Jag tunnade av den,  så den skulle penetrera bättre mot vinden.

Det blev en avsevärd förbättring och dessutom fick modellen förutom en
gynnsammare  polarkurva vid högre hastighet också ett förbättrat glidtal i stilla luft.

Vid svagt lyft kan man flyga nära inpå sig just här, då det lyfter ända fram till piloten.

Men gå inte bakom platsen där piloten står, för där finns topprotorn
som snabbt slänger dig ut av kontroll till en okontrollerbar landning.

Fråga mig, när jag landade med min skärm här. På 3 m höjd försvann allt lyft,
då skärmen slog in och jag åkte expresshiss ner. Inga skador fick jag,
men jag fick en erfarenhet !

Ett litet stilleben, kan man väl säga,  från Hallandsåsens panna mot Kattegatt.

Lars packar upp sin nya skärm á 35000 spänn….

Man lägger ut skärmen, redur ut linorna som en förberedelse
inför en eventuell start. Ni ser piloten är väl påpälsad.

Kolla av linor. Den gula linan är den som går till ena sidans broms.

Alltså, det är bromsarna man styr med. Det finns inget höjdroder i princip, utan anfallsvinkeln
är grundinställd till den vinkel den ska ha för att ge  bästa glid. Genom att dra båda bromsarna
kan man applicera klaff på vingen och som alla vet,  ökar klaffen vingens anfallsvinkel och därmed
dess  lyftkraft till en viss gräns och därigenom stiger man.
Men du  det gör det på bekostnad av hastigheten. All lyftkraftsökning måste betalas med förlust av hastighet !

Så här ser en skärmpilots fighting face ut inför flygning vid lite kyligt väder.
Hjälm med högtalare för radiokommunikation, balaklava mot kylan och en rejäl overall.

Det gäller att knäppa alla knappar och fästa alla fastbindningsremmar
. Jag hade alltid en checklista i huvudet innan start så jag kollade 5 saker
reflexmässigt utan att tänka.
Det är väldigt viktigt att vara noggrann med förberedelser.
Olyckan kommer oväntad, smygande och slår till överraskande !

I fjärran över Laholmsbukten är metropolen Halmstad belyst av en solen.

Ni se själva…inga vågor direkt. 1.5 m/sekunden nordlig vind.

Lars säger att jag ska i alla fall dra upp skärmen och kanske balansera lite…

Fit for fight…

Det som sitter på ryggen, är bakdelen av selen, som bland annat innehåller mekaniska skydd
för piloten vid en hårdare landning. Skyddet består av kolfiberplattor och kevlarförstärkningar.
I botten av selen brukar det finnas en kompressionskudde, som ska ta upp hårda nedslag och skydda
pilotens ryggrad. Prylen i vitt framför pilotens mage är hans flyginstrument. Det visar, tror jag, GPS-data,
höjd och variometerdata.

Vädret var inte otrevligt, men jag föredrar plus 24 grader
och växlande molnighet. But, you can not get it all !

Lars drar upp skärmen mot vinden.

Skärmen stiger upp tack vare anfallsvinkeln,
som skapas genom att man drar i vissa linor.

På väg upp blåser luften in i skärmen och fyller cellerna
så profilen blir helt utvecklad. Skärmen börjar flyga.

Sen gäller det att stabilisera skärmen. Inte dra för mycket broms/klaff,
för då överstegras den och kollapsar. Just så mycket broms så den
står över piloten kontrollerat och flyger.

Nu har piloten vänt sig i flygriktningen, ivrigt betittad av en kviga.
Skärmen kontrolleras genom sidoförflyttning och manipulering av bromslinorna.

Men Lars märker att det blir inget fluget på
grund av för svag vind och han avbryter.

Genom att exempelvis dra mycket broms
, så kollapsar skärmen och faller till marken.

Nästan nere.

Sen är det bara att samla ihop skärmen och linorna och knalla upp.

Här står en glad skärmflygare och flyger en radiostyrd modell för första gången i sitt liv..

Inte dåligt gjort. Men har man flygerfarenhet, så kan man rent intuitivt förstå hur man ska göra.
Det gjorde Lars. Hoppas han börjar med modellflyg som ett komplement till skärmflyget.
Lars åker ihop med kompisarna i Parapente Syd till Mexico nu för att under nästan en månad
flyga skärm under fina förhållanden.

En Blue Phoenix i nästan ingen vind…

Modellen kan flyga i mycket svag vind här
eftersom vinden är laminär och hanget är högt !

Modellen är enligt konstruktören byggd i 50000
exemplar över hela jorden. Imponerande.

Ruling the skies !

Det var här jag märkte att min motor inte funkade, så jag flyger under kanten
, i det jag kämpar och gnetar för att ta mig upp så jag kan landa.

Det gick också. Man får aldrig ge sig !

På det igen

Ser lite mörkt ut över min hemstad.

En njutning att flyga i detta fina väder. Det var som att flyga i grädde !

Här ligger min trogna Blue Phoenix a.

 

Ja, detta var lördagen den 30 November, en härlig upplevelsedag på vackra Hovs Hallar,
men min Arrow fick idag aldrig luft under vingarna…

Roligt du ville dela upplevelsen med mig !

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.