Translate

ÄR INTE EN MODELLFLYGARES LIV FYLLT AV FÖRVÄNTNINGAR ?

 

 

 

 

 

Vi har alla drömmar, förväntningar,
som vi hoppas blir verkliga…

 

 

 

 

 

 

 

… för ett liv utan drömmar eller  förväntningar är fattigt.

Drömmarna och förväntningarna är resultat av våra tankar
om idéer,  ett kommande projekt eller händelse. Blir vi
inspirerade av
en bild, en händelse, ett samtal med  en
annan människa eller något
annat sinnesintryck,  skapa
det en process i våra hjärnor,  som ger oss
förväntningar
och drömmar om just “Något”.

Det är nyttigt att få sinnesintryck. Ju fler perceptioner du får,
desto mer inspirerad blir
du, som du sedan kanaliserar mot
din dröm. Det behöver inte bara vara synintryck utan
känsel och även lukt kan ge inspiration. Tänk på lukten och
ljudet av en underkompad modelldieselmotor på lågt varv…
Intryck av lukt ? Ja, alla som kört en diesel vet,
vad lukten av bränd fotogen innebär, eller vad lukten av
från en jacka impregnerad med härsken ricinolja innebär.

Därför är jag
nyfiken och öppen för det mesta.
Just för jag vill ha positiva erfarenheter,
som stimulerar mig
själv till mina nya drömmar och som kan skapa förväntningar

inom  drömmarnas gränser.

Jag vill inte bara vara nyfiken, jag vill  vara en aktiv människa,
som helst säger ja till det mesta, allt för att kunna infria
mina förväntningar.

Kanske jag säger ja till för mycket. Men det har gett mig
otroliga erfarenheter och  upplevelser, vilka varit en
inspiration till min ständiga 
nyfikenhet.

För mig kan en förväntan nästan kännas rent  fysiskt.
Vad tror du,  jag känner på ingressbilden ?
Alla mina förväntningar väntar på att verkliggöras
om några sekunder, då jag ska starta ut över havet.
Allt jag laddat in i “förväntningslådan” i huvudet ska
blomma ut nu. Klart jag har brått att starta.

Jag kan aldrig fort nog montera min modell och förbereda
mig och min modell inför flygning. Hela tiden pockar
mina förväntningar på..

…Flyg nu…Få ihop det…Skynda på !

Har du inga förväntningar eller drömmar, vad hänger
du upp ditt liv på ?

För mig själv innebär det, att jag håller drömmen och
förväntningarna levande, genom
att jag varje morgon
vet, att min dag bär med sig något, som inspirerar
mig.
Ett liv som varande en bara existerande, vegeterande
individ, som leds runt
varje dag mellan köksbord,
dator, tv och säng är för mig en absolut  icke existens.

Jag vill känna,  jag  utnyttjar dagen. Att inte ha
förväntningar eller drömmar är som att sitta på
en
bänk vid en järnväg och se livet passera, som  om
det vore ett oändligt
långt tågsätt.


Men  du kommer att bli förvånad,  hur kort ditt liv är,
då du sittande på din bänk ser den sista
vagnens röda
lyktor försvinna  i fjärran  ångrande, att du inte tog
chansen att hoppa på…

Har du funderat på,  att om alla dina  önskningar och
förväntningar vore
uppfyllda, då hade du inte mer
att drömma om eller förvänta dig.,,

Ungefär som om du vann 200 miljoner och du efter ett år
köpt allt vad du ville ha.
Men vad skulle du göra sen ? Du hade inga fler drömmar
eller förväntningar…Man ska hålla sina drömmar levande
för det håller dig levande.

Jag skrev detta, eftersom jag i tidigare inlägg hade
förväntningar om att kunna
åka ner till Hovs Hallar och
hangflyga, då det var utlovat fint hangväder.

I min hjärna snurrade tanken att blir det fint väder,
då blir det härligt att
kunna åka ner och få en riktigt
genuin flygdag. Alltså jag byggde upp en förväntan
hos mig,
att drömmen om det perfekta flyget skulle
infrias.
Har jag den drömmen, 
är jag mycket motiverad att åka
resvägen på  45 km ner till vårt hang.

