F-22 RAPTOR…

 

 

 

 

 

…det är lätt att förstå, varför USA inte exporterar F-22…

 

 

 

 

 

 

 

 

Enkelt uttryckt så är planet för bra !

Imponerande prestanda som förevisas i videon
från RIAT.

Men vi har ju Gripen E i Sverige.

 

 

 

 

 

…JAS 39 Gripen i en uppvisning i turbulent luft.

 

 

 

Uppvisningsflygplanen är mycket snyggare målade nu för tiden.

MODELLFLYGFABRIKEN I CORNWALL PRODUCERAR MODELLER…

 

 

 

 

 

…i en aldrig sinande ström.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En mycket aktiv byggare och flygare, som jag beundrar,
är John Woodfield boende i Cornwall England.

Han bygger modeller av äldre konstruktion företrädesvis
i balsa. Han har en YouTubekanal, som är sannerligen
värd att besöka.

Platsen där han flyger hang,  är ett utomordentligt
bra flygställe. Så det underlättar.

Inte bara bygger John bra och flyger bra, han har
en fotograf som editerar ihop fina korta filmer.
Enkel editerat och inga krångligheter. Man ser vad
det föreställer och objektet presenteras bra.

Denna modellen “Bird Of Time” är en av hans senaste
projekt.

Bird Of Time en klassisk segelplanskonstruktion med
till synes goda egenskaper.

Jag klippte några stillbilder ur Johns video på YouTube.

Copyright bilder och video, John Woodfield.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VILKEN HÄRLIG DAG !

 

 

 

 

 

Flygning då allt stämmer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Måndagen såg ut att bli en dag med svag vind och ca 23
grader varmt.

Som modellflygare har jag ständig koll på väderläget,
för  att kunna
vara beredd om tillfälle ges till flygning.

Du vet ju att chanserna kommer aldrig tillbaka…

Jag kollade vindmätaren vid Hovs Hallar vid 10-tiden.
Den visade
3.6 m/sek Nord.
Nu vet jag, att om mätaren visar ett värde, är det
inte
säkert det har giltighet på HH.

Men jag gav mig iväg med två modeller i bilen.
Dels en ordinär
hangkärra och dels en mycket lätt
modell om utifall vinden
skulle visa sig svag.

Kl 1045 hade jag klättrat upp på Platån och stod
pustande
vid min pilotplats vid grästuvan.
Jag konstaterade att det var noll vind…som jag befarat.

Men jag bedömde sannolikheten för sjöbris som stor,
varför
jag monterade min Little Queenie och var beredd.

Under tiden fick jag sitta och njuta av naturen.
En tornfalk
flög på hanget och spanade efter byte.
Detta indikerade för
mig att det fanns laminär vind en
bit upp över kanten, eftersom
fågeln kunde flyta på.

I det vackra vädret kom en ständig ström av turister
förbi mig
och ställde frågor.
Jag försökte övertyga de passerande,  att de skulle

bli modellflygare med kanske tveksamt resultat.

Redan nu i slutet av Juni kan vi se, hur slitet gräset
blir på Platån
av alla passerande strövares fötter.
Detta trots vi fått relativt gott
om regn.
Dessutom fördärvas grässvålen av kreaturen, som  går

på HH och betar.

Efter att ha suttit och suktat i en timma, kunde jag
inte hålla mig
längre.
Min modell åkte ut över kanten i startförsök.
3 gånger var jag 
tvungen att rädda mig in på kanten,
eftersom lyftet var för dåligt.

Jag avvaktade ytterligare en halv timma, innan jag
försökte på nytt.

Innan start såg jag,  att löven i björkarna vid kanten
rörde sig en
aning, vilket jag tolkade som ett tecken,
att vinden tagit sig.

Fram med vindmätaren och den visade imponerande 0.8 m/sek…

Nåväl, jag startade kameran i nosen på min modell
och tog i ordentligt
i utkastet för att få överskottsfart,
vilket ger mig viss frihetm  att
manövrera min modell.
Modellen har bara sida/höjd-roder.

Jag märkte det lyfte, men lyftet stördes av den kraftiga
turbulens, 
som finns just vid och över kanten.
Men jag gnetade på och då
jag nått 30 m över kanten, flög
jag in i den laminära havsvinden,
som naturligtvis
skapade ett bra lyft.

Efter att jag nått säker höjd, kunde jag slå mig ner
på min tuva
och njuta av natur och modell.

Lyftet var svagt, men det lyfte över stora områden,
så jag behövde
inte anstränga mig.

Att flyga avkopplat, vara i vacker natur och prata
med intresserade
passerande, kan det bli bättre ?

Varje sekund i luften njöt jag och tanken for genom
huvudet,
att tänk vad jag är privilegierad, som kan
sitta vid denna vackra
plats och få ha en välflygande
modell i luften, som gör exakt
det jag vill ?

Livet kan för mig inte vara bättre. För för mig är
livet att få
positiva upplevelser. Tids nog kommer
kanske problem, som
gör att man inte fysiskt kan
ta sig ut.

Därför gäller det att leva nu. Inte ligga i dvala framför en tv.

Min radio, som är en JR GX8,vilken jag köpte för
5 år sen
i USA fungerar som vanligt perfekt.
Det har inte uppträtt
det minsta problem med den.

Med tanke på hur mycket jag flyger och hur jag
tänjer
gränserna med min utrustning, kan jag inte
kräva mer.

Jag har under alla flygningarna inte haft en enda
felfunktion
på radion.
Endast en felfunktion som inte kan härledas

till min JR, utan det var en kontakt som gled isär,
min Spirit flög  i 125 km/tim genom ett träd,
som förpassade
modellen till konfetti på branten
framför hanget… eftersom strömmen var väck
från mottagare  och servon.

Efter 1.5 timma landade jag för att byta kamerabatteri…
som jag naturligtvis glömt hemma…

Men jag fyllde på med vätska, tog en liten promenad och
plåtade lite växtlighet och var sen beredd att starta igen.

Modellen har två miniservo och en kinesmottagare.
Acken är 2 celler LiPO på 1200 mA, vilket borgar
för många flygtimmar.

Hur som helst så landade jag min modell nere vid
fortet,
där det finns fria ytor och då var klockan 1545.

Jag hade, trots ingen vind vid ankomst fått nästan
4 timmar
i luften. Dessa 4 timmar hade dragit mindre
än 250 mA ur acken då jag laddade upp den hemma. 

Vevar du inte för mycket med spakarna, då spar du ström.

Naturligtvis ska din modell därför alltid vara vältrimmad.
Det viktigaste är rätt tyngdpunkt, rätt anfallsvinkel på
vinge och stabbe och linkage som funkar lätt och utan
glapp.

Det är mina modeller.

Jag tog bilder med min Mobius, vilket då det gäller
stillbild
naturligtvis inte kan jämföras med bilder
från nån av mina
systemkameror, men med tanke
på Mobius storlek och pris
är det ok.

Vad gäller videofilm från Mobiuskameran,
har jag inget att klaga på.

Det finns en film längre ner. Inget avancerat utan bara
filmat rätt upp och ner från nosen på modellen.

Häng med mig under min fina flygdag på Platån !

 

 

 

Ja, jag vet. Jag ska fixa till den fula nosen…

Du ser…0.8 m/sekund.

 

Little Queenie

 

Räddning in på kanten efter startförsök

Räddning nummer 2.

 

Du ser,  att jag möts inte av  ett brusande hav direkt…

Turisterna sliter marken…

Ut mot det det förmodade lyftet.

Little Queenie med ca 100 cm spännvidd och vikten 370 gram.

Här passerar jag synvallen eller …

 

Det blommar nu.

