Kategorier
Naturbilder

DET ÄR BARA ATT HÅLLA UT…

 

 

 

 

…för du vet aldrig, vad som

 väntar längre framåt vägen..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag höll på att säga, att aldrig får man vara glad, då man kollar
yr.no:s 10 dygnsprognos för vårt väder…

Regn, sydvästliga kraftiga vindar, grått och dystert förmörkar
sinnet,  för oss som vill ut och flyga.

Men det finns så mycket annat att göra,vilket är upplyftande.
I alla fall på mig. 

Till exempel då jag varit ute och lagt vantarna på en packe bra
böcker.

Då kan jag självgott placera mig i min fåtölj, tända läslampan
och
börja min läsfrossa.

En av böckerna var en bok av en mina favoritförfattare och
illustratörer; Gunnar Brusewitz.

Titeln “Hemma vid Fågelsången”. En imponerande skildring
av naturåret.

Han skriver lika bra som Harry Martinsson. Inte ett onödigt
ord
då han lågmält och utredande beskriver sin natur.

Att han är en av våra främsta illustratörer och tecknare av vår
svenska natur, det gör inte boken sämre.

Gunnar Brusewitz dog 2004 80 år gammal.

Men min oroliga själ kan inte sitta en hel dag försjunken
i en bok.

Även om jag mycket väl skulle stå ut med det….jag måste
ut och
få lite motion, så den gamla…kroppen inte stelnar till.

För mig är det en självklarhet att ta mig till stranden för dels
motionens skull och dels för att skapa energi hos mig, genom
alla sinnesintrycken jag får under min promenad.

Min expedition startar vid parkeringen Tönnersa Strand.

Ner till strandkanten och marsch mot Lagaoset.

Motvind ca 12-14 m/sek och duggregn. Men vadå ?
Det är bara att streta på.
Belöningen får jag då jag
vänder vid Lagaoset och
går tillbaka norrut mot målet
Genevadsåns mynning
vid Laxvik.
Då har jag medvind
och kan fotografera, utan att
kameran blir alltför blöt.

Hela stranden full av skum. Som inte beror på,  att vi
har diskat med för mycket Yes, utan det beror på en alg,
som heter Phaeocystis. Algen har ett proteinhaltigt
geléhölje,
som slås sönder och piskas till vitt skum i
bränningarna. 

Jag var alldeles ensam på hela strandremsan.
Inga människor,
inga hundar. Det fanns knappt en
fågel mer än ett par trutar, 
som vinden oblygt tumlade
iväg med i turbulensen längs dynkanten.

Det känns lite,  som om vi ligger i startgroparna inför
våren
och med dess anländande flyttfåglar.

Visserligen såg jag för tre dagar sen 5 strandpipare,
som flög i sin nervösa stil längs strandkanten avbrutet
av snabba matsök.

Efter framkomsten till Genevadsån korsade jag
densamma
via den groteska bron och kunde anträda
promenaden
söderut mot parkeringen längs ån,
vilken är flankerad
av alar. Alarna är en art,  som
breder ut sig, konstigt nog,
med tanke på att
våtmarkerna minskar.

Stigen var välströsslad av ett lager alkottar. Överflödet
ska säkra
släktets fortbestånd.
Sådan är det i naturen.

Då jag promenerade längs E6,  blev jag påmind om den 
vanvettiga långtradartrafiken, som obönhörligt maler på
likt ett PaterNosterverk som skenar.

En bit framför mig hade jag en yngre man med, heter
det
gåstavar,  som arbetade med hastigheten som synålen
i en symaskin och mitt mål blev ju genast att passera honom.

Sista 5 km la jag in högsta växeln, utan stavar och passerade
mannen med god fart.

Om du promenerar och målmedvetet ökar hastighet och
steglängd, kommer du att bli överraskad av,  hur fort du
tar dig fram.

Du behöver inte springa med hörlurar från din
mobiltelefon i öronen, stegräknare på armen och
kroppsnära spandexkläder som de riktiga blodhingstarna
gör.

Jag minns en gång,  då en sådan passerade mig under
ett
av mina strövtåg. Hans passerande förebådades av
den
intensiva lukten av liniment, eller som vi brukade
säga “Racerolja”…

Lukten låg 10 m före honom…

Efter 2 timmar och lite till anlände jag ganska belåten
till min bil med lite bilder i min kamera, som fångat
några
av mina ögonblick under   9 km strövande .

Fast ljuset var visset, som  vanligt, då jag plåtar.

Men såedemede !

Häng med på turen om du har lust !

 

 

 

Alla får ge sig för vinden oavsett…

Tre meters höjd…sen är det stopp.

Länsstyrelsen har återställt dynområdet i naturreservatet.

…och allt det vita tack vare en alg…

Japp, det stämmer. Att det i huvudsak varit sydvästlig vind.

Ett hornförsett beläte i sanden…

Sommarstuga med luftig konstruktion och  grindstolpar…
Renoveringsobjekt.

Om du har behov att kontemplera, då har  en solitär bänk här.

Är det Brooklyn Bridge ?? 
Den monstruösa bron över Genevadsån…

Genevadsån flyter försiktigt framåt  som en
halländsk Ganges brunfärgad av passerade lermarker.

En djungel av alar.

…och vildkaprifolen slår ut sin håriga blad.

Kaprifolen säger till vandraren, att den är ett förebud om vår

Ja, det är grönt.

