About myself

KAI HENNING NIELSEN

 

 

 

 

En dansk F3F-pilot som påverkade

utvecklingen på modellerna.

 

 

 

KH-1 hangkärra

En konstruktör, byggare och pilot som fick ett stort inflytande
på modellerna man flög med i klassen F3F, segelmodeller på hang,
var dansken Kai Henning Nielsen.

På Nordiska Mästerskapen 1974…41 år sen, kom han som en bomb
och sopade banan med sina medtävlare.

Hans modell, som hette KH-1 var en kompakt modell, med ganska breda
vingar och ca 220 cm spv.

Profilen var inte det som ansågs som det häftigaste, det var en
Eppler 374, men som kanske
var den profil från Epplers serie
av profiler för flygande vingar, som var
mest lämpad för vårt hangflyg.

Den hade goda egenskaper och var inte kritisk under höga belastningar.

Men det som Kai hade på modellen och som var hans innovation,
det var,  att i stället för skevroder, hade han vridbara vingar.

Experiment med vridbara vingar hade utförts tidigare, men det var
problem med mekaniken, som ställde stora krav.

Jag har själv byggt ett par F3F-modeller med vridbara vingar, där jag
på den första helt enkelt lät vingstålen, 8 mm pianotråd,  ligga lagrat i
ett mässingsrör i tryckcentrum på vingen och i bakkanten var vingen
ansluten till servot.

Det tycktes funka bra på marken och då man flög sakta, men så
fort jag belastade modellen, låste sig vingarna eftersom pianotrådarna
kröktes lite i mässingsrören, så de hamnade i beknip.

Detta problem hade inte Kai, då han löst mekaniken, så det inte kunde
knipa.

Kai hade också ett speciellt sätt att flyga. Vi andra traditionalister
flög på rakan, mallade in oss för svängen genom att innan svängen
skeva omkull modellen, så det skulle bara vara att dra höjdroder.

Kai nästan rollade runt till inverterat läge och svängde i vertikal
planet.

Detta gjorde att han flög med hög fart hela tiden och behövde inte
samla momentum på rakan för att få tillbaka speeden.

Alla vi som såg på var mycket imponerade av Kai. Det var
något nytt inom F3F.

Kais kropp på modellen var ganska bred, vilket underlättade
inbyggnad av vingskevningsmekaniken.

Ingen kunde hota Kai på detta NM !

Efter detta NM skulle naturligtvis de flesta bygga kärror med
vridbara vingar. Det blev ett fåtal som fungerade, då mekaniken
ställde stora krav.

Personligen köpte jag en kropp av Bosse Nylund, som han tog
hem från Tyskland vilken var gjord för vingskevning.

Till kroppen hörde hela mekaniken med kullager vid alla vridpunkter.
Kroppen var tillverkad av Dewalt och var av hög kvalitet.

Vingarna skar jag kärnor i frigolit och klädde de med 0.4 mm ply.

Detta var de första vingar jag förstärkte med kolfiber och modellen fick
sin premiär vid SM 1981 på Hven.

Nu var det mycket svag vind vid tillfället,  så jag tror inte ,vi kunde
genomföra tävlingen, men min modell hade potential.
Jag slirade in på 4. plats.

Pär Lundqvist byggde en modell i Divynicell med vingar plankade med 0.4 ply.
Han byggde själv en kullagrad mekanik,  som funkade bra.

Det funkade så bra, så han blev en överlägsen svensk mästare tidigt 80-tal
nere vid Kåseberga.

Hans modell hette Dryad. Tyvärr har jag ingen bild på den.

Flera andra byggde om sina Salto till konceptet vridbara vingar,
men ingen fick
riktig succés.

Min modell med vridbara vingar drev jag ytterligare ett steg i utvecklingen.

Jag körde med en helt stel stabbe och sidoroder. På modellen hade jag en V-stabbe
och den hade jag limmat fast. Alltså inga stötstänger till roderna.

I stället hade jag mixat in höjdroder på vingarna. Alla vet att höjdrodret ändrar
anfallsvinkeln på vingen, så modellen stiger eller sjunker.

Genom att jag mixat höjd/dykroderfunktionen till vingen,  kontrollerade jag alla
rörelser med mina vridbara vingar.

Alltså skevroder och förändringar i höjd.

Jovisst det funkade. Jag har inte sett någon annan,  som löst det som jag.

Pär trodde inte mig,  förrän han såg mig flyga med modellen vid Segeltorp.

Ok, detta var konceptet vridbara vingar. Utvecklingen fortsatte och detta sätt
att svänga försvann så småningom från tävlingarna.

Nya mer avancerade modeller kom,  som var ännu snabbare, beroende på nya
profiler och nya piloter som hade nästan en helproffsig inställning till sitt
tävlande.

Man kan säga att mitten av 80-talet, det var F3F-modellernas svanesång.

Det krävdes så mycket,  för man skulle hänga med, att vanliga flygare inte
hade de resurser som krävdes, vare sig i tid eller pengar.

 

hang 1980 NMHär är omslaget till den danska tidningen med deltagarna i NM 1980.

Längst till vänster Anders Rätzen en av de första svenska piloterna,
som ägande sig åt F3F som proffs.

Tre från vänster stående är Janne Carlsson. En skicklig flygare som gick
sina egna vägar med sin modell “Shark”

Fjärde från vänster stående är John Knudsen från Landskrona.
Här flygande med sin “Sagitta” från Carrera.

Till modellen hade han byggt egna vingar,
vilket gjorde kärran snabb.

Ner till höger knäsittande är lagledaren Lars Strannegård från Gråbo.

I dag är läget annorlunda. Man bygger inte sina tävlingsmodeller själv,
utan vill du ligga  på topp och ha två modeller av högsta klass, lägg upp 50000 kr
och du är med i leken.

Orsaken att jag skriver detta,  var en tråd jag startade på danska motsvarande smff:s
hemsida, som generade fakta om bland annat Kai Henning.

Länk till tråden:

http://www.modelflyvning.dk/forum/showthread.php?p=663708#post663708

Kai Henning ligger fortfarande i europeisk topp då det gäller F3F.

Här resultat från VM 2014

1 Ruisl František, SLovakiet, 1000,00 point
2 Lanes Phillippe,Frankrig, 987,86 point
3 Torp Esben, Norge, 960,25 point
6 Kaj Henning Nielsen (KIL), Danmark, 954,25 point
Här är en video som visar världsmästaren i F3F vad gäller tid.

25 sekunder 1000 meter med svängar !

 

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.