Efter 1.5 timma i luften.

Litet är inte större

Slut för idag !

 

 

 

 

 

 

 

STORSEGELTRÄFF MED IGG OCH MASKINBYGGARTRÄFF PÅ ÅLLEBERG 29 – 30 JUNI

 

 

 

 

 

Gillar du stora och fina segelmodeller,

eller fina mekaniska konstruktioner ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

IGG Sverige anordnar en träff på Ålleberg för piloter
med storseglare. Personligen vet jag inte hur stor en
modell ska vara, för den ska få epitet “Storseglare”…

Jag har besökt flera av  Ållebergsträffarna som åskådare
och det har varit en trevlig upplevelse både vad gäller
flygningarna och den sociala samvaron.

Ett besök är en fin upplevelse.

Dessutom kan du besöka Segelflygmuseet och ramla
bakåt i nostalgin.

 

 

Samtidigt genomför Maskinbyggarna sin träff.

 

 

 

Om du vill beundra makalöst fin mekanik i form av
modellmotorer, mekaniska maskiner, modeller av
stridsvagnar, bilar och entreprenadmaskiner, då ska
du komma till Ålleberg kommande helg  29-30 Juni.

Du kommer inte att ångra dig.

Ålleberg en av flygets grundpelare i Sverige, med en historia
från tidigt 40-tal.

Vi ses på Ålleberg !

Här lite länkar:      

     IGG Sverige.

     Maskinbyggarna

     IGG  Ålleberg

INGET SÄRSKILT FLYGANDE I DAG…

 

 

 

 

 

…men 2 timmar termik med Avan fick jag.

 

 

 

 

 

 

 

Det var varmt i dag onsdag. Vid framkomsten till
mitt flygställe var det 24 C. Troligtvis var det upp mot
26, då jag åkte hem.

Eftersom jag aldrig får nog av flygning, tog jag min
Ava
en tur i den snåla termiken.

Det var inversion och luften var genomvarm, vilket
påverkade
förutsättningarna för adiabatik negativt.

Jag försökte under 5 uppdrag till 50 m, men ingen
anslutning.

Slutligen drog jag till 100 m och då fick jag en svag
och
trasig blåsa.

Den bättrade sig och det var lätt att klättra med flata
lugna
svängar.

Det gäller att under dåliga förhållanden att flyga
noggrant.

Inga stora rörelser, låt modellen bestämma, då du
trimmat
den.
Ju mer du vevar med spakarna, desto mer motstånd

och desto sämre stig. Såedemede !

Två timmar fick jag i termiken och eftersom jag
saknade
min vanliga Biltema flygstol och använde
en annan stol
var det inte bekvämt att sitta.
Annars hade jag njutit av situationen ytterligare
2 timmar.

Min HyperAva närmar sig nu 870 timmar i termik
…minst, för jag slarvar ibland med loggningen.
Förhoppningsvis kommer jag att nå 900 timmar i
termik inom 3-4 veckor.

Till vinterna ska jag göra  grundöversyn på min gamla
HyperAva från 2009.
Så till  våren 2020 kommer den att vara som ny.

Det blir ny stabbe med bättre Re-tal genom större
sidoförhållande,  vilket kommer att medföra, att det
inducerade motståndet minskar, vilket ger bättr
egenskaper
för modellen.

Jag hade min Mobius på solglasögonen och det
blev 19000 bilder….ja, den tar ju 4 bilder i sekunden.

Efter lite snabb… sortering blev det dessa kvar;

Håll tillgodo, men det blev bara bilder på två starter
och två landningar…

 

Halo runt solen. Iskristaller tjänstgör som prisma.

Volvo T 35 omkring 1956-1959 ? Nån som vet om min googling stämmer ?
Går lika bra, som då den var ny enligt ägaren.

Ser du min flygstol…obekväm jämfört med Biltemastolen.

Grönskan är på topp nu och blomningen har börjat.
Går du ut i naturen hör du hör det knakar , knäpper
och knispar,  då växtligen rakar iväg mot skyn !

Flygplansläpp…

 

 

 

 

 

 

 

 

Om du undrar,  varför jag landade här, berodde det på, att jag pratade
med lantbrukaren,  som vände sin nyslagna vall.
Så går det, då man
inte är uppmärksam..och släpper modellen ur blickfånget.
Dock ingen skada skedd på modellen, så jag startade härifrån igen.

 

Mina vingar krokiga…det beror på förvrängningar i min kamera.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KUNGSBACKA LINTRÄFF 2019

 

 

 

 

Här får du resten…

 

 

 

 

 

 

 

Naturligtvis tog jag en massa bilder, men jag kan inte
presentera all utan bara en bråkdel…fast det blir ju en del.

Denna posten innehåller “Allmänt” och hembyggda motorer.

Jag kommenterar ,  där jag vet något, för jag vet,
att du kan mer, än vad
jag kan !

Här kommer den sista skopan med bilder från Linflygträffen
I Kungsbacka 2019 från mig i alla fulla fall !

Håll tillgodo !

 

Hembyggt

Rejält vevhus

Till höger Lars-Erik Fridström från metropolen Anderstorp.

Lars-Erik ska starta sin diesel från cirka 1947…

  Lars-Erik under startförsöken

Ännu ett hemmabygge. Är det Hannes Illipes replika av en Mills ?

Hannes senaste hemmabygge.

Ordning och reda…men “grenröret”…ligger illa till vid en smäll…

Intresse, hängivenhet och kunskap = En egen byggd förbränningsmotor

Från vänster om jag förstår det rätt
tank, motor,varvräknare, tändsystem, voltmeter och 2 LiPo-celler.

The real McCoy

  Lars-Eriks fina diesel.

Två modellflygintresserade bröder från Norrland tror jag …

Att fotografera en ladusvala…

…är tio gånger svårare…

…än att plåta…

…en linkontrollkärra !

En Weatherman har viss likhet med en glidflygande svala…

Ett kit från 50-talet. Jag hade ett liknande från Veron.
Det var förhållandevis dyrt. Synd man inte har det kvar.

Här lite olika modeller…

 

 

En klassiker.

Jag minns min första Enyamotor. Som jag köpte 1960.
En o9. som drog runt mina linkärror otaliga varv och
där kubikmetrar jord passserade motorn, som ett resultat
av dåliga landningar. Men den smattrade glatt vidare.

En erfaren Webra 1.5 cc. Ännu en klassiker,
som fortfarande går relativt lätt att komma åt
ny i kartong till bra pris.

 

Mycket flugen…då ser en modell ut så här.

De snyggaste linmodellerna är de som inte flygs…?

 

 

Ingvar Nilsson pustar upp sig…i sin nya hatt

.

En besökande modellflygare, som fick ett porträtt, då han
kollade min GoProkamera, som var inställd på 4 bilder i sekunden…

Fenan riktad så modellen styr ut ur cirkeln
i stället för att skära in och slacka linorna.

Webra power. Jag minns min första Webra Mach 2.5…
Där var ös i den.

Tornado proppar…visst jag minns och likaså Paw dieslar
från England
som vi köpte hos Tomas i Värö.

 

 

Undrar om dessa dekalerna finns hos Biltema ?

Motvikt på yttervingen på en linmodell;
En gammal järnfemöring eller ?

LINFLYGETS EKVILIBRISTER

 

 

 

 

…är de duktiga stuntflygarna …

 

 

 

 

 

…Ove Andersson, Sveriges meste Mästare och Alf  Eskilsson.

De visade sin imponerande förmåga att flyga en linkärra vid
meetinget i Kungsbacka.

