Kategorier
Termikflyg

ÅRETS FÖRSTA “RIKTIGA” TERMIKDAG.

 

 

Solsken och termik…

 

 

 

…triggar min lust att termikflyga.

Efter en lång , i modellflygutövarens tycke, bedrövlig väderperiod tycktes denna dag kunna utvecklas, så vi suktande termikflygare kunde kunde få en flygdag.

Jag tog med min “Introduction”,  eftersom det är en ytterst lätt 3-m elseglare.

Min nya FrSky Tandem 20X skulle invigas. I modellen satt en “Archer” mottagare med telemetri.

Nu är det ju så, att ibland är tingen emot mig…

Då jag kom till mitt flygställe och efter att otåligt ha monterat, så testade jag…Motorn gick inte. Riva isär modellen och kolla. Aha, tänkte jag, det är trottelsladden från reglaget som lossat från mottagaren…Stoppade tillbaka sladden i mottagaren, skruvade på vingen och testade. Det enda propellern gjorde var ett sakta hackande.

Av med luckan och då såg jag, att en av sladdarna från motor till reglage lossat.

Aldrig får man vara glad eller ?

Tillbaka med sladden och nu funkade det, som det skulle.

Himmeln var vackert blå utan ett enda Cumulusmoln.

Alltså torrtermik, men med tanke på instrålning och ingen vind, var jag övertygad om,  att att det var adiabatiskt i luften

Jo det var det, men min nya radio var tyst. Inte ett pip från telemetrin. Däremot såg jag på displayen varion och höjdmätaren. Den senare pinnade på bra uppåt.

Nåväl, jag fattade att det var något i min inställning av sändaren vad gäller telemetriljud , som var fel. Men jag beslöt, att det får jag fixa, då jag kommit hem.

Hade jag inte pip från variometern,  så fick jag i alla fall höra intensivt kvitter från vårens budbärare, sånglärkan.

Runt mig hade jag ett tiotal lärkor, som spelade intensivt och hävdade revir inför häckningen. Vet du att spelande lärkor i regel håller ganska exakt 80 m höjd ?

Lärkornas spel är för mig evigt kopplat till flyg i min hjärna. När jag fullskalaflög, hörde vi lärkspelet över flygfältet.

Det lättar upp sinnet.

Jag hade startat kl 1000, så jag hade gott om tid.

1430 landade jag för dagen och kände mig otroligt nöjd.

Denna tid i luften kändes som obetalbar.

Hemkommen löste jag  ljudproblemet med min sändare genom att googla på YouTube.

Så nu funkar allt.

En härlig dag och fin start på termikåret.

Jag plåtade med min lilla Mobius som vanligt och klippte stillbilder ur videon.

Inte superbilder utan bara mina ögonblick.

Lärkorna fotograferade jag på 100 m avstånd,  då jag skulle fara hem.

Det är inte lätt att plåta lärkor fulla av flygglädje…

Häng med mig !

Då jag trodde det var ok att starta…

Till slut…

Som Ikaros

Konstig  kulör på skyn…

Ut i naturen termikburen.

Jag hade glömt min flygstol…

Sånglärka

Kategorier
Hangflyg modell

ÄVENTYR PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

Hangflygningar vid Hovs Hallar i dag innebar glädje, svett och blod…

 

 

 

Väderinstitutet yr.no lovade nordväst ca 5 m/sek för vårt  hang vid Segeltorp.

Alltså beslöt jag att åka dit med några modeller. Dels min lätta modell “Introduction” med vikt 900 gram och spännvidd 3 meter. En lätt modell som så gott som alltid är flygbar.

Dels hade jag med en ny modell, “Lilloo”, vilken är printad ut. Spännvidd 70 cm och vikt 270 gram. Jag hade endast handkastat den och var osäker  på dess trimning.

En annan som ville utnyttja vinden var en skärmflygare från Eslöv som heter Jan. En duktig pilot som alltid tycks kunna flyga, även om förhållandena tycks marginella.

Kan skärmar flyga, då kan mina modeller flyga, så jag startade för att omedelbart hamna i en buske…

Nåväl, ingen skada skedd, utan jag gick gjorde ett nytt försök och det gick bra. Lyftet starkt och jämnt och en piece of cake att flyga.

Dock var jag nyfiken på min “Lilloo” hur den skulle flyga på ett hang.

Startade  i den kanske just då lite avtagande vinden.

Problem direkt. Den var alldeles för nostung. Lyckades hålla den i luften 10 sekunder, varefter jag landade mitt i buskkaoset. Buskarna är vresros, vildnypon och hagtorn. Samtlig försedda med långa taggar.

Jag var tvungen att landa eftersom det på grund av den felaktiga tyngdpunkten inte gick att få upp nosen. Men under den korta tid jag flög, kände jag att modellen hade potential och kommer att flyga ok då tyngdpunkten är ok.

Problemet nu var att bärga modellen. Jag gick ner till stranden för att försöka nå modellen den vägen. Men det var omöjligt på grund av växtligheten. Dessutom hade jag inte lämplig klädsel för att skydda mig mot alla taggar och törnen.

Janne kom till min hjälp, eftersom han hade rejäla skor och handskar. Det var inte lätt att  ta sig fram, men efter ett frenetiskt jobb kom vi fram till min modell och fick den bärgad.

Stor glädje och tacksamhet.

Låt mig säga att jag var blodig efter eskapaden ! Höll på hemma i en god stund och pillade ut törnetaggar ur min späkta kropp med en synål…

Trots detta återvände jag till hemmet med rika upplevelser, nya erfarenheter och lite mindre rik på mitt blod…

Min modell klar för start.

En art av Blåvingefjäril

Jan från Eslöv

Det vi har vid havet, den obrutna horisonten,

Skärm över Bjärebygd.

Start för min modell.

Start för min “Lilloo”.

Ingen rolig terräng att ge sig ini.

Bara taggar

Janne har fått grepp om modellen.

Vassego !

Du ser själv hur det såg ut…

 

Jo jag var något ledbruten oxå…

Här lite bilder och en hastigt hopkommen video.

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

INGET KAN HÅLLA MIG FRÅN STRANDEN…

 

 

 

 

…nästan !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I torsdags var det en av  de sällsynta dagarna,  under denna
årstiden, som bjöd
på västlig eller nordvästlig vind.

Det borde alltså vara lite upplagt för  hangflyg vid
Tönnersa Strand.

Solen sken och vindens styrka var 3-5 m /sek, vilket
kunde
skapa goda förhållanden dels för flygandet och
dels att
kunna stå ute i det vackra vädret utan att bli
genomblåst
och genomfrusen.

Nåväl, jag var på plats 1230 och beredd att starta med min,
nästan  under alla omständigheter,  flygbara Blue Phoenix.

Varför jag inte skulle flyga någon av mina snabba F3F
modeller ?
Jo för en Blue Phoenix klara de flesta väder. Från mycket
svaga till starkare vindar.

Jag har ju modifierat profilen för att på en bättre polarkurva,
varför den penetrerar hyfsat. Dessutom är en Blue Phoenix
en enkel modell, som man monterar snabbt. Fyra gummiband,
sen är den flygklar.

Jag är främst ute efter en flygupplevelse, inte att jag ska flyga
som en skållad råtta 10 cm över kanten.

Flygglädjen är det väsentliga för mig.

Med var också dels min nya Mobiuskamera, dels min gamla
Mobius nu försedd med nytt pc-board.

Jag ville se,  att båda fungerade. En kamera hade jag tejpat
på min glasögonskalm som vanligt. Detta är ett mycket fint
sätt att filma/fotografera,  om du vill dokumentera skeendet.

Det du ser, det är det du fotograferar. Det bästa av allt är,
att
Mobiusen tar så bra bilder, med hänsyn till pris och storlek.

Då jag kom fram till min vanliga pilotplats, såg jag att
länsstyrelsen gjort ett hack i den främre dynkanten.
Varför ?

Bra fråga. Kanske för att underlätta för eventuell häckning
av fältpiplärkan.

Dock kan jag garantera att naturen med vindens hjälp
inom ett par år har återuppbyggt dynkanten igen.

De som planerat detta borde gå en kurs i grundläggande
(sand)dynamik.

Ok nog klagat. Jag var absolut ensam på stranden, så
när
som på en Golden Retriever,  vilken vallade sin
husse långt borta på den öde sandstranden.

Start och ut med min Blue Phoenix i det laminära härliga
lyftet. Det bar perfekt och det var mycket goda förhållanden.

Hanget har ju blivit högre, vilket inte minst skärmflygarna
erfarit,  då de nu kan flyga på Sveriges längsta kusthang.

Med den vinden vi hade i dag,  bar det upp till ca 50 meter
just över strandkanten.

En tjusning med att flyga vid detta kusthang är att jag har
min modell mycket nära mig. Det skapar en speciell känsla.

