About myself

VÅR OCH ANDRAS HOBBY KOMMER ATT REVOLUTIONERAS

 

 

 

 

Sättet vi utövar vår hobby

kommer att genomgå

en total omvälvning.

 

 

 

 

De senaste  10 åren har inneburit omvälvande förändringar för
vår hobby modellflyg.

Jag vill säga,  allt började med “HOT STUFF”, det första kommersiella
CA-limmet
på marknaden omkring 1975, för oss modellbyggare.

CA-lim gjorde det möjligt att bygga snabbt och starkt. Tänk bara på
CA:s förmåga att
tränga in i fogar och säkra den.

Framför allt snabbade det på bygget. Betänk så snabbt en konventionell
balsavinge
kan byggas i dag. Förr, då vi använde trälim, hur lång tid
tog det ?

Ingvar Nilsson skrev:

“På mitt första jobb 1972 hade vi en plåtdunk med gissningsvis 2 US Gallons
(10 liter) Eastman 910. Detta luktade inte alls så elakt som dagens CA-lim
och det bet på mindre än en sekund. Vi brukade ta en droppe på pekfingret
och snabbt trycka till med tummen. Hade man dålig koordination så limmade
fingrarna ihop sig. Limmet klarade sig i denna dunk i många år och såvitt
jag vet var det inte någon som välte ut den. Givetvis kunde man inte ha
någon kork så den var alltid öppen… viskositeten var ungefär som ZAP grön.
Användes av vår klichéavdelning att limma gummiklichéer mot plåt.

På den tiden var jag inte modellflygare – det kom långt senare…

Personligen tycker jag CA-lim är överreklamerat idag. Vill man bygga lätt
och vill ha fogar som hugger direkt går den gamla ”dubbellimningsmetoden”
fortfarande utmärkt bra. En välkänd modellflygare med många publicerade
mer eller mindre vackra modellflygplan samt författare till en modellflygbok
(nej det är inte Pär Lundqvist för han kan o vet) hade missuppfattat detta
med dubbellimning och menade att man skulle klafsa på ett extra lager vitlim
när det man limmade hade torkat… den korrekta dubbellimningen kan
praktiseras med cellulosalim (balsalim av klassisk sort t.ex. UHU Hart) som
man späder och lägger på med pensel på båda ytorna som skall limmas.
Det får torka helt. När det är dags att limma ihop kan man finjustera läget i
all oändlighet tills man har det perfekta läget – då tar man en droppe aceton
och droppar på. Rätt utför så hugger det torkade limmet direkt. Den som vill
läsa mer om hur man limmar lätt och starkt hänvisas till Don Ross –
en amerikansk friflygande skalamodellnörd som grundligt går igenom allt
man behöver veta om materialval, limning, klädsel (om man skall ha slips eller fluga) osv.

Det moderna CA-limmet avger aggressiva ångor som kan i dåligt ventilerade
ställen förstöra elektronik, likaså kan det bli vita slöjningar på klara
plastdetaljer typ cockpit på modellflygplan.

Ja WACO Hadrianen har nu fått en vinge klädd och målad och kroppen
behöver ha fästen för landställen…

Skall bli spännande att se om skalamodellen har lika bra glidtal som originalet – 1:13
, men skalan är 1:20, men vid skalning blir ju allting kvadratiskt eller ännu värre,
alltså 20 x 20 ger ju 400 gånger mindre bäryta, så jag skall kanske vara nöjd med
glidtalet 1: (13/400) — alltså 1:0,033. Den sjunker 1 meter efter att tillryggalagt
sträckan 33 millimeter! Med 50 meter startlina så blir det inga långa hämtningar här
– knappt 2 meter…”

Den andra revolutionen är elmotorn. Frekvensstyrda elmotorer med
hög effekt och
med förmåga att klara höga belastningar finns i dag
tillgängliga för i stort alla flyg
applikationer.

Tillsammans med en snabb utveckling av LiPo-ackar har detta
gjort att förbrännings
motorerna blir mer och mer undanträngda.

Hur tror du,  att LiPo-ackar ser ut om 10 år? Dubbel, tredubbel
kapacitet och samma
vikt som de vi använder idag ?

En egenskap som kommer att förbättras, är ackarnas förmåga
att ta åt sig laddning fort. Om fem år kanske det tar 2 minuter att
toppladda
en 5 A LiPo…

Andra kända fördelar med elen,  är att man kletar inte ner sig med
ricinolja, det dånar inte
och det är definitivt enklare att installera
än en förbränningsmotor. Vi stör inte människor eller djur.

En annan lite udda egenskap man kan dra fördel av,  är att du kan
stänga av motorn i luften
och starta den igen.

Jag tänker hur elsegel har underlättat för oss termikfreaks.
Förr var det
gummirep och linor. Gummirep och linor som gick
av i gräset och man
fick ett rapp på kinden av linan, då den
kom flygande. Höjden…tja fick
man 150 m,  var det perfekt.
Fick jag inte termik,  var det bara att knega iväg
efter lina och
skärm igen.