Samma sak gäller,  om du byggt en modell, som du
ska provflyga. Tänk så
mycket förväntningar du har,
då du åker till fältet. Det är ju den drömmen,
som
håller igång dig och ger dig energi.

Nåväl, jag drog till HH och under färden skapade min
förväntan en bild av flygandet, som jag skulle
få uppleva. Har  du förresten  märkt,  då du kör bil,
att man tänker bra ? Förlängda märgen kör din bil,
hjärnan funderar mellan fantasier, förväntningar
och verklighet.

Det första jag såg,  då jag körde över kullen ner mot
Segeltorp var en skärmflygare på bra höjd, 
som flög
och njöt i den NNV vinden. I och med att han flög,
förstod jag förhållandena
för oss modellhangflygare
skulle vara gynnsamma.

Så fram till parkeringen och lasta ur. Sen promenad
upp på Platån, där jag
efter att ha satt ner mina grejor
tog en överblick över läget. Vinden var ca 4-6
m/sek
från NNV. Solen sken och mycket folk som flanerade
i naturen.

Uppe på Platån härskade på toppen en mäktig  rotor,
som talade om, att den fanns,
genom att min  vind-
streamer blåste UT mot havet… Vidare kände jag,
hur det blåste
i nacken, då jag spanade ut mot Kattegatt.

Det känns aningen paradoxalt att stå 80 meter över havet,
där det råder jämn laminär vind rakt mot kanten och
samtidigt
känna rotorn blåsa 180 grader åt andra hållet,
så håret blir rufsigt i nacken…

Min Spirit blev monterad, min GoPro sattes på plats
på nosen och min Mobius
anbringades på min kepsskärm.
GoPron på Spiriten videofilmade och Mobius
tog 2 bilder
i sekunden.

Sen var det, efter radio- och funktionskontroll,
bara att starta. Vilket under de
förhållanden som rådde
inte var enkelt. Ska man starta vid aktiv topprotor,

ska du röra dig åt vänster och starta just till höger om
det diket som finns.

Gör du det, undviker du det mesta av topprotorns muskler.

Jag gjorde det och satsade så mycket energi jag hade,
för jag skulle få ut modellen
i det laminära lyftet.

Låt mig med förlov säga, det var mycket turbulent.
Hade jag inte varit erfaren, hade jag inte klarat
situationen utan riskerat att modellen
hade smällt
i kanten.  Du kan se på mina bilder efter texten,
hur kanten ser ut..Inte speciellt modellvänlig terräng
och framför allt nästan omöjligt att bärga en modell
därifrån utan bergsbestigarutrustning.

Men efter berg och dalbanan vid starten kom jag ut
i lyftet, vilket var helt turbulensfritt, starkt och utbrett.
Modellen steg som en kork och jag var snart
uppe på indikerad höjd från telemetrin på 166 m.
Det är ca 240 m Asl.

Hovs Hallar har egenskapen,  att du har friheten att
flyga över stora områden, då
hanget skapar så bra lyft.

Jag satt på min vanliga tuva och flög synnerligen
avslappnat.
Min tanke var,
att detta var, vad jag förväntat mig
och det kändes, som delar av drömmen gått
i uppfyllelse.
Bättre kan jag inte ha det, då jag modellflyger.
Vinden ökade till 7 m/sek under eftermiddagen och
vred lite mot V.

På avstånd rakt norrut kom ett sträck med tranor,
som med sina kraftiga röster
hördes lång väg.
Fint tänkte jag, de flyger lite under mig. Då borde
jag kunna
flyga rote med fåglarna och få en video
med både ljud och bild.

Allt gick perfekt, vad flygningen anbelangar, jag flög
ihop med tranorna i ca en minut, 
innan de fortsatte
sin resa söderut.
Men enligt Jantelagen hade kameran stängt
av på
grund av ett urlakat batteri. Typiskt !

Det kommer fler tillfällen och då ska jag och ackarna
vara laddade.

Mycket folk passerade under sina naturpromenader
och alla jag träffade var  vänliga och nyfikna.
Jag tar alla chanser jag kan
för att sprida positiv
information om vår hobby.  Realiteten är,  att de
människor jag möter, då jag är ute och flyger är
för det mesta vetgiriga och vill veta hur det här
med hangflyg fungerar.

Det är så enkelt att förklara, när allt finns tillhanda,
hanget, piloten, vädret och modellen.

