About myself

TYKO BRAHEDAG…

 

 

 

 

…finns det ju något som heter…

 

 

SONY DSC

Kroppen nylagad och lackad.
Jo, jag vet spinner passar inte riktigt, men det kommer dit en ny.

 

…fast ibland undrar jag, om inte det finns något, som kallas
Tyko Brahevecka också ?

Ibland ramlar otur på mig i alla fall och man brukar ju säga,
att en olycka kommer sällan ensam.

Dagen började på natten…då en väggspegel for i golvet från sitt
fäste i väggen. Om det hördes…

Men det var inte slut med det.

På förmiddagen åkte jag till en plats, för att flyga termik
med min gamla HyperAva.

Vädret var bra med Cu redan klockan 0900, så det såg
definitivt fint ut.

Jag monterade modell, fällde ut min flygstol och gjorde mig beredd
genom att göra en preflightcheck av modellen.

Visuell koll av höjdroder…ok, men kollen av sidoroder
nöjde jag mig att göra med örat, vilket var misstaget.

Jag hörde servot jobba som vanligt på väg ut till startplatsen
och samtidigt kollade jag de aerodynamiska bromsarna
visuellt.

Allt var som vanligt…trodde jag.

Start och modellen steg rakt i 45 graders vinkel till en början,
men strax svängde den vänster. Jag korrigerade med sidoroder
men ingen påverkan.

Stängde motorn för jag förstod, att det kunde sluta med en smäll
och det behöver ju inte ske med full power i alla fall.

Jag drog full broms,  för att sänka hastigheten.

Terrängen var en skog omedelbart till vänster, där jag startade
var det gräsvall och mellan vallen och skogen fanns ett avlägg
med sågtimmer.

Var tror ni min kära Ava slog ner ??

Naturligtvis i stockarna.

Lagen om allts djevflighet.

Detta var den andra smällen med denna Avan.

Den första var vid andra provflygningen för mer än 5 år sen,
då sändareacken lade av,
just då jag skulle landa.


Jag fick en signal,  att spänningen i acken
sjönk snabbt och jag
reducerade snabbt höjd och skulle just sätta
modellen i gräset,
då…motorn drog på kvartsgas, Avan steg i en svag
sväng och
for in i ett buskage.

Varför motorn drog på ? Jag hade inte ställt in failsafen tillräckligt noga,
så då sändaren var död, gick den felaktiga failsafen in och det innebar
kvartsgas…. :=(

Skadorna då var klädselskador. Visst,  går att fixa,  men det är
inte roligt på en ny modell.

Nu var det mycket värre. Jag var inte på gott humör, då jag kom till min
trotjänare.

En sak är jag noga med och det är att alltid märka ut, där modellen
slagit ner, för att kunna återvända om jag glömt plocka upp nåt.

Nåväl, vad hade hänt. Jo nosen såg ut som en utslagen och utblommad
tulpan.
Proppen sönder och spinnern hade tryckt in motorspantet bakåt i kroppen.

Stabben  såg ut som den gått igenom en flistugg. Båda ytterdelarna
på vingarna var i bitar. De flesta spryglarna var sönder.

Mittdelen av vingen var mirakulöst helt oskadd. Mycket tack vare att jag
använder polyamidskruvar till att fästa den, vilka går sönder vid
en tillräckligt hård påverkan.

Nedslaget var så hårt,  att en av kolfiberjoinersen hade brutits.

Efter att ha plockat splitter i 30 minuter var kraschstället tomt
på sånt, som hade tillhört min modell och vad som återstod var
att packa in, åka hem och begrunda skador.

Nu vet ju alla,  som bygger och flyger, att en smälld modell,
inte ser så farlig ut, då man kommit hem och lugnat ner sig.

Jag beslöt efter lite överläggning med mig själv och efter lite
kontakter, att jag skulle köra igång med reparationen.

Men först beslöt jag beställa nya vingspetsar hos Lennart på
RC-Teknik. De är inte billiga och det var 8 veckors leveranstid.

Men jag började med att tömma modellen på innanmätet, så jag skulle
komma åt att laga kroppen.

Min nya vario från Renschler var ok, likaså mottagare och servon.

Motorn, som är en inte speciellt potent Mega var också hel.
Den har suttit i modellen i mer än 5 år, så lagerna låter lite,
men det är inga problem.

