Kategorier
Flyghistoria

AUSTRIA

 

 

 

En modell i skala 1:2 med 15 m spännvidd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har förut skrivit om detta flygplan från tidigt 30-tal,
som konstruerades och byggdes i Tyskland.

En konstruktion som låg långt  före andras vid denna tid.

Ni kan läsa på min blogg om den, om ni söker, eller så
kan du klicka HÄR.

Denna filmen låg till allmänt beskådande på Youtube och
modellen är imponerande i sin storlek och sin nyskapande
konstruktion.

Originalet, fullskalaplanet alltså,  havererade under en
sträckflygning  Berlin-
Lübeck…tyvärr.

Modellen kan du nu beskåda på segelflygmuseet
Wasserkuppe.
Byggare och pilot var  Marcus Frey.

 

Filmen har Rolf Jaeggi tagit och jag  har klippt stillbilder ur den.


Ännu en film av Rolf Jaeggi:  https://youtu.be/l5xVs4wGhv8

                                                                                                                 Luta dig bakåt och njut.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hur mycket 0.4 ply gick det åt ?

 

 

 

 

 

Beteckning “Panhans Semmering” är en reklam för  en hotellkedja.

 

 

Panhans Semmering var namnet på ett historiskt tvåsitsigt motorflygplan från 1930.
Motorn var en Siemens. Modellen byggdes till en segelflygmässa 2012.
Originalet var en sorts fantasiplan, som byggdes till segelflygmässan 1930.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fler filmer om “Austria” finner du om du klickar HÄR.
Jag fick en kommentar från Ingvar Nilsson i Brämhult,
som är värd att redovisa.

Hej!

Plywood är ett användbart material! När jag var grabb ,
så hade vi inte långt hemifrån firma “SAMPLY”,
som formpressade plywood. Man tillverkade möbeldelar
typ säte o ryggstöd till stålrörsmöbler typ skolsalsstolar.

Jag har många gånger på senare tid (alltså när jag sent
om sider började med modellflyg vid ungefär 50 års ålder)
haft mina funderingar på just formpressning av tunn plywood.

En dubbelkrökt yta av tunn plywood får en otroligt stor
mekanisk hållfasthet, även bra formstabilitet. Idag så gör
man ju samma “grejer” fast med tunn väv och epoxi.
För den enskilde hobbyisten blir dessa “grejer” oftast
tunga tack vare det stora överskott av just epoxi…
skulle man istället utgå från tunn plywood och formpressa
denna gissar jag,  att en avsevärd viktbesparing kan uppnås,
samt att man får ett organiskt material.

Ja,  den som byggt denna extrema segelmodell måtte ha
extrem kännedom om plywoodens egenskaper och hur,
den kan formas.

En skalamodell med 3 m spv hade varit litet behändigare…

I gårkväll satte jag radio i en gammal Blue Phoenix köpt
på en swap. Som vanligt så ramlade jag ner i den vanliga
fallgropen – usel manual för min radio.
Varje gång jag skall använda en ny mottagare, skall ju
mottagaren kunna kommunicera med sändaren.
Detta kallas BINDING.
När jag gör,  precis som det står,  att man skall göra,
så kan man ägna en hel kväll åt detta utan något annat
resultat än en nästan söndertryckt “SET-knapp” på
mottagaren och högt blodtryck.

Precis som föregående gånger så har denna process
fixat sig själv,  när jag gett upp. Varje gång tänke
jag, att jag skall skriva, hur jag gjort i denna förfärliga
instruktion, men varje gång så inser jag, att jag inte
fattat,  hur det gick till…

120 meter metrev med kullagrade lekare i ändarna,
en stor härva 8 mm latexslang samt en liten fallskärm
ligger i en låda. Saknas ett bra jordspett och sedan
skall jag försöka med gummirepstart. Detta måste
nog anses, precis som hangflygning, vara väldigt
miljövänligt.

Dessutom återanvändning av en gammal
välanvänd modell som de flesta nog hade kasserat
och så fanns det sådana där jättestora servon
(som till skillnad från moderna små nätta och lätta
känns helt glappfria – ja roderfladder är inte bara
onödigt, jag tycker att hela finessen med väldigt
noggranna rörelser hos servot på de flesta modeller
jag sett har förverkats av en stötstång som är 1 mm
och hålen i roderhornet o servoarmen är 1,6 mm…
(äh – detta blev en lång parentes) ) stora som en
tändsticksask.

