Translate

STRANDFLANÖREN

 

 

 

 

 

 

Att promenera ihop med havet…

 

 

 

 

 

 

…gör jag ofta, eftersom det är så berikande både för både min hjärna
och min lekamen.

Jag kan inte flyga mina modeller varje dag, på grund av omständigheter
över vilka jag  inte råder.
Regnar det,  eller blåser en ilsken sydvästlig
vind, då håller jag mig på
marken. Jag är ingen flagellant eller späkare
.

En promenad längs en strand vid Kattegatt i hösttid kan bjuda på
oväntade
intryck. Alltså det dyker upp sådant,  man inte direkt förväntar.
Det kan också vara avtryck och förändringar i naturen,  som via mitt
öga väcker mitt intresse.

Strövar man mycket, så lär man sig lägga märke till det, som är ovant
och nytt.

Varje gång jag är på min väg vid havet,  dyker det alltid upp det jag
inte sett förut. Allt som dokumenteras av min kamera.

Jag tycker om att ta bilder rakt upp och ner. Inga konstigheter utan
min ambition är att skildra verkligheten,  som den är.
Sen vill jag ofta sätta en text till bilden, vilken kan skapa associationer
och stimulera din fantasi.

Det finns något som heter Instagram, där man kan publicera bilder.
För första gången besökte jag sidan i dag och scrollade massor med bilder.

Jättefina bilder säkerligen. Tekniskt avancerade och man såg vilken
möda fotografen
lagt ner för att åstadkomma nya motiv och infallsvinklar.
Men ett par saker slog mig och du får gärna tycka,  jag har fel.

Bilderna visade ofta något statiskt. Ingenting i bilden som direkt
stimulerade min
hjärna att upptäcka  rörelse. Det var en jättelik
bildjitterbug av stilleben utan ordet “Jitter”,  om du förstår
vad jag menar …
Allt var inte 
statiskt men…

Sen är det det här med photoshoppande. Alla vet,  man kan manipulera
utan gräns idag. Tekniken sätter inga hinder.
Ibland tycks det mig, som om bildmanipuleringen är viktigare än
motivvalet och råbild.
Jag tycker överdriven  bildmanipulering, det är som att
vira skära
sidenband med plastblommor runt en staty av Auguste  Rodin…

Ungefär samma känsla som jag får,  då jag skådar en kvinna på tv
med absurt vita blekta tänder, botoxsprutad anknäbb och
överladdade silikonbröst.
Det tenderar att bli absurt.  Det verkar inte vara en riktig människa,
utan en skylt, som bringar sitt budskap: Bröst, läppar och tänder…

Mina bilder är garanterat inte photoshoppade,  då jag inte har
programmet
eller något liknande.

Att ströva längs stranden av Laholmsbukten kan var speciellt givande
efter
en storm , då man kan se många fynd, som spolats iland.

Vi har inte haft någon höststorm i år att tala om,  varför fynden varit få.

Men som du, käre betraktare, kommer att se, finner vi alltid något.

Häng med mig och se vad jag såg ! Det var sent på eftermiddagen så ljuset…

 

Vem som är förloraren i kampen mellan vinden och träden ?

Dubbelcirklar mödosamt ritade av vinden, som nästan gått varvet runt…
Här har emellertid den ostliga vinden i huvudsak härskat.

Som en blomma med korgformade kronblad. Färgade olika
beroende på om det är gnejs eller kvartsit i sanden.
Varje grässtrå har format sin del av blomman.

Frisk vind skapar skum, som jag redogjort på en tidigare post,  hur det blir till.

Sent eftermiddagsljus skapar en John Bauerliknande stämning.

Vilande älg ? (Resting moose)?

En ejderhane som förlorat…(Eider Drake lost)

Lite makabert med pepparkornsögat…

En knubbsäl som spolats iland till glädje för vitfågel och kråkor.
(Common seal beached)

De numera solitära tallarna för en hopplös kamp mot väder och vind
och kommer med tiden att få lägga sig i tvekampen mot elementen.