Mycket regn ger höga flöden. 
Inte jordens undergång, även om kvällspress och tv vill
övertyga oss om det.

“Klart jag längtar till våren” !

Kategorier
Naturbilder

TVÅ HÅL I VÄGGEN BEHÖVS…

 

 

 

 

 

… om jag ska få spänning och ström i mina LiPo-ackar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter att jag skändligen misslyckats att flyga med min Sparky,
då acken inte klarade att hålla spänningen, fick jag en ny
möjlighet efter att ha sitt dit en ny Kokam-acke.

Jag testade motorn hemma och då gick den utan mankemang.
Den borde göra samma sak nere på stranden…men jag var
inte övertygad,  förrän jag sett modellen i luften.

Väderläget onsdag var perfekt. Det var noll vind och solsken.
Fast solskenet var starkt och då flög jag i riktning söder, var
modellen svår att se. Modellen är ju klädd med transparent
Oralight, som ljuset lätt passerar. Jag borde klätt undersidan
med mörk Oralight i någon färg, för att göra den mer avvikande
mot den ljusa skyn.

Så det blev att flyga med rimliga avstånd, för att säkerheten
skulle vara garanterad. Jag var ju maskad av havet på en sida
och en snårig urskog på andra sidan. Båda trista områden
att leta modell i nu…

Stranden var helt tom på människor, så när som på en som
rastade sin ystra hund. Inga fåglar syntes förutom en rovfågel,
som kunde vara en ung havsörn, vilken målmedvetet kom
flygande med
tunga och långsamma vingslag mig förbi.

Tyvärr….hade jag min kamera med normalobjektiv med,
så jag kunde inte få den bild, jag hade önskat.
Ljuset var perfekt och fågeln flög på ca 20 m höjd.
Det hade kunnat blivit mitt livs hittills bästa bild på en havsörn,
om jag haft min kamera med  zoom-objektivet tillhanda.

Men så är det.

Min modell hade en nästan oändlig start och landningsbana
på stranden, vilket ger mig frihet. Sparkyn flög som vanligt
bra, men den var lite framtung och det försämrade de annars
perfekta flygegenskaperna lite.

Har jag en modell som är framtung gör det, att jag måste
flyga med lite höjdroder för att kunna öka
vingens anfallsvinkel,
så min lyftkraft blir större för att kunna
kompensera den
felaktiga tyngdpunkten.

I ett sådant läge med en aerodynamisk  instabilitet blir resultat
en något oscillerande flygning i loopingplanet.

Så rätt tyngdpunkt, rätt anfallsvinkel på vingen och stabben
är tre av de väsentligaste
faktorer, för min modell ska vara lättflugen.
Jag justerade
tyngdpunkten då jag kom hem, genom att
flytta ackken bakåt.

40 minuter fick jag i luften och 3000 stillbilder, som var finfina.
Ni som har behörighet, ni  kan logga in på min fotosida och njuta
av vyerna.

Dagen var så härlig, att jag efter flygning och ihopplockning av
modell och grejor satt vid en bänk och bara njöt av utsikten
mot den fria horisonten och det försynta frasandet av de
trötta vågorna mot stranden.

Det som störde stillheten var trafikbruset från E6, som lät
som ett vanvettigt crescendo från en orgel med andtäppa.

Men trots bruset kände jag,  att mina batterier blev uppladdade.

Som sagt, jag tog lite bilder med min GoPro och som synes
bilder med min gamla telefon.

Naturskyddsområdet Tönnersa är väl värt ett besök och du
når det lätt genom att köra av vid Snapparp E6 och köra runt,
så du kommer riktning nord jämte Lagan.
Där ser du skylten
“Lagaoset” mitt i en sväng. Kör dit pilen
pekar ca 2 km till
parkeringen och upplev det jag upplevde
och mer därtill ! Karta finner du längst ner på posten.

Häng med på mitt flanerande !

 

Min Sparky beredd på stranden Tönnersa vid Laholmsbukten.

Beklagar att bilden är lite för varm. Min telefons optik är antik.

Där Lagan rinner ut, Lagaoset, ser man sötvattnet som ett bleke.

Spåren i sanden efter en landning med min modell.
Huvudstället och sporrhjulet.

                              Vad säger du om denna startbanan ?

Strandkanten som den formas av Lagans vatten och havets vågor.
Bilden tagen med hjälp av min mirakulöst långa osynliga selfie-pinne…

Här ser du gränsen, som är skarp, mellan Lagans vatten til vänster och Kattegatts vatten till höger.

Märkligt att inte vattnet blandar sig…

                                   Forcerat flyttar flitiga fötter  folk fort framåt…

Det var i alla fall blåa skyar…

Bara skuggan återstår…hade du kunnat  kombinera
kvantfysik med Einsteins Speciella  Relativitetsteori, då hade
du kunnat åkt dit och se på skuggan…i morgon.
Du hade dessutom fått Nobels pris i fysik.

Jaha…är det en ung havsörn månntro ?

   Det kvittar hur stor och stark du är…du faller tungt till slut i alla fall.

Laholmsbukten kl 0900 och vindstilla. Bara lite is transporterat  av Lagan.

  Gränsen mellan söt- och saltvatten är skarp.

De enda isflaken i Laholmsbukten.

Ser du,  att den förhärskande vinden varit sydvästlig ?

