…kommer här.
Jag publicerar dessa ritningar, då jag tycker de är vackra !
Tycker du inte det ?
Modellen överst: Bird of time (1979)
PO 15 (1945)
Fillons Champion (1946)
G-5 (1946)
Electron III (1945)
Etikett: halmstad modell flyg
…skickade mig fantastiskt fina 3-D ritningar…
…på friflygande Old Timer Modeller.
Han är en mycket kunnig modellflygare , som kan hantera
digitala ritprogram.
Jag fick ett tiotal ritningar av honom och jag tycker de
är konstverk i och för sig, så jag kommer att publicera de
här på bloggen, så andra får glädje av dem.
Den översta modellen : Aile Volante G. Sablier (1938)
Här kommer de första:
Albatross (1946)
AP6 (1937 – 1939)
Asso (1939)
Det kommer mera.
Kategorier
VISST FINNS STÅLMANNEN…
…se själv på videon !
Här är beviset att Stålmannen existerar…i alla fall i sinnevärlden.
Kategorier
UT I NATUREN…
…friflygburen
Om du vill förströ dig i 5 minuter…
Kategorier
EN SOMMARFLYGNING PÅ…
…Hovs Hallar.
Den sista dagen för året 2021 har just inträtt. Med plus 4.5 C
och dimma.
Inte så där upplyftande. Jag menar, det lockar inte mig ut
för att modellflyga…
Jag har flera nya modeller på hyllan, som väntar på intrimning,
men nu…nej.
Vi får avvakta, tills vi får lite behagligare väderomständigheter.
Jag har alltid hävdat, att det ska vara lustfyllt att modellflyga.
Man får inte känna det som ett tvång. Då försvinner all glädje.
Vi hade en köldperiod, som gjorde att isarna en bit in från
kusten lade sig och det väckte hoppet att återuppliva isflygandet,
som vi utövade mycket för 30 år sen…
Just nu försvinner isen lika snabbt som en löning på fredagkvällen.
Vad jag är speciellt sugen på är att testa är min nyinköpta
DJI Minidrönare.
Det jag sett och läst om den är bara positivt. Får se om jag
kan lära mig flyga den ?
Dåligt flygväder, galopperande Covidsmittspridning…inte kul.
Och alla dessa nyutnämda “experter” som självsäkert uttalar sig
i massmedia om pandemin…jag tror inte på någon av dessa evangelister !
Men låt oss uppleva lite positivt från timade flygningar på
Hovs Hallar.
Som du kommer att se, flyger vi skärm, hänglidare och modell
på hanget.
Det är livligt frekventerat av alla tre kategorierna,
när vinden är lämplig.
Det vill säga den ska ligga mellan NNO till VNV.
Nedanstående var en fin dag så häng med !
Flyger du på Hovs Hallar händer alltid något oväntat,
som du kan se på bilderna.
Alla bilderna klippta ur video tagen med min lilla Mobius.
Därav kvaliteten.
En modell från 1973 ! Jo den flyger bra…fastän lite tung.
Startklar
Två JAS-39 passerade i höjd med hanget med 800 km/timmen…
Alla flög idag.
Det passerade två brandbekämpningsplan. Tillverkade i Sydafrika
för utprovning i Sverige. Ser ut som modifierade Piper Pawnee…
Utrustad med gasturbinpower. Undrar vad som är fäst vid vingspetsarna ?
En rote korpar strök hotfullt förbi.
I förgrunden en modern bogserbåt och i bakgrunden en feederbåt
på väg med containers till Biltema i Halmstad.
Hängglidare…härligt.
The sky is yours…
Kategorier
I MED BACKVÄXELN…
…och i brist på nya flygäventyr,
så kan vi uppleva på nytt det som varit.
Jag beklagar, att vädret inte inspirerar till modellflyg just nu…
Slask och 2 grader varmt…Men yr.no lovar, att vi kan förvänta
en kallare vädertyp innan jul, vilket skulle kunna ge oss
möjlighet att ge oss ut med en hangmodell. Jag har två nya
modeller, jag vill testa.
Men nu har jag grävt i arkivet efter material och här är
en liten redogörelse, hur det kan vara då vädret är tillåtande.
Vinter på Platån HH och vår på Segeltopshanget.