Att landa kan var besvärligt, eftersom det bakom hanget är
turbulent, vilket ställer krav på reaktionsförmåga  och                                                                                                            och förmågan att förutse skeenden,  men som du kan se på
videon,  så gick det att komma ner under relativt
kontrollerade former.     
                                                                                                              

Två timmar i luften fick jag med min kära Blå Fenix
och jag njöt varje sekund.

Sedan var mina inre batterier laddade och jag var
beredd att
möta världen med öppna ögon och friska
tag igen.

Än en gång; Tack gode Gud att jag är förunnad att få
bo vid en
kust och där kunna fånga en fri horisont med
min blick !

Innan jag gick till bilen,  tog jag en promenad på stranden
för att kolla,  om jag kunde hitta lite bärnsten.

Det blev noll i dag, men jag har förhoppningar,  att på
måndag finna strandfynd, då vi kommer att få 10 – 13 m/sek
vind på söndag, vilket kan föra iland
gods från havets botten.

Kvällstidningsträsket utlovar  som vanligt världens
undergång på söndag då de säger det blir orkanvindar med
det  annalkande lågtrycket.

                                                                                          Vi får väl se,  om boulevardpressen eller yr.no har rätt.

Den norska vädertjänsten har förutsett 12-14 m/sek
på söndag kväll.

SÅ var min dag på hanget och jag dokumenterade mitt
görande med mina Mobiuskameror.

Stillbilderna klippta ur videon.

Jump into the seat, buckle up and hitch a ride with me !

Undrar du,  varför jag är ute och flyger,  så fort tillfälle ges ?
Mycket enkelt: Det är det roligaste jag vet och det ger mig
oändligt med upplevelser !

Sådant du aldrig får framför din tv.

 

 

 

 

 

 

 

Sanden pudrad med frost. Det närmaste
vi varit vintern i Halland hittills i år.

Den fula stövelknekten låg och tjurade

Vintern 2020 Tönnersa. Härligt !

Naturen där jag flyger. Härligt ljus.

Kattegatt med sin horisont. Inga granar här…

En Blue Phoenix gör det den ska…flyger.

Enda nackdelen vintertid vid 13-tiden är att solen står lågt.

Snart start. Vingen sitter med 4 gummiband.
Enkelt. Varför klabba med skruvar ?

Man måste använda sidorodret ordentligt på en Blå Fenix…

En klassisk modell

En jetkärra ritar sitt skarpa spår i skyn och min modell glider på…

Efter landningen. Allt under kontroll.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kanske det som kan dra lika mycket som hangflygning...

Kategorier
Old Timer flyg

OLD TIMER FREE FLIGHT NATIONALS 2019 SWEDEN FINAL POSTING.

 

 

 

 

 

Här kommer det sist hopskrapade

 

 

 

 

 

 

De sista bilderna jag publicerar från fredagens tävlingar
som SMOS anordnade vid Bollerups Lantbruks…heter det
Universitet ?

Hoppas någon haft glädje av bilderna. Annars kan man
ju kolla till vintern då det  är 2 grader varmt, frisk vind
och snöblandat regn.

Då kan det vara en lisa  för själen att se bakåt vägen.

 

 

 

 

Några modeller som slagit ut i klövervallen.

Esko, kuuntele minua nyt!

Fuseanordning enligt finsk modell.

Lite tillfällig reparation…

Principen för hur man får tillbaka en modell till Terra Firma.

 


Herr och fru Strömdal

Lars något ärriga modell. Vilket inte är negativt,
eftersom det visar att den används.

Lars-Erik

Slickern startar…

Viktig detalj vid friflyg, det är en bra kikare.
Moderna kikare har ofta inbyggd syftkompass,
vilket underlättar eftersök av modellen.

 

Detta är en bra kikare,  som många använder

 

 

Ingvars modellflyg- och motorcykelhusvagn

Små husvagnar, små bekymmer.

 

 

 

 

 

Per Q:s låda

Överraskad ?

Matti kopplar ur modellen.

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

OLD TIMER FREE FLIGHT NATIONALS 2019 SWEDEN PART 5

 

 

 

Detta är post nummer 5 av 6 från Bollerup.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Detta är lite blandade bilder från fredagens tävlingar.

Som vanligt kan det upplevas som dubbletter men det
är det inte.
Det blir en post till med det sista.

 

 

Bo-Eskil och Tyko tar ut sina hästar…

Lars-Erik från Anderstorp förbereder sin trogna Slicker 50

fuserier

Själva Verket.

Datorn som sköter det mekaniska

Jag stod lite nära…

…och fick ducka för att undvika en ofrivillig snaggning.

Fru och herr Anderstorp samt Per Q spanar efter Slickern.

Endast Fredde kan vara så här glad !

Kontemplation

Wakefieldförberedelser

Som vanligt våra gästande pojkar från Finland
hade en lastbil att transportera modeller på.

Jaha, säger Andrea, hoppas timern funkar nu…

Skalaspitt

Matti släpper Eskos OJA 1.

“Rise and shine baby” !

Kurt släpper

 

Lars assisterar Anders inför flygningen med Lanzo-Duplex.

SÅ här ser det ut där framme…

Anders Sellman på väg mot start.

 

Nu…ska du flyga…

 

 

En vacker modell bland Cumulusmolnen

Herr Widells kärra gottar sig i solen…

Freddie ska ta sin Carioca på en tur

 

Hector…trots det imponerande namnet en gracil maskin.

Funderingar…

Hectors kognitiva centrum…

Andrea på väg ut för start.

Finskt stjärtparti…

 

“Så lågt var jag, då jag tog blåsan” säger Sten…

 

“Mmmm, jag undrar det” tänker Lars…

Örten som fältet vi flög på var bestrött med.

Kategorier
Old Timer flyg

OLD TIMER FREE FLIGHT NATIONALS 2019 SWEDEN PART 4

 

 

 

 

Bilder från fredagen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…Å nu blir det bilder igen !

Mina kommentarer är den okunnige lekmannens…
Du får ursäkta mina misstag

 

 

 

 

 

 

Åke justerar

Ånyo visar bilden koncentrationen som krävs, om man ska kunna prestera.

 

Klicka här så får du veta mer om Åke

“Flyg nu lika bra som du brukar”, tror jag Åke tänker just nu.

Bilden,  tycker jag,  visar den samlade koncentrationen hos Åke  och hans son.

 

 

 

Jovisst flyger modellen bra.

Undrar hur mycket Åke under ett långt modellflygarliv
stått i spänning betraktande sin modell i skyn ?

En av Åkes söner har hämtat modellen.

Bilden tog jag med, då den hos mig skapade associationer till filmen
“Äppelkriget”, där Gösta Ekman förekom med en liknande hatt…

Ingvar Nilsson visar det solitära i vår hobby…

En beskrivning på energin och dess omvandlingar.

Jag tror…Richard Borglunds modell.

En samlad  Göran Larsson, som jag döpte till något helt annat först…

Göran har, enligt min mening, ordning på sina modeller i alla avseenden.

 

 

En vacker modell…

…Anders Sellmans Lanzo – Duplex.

 

Anders Sellman tar det långa benet före det korta…

 

 

Hämtningstös – Hämningslös…jag tyckte det rimmade bra…

Esko släpper sin “Oja 1”.

 

 

Kurt Strömdahl på språng. En av de,  som jag tycker,  bästa byggarna.

Matti i teten före Ingemar Knif.

En av våra norska modellflygvänner.

 

 

 

 

Jag får associationer till något djur…men vilket ?

 

 

Lars…hämtar sin modell.

 

Kategorier
Old Timer flyg

OLD TIMER FREE FLIGHT NATIONALS 2019 SWEDEN PART 3.

 

 

 

 

Hoppas du tycker om bilder från Bollerup…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…för här kommer en ny laddning till påseende.

Jag har funderat lite på platser att utöva friflyg på.
Det jag kommit på, är att det är tur för vår hobby,
att vi överhuvudtaget kan finna en plats att flyga på.

Att flyga friflyg ställer krav på terrängens karaktär
och att det finns fria ytor.

Som tidigare skrivits är det en gåva från skyn…
att Bo-Eskil lyckats utverka tillstånd för vår tävling
på Bollerup Lantbruksgymnasiums marker.

Alla OT-piloter och OT-intresserade skickar  en
tacksamhetens tanke till ordföranden i SMOS.

Som vanligt kommenterar jag sparsamt, för jag
hoppas, du ser budskapet med mina bilder.

Säkert kommer det med dubbletter, men bättre fem
för mycket än en för lite.

Om någon vill ha bild i full storlek, så kan
du maila mig. Adressen finner du på min blogg
under rubriken: “Welcome to my blog”.

Nu flyger vi igen !

 

 

 

 

Andrea hämtar sin “Hector”.