             En liten rot flyttar sanden.
Hur ?
Genom sin outtröttliga ihärdighet och vilja…
Viljan kan,  om inte flytta berg, så i alla fall  genom
sin fram och återgående rörelse oförtröttligt flytta
sanden på stranden.

Halmstad, metropolen, sedd från Lagaoset.

“Hej kompis, du glömde svänga vid skylten !”

Under morgon- och nattkylan fäller rhododendron ner sina frackskört.

Men solen väcker den spirande växten, så den kan tillgodogöra sig solenergin…

…och under dagen håller den ut bladen mot ljuset.
Hur kan den veta allt  detta ?

Det moderna samhällets vanvett. Hur mycket lastbilar går i dag på våra vägar ?
Varför anpassas inte våra järnvägar så det passar kunderna ?

En kråka.
Ständigt vaksam, spanande efter faror och möjligheter till mat.

Kategorier
Naturbilder Okategoriserade

INTE BLEV DET FLUGET I DAG HELLER…

 

 

 

 

…jag har vädret emot mig,

som varande modellflygare.

 

 

 

 

 

 

 

I fredags hade vi finfint modellflygväder, men som vanligt kom annat emellan.
Jag hoppades på lördagen, men fick naturligtvis en örfil av vädret.

Annars hade vi planerat att flyga på isen på en sjö öster om staden.
Som du ser på ingressbilden var det optimalt om än något tunn is.

Det snöade i dag , ett par grader kallt och gråväder. Alltså lät jag mina modeller
stå i hangaren.

För trots allt går vi mot ljusare tider, vilket vi som är observanta på dagsljuset
redan märker på eftermiddagen. Dagen har redan nu tänjt sig märkbart.

Dock ville jag trots vädret  ut lite sent på eftermiddagen på fredagen och ta lite bilder.

Det blev en bunta. Som fick påfyllning på lördagen efter påfyllningen
av snö, som förändrar landskapet och framför allt ljuset.

Jag lägger upp några bilder som skildrar Halländsk vinter i skogs- och
slättbygd.

 

Blankis…den bästa startbanan. Varför ? Jo, marken är exakt lika hög…
det gör,  att du kan flyga och rita nollor i isen med vingspetsen.

De mänskliga svinen har varit framme.
Fast det är förnedrande mot de fyrbenta att blanda in dem i samband
med dessa klass 3 tvåbenta grisar, som sprider
skräpet,  där de står och går.

Den nedåtgående solen får de vindvajade  torkade blomställningarna vid sidan av vägen  att lysa.

Hopp om framtiden…årets första Cumulus !

                                                                                                             En ejderhanne ligger parkerad på en sten.

                                                                                     Ett fartyg som transporterar malt/korn lämnar Halmstad

Den varma luften över havet lyfter upp,  tycks det för betraktaren, 
miljoner ton berg i luften enkelt.

Biltransportcarriern “Schelde Highway” på väg till Halmstad för att lossa 1000 VAG-bilar.

      En fälthare trycker i brodden och lapar sol…se så väl han smälter in mot omgivningen.

Men han stördes av mig och…

…satte iväg

En självplågare mäter upp vägen mot Eldsberga…

Det höstsådda ger färg åt landskapet

Gässen spankulerar i skafferiet

Som sagt, cumulusen blommar den 6. januari..

  Plötsligt ser jag i diket en smygande 12-taggad älgtjur…

Men som vanligt var det en illusion. I form av en trädrot.

På taket sitter fiskmåsar på kolonn i snålblåst och snö.

Fältkråkorna lyfter ilsket upp, när människan kommer och stör deras verksamhet.

Björktrastarna provianterar i träd som bär frukter nu.

Nationalfågeln sedd bakifrån ser ut som en domare…

Koltrasten sitter och funderar över lördagen…

Herr och fru kaja filosoferar över vardagen.
Kajor är till skillnad mot människan  monogam.
Ser du att fru Kaja har punkfrisyr..?

Björktrasten vacker ? Dess sång vacker ?
Nä inget av delarna tycker jag.
Tycker den låter som en rasp man drar i en plywoodskiva

Vindkraftverken snurrar in skattesubventionerade arbetsfria  pengar till ägarna.
Läste i veckan att bladet på ett vindkraftverk i Sverige klöv en kungsörn på mitten….
Jaa, lite få vi allt vara beredda att  offra på teknikens altare…

Halländsk kustvinter…ganska glåmigt.

Det absolut säkraste sättet att få tjuvfiskare till att tömma vattendraget.
Nära mig anlades ett fiskevatten med träden dekorerade runt om
med diverse hotfulla varningar. Efter en vecka fanns garanterat
inte en fisk i sjön.
Traktens unga hade genom flitigt tjuvfiske tömt
sjön, tack vare den inviterande och utmanande  skyltfloran.

Så här såg det ut där i går…men det kan bli modellflygis om ett par dagar.

Kategorier
Okategoriserade

MARIS TRANQUILLITATEM…

 

 

 

 

…kunde Laholmsbukten kallas i dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30-_dsc8132

 

 

Ofta har jag beskrivit min strövtåg  mellan Lagaoset och
Tönnersa Strand på min blogg.

Det har inte varit så mycket flyg sista tiden, ty årstiden är sparsmakad
med tillfällen,  då man kan modellflyga. Men jag gör mitt bästa!