När man ser dessa proffs flyga, blir jag djupt imponerad.
Man flyger rörelser, som jag tycker, man inte borde kunna.
Men det är, för jag är en förstockad radioflygare.

Då Alf med sin Nobler dyker rakt ner mod marken
för att under sista metern under bråkdelen av en sekund
övergå i planflykt, då tänker jag: Hur hänger piloten med  ?

Detta flygande kräver blixtsnabba reaktioner och genuin
erfarenhet. Samtidigt som piloten måste bevara sitt lugn
och hålla huvudet kallt.

Då Ove ska flyga,  ser man han är ett fullblodsproffs
på linflyg.
Han har fina flygplan, han har ordning på sina grejor
och han följer sina rutiner under förberedelser och
flygning.

Frågan, som väl ingen kan besvara, är hur många
varv Ove har snurrat i lincirkeln under ett mer än
50-årigt modellflygliv ?

Det blir några varv. Hans perceptioner och balans inte
minst måste vara
skärpta maximalt, för han ska kunna
genomföra
ett flygpass med den precisionen han besitter !

Ove berättade, han ska bygga en semiskala? av
en Mustang P-51B, vilken var en kärra, som nödlandade
i Sverige under kriget.

Vi som studerat Oves byggen,  kan förvänta oss något
riktigt fint, det är jag övertygad om.

Alf är en eldsjäl för linflyget och jag fick honom
förra året att montera en av mina Mobius videokameror
på modellen, då han flög,  för att ge betraktaren en aning,
om hur det är att flyga stunt.

FIlmen la jag på YouTube och många har sett på den
och bäddat in den. Klicka på länken, så kan du också
kolla Alf,  då han hanterar sin stuntmodel i lincirkeln.

Jag vill framhålla än en gång, att det är svårt att plåta
en stuntmodell i luften, som gör rättvisa åt piloten.
Därför vill jag gärna ha med något av miljön,
för att
ge en bild av relationen mellan modell och
omgivning.

Jag lyckas inte alltid, men spänn fast dig i stolen,
ta om det behövs ett sjösjukepiller och flyg med Alf !

Jag kommenterar inte bilderna för jag hoppas,
de ger en levande bild av de två piloterna och
deras hobby !

 

 

 

 

Piloten och hans modell…
Noli turbare circulos meos !

Ares är son till Zeus och Hera. Han kallas för krigets gud,
men egentligen är han stridens och blodtörstens gud.

 

 

 

Stuntmodeller försedda med klaff kopplat till höjdrodret,
för att öka modellens vändbarhet i loopingplanet.

 

 

 

 

Ser du…lite höjdroder och noshjulet har just lättat.

 

 

Förlåt en okunnig, men är detta en “Chevelle 2000”, som Ove flyger ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alf flyger sin “Nobler”. En synnerligen klassisk modell.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

WEATHERMAN SPEED KUNGSBACKA

 

 

 

Min sista? post om Weatherman Speed, Kungsbacka 2019.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag fick en kommenar  av Ingvar Nilsson med lite uppgifter om ovanstående flygare;

 

Hej!
Jag rabblar upp namnen på Weatherman-gruppbilden.

Stående från vänster:

Göran Olsson, rutinerad speedflygare och internationellt känd,
inte minst för sin allomfattande hemsida som börjar:
My initials are GO Göran har kommit ända från Stockholmstrakterna
– MFK Red Baron.

Anders Hellsén, Stuntflygare (F2B) som haft en liten paus i
stuntandet
men som åter är mycket aktiv inom linflyget.
MFK Snobben ligger i Blekinge

Ingemar Larsson, internationell domare i lin-combat (F2D)
bosatt i Vänersborg.

När han inte är ute och reser i vida världen så kommer
han till Kungsbacka
och sätter nya rekord. Flyger även Minispeed,
Semi-speed, ja det mesta som
går fort…

Kaj Johansson, västeråsare som brukar synas tillsammans
med Ove Andersson

Johan Larsson, har sopat mattan de flesta combatflygare i
Norden och en
massa juniormästerskap. Bor i Göteborg
numera sedan han passerat
juniorstadiet. VÄnersborgs MFK

Ingvar Nilsson, jag själv, mångsysslare. Flyger även
friflyg med gummimotor
och segelmodeller. Tillhör det
absoluta bottenskiktet i alla tävlingar.

Ingvar Niklasson, motorbyggare, flyger mest radio,
men flyger även
sin hembyggda Mills i klass 1. Kungsbacka.

Emil Palm, lovande stuntflygare, junior bor i Lindome

K N Ä S T Å E N D E från vänster i bild:

Torbjörn Lundgren, MFK Snobben i Blekinge. Jag vet
inte mycket
om Torbjörn men han är en jäkel på att tanka
– tror han flög 30 varv extra
… eller kanske ännu mer
Alltså – det är väldigt retligt att om man
skall flyga
9 varv och motorn stannar efter 8,5 varv…

Micke Palm, vår startramps anfader, Bor i Lindome.
Stuntflygare (F2B).

Mycket aktiv

Sven-Erik Martinsson, Fjärås (ja alla pepparrötter
kommer därifrån)
litet söder om Kungsbacka.
Mångsysslare som alltid är med och
hjälper till.
Sven-Erik brukar fixa kaffet… vill minnas att han även

kört lin-båt för jättelängesedan.

Kauko Kainulainen, AKMG Göteborg. Har flugit stunt
i många år,
stor kännare av Juhani Kari som var mycket
framgångsrik Stuntflygare.

Kaukko lämnar inget åt slumpen – ytterst noggrann,
vet mycket om
motorers portning.

Ola Lindgren, Kungsbacka, har ett förflutet med litet
större motorer…

mycket aktiv och vill gärna att vårt fält skall vara
välklippt och lägger
mycket tid på att gräsklipparna fungerar.

Bästa midsommarhälsningar // Ingvar

Detta är troligtvis det sista om Weatherman Speedtävlingen.
Kanske jag hittar några fler bilder jag publicerar, men den
dagen
den glädjen…

Som vanligt kommenterar jag inte bilderna, eftersom jag
då skulle
avslöja min monumentala okunskap om linflyg.

Jo,  jag flög lina då jag var 10-16 år gammal, men om jag
skulle
klara det idag ? Tja, den som lever får se.

Vad gäller gruppbilden, är jag säker på, att Ingvar Nilsson
skickar
mig namnuppgifter och dessutom den officiella
resultatlistan
från Weatherman Speedtävlingen i
Kungsbacka 2019.

Hoppas det kommer många nya piloter nästa år och
det har
vi anledningatt hoppas på, då vi märker intresset
är stort.

Vill du veta mer om detta med linkontroll och Weatherman
Speed,  så kan du kontakta Ingvar Nilsson. Du kan säkert
få tag i honom
via mail eller telefon.
Jag lägger inte ut andras adresser på
min blogg med hänsyn
till spammarna och alla webcrawlers.

Nu får vi ge oss till tåls ett år,  innan vi drar till Kungsbacka
igen för att skåda Weatherman Speed” lintävling.

Ett nytt lass bilder…och jag har kanske publicerat någon
av dem förut, men det får du stå ut med !

Men det kommer mera om SMOS träff i Kungsbacka,
så häng på låset !

 

 

 

 

 

 

 

Är det en gräshoppa på stiftet ???

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inför utdelningen av diplom.

En välförtjänt vinnare : Ingemar Larsson från Vänersborg

 

Rekordtabell och resultat från
Kungsbacka Weatherman Speed 2019.

 

WEATHERMAN SPEED KUNGSBACKA

 

 

 

 

 

Å här kommer del 2 från Kungsbacka !

 

 

 

 

 

 

 

Som jag sade i förra posten…jag har mycket bilder
som jag vill visa.