 

En vacker modell. Jag tycker det vackra sitter i förhållandet mellan vinge och stabbe.
För det mesta har modeller som representerar tiden stabbar med lågt Re-Tal.
Denna modells konstruktör har tänkt till, vilket gett bättre flygegenskaper.

 

 

 

Utan spaning ingen aning…

Martin och Fredde.

 

 

 

 

 

 

 

Lars reder ut det…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Matti en duktig modellflygare med mycket erfarenhet och kunnighet.

Herr Knif provkastar…

 

 

 

“Bernfest” ett säkert kort.

 

Det gäller att passa på då det är “Bra Luft” !

 

 

 

Ingvar håller upp skyn…

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

OLD TIMER FREE FLIGHT NATIONALS SWEDEN 2019 PART 2.

 

 

 

 

 

mera bilder från fredagen !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som lovat kommer här bilder.

Med mer eller mindre relevanta kommentarer av mig…

Det kan tyckas komma dubletter, men flygandet pågår
i mer än en omgång, därav de skenbara dubbelvisningarna.

Hoppas du uppskattar mina motiv…

 

 

 

 

Rubberpower

 

 

Jag ville visa kurvrodret som är aktiverat

 

Karl-Erik Widell i klövern

Till vänster Eski och med vinschen Matti

 

 

 

 

Fusar modellen genom att öka anfallsvinkeln kraftigt på vingen ?

Det ser ut så för mina ögon…

Frede Juhl, en nestor från vårt grannland Danmark.

 

En egenskap för en duktig modellflygare är noggrannhet.

 

Provkast

 

 

Kvinnan i teamet beredd

Släpp !

Upp på linan…

 

 

 

Koppling där det förhoppningsvis finns bra luft

 

 

 

 

 

 

 

Karl-Eriks lite pennliknande modell.

Kolla kurvrodret…åt höger.

 

 

 

 

 

 

“OJA” betyder ju “Dike” men jag är övertygad det har en överförd betydelse.

Det kommer fler bilder av modellen.

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

OLD TIMER FREE FLIGHT NATIONALS SWEDEN 2019

 

 

 

 

 

…Bollerup intogs av friflygare…

 

 

 

…visst är modellflyg vackert …

 

 

 

…för att kunna göra upp om titlarna inom mästerskapen
för OT-Friflyg.

Att tävlingen hölls vid Bollerup, som Bo-Eskil hade ordnat,
berodde på att  ett dåligt beslut fattats i riksdagen, att
de militära övningsfälten inte får användas av civilpersoner…

Ett märkligt och ihåligt beslut, som inte ens Fortifikationsverket
kan hantera.

Vi får se vad som händer, för Rinkaby är det absolut bästa
stället för ett friflygmästerskap.

Jag åkte ner till Bollerup på fredagen, därför det var den
enda av de tre tävlingsdagarna, vilken jag kunde vara där.

Som pensionär är som alla vet,  de flesta dagarna inbokade…

Väderläget fredag var ca 23 C, vind VSV 4-7 m/sek och 2/8 Cu.

Vinden lite för stark, men det var gott om lättflugen termik.

Platsen var bra, där man tagit skörden och där man nu hade
en klövervall. Alltså skonsamt att landa i. Dessutom var det
stora ytor, då modellerna drev iväg i vinden.

Jag gick runt och fotograferade i 5 timmar med min enkla
utrustning.
Personligen strävar jag inte efter teknisk perfektion,

för det klarar jag inte. Jag har inte tid att klabba med alla
inställningar.

I stället vill jag fånga ögonblicket mer eller mindre, för att få
en bild som kan skapa en känsla hos betraktaren.

Med betraktare avser jag en person med viss kunskap om friflyg.

Jag kommer att publicera 150-200 bilder i 4-5 poster.

Bilderna kommer i hyfsad tidsföljd i regel utan kommentar,
för jag vill inte avslöja min okunskap, väl vetande att mina
besökare besitter oändliga kunskaper om
OT-Friflyg.

Under dagen såg jag inte en enda haveri…och alla piloter var
nöjda… och glada. Resultatlistor finner du så småningom här.

 

Här kommer bilder, för jag vet bilder…det vill mina gäster på
bloggen ha.

Jag gjorde så gott jag kunde som fotograf…
…och det kommer säkert att dyka upp dubletter…but who cares ?

 

Briefing fredagsmorgonen Bollerup

De som gjorde det…

Fliteline Bollerup

Så här såg marken ut.

 

Fredde och Martin…

Martin pillemarisk ?

Fredde…en ung pojk, som alltid sprider glädje ! 

En liten skalmodell…är inte stor…

…men den flyger !

Per Q:s kärra får inställt motorns komp och bränslenål.

“Vänta tills ni får se den flyga ” !

Ett strävsamt par på väg ut…i rödklövern…

Lars med fru.

Lars kärra på linan.

Jo, det var en klövervall.

Att flyga…bild 1.

bild 2

bild 3

 

 

bild 4

bild 5

bild 6

bild 7…en fena  

Flyg !!

 

matti suomalaiset ilmailijat

Eskos modell

Esko en modellflygare från broderlandet Finland som behärskar att bygga och flyga.

Jag blev betagen av modellen…

…eftersom jag ibland är estet…


 Lars-Erik ger sin Slicker 50 en uppiggande spruta intravenöst inför starten…
Off she goes…Ett ganska osannolikt utseende på en flygapparat.
Men det är erfarenheten,  som säger,  att ett plan i denna klassen
ska se ut ungefär så här för att flyga bra.
Planet har passerat färgvallen.

Landskapsfågeln…gladan.

Andrea håller sin “Hector” i strama tyglar…
Aktivt luftrum…  

 


S-31 Supermarine Spitfire. Reginald Mitchells mästerverk.
Bilden säger mig mycket. Per Q kollar sin motor…övervakad av frun…

 

Kategorier
Segelflyg

DU ÄR ALDRIG ENSAM…

 

 

 

 

 

…på ett hang

 

 

 

 

 

 

 

 

Därför du kan alltid förvänta dig sällskap i någon
form.
Mitt sällskap under min flygeftermiddag var den
trogna tornfalken, flera ormvråkar och en glada.

Tyvärr flög de långt från mig, så jag fick inte de
bilder jag ville ha. Men de visar, att ensamhet är
inget jag känner då jag  är ute i naturen för att
uppleva modellflyg !

Då vädret var fint för termikflyg, ca 4 m/sek VNV
drog
jag till ett av mina flygställen, där det normalt
sett, är
utmärkta förhållanden för både termik och
hang.

Hanget är ca 12 – 20 m högt och ligger 7 km från
Kattegatts kustlinje. Vi är inte speciellt utsatta för
sjöbrisen här.

Jag monterade min Ava och förstod efter några
minuter
hur läget var i luften. Vid hanget skapades
tidvis starkt
hanglyft  och gick man ut från hanget
hade man lyft upp
till ca 50 m höjd.
Men lyftet var inte jämnt eller laminärt.

För att komma över problemet klättrade jag med
min Ava
upp till lite höjd, 120 m, där det var möjligt
att få kontakt
med stabil termik.

Väl i termiken var det enkelt att hålla sig uppe.
Det lyfte över stora områden och jag hade som mest
4- 5 m
i stig. Alltså kry korkverkan.

Sittande i min stol fick jag mer än 2 timmar i termiken
under
en flygning, då jag kunde flyga fullständigt
avslappnat. Som vanligt…hade jag min GoPro monterad
som tickade 2 bilder i sekunden. Bilderna blev suveräna
och jag är helnöjd med kameran,  efter att fått em riktig
service på kameran nere i Tyskland.

Efter en kort paus, parkerade jag Avan på marken
och tog fram
min mycket lätta segelmodell med ca 1 m
spännvidd och med vikten
390 gram.

Min avsikt var att kasta ut på hanget, ligga där och
kana för att
sen kunna sno åt mig en blåsa, som kom
rullande över åkrarna.

Vid framkomsten till hanget borde blåsan släppa
från marken,
vilket kallas orografisk utlösning.
Alltså då blåsan puffar upp
då den får en uppåtriktad
rörelse på grund av ett terränghinder.

Vinden,  då jag kastade ut,  hade ökat till 5-7 m/sek
och den kom
från nordväst, vilket är snett på hanget.

Det var turbuent och min modell tycktes fladdra iväg
som ett
asplöv…

Jag testflög hanget och det bar i hela dess längd.
Då en blåsa var på gång, antingen ute på åkrarna
framför hanget,
eller just vid hanget, var det ganska
enkelt att hänga med. Den nästan kontinuerliga
ankomsten av termikblåsor, eller ska vi säga
varmare luft, det gjorde emellertid,  att lyftet på
hanget stördes.
Den laminära vinden mot hanget hackades i
bitar, då det var så termiskt väder.

Jag behövde inte kurva med min lilla modell,
utan jag kunde
ägna mig åt delfinflygning rakt
fram. Att komma högt var enkelt.

