I TISDAGS FICK VI OSS EN REJÄL RESA…

 

 

 

 

…med våra modeller på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade gått  och suktat i 3 veckor efter lite
hangflyg.

Vi har haft sydliga och ostliga vindar, vilket för oss
på västkusten inte är gynnsamt ur hangsynpunkt.

Men i tisdags skulle det bli bli Nord enligt yr.no.

Eftersom yr.no är det väderinstitut flest litar på,
då det gäller prognoser, förberedde jag mig för
en resa ner till mitt favorithang.

Lite onda aningar hade jag. De tkunde bli för
mycket
av det goda vad gäller vindstyrkan.
Hård vind
ger mycket kraftig turbulens och
det blir kallt.

Men iväg åkte jag och klockan 1230 träffade
jag Rolf Holmér på Platån.

“Det blåser bra” var hans första kommentar.
Ok, tänkte jag, men har jag kuskat iväg
50 km, så ska jag montera och flyga.

Min modell var i tisdags min mer än 40 år
gamla “Hobby” från Multiplex. En ganska
snygg modell som inte flyger superbra.
Den är trög i roderresponsen.
Modellen
lämpar  sig bäst för att glida med
på HH
i vindstyrkor upp till 4-5 M/sek.

Vi försökte starta vid fortet, men det var alltför
turbulent. Så turbulent att Rolf hade svårt
att hålla modellen.

Så vi beslöt att knega upp till Platåns högsta
punkt, där vi borde kunna starta relativt säkert.

Trodde vi ja ! Det blåste småspik ! Vindstyrkan
låg mellan 8-12 m/sek.

Vilket resulterade i en mycket stark topprotor.
Det blåste lika starkt i nacken,  då vi stod på
toppen och såg ut mot havet, som om vi
stått vid kanten och haft vinden mot oss.

Det känns märkligt att uppleva en så stark rotor !

Efter lite möda kastade Rolf ut min modell.
Det kändes lite som att vara på väg till egen
eller modellens avrättning bildligt talat…

Förutsättningarna var barska. Efter släpp
dök min modell mot trädridån på kanten
mycket påverkad av kantrotorn, som ju skapar
ett “lyftvakuum” bakom sig, därav sjunket vi
upplevde.

Med ett nödrop, vilket du kan se på bilderna,
kom jag ut i lyftet och min modell åkte
expresshiss uppåt i det laminära lyftet.

Väl uppe och ute var det problemlöst att
flyga.

Efter en rejäl stund i lyftet svängde jag in
på ca 10 m höjd in över kanten
och säkert
som ett brev på posten grep
kantrotorn
min modell utan att jag hade
möjlighet att
helt kontrollera den.

Trots full sida och full skev för att hålla emot
förde modellen under  greppet från rotorn ett
eget liv.

Jag tvingades göra en landning, utan att ha
möjlighet att  se min
modell, på gräskanten.

Detta kan inte gå vägen,  tänkte jag på väg till
modellen, som låg 100 m bort betraktad av
fyra litauiska turister.

Ibland så blir barn och dårar beskyddade, du får
välja vad du vill ge mig för epitet, därför min
“Hobby” var helt oskadd. Det enda som skett var
att huven lossat.

Jag beslöt att vi sätter punkt för dagens flygningar
här.

Vi har ett talesätt på Hovs Hallar: Gör aldrig sista
flygningen !

Så det blev lite sightseeing och en frusen
promenad till bilen.

Hemfärd och funderingar över dagens flygningar.

Min värsta hangflygningabstinens var nu stillad !

Bilderna är tagna med min lilla Mobius i dåligt
ljus.
Min Mobius har jag enkelt fäst med tejp på mina
solglasögons ena skalm.
Perfekt att ha där för att dokumentera, vad jag gör.
Batteriet räcker till flera tusen bilder.
Kameran har jag ställt in på 4 bilder i sekunden.

På min modell satt min GoPro, som jag efter
jul ska skicka till Tyskland för injustering,
så skärpan blir lika bra som förr.

Man kan inte med trialanderror-metoden
ställa in fokus. Det krävs datorkraft och
specialutrustning, då det hänger på tiondels mm
vridning av linsen.

Rolfs bilder har han tagit med sin telefon och
jag vill säga, att moderna telefoner tar förvånans-

värt bra bilder.
Mobiltelefonerna tror jag kommer att
“slå ut”
de vanliga små kompakta  digitalkamerorna.

Sådan var min  och Rolfs dag på Hovs Hallar.

Lite ögonblick av vad vi upplevde.

 

Piloten just färdig för flygning.

Flygkapten Rolf kämpar med min modell i blåsten.

Du ser att det var bra tryck i vinden på Platån i tisdags !
Men, sjön bröt inte. Märkligt. Det brukar den göra vid 5-6 m/sek redan.

Tråkigt förvinterväder med dåligt ljus för fotografering.

Innan start på Platån. Ser du, hur vinden kommer lite från ost.

Mitt startmanskap !

It´s now or never !

Släppet

Du ser, jag var illa ute över kanten.

Jag fick plocka fram mycket av min erfarenhet för att reda ut situationen.

Sen blev det hiss uppåt, då jag var ute i den laminära havsvinden.

Det skulle gå att stiga till minst 350 m i dag, om viljan funnits…

“Hobby” en typisk 70-talsmodell.

Här har kantrotorn tagit tag i min modell

Jag kunde inte hålla emot med mina roder, modellen helt utlämnad åt turbulensen.

Jag kunde delvis räta upp modellen innan den försvann.

Så här såg den ut efter den forcerade  landningen. Inga skador endast huven hade lossnat.

De litauiska turisterna och vi på väg till bilarna.

Rolf står i lite trolsk ljus och förevigar mig och modell.

Den igenslyade åkern bakom hanget är nu rensad.

Nöjd pilot…efter flygäventyret.

“Titta där ligger en tioöring”, säger Rolf…

 

 

2 kommentarer tillI TISDAGS FICK VI OSS EN REJÄL RESA…

  • Rolf Holmer

    Ja Mats!
    jag hade min vinge i bilen men “Get” inte bära upp grejorna på HH, När du kom entusiastisk som vanligt!
    Du sa har jag kört hit skall jag flyga också, vi kämpade både här & där,
    det blev på det höga!
    Hade jag försökt, då hade en plastpåse varit bra att ha grejorna i vid återfärd!!!!!’
    Flyg lågt & fort. Rolf H

  • Rolf Holmer

    Nja “tioöringen, & villan Till salu, 13″mille”, till höger om min vänstra axel, ja jag har tippat !!!!’
    Mvh.
    “OBS” jag är ingen mäklare!!!

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.