Tekniken jag oftast använder då jag plåtar rörliga
föremål är 1/4000 dels sekund slutare, automatisk
bländare och kontinuerlig hi-speed tagning.

Då är sannolikheten relativt stor, att några bilder passar
mitt ändmål. Nackdelen är, att man får många bilder
att editera. Men man lär sig genom rutin, så det går
fort att sålla bort icke önskvärt.

Här kommer fler bilder, vilka beskriver de tävlande
och deras flygande i Weatheman Speedtävlingen.

Jag hoppas bilderna skapar en känsla hos dig, så
du kan förnimma,  hur det är att flyga linkontroll.

Lasse Larsson från MFK Sländan berättade en viktig
nyhet för mig i alla fall och det var att friflygarna
hade fått tillstånd för sin tävling på Rinkabyfältet
i slutet av Juni !

 

Rinkabyfältet har ju varit en nogo-zon för modellflygare
under ett par år, vilket ställt till förtret för utövare
av modellflyg.

Således har SMOS varit tvungna att förlägga sina
tävlingar till Bollerup, vilket har varit ömsom vin och
ömsom vatten.
Rinkaby är ur alla synpunkter
den optimala platsen
i södra Sverige för friflyg.

Jag förutsätter styrelsen och ordföranden i SMOS nu
jobbar,  så vi SMOS, kan hålla vår mästerskaps-
tävling där …

Eftersom vi varit hänvisade till Bollerup, har vi varit
tvungna att avvakta tills skörden är tagen i slutet av
augusti. Det är den absolut sämsta tidpunkten för
friflyg med hänsyn till väder. Bästa väder har vi
erfarenhetsmässigt i slutet maj till slutet juli.

Så här gäller det att jobba snabbt för att få till
flygning för oss på Rinkaby.

Om de moderna friflygarna får flyga, kan jag inte
se att myndigheten kan neka SMOS ungdomen
att få tillträde till Rinkabyfältet.

Så Bo-Eskil, nu jobbar vi hårt för en tävling i
juli !

Deomdetta.

Nu blir det Weathermanbilder i parti !

Enjoy !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

WEATHERMAN SPEED, KUNGSBACKA 2019

 

 

 

 

 

 

Weatherman Speed och linflyg i strålande väder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som tidigare nämnts hålls en linkontrollträff i den aktiva
klubben i Kungsbacka varje år.

Tävlingen heter Weatherman  Speed och genomförs med
en enhetsmodell som heter “Weatherman”.

Antalet deltagare ökar för varje år, vilket är glädjande och
som stödjer linflygets utveckling i Sverige.

Tävlingen gynnades av strålande väder, som vanligt,
vill jag säga med många deltagare och besökare.

Förutom tävlingen är det flugning med linkäror av olika
klasser som gäller.

Att se vår meste mästare Ove Andersson flyga sina
stuntmodeller
väcker i alla fall hos mig frågan;
Hur hänger han med i sina reflexer

då han flyger det för oss okunniga svåra programmet ?

Jag har under de år jag besökt Kungsbacka aldrig sett en
krasch med en Nobler eller liknande.

Det är kanske 50 års erfarenhet av linflyg som bäddar med
rutin och kunskap…

Ove berättade att han ska bygga en semiskala stuntkärra
av Mustang P-51B. Det ska bli spännande att se den.

Nu vet jag,  att mina besökare vill ha bilder och jag har
massor från Kungsbacka, som jag editerat. Du ska vara
medveten om, att det är svårt att plåta en förbipipande
linkärra…
Det blev så många bilder, att de måste publiceras i flera
poster.

Bilderna är utan kommentar, då jag är säker på, att du som
kollar har bättre kunskap,  än vad jag har om linflyg…

Så sitt i stolen och häng med i linan !

Jag fick en kommentar från Ingvar Nilsson , som var informativ
och jag klistrar in den här.

Ingvar skrev:

Åhhhh vad bra bilder du lagt upp Mats!

Ja denna linflygkontrolloldtimerträff var 14:de gången.
Till skillnad från amerikanska SAM – Society of Ancient
Modellers – så har den svenska oldtimerflygföreningen
SMOS som syfte att dokumentera och bevara ALLT
modellflyg.
I USA har man hårdnackat hållit fast vid vattentäta
skott mellan olika huvudgrenar inom modellflyget.

För att tala om Weatherman – detta har blivit otroligt
populärt, och de nordiska reglerna är ytterst generösa
– proxyflygning (alltså någon annan flyger din modell)
och det är väldigt socialt –det finns en massa olika klasser
som bestäms av motorstorleken
. För alla klasser utom KLASS ETT som är själva ur-
-ursprunget gäller att motorn skall vara kommersiellt
tillgänglig och vi har ljuddämparkrav motorer större
än 1,6 cc Klass TRE och uppåt –för glödstift, för diesel
är nog gränsen högre har jag för mig.

Varje klass flygs ett visst antal varv och varje klass har
bestämd linlängd.
Man har tre startförsök. Man får starta med olika
modeller varje gång eller samma.

Klass ETT skall ha Mills 1,3 cc diesel. Detta är den
enda klass där en hembyggd (alla har väl en liten
svarv i hobbyrummet??) replika . Jag flyger med
en original-Mills från 50-talet och det är precis
att det går att flyga runt med den – så det är inte
så mycket “SPEED” här.

Hur tävlar man nu då?

Jo – vi har en rekordlista som hela tiden uppdateras.
Vi räknar ut våra bästa tider och räknar om
till procent av gällande nordiskt rekord.

Jag – jag har en halmhatt på mig på bilderna – flög
klass 3D.
Diesel Webra Winner 2,5 cc – en snäll och lättstartad
gammal goding. Ja detta är ju ingen riktig “speed
fullblodsmotor”.
Jag blev 12 av 13 startande med 62,3 rekordprocent.

Ett nytt rekord sattes – det var vår tävlingskoordinator
och eldsjäl Ingemar Larsson från Vänersborg. På bilderna
har Ingemar illgula varselbyxor med svarta fält och
svart keps.

Jag lägger nog fler kommentarer vartefter Mats
portionerar ut foton.

För den som vill se linflyg så brukar vi träffas varje
tisdag från 16-17-tiden och framåt för att flyga om
nte vädret hindrar oss.
Det är lätt att hitta INLAG i södra infarten till Kungsbacka –
precis mellan ån och järnvägen.

Sommarhälsningar // Ingvar Nilsson, Borås

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Å nu blir det filmtajm …

 

 

NU PÅ LÖRDAG, ALLTSÅ DEN 15. JUNI…

 

 

 

 

avhålls Linflyg, OT-RC och Motorträff

i Kungsbacka vid klubbens fält.

 

 

 

 

 

På Kungsbacka MFK:s fält anordnas traditionsenligt en
modellflygträff
nu på lördag den 15. Juni av SMOS.

Det flygs OT-lina, man tävlar med Wheatherman Speed
och hembyggda och
gamla modellmotorer demonstreras.
Dessutom får vi vi inte glömma den sociala samvaron.
En avslappnad tillställning som ger ett trevligt minne.

Här är Kungsbackaklubbens hemsida.

Här kan du se bilder och intressanta videos från
förra årets träff.

Eller här.

Man flyger oavsett väder. Alla välkomna !

Åk hit och återuppliva dina linflygminnen från den tid,
då du var ung på 50- och 60-talet :=)

 

Sveriges meste mästare…

Wheatherman Speed


 

 

 

 

Hoppa in och häng med en runda i en stuntkärra !