Nu är ju modellen så liten, bara 1 m spännvidd,
så jag ville inte
klättra för högt. Vidare hade jag inga
aerodynamiska bromsar att ta till, om det krävts
för att bli av med höjd.

Mitt lilla flarn flög jag med i 1 timma och 5 minuter.
Sen landade jag. Inte för jag behövde det av höjdbrist,
utan
för jag hade ryggont, då jag inte hade med min
flygstol ut.

Det var längesen, jag flög med en så liten modell på
ett hang.

Om det är roligt med en liten modell på ett litet hang ?

Njae, jag tycker man flyger på liten yta på hanget,
men för den som vill träna upp sina reflexer,
så är det ett
bra sätt att förbättra sin flygskicklighet !

Förutom mina modeller i lusten hade jag sällskap av den
lokala tornfalken och en ormvråk under en stor del av
min flygning.
Tornfalken har häckat vid hangets norra del  i flera år
och känns som vore den  en gammal bekant.

1245 startade jag och 1615 landade jag, packade ihop
och for hem.

Bilderna som följer är klippta från en video, som jag
tog med
min lilla Mobius.

Hoppa ombord och knyt fast !

 

Min enkla termikmodell. När inget annat funkar så…

Klart för utkast.

Gå !

Även det enkla flyger. Utan kevlar och kolfiber.

Balansering på ett inlandshang är bra reflexträning.

Jo det är turbulent…

Som synes torradiabatik i dag.

Landning nummer 1.

 

Ibland önskar jag, att jag haft bromsar även på detta flygetyg…

Vinden var stark, därför är nosläget som det är…

…för att jag…

…ska kunna…

…trycka ner modellen.

Men här ligger hon.

Min revirtrogna tornfalk står och ryttlar 100 m bort.

Ibland kunde jag se dess vackra rostbruna rygg.
Fågeln är mycket skygg och försiktig.

Ormvråken. En av flera.

Fröjdas i den härliga grönskan !

 

 

 

videotime !

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

BARA LITE FUNDERINGAR…

 

 

 

 

…efter genomförd hangträff i Ystad 2019

 

 

 

 

 

 

 

Ålleberg Modellflygklubbs Hangträff i Ystad genomfördes
för,
rätta mig om jag ha fel, 17. gången.

Jag kan gott erinra mig, hur det såg ut de första
gångerna,
då vi kunde vara 25 deltagare.

Årets hangträff var de sista entusiasternas möte och
vi var
7 stycken.

Ganska tråkigt tycker vi och naturligtvis undrar vi
varför.

Träffen är känd och praktiska problem som inkvartering
är inget problem.

Problemet har varit som nummer ett, vädret.

Vi som hangflyger vet,  att vi måste ha vind och vind från
rätt riktning, för att vi ska kunna flyga våra modeller.

I trakten av Ystad-Ravlunda finns ett flertal hang som
passar någon riktning.

Vi kan inte påverka vårt väder, utan vad vi kan göra är
att kolla prognoserna på olika fora.

Det institut som jag (vi) litar mest på är yr.no.

Deras prognos sade, att vi kunde räkna med flygbart 2 av
4 dagar. Att blåsa av träffen är svårt med tanke på bokat
boende, hänsyn till arbete, familj, så det var bara att köra.

På lördagen förstod vi att vinden på söndagen -måndagen
skulle bli Nord till NordVäst vilket i stort omöjliggör
vettigt hangflyg och vi tog beslutet att vi drar hem på
söndagen.

Att det blev nord till nordväst passade mig, för jag
var på
Hovs Hallar både måndag och tisdag i perfekt
hangväder !

Alltså vädret bestämmer verksamheten. Har vi gjort
nog
reklam för träffen ? Ja, allt kan göras bättre,
men de som är intresserade
vet om vad som sker.

Kanske den beska sanningen är,  att modellflygare
inte tycker
att hangflyg är intressant ?

Det kanske upplevs som alltför besvärligt ?
Man måste ju trava iväg uppför kullar och kanter,
innan man kan flyga.

Hangflyg är kanske ett passerat kapitel för yngre
modellflygare.
Det ligger inte i tidens anda, då allt ska vara lätt och
färdigt ??

Nu ska man flyga drönare och turbinmodeller,
om vi kollar
i MFN och det som finns i tidningen är
väl…det som representerar modellflyget i Sverige.

Vi som hänger oss klamrande kvar på hangen,
vi är fornminnen från en tid som varit..
Vi är artefakter eller ?

Jag har hangflugit i 46 år, har jag verkligen blivit
så gammal  och flugit så mycket utan att tycka det
är tråkigt ?

Mot alla besvärligheter med hangflyg kan du ställa
upplevelsern,
då du kan flyga din modell utan gränser.

Du kan flyga plan,  som har världsrekord i hastighet
för modeller, vilket är mer än 800 km/timmen
i
dynamic soaring.

Du flyger modeller,  som ligger i spetsen av teknik
och innovationer.

Men du kan också flyga det enklaste enkla på ett hang.

Om vi ser, hur många som deltar i exempelvis F4C på SM…
Kan man räkna deltagarna på ena handens fingrar ?
Men ger deltagarna
upp ? Nej och det gör inte vi hangflygare
heller.

Glöm inte heller alla naturupplevelser du får.

Vi kommer att köra på tills vi tar slut på barrikaderna !

Vi tänker inte ge upp och sluta. Att tänka på är den sociala
samvaron, då man utbyter ideer och tankar, som kan främja
vars och ens modellflyg.

Att träffas är viktigt. Mycket  viktigare än att ligga i dvala
framför en tv eller fippla fingrarna krulliga på en IFåne.

Så vi kommer att ses på hangen i framtiden också.
Var övertygade om det !

Vi fick uppleva så mycket positivt  i Ystad, som vi bär
med hos
hem i våra minnen !

Här kommer en laddning avslutande bilder, som beskriver våra
flygningar under de 2 dagar vi kunde flyga av planerade 4.

 

 

Vi ses nästa år ! Välkommen du oxå !

 

 

 

 

 

Boendet hos Henry på Österlens Gästhärbärge.

 

 

Vårt boende är ett före detta ålderdomshem, som väl är ett  passande ställe
för oss gamlingar, som dock  inte vill lägga oss ner att dö och som vägrar
sluta flyga. Dessutom ligger det granne med kyrkogården…

 

Tumflygare

Fast jag föredrar detta  sättet. Mer stabilitet, lugnare rörelser.

REB

                   Löderupshanget – Ålleberg Modellflygklubbs hushang vid Ystad.

Pilotplatsen från min selfie-stick.

 

Mot Kåseberga. 
Kåsebergas affärer och restaurangers policy är att skinna turister på så mycket pengar som möjligt.
En stekt strömming med en klick potatismos 130 kronor…Dessutom, parkeringen kostar 14 spänn/timman.
Hur många vänder, då de ser parkeringsavgiften ?
Troligtvis hade det för handlarna varit
bättre med fri parkering. Jag träffade en tysk, som skakade på
huvudet åt parkeringsavgiften.
Men det är klart, kan Ystad Kommun tjäna ett par spänn så…

Vågornas  mönster återspeglas  på sluttningarna, på vilka
kreaturen betat  och skapat de terrasserande stigarna.

Det är detta vi gör då vi flyger…Främst Andreas och bakom en åldring…

En kärra ger horisonten ett nålstick

                                                                                                     Östersjön, med en yta som smält bly i solskenet.

Roffes Grafas över Fredens Hav som Sovjetunionen kallade det…

... comme un mirage

Svårt att ta denna bild med en selfiestick…

Här ser du förutom en modell, de terrasser som kreaturen
, får och kvigor åstadkommit då de betar sluttningarna.

På baksidan av kanten mot den skånska slätten kan du flyga vid nordlig vind.

Hangflyg den bästa upplevelsen !

Japp, det blåser på hanget.

Rolf planerar…

 

Taggtrådsstaketet…jodå, det hade påhälsning av en modell i år oxå !

REB:s pokerface.

Tjänix, Blue Phoenix.

Andreas passerade i all hast…

 

Tänk om jag hade haft en modell som denna 1975 ??

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

LÖRDAGEN SÅG UT ATT BLI OK FÖR HANGFLYG

 

 

 

 

 

Vilket naturligtvis fick fart på livsandarna

hos suktande piloter…

 

 

 

 

 

 

Väderprognosen från yr.no lovade sydväst på lördagen
med styrka 4-7 m/sek.

Lät ju för bra för att vara sant i våra öron.
Men alltnog,  vi for iväg till Löderup i solsken utan dimma.

Framkomna möts vi av strålande väder…och västlig vind.

Det betydde att vinden låg snett på hanget, men vi vet att
kanten vrider upp vinden och då första modellen åkte
ut över kanten, såg vi att med noggrann flygning kan
man få sig en tur.