Håll tillgodo med att tillbringa 5 minuter av ditt liv tillsammans
med mig…
“Brrrrr…”
Spirit Elite, alltid flygbar.
Två av mina supportrar…
Kritiska blickar på mitt flygande…
Platån Hovs Hallar
Kategorier
NU BACKAR VI TILL SOMMARTIDER…
…då det avgjort är behagligare att modellflyga.
Vi modellflygare är synnerligen väderberoende.
Flyger vi segel, vill vi helst ha sol och lite vind.
Antingen det gäller hang- eller termikflyg .
Just nu är det inte modellflygväder. Blåst och kallt.
Vi, som är lite äldre, blir som gamla huskatter tycks det.
Att gå hemma i värmen…det är livet just nu.
Så vad vi kan göra är att leva på gamla intryck och
upplevelser från sommarens flygningar.
Därför käre besökare, följ med mig bakåt modellflygstigen.
När Pär flög sin Lunak på Hovs Hallar.
Läst här om Lunak.
Jump in and buckle up !
Pär startar sin Lunak i synnerligen svag vind på
Hovs Hallar med hjälp av en stump gummirep.
Här har gummirepet just lossnat från modellen.
Kategorier
OLD TIMER FREE FLITE SWEDEN…
For us who just can not get enough of free flying models.
Enjoy…?
Kategorier
LEPRACHAUN TEST…
…efter förändringar.
Efter att ha genomfört förändringar på min Leprachaun,
var det dags för att testflyga.
Väderläget lovade i stort vindstilla, liten risk för regn,
vilket på mig verkade lovande, så jag och en kompis åkte ut.
Problemet med min modell var, att den hade bärande stabbe,
vilket antagligen beror på, att den som gjort ritningen hade
i stort kopierat en gammal friflygritning.
Under friflygeran ville man tillföra så mycket lyft som
möjligt till modellen för att få långa flygtider.
Alltså gjorde man stabben bärande.
Men, detta kräver andra flygmekaniska och aerodynamiska
åtgärder. Eftersom stabben är bärande kommer det vid
en fartökning att skapas ett nosnermoment.
För att kompensera detta, fick man justera vingens
anfallsvinkel, så att om hastighet ökade, så skulle modellen
lyfta nosen, genom att lyftkraften ökade beroende på
högre hastighet/anfallsvinkel.
Modellen skulle bli stabil i sitt glid, vilket var önskeläget.
Den tidens profiler var kraftigt bärande och klarade upp
till 10-15 graders anfallsvinkel, innan det skedde en
avlösning av strömningen på vingen så den överstegrades
och förlorade lyftkraften.
Man var redan på den tiden klar över, att en modell måste
balanseras både statiskt, alltså med rätt tyngdpunkt och
dynamiskt med rätt funktion och balans av lyftkrafterna
på stabbe och vinge.
Vad jag gjorde före min testflygning var:
Flyttade fram tyngdpunkten, vilket var väsentligt.
Vingprofilen skapar vid ökad hastighet en tryckcentrumsvandring
av stora mått. Därför måste cg ligga rätt. Ett utmärkt
verktyg att förstå sin profil är programmet “Profili” som kan
hämtas på nätet.
Jag eliminerade all anfallsvinkel på stabben.
Den hade enligt ritningen rejäl anfallsvinkel , vilket gjorde den
kraftigt bärande.
Jag ökade vingens anfallsvinkel något.
Klart jag var nyfiken på, hur den skulle flyga…
Redan efter 10 sekunder i luften kände jag, att modellens
uppförande var helt annorlunda.
Det viktiga var, att den var stabil i luften. Det andra var
att modellen flög med rätt attityd.
Alltså överdelen av kroppen var i stort parallell med horisonten.
Du kan se et på videon.
Ser vi på, hur segelplan från 30-50-talet flög, ser man,
att kroppen nästan lutar lite” framåt”.
Det är en styggelse att se, en modell flyga med”hängande ”
stjärt, därför vingens och stabbens anfallsvinkel är felaktiga.
Se på hur en Cub flyger…du har aldrig sett en Cub i planflykt
flyga med släpande stjärt.
Nu flög min Leprachaun bra med god roderharmoni,
den styrs med skevfunktion via vridbara vingar och sidoroder.