I dag är vädret vackert och då jag brukat förmiddagen för att promenera,
kommer jag att i eftermiddag, förhoppningsvis om jag hinner,  att ge mig
ut med min “Sparky” för lite
flygning. Det kommer redogörelse och video
på mitt bildkonto, som ni
med behörighet att logga in kan se på.

Det var,  då jag kom till Lagans mynning helt vindstilla och  temperatur
10 grader. Härligt i November med dessa temperaturer.

Min promenad ner till Lagan från parkeringen bjuder på många motiv
och jag fångade några.
Dessutom mötte jag en av de trägna fiskarna på väg
hem efter ännu en dag
med fiske utan ett enda napp. Men han sa,  att
det är inte fångsten som är
viktig, det är att man har möjlighet att
komma ut och uppleva naturen
och bara märka känslan: 

Jag lever och har förmånen att uppleva allt omkring mig.

Precis min åsikt också. Kan jag inte flyga,  kan jag uppleva en natur,
som i dag var enastående. Som ni ser i rubriken på denna posten, har jag
döpt den till “Lugnets  Hav”.

Laholmsbukten uppvisade inte en krusning.  Det enda som störde den
blanka ytan,  var där Lagan vällde ut i havet. Där bildades kort sjö med
stationära vågor, eftersom vattnet som rinner ut stöter på den uppgrundning
vid mynningen,  som skapats av Lagans förmåga att transportera sand och
deponera den vid mynningen.

För övrigt ingen rörelse på ytan.

Uppe i dynerna stod en samling militärer och hade någon form av
genomgång. Kändes märkligt att se militär personal här, med tanke på,
att vi nästan inte har något försvar mer…

Vid min promenad norrut observerade jag oljeklumpar i strandkanten.
Ska jag försöka härleda varifrån oljan kom, skulle jag chansa på,  att den
kom rullande på botten av Lagan. Eftersom Lagans vatten senaste tiden har
tagit nordlig kurs längs stranden,  är det naturligt att oljeklumparna hamnar
där. Oljan var bunden i sand och det var tjockolja. Klumparna hade formen,
som om de rullat längs botten av ån. Hoppas bara det inte kommer upp fler.

Ilandspolade maneter finner man hela året. Arten är öronmaneter och
i sällsynta fall blå brännmaneter och mera vanligt röda brännmaneter.
Att bränna sig ordentligt av en röd manet är otrevlig och förutom smärtan
kan det orsaka en allergisk reaktion, som kan behöva bekämpas med
kraftigt intag av steroider. (Kortison) Röda brännmaneter har längre
armar,  än man kan tro.

Som vanligt var strandkanten dekorerad av ilandflutna plastpåsar.
Plastpåsar i havet är vår tids gissel. Hur det ska lösas? Gör som i Kalifornien,

Förbjud plastkassar.

Jag trodde jag kanske skulle se en fiskgjuse, för det är ju ännu milt väder,
men det blev noll observationer. Endast patrullerande havstrutar och
vingelflygande kråkor.

Länsstyrelsen har avverkat mycket i den strandnära skogen, för att
återställa miljön, vilket kommer att gynna de djur,  som lever normalt
i en strandbiotop.

Det tycker jag är bra gjort, för att ha en länsstyrelse som är på hugget
med naturvård är viktigt. De som håller i detta hos myndigheten ska
vara människor som kan driva sina idéer och få de genomförda.
Det har vi nu.

Jag är övertygad om,  att besökande i området kommer att uppleva
ett väldigt lyft. Naturligtvis tog jag lite bilder och redovisar en del här.
Håller sig vädret i morgon,  ska jag dit med min modell.

Jag promenerade från Lagaoset norrut längs stranden till Tönnersa Strand.
Sedan upp till skogen och genom skogen tillbaka söderut till Lagaoset.

Cirka 8 km.

Så nu, häng med  en flanörs irrande vid Laholmsbukten !

24-_dsc8093

Man har gallrat kraftigt i den strandnära skogen.

28-_dsc8118

 Gallringen av tall och björk kommer att skapa en biotop av mångfald.03-_dsc8032

När man gallrar i dag, kör man inte som slåttermaskin över ytan.
Man sparar träd som är av betydelse för de som lever i miljön.

07-_dsc8038

Strandnära skog är utsatt för blåst och salt, vilket gör att träden inte växer som flaggstänger,
utan de försöker anpassa sig så gott de går. Därför ser det ut,  som de är drabbade av reumatism.

08-_dsc8042

Här säger tallen: Pardonnez mon pauvre apperence !
Allt i en djup bugning för besökanden.

32-_dsc8139

En tall som sticker upp en arm

09-_dsc8044

Stigen från parkeringen Lagaoset, som leder ner till Lagan.

10-_dsc8047

En varelse som ligger med nosen i vädret jämte stigen.

34-_dsc8149

Ännu en varelse som synes vara högfärdig…

33-_dsc8146

..fast denna strandvarelse verkar en aning mer timid…

35-_dsc8153

Framkomst till Lagan.

11-_dsc8053

Bäckens flöde har ökat något. Borde vid denna tiden på året vara 5 gånger mer vatten i bäcken.

12-_dsc8058

Detta är den mindre Sandhasaren, som med evolutionens hjälp har
fått sin nos så förstorad,att han har utvecklat stöd för den.

