About myself

PÅ MAGEN PÅ ISEN

 

 

 

Modellflygning kan innebära mycket…

 

 

 

GOPR2594-038

 

…till exempel att krypa på magen på en is för att kunna bärga
ett modellflygplan.

Dagen började fantastiskt fint, för att vara en lite avslagen dag
efter julhelgen.
Det var absolut blå himmel, ingen vind och sköna -11 grader.

Jag tänkte ta mig till en sjö, för att kunna utnyttja isen som
landningsbana.
Flyger du på en is, har du fördelen,  att ytan är jämn och absolut
i samma höjd. Är sen isen täckt med lite snö, är det ännu bättre,
för då kan man flyga lågt i  en stor sväng och låta vingspetsen
släpa i snön, så du ritar jättelika nollor.

Jag tror, att vi fornminnen som började radioflyga för 45-50 år sen,
vi har en nostalgisk längtan till flygning på isar, för isar var ju det
perfekta
stället att starta och landa på.

Vid den tiden, säg 1970, då fanns det inte så mycket modellflygfält,
så att
flyga på is var en sorts befrielse med modellen.

Sjön jag besökte var Skärsjön 20 km från Halmstad. Eftersom det
varit bra kyla sista dagarna, antog jag isen var tjock nog att bära en
pensionär med tillbehör.

Det var som en tavla, då jag kom fram och jag gladde mig åt,
den flygning som väntade.

Så det var till att ta ut modellen, på med vingarna, montera
kameran och på med ström och iväg.

Jag startade jämte stranden, där det fanns ett relativt stort
isfritt område. Inga knak hördes i isen och tjockleken var
ca 6 cm. Det ska räcka…

Min modell for runt glatt och efter jag blivit varm i kläderna,
skulle jag flyga lågt och rita nollor med vingspetsen.

Ja, hur tror ni det gick? Vingen skar ner i snön och Sparky
landade ca 50 m från land och där stod min Sparky med
en dyr GoPro kamera.

Modellen gick inte att flytta med motorn, snön var för hög.
Således fick jag ju fundera ut ett sätt att hämta den.

Problemet var, att just där modellen ställt sig, var ett strömdrag,
som antagligen gjort isen tunnare. Jag gick ut försiktigt från
stranden kom 3 m ut ackompanjerad av ett glatt knakande
och knirrande i isen.

Alltså,  jag kunde inte bara spatsera ut, utan jag måste hitta
en lösning. Att lämna modellen där den stod…aldrig.
Om jag så skulle flyga ut, skulle jag bärga mina grejor.

Hade jag inte kunnat ta mig ut till modellen, hade jag kört hem,
där jag spikat ihop en triangelformad ram, gjort ett fäste för min
största Mega-motor och hängt på en 5 Ah 4-cells lipo.

Alltsamman glidande på enkla skidor med styrning på främsta.
Sen skulle jag monterat en krok, som kunde gripa om modellen,
om jag inte kunnat trycka den iland.

Tja, det hade tagit 4 timmar att få ihop det, men med en sådan
är jag övertygad om,  att jag skulle grejat det.
Men som sagt, detta var alternativ 2.

Så det var till att gå runt vid kanten, tills jag hittat två
gran
slanor ca 3 m långa. Med hjälp av dessa,
som ju fördelade
min vikt på större yta, kröp jag ut till
modellen, vilande knän och händer på slanorna under
ett
modest knakande då och då.

Utkommen, fick man ju pusta ut lite och tänka och planera
inför
krypningen in till land.
Jo,  det var ju besvärligare att krypa in, för modellen skulle med.

Varje gång jag släppte greppet om granslanan för att flytta
fram min Sparky
kom ett ökande knakande eftersom min vikt
koncentrerades på 3 punkter
i stället för 4.

Innan jag började krypa, hade jag stoppat telefonen i bröstfickan
lätt tillgänglig om utifall att…om det nu hade hjälpt.

Jag ankom till den hägrande och säkra stranden efter 10 minuters
mycket spännande krypande med händer och knän på granslanorna
bärande med mig
min dyrbara last.

Min puls ? Vågar jag inte tänka på…tur man är satt på betablockerare,
som lugnar
ner hjärtat.

Jag hade slutligen räddat min Sparky med den vidhängande
GoProkameran.

Detta hade ju aldrig hänt,  om jag haft skidor på modellen.
Men,  man får se det  som en utmaning.

Det var ju min avsikt,  att landa där jag startade, där det
fanns icke knakande is.

SÅ ni ser återigen, det händer mycket mer, när man är ute i
naturen och flyger, än då man ligger i dvala framför en  tv.

Jag vill i alla fall, efter en allvarligare eftertanke, inte göra om denna
räddning på det sättet, jag gjorde det ensam.

Men gjort är gjort.

Förresten någon sa, att om isen knakar, då är det ingen fara
på taket…låt mig säga, då skulle den personen hört hur det
lät, när jag  rörde mig på isen i dag under ett muntert knakande!

Alla bilderna klippta ur en video tagen med min GoPro 3+.