Den var följsam i luften och som jag bedömde mycket mera,
låt oss säga, avkopplande att flyga.
Modellen är inte en F3A-modell, utan är mera en majestätisk
äldre dam, som ska behandlas därefter med förutseende och
mjuka händer…
Då jag slog av motorn, fick jag trimma upp modellen med
höjdrodertrimmen en aning, för den skulle glida effektivt
och stabilt.
Den är genom sin storlek och förhållande på ytorna ganska
iögonenfallande för betraktaren.
Efter provflygningen var jag nöjd med modellen.
Frankie flög med sin hotliner och den var inte lätt att se
mot den gråa skyn…då den snabbt försvann, eftersom
den är snabb.
Under min provflygning ökade vinden snabbt till 5-7 m/sek,
precis som yr.no hade utlovat, varför vi packade ihop
och for hem efter ett bra utfall på testflygningen.
Bilderna är tagna med min Mobius. Stillbilderna är
klippta ur Mobiusvideon. Det var dåligt ljus,
men det är som det är.
Mobius, en imponerande kamera. Sitter monterad på
min glasögonskalm.
Det jag ser, fotograferar jag. Enkelt.
Leprachaun, vilket kan översättas med ordet “Pyssling”
är ett begrepp från den irländska folksagan
och det är en liten grönklädd figur. Leprachaun uttalas:
(leprakå:n:)
De gröna ytorna på vingarna är de aerodynamiska bromsarna.
Jag gjorde de för effektiva, så jag ska minska deras storlek
med 50 %.
Frankies “Kunai”.
Jo, den är snabb…
Start
Landning
Min modell ska till väders.
Du ser väderfronten som är på gång…
Rejäl stabbe. Modellen konstruerad ca 1945
På väg hem såg vi ett hundratal glador som rastade
på en åker jämte vägen…
Det var migrerande ungfåglar på väg till Spanien/Nordafrika.
Jag har aldrig sett så många på en gång.
Tyvärr han jag inte plåta, då de satt på marken, vilket var synd.
De utgjorde en vacker röd/brun färgklick .
Det skiljer 75 år mellan konstruktionerna…
Kategorier
“INSIDE F5J” PROVFLYGNING
En ny modell skulle provas…
“Inside”, ett något märkligt namn, är en F5J-modell med knappt
3 m spv försedd med elmotor.
Den väger med 1200 mA acke och variometer under 900 gram. Det är bra.
Frankie och jag skulle ut, trots att det blåste 8 – 10 m/sek.
Det är ju inte det bästa vädret för denna lätta termikmodell.
Men jag hade förhoppningar, att det skulle fungera, eftersom
vingprofilen, Ag 25, torde kunna penetrera bra i motvind.
Modellen flög efter start absolut perfekt. Inte ett enda knäpp
på trimmarna behövdes.
Trots blåsten, som på 50 m var minst 10-12 m/sek, var modellen
lätt kontrollerbar.
Klaffarna har tre lägen. Indragna, 30 grader och 80 grader, var
mycket verkningsfulla. Modellen gick att “helikopterlanda” med
full kontroll.
Modellen har sidoroder, höjdroder, trottle och klaff.
Sidoroder/ fena och stabbe är byggda enligt konceptet
högt Re-tal, vilket gör deras verkningsgrad hög.
Byggsatsen är laserskuren och allt passar perfekt. Den är
tillverkad med tysk grundlighet.
Eftersom modellen är så lätt, följer oundvikligen problemet,
att den är mycket spröd.
För mig är det så, att jag smäller inte mina modeller,
då jag flyger, jag skadar dem, då jag passerar stora dörrar,
eller går i trappor…
Så man måste vara försiktig.
Modellen kostar knappt 2000 spänn.
Frankie filmade lite med sin drönare, vilket inte var
lätt i den relativt starka vinden. Men några stillbilder
kunde jag klippa ur filmen.
Jag kan tänka mig modellen i svag termik och svag vind
kurvande…eller på Hovs Hallar då det blåser max 1 m/sek.
Det ser jag fram emot.
Jag kommer med mer film på modellen, då vinden lugnat ner sig…
Här lite bilder klippta ur film från drönare, Mobiusfilm och
min systemkamera.