Skummet flög i luften som spunnet socker från vår  ungdoms nöjesfält.

Att lyssna på havets brytande mot stranden är som att höra
en jätte dra tunga andetag efter en hård dags arbete i sin gruva…

Att se på skulpturer vid havet kostar inget i inträde.

Ser du, hur vinden flyttat pinnen och andra föremål ?
Det går inte fort, men varför ska det alltid det ?

Varje tillfälle med kraftigare vind skapar ett segment i sedimentet.
Ett evigt Pater Nosterverk transporterar sanden i ett kretslopp.

Denna bilden associerar jag till en middag på en så kallad gourmetrestaurang.
Vi serverades en miniatyrköttbit på tallriken garnerad med ett par gröna strån
liggande tvärs över
och allt inskrivet i en cirkel av en tunn,  tror jag,  såssträng.
Mitt sällskap sa till
servitrisen,  att hon skulle ta in ett kg potatis, så vi skulle bli
mätta…Jag tror,
att ingen någonsin ställt det kravet på den tv-kände restauratörens
matställe.
Japp, 800 kr för två personer inklusive dricka. Tur vi fick 200 kr över
på en
tusenlapp, så vi kunde köpa korv och mos på hemvägen…

 

Ett filosofiskt djur vid strandkanten.

Är det detta som man kallar potatisnäsa ?

En kämpande tall, som fortfarande med stolthet bär sina kottar.

 

3 comments to STRANDFLANÖREN

  • Pär Lundqvist

    Mnja jag förstår givetvis vart du syftar – men – de flesta av de bilder
    du visar fotograferade även jag på 70-talet… Jag fotograferade i det bästa
    – för att förstärka bilden – ljuset. I mörkrummet bearbetade jag slutligt för att
    ytterligare förstärka den upplevelse av bilden som jag åsyftade.
    Detta är givetvis en del av det fotografiska hantverket.
    Idag har vi fotografer fått avsevärt bättre verktyg och kan därigenom utöka vårt
    hantverkskunnande…
    Sedan finns det de som hoppat på “tåget” (läs den digitala fotografin) alldeles nyss,
    de saknar som regel kunskap, tradition och leker med möjligheterna, kanske såsom
    barn leker med färg, lerklumpar på dagis – ibland kan även de lyckas- även den blinda hönan…

  • Hej,

    jag vet faktiskt inte vad jag ska svara…för jag förstår inte riktigt…

  • Jo men då gör jag ett försök till – mellan raderna läst – där visar du
    på två tolkningar av det du skrivet, dels att du inte anstränger dig till
    att förbättra en bra bild till att bli ännu bättre (kanske beroende på
    att du ej behärskar det hantverket). Och dels att tycker att de som
    bearbetar sina bilder på ett sätt – här saknar jag ord, men låt mig påstå att du
    helt enkelt anser att det är en form av “navelskådande”…

    Men varför skriver du detta – du har gjort det tidigare – kan jag bara tyda på ett sätt,
    du saknar något, du förstår inte, och i så fall varför?

    Jag som har arbetat med fotografisk teknik större delen av mitt liv har på den vägen
    tillägnat mig kunskaper och delat dessa genom mina böcker och undervisning, föreläsningar…
    Mängder av fotografer har tagit till sig dessa kunskaper och lägger ned mycket tid på att
    förbättra sin fotografi – varför?
    Givetvis för att de vill använda sitt hantverk till att förverkliga, uttrycka.

    Men om du inte vill, varken förstå eller anstränga dig så håll det för dig själv!

    Och för att försöka slå hål på en lögn – okunnigt “Photoshoppande” ser och avslöjar en kunnig hantverkare direkt –
    det är bara de okunniga som inbillar sig “att vem som helst” klara detta, varför tror man så?
    Givetvis för att man inte kan se detta!

    Blev långt men jag riktar mig till flera – hoppas de läser…

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>