Här följer mitt äventyr!

SONY DSC

                          Ni ser att det varit riktigt kallt.

SONY DSC

 Snön har lagt sig på en liten kvist.
Snöflingorna är alltid sexhörningar.
Att det blir 6-hörningar beror på vattenmolekylens struktur.
En vattenmolekyl består av 2 väteatomer och en syreatom.

GOPR2594

Så här såg isen ut vid starten.
Utan inbyggt knak…

GOPR2594-004

Just efter starten och solen står lågt.

GOPR2594-003

GOPR2594-013

Han som fick krypa till korset…

Obs, det finns ingen allegori eller metafor i denna bild…

GOPR2594-016
Snön var knottrig det var därför nollningen sprack.

GOPR2594-017

Nu ska jag flyga lite lägre…

GOPR2594-020

En räv har travat förbi, vänt och gått tillbaka
efter en 90 graders sväng.

GOPR2594-022

Min Sparkys skugga på snön.

GOPR2594-026

Här stod piloten och njöt. Det är något speciellt att flyga på isen.
Det har det för mig och många andra varit ända sen tidigt 70-tal.

GOPR2594-029

Nu ska jag rita nollor, men det sprack ju 50 m från stranden.

GOPR2594-047

Japp, då ska jag försöka lägga vingspetsen i snön…

GOPR2594-048

2 cm kvar innan höger tipp ligger i snön, sen…

GOPR2594-049

…högg spetsen i den knottriga snön och det blev…

GOPR2594-051

…en icke planerad landning ute på isen :=(

Här står min Sparky och kan absolut inget annat.

GOPR2594-036

Här ligger piloten och hasar in mot land med sin räddade modell,
hjälpt av två granslanor.

GOPR2594-043

Så där, nu är jag inne vid stranden och kan resa mig upp.

SONY DSC

 Spåren som förskräcker…

GOPR2594-046

Till slut stod jag på fasta land med modellen.

Där ser ni, att man kan fixa det mesta med lite
kreativ fantasi och överväganden.

SONY DSC

                      Dagen efter åkte jag dit igen, för att hämta ett litet linsskydd till min GoPro som jag glömt.
                     Dimma på grund av temperaturskillnaden mellan den kalla marken
och den varma luften som strömmat in  från sydväst
från Atlanten.

                    Jag föredrar kyla och solsken framför detta.

9 comments to PÅ MAGEN PÅ ISEN

  • Tack gode Gud, för tjockleken på “isen”!
    Jag är mottaglig för fler historier, jag vet!
    Vågar man inget vinner man inget!
    Mvh.

  • mats

    Hej Rolf,

    du, emellan 4 ögon…jag var skrajsen för
    isen var inte tjock.
    Utan granslanorna hade det aldrig funkat.

    Men aldrig jag hade lämnat modellen där.
    Kunde jag inte fått in den hade jag byggt nån sorts
    eldriven bil med en krok så jag kunde kört ut och bärgat.
    Så är det när man är aktiv !
    Vi hörs

    mats

  • Björn Ekström

    Ja, inte är det enkelt att hålla på med modellflyg. Längtar också ut på isen,
    har kollat idag från land. Men sprickorna, samma som på dina bilder,
    gör mej tveksam. Nu kommer mildvädret, en vända till med kyla så kanske.
    Det är nåt speciellt med att flyga på is…

    Björn…

  • Härligt Mats

    Men pust, jag blev också lite orolig för dej, du vet det är inte gott om riktiga modellflygare så något frånfälle har vi inte råd med.

    Härligt reportage som vanligt, kör på!

    Hälsningar Daniel

  • Härlig inställning Mats!
    Var för tror du jag skrev “Citat” jag vet! “Slut Citat”.
    Dimman i dag satte “STOP” för flyg m. Sailent Dreamen i dag!
    Önskar ett Gott & händelse rikt nytt flyg År, m många inlägg på Bloggen!
    Mvh.

  • Mats, du kan ju ansöka till nästa års “ICE ROAD TRUCKERS”…….så djärv som du är..!!

    GOTT NYTT…..//Roffe

  • Jisses, Mats! Vem mer än du kan skriva om modellflygeri så det blir spännande? Tack för 2014 och jag tillönskar Dig ett härligt termikfyllt 2015 med sedvanligt stunsiga berättelser. Tack, Mats!
    Dingwall

  • Hej igen Mats! Och fortfarande god fortsättning på det gamla året. Det tycks räcka äda fram!
    Så kom jag på en grej. Du ska ha ett gammal kastspö med Dig då Du flyger. Kunde ha använts
    vid den olycka Du beskriver. I stället för ett drag har Du böjt en krok med mjukt hölje. En sådan grej
    hade vi några stycken grabbs i Uppsala på 40-talet de gånger modellen landade hos den argsinte
    bonden. Och behöver man inte använda den, så ör det ju ännu bättre., GOTT NYTT, då det kommer! Dingwall

  • Ronald Borg

    Hej Mats.
    Gott Nytt Flygår. Tack för dina intressanta inlägg.

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.