Det blev som det blev.
Redan efter 10 sekunder kände jag att allt stämde…
Motorn drog snabbt upp modellen.
Det var en piece of cake att landa tack vare klaffen.
Man fick hålla ordentligt i modellen i den hårda vinden.
Här kan du se konfigurationen på stabbe/fena-sidoroder.
Drönarbilder: Frankie
Trots den starka vinden, flög jag några termikvarv.
Modellen kan kurva utomordentligt tight.
Pilot och drönarpilot, som trotsade vädrets makter,
men som belöning fick provflyga !
Kategorier
MERA OT-FRIFLYG.
…och nu blir det bilder !
Hoppas du inte tröttnar ?
 
Kategorier
SVERIGES BÄSTA MODELLFLYGTIDNING…
…frasade sig ner i brevlådan i går.
Tidskriften ” OLDTIMER” kom häromdagen med ett nytt nummer.
Innehåller alltid något nytt och intressant om det ofantliga ämnet
“Modellflyg”.
Det mesta redigerat av Sten Persson, som besitter djupa och breda
kunskaper i ämnet OT-Friflyg.
Om du blir medlem i SMOS, får du 6 nummer av tidningen varje år.
HÄR är info hur du blir medlem.
Mittuppslaget
Eftertraktade motorer…passa på !
Kategorier
TIDEN GÅR…
… men vad är alternativet ?
Jag lyckades komma åt 200 gamla videofilmer från mitt
avsomnade Vimeo-konto. Filmerna var från 2005 – 2012.
Alltid roligt att studera gamla försyndelser…
Jag fann en, där Pär Lundqvist flyger en “Banana” på
Tönnersa Strand.
Jag tog videon 2012 den 13. September och som sagt…tiden går.
Men faktum kvarstår, att Banana är en utmärkt
F3F-modell.
Just denna modell kom jag 2:a med på SM 2005…
Modellen var väldigt spröd.
Den minsta hårda landning så blev det skador.
Orsaken var, att modellen var så lätt byggd.
Pär hade inte flugit hang på 20 år, då vi var ute
med Bananan.
Men som du ser, glömmer man inte, hur det går till.
Det sitter i förlängda märgen.
Jag tror, Pär har kvar modellen fortfarande.
Här är den gamla videon från Vimeo. Den ligger nu
på min YouTube-kanal.
…på Hovs Hallar i helgen.
Det var inte jag, då jag var upptagen, men David Cederwall
var där och knep åt sig fina flygningar i den goda vinden.
Som du kan se, förunnades David med 5 – 6 m/sek nordväst,
vilket är optimalt för Segeltorpshanget.
Han flög med en modell, jag gillar skarpt; Alula,
vilken är en flygande vinge i formpressat material.
Den har mycket goda flygegenskaper tack vare sin låga
vikt, som gör den nästan alltid flygbar.
Davids andra modell kan jag inte identifiera, men det ser
ut som en 150 cm hangkärra.
Även skärmflygarna utnyttjade dagens vind som synes.
Roligt någon..håller hangfanan högt vid våra hang !
Gör som David:
Ut i naturen hangflygburen !
Här kommer bilder från David, så håll tillgodo !
På väg till hanget.
Wings over Hovs Hallar
En skärmflygare hänger undre sin trasa
Perfekt vind vid Segeltorp.
Pilot – Himmel – Hav – Modell
Förberedelser inför start…
Kategorier
DET KÄNDES SOM EN BEFRIELSE…
…att kunna bege sig ut i vackert väder…
…och få njuta vindstilla, sol och härlig flygning.
Efter att ha upplevt OT FriFlyg SM i Bollerup med
regn, blåst och 15 C, kändes det mycket förväntansfullt
att få ge sig ut med en segelmodell i fint termikväder
bara en vecka senare.
Om inte annat är det en bekräftelse på vårt omväxlande
skandinaviska väder.
I fredags var det vindstilla…Förutom den lilla vind,
som uppstår då en termikblåsa släpper och luft sugs in
för att ersätta den stigande luftmassan.
Det var 24 grader och i skyn hade vi 3/8 Cumulsmoln
med mycket nybildningar.
Kombinerat med i stort sett obefintlig vind startade jag
min Ava Pro 1045 precis.