Alla startade och vi märkte att det var skärmflygare vid
Ales Stenar, vilket indikerade väst.

Vi höll oss emellertid vi Löderup, som blivit ÅMFK hushang.
Genom att flyga på kanten mot Kåseberga fick vi finfint lyft
och kunde göra det vi avsett med vår resa söderut och det
är att kunna flyga våra modeler på hanget utan att tänka på
att hålla oss i lyftet, eftersom på denna västkant var lyftet
mycket starkt.

Alltså inget att klaga på, bara att flyga, fika och njuta av
naturen och vyerna.

Vid lunchdags kom Andreas med sina fina modeller och
anslöt.

Andreas en ambitiös och hängiven hangflygare med en positiv
inställning till sin hobby. Här hans YouTubeadress.

Dagen fortgick och då det gick mot kväll drog vi till vårt boende,
genomblåsta och solbrända, med flera timmar i luften för
våra modeller.

Skåneleden passerar vår pilotplats och de flesta som passerade
ville ha en förklaring hur detta med hang- och modellflyg fungerar.
Det är alltid positivt att fä göra ohöljd propaganda för vår hobby !

På kvällen kollade vi cruising som jag beskrev i tidigare post.

Nu hoppades vi på bra prognos för söndag-måndag.

Men det var  en annan historia…

Här kommer lördagsbilder utan kommentarer, för du ser vad det är.
Bilderna tagna från den höga västkanten vid Löderup.


På grund av min höga ålder ?? hade jag glömt mina
systemkameror på boendet i morgonstressen.
Så bilderna tog jag med en enkel compact kamera,
vilket naturligtvis sänker kvaliteten och bildmöjligheterna.

Det kommer en drös bilder snart igen.

 

Just ankomna till Löderup.

En startbild säger mycket i sin expressivitet och man
kan nästan se pilotens förväntningar på flygningen.

Modellhangflyg hävdar jag är en estetisk upplevelse.

Intresserade flanörer vilka var hos oss en god stund.
Blivande hangflygare kanske ?

Sångsvanar sträckte ljudlöst förbi i fjärran.

En av mina favoriter, alltid flygbar, Blue Phoenix konstruerad av Leif Eriksson.

Kan jag inte flyga med något annat kan jag alltid flyga med min Blue Phoenix.

Roffe, Andreas och Karl Henrik djupt koncentrerade på sin flygning.

I bakgrunden Ales Stenar.

Häng med i bankningen !

Ett utomordentligt hang för modellflyg.
Ser du att vågornas mönster fortsätter på sluttningarna ??

Några av de sista entusiasterna…

Andreas kärra. Tror jag ?

 

Gött i solen !

Vingar över Östersjön.

Kalle smyger ner sin modell. Här är lätt att landa…dock se upp för taggtrådsstaketet.

F3 modell. Betänk utvecklingen från låt oss säga 1975 fram till i dag.
Att man inte använde fenor/sidoroder/stabbe/höjdroder med stort
sidoförhållande redan för 40 år sen märkligt. Det är ju gammal känd
fakta att ett stort sidoförhållande ger ett högre Re-tal och en effektivare
bär- eller roderyta.

Andreas och Kalle njuter av sin flygning.

Andreas lätta polska modell 775 gram mellan staketbräderna.

Ytterligt agil och rörlig.

Här är Andreas lågt inför en förbiflygning. Men genom
att glida in mot kanten
kunde han hämta hem höjd.

Klaff och lite uppfällda skevroder för att få ner hastigheten
så jag kunde plåta med min enkla kamera.

En modell som är väl optimerad. Fast jag tror
den är ganska spröd, så man måste vara
försiktig vid landningarna…

En av de stora vattendelarna inom modellfluyget är elmotorn och ackarnas utveckling.
Det har givit modellflygarna nästan oändliga möjligheter.
Tänk att slippa gummirep eller vinschar då man idkar allmän flygträning.
De andra nya innovationerna som revolutionerat
modellflyget är CA-limmet,
nya radioapparater med obegränsade, nästan, programmeringsmöjligheter och
tillgången till kompositmaterial.

Naturen hälsade oss med de vårtidiga örternas blom. Klart vi blir på gott humör !

Kategorier
Hangflyg modell

HANGTRÄFFEN 2019 YSTAD

 

 

 

 

Vi flög in i dimman…

 

 

 

 

 

 

 

…som var tät som vid Lützen 1632 under 30-åriga kriget.

Att åka för att flyga hang, det är ett vågspel. Vi är utlämnade
till vädrets makter och har bara att anpassa oss.

Egentligen skulle vi inte bestämma exakt datum, utan vi
skulle haft en period, där vi kunde hållit träffen.
Men det är svårt,  för du ska lösa det med ledighet, transport
och boende. Man måste boka i god tid.

Så inte lätt att få ihop det. Men vi skulle försöka.
Vinden var under 5 dagar lovad att bli sydväst under två
och annan riktning under tre. Inga lysande utsikter, men
vi är vana vid det och brukar alltid finna en plats att
flyga på.

På torsdagen hade vi V vind, vilket skickade oss till Löderup
där kanten svänger och ger lite olika möjligheter.

Vad som inte var bra, var att det var dimmigt. Lite dimma
gnäller vi inte över, men i dag var det tätt.

Jag kom till platsen vid 12-tiden och efter viss tvekan
hivade jag ut min Spirit. Jo, det lyfte i den bitvis friska
vinden, men det gällde att hålla modellen inom synhåll.

Efter hand som eftermiddagen gick,  anlände de andra som
aviserat ankomst. De möttes i alla fall av en flygande
pilot med modellen på hanget.

Efter hand kom de andra i luften och vi flög till kvällningen.

Vårt boende var hos Henry på Österlens Gästhärbärge
, vilket
är ett trivsamt ställe i Glemmingebro ca 5 km från
hangen.

Dag 2, fredag var dimman ännu tätare och vi ställde in
flygeriet
trots många flygförsök. Det var alltför osäkert.

I stället blev det sightseeing i trakten.

Lördagen hade dimman lättat och möjliggjorde flygning
Löderupshanget.

Vi hade kunnat flyga vid Kåseberga, men där var det
skärmaktivitet så vi stannade vid vårt hushang.

Vinden var sned med dt var flygbart och gick vi till
kanten
riktning Kåseberga, fick vi starkt lyft och vi kunde
flyga som
vi ville.

Andreas kom med sina fina modeller och speciellt hans
polska
lätta modell imponerade. Utbudet av hangmodeller
är stort
och de presterar oxå !

På kvällen kollade vi Cruisingen i Ystad med amerikanska bilar.
Jag beundrar de som håller dessa bilar i så fint skick.
Det var en familjeföreställning så epitetet ” Raggare” hade inte
stor relevans här. Alla var glada och vinkade åt fotografen.

Söndagen och måndagen var utlovad med nordlig till
nordvästlig
vind, varför vi på söndagen tog beslutet att
vi bryter här.

Vi hade fått två flygdagar och vi hade att vara nöjda med det.

Så vi kvistade hemåt, var och en på sitt håll. Nöjda och glada…
ja om vi hade kunnat flyga i 4 dagar, då hade allt varit ok,
men vi var ändå tillfreds, för hangflyg är inte bara flyg, det
är också social samvaro.

Frågan som väcktes hos mig är varför inte fler är intresserade
av hangflygning ? Är det för obekvämt ? Vi har gemensamt
försökt göra så mycket positiv reklam vi kan för hangflyg, men
det tycks inte ha påverkat modellflygare.

Men skit samma, det viktiga är,  att vi som håller  på,
tycker det
är roligt och berikande.

Därför ses vi här nästa år igen !

Här kommer bilder med och utan kommentarer.
Bilderna är från torsdagen, första dagen.

 

Bilderna tagna med olika sorters kameror så håll tillgodo !

 

 

Rolf-Erik

Du kan själv se, hur Rolf-Erik står i dimman…

Wings over Löderup…

Kent startar…

Kalle Thorsell programmerar.

 

 

 

RE startar Rolf Maiers Grafas

En mycket välflygande modell.

Fighting face…Roffe.

I dimman…

Löderup kan vi kalla ÅMFK:s hushang vid Ystad.

 

Tucano…som är namnet på en sydamerikansk fågel med lång näbb.

Jag har funderat på en sådan modell.

F3B eller F3J-modeller funkar bra på ett hang.

 

Klaff, skev sida och höjd…det tar en stund att programmera upp allt.

Landning underlättas med klaff.

 

 

 

 

Så här var väderläget på torsdagen.

 

 

En matpaus sitter bra säger Kalle, Kent, Roffe och RE Blomdahl.

Man behöver en del…

 

Solen sken igenom under korta minuter på torsdagen.

 

Det kommer mycket mer bilder i kommande poster så häng på !

