About myself

DOUGLAS HAMILTONS ÖDEN OCH ÄVENTYR

 

 

 

 

 

 

En av pionjärerna

 

 

 

 

 

 

Ett flygarliv i tidigt 1900-tal med en människa, som försökte
realisera sina drömmar och som nästan lyckades.

Men jag tror ändå han upplevde mycket roligt

Vad som gör honom intressant, är ju att han har anknytning
både till Ystad och till Halmstad.

Tidigt 1900-tal bedrev han flygskola på Galgberget i Halmstad.
Det skulle jag villat se! Galgberget var ju vid denna tid inte
skogsbevuxet nästan alls, så med god vilja och oändligt mod kunde
väl eleverna kastas ut på det som var ett hang.
Men den mesta utbildningen var säkert balansering när det blåste
och små skutt efter bil. Det skulle vara intressant att veta var på
Galgberget han höll till? Nån som har info?

 Nere vid Hammars Backar finns fortfarande efter 80 år
fundamentet till hans startbrygga kvar.

  

IMG_3833

Här är fundamentet till startbryggan vid stora starten på Hammar.

 

Hammars Backar är alltså en klassisk plats för flyg, både fullskala-,
modell och skärmflyg.

Nedanstående fakta har jag skramlat ihop ur olika källor och eget vetande.

Greve Douglas Hamilton, född James Douglas Hamilton 8 juni 1892
Lyckås gods norr om Huskvarna, död 5 december 1943, var en
svensk militär och flygpionjär.

Hamilton tog studenten 1912 och blev sedan officer först i kavalleriet,
senare vid trängens reserv, där han så småningom blev kapten.

Hamilton var ovanligt vital, spänstig och idérik. Han deltog i svenska
gymnastiktrupper vid två olympiska spel, han var en skicklig boxare
och ryttare. Han började sin flygutbildning 1917 vid Enoch Thulins
Flygskola och erhöll sitt aviatördiplom med nr 94 samma år.

Efter flygutbildningen sökte han sig till militärflyget, men när hans
ansökan inte beviljades sökte han sig till Finland och deltog i
inbördeskriget 1918. Han gifte sig 1919 med den danska miljonärsdottern
Erna Simonsen flyttade tillfälligt tillKöpenhamn.

Redan året därpå separerade paret och Hamilton flyttade åter till Sverige.
Han återvände till Danmark en mörk natt för att försöka kidnappa sin
son Ulph och med motorbåt föra honom till Sverige.

1923 for Hamilton till Wasserkuppe i Tyskland att genomgå
segelflygutbildning  Hans syfte med utbildningen var att lära sig
segelflyga för att deltaga i den danska tidningen Politikens tävling
om den första segelflygningen över Öresund.

I Wasserkuppe träffade han Willy Messerschmitt köpte av
honom sitt första segelflygplan, ett Messerschmit S-12.
Den första flygturen efter inköpet resulterade i ett haveri
där flygkroppen och en vinge bröts sönder. Hamilton gav inte upp,
utan köpte en Espenlaub 4 för den planerade Öresundsflygningen.

Den 25 augusti 1923 skulle den planerade flygningen genomföras.
Med på färden skulle Hamilton medföra post. För detta ändamål
stämplade Postverket breven med stämpeln
“MED MOTORLÖST AEROPLAN, HÄLSINGBORG 25. 8 23”.
Tyvärr kunde inte flygningen genomföras, utan den sköts upp
ett par veckor, och posten fick korsa sundet med båt. Även det
andra försöket den 13 september 1923 från Laröd fick inställas.
Han gjorde flera försök och hamnade i vattnet ett flertal gånger
innan han slutligen gav upp 1932.

(Edmund Sparmann korsade Öresund den långa sträckan mellan
Köpenhamn och Malmö med en tur och returflygning samma dag
den 12 augusti 1933 i en Grunau ESG-31 ).

Edmund Sparmann konstruerade ett övningsjaktplan för svenska
flygvapnet, som kom att kallas “Sparmann-jagaren”.

En av våra medlemmar, Arne Olveng, byggde 1982 en skalamodel
l av Sparmannjagaren försedd med en 40 fyrtaktsmotor.
Undertecknad hade nöjet att flyga den på en flyguppvisning på F14
och den flög som man kunde förvänta. Hela tiden passa den,
använda sidoroder i svängen för att balansera nosen i horisonten.
Annars inga märkvärdigheter. Bengt-Olof Jönsson fick sedermera
den fina modellen och har inget hänt hänger den väl fortfarande
i hans tak.