På 50 m fick jag en anslutning till en stark blåsa.
Den var inte så stor till en början, men sedan…
Det blev hiss rakt upp !
Det enda jag gjorde, efter att min variometer glatt
tutade under hela termikvarvet, var att sätta mig i
min flygstol och njuta av mitt flygande och naturen.
Jag har sagt det förut, något som alla termikflygare
vet; Det är inte svårt att komma upp, det kan vara
svårt att komma ner, då termiken är stark.
Man måste ha aerodynamiska bromsar.
I dag var termiken över 100 m mycket stark och
framför allt utbredd över stora områden.
Kunde inte vara bättre. Vilken tur man är
modellflygare, så man får njuta av tillfällena
till flygning.
För det är så med mig, att jag flyger eftersom
det är så roligt i dubbel bemärkelse.
“Rolig” betyder ju på danska “Lugn” och det är
just vad det är.
Mina inre batterier är i regel fulladdade efter
en dags flygning.
Märkligt nog observerade jag inga migrerande
ormvråkar…Det är ju dags nu för de att flytta
till Spanien eller Nordafrika.
Då klockan var 1400 inträffade något märkligt,
då vinden på 30 sekunder vände 120 grader.
Efter att vinden varit NO drog den snabbt över på
väst. Den ökade till 5-6 m/sek verkligt snabbt och
temperaturen sjönk ett par grader.
Naturligtvis förstod jag som segelflygare, vad det var.
Det var sjöbrisen, som började pumpa in sval laminär
luft från havet.
En vanlig process då inlandet värmts upp och där
luften stiger.
Då sugs sval luft in från Kattegatt för att jämna ut
förhållandet mellan kall respektive varm luft.
Så det var bara att avbryta försöken att flyga termik.
Det fanns ingen adiabatik under 250 m !
Men jag fick flyga från 1045 till 1410 ! Inte dåligt !
Så en nöjd och glad modellflygare drog sin kosa
hemåt efter en dag med det han helst gör: Flyger !
Jag har mer än 1200 timmar i luften sammanlagt på mina Avor nu…
Landningsplats för UFOS vid Haga.
“Hinner inte flyga. Plockar svamp”…
Kategorier
EN TERMIKDAG MED MIN AVA PRO…
…som inte blev, vad jag förväntade mig.
Söndagen tycktes bli en verkligt fin dag för termikflyg.
Ett högtryck växte in, vilket garanterade solinstrålning,
som borde generera mycket termik.
Det blev solsken och vinden höll sig på 2-3 m/sek från väst.
Alltså iväg till ett flygställe, montera modell, kolla att allt fungerar
och iväg.
Det här blir lätt som en plätt tänkte jag, då jag såg alla Cu-moln
och alla snabbt växande nybildningar.
Trodde jag ja…Efter en stunds flygning förstod jag att alla
segelflygares gissel, sjöbrisen pumpade på.
Klockan var ca 12, vilket är just den tid, då vi möts av sjöbris
på Västkusten .
Det fanns ingen flygbar termik under 120 meter. Jag försökte
verkligen och jag höll på i 2.5 timma, innan jag packade ihop.
Termiken under 120 m var svag, trasig och turbulent.
Jag tror inte, jag flög mer än 5 fulla termikvarv.
Med det menar jag, att varion pep stig under hela varvet.
Men jag deppade inte för detta, därför jag kom ut i naturen
och om inte annat, fick jag se migrerande omrvråkar och vimsiga…
glador flyga termik.
Jag tog lite bilder med min Mobius och GoPro för att dokumentera
min flygning.
Det finns en skiss, som förklarar de termiska förhållandena
i dag.
Den svarta linjen markerar marken. Då solen skiner,
kan det uppstå sjöbris vid kusten.
Marken värms upp snabbare än havet. Luften över
land stiger och den ersätts med kylig havsluft, som sugs in.
Eftersom havsluften är relativt kall, kommer den att
glida in närmast marken.
Efter en tid har den kalla havsvinden värmts upp av
markens absorberade värme och fått samma egenskaper
som den “vanliga” luften, dvs den blir labilt skiktad
och det märker du, genom att Cumulusmolnen växer
upp i inlandet.
Här vid södra Västkusten brukar sjöbrisen nå ca 20-25 km
in över land.