 

ALLT SOM BEHÖVS…

 

 

 

 

…är 1 – 2 sekundmeter vind och en Spirit Elite…

 

 

 

 

 

 

b

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SHOOT OUT WEST 2019

 

 

 

 

Nu närmar sig årets modellflyghändelse den 4 – 7 Juli

 

 

…vilket är ShootOutWest på Ålleberg. 

Det första av förhoppningsvis många shootouts
genomfördes förra året och var en odelad succé.

 Ålleberg, är en av flyget i Sveriges klassiska platser.

Här finns det kunskaper och tradition i en vacker miljö.

Förra året var det många besökare,  som umgicks
och flög.

Den sociala samvaron är en viktig sak förutom flygandet.

All info om ShootOutWest 2019 kan ni få här.

Här mer info.

Vi ses !

Här kan du kolla väder Ålleberg;


Yr.no de närmsta tre dygnen och
live  väderstationen vid Ålleberg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

GOPRO – IPHONE – 2.4 GhZ RX….

 

 

 

 

 

…testa inte det !

 

 

 

 

 

 

I Goprokameror finns, som i så många andra enheter
inbyggd WiFi, så man via sin telefon kan kommunicera
med kameran.

Jag har provat det hemma och det fungerar,  dock med
en viss fördröjning
i överföringshastigheten.

Räckvidden mellan telefon och kamera är inte överväldignde,
men uppe i fri luft borde räckvidden vara ok.

Alltså, jag monterade min kamera på min Ava, parade ihop
min telefon med kameran, kollade att det fungerade att styra
kameran med mobilen. Allt funkade ua.

Start och iväg i en stigning till 100 m. Allt gick utan anmärkning
och jag såg i telefonens display det kameran såg.

Kameran spelade in video och jag beslöt att skifta till stillbild.

Då hände det; Modellen i en okontrollerad störtspiral, totalt
opåverkbar med sändaren. Tiden går fort då en modell är på
väg mot marken i full speed, men jag hann föreställa mig min
kära Ava som en hög med splitter på marken.

Jag slog av telefonens GoProApp, eftersom det borde vara
orsaken till min utstörda mottagare.  Tursamt hade jag
tummen på den knapp, som stängde av appen i telefonen.
Det var ren tur.

Så fort appen stängdes av,  återvann jag kontrollen på min
modell, vilken jag snabbt landade, för jag ville ju veta vad
som skett…
Tid från det min mottagare slutade funka, tills jag fick kontroll
var ca 5 sekunder…

Så mycket förstod jag,  att WiFi från kameran påverkade min
2.4 gHz mottagare.

Då jag kollade installationen så kunde jag konstatera att
kameran satt ca 10 cm från en av de yttre antennerna till
mottagaren.

För att återskapa ett eventuellt problem, lade jag min Ava
på en kulle och gick 100 m därifrån. Kollade att sida/höjd
funkade ua.

Sen skickade jag ett kommando från telefonen och genast
gick
sida och höjd till ändläge !

Done deal, jag hade funnit problemet.

Varför WiFi på kameran slog ut min mottagare ?

Kamerans WiFi gör att kameran kommunicerar dubbelriktat
med min telefon. Det betyder kameran sänder och tar emot.

Eftersom kameran kostant sänder en bild eller video till
telefonen
ligger det en fältstyrka rakt in i min mottagare
för rc eftersom kameran var så nära mottagarens antenner.

Med tanke på kvaliteten på  de ingångsfilter som sitter i
våra rc mottagare flyger
HF rakt igenom in i
MF burkarna och sen är det kört.

Men under min videofilmning hände inget….
Först då jag gav ett kommando
till kameran från min
telefon gick roderna till ändläge.

Varför så ? Jag har ingen aning. Skickar du bild har du
en modulerad
signal precis som då du ger ett kommando.
Men av någon anledning
blir mottagaren utstörd,
då den får en order att byta mode.

Ja, detta var min erfarenhet, som jag ville delge,
om någon till
äventyrs vill ha sin kamera fjärrstyrd från
en mobil.

För egen del lägger jag dessa experiment på hyllan nu.

Min modell vill jag inte riskera.

Min HyperAva fick i dag nästan 3 timmar i fin termik.
Termiken försvann då kallfronten kom med heltäckande
molntäcke, sjunkande temperatur och vind vridande från
syd
till sydväst.

Min radio är en JR GX8, som aldrig berett mig svårigheter.
Jag flög idag mycket långt ifrån mig och mottagaren missade
intet .

såedemede…

Här har jag just parat ihop min kamera med min Ifåne, som ligger på vingen.

Det är härligt grönt nu tack vare regnen. Senaste natten fick vi 15 mm.

På förmiddagen hade vi cubildning med utbredda termikområden
med kry korkverkan.
Bilden mot söder.

Inne över land riktning österut hade vi Cu-Congestus.

Här kommer kallfronten med sina moln vid 12-tiden.

Där jag flög, hade cu-molnen en märklig form,
vilken brukar inträffa,  då det är läge för åska.

En ensam sånglärka flög och hävdade sitt revir under intensiv sång.

 

 

DU ÄR ALDRIG ENSAM…

 

 

 

 

 

…på ett hang

 

 

 

 

 

 

 

 

Därför du kan alltid förvänta dig sällskap i någon
form.
Mitt sällskap under min flygeftermiddag var den
trogna tornfalken, flera ormvråkar och en glada.

Tyvärr flög de långt från mig, så jag fick inte de
bilder jag ville ha. Men de visar, att ensamhet är
inget jag känner då jag  är ute i naturen för att
uppleva modellflyg !

Då vädret var fint för termikflyg, ca 4 m/sek VNV
drog
jag till ett av mina flygställen, där det normalt
sett, är
utmärkta förhållanden för både termik och
hang.

Hanget är ca 12 – 20 m högt och ligger 7 km från
Kattegatts kustlinje. Vi är inte speciellt utsatta för
sjöbrisen här.

Jag monterade min Ava och förstod efter några
minuter
hur läget var i luften. Vid hanget skapades
tidvis starkt
hanglyft  och gick man ut från hanget
hade man lyft upp
till ca 50 m höjd.
Men lyftet var inte jämnt eller laminärt.

För att komma över problemet klättrade jag med
min Ava
upp till lite höjd, 120 m, där det var möjligt
att få kontakt
med stabil termik.

Väl i termiken var det enkelt att hålla sig uppe.
Det lyfte över stora områden och jag hade som mest
4- 5 m
i stig. Alltså kry korkverkan.

Sittande i min stol fick jag mer än 2 timmar i termiken
under
en flygning, då jag kunde flyga fullständigt
avslappnat. Som vanligt…hade jag min GoPro monterad
som tickade 2 bilder i sekunden. Bilderna blev suveräna
och jag är helnöjd med kameran,  efter att fått em riktig
service på kameran nere i Tyskland.

Efter en kort paus, parkerade jag Avan på marken
och tog fram
min mycket lätta segelmodell med ca 1 m
spännvidd och med vikten
390 gram.

Min avsikt var att kasta ut på hanget, ligga där och
kana för att
sen kunna sno åt mig en blåsa, som kom
rullande över åkrarna.

Vid framkomsten till hanget borde blåsan släppa
från marken,
vilket kallas orografisk utlösning.
Alltså då blåsan puffar upp
då den får en uppåtriktad
rörelse på grund av ett terränghinder.

Vinden,  då jag kastade ut,  hade ökat till 5-7 m/sek
och den kom
från nordväst, vilket är snett på hanget.