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder Okategoriserade

FRISK BRIS…

 

 

 

 

 

…eller som norrmännen säger :

“Liten kuling”.

 

 

 

 

 

 

Det kom lite vind häromdagen, vilket dock inte
hindrade mig att fara iväg till stranden för att
kolla på fåglar.

Fåglar var det ont om. Jag har aldrig sett så lite
migrerande fåglar som år…Kanske det varit för
kallt…vilket väl inte är PK att påstå i dag eller ?

Nåväl. det kan vara en normal variation och kanske
vi kan förvänta en invasion då vi får sydliga och ljumma
vindar.

Men jag gick en en timmas promenad och noterade
och plåtade mina intryck.

Här  kommer några bilder. Häng på !

 

 

 

Vinden ca 12 m/sek. I byarna ca 18 m/sek. 

Strandtrift Påarp.

Växtligheten anpassar sig och klamrar sig fast.

Ibland oförståeligt att örterna klarar sig i denna utsatta miljö…

…men där det finns möjlighet…där växer det.
Livets kraft.

Laholmsbukten kan vara gropig vid vissa vind- och strömförhållanden.

Oljeväxterna målar med smetig gul pensel.

Vid Östra Stranden söder Halmstad yrde sanden.

En strandskata tog snedsteg i den byiga vinden och lutar sig mot den…

…och kompisarna rättade in sig i ledet och höll emot vindens tryck.

Du ser näbben…lerjord som fastnar under fågelns sökande efter mat.

I fjärran är Hovs Hallar

Utanför Påarp finns ett rev, som hyser en koloni av knubbsäl.

 

 

En kan det tyckas Perpetum Mobile…

Ett hav av Styvmorsviol, som i år tycks uppleva en intensiv blomning.

Kategorier
Hangflyg modell

JOHN WOODFIELD OCH HANS 1946 FILLON CHAMPION GLIDER

 

 

 

 

 

 

En mästare att bygga och en fotograf som kan sin sak.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ständigt överraskar John Woodfield med sin förmåga
att snabbt bygga sina modeller.

Han finner alltid utmaningar och bygger ovanligheter.

Man kan säga,  han har en känsla för att bygga vackra modeller.

Ofta bygger han gamla klassiska konstruktioner emanerande
från friflyget.

Denna modellen från 1946 är inget undantag.
Se den vackra vingen och genom Oralighten framhävs
konstruktionen och blir uppenbar för oss betraktare.

Sätt dig bara tillbakalutad och njut av denna estetiska
och flygande upplevelse !

Jag kände mig nästan tvungen att publicera dessa
bilderna och bädda in videon.

 

Bilder och filmer från Youtube.

 

 

 

 

 

 

Så här bygger John.

En skönhet

Start eller helt enkelt släppet !

 

 

 

Två stycken eller…

Ser du vad som ligger på marken till min glädje ?
Just precis, en Spirit Elite från Great Planes !

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

JAG HAR SVÅRT ATT MOTSTÅ EN VÄDERUTSIKT SOM SÄGER…

 

 

 

 

 

…3-4 m/sek nord på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Egentligen hade vi annat att göra, men med yr.no
rapporten
att det kunde förväntas finfint väder på
Hovs Hallar för
hangflygning, gjorde att jag kastade
om mitt dagsschema.

Fram med min Spirit, kameror och annat jag behöver
för
min flygning och iväg.

Där jag vid framkomsten togs emot av solsken,
11 grader
och nordlig vind med dragning mot ost.

Dragningen mot ost hade  stor påverkan på hangets
funktion, vilken förklaras av en av mina bilder.

Eftersom jag fått min kära GoPro tillbaka efter service,
satte jag den på nosen på Spiriten, där den tog bilder
framåt.
På min glasögonskalm satt min Mobius och tog  sina
vanliga 4 bilder i sekunden.

Alltså jag var uppe på Platån och skulle lura ut,  var jag
skulle kasta ut.
Längst upp blåste vinden mig i nacken,
då jag såg
ut mot havshorisonten. Flyttade jag mig
framåt 5 meter,
var det vindstilla !

Alltså förstod jag, att topprotor och kantrotor var starka
i dagens vind.

Jag beslöt, eftersom vinden var dragen lite åt ost, att
starta vid den högra delen av platån.

Att starta där brukar vid vind rakt på,  vara ett av de
bättre
alternativen och vara relativt säkert.

Alltså check av funktioner, fulla roderrörelser på rätt
håll
och koll av klaff och aerodynamiska bromsar.

Allt var ok och jag satsade ordentligt vid utkastet.
Jag hade trimmat upp nosen en aning innan utkastet,
så jag skulle knipa åt mig lite extra höjd med hjälp
av rörelseenergin från mitt utkast.

Tur var det ! För jag har aldrig…upplevt så kraftig
turbulens
vid kanten någon gång förut !

Min modell kom ut över kanten på 3 m höjd liggande
helt
på sidan, för att sedan fångas av kantrotorn och
där modellen
kastades runt i en virvlande malström !

Vet du, jag fick använda alla mina 45 års erfarenhet
som varande aktiv hangflygare
för att kunna stabilisera
min modell….

Det var inte lätt, trots jag tog mig upp och ut från
kanten.

Jag har som modellflygare ett Damoklessvärd över
mig , om
jag är tvungen att landa vid stranden,
vilket det är små 
möjligheter att lyckas med.

Oftast vill jag säga att flygningen slutar med en krasch
in i bergskanten, på en plats där det
nästan är omöjligt
att hämta modellen.

Således försökte jag ta mig till laminär luft, så modellen
blev stabil i sin flygning. Tursamt nog är min Spirit
ytterst agil, vilket underlättar flygning i turbulens.

Så småningom hade jag tagit mig åt höger, alltså riktning
Båstad och kom ut i det goda lyftet.

Nu var det en barnlek att flyga. Trimma ner nosen rejält
och låt modellen flyga sin egen bana med bra hastighet.

Härligt !

Jag kunde idag troligtvis slå mitt rekord i höjdvinst på HH.

Det lyfte mycket högt och lyftet var starkt.

Efter 45 minuter i luften var det dags att förbereda
landningen.

Att landa på HH-Platån är inte helt enkelt eftersom
enligt
vad jag tidigare beskrivit,  rotorerna ställer till
det.

Dessutom är landningsplatsen full av vresrosbuskar
och
mindre stenar som sticker upp sina huvuden ur
jorden,
där de är beredda att utgöra ett stabilt stopp
för en klen
glasfiberkropp eller vingframkant.

Normalt sett bruka jag landa längs med gångstigen och
använda klaffen för att reducera hastighet och höjd.
Men med tanke på topprotorn beslöt jag att landa rakt
mot vinden.

Så det det blev en vanlig 2 x 90 landning och en kort
klaffad
final.
Mina bromsar är synnerligen effektiva och jag kunde

efter den korta finalen göra en perfekt landning.

Problemet med stora klaffar vi landningen är, att jag
som
pilot vid landningen måste dra in klaffen 10 cm
innan sättning,  för att inte
skada servo eller klaffar
vid markkontakten.

Precis som då man landar en Pa-18.

Dags för en paus och se sig om i naturen. Det var nästan
inga
fåglar i luften mer än de sedvanliga kluckande
korparna, som
bjöd på akrobatisk flygning med sina
snabba halvrollar.

Växtligheten började spira på skyddade ytor, där vit- och
gulsippor
slagit ut lite försynt.

Väderutsikterna sa att vi kunde förvänta en vridning
av vinden
mot NV, vilket skulle kräva en omgruppering
till Segeltorps
hanget, vilket jag ville undvika.

Så jag förberedde nästa flygning med min modell och
tillbehör.

Denna gången startade jag till vänster, just jämte fåran
som finns
i Platån till vänster.

Det var bättre, men ändå svårt. Jag tänkte,  att det är
tur att jag har
2 kameror som dokumenterat problemen
vid starten, så andra
kan få se den kraftiga turbulensens
påverkan på modellen…

Ännu en timma i luften där jag flög så långt mot Båstad
jag kunde,
med hänsyn taget till att jag flög utan glasögon
eller kontaktlinser.

Det gjorde att min ögonskärpa inte var 100 %.

Men långt bort var jag i  riktning mot Knösen och ju
längre bort jag flög,
desto starkare blev lyftet tack vare
vinden var dragen mot ost.

Förr flög vi ibland vid NO vind uppe på knösen, men sista
gången jag var där, det var 1996…

Nåväl, landningen efter sista rundan i luften på HH utförde
jag exakt som min första och det gick picobello.

Sen marsch till bilen, demontera och transport hem
efter två fina flygningar.

Jag startade exakt kl 1000 och landade 1237. Två timmar
i luften
inberäknat en kort paus.

Om jag var nöjd ? Tror jag det !

Hemkommen kollade jag mina bilder vilka var stillbilder
Mobius,
video Mobius, stillbilder GoPro och min
Sonykamera och video
från min GoPro.

