Jag åkte för att få mig några vändor i luften i går.
Vindutsikt för Hovs Hallar var på morgonen ONO och under dagen vridande till VNV med styrkan 5-7 m/sek.
Den prognosen stämde på pricken från bästa vädersiten yr.no. Jag kom ner till Segeltorp kl 14 och då hade vi NV til NNV 5 m/sek. Alltså perfekt vind.
På väg till hanget såg jag en modell i luften, vilket är ovanligt och det visade sig vara en bekant från Västergötland, Stefan med hustru Elisabeth.
De hade tagit en liten semester och bodde i Hallavara över helgen. Alltid roligt om man slipper flyga ensam, vilket jag är van vid, men flera är bättre.
Vi fick fina flygningar och kunde inte klaga på något. Jo… det kunde varit varmare, för vi hade bara 11 grader.
Vid 1530-tiden gick Stefan med fru, men i gengäld kom två skärmflygare.
De fick oxå fina flygningar och då jag gick hem vid 16-tiden, såg jag en av dem hängande under sin trasa högt över Platån på Hovs Hallar.
Jag är säker på att han njöt…som jag, då jag flög min modell.
Bilder klippta ur video tagen med min Mobius.
Såvardetmede !
Stefan och Elisabeth
Start av min Spirit
Den börjar bli lite ärrad nu, min Spirit Elite…
Start
Kroppsspråket…
Klart man är glad, när modellen är i luften på ett fint hang.
Landningssekvens av Stefans modell.
…det går lite för fort…
…landning i buske…
allt ok
Stefans lilla Taranissändare
Dags att åka hem...
…sen kom skärmflygare…
…som fick luft under vingarna…eller i alla fall fick fyllda skärmar.
Att jag hade ställt in Fail-Safe på min Spirit noga, räddade min modell från haveri i går.
Jag var nere vid Segeltorp för att flyga hang,
då vädret tycktes kunna bli, enligt yr.no, mycket
bra. Det norska väderinstitutet lovade nordligt till kl 12 och sedan vridning till nordväst sakta ökande till
ca 5 m/sek.
När jag anlände 1030, var det mycket svag nordväst,
men jag vet, efter 50 års erfarenhet från HH, att
sjöbrisen tar sig runt 12-tiden.
Med modellen monterad, svassade jag runt på
hanget som en äggasjuk höna och överlade med mig
själv, om den svaga vinden skulle bära min modell.
Till slut klarade jag inte väntan mer, så jag startade i en vindstyrka på ca 1.5 m/sek.
Jag vet, min Spirit klarar mycket svagt lyft och
det finns möjligheter till en forcerad landning,
om så krävs.
Vilket jag fick erfara lite brutalt senare…
Hanget fungerade och det lyfte svagt.
Under marginella förhållanden är det viktigt att
flyga rent.
Alltsåinte kana eller glida i svängarna,
använda i huvudsak sidoroder därför om du
flyger enbart med skevroder i svängarna,
då modellen ligger just över viknngsgränsen i hastighet,
då är risken att det nedfällda skevrodret överstegrar
vingen och du får en snaproll…
Du ska inte heller veva med spakarna i onödan.
Om du flyger med spakarna så de går som
gräddvispar skapar du motstånd, som naturligtvis
du få betala med din flyghastighet.
Ja, du förstår säkert mitt resonemang.
När modellen var perfekt intrimmad, var det en
njutning att flyga.
Jag tröttnar aldrig på att hangflyga. Hangflyg är
för mig essensen av det magiska begreppet
” att kunna flyga”.
Efter en timme i luften landade jag, då vi skulle
intaga fika.
Eter pausen monerade jag på en ombordkamera
som filmar snett nedåt, bakåt.
Vinden hade tagit sig lite, så det blåste ca 3 m/sek.
Så start med mycket förväntan och laddad Mobius
i hopp om fina bilder…
Sekunder efter starten märkte jag, att roderna
“frusit”.
Jag kunde inte svänga in på kanten, som jag ville,
utan modellen flög sin egen bana.
Inget gick att röra, utan jag såg som passagerare på, hur min Spirit följde kanten och sakta svängde
över kanten in till vänster mot en nysatt potatisåker.
Ingenting kunde jag göra, men nödläget löste ut en gammal betingad reflex hos mig. Just
som hos Pavlows hundar…
Jag lyfte upp sändaren och vred den, så antennen kom i annan polarisation.
Det var ju så vi gjorde, då vi körde AM på 27 mHz.
Dock inget hjälpte, utan modellen försvann i ett mindre rökmoln av jord från potatisåkern.
Landningen…såg bra ut…inga delar som flög i luften, utan modellen låg snyggt i potatisåkerns tiltor.
Problemet är snarast att ta sig över gärdsgården och elstaketen.
Men det lyckades utan benbrott, modellen hämtades och jag felsökte.
Felet som orsakade FailSafen, var att kopplingen
mellan rx och satellit-rx var glapp.
Jag fixade problemet, provade att failsafen var ok
och startade på nytt.
Allt fungerade, som det skulle. Jag kollade om allt , då jag kom hem och nu är allt ok.
Jag startade kl 1055, landade två gånger varvid den sista kl 1433.
Då kan du räkna ut ungefär, hur mycket jag flög.
Hemkommen laddade jag min mottagaracke, vilket är 5 celler av BilTemas Mh-batterier av nya sorten.
Jag fick i 1255 mA.
Vilket ger mig en tanke då vi flög på 70-talet med Deac-DKZ-celler på 350 mA….
Nu flyger vi med Mh 2700 mA!
Japp, jag tog bilder endast med min Mobius.
Stillbilderna är klippta ur videon från Mobiuskameran.