Det var turbuent och min modell tycktes fladdra iväg
som ett
asplöv…

Jag testflög hanget och det bar i hela dess längd.
Då en blåsa var på gång, antingen ute på åkrarna
framför hanget,
eller just vid hanget, var det ganska
enkelt att hänga med. Den nästan kontinuerliga
ankomsten av termikblåsor, eller ska vi säga
varmare luft, det gjorde emellertid,  att lyftet på
hanget stördes.
Den laminära vinden mot hanget hackades i
bitar, då det var så termiskt väder.

Jag behövde inte kurva med min lilla modell,
utan jag kunde
ägna mig åt delfinflygning rakt
fram. Att komma högt var enkelt.

Nu är ju modellen så liten, bara 1 m spännvidd,
så jag ville inte
klättra för högt. Vidare hade jag inga
aerodynamiska bromsar att ta till, om det krävts
för att bli av med höjd.

Mitt lilla flarn flög jag med i 1 timma och 5 minuter.
Sen landade jag. Inte för jag behövde det av höjdbrist,
utan
för jag hade ryggont, då jag inte hade med min
flygstol ut.

Det var längesen, jag flög med en så liten modell på
ett hang.

Om det är roligt med en liten modell på ett litet hang ?

Njae, jag tycker man flyger på liten yta på hanget,
men för den som vill träna upp sina reflexer,
så är det ett
bra sätt att förbättra sin flygskicklighet !

Förutom mina modeller i lusten hade jag sällskap av den
lokala tornfalken och en ormvråk under en stor del av
min flygning.
Tornfalken har häckat vid hangets norra del  i flera år
och känns som vore den  en gammal bekant.

1245 startade jag och 1615 landade jag, packade ihop
och for hem.

Bilderna som följer är klippta från en video, som jag
tog med
min lilla Mobius.

Hoppa ombord och knyt fast !

 

Min enkla termikmodell. När inget annat funkar så…

Klart för utkast.

Gå !

Även det enkla flyger. Utan kevlar och kolfiber.

Balansering på ett inlandshang är bra reflexträning.

Jo det är turbulent…

Som synes torradiabatik i dag.

Landning nummer 1.

 

Ibland önskar jag, att jag haft bromsar även på detta flygetyg…

Vinden var stark, därför är nosläget som det är…

…för att jag…

…ska kunna…

…trycka ner modellen.

Men här ligger hon.

Min revirtrogna tornfalk står och ryttlar 100 m bort.

Ibland kunde jag se dess vackra rostbruna rygg.
Fågeln är mycket skygg och försiktig.

Ormvråken. En av flera.

Fröjdas i den härliga grönskan !

 

 

 

videotime !

 

 

 

 

 

ETT MAIL KAN INITIERA EN DEL…

 

 

 

…då det vindlar sig vidare och…

 

 

 

 

 

 

…berättar en historia, som är okänd för de flesta.

I veckan fick jag ett mail från Thomas Nathansson,
vars adress nu är Filipinerna, där han njuter sitt liv
som pensionär och modellflygare.

Thomas hade en förfrågan om vilken gänga en model-
motor, som heter GHQ hade till sitt tändstift.

Eftersom jag är kompis med en av de i världen, som har
mest kunskap om modellmotorer, Sten Persson i Halmstad
skickade jag Thomas förfrågan vidare till Sten.

Jag fick ett mycket intressant och initierat svar av Sten.

Detta svaret tycker jag har ett allmänt intresse och det
belyser också på ett bra sätt, hur det var att vara modellflygare
under slutet av 30-talet och början av 40-talet.

Denna modellmotor vilka ju var  före glödstiftens tid
och hade
således tändstift och med allt det systemet kräver.

Företaget Champion, som finns fortfarande, tog fram
specialgjorda stift till GHQ-motorn.

Champions fabrik ligger i Toledo Ohio, vilket är orten
som fortfarande hyser en gigantisk flyg och modellflygshow
varje år.

Jag googlade runt lite och fann lite bilder vilka visar denna
märkliga motor, som förresten producerades i New York
av företaget med namnet GHQ. GHQ tillverkade också byggsatser.

Här kommer historien om gängan på en GHQ-motor berättad
av Thomas Nathansson och Sten Persson;

Här är Thomas mail till mig;

 

Thomas Nathansson

 

Hej.
Jag har också samlat på mig en del gamla modellmotorer.

Några gamla motorer har ju tändstift med en gänga på ca 10 mm
,andra har ju gänga liknande glödstift . Nu skall jag starta upp en
gammal GHQ,  men det stiftet jag har passar inte i gängan.
Vet du,  eller kan du kolla vilken gänga det skall vara?

Thomas Nathanson

 

 

 

Jag skickade Thomas mail till Sten och här kommer Stens svar;

 

Sten Persson

 

Hej,

Roligt också att höra att Nathansson inte lagt av,
trots det ljuva livet
i tropikerna.

Hans GHQ är en intressant motor på flera sätt.

Främst kanske för att den faktiskt var den första
massproducerade modellmotorn i
världen
(och inte Brown Junior, som man ibland kan se).

GHQ var en konstruktion, som togs över 1936 från en
annan firma,
som inte kunde få ekonomi i projektet.

Den motorn (Loutrel) var av hög kvalitet, men då
även GHQ-firman snabbt gjorde samma
erfarenhet
som föregångaren slog man av på kvalitetskravet och

satsade i stället på kvantitet och lågt pris.

En enorm mängd motorer tillverkades och såldes,
en del i form av monteringssatser.

GHQ’n blev modellmotorvärldens stora kalkon,
då den i levererat
skick var omöjlig att starta.

Då motorsamlarflugan många år senare grasserade
som värst och
amerikanska bensinmotorer stod högt
i kurs (och pris) kunde man
få en GHQ för $1.00.

Jag vet, eftersom jag köpte en till det priset.

Sedan hände något festligt: i USA blev det en utmaning
att komma
till OT-tävlingar med modeller med fungerande
GHQ-motorer i
nosen. De hade förstås fått innanmätet
utbytt, men behöll sitt något
rustika yttre och efterfrågan
– och därmed priset – på dessa
skrotmotorer ökade enormt!

Om Nathansson tänker köra sin GHQ,  antar jag,
att han som
“motor-man” har modifierat den på
lämpligt sätt, eller också har
en motor ur den allra
första serien, som lär ha fungerat som de skulle.

Detta blev en lång historia och även om det också blev
en tragisk
historia för alla de tusentals ungdomar,
som lät sina besparingar
gå till en GHQ, så är den
fascinerande!

Det finns en parallell med en amerikansk diesel,
men det får vi ta en annan gång innan jag
glömmer
frågan från Thomas.

Svaret är att den här motorn, liksom de flesta amerikanska
motorer
från den tiden, hade ett tändstift med gängan 3/8″.

Jag tror att Champion var först ut med dylika miniatyrstift och jag
har ett par motorer med stift av den här storleken.

 

 

Har någon av mina besökare på bloggen någon erfarenhet av
denna tjuriga och icke samarbetsvilliga mekaniska konstruktion ?

 

 

 

 

 

 

 

 

HÅHÅJAJA…INGET FLYGVÄDER…

 

 

 

 

…som lockar ut mig med en modell just nu.

 

 

 

 

 

 

 

Ibland sätter vädret en käpp i hjulet även för mig.
Trots jag är kroniskt flygsugen, finns det gränser.

Till exempel som det är nu med 10-12 m/sek VNV

Jag är ingen självplågare, som drar till HH för att
flyga hang
under rådande vind och framför allt rådande
temperatur.

Denna senvår har vi ca 10 grader.

Att modellflyga vill jag att det ska vara en positiv
och angenäm
upplevelse.

Inte att jag ska stå med rinnande ögon, genomblåst
med en modell galopperande i turbulensen på
Hovs Hallar.