 

 

 Edmund Sparmann

sparmannjagaren

Sparmannjagaren

 

Motor: DH Gipsy Major (120-130 hk) Samma motor som satt i DH Tiger Moth
En   4-cylindrig    inverterad radmotor som  byggdes i 10000-tals exemplar.
Besättning: 1
Längd: 6,18 m
Spännvidd: 8,00 m
Höjd: 2,00 m
Max startvikt: 625 kg
Toppfart: 250 km/h
Beväpning: –
Antal i tjänst: 10
Reg. nr: 811-820
Förband: F 1, F 2, F 3, F 5, F 8, F 12, F 13

esg31

Grunau ESG-31 som Edmund Sparmann flög tur och retur Malmö-Köpenhamn med 1933.

 

1925 startade Hamilton tillsammans med Willy Pelzner en civil
flygskola i
Halmstad men inför vintern flyttade man verksamheten
till Göteborg. Hösten 1926 flyttade man slutligen till
Hammars backar
öster om Ystad, där man kunde organisera verksamheten samt
bygga hangar och en verkstadslokal, där man kunde nyproducera
och reparera flygplan.

1934 köpte han segelflygplanet Grüne Post och med hjälp av
Antonius Raab
genomförde han en flygbogsering från Riga til
l
Jönköping, med mellanlandningar i Reval, Helsingfors och
Stockholm. Vid bogseringen användes en 100 meter lång lina
samt en telefonledning mellan Raab och Hamilton. På etappen
mellan Stockholm och Helsingfors drabbades man av dimma
och dålig sikt över
Ålands hav och Hamilton tvingades att
koppla loss sitt flygplan och landa i en havreåker på
Ljusterö
medan Raab fortsatte till Barkarby. Någon dag senare fortsatte
bogseringen till Jönköping. Efter hemkomsten köpe han även
bogserflygplanet ett BFW U 12 Flamingo som fick den civila
registreringen SE-ADY.

Efter en arvstvist 1933 efter fadern James Hamilton död
förklarades Hamilton
omyndig och som förmyndare utsågs
hans farbror
Adolf Hamilton. Trots att han fick ett arv på
600 000 kronor levde han ständigt på ruinens brant.

För att komma ifrån arvsbråket reste han till Spanien för
att deltaga i det
Spanska inbördeskrigetFrancos sida.
Han arbetade under en period som icke ackrediterad
konsul
i Sevilla innan han återvände till Sverige via Tyskland,
där han deltog som frivillig på
östfronten.

Vid hemkomsten hade han svåra sårskador i ryggen och på
lungorna, och han avled under en transport i en så kallad
järnlunga mellan Malmö och Karolinska sjukhuset i
Stockholm 5 december 1943.

Douglas Hamilton hade en son som hette Ulph, som också
deltog i andra världskriget på Tysklands sida som frivillig.
Denne Ulph hade en son som förekom i ett tv program för
nåt år sen, där Ulph son hävdade just att att han var Ulphs
son och därmed berättigad till vissa saker. Det handlade
inte om pengar utan om att han ville ha visshet om sin fader.

Willy Pelzner , Hamiltons kompanjon var född 1 juni 1900
i
Nürnberg död 23 juli 1977 och var en tysk flygplanskonstruktör
och segelflygpionjär

Under tonåren byggde och konstruerade Pelzner modellflygplan
med sådan framgång att han fick leverera flygplan till en
lokal sportaffär i hemstaden. Han slog världsrekord för
modellflygplan och var instruktör i den lokala flygskolan.

1918 tvingades han att avlägga nödexamen för att kunna
kallas ut i
första världskriget.

När freden kom studerade han fysik, kemi och matematik
vid Erlangens universitet. Med bidrag från Nordbayersche
Luftsportverbund kunde han bygga en dubbeldäckad
hängglidare i full skala.

Pelzner

Ett av Pelzners glidflygplan, som han flög med på Wasserkuppe och vann två viktiga tävlingar.

 

I taket på muséet i Wasserkuppe, ligger vid Fulda i södra Tyskland,
där hänger en av Pelzners hängglidare .

 1920 ställde ha upp i flygtävlingar vid Wasserkuppe med sin
glidare och vann Fokkerpriset och Rumplerpriset.

Pelzner lärde känna Douglas Hamilton sommaren 1923
och de båda flygarna fann varandra. De utarbetade planer
för Hamiltons
Öresundsflygning senare under året, och
Pelzner följde med till
Helsingborg för att preparera flygplanet.
Bland annat tätade han flygplanskroppen så att det skulle
tåla en vattenlandning.

På försommaren 1925 återvände Pelzner till Sverige med
sin egenkonstruerade flygande vinge samt en Pelzner
Simplex Sitzgleiter, som skulle bli skolflygplan i Pelzner
och Hamiltons civila flygskola.