Luften ovanför havsluften är labilt skiktad och
termiken löses ut som vanligt.
Det är därför man måste komma över den laminära,
kalla sjöbrisen för att kunna få anslutning till termiken.
Sjöbrisen är en gigantisk pump, som på dagen skickar
in kall havsluft över land och som under natten vänder
riktning, då marken svalnar fortare än havet.
Det märks ofta efter soliga dagar på Västkusten,
att det på kvällen blåser frånlandsvind, eller som det
heter landbris.
Såedemede !
Håll med om att det ser lovande ut…4/8 Cu !
Start. På sidan av kroppen som vanligt…min GoPro.
I detta ögonblicket var jag naturligtvis full av termikförväntan…
Efter skörd av brödsäd ändrar odlingslandskapet färg till gult.
På finalen
Med de aerodynamiska bromsarna anpassar jag höjden,
så jag kan landa där jag vill.
Full kontroll !
Vet du att fullskalaflygplanen mer och mer liknar våra
moderna modeller ?
Som vanligt, modellflyget har föregångsmännen,
vad gäller nya idéer och innovationer.
Skruven som håller stabben är gjord av en elektronlegering. Allt för att spara vikt.
Detta är en fin flygning med en stor modell.
Jag fann denna video på YouTube och blev nyfiken.
Du ser hur stor modellen är…vad den väger ?
4.5 kg ! Jag hade förväntat 25 kg…
Där ser vi vad en duktig byggare kan åstadkomma med
hantverksskicklighet och modernt material.
Ta dig lite tid och se på videon och förstå sammanhanget
mellan vikt och skalenligt och verklighetstroget uppträdande
i luften.
Piloten vet vad han gör, då han flyger sin “GlobeMaster”.
Han arbetar med sitt sidoroder och håller nosen på
kärran just i horisonten under svängarna. Han kanar
eller glider inte i svängarna
Det kallas ren flygning.
Du kan se modellens låga vingbelastning då den
påverkas av turbulensen i kvällssolen.
Luta dig bakåt och njut och dröm !
Stillbilderna har jag klippt ur videon och du ser
på bilderna, vem som har upphovsrätten.
4.5 kg…
Efter många om, for jag ut med min Ava till Tjärby.
Tjärby är den plats där jag gärna flyger termik. Där är vackert
och det finns gott om utrymme för landning.
Jag har hängt på låset för att komma dit och flyga länge,
men det har alltid varit något men.
Exempelvis för mycket vind, fel vindriktning, ingen sol,
nederbörd.
Jag menar, det är inte något vidare att ge sig ut, om det
blåser 12 m/sek eller ?
Eller om det regnar ?
I dag kunde det bli hyfsat. Det var lovat 22 C och ganska
frisk västlig vind 6-8 m/sek och upp til 10 m i byarna.
Monterade modellen och hängde på en kamera. Skyn täckt av
6/8 Cu med ganska låg bas.
Jag startade och märkte det var turbulent. Det var gott om
termik, det gällde bara att kunna ligga i blåsan.
En dag som denna med frisk vind visar sig Avans goda
egenskaper, då man går mot vinden. Även om jag flyger
fort för att komma fram, sjunker inte min modell speciellt.
Profilen är synnerligen effektiv och har alltså en bra
polarkurva.
Det blev att flyga som du förstår lite delfinflyg i dag,
eftersom blåsorna var små och sönderblåsta på låg höjd.
Jag tog en blåsa och kurvade med upp så högt jag vågade…
och jag lovar det var kry korkverkan.
Efter en timma i luften med modellen och jag själv sittande
i min flygstol, beslöt jag landa.
Landningen skedde i den friska sidvinden och gick nästan
bra, som du kan se på bilderna. Det blev en liten groundloop
och stjärten med sidorodret slog i gräset, då den svängde
runt i loopen.
OK, jag kollade roderna och allt funkade. Ny start och
modellen gick inte att styra….
Jag stängde motorn och lyckades få ner modellen ca 50 m
från mig.
Snabba tankar for genom skallen för jag ville veta,
vad som hänt.
Det visade sig att servot till sidorodret hade lossnat.
Tursamt nog hade jag med CA och accelerator,
så jag kunde få dit servot.