13-_dsc8061

Han,  som alltid hävdar ,  att han är den som bestämmer vid Lagaoset ,
var ganska lugn idag…

14-_dsc8065

..vilket berodde på att han hade fått ett barn…

37-_dsc8164

Där Lagan rinner ut bildades stående vågor, då Lagans vatten mötte uppgrundningen i havet.

16-_dsc8070

Rester av bordläggningen…

18-_dsc8077

Man pratar om Loch Ness-monstret…Då har ni inte sett Lagaos-monstret. Här är en nytagen bild

19-_dsc8078

Ett utomordentligt fint hang både för skärmflyg och för modellhangflyg.

21-_dsc8084

Som jag hävdat flera gånger, hanget är just å bra det kan bli, med de fysiska förutsättningarna som finnes.

22-_dsc8087

Kanten borta vid nedgången från parkeringen Tönnersa Strand.

42-_dsc8192

En…vad som kan vara illa medfaren blå brännmanet…men jag är osäker.

41-_dsc8188

Plastpåsarna är en  förbannelse för våra  stränder och  vår natur.
Hur lång tid tar det,  innan en påse är helt nedbruten ? Vi måste minska användningen av dessa
plastpåsar,
om inte ekosystemen ska skadas. Hur man löser det ? Enkelt. Lägg en avgift på varje
plastpåse med 3 kr, så
kommer garanterat användandet av plastpåsar att sjunka med 90 %.

I England har man lagt 75 öre i skatt på påsarna och det har minskat användandet med hälften.
I Kalifornien har man helt sonika förbjudet användandet av plastpåsar. Människorna märkte,
att
jorden gick inte under på grund av detta beslutet.

Vi har levt under flera hundra år,  då vi handlat utan plastpåsar. Skulle vi inte klara det i dag ?

40-_dsc8184

En vesen öronmanet, som ligger på stranden och väntar på sitt diskreta försvinnande.

39-_dsc8181

Då Lagan flyter ut i Laholmsbukten svänger den åt höger och lämnar det den fört med sig längs stranden

38-_dsc8173

Civilisationens avtryck i naturen. Tjockoljeklumpar i strandkanten.
Jag fann ett hundratal på 200 m strand. Kommer troligtvis via Lagan.
Blir uppenbarat till sommaren,  då de badande trampar i oljan…

36-_dsc8156

Lagans vågsystem i mynningen och bortom sträckande sjöfågel.

48-_dsc8242

Det finns inte många hinder på stranden som kan vara besvärligt vid landning med en modell.

46-_dsc8235

Här ser du hur ripströmmar formar stranden. Det är en varning för badande.

43-_dsc8193

Denna växtlighet talar om,  var dynkanten fanns innan stormen “Gudrun”…

20-_dsc8082

Hangkanten norrut från Tönnersa Strand.

19-_dsc8078

Västlig vind och du har ett perfekt hang för din modell eller skärm.

58-_dsc8289

En tall som tyvärr har brutit nyckelbenet…

57-_dsc8285

Nyuppsatta bostadsrätter, som har haft besök av någon..som försökt
hacka upp ingångshålet.
Det kan man förhindra med en plåtskoning, eller
att
man nubbar dit  pappspik runt hålet. Man ska aldrig fästa någon “sittpinne”
utanför ingångshålet. Det gynnar bara boplundrare av olika sorter.

56-_dsc8282

En gallring röjer de mest fantasirika former på träden.

51-_dsc8265

Björkskogen närmast dynerna har det inte lätt.
Dessa träden vet jag är
mer än 40 år gamla…

52-_dsc8266

En vacker skägglav…

53-_dsc8276

…som jag tycker sprider sig mer och mer mot förr…
Strukturen på växten tycker jag påminner om vissa cellstrukturer
vi förhoppningsvis har i våra hjärnor. Naturen vet vad som är bäst.

44-_dsc8218

Länsstyrelsen har satt upp en snygg sten, vilket bidrar till att höja statusen på området.

29-_dsc8126

När jag körde hem höll solen på att gå ner och sista bilden blir från Fladje Backe mot solen.

Kategorier
Naturbilder

NATUR, MEN EGENTLIGEN BORDE DET HETA…

 

 

 

 

…sandflykten.

 

 

 

03-04-_dsc5634

 

 

 

 

Häromdagen blåste det ca 12-15 m/sek,  då jag gick min vanliga runda
nere vid Lagans mynning.
Det var inte helt angenämt,  för luften var bemängd med flygsand.
Flygsanden har en förmåga att snika sig in precis överallt. Därför
gick jag med min kamera innanför jackan.

De enda som utnyttjade vinden,  var brädseglarna,  eller heter det
kite-seglare ? Men de var antagligen nybörjare,  då de verkade ha
gått på grund mer eller mindre….

Hur som helst gick jag min runda och det var , som jag tyckte sandstorm,
då jag gick
från Lagaoset upp till Tönnersastranden ca 3.5 km.
Sedan då jag vände söderut, 
gick jag skyddad i skogen, där man nu avverkar
rejält för att förbättra livsbetingelserna
för växter och djur.

Jag fick lite bilder med mig hem och de avslutas med lite mjukare foto
från skogen, där det fortfarande fanns gott om lingon och blåbär.

Häng med på en tur…

 

01-02-_dsc5621

När vinden transporterat sanden i tillräcklig mängd, hamnar snäckskalen på små sandtorn…

02-03-_dsc5628

Det minsta hinder orsakar ett vågmönster i lä.

15-25-_dsc5777

Lite tunna risiga grenar påverkar mycket.