Ovanstående sätt att flyga krävde dessutom stora ytor.

I dag…slå till strömbrytaren, klättra till höjden du behöver, stäng av motorn
och flyg termik.

Nu kommer den tredje revolution och det är 3D printade modeller.
Tänk på,  vad det innebär…

En printer som klarar att få fram en modell kommer att ha ett
resonabelt pris om ett år eller två.

De kan redan nu köpas billigt i kinaland.

Vad tror du,  detta innebär för oss byggare och flygare ?
Vad tror du,  det innebär för
dagens modellplansproducenter ?
Se hur det har gått för de stora modellmotortillverkarna,
Enya
, Rossi osv.

Det blir samma sak till en del för producenterna. Framtiden
innebär att i stället för att köpa en byggsats,
så beställer du en datafil.
Stoppar in den i printern och trycker på “GO”.

Det finns inga tekniska gränser,  för vad du kan printa. Det hänger på,
vad du matar in
för material. Materialet som användes att bygga upp
objektet utvecklas snabbt och vi kommer att kunna printa ut mycket
starka konstruktioner.

Tänk att printa ut en F3F modell…eller friflygare som vill ha en
perfekt utformad vinge
till sin A-2 modell ?

3D tekniken kommer att skaka om allt,  som har med konstruktioner
att göra
däribland vårt modellbyggande.

Här är en film om en P-38 Lightning, som är printad.

Modellen flög bra och var lätt.

Den hade flugit mycket bättre,  om piloten haft sidoroder aktiverat
och diffat skevroderna.

Då hade vi sluppit se stjärtpartiet hänga mot marken i orena svängar,
som ett resultat av skevroderbromsens verkan.

Men bortsett från skevroderbromsen kunde vi se,  att planet har
kapacitet.

Så detta är,  vad vi kan förvänta av den spännande  framtiden !

2 comments to VÅR OCH ANDRAS HOBBY KOMMER ATT REVOLUTIONERAS

  • ingvar L Nilsson

    På mitt första jobb 1972 hade vi en plåtdunk med gissningsvis 2 US Gallons (10 liter) Eastman 910. Detta luktade inte alls så elakt som dagens CA-lim och det bet på mindre än en sekund. Vi brukade ta en droppe på pekfingret och snabbt trycka till med tummen. Hade man dålig koordination så limmade fingrarna ihop sig. Limmet klarade sig i denna dunk i många år och såvitt jag vet var det inte någon som välte ut den. Givetvis kunde man inte ha någon kork så den var alltid öppen… viskositeten var ungefär som ZAP grön. Användes av vår klichéavdelning att limma gummiklichéer mot plåt.
    På den tiden var jag inte modellflygare – det kom långt senare…

    Personligen tycker jag CA-lim är överreklamerat idag. Vill man bygga lätt och vill ha fogar som hugger direkt går den gamla “dubbellimningsmetoden” fortfarande utmärkt bra. En välkänd modellflygare med många publicerade mer eller mindre vackra modellflygplan samt författare till en modellflygbok (nej det är inte Pär Lundqvist för han kan o vet) hade missuppfattat detta med dubbellimning och menade att man skulle klafsa på ett extra lager vitlim när det man limmade hade torkat… den korrekta dubbellimningen kan praktiseras med cellulosalim (balsalim av klassisk sort t.ex. UHU Hart) som man späder och lägger på med pensel på båda ytorna som skall limmas. Det får torka helt. När det är dags att limma ihop kan man finjustera läget i all oändlighet tills man har det perfekta läget – då tar man en droppe aceton och droppar på. Rätt utför så hugger det torkade limmet direkt. Den som vill läsa mer om hur man limmar lätt och starkt hänvisas till Don Ross – en amerikansk friflygande skalamodellnörd som grundligt går igenom allt man behöver veta om materialval, limning, klädsel (om man skall ha slips eller fluga) osv.
    Det moderna CA-limmet avger aggressiva ångor som kan i dåligt ventilerade ställen förstöra elektronik, likaså kan det bli vita slöjningar på klara plastdetaljer typ cockpit på modellflygplan.

    Ja WACO Hadrianen har nu fått en vinge klädd och målad och kroppen behöver ha fästen för landställen…

    Skall bli spännande att se om skalamodellen har lika bra glidtal som originalet – 1:13, men skalan är 1:20, men vid skalning blir ju allting kvadratiskt eller ännu värre, alltså 20 x 20 ger ju 400 gånger mindre bäryta, så jag skall kanske vara nöjd med glidtalet 1: (13/400) — alltså 1:0,033. Den sjunker 1 meter efter att tillryggalagt sträckan 33 millimeter! Med 50 meter startlina så blir det inga långa hämtningar här – knappt 2 meter…

    Bästa hälsningar // Ingvar

  • Fin info Ingvar !

    mats

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.