Translate

FÖR OSS SOM ÄR INTRESSERADE AV FLYGNING I ALLMÄNHET

 

 

 

har jag fixat några bilder från en av mina “Biblar” inom

 

faktasamlingar om flygkultur.

 

Boken heter:

 

“Handbok i flygning”

 

och är utgiven 1958.

Här finns massor av nyttigt och intressant att läsa för den flygintresserade. Inte minst får man bra förklaringar på flygmekaniska och aerodynamiska egenskaper på ett flygplan. De är bra för de är korrekta. Inte trots de är 60 år gammal fakta, utan tror jag, tack vare, det är 60 år gammal fakta!!

Här följer en bunta bilder som beskriver olika företeelser på ett plan:

 

 

Ovan är ett venturi-rör. Det sitter monterat på utsidan av planet. Luften strömmar in från vänster – komprimeras av förträngningen-fortsätter i expansionskammaren- sen ut.

Det som händer är att hastigheten på luften ökar kraftigt, vilket enligt Bernouilles Lag medför att trycket sjunker i motsvarande grad. Således får man ett undertryck efter förträngeningen. Detta undertryck kan man till exempel utnyttja för att driva vissa flygplansinstrument, som till exempel spade/kula.

 

Ett pitot-rör används för att mäta hastigheten på den förbiströmmande luften. Man mäter det dynamiska (fartvinden) trycket och jämför det med det statiska trycket (lufttrycket där planet befinner sig vid mättillfället) Resultatet blir farten genom luften. Som ni ser har man värme i röret, så det inte ska isa igen och där finns också dräneringshål så smältvatten och regnvatten kan rinna ut.

Fryser pitotröret eller om det finns främmande föremål i det, kan det orsaka haverier eftersom det är en av de viktigaste sensorerna för flyginstrumenten.

 

Vingen ovan är torderad, som det heter på fint språk. Man kan också säga skränkt vinge. Eller ännu enklare vriden vinge. Det betyder helt enkelt att vingen är vriden, genom sitt uppbyggnadssätt, så att vingspetsen har mindre anfallsvinkel än vingroten. Det medför, om man flyger på vikningsgränsen, att vingspetsen löser av, eller tappar lyftkraften, senare än vingroten, varför planet är kontrollerbart i lägre fart, än om vingen inte varit torderad.

Förr tiden var det egenskap som man byggde in i sin modell under bygget. Men eftersom nästan ingen bygger sin modell i dag har detta med vingskränkning försvunnit. Det märks på snaprollarna och planteringarna i marken om inte annars.

 

För att få ett flygplan att flyga stabilt i längdaxeln, förser man ofta vingarna med pilform. Skulle man få en störning åt som på bilden åt höger, kommer vänster vinge att exponera större area mot den mötande fartvinden än den högra. Det skapar mer motstånd och planet återföres till den gamla kursen, om allt fungerar perfekt. I verkligheten får man använda både skev- och sidoroder. Men som sagt, det är ett hjälpmedel.

 

Ovan tre kulor som illustrerar begreppet Stabilitet.

Den till vänster är i stabil jämvikt,  för även om den utsätts för en störning, kommer den att återgå till utgångsläget.

Det mittersta klotet befinner sig i instabil jämvikt. Det återgår inte till utgångsläget efter en störning.

Det tredje klotet är i indifferent jämvikt, vilket betyder att det hamnar i samma jämviktsläge efter en störning fast på annan plats.

Ovanstående är fundamental kunskap,  när man talar om stabilitet hos ett flygplan.

 

 

 

För den som aldrig sett en propeller i sektioner så visar ovanstående bild hur det ser ut.

Ju längre ut från centrum du kommer, desto mindre anfallsvinkel. I spetsen har man i stort sett noll i alfa.

Varför har man det så? Jo man vill ha ett jämnt drag om möjligt från centrum ut till periferin.

 

Så här ser det ut, när du flyger med för stor anfallsvinkel , eller om du flyger för sakta. Strömningen på översidan som ska var laminär har blivit det den inte ska vara, turbulent, vilket medför,  att lyftkraften försvinner, planet viker sig eller går i spin.

  

Lite luftmotståndskoefficienter vid olika kroppar.

Det kommer mera och då om motorer.

mats

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>