05-06-_dsc5651

Ser ni sanden, som den yr ?

07-08-_dsc5657

Sanden yrde upp till 1.5 m höjd.

08-09-_dsc5661

Det gamla belätet har åter hamnat i strandkanten och står stoisk i sandflykten.

10-11-_dsc5672

En alstock skapar med sin turbulens vackra mjuka former på sanden

11-12-_dsc5673

Som en skulptur eller ?

13-21-_dsc5760

Vinden blåser rent

14-24-_dsc5772

Ser du ?

16-26-_dsc4918

Detta fartyg har inget besvär av rykande sand.
Eftersom det ligger på svaj. är det en god vindriktningsvisare.

17-28-_dsc4936

Den vresige gårdvaren vid Lagaoset.

18-29-_dsc4944

Den större Näsvisen står som vanligt med
nosen i vädret…på sina stadiga framben.

20-33-_dsc4983

Fysikens lagar…

22-37-_dsc5025

Havet var brusande

24-42-_dsc5044

…och kiteseglarna övade…

25-46-_dsc5082

Kommunen eller Länsstyrelsen har satt upp bord med bänkar.
Man grävde ner fästen ordentligt i våras. Nu har sandflykten
gjort att benen står på små pelare av sand. Den andra sanden
är bortblåst.

26-47-_dsc5088

27-48-_dsc5092

28-08-_dsc5529

Ljungen tar ny sats efter att lite regn kommit.

29-09-_dsc5530

Vackert blommande bitvis…

30-11-_dsc5532

31-13-_dsc5534

Ser du konstruktionen ?

32-15-_dsc5540

Blommorna är ca 5 mm stora eller små…

35-04-_dsc5556

Lingonen smakade så mycket lingon nu !
Det är annat än den äpplesylten man till
största delen få,  då man tror man får lingon hos ICA !

36-06-_dsc5561

Ett styck lingon 26 Oktober.

38-18-_dsc5603Ett styck blåbär samma tidpunkt. Blåbären hade
en mycket rik blåbärssmak och det fanns gott om de.

Kategorier
Naturbilder

STENRIKET

 

 

 

 

 

 

I stället för att sväva på lätta vingar idag…

 

 

 

 

 

 

22-27-_dsc3572

 

 

 

…blev det något mera tungt marknära…och höstlikt.

Jag hade sett  stora mängder flyttande tranor häromdagen och
beslöt
att åka till ett “säkert” ställe för tranobservationer.

Naturligtvis medförande en modell.  så jag förhoppningsvis skulle
kunna klämma bilder på fåglarna från modellen…

Väderläget just nu domineras av ett mycket kraftigt högtryck över
Skandinavien,
som kan nå 1045-1060  hPa, vilket är nära rekordet.

Det högsta lufttrycket som uppmätts i Sverige är 1063,7 hPa.

Lufttrycket är det tryck luften ovan jordytan utövar. Högtryckets
vindar roterar medsols på norra halvklotet,
vilket ger oss envisa
ganska kraftiga vindar nu från NO-SO.

Inte så där superbra för flygning…

Nå, jag gav mig iväg och var på plats öster om Halmstad kl 0900.

Inte en trana…men eftersom platsen är vacker,  såg jag mig omkring.
Märkligt inga tranor fanns här, då det är en vanlig rastplats och också
häckningsplats för strötranor.

De enda fåglar jag såg,  var korpar,  som flög omkring högljutt
knarrande,  så det ekade mellan bergknallarna,  då de bevakade sina
skogsrevir.

Efter fruktlöst spanande flyttade jag på mig,  som du ser på mina bilder.
Men det fanns lika lite tranor där ! Den enda fågel jag såg,  var en
björktrast
flygande mellan björkarna.

Eftersom jag inte såg eller hörde en enda trana,  gick  jag jag en lång
runda och
tog lite bilder. Platsen är en vacker höglänt mossmark med
berg i dagen.

Där berget går i dagen har man en trianguleringspunkt
från Lantmäteriet. Alltså en punkt noggrant uppmätt med triangulering.
En trianguleringspunkt i ett berg ser ut som en triangel med en punkt
i mitten.

Det var detta man använde för vid kartering,  innan gps blev allas egendom.

Marken är överströdd med,  kan vi kalla det, flyttblock. Både stora och små.
Dessa flyttblock som kanat under inlandsisen eller i inlandsisen under dess
utbredning och tillbakadragande. Fältet med dessa flyttblock är ca 20 km
långt.

Mycket intressant att se på blocken, som består av granit och gnejs, hur
de påverkats
av transporten.
De är alla mer eller mindre rundade i kanterna efter att ha utsatts
för friktionen
mot mark och andra block. Du kan också se ränder i blocken,
som uppstått,  då
blocken suttit infrysta i isen och skrapat mot underliggande
berg eller större
stenblock.
Tänk efter vilka krafter som var i rörelse ! Som kan skära ränder i granit/gnejs…

Stenblocken kan också vara rundade,  om de transporterats av de ofantliga
isälvarna,
som skapades av det avsmältande istäckets vatten. Det var ju
isälvarna,  som skapade
våra moränåsar,  då isen drog sig norrut. Det som
återstår av inlandsisen,  är
glaciärerna i vår fjällvärld.

Om du vistas vid våra kuster,  kan du på stenhällarna se den typiska
stöt- och läsidan.