Gott slut och Gott Nytt År önskar Ingvar

 

 

 

 

5 svar på ”AUSTRIA”

Imponerande!

Även vallhunden som hade koll på startstället! // Ingvar

Hej,

denna kärran har alltid imponerat på mig. Den hade en
helt ny design, både utseendemässigt och tekniskt.
Till exempel var man tvungen att tillverka vingbalken av
aluminium för att klar vingens spännvidd och sidoförhållande.

Glidtalet var 1:38 vilket egentligen inte slogs förrän på 60-talet.
1944 tillverkade bröderna Horten sin flygande vinge med nummer 9
vilken hade ett glidtal på 1:43 !!

Nu står modellen på Wasserkuppes museum och den ska bli
intressant att studera på nära håll.

Man hade på fullsizemodellen problem med flutter i stabbarna
och ser man på hur den ser ut, måste det ha varit en upplevelse
som skapade svett på pilotens rygg.
Kroppsbommen var tunn som en flaggstång och gjord av rullad
plywood och ett bakelitliknande ämne…

Tyvärr nu dåligt med egen flygning. Det var fin 3 m/sek nord
på Hovs Hallar på Julafton, men du vet, jag har ju vissa
sociala åtaganden då….Var är tomten ? Han flyger hang….

kör hårt Ingvar !

Hej!

Plywood är ett användbart material! När jag var grabb så hade vi inte långt hemifrån firma “SAMPLY” som formpressade plywood. Man tillverkade möbeldelar typ säte o ryggstöd till stålrörsmöbler typ skolsalsstolar.

Jag har många gånger på senare tid (alltså när jag sent om sider började med modellflyg vid ungefär 50 års ålder) haft mina funderingar på just formpressning av tunn plywood.

En dubbelkrökt yta av tunn plywood får en otroligt stor mekanisk hållfasthet, även bra formstabilitet. Idag så gör man ju samma “grejer” fast med tunn väv och epoxi. För den enskilde hobbyisten blir dessa “grejer” oftast tunga tack vare det stora överskott av just epoxi… skulle man istället utgå från tunn plywood och formpressa denna gissar jag att en avsevärd viktbesparing kan uppnås samt att man får ett organiskt material.

Ja den som byggt denna extrema segelmodell måtte ha extrem kännedom om plywoodens egenskaper och hus den kan formas.
En skalamodell med 3 m spv hade varit litet behändigare…

Igårkväll satte jag radio i en gammal Blue Phoenix köpt på en swap. Som vanligt så ramlade jag ner i den vanliga fallgropen – usel manual för min radio. Varje gång jag skall använda en ny mottagare skall ju mottagaren kunna kommunicera med sändaren. Detta kallas BINDING. När jag gör precis som det står att man skall göra så kan man ägna en hel kväll åt detta utan något annat resultat än en nästan söndertryckt “SET-knapp” på mottagaren och högt blodtryck. Precis som föregående gånger så har denna process fixat sig själv när jag gett upp. Varje gång tänker jag att jag skall skriva hur jag gjort i denna förfärliga instruktion, men varje gång så inser jag att jag inte fattat hur det gick till.
120 meter metrev med kullagrade lekare i ändarna, en stor härva 8 mm latexslang samt en liten fallskärm ligger i en låda. Saknas ett bra jordspett och sedan skall jag försöka med gummirepstart. Detta måste nog anses, precis som hangflygning, vara väldigt miljövänligt. Dessutom återanvändning av en gammal välanvänd modell som de flesta nog hade kasserat, och så fanns det sådana där jättestora servon (som till skillnad från moderna små nätta och lätta känns helt glappfria – ja roderfladder är inte bara onödigt, jag tycker att hela finessen med väldigt noggranna rörelser hos servot på de flesta modeller jag sett har förverkats av en stötstång som är 1 mm och hålen i roderhornet o servoarmen är 1,6 mm… (äh – detta blev en lång parentes) ) stora som en tändsticksask.

Gott slut och Gott Nytt År önskar Ingvar

Hej
Tack för ett intressant år.
Filmen på Austria på min dator utgörs av en 1 cm2 ruta som inte går att starta förutom ljudet.
Vad göra ?
MVH

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.