Kategorier
Old Timer flyg

MATTI PYYKKÖ SKICKADE MIG ETT MAIL…

 

 

 

 

 

…vilket handlar om en modell, 

konstruerad av

  Stepjan Bernfest  ca 1950.

 

Uppdaterat 4. September

 

 

 

 

DSC02730

 

 

 

  Här kommer mejlet från Matti efter jag översatt:

Mats, jag ber att du hjälper mig med att översätta igen.

För 3 år sen då Lasse Larsson återigen vann med Bernfest,
tänkte jag att jag ska bygga
en till likadan.
Jag byggde modellen efter Sven Östlunds Ritning. En kopierad
ritning blir ju aldrig exakt, utan det blir som en återberättad
historia, lite förändrad
var gång den kopieras.

I tidningen Teknik För Alla beskrev Robert Löwen Åberg väldigt
samstämmigt modellens
egenskaper:
Efter start flög den rakt fram mot vindriktningen tills den träffade
på termik. Då lade sig modellen och kurvade.

Det jag var intresserad av att veta var,  om detta var möjligt ?

Att en modell går rakt på linan,  är naturligt för en modell med
V-stabbe, det säger mig min erfarenhet också. Men att den börjar
kurva, då den träffar på en termikblåsa, det har fastnat i mitt huvud
som en obesvarad fråga.
Alltså att den lägger sig att kurva utan kurvroder, som herr Bernfest
inte hade på modellen ?

Så frågan var,  om modellen kunde lägga sig och kurva åt vilket
håll som helst ? Kanske det var pilformen på stabben, som var 25 mm,
om jag minns rätt ?

Var det  pilformen,  som gjorde,  modellen så bra på att ta termiken ?

Bernfest konstruerades efter många och långa experiment och tester
på 40- och 50-talen,
vilket gjorde den till en väl genomtänkt konstruktion.

Varför litade inte man inte på en konstruktion som fungerade och som
presterade bra, utan
man byggde i stället en svensk Viking-liknande
Bernfest ?

En annan fråga: Har någon räknat ut vingytan ? Enligt folkskolans
matematik är den 36 kvadratdecimeter.

Denna vingytan hade modellerna första gången 1950, då man
tävlade med segelmodeller som betecknades A-2.
Kanske herr Bernfest
hade sneglat på de nordiska bestämmelserna och satt spännvidden till
just under 1.5 m, som den är i S-2 ?

 

 

Matti

Matti skickade mig ytterligare info om Bernfests modell:

Hej igen Mats,

Då det gäller ytorna på modellen, så är det ju vinge och stabbe tillsammans ,
som utgör 34 kvadratdecimeter. Det är ju samma gräns som i dag i F1A.

Viktgränsen är också samma som idag 410 gram.

Det som inte var samma, var att kroppen skulle ha en viss tjocklek,
vilket försvann 1954 då Rudolf Lindners vinnarmodell i VM 1954,
som utnyttjade borttagandet av kroppssektionsregeln maximalt och
hade en minimal kropp.

Den fick namnet “Spinne”, d.v.s. spindel på tyska.

Enligt min mening hade Bernfest från Jugoslavien för mycket yta…cirka 2 dm.
Men det var kommunisternas era då i Yugoslavien och där hette det

att den som räknar rösterna är den som vinner valen.

Men en annan av mina teorier är, att pojkarna började med det så kallat Nordiska,
men läste fel i bestämmelserna om kategorin, för spännvidden i klass S2 är 1480 mm.

När det gäller kurvegenskaperna på Bernfest, gjorde den oftast bara en del
av ett varv och fortsatte sen rakt fram.

Varje gång jag flög på vårt lilla fält, blev det en skogspromenad för att hämta modellen,
innan jag gav upp och monterade kurvroder.

Matti

_DSC8904

Mattis modell på linan

_DSC8923

Just efter koppling

_DSC8977

Lasse Larssons Bernfest nykopplad.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.