MODELLTEKNIK FRÅN WASSERKUPPE MODELLMUSEUM

 

Mycket har hänt inom teknikutvecklingen

 

för modellflygarna de sista 30 åren. På museét finns teknikhistorien dokumenterad och förevisad på ett förtjänstfullt och instruktivt sätt.

När det gäller radiostyrning spännner det från de första hembyggena utrustade med rör. Man hade det i stället för transistorer, då transistorn uppfanns 1948. När man använde elektronrör i sändare och mottagare ställde det speciella krav. Ett rör måste ha både anodspänning och glödström. Det betydde man fick ha 24-90 volts minibatterier med i modellen. Vad vägde ett sånt batteri ? Men man kunde styra sina modeller trots alla tekniska svårigheter.

I och med transistorn och IC-kretsens framväxt blev allt om inte enklare, så mer tillgängligt för gemene man.  På de första anläggningarna var utslagen i stort sett allt eller inget. Så för att flyga rakt fram fick man “dutta” på knappen för exempelvis sidoroder. Modellerna vid denna tiden var ju byggda så de var väldigt stabila i luften.

Nästa stora steg var ju när proportionalradion kom. Detta var ju den stora revolutionära förändringen, för nu kunde man flyga sin modell som ett “riktigt” plan med anpassade utslag.

Så småningom tillkom fler och fler finesser, nödiga och onödiga. Sändarna började se ut som igelkottar med alla spakar och reglage. Nya modulationssätt introducerades. Det ena efter det andra med fantasifulla namn fast de flesta hade samma funktionalitet.

Det som händer idag är att 2.4 Ghz kommer och det har sina fördelar genom att utrustning är något intelligent, så man behöver inte tänka på frekvensklämmor,  då ens utrustning väljer en ledig frekvens och kan själv skifta frekvens,  om kanalen skulle bli tagen av någon annan. Mottagare och sändare kommunicerar kontinuerligt med varandra.

Som jag skrivit tidigare var problemet att fotografera, då utrustning låg i glasskåp med dålig belysning. Det blev en massa reflexer och ofokuserat, men jag tar med det i alla fall för att du ska få en känsla för hur det ser ut där.

Detta är världens första serietillverkade modellplan som drevs med solceller. Alltså solcellerna, placerade på vingens ovansida drev en elmotor som drog planet.

Här är ett annat plan drivet av solceller.

Denna bild åskådliggör de olika byggtekniker som används. Från det klassiska bygget med balsaspryglar i vingen till en kropp uppbyggd av lister som longeronger. Vidare till slutligen kompositmaterial som möjliggör baggning och vaccning av vingar.

Så här såg styrutrustningen ut på 50-60-talet.

Slutet av 60-talet och början av 70-talet. De olika fabrikaten försökte särskilja sina produkter genom färgen.

Vem minns inte Futabas brunbeiga färger…?

På dessa antennerna sitter det en förlängningsspole som förlänger antennen elektriskt, så den ska arbeta effektivare.

Fabrikat som för länge sen gått hädan.

På sent 50-tal och tidigt 60-tal såg sändarna ut som en kamera. Servona, eller kanske riktigare då, rodermaskinerna vägde väl  upp emot 100 gram.

Minns ni Robberadion i bakgrunden. Som ju alla visste,  var Futaba,  som den tyska firman Robbe klistrade sin dekal på och sålde som ett eget märke.

Ja, jag glömde säga, att de nästan fördubblade priset också, så dekalen måste varit dyr i tillverkning.

Eftersom vi är i Tyskland ännu mera Robbe.

Multiplex, ett av de tyska flaggskeppen. Det är 30 år sen ovanstående såldes, men de ser förvånansvärt moderna ut i layouten.

Multiplexlådor.

Undrar hur många sådana som såldes på grund av apelsinfärgen ?

Kolla spakarna………och de smidiga servona ! Det blåa till vänster är knappceller, som vi köpte hos ELFA för dyra pengar. Jag minns de hette DEAK-DKZ. Laddare ? Fanns inte att köpa. Man köpte en ringledningstrafo och lite komponenter så man fick ut två spänningar för sändaren och mottagarens acke. Jag minns min första laddare, den hade jag byggt in i en smörask…..

Den mest spridda radion i dag bland tävlingsflygare och flitiga söndagsflygare i Tyskland.

Varioprop, ett märke som hade gott rykte, fast den var dyr. Tillverkades i Tyskland.

Kolla Variophonsändaren i bakgrunden. Den ser ut som en gammaldags transistorradio och man förväntar sig nästan att höra signaturmelodin till “Det ska vi fira” tona ut i rummet.

Servoexempel tidigt 60-tal.

Kolla sladdarna i mitten…….ingen dålig härva det blir av det.

Elektroniken för servona var förr så stor och skrymmande, att man förvarade den i särskilda moduler vid mottagaren, för att inte servolådan skulle bli stor som en skokartong.

 

State of the art 1962.

Hade man inga transistorer, då byggde man med miniatyrrör. Ovanstående är en del av en sändare byggd i gamla östtyskland.

 

Men vad man än tänker om ovanstående utrustning och man kanske drar på munnen åt den, så är faktum,  att piloterna  med utrustning,  kan vi säga från 1965,  flög precis lika bra och med i  stort sett samma precision som sker idag.

Tänker man efter,  hur ett roder beter sig i luften, förstår man att tuggandet om perfekta servo som centrerar perfekt och som har exakt linearitet,  det är just som jag skrev,  ett testuggande.

 För uppe i luften kommer motorns och propellerns vibrationer att “skaka” det trögaste servo till sitt mittläge.

För att övertyga mig själv,  filmade jag en modells höjdroder med en ombord 8-mm filmkamera, som hade det trögaste och uslaste Os-servo jag nånsin sett. Det centrerade utan problem.

Egentligen det som gjorde,  att tekniken tog ett stort steg fram 1974,  var Futabas utvecklande av sin servoförstärkare, som gav en ny inriktning för tillverkarna. Det var som att komma från en T-Ford till en Rolls-Royce.

Mycket av dagens försäljningsargument är at man framhåller risken för störningar och man måste köpa 2.4 Ghz prylar. På 90-talet gällde att ha mest knappar, switchar, pottar och lysdioder på sändarna för att vara värst.

Nu tror jag tillverkarna ser mera på användarvänligheten och funktionaliteten förhoppningsvis.

 

mats

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.