Hur många som blir omvända till modellflygare ?
Inte många…men det kan vara 
så,  att bland de
vi möter, kan finnas en “Någon”,  som på ett sätt kan
påverka våra möjligheter att utöva modellflyghobbyn.
Så informera
med ett glatt humör !

Jag startade kl 1100 och gjorde dagens sista landning
1435. Jag fick 2.5 timma i
luften minst med min trotjänare
Spirit Elite.

Ja,  landningen var lite besvärlig också. Det gällde att styra,
bildligt talat, med hela handen, eftersom du
landar
mitt i en utvecklad malande rotor. Men det gick bra.

Sen var det bara att packa ihop, gå till bilen och lasta in
för att sedan  köra hemåt.

Färden gick längs E6 norrut  där som vanligt en
fredagseftermiddag, vanvettet
tycks råda i vänsterfilen.

Slutligen hemkomst med hel modell och med mina
förväntningar uppfyllda ! Drömmen lever.

Här några ögonblick.

Bilderna tagna med i huvudsak mina  Mobius, GoPro och
ett fåtal bilder med min Sony,  som jag tog i RAW-format.

 

 

Allt klart för start !
Jag har gått över till en liten ryggsäck att ha mina prylar i.
Enklast och man får händerna fria, under tiden vi transporterar upp oss till Platån.

Silon i Falkenberg, 54  km från Hovs Hallar, sett genom min kamera.
Avstånd till vindkraftverken till vänster  är 65 km.

Du ser det var ingen större sjögång…
Inga brytande sjöar, vilket indikerar vind mindre än 6 m/sekund.

Jag tröttnar aldrig på naturen vid HH.

Naturen har en anstrykning av det vilda och karga just vid kustlinjen.

Fasaden på hanget fotograferat från Platån. Du förstår att om du sätter en modell i väggen
Är det inte enkelt. En gång har jag hamnat där. Det var i en av buskarna mitt på bergväggen.
Jag klättrar aldrig upp där fler gånger…

Min Spirit på väg med den alltid närvarande och förhoppningsvis fotograferande kameran.
Jag har testat olika fastsättningstekniker av kameran i nosen.
Kommit fram till att Biltemas tejp är det bästa och enklaste.

På väg ut genom turbulensen…

…modellen kastas som ett flarn just här…

…men ute i den laminära vinden…

..hissar det som det kan tyckas utan gräns.

Ser du färgen på havet ? Strömmen har gått på svenska sidan av Öresund,
förbi Kullen och vidare upp i Kattegatt. Färgen är gråaktig.
Beroende på att efter rikliga regn har vattnet i åarna fört med sig
sand och andra avlagringar.

Denna steniga strand är helt förändrad på mindre tid än ett år.
Du ser hur vågorna danat det lösa materialet. Förr fanns här,
av passerande flanörer
utlagt konturer av stenar föreställande olika djur,
som var lätt igenkännbara
från luften. Fast de återuppstår säkert.

Att landa sin modell i kanten…vad skulle det hjälpa ?
Bättre sätta den nere vid stranden för att  få tillbaka den
kanske i delar…Det är 70 m högt.

Japp, det närmar sig höstdagjämning.

Tre glada flickor som…

…fick lite info om modellflyg på hang…

…och som gick därifrån som övertygade nya modellflygare…tror jag.

En solitär skärmflygare bara njöt.

Han hade skärmluftrummet för sig själv.

Han tänkte säkert att: Där kan ni gå nere,
men här uppe sitter jag med bästa utsikten.

Vid 13-tiden friskade vinden till 7-8 m/sek. Som du ser på det mörka vattnet.

Surt sa räven…

Vad det är ? Bara  din fantasi sätter gränserna…

Last man standing….känns det ibland som.

Han ska försöka landa sin modell i helt skick.

Det gäller att vara 100% fokuserad, det kan jag lova !

Men det gick bra, jag landade just vid busken.

Mannen på sin tuva…jag tog bilden med min långa selfie-stick.

Visst är väl jorden platt ?

Från vänster Kullaberg – Torekov – Hallands Väderö.
Har man en tillräckligt lång selfie-pinne, kan man få fina bilder.

En hangflygares depå på Platån,  Hovs Hallar den 6. Oktober 2017.

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.