Här är mycket vackert och ni kan se på skylten,  var det ligger,  25 km öster
om Halmstad
just vid sidan av vägen mot Ljungby.

Säregen natur och sällsynta växter.

Nu blir det bilder om sten, en mosse och hösten. Men inga bilder på
modellplan eller tranor.
..

Jag skrev rubriken “Stenriket”,  för jag kom att tänka på Wilhelm Mobergs
storslagna epos om
Kristina och Karl-Oskar. Karl-Oskar som var härskare
i sitt eget stenrike  Korpamoen i Ljuders socken Småland.

Häng med mig på en liten  höstvandring…

14-39-_dsc3664

Ett kargt men ändå frikostigt landskap.

17-55-_dsc3751

Tänk dig  denna sten infrusen i isen, som rör sig mot underlaget,
så förstår du ränderna i ytan.

18-59-_dsc3786

Ytan av en häll som är tillknackad av passerande stenblock .

19-60-_dsc3800

 

20-78-_dsc3954

Tänk dig vilka krafter som krävs, för att skapa dessa räfflor i gnejsen…

21-89-_dsc4027

Det stora blocket till höger tycker jag liknar ett rynkigt huvudet på en flodhäst…
…och stenen till vänster får mig att tänka på en på sidan vilande sjöelefant…med lite fantasi.

23-52-_dsc3733

Innan man hade elstängsel eller taggtråd, då byggde man gärdsgårdar för att hålla
inne kreaturen.
Försök förstå hur  mycket  arbete som lades ner ! Utan andra
maskiner mer än de mänskliga musklerna och viljan !

10-24-_dsc3553

Du ser kanterna är rundade…

11-31-_dsc3610

Tur man inte hade näsan i kläm här…

 

13-37-_dsc3638

En mot marken slipad häll.

15-47-_dsc3710

16-51-_dsc3730

24-67-_dsc3860

Här finns inte en rak stam högre än 3 meter. Vinden håller tillbaka höjden
och det se ut som björkarna
knäar för att slippa vinden, då platsen ligger högt och utsatt.

01-02-_dsc2492

Det enda flygande väsendet jag såg. En björktrast.

02-07-_dsc2516

“Där uppe  finns inga tranor”,  säger denna vän
av ordning, i det han pekade uppåt

03-13-_dsc2546

Enarna blir inte höga innan vinden knäcker dem.
Sen blir de nersågade och blir stående många år på grund
av sin motståndskraft mot röta som en skulptur i lingonriset.

04-19-_dsc2638

Det enda som flög på högre höjd än 100 m över mig.
En Airbus enligt FlightRadar på ifånen.

05-65-_dsc3846

Sista chansen att plocka lingon…

07-69-_dsc3874

…eller blåbär…

08-76-_dsc3919

Ljungen som torkade bort tar chansen och blommar nu istället…

09-85-_dsc3994

Lingonen blommar om…kanske tack vare regnskvättarna som kommit efter årets torka.

Vi har nu ett stort nederbördsunderskott i Sverige. Minns att domedagsprofeterna
i samband med FN:s konferens om
global uppvärmning i London lovade,  att vi skulle
drabbas av 
enorma nederbördsmängder i Sverige…jaja, den som lever får veta.

1-96-_dsc4089

 

Kategorier
Okategoriserade

EN RUNDTUR…

 

 

 

…en vacker vinterdag…..

kan innebära att man tar bilder…

 

 

 

 

_DSC0064

 

…för hittills har ju vintern i södra Sverige,  med förlov sagt, varit mild.

I torsdags hade  vi lite kyla och 10 – 20   cm snö. Naturligtvis var jag upplagd för lite
flygning oxå, men framför allt ville jag ta lite bilder,  som kunde illustrera en del
av den normalt snåla  halländska vintern.

Yr.no har lovat från söndagsförmiddag ett varmluftsinbrott från sydväst,
vilket gör,  att vi inom 2-3 dagar
kan vinka adjö till snön, då det ska bli 3-6 grader varmt.

Man har  också förutsett,  att februari kan bli kall med arktikluft,  som ramlar ner på oss.
Den som lever får väl se…för det tycks,  som om kylan kommer tillbaka om en vecka.

Jag visste precis, vart jag ville åka för att få de bilder,  som jag tyckte passade
och där hade jag också möjlighet att provflyga,  min numera med skevroder
utrustade Sparky.

Ljuset var starkt som vid Arktis och skyn var blå, men…vi hade konvektionsdimma,
som dock
lättade fram emot 12-tiden och då man nådde högre terräng.
Men de första
bilderna var påverkade av dimman.

Dimman hade det bildmässiga med sig,  att växtlighet blev glaserad av rimfrost,
vilket ibland kan vara vackert och ge en speciell känsla av vinter. Vidare blir kontrastern
och konturerna mjukare.

Under min färd, som var på 60 km,  såg jag mycket få djur. Det enda klövvilt jag
observerade var  en liten get, ett smaldjur, som alltså var fött 2015 i slutet av Maj.

Min modell Sparky provflögs på Torvsjöns is och den flög ok,  som jag förväntade mig.

Nu är min Sparky  lättare att hantera i trängda situationer,  då jag behöver svänga
eller snabbt  korrigera tack vare skevroder. Originalt har Sparky ett ytmässigt litet
sidoroder att svänga med och ibland,  kan man vara tvungen att göra kraftiga
korrigeringar, då modellen är lätt. Eftersom sidorodret är litet, måste man tillgripa
stora utslag för att få verkan.