Nä, jag bidar min tid för den kommer. Vi kan förvänta
ett
väderomslag om ett par dagar med markant höjning
av
temperaturen. Fast det innebär också nederbörd,
då olika
luftmassor möts och det bildas fronter,
som passera vårt land.

Men det gör inget att det regnar. Vi behöver få 500 mm,
för att våra grundvattennivåer ska återhämta sig.

Å andra sidan talade jag med en ägare av ett större
jordbruksföretag häromdagen och han sa att denna
våren
har vädret i de flesta avseenden varit perfekt.
Han tog just nu sin första vallskörd, som artat sig bra.

Håller sig vädret kommer nästa skärd av vallarna att bli
ännu bättre vad gäller protein, socker och andra
näringsämnen.

Så vad gör jag, om jag inte kommer ut och flyger ?
Tja, man kan ju alltid ladda ackar som terapi…men jag
föredrar att promenera eller cykla.

Så det blev en vända ner till stranden. Där jag i
strandskogen
såg att länsstyrelsen släppt ut hästarna i
området, så de kan
hålla ner beväxningen.

Om 14 dagar kan vi nog förvänta oss att se fårflocken,
som
är en utmärkt maskin att hållande nere slyn.

Ibland längtar jag efter en riktigt rejäl storm…
…därför det skapar möjligheter.

En storm transporterar upp nya fynd på stranden,
vilka brukar vara objekt att
fotografera, då de
stimulerar min och kanske betraktares
fantasi
med sin former och uttryckssätt.

Vi har haft liten kuling på sista tiden, men fynden
har varit
glesa vid Laholmsbuktens stränder.

Det jag funnit,  är något överraskande bärnsten.
Vad jag nu ska
ha det till…
Vill jag samla bärnsten,  gör jag det enklast vid
Ravlunda-
Kivikstrakten.

Vad man som betraktare märker, oavsett om det
varit storm
eller inte, är hur kusten ständigt förändras
genom hav och vind.

Mynningen av Lagan ser olika ut för nästan varje dag.

Dynkanten förändras genom vindens försorg. Den rasar,
eroderar ner och byggs på i ett ständigt Pater Nosterverk.

Det brukar alltid påpekas,  hur den stigande havsnivån
förstör
kusterna i de klimatängsliga journalisternas
reportage.

Jag har promenerat vid laholmsbukten i 44 år och
inte
märkt av de teser som klimatjournalisterna hävdar.

Men jag är ingen expert, bara en enkel iakttagare.

Hur som helst, i stället för flyg blev det promenad på
en enslig strand endast beledsagad av gråtrut och
förbisträckande
storskarvar.

Lite bilder blev det  oxå..

Har du lust så häng med och kolla bilderna !

 

 

 

Sandskummaren var märkbart fokuserat på något…

Två kvistar är mer än en stock…ja du förstår vad jag knyter an till.

Laholmsbukten mot Hovs Hallars näsa.

Den dubbelpucklade spetsnäsan låg och blängde…

Den större spetsnosade strandkotten på ständig jakt efter något ätbart.

“Hej, kom och ge mig lite hjälp” !

Jaha…du får själv artbestämma !

Bay Of Skulls

Lagans mynning i Kattegatt.

 

 

liten uppdatering…

 

 

Jag ändrade mig framemot eftermiddagen. Vädret bättrade
sig, vilket innebar mindre vind och temperaturen steg
till något behagligare läge.

Egentligen skulle jag bara ta en extra promenad i dag
vid stranden, men flygsuget var för starkt och då jag hade
min Spirit i bilen, fortsatte jag till Hovs Hallar.

Parkerade på en ganska tom parkering, förutom de
sedvanliga tyska
husbilarna förstås, monterade modellen
och promenerade ner
till Segeltorpshanget.

Vädret var soligt och vinden ca 5 m/sek rakt på.

Kan inte  bli bättre, så jag fick 2 timmar i luften helt
problemlöst.

Efter flygningen spankulerade jag omkring och tog några bilder.

Bilderna kommer här och de är tagna vid 16-tiden.

Så du ser…man ska aldrig säga aldrig …då det gäller modellflyg !

 

 

 

Först några bilder från stranden Laholmsbukten med större
strandpipare och en produkttanker på väg söderut.

 

 

 

 

Segeltorp

När vi var yngre simmade man ut til stenen och solade , då det var fint väder.

Naturen har startat upp…

 

Förgätmigej eller…

 

Havet indikerar ca 5.5 m/sek genom dess rörelser.

Minns ni när regeringen Palme förbjöd tillverkningen av maskrosvin…?

Havet vid Hovs Hallar antar ibland en medelhavsblå färg.

 

 

EN DAG I RADEN ELLER…

 

 

 

 

…tänk om något oväntat sker.

 

 

 

 

 

 

Jag har ett flertal gånger hävdat,  att de enda som anser
sig kunna förutsäga
framtiden är journalister och politiker.

I någon mån kan vi räkna in meteorloger i samlingen, då
de också har att framsvärja postulat om framtidens väder.

För egen del, med det aktiva liv jag försöker leva för att
skaffa mig positiva upplevelser, händer ofta det oväntade
som ett resultat av mina göranden. Det må handla om
modellflygeri
eller mina strövtåg i naturen.

Ofta…sker det något oväntat, vilket naturligtvis sätter krydda
på min tillvaro och gör den
intressantare och för mig i alla fall
meningsfull.

Jag tog en mycket lätt segelmodell, 400 gram
och åkte tidigt på morgonen och flög hang nere vid Tjärby.

Härligt väder med 2-3 m västlig vind, vilket är perfekt för detta
inlandshang.

Det borde,  trots svag vind,  att gå fint att kana på hanget
och invänta 
blåsor, som kom rullande över åkrarna och
vilka löste ut mot hangkanten.

Jag gick fram till kanten kollade att allt fungerade på modellen
och kastade
ut, för att omedelbart se min lätta modell pitcha upp
och hamna i en looping…på grund av att höjdrodret stod uppåt.

Varför det stod uppåt ? Det hade fått sig en smäll i bilen och oket
på servot
hade kuggat över.

Jag lät modellen loopa ett varv och hade den sen under kontroll,
men då var jag mitt över kronan på eken, så jag kunde inte komma
framåt då min höjd över trädet var 5 cm.

Under och efter modellens eleganta looping drev drev den bakåt
och lade sig
elegant tillrätta som en gammal trött örn längst upp
i en av de gamla ekarna vid hanget.

Förstå läget för mig. Jätteflygsugen, fina flygförutsättningar.
Allt detta drömmar som jag insåg sakta
krossades , då jag studerade
min i trädkronan häckande segelmodell…

Ok, landat i träd har jag gjort många gånger. Det sker,  då man
flyger under
kärva förhållanden eller om jag slarvat med
förberedelserna.
Inget att gnälla
över.

Problemet var enkelt att definiera: Hur får jag ner modellen ?
Det var gamla ekar,  som saknar
grenar nertill så klättra upp
var uteslutet.

Modellen satt perfekt inkilad och låst i grenverket, vilket sa
mig, att detta blir inte lätt att lösa.

Min uppfattning var,  att antingen låta den sitta och låta den
blåsa ner så småningom,
med de risker det kan medföra för
skador.

Eller så skulle jag försöka få ner den med ett kastlod och lina.
Jag hade inget kastlod och jag hade ingen lina.

Goda råd var inte dyra, men det stod  få möjligheter till buds.
Jag beslöt att
försöka åstadkomma något redskap, som kunde få
ner modellen, utan att skada dess mycket spröda konstruktion.