Vad jag började med var nosen. Den började jag med att
rekonstruera, med de delar som fanns.

Då har jag formen, hur det ska se ut.
Sen använde jag långsamthärdande
epoxieplast och glasfiberväv
för att fylla i,  där det fattades material.

Epoxieplasten hade jag blandat i aningen mikroballonger för fyllnadens skull.

Efter härdning våtslipade jag nosen och det blev bra.

Jag var ju mycket nyfiken att få reda på,  varför inte sidorodret fungerade.
Det var enkelt. Linken, som bara är 25 mm lång hade lossat från servoarmen.
Linken eller stötstången var trädd genom servoarmen och låstes av att en
plastbit hindrade den att hoppa av.

Problemet var,  att servot var säkrat med silikon i fenan. Silikon är bra
till mycket,  för du kan få det att fästa på alla ytor. Men efter 5 års
flygning, hade servot jobbat sig aningen loss, vilket gjorde att stötstången
kunde lossna.

Nu ha jag gjort om lösningen och linken kommer aldrig mer att lossna.

Efter en vecka talade jag med Rolf-Erik Blomdahl i Herrljunga och han
berättade,  att man kunde köpa D-boxar av Wladimir, som gjorde en rep
av vingspetsarna möjlig.

SONY DSC

En av de nylagade delarna. Skarven där den röda tejpen sitter.
Man ser skillnaden i färg, där den nya D-boxen sitter.
De flesta spryglarna är nygjorda.

Således ringde jag Lennart och beställde ca 80 cm D-box. D-boxen är gjord
av kolfiber/kevlar och man klipper till den, så den passar, där den ska sitta.

Mina vingspetsar höll jag på med i tre dagar, vad gäller rep av spryglar.
Jag fick tillverka ca 12 nya spryglar, flytta över kolfiberstripsen på de nya
och limma in.

Min D-box var ju kraftigt skadad på båda vingspetsarn, men jag rättade
till den så gott det gick och dessutom tillverkade jag nya halvspryglar
som sitter i D-boxen.

Allt slipades med en lång slipkloss och får jag säga det själv,  blev det bra.
Vad som återstod var att limma in den nya D-boxen.

Jag klippte först en mall i papper, klippte D-boxen efter mallen och prövade,
hur den passade
på vingen.

Efter justeringar fick jag bitarna att passa in.

Problem nu var, hur ska jag limma ? Jag talade med Lennart och han sa
jag skulle använda epoxielim.

Det  blev att fara till Biltema och köpa deras långsamthärdande, 4 timmars
lim som kommer i 75-gramsburkar. Dessutom köpte jag en burk med limklämmor
i plast, så jag kunde fixera D-boxen på plats.

Limmet la jag på D-boxens insida med en spackelspade. Innan jag gjorde det
tvättade jag D-box och vingen där den skulle limmas med aceton, för att
få bort släppmedel och fett.

D-boxen sattes på plats och jag fixerade med klämmorna, vilket tog en god stund
innan jag var nöjd.

Dagen efter var jag aningen nervös för resultatet, men det blev bra. Skarvarna
syntes inte mycket och kände man längs D-boxen märktes inga bulor eller
hålor. Ytan blev mycket bra.

SONY DSC

Gammal och ny D-box innan slipning.

Biltemas limklämmor för 50 kr är garanterat skräp.
De går sönder under hanteringen.

Lite våtslipning och sen var D-boxen fixad.

Vad som återstod,  var att klä om vingspetsarna med Oralight.

Skarvarna vid D-boxen täckte jag med dekortejp. Varför ?
Jo att se skarven stöter i alla fall mitt öga.

Så nu återstod stabben,  vilken var lätt att laga och klä.

SONY DSC

 

Stabben nylagad.

Vingspetsarna rengjordes och fick sig en polering,  så de glänste
om inte som nya, men som nästintill.

Jag mailade Lennart och avbeställde mina vingspetsar, som jag aldrig hade
beställt,  om jag vetat om man kunde köpa D-boxar i metervara.

Vad som återstår,  är att montera mottagare, elektronik och att programmera
mottagaren.

Jag ser verkligen fram emot att få  min trogna välflygande Hyperava i
luften igen !

Av förståeliga skäl tog jag inga bilder av modellen,  då den låg utspridd bland stockarna,
jag var ju inte direkt upplagd för fotosejourer då.

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.