Vad händer då man använder stora utslag ? Jo, om de blir för stora, kommer sidorodret,
precis som
en vinge,  att bli överstegrat, då det vid för stor anfallsvinkel, kommer att förlora
den laminära strömningen.  Strömningen över rodret avlöses 
och den omvandlas till
turbulens  varvid den roderverkan du vill ha försvinner.

Så tänk på det, att ett roder i sig överstegras med för stora utslag.

Så den gamla sanningen är,  att det är bättre med stora roder relativt sett, än att
använda smala nästan ständigt överstegrade roder. Är kordan för liten på ett roder
bromsar det på grund av lyftkraftsmotståndet.

Som aktiv flygare spanar jag ständigt efter andra konstruktioner, som kan
passa mina syften. Jag vill ha högvingat, låg vingbelastning  och ca 150-180
cm spännvidd,  för att exempelvis kunna ha en kamera fäst på kroppen
och kunna fotografera stabilt och säkert.

En modell som jag tycker fylla mina krav är denna :

Fullskärmsinfångning 2016-01-22 153008 Fullskärmsinfångning 2016-01-22 153029

 

Priset ca 1400 kr och firman som säljer Rainbow är Staufenbiel i Tyskland.
Det finns även en version som är 200 cm i spännvidd.

Under min tripp blev det som sagt lite bilder.

Här är resultatet:

 

IMG_0075

När jag växte upp just här vid Kaptensgatan, vill jag  alltid minnas, att Nissan
varje vinter var isbelagd .
Önsketänkande…troligtvis, men varje gång Nissan
var frusen,  åkte vi skridskor på den
uppe vid Laxön/Örjans Vall eller uppströms
Österbro nedanför Norre Katts Park.

IMG_0068

Den nordostliga vinden har pulverlackat en tall med iskristaller.

IMG_0060

Från pirarmen Halmstad.

IMG_0041

Vid sista stormen, Gorm hette han, flög strandväxtligheten upp och
draperade en buske.
Barken på busken smakar bra för kaniner och harar.

DSC09976

Inte kunde jag köra förbi strömstararna i Simlångsdalen…

DSC09940

Det enda klövviltet jag såg. Stod 150 m ut på åker och kollade om det fanns något att äta.
Djuret är en get,  som är född 2015 i slutet av maj. Det är ett litet djur och kallas på grund  av
sin egenskaper för “Smaldjur”.
Vad som dock är märkligt med detta rådjur, i slutet av Januari,
det är att pälsen är
brun . Rådjuren byter ju päls  på  vintern till en gråaktig färg.

DSC00087

Märkliga avtryck på räcket vid bron i Simlångsdalen…
Är det Dolly Parton som lagt sina behag på räcket…
eller en fotografs armbågar som ville föreviga strömstarar ?

DSC00065

En strömstare badar tårna…

DSC00032

Om jag tycker om strömstarar…?

_DSC0148

Halländsk skogsbygd vintertid

_DSC0155

Ena sidan av en väg…utan ett enda viltspår…

_DSC0160

…medan andra sidan var fylld av spår.

_DSC0187

Här provflög jag min modell.

_DSC0195

 

_DSC0205-001

Rimfrosten klirrar i motljuset.

_DSC0218

Ja, så här mycket snö finns det….10-20 cm.

_DSC0140

Här har dimman som synes börjat lätta, men solen fortfarande dämpad genom dimfiltret.

_DSC0138

Varför har jag med ett gammalt hus ? Jo, detta hus i Mästocka 25 km från Halmstad
uppe i tassemarken, hyste under många år en märklig förrättning som hette och håll i er:

                                     “Mästocka Cykel Och Radio “.

Men jag tror det rätta namnet var “Mästocka cykel, radio och sportartiklar”.
Det enda som avslöjar husets tidigare öden är skylten med ” Luxor Radio” på
väggen.
Företaget ägdes av en man,  som ute i bygden sålde cyklar, radioapparater och
sedermera
all sorts elektronik.  Ägarens namn är Harry Nilsson. Jag blev bekant
med honom då jag bodde
10 km öster om staden och skulle köpa  en
videobandspelare 1989. Det var just då,  som satellit-tv
blev aktuellt. Eftersom
jag hade köpt en satellitmottagare redan 1985,  tyckte Harry jag var
specialist
och jag hjälpte honom just med sat-mottagare och antenner.

Sista gången jag var hos honom i affären, som var en makalös inrättning med en
blandning av cykellyktor, fälgar
och transistorapparater från tidigt 60-tal,
skulle jag ha en videobandspelare igen.
Jag frågade,  hur många han sålde vid jultid
och jag lovar, det var många.   Han sålde mycket
och var enastående billig.
Hans  kundkrets sträckte sig långt bort  från Mästocka.

“Kör till Harry i Mästocka”, var ett vanligt råd elektronikspekulanter fick.
Harry stöttade sin hembygd med frikostiga gåvor och han var en hängiven
hembygdsforskare.
De fruktansvärda köpladorna  i städernas utkanter ger ju inte en affär som
“Mästocka Cykel och Radio” i dag någon chans.

Synd.

_DSC0126

Dimman lättar över Mästockaheden.

_DSC0093-001

Mästockaheden. Värt ett besök i sommartid.