Vad hade jag i bilen som kunde tjänstgöra som lina ?
Tursamt nog,  hade jag
besökt Biltema och köpt 4 rullar eltejp.
Således drog jag ut 15 m tejp, vars ena 
ände jag fäste i ett träd.

Nu kom en innovativ ide, då jag tog fram min Ava jag hade i bilen.
Här fäster jag  tejpen i propellern och körde försiktigt igång motorn
och kunde
på det eleganta sättet spinna tejpen,  så den blev aningen
lik ett spunnet rep.
Dessutom blev den
starkare. Utrustad med detta hjälpmedel i vars
ände jag fäst en plastflaska fylld med lite sten, 
gick jag bort till
eken och skulle försöka fippla ner modellen utan för mycket skador.

Efter en mängd försök  fick jag linan,  där jag ville ha den och
genom ett fantasirikt manipulerande, 
fick jag modellen att rasa
ner… 1 meter.
Där den satte sig fast ännu värre än förut.

Hur som helst, efter 1.5 timmas idogt arbete fick jag med hjälp
av lite hopskarvade
grenar, min tejplina och flaskan  petat och
draget ner modellen.

Den kom ner med en enda skada,  vilket var ett litet hål i
stabben.

Så det var bara att kolla allt och  kasta ut igen och det resulterade
i en lång flygning på hanget. Vinden var svag men termiken var
stark.
Modellen flyger mycket bra om än något instabilt, då den är så
känslig för turbulens.

Det gick förvånansvärt lätt att gneta upp sig till vad jag anser
säker höjd. Sen var det bara att sätta sig lutad mot en av gravstenarna
på Litorinavallen vid kyrkan i Tjärby och bekvämt flyga.

Kom sen inte säg,  att inget händer,  då jag är ute med mina modeller.

Det känns mycket belåtet och på något sätt belönande,
att kunna åka hem
med en, vad som kunde vara en förlorad
modell liggande hel i bagaget !

Vid hemkomsten filosoferade jag,  att nu händer inte mer i dag..
tills en kvinna ringde och frågade, 
om jag kunde hjälpa henne
med hennes mobiltelefon.

Inte för jag är expert på androider, men man vill vara hjälpsam.

Jag högg i sten. Problemet var att hennes dokumentation över
telefonen  icke existerade !

Hon hade tre olika e-postprogram och operatörer.

Ingen av dessa anslutningar hade hon sparat lösenordet till..
Vad gör man ?

Hennes Facebooksida kunde hon inte logga in på,  då hon inte
noterat lösenordet. Att få tillbaka lösenordet är inte helt enkelt.

Hon bad mig para ihop telefonen med hennes wifi hemma.
Just precis, hon
hade inte noterat lösenordet till sitt nätverk,
vilket medförde ett febrilt letande efter lösenord i en kökslåda
med diverse lappar.

Hennes telefon 2 år gammal och   hon hade inga Pin- eller
PUK-koder noterade.

Kul om hon stänger av sin telefon och ska logga in på den igen….

Jag frågar,  vad hon gjort med telefonen och hon berättade,
att goda vänner
hade hjälpt henne med allt.. Håhåjaja.

Jag höll på i en timma, sen sa jag stopp.  Jag återkommer
med min laptopdator i morgon, 
så vi kan använda den
för att fixa nytt lösenord till hotmail.

Här ska du höra vad jag gjorde dagen efter för att försöka
komma
åt lösenordet till hennes Facebookkonto:

Jag gick hem till henne med en av mina laptopdatorer.

Där jag försökte logga in på hennes hotmail-konto eftersom hon
angivit ett Hotmail-konto i samband med reggningen hos FB.

Men eftersom hon inte hade lösenordet till sin Hotmail,
var detta
problem nummer ett. Jag kunde inte logga in på
hennes Hotmailkonto.

Klickade i att jag blivit av med lösenordet och angav min
e-postadress som arbetsadress under recoveryprocessen.
Fortsatte och ombads fylla i personliga detaljer för
kontoinnehavaren av Hotmail-kontot.

Dock vid sista frågan som skulle underlätta autenticeringen,
hade hon glömt den väsentliga uppgiften, vem som var
hennes bästa barndomsvän…

Detta innebär,  enligt Microsoft, att hon får vänta en vecka på
validering av hennes behörighet och identitet. Så om en vecka
får hon möjlighet att gå vidare och få ett nytt lösenord, så hon
kan logga in på Hotmail.

Men det är inte slut med det  än. När hon kommer in på sitt
mailkonto, kan vi försöka få tag i ett nytt lösenord till Facebook-
kontot. Det vet jag är krångligt.

Du får hålla med om, att det är enklare att skriva upp lösenorden
och användarnamnen i en anteckningsbok eller ?

Vi får se hur det går. Bäst att generalresetta  kanske.

Ja käre läsare, sådan var min torsdag,  då inget egentligen skulle hända…

Alla bilder mobius.

 

Min lilla seglare 390 gram…

Vikten på modellen 390 gram

Som ville häcka längst uppe i ekens krona…

Med lite improvisering fick jag ner modellen.

Den gamle och eken…

Tjärbyhanget.

En vacker plats

HUR LÅNGT KAN VÅR HOBBY UTVECKLAS ?

 

 

 

Föreställ dig denna modell 1980…

 

 

Hade någon trott,  detta var möjligt ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FORMULA 1 VÄRLDSMÄSTAREN NIKI LAUDA HAR AVLIDIT

 

 

 

 

 

En av de stora  i

F1 racing

har gått bort.

 

 

 

 

 

 

 

Förre tredubble Formula 1 världsmästaren Niki Lauda
har avlidit 70 är gammal.

Han avled efter en lång tids sjukdom.

Lauda var inblandad i en olycka i sin Ferrari på
Nürburger Ring, då hans bil tog fyr.

Lauda räddades med svåra skador och ingen
trodde han skulle
överleva.
Att han blev så bränd berodde på att hjälmen slets
av honom vid kraschen in i uppfångsnätet.

Efter 6 veckor  var han tillbaka  till
F1 racingen
vid Italiens Grand Prix.
Han placerade sig som 4 i sin Ferarri i Monza.

Han blev trots sin olycka världsmästare 3 gånger.

Efter racingen startade han ett flygbolag, Lauda Air,
vilket så småningom nu köpts upp av RyanAir efter
diverse turer.

Lauda var  en fullcertifierade trafikflygpilot.

De sista åren arbetade han som mentor för Mercedes
formula 1 team och ledde teamet till världsmästare.

Men verkligheten kom tillbaka till honom. Han hade
genomgått två njurtransplantationer, men hade trots
det
problem med njurarna och fick dialys.

För cirka ett år sedan genomgick han en hjärt/
lungtransplantation
då hans lungor hade blivit
skadade,  genom att han inandats
giftiga och
heta gaser vid sin crash.

Först tycktes allt gå bra efter den omfattande
transplatationen av de organ som sköter cirkulationen
i kroppen.

Eftersom vi alla visste, att Niki var en fighter,
som inte gav upp så lätt, var vi övertygade om att
han skulle klara även denna pärsen.
Rehabiliteringen tycktes gå utmärkt och vi nåddes
av positiva rapporter.

Men för en tid sedan drabbades han av influensa
vid ett besök i sitt hus  på Ibiza och detta initierade
en gradvis försvagning av hans kropp, som till slut
sammantaget med hans övriga diagnoser tog hans liv.

För oss som inte hade direkt info, kom dock hans
dödsbud överraskande.
Vi hade förväntat oss att se  den röda kepan som vanligt
i Mercedes depå under Formula 1 loppen.

En målmedveten och resultatinriktad människa har lämnat oss.

Här kan du läsa Om Niki Laudas liv.