Jag hade förväntat fina bilder, men det sket sig….
Batterierna i både GoPron och Mobiusen var urladdade…..
vilket förklarades av att båda kamerorna var påslagna då
jag anlände till HH.

Troligtvis påslagna av misstag då jag hanterade dem
och packa ner de. Det är inte första gången det händer.
Så nu vet jag det…

Så det var en besvikelse, då jag ville illustrera den
kraftig turbulensen
filmat med 2 kameror.
Jag tar den nästa gång i stället!

Lite mesiga bilder, i brist på action,  blev det,
så hoppa ombord och spänn fast dig
för några ögonblick
med den gamle hangflygarens
äventyr på Hovs Hallars Platå.

Alla översiktsbilder naturligtvis tagna med hjälp av  min
väldigt långa selfiepinne…

 

 

 

 

 

 

 Lokala skrönor sägs att smugglare utnyttjade denna naturliga grotta. Men det finns inga historiska belägg för det.

Här se du den utstickande kilen, som skapar den infernaliska
turbulensen,  då vinden kommer lite från höger eller ost.

Så här ser det ut uppifrån kanten

Ser du hur havet ordnar stenarna på stranden ? Detta är en
landningsplats för skärmflygare,  då de har brist på lyft och höjd.

Gångstigen vilken är min normala landningsplats.
Observera hur de talrika turisterna sliter på grässvålen…

Här är det virvlar i luften…

Det gäller att ligga rätt på vingarna.

Landningen skedde mot kanten. Du ser att det finns inga brytande vågor.

Härligt att landa i dessa buskar med en balsamodell klädd med Oralite…
Modellen skulle se ut som klädd med konfetti efteråt !

Spirit Elite

Jag fick inte flyga, eftersom jag busflög förra veckan…

Vitsipporna har slagit ut där det finns bra betingelser.

Många örter är nu på gång.

Gulsippor är talrika och allmänt förekommande på Platån.

En gulsippa tycker jag trumpetar ut begreppet Vår och Nu är det maj ! 

Uppe i bygden, en skogsbrand…trodde jag, men
det var militären som brände av skjutfältet.

Jag är tacksam,  att jag är förunnad att bo vid havet !
Kategorier
Hangflyg modell

NU ÄR TROLLET ELLER PYSSLINGEN I LUFTEN…

 

 

 

 

 

…en Leprachaun gjorde sin luftdebut i söndags !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I söndags var vi välsignade med ett perfekt flygväder i
mina trakter.

Det var 15 grader varmt, vindstilla och cumulusbildning.
Således utmärkta förhållanden för termikflyg.

Självklart åkte vi ut för att flyga termik, Johnny och jag.

Vi drog till inlandshanget vid Tjärby kyrka just norr om
metropolen Laholm, där vi brukar flyga.

Jag startade min HyperAva, vad annars, med vilken jag
nöp en blåsa på 70 m knappt och hjälpt av termiken,
ca 1 m/sek
klättrade jag, till den höjden jag ville ha.

Vi hade lite dis i luften som ett resultat av varmlufts-
inträngningen från sydväst, men det hindrade inte
instrålningen,
som drev på termiken.
Det var riktigt adiabatiskt i dag.

Min Ava gled som vanligt…majestätiskt, trots det
finns
en hel del wear and tear på den efter 823 timmar
i termik.

Eftersom jag medförde min Blue Phoenix med ny
drivacke, 
ville jag testa den oxå. Den nya acken
gjorde att modellen
steg som en raket och en
Blå Fenix är ju alltid en Blå Fenix,
vilket står som
en garanti för en välflygande modell.

Johnny hade med en av sina nybyggda “Leprachaun”
segelmodeller.
Leprachaun betyder “Troll” eller “Pyssling”och
begreppet härstammar från Irland, därav deras
gröna färg. Irland, Den Gröna Ön.
“leprachaun”  uttalas; (leprakån med långty “å”)

Inte för jag tycker modellen ser ut som ett troll i sin
oldtimerstuk…kanske som en pyssling…

Modellen var aldrig flugen och dess vikt var 300 gram.
Han handkastade modellen ett par gånger för att kolla
trimmen och slog fast,  att 15 gram bly i nosen skulle
göra den bättre.

Leprachaunen kastade jag ut för Johnnys första start
på hanget.

Det blåste vid 14-tiden ca 1.5 m/sek, då vi bedömde
vinden tillräcklig, för att lyftet skulle hålla en sådan
modell i luften.

Det var också tillräcklig vind, för det var inga problem
att hålla sig uppe, om man flög noga och utan att veva
med spakarna.

Ju mindre utslag du gör, desto mindre skadligt motstånd
och ju bättre glidtal.

Modellen flög oväntat bra manövrerad av sida och höjd.
Enda justeringen var att Johnny ökade sidoroderutslaget.

Denna modelltyp, lätt med ganska mycket V-form och
endast
med sida/höjd har en tendens att bli “gungig”
i luften i
rollplanet.
Men inte denna modellen och det beror på
dess
elliptiska vingspetsar.

Vingspetsarnas utformning minskar det inducerade
motståndet på vingen, vilken
har ett lågt Re-tal
beroende på förhållandet mellan
spännvidd och korda.

En rak vinge hade skapat mycket mer spetsvirvlar och
därmed lättare inducerat gungning
i en nästan självskapad
och självunderhållande rörelse.

Johnny har byggt en stor Leprachaun också, vars kropp
är 210cm lång…Vingens korda är vid roten 50 cm
spännvidd 275 cm.

Vingbelastning på båda versionerna är 16 gram
per kvadratdecimeter !  Så det är garanterat lätt !

Ska bli utomordentligt  spännande att få se den flyga
antingen i 2 m/sek  vind på Hovs Hallar en fin sommar-
kväll. Eller få se den på Tjärbyhanget,  där man hakar
på termikblåsorna, då de släpper vid hangkanten.

Efter  4 timmar på flygstället packade vi ihop med
våra modeller flugna och hela i bilarna.

Vi såg förvånansvärt lite fåglar. Enstaka lärkor flög förbi,
men inga drilla hördes. Bofinkarna spelade försynt inne
bland träden mellan provianteringarna på de nysådda
fälten. Två glador kom förbi och en tornfalk.

Det som dock talade om,  att det är vår, var den bedövande
gödseldoften från åkrarna. Det var en stark ammoniakdoft
över nejden, så man nästan kippade efter andan.

Fast inte tycker jag,  att det luktade illa ! Det är ju en
budbärare med det glad budskapet,  om att  varmare
tider är på gång.

Fast nu har  yr.no  lovat kallare väder i form av nordvästliga
vindar. Men sen…om 10 dagar…

Jag tog som vanligt massor av bilder och om du orkar se
på resultatet, kommer de här.

Häng på !

Har du frågor om modellen, ritningar eller byggsatser
till Johnny, kan du maila  mig, så ska jag vidarebefordra.

 

 

 

 

 

Då är det dags…

Pinnar och balsa

Stolt byggare och pilot.

Ser du så harmonisk formgivningen på kroppen är ?

Spännande nu för piloten…

Sidoroder manövrerat av linor.

Nu !

 

Första starten.

Flyg nu !

Den glider i alla fall.

 

Test på hanget där vinden var ca 1.5 m/sek…

Jovisst, den flög på den svaga vinden.  

Jag tycker ett troll kan vara vackert i luften !

Här ser du de elliptiskt utformade vingspetsarna som medför en del goda egenskaper.

Minns att Spitfire också hade elliptiska vingar.

Det var fantastiskt att se Leprachaunen glida på den nästan obefintliga vinden…

…men väger en modell 300 gram så…

En vacker modell.

 

Man måste flyga noga och effektivt under förhållanden med svag vind.

Landning i kanten.

Den gamle hangflygaren när han njuter mest !

Jag kommer att flyga precis så länge jag rent fysiskt kan !

En sådan sele med tömmar  hade jag,  då jag var 2 år och min mor
skulle hålla styr på mig efter att ha tagit bort min barnvagn och
satt den på vinden till ett eventuellt kommande syskon.

Nu sitter barnen i barnvagn tills de är 5-7 år….säkert nyttigt för deras
motorik,  koordinationsförmåga, muskelbildning och balansförmåga…

823 timmar i termik nu !

Jag undrar hur länge den hänger med ? Den flyger
ju bara exakt som jag vill, så varför ändra något ?

        Depån Tjärby, där vi inte har ordningsvakter.

Landnings sekvens med min Ava

 

 

Klart

En plats med anor sen 1000 år tillbaka.

 

Kategorier
Hangflyg modell

HANGTRÄFFEN I YSTAD 2019

 

 

 

 

 

Nu är tidpunkten preliminärt fastlagd till 4.5.6.7. Maj.

