Translate

BARA EN DAG MED TERMIKFLYGNING

 

 

 

 

 

En av de där dagarna,

då det inte var supertermik,

utan man fick gneta.

 

 

 

 

 

 

 

Vi som bor vid eller nära kusten är drabbade av termikflygarens gissel,
vilket är sjöbrisen. Där jag normalt flyger, ca 10 km från kusten, är jag
vanligtvis relativt förskonad från sjöbris.

Sjöbrisen uppstår,  då landet värmts upp tillräckligt, kanske vid 12-13-tiden och
cumulusbildningen är stark i inlandet. Den stigande varma luften över land
kräver, att annan luft sugs in och det är den svalare luften över  havet.

Sjöbrisen hos oss på västkusten av landet är aktiv mellan 0-300 m.
Den kalla luften flyter in under den varma luften. Vilket effektivt stoppar
den adiabatisk luften.

Oftast går sjöbrisen från 150 m och därunder, vilket gör, att
om man kör upp sin modell till den höjden,  kan du påträffa termik.

Men generellt är sjöbris pest för modellsegelflygaren, som räknat med
att
kunna kurva upp sig.

Alltså , även om det finns cumulusbildning, kan det vara sjöbris, vilket
gör flygandet svårt.

Detta var en sådan dag,  då jag var ute.

Trots sjöbrisen lyckades jag få två timmar i luften,  genom att hålla mig
på 150 m och däröver.

God hjälp i termikletandet är min Picolario variometer. Utan den vore
jag mer eller mindre prisgiven,  under de förhållanden som rådde.

Här lite bilder och en videosnutt,  som ger dig en föreställning,
hur det
låter,  då man använder en Picolario.

Spänn fast dig och häng med !

 

 

 

Det såg ju bra ut i alla fall…

…så vi startar…

…fast det var knalt med termik…

I min stol njutande.

Den högteknologiska väderstationen för oss aktiva modellflygare.

Dags att tänka på finalen både bildligt och bokstavligt.

Allt nerpackat – Slut för i dag !

 

 

 

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>