Efter en paus blev det ny start och ännu en timma i luften.
Sen var jag nöjd och landade, demonterade och for hem.
Där jag gick igenom Avan noga, knäckte bort mitt
CA-limmade servo och fäste servot med det bästa att
fästa servo med, smältlim av god kvalitet.
Nu lossnar det aldrig mer.
Jag tog lite bilder och min Mobius filmade då jag flög.
Det du hör som piper är min vario i modellen.
Häng med på en tur !
Klart för take-off
Utsikt mot Hovs Hallar
Hanget där vinden kammar gräset i mjuka vågor…
Kulturplats
Kultplats
Min fina Ava Pro.
Start och kameran indikerar filmning.
Reach for the sky…
En lovande himmel för segelflygare.
På väg att landa i stark sidvind.
..bromsarna ute
…lite okontrollerat…
jag försökte räta upp…
…men det blev en groundloop…
…som gjorde att sidoroderservot lossnade…
Felsök
servot löst…
…som synes.
bygden där jag flyger
Naturen imponerar.
Kategorier
NÄR DET SOM ALLTID SKA FUNGERA…
…inte gör det.
Ibland blir jag överraskad. Som då man går till garaget
och märker, att bilen inte går att öppna med fjärrkontrollen.
Först känner man en rysning längs ryggraden och det
värsta scenariot målar upp sig i hjärnan.
Men efter 3 sekunder tänker man inga problem, jag kan
öppna med nyckel.
Sagt och gjort. In i bilen och få nästa glada överraskning.
4 V i batteriet…
Alltså gäller det att ladda. Hämtar min rc-laddare, den ger
10 A. Kopplade in den och kom tillbaka efter en timma,
där jag fann att laddaren stängt av sig.
Orsak i displayen var “Low Voltage”.
Skiftade till Mh-mode. Laddaren gav 5 A. Jag kom tillbaka
efter en timma.
Ingen power i batteriet mer än 8 volt.
Ändrade inställningarna till blybatteri fast 10 volt i
stället för 12.
Nu laddade det 6 A. Den fick stå på en timma och sen tillbaka
och kollade. Den hade fått 5 A i sig, spänningen visade 10 volt,
varför jag ändrade mode till 12 Volt.
Nu laddade den 8 A till batteriet och den får stå så till imorgon.
Alltså det man alltid litar på kan krångla och då blir vi stressade.
Problemet var att varselljus och innerbelysning hade stått
på i 18 timmar.
Om nätverken för tv krånglar, om bredbandet krånglar,
om datorn vägrar starta, eller om telefonen krånglar,
då griper hysterin oss eller …
Dagen slutade med, att jag fick ge upp resan till Hovs Hallar
och flygandet.
Dessa problem fanns inte 1960 när vi cyklade och flög
gummimotormodeller i stadens parker…
Men i morgon så !
…Henrik från Ljungby.
Jag var vid Hovs Hallar för att fotografera och efter
avslutad sejour gick jag mot bilen nerifrån Segeltorpshanget.
Då jag plötslig såg en modell skjuta upp från marken med
mycket kraft…
När jag kom fram till piloten, presenterade jag mig och sa,
att jag också är hangflygare.
Mannen framför mig var Henrik “Torpis” Torphammar,
en mycket välmeriterad och skicklig flygare bland andra
ting.
Jag kände inte igen honom direkt, eftersom han tränat
upp sig och anlagt skägg.
Jag följde med honom ner till hanget igen, där han avvaktade
rätt ögonblick för att starta.
Vinden var svag, 1.5 m /sek och ojämn. Dessutom var
havsvinden termisk, vilket störde hanget.
Henriks modell vägde knappt 300 gram, vilket
gjorde den var flygbar även under marginella
förhållanden.
Med en modell som Henriks är det nästan alltid
möjligt att flyga.
Enkelt och lätt ska det vara och vältrimmat,
ty då kan du ta utnyttja all kapacitet hos din modell.
Modellen var från Hacker i Tyskland och var av hög
kvalitet.
Jag hade med mina kameror och det blev lite bilder.
Hoppas Henrik kommer hit fler gånger och flyger,
eftersom intresset för hangflyg, tycks vara ökande.
Här finns plats för många nya flygare !
Mina bilder !