Skolan startades i Halmstad och för de första flygningarna
byggdes lokalt en Pelzner P 1, som var en dubbeldäckad
hängglidare med variabel vingyta på 12-16 m2. Senare kom
den att ersättas av en Pelzner P 2
sittglidare. Utöver P 1 och
P 2 användes även Hamiltons
Espenlaub E 4 samt ett
midgevingat
monosegelflygplan Pelzner P 4 som byggts i
Halmstad under året.

Efter att skolan flyttat runt mellan Göteborg och Vitemölle
på Österlen etablerade man sig hösten 1926 vid
Hammars backar
strax öster om
Ystad, där Pelzner var förste flyglärare.
 

Här konstruerade och byggde han sitt första motorflygplan
Pelzner P 70. Flygplanet var högvingat och vingen kunde vid
marktransport vridas 90 grader för att underlätta transporter
efter bil på vanliga vägar. Spännvidden var 10,4 meter och
flygplanet var utrustat med en 2-cylindrig motorcykelmotor
på 16 hkr. 24 januari 1928 kommer
Nils Söderberg för att
utföra luftfartsverkets flygprov. Eftersom frigången mellan
vingen och sittbrunnen var mycket begränsad kunde inte
Söderberg komma in i flygplanet utan att vingen först
monterades bort, vid ett eventuellt
haveri skulle han ha
suttit fast.

Den tekniska besiktningen och godkännandet gjordes 27
februari 1928 av
Henry Kjellson.

Under 1929 konstruerade Pelzner och Hamilton flygplanet
P 158 H II som står för Pelzner 158 och Hamilton 2.
Flygplanet var ett
monoplan med vingen monterad på en
kort gondol som var fäst på flygkroppens ovansida.
Som motor valdes en
Douglas motorcykelmotor på 16 hkr,
spännvidden var 9,5 meter, vingytan 14 m2 och med en
tomvikt på 110 kg.

Under 1930 beslutade sig Pelzner och Hamilton att gå skilda vägar,
och Pelzner drev skolan vidare ensam. Han konstruerade och
byggde flygplanet Göken som var ett högvingat motorflygplan
med en öppen svetsad rörkonstruktion som flygkropp.

Han inleder även ett samarbete med Lennart Hemminger
och de bildar tillsammans Flygtekniska Försöksinstitutet Aeolus
där de skulle konstruera och utprova nya flygplan inför
flygutställningen
ILIS i Stockholm 1931.

Första konstruktionen blev TP 171 en liten dubbeldäckare
försedd med en tvåtakts Hirth-motor på 24 hkr.
Vingarna byggdes av faner på träbalkar medan flygkroppen
bestod av en svetsad stålrörskonstruktion.
Fram till 1935 hade han hunnit konstruera 227 glid- och
segelflygplan och tre motorflygplan.

1935 sålde Pelzner sina tillgångar i Sverige till Hamilton och
återvände till Tyskland, där han tillfälligt arbetade som
flygbesiktningsman.

Han sökte in till den Flygtekniska anstalten i Adlershof och
fick efter studierna arbete som teknisk chef vid en flygfabrik
i
Neubiberg. 1938 blev han inkallad i Luftwaffe som
Flieger-Hauptingeniör och blev teknisk chef för Luftwaffes
Luftflotte 3 i Munchen. Han förflyttades 1939 till samma tjänst
i
Wiesbaden och från 1940 i Norge som teknisk rådgivare till
chefen för de tyska luftstridskrafterna i Nordnorge och Nordfinland.
1942 placerades han som stabsingenjör och referent till chefen
för truppteknik i
Berlin.

Efter krigsslutet arbetade han tillsammans med Wolf Hirth i
Nabern-Teck för att lösa problematiken med den flygande vingen
Efter pensionen 1962 bedrev han forskning och konstruktionsarbete
med muskeldrivna flygplan.

 

 

3 comments to DOUGLAS HAMILTONS ÖDEN OCH ÄVENTYR

  • Humblet francis

    A very good review of the subject.

    As a leading gliding historian, I am still trying to find out what were all the gliders built by Pelzner;
    A team of historian is currently working on the subject and any help would be appreciated

  • Hi,

    I´ll dig in my archives and see if I can pick something up.
    Another piece of advise would be contacting the museum att Wasserkuppe in Germany.

    Regards

    mats

  • […] tvärs Ålands hav till Ljusterö och så till sist till Jönköping. Mer senare kanske och här en annan presentation av Hamilton jag fann sedan jag publicerat […]

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.