Translate

JAG VAR TVUNGEN ATT LADDA MIN BATTERIER…

 

 

 

 

 

 

…genom att komma ut i naturen

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit blåsigt nu i ett par dagar. Dock inte det blåsväder
som våra kvällstidningstabloider utlovade, utan det var kuling.

Ja, då håller jag mig på marken med mina modeller, ty jag
är ingen  onyttig självplågare. Det ska på något sätt vara en
njutning att komma ut och modellflyga.

På fredagen fick jag, som läsaren sett, en rejäl duvning på
Hovs Hallar. Det blev en hård landning…varvid ett höjdroderhorn
lossade. Men hemkommen såg jag, att kroppen fått en spricka.

Så det var ju bara att rensa kroppen. Snygga till sprickan och sen
på med glasfiberväv och epoxieplast. Allt ihoppressat av Biltemas
eltejp. Att jag lindar tejp är för att få bra anliggning och att över-
flödig plast pressas ut.

Efter härdning blev det slipning, spackling, spruta porfyllare,
grundfärg och ett par lager ytlack.

Sen var Gillettens kropp finare än fin…

I går drog jag mig till stranden, eftersom den och omgivningarna
har en stark dragningskraft på mig.

Vinden var frisk, ca 7-10 m/sek nord, vilket betyder, att vinden
låg parallellt med stranden riktning söderut.

Så jag tog vägen i medvinden på stranden till Lagaoset
och där svängde jag av in på skogsstigen, som leder
till parkeringen vid Tönnersa Strand.

Jag upplever alltid något under mina promenader och ser
saker i naturen, som förundrar i alla fall mig. Om inte annat
så kittlas min fantasi.

Rundan jag går är 9 km och flanerar jag,  tar det 1.5 timma.

Det är väl den tid det tar att toppladda mina batterier…
Jag fick så mycket energi, så jag kunde lägga det sista
färdigställandet på min nya fina termikmodell.
Nu väntar jag bara på fint väder för provflygning.
                                                                                        

Här kommer några ögonblick från min promenad.

Häng med, det är gratis !

 

 

 

 

 

 

Vid nedgången till stranden blåste det synnerligen friskt i sprickan…
och dessutom flög sanden, så man kunde blästra rostigt järn…kanske.

Sandflykten som avslöjade flaskan för 2 dagar sen,
gömmer den igen mitt mellan fotspåren, som snabbt
rundas av den alltid arbetande vinden.

Havet har fortfarande överloppsenergi

Varför ser skummet ut som det gör egentligen ?
När vågorna bryts mot kusten eller mot klippor i vattnet piskas det in luft i vattnet,
så att det bildas skum. Skummet är egentligen bara luftfyllda bubblor omgivna av
en tunn vätskehinna, och att det ser vitt ut beror på ljusets brytning. När det vita
solljuset träffar bubblornas hinna, kastas det tillbaka
och därför ser skummet vitt ut.
Det kan dock finnas en annan förklaring till färgen,
nämligen skumalgen Phaeocystis.
Algen omges av ett proteinhaltigt geléhölje,
som slås sönder och piskas till skum i bränningarna.
Till skillnad från havsskum,
som snabbt kollapsar och försvinner, ligger detta skum kvar
på stranden.
Andra alger kan färga skummet gult eller brunt.

Den spetsnosade strandknorken låg och tjurade.

Efter att ha legat i vatten och blivit utsatt för sandens
slipande verkan blir föremålen mjuka i sin framtoning.

Är detta varelsens rätta jag månntro ?

Aerodynamikens lagar gäller.

Denna individ  bara låg och blängde…

Den sällsynta strandspetan kollade vattentemperaturen
och beslöt att inte simma sin vanliga tur. Hon tyckte det
var alldeles för kylslaget.

Lagaosets ganska sällsynta massavedskrokodil gav upp
ett ironiskt skratt då jag gick förbi…

Strandgräset står och slår mot marken med sina strån
i den friska vinden vilket skapar en fördjupning med tiden.
Tid har dessa gott om till skillnad mot oss…?

Stråna rättar i sig efter vinden, skapande illusionen av en ellips.

Fibblorna blommar igen i oktober.
Den tänker väl, att man måste ta chansen.

Hej…jag kan stå på ett ben…trots jag är död…

Varför tror du en tall växer så här vid stranden…

..är det slumpen ? Nej, det är evolutionen och anpassningen till miljön.

Denna växten är lite långhårigare. Du ser hur stråna bearbetat sanden med hjälp av vinden.

En av de platser där Länsstyrelsen röjt. Ko9mmer att bli en vitamininjektion för området.

Området bakom sanddynerna är blött och fungerar som en kvävefälla
för de bäckar som mynnar här. Detta blöta området sträcker
sig ända ner till Lagans mynning.

En tall som antagligen är 75 år gammal.
Jag undrar vad virkesvärdet är på detta tätvuxna träd ?

Yta som är beredd för att gynna djurlivet.
Träden avverkade och topplagret på marken avbanat
så sanden kommer i dagen.

Nu ger jag upp,  sa denna tallen och la sig till ro.

 

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>