 

 

 

 

 

 

Tiden kan justeras med hänsyn till väder
enligt Rolf-Erik Blomdahl Herrljunga.

Det är 17 året som ÅMFK drar till Ystad,
för att  få uppleva förhoppningsvis fina
flygningar på hangen.

Som vanligt bor vi hos Henry på

Österlens Gästhärbärge,

vilket nu drivs av Linda..

 

                                                           UPPDATERING DATUM

Ankomst Ystad den 4. Maj lördag.
Avresa preliminärt tisdag 7. Maj.

                                                                                   Det blir 3 övernattningar hos Henry
                                                                               på Österlens Gästhärbärge.

Alla flygintresserade välkomna med eller
utan plan.

Info kan ni få av mig. Maila eller ring. Du hittar
min adress och telefonnummer under
“Välkommen till min blogg ” längst upp till vänster.

Hoppas vi ses !

 

                            Jag kommer i alla fall !

Kategorier
Hangflyg modell

BLÅ FENIX BESÖKER ETT KUSTHANG

 

 

 

 

 

En av de första dagarna 2019 som ger

mig en känsla av, att våren är på gång.

 

 

 

 

 

Jag har en Blå Fenix,  som är byggd som en ren segelmodell.
Den ville jag testa efter lite modifieringar.

Modellen ville svänga vänster, varför jag torderade en vinge
för att få bort tendens till sväng.

Platsen som jag flög på,  är ett makalöst fint kusthang vid
Tönnersa Strand vid Laholmsbukten.

Jag kvistade dit och möttes av solsken och väldigt svag vind.
Vinden låg på ca 2 m/sek och minskade.

Men eftersom min Blue Phoenix är lätt,  gjorde jag mig inga
bekymmer om flygningen som sådan.

En ganska lång promenad till min pilotplats, där jag raskt
monterade modellen och kastade ut.

Kärran flög i mitt tycke perfekt med absolut neutrala
trimmar och centrerade roder och utan tendens till stall.

Det visar med all tydlighet,  att Leif Eriksson, som är
konstruktör
av modellen, har lyckats med sin Blå Fenix
i alla avseenden.

Jodå, det gick fint att flyga. En landning gjorde jag på toppen,
men med en modell med endast sida/höjd rekommenderar
jag inte,  detta sättet att landa.

Bakom kanten var det mycket turbulent. Det är svårt att
kontrollera modellen, då den är utsatt för dynamiska
krafter,  eftersom det inte finns skevroder på den,
vilka snabbt kan återföra den i rollplanet till ett korrekt
läge.

Jag landade hel med ett litet nödrop.

Jag flög i nästan 2 timmar i svag vind, vilket i sig ger
en spänning till flygandet, då man måste flyga rent och
ekonomiskt. Alltså inget vevande med spakarna, för varje
rörelse med roderna kostar motstånd och därmed prestanda.

Landningen vid den senaste flygningen gjorde jag på
stranden, för att inte riskera något och dessutom ville jag gå
längs stranden på min väg till bilen.

Så summa summarum var dagen hellyckad i alla avseenden.
Vilket naturligtvis gjorde,  jag kände mig nöjd,  då jag
åter kuskade
hem och rekapitulerade min flygning i huvudet,
då jag körde.

Jag tog naturligtvis bilder med min Mobius. Både som
headcam och som ombordkamera på modellen.

Denna lilla kamera är nu för mig oumbärlig.

Håll tillgodo med ett hangreportage…..

 

 

 

En Blue Phoenix i färdigställning.

Vyn som möter en hangflygare vid stranden.

Förberedelser av min Blue Phoenix.

Ready to launch !

I luften…

Bilderna tas med min Mobius, som är fäst på min högra glasögonskalm,
vilket gör att jag fotograferar det jag ser på. Kameran tar 4 bilder/sekund.

 

 

En Blue Phoenix kan se kantig ut på marken…
men inte i luften.

 

 

Piloten ska försöka landa…

Det är inte enkelt i den kraftiga turbulensen…

…som trots att vinden var svag…

…fick min kärra att dansa jitterbug…

…eftersom det är svårare att kontrollera en modell i kytten utan skevroder.

                                                                              Fast en mops som är med i  “The Flying Pugs”,har ju både sido- och skevroder eller ?                 

 

Undrar du varför jag trivs här ?

Denna plats ger mig allt jag önskar ur flygsynpunkt och behovet av  naturupplevelse.

Min kärra har lagt sig till ro efter landningen och njuter av havsutsikten.

Hanget har blivit bättre och bättre !

Det fanns lite vårtecken. Gräset börjar bli grönt och flyttfåglarna börjar anlända.

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

LEVA I DET FÖRGÅNGNA ?

 

 

 

 

 

Sure !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer lite om hur det var förr i tiden.

Vi vet,  att då man nått stadgad ålder,  kommer
nostalgikänslor.

Jag var inte född, då dessa tidningar gavs ut,
men de speglar en tid,  som var modellflyg-
entusiasternas.

ARF fanns inte, ca-lim fanns inte, Oralight
fanns inte eller radiostyrning.

Men,  man hade intresse och entusiasm.
Hobbyn var inte pengastyrd som nu, utan
alla var likställda i stort sett.

Ibland önskar  jag,  att jag vore född 20 år
tidigare, för att kunnat få uppleva denna
modellflygets blomstringstid.

Bilderna kommer från tidningar utgivna
75-80 år sedan.

Upphovsrättsligt säger lagen,  att copyrighten
på tidskrifter upphör efter 70 år.

Dessutom är samtliga tidskrifter avsomnade
sen många år.

Kolla bilderna, som är fotograferade ur tidningarna,
vilket medför, att kvaliteten är vad den är.

Jag hoppas bilderna kan skapa en föreställningen
om den tidens flyg i olika former.

Angående ingressbilden, så tycker jag den utstrålar
för den tiden typiska honnörsord;
Redbarhet och ärbarhet. Låter kanske patetiskt i
dagens värld, men då hade bilden det den
uttrycker stark förankring hos människor.
Kanske något för MFN…???

 

 

 

 

Detta är en modell,  som fortfarande byggs och som flyger bra.
Vill du veta, hur bra den flyger ? Kom till SMOS tävling i sommar !

En av de två Fi-1:or vilka byggdes av Aktiebolaget Flygindustri i Halmstad ca 1943-1944.

BH-Beauty
Planet tycks som taget ur en Walt Disneyfilm…

Lite suddig bild, men jag tycker den speglar en 1940-tals modellpilots stolthet,
över det han byggt.
Dessutom är byggaren i enlighet med  tidens tradition
en allvarlig ung man.

En dimmig bild som säger mycket om bland annat klädseln.
Från vänster, golfbyxor, ridbyxor och stövlar, nypressade
byxor, båtmössa, ghandiskynke och hatt….

Tänk om man anlänttill detta gäng i helikopter …medförande exempelvis en 1/3 skala
modell av en jetkärra, eller en modern F3J modell och en drönare…
Då hade vi sett det som kallas utveckling. Och troligtvis stumma modellflygare…
Ja,  det var bara en tanke,  som snurrade förbi i min hjärna.

En tid för hjältar…piloten embarkerar sin Weihe på Ålleberg 1945…

 

Jag tog med denna ritning för kommentarernas skull…
Skribenten gnäller på vingbelastningen och nosens utformning…

Detta var den segelflygtävling på Ålleberg som startade tävlingsverksamheten
under organiserade former. Du kan se hangaren på Ålleberg, som finns kvar,
till vänster skymtar en sedan länge riven startbrygga . I luften en Weihe (kärrhök)

Inför en tävling. Du ser man bara lagt kropparna på sidan..,
Det gör man inte i dag.

I väntan på start inför SM 1945.

Fick man inte flyga Weihe, då fick man hålla tillgodo med Grunau Baby.
Men det gick att flyga sträcka även med en Baby. Det hängde på piloten.

Weihe var ett vackert flygplan. Fortfarande efter nästan 80 år
flyger relativ många Weihe fortfarande !

Varför startar man inte, när det är så fina Cumulus ?

En för mig i alla fall intressant historisk bild. Sven Rågvall och Bertil Dhlqvist
från Halmstad båda och gamla bekanta till mig.
Bertil Dahlqvist i student ? eller realmössa. Bertil är antagligen här
ca 18 år gammal. Han såg likadan ut då han var 80…

En dansk kärra byggd av KZ-fabriken.

Så här ser den ut i dag i KZ-museum i Stauning.

En expressionistisk bild.

Hur många modeller har denna firma sålt månntro ?

Detta är allvarliga saker…

Ett snällt namn på en modell.

Modellsport i Falkenberg. En firma som jag tror höll
igång till sent 70-tal. Ägdes av fadern till en av mina
arbetskamrater. Firman var välkänd bland friflygare.

Här har man färglagt jacka och modell för att
fånga läsarens blick.

Allt mycket tidstypiskt.