Denna lilla eminenta kamera har tagit större del
av mitt fotoliv, då den levererar bilder av hög kvalitet
, enligt mitt sätt att se det.
Jag använder min Mobius ofta som en “Fångare av ögonblick”
om jag är ute på något. Enkel och bekvämt.
Med minneskort på 64 Gb kan jag låta kameran
tugga på med 4 bilder/sek en halv dag
Allt hänger på ackens kapacitet i kameran.
Så här kommer resultatet av min dag på Segeltorp,
vilket blev en av de finaste flygdagar, jag någonsin haft
å Hovs Hallar.
Börja med hangflyg, du kommer att få ett rikare liv !
Start med kamera på nosen
Nu har mottagaren gått i FailSafeläget.
Modellen svänger sakta åt vänster…hur mycket jag än håller emot…
Obönhörligt mot åkern..
Du ser att sidorodret står stilla…
…nära…
Här kör vi, så det ryker i den skånska potatisåkern…
…det gick nog bra…
Potatisåker som är nysådd = skitiga fötter om man har lågskor
Inte lätta hoppa över en gärdsgård…
Bärgat och klart.
Du ser att havets yta är nästan blank…se den knivskarpa horisonten !
Första starten…med funderingen; Ska det bära ?
Det bär…härligt !
Lyftet var som sakta stigande grädde i en gryta…
En man som njuter av modellflyglivet !
Det är ett privilegium att vara förunnad att
bo vid kusten och ha tillgång till de fina hangen.
Förbi Segeltorp går en mycket utnyttjad promenadväg.
Fortsätter man söderut kommer man till
den lilla “Norrehamn”, där oxå vindmätaren sitter.
“I am Chief Inspector at The Royal Pugs Airforce” !
…då jag var och flög på Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.
Då jag körde förbi den plöjda åkern, som ligger innanför hanget, såg jag två lärkor flyga upp.
Att se årets första lärka är för mig ett förebud om vår.
Vädret på måndagen var VNVvind ca 5 m/sek och växlande molnighet. Det var alltså flygläge på Segeltorp.
Jag ställde bilen på parkeringen, gick uppför den branta stigen till Fortet för att för säkerhets skull kolla vinden på Platån. Den var då stadigt nordväst, varför jag beslöt att gå ner till Segeltorpshanget.
PÅ modellen hängde jag min Mobius framför vingen, så jag fick en bild av min modell i luften.
Själv hade jag mina solglasögon med vidhängande Mobiuskamera på mig. Detta är ett utmärkt sätt, att dokumentera vad man gör. Kameran tar 4 bilder i sekunden och gör det i mer än två timmar.
Bilderna tycker jag, med hänsyn till kameran, blir bra.
Således start rakt ut mot vinden och det var ett underbart turbulensfritt lyft. Således var det helt avkopplande att flyga.
Hanget lyfte till ca 50 m över havet, vilket gav stor frihet för piloten.
Då jag stod vid min pilotplats jämte gärdsgården, hörde jag lärkans något tveksamma försök till drillar.
Men lärkor var det och deras tidiga spelande väckte livsandarna hos piloten.
Efter hand som jag flög, märkte jag att vinden snabbt drog sig mot väst. Då jag flög söderut på hanget upplevde jag det som nästan rak motvind och jag väcktes ur mitt slöflygande då jag vid svängen i norra änden vek modellen, eftersom jag flög sakta och svängde i medvind.
Så jag beslöt att avbryta och jag landade ganska belåten på grusvägen, som går från parkering ner till hanget.
Då jag körde hem, stannade jag till vid åkern, där jag sett lärkorna i hopp om att få en bild.
Men det blev intet med det.
Fast jag var nöjd med dagen i alla fall !
Det var på åkrarna bakom hanget jag observerade och hörde lärkan.
Så lite som jag modellflugit sista 6 veckorna, har jag aldrig upplevt förr.
Väderläget har varit helt låst och jetströmmarna har inte varit på vår sida.
Jag är för bekväm att ge mig mig ut till ett hang i 12 m/sek sned vind och i duggregn.
Jag får avvakta. Men som lite plåster på såren kan vi ju kolla en video från sommarens flygningar.
Den är inget speciellt, men visar kanske, varför jag så gärna far till,
HH , då förutsättningarna är goda för att uppleva flyg och natur.
Hoppa ombord så flyger vi !
Kanske jag publicerat videon förut, men det får vi stå ut med…
PS. Om ni undrar över varför en skevrodret står ner, beror det på,
att jag hjälpligt trimmat bort snedbelastningen, orsakad av ombordkamera
och kolfiberstav.
…då vi besökte Hovs Hallar. Det var i prognosen utlovat 5 m/sek nordväst och under dagen ökande till 7 m/sekund.
Det är en perfekt prognos både för modellflygare och skärmflygare.
Jag var på plats kl 13 och då hängde redan en skärmflygare över Segeltorpshanget, vilket är det lägre hanget vid HH.
Kommer du till parkeringen vid värdshuset, går du genom grinden till vänster och följer stigen.
Då jag kom, var parkeringen full av bilar och speciellt många tyska turister, eftersom deras semestrar just har börjat i norra Tyskland.
Jag tog mig ner till hanget, med allt som behövs och det jag hade medfört i dag, var utrustning, så jag kunde videofilma min modell från en punkt framför min vinge.
Efter montering av modell och min Mobius framför vingen,
kastade jag ut och möttes av suveränt lyft.
Det var starkt och jämnt och lättfluget, då vinden var komplett laminär.
Ibland kom turbulens då det var termiskt, men det varade inte speciellt länge.
Vetskapen om att jag hade kamera ombord, gjorde att jag flög lite noggrannare än vanligt och att jag försökte få med skärmarna på bild, då jag flög.
Efter 45 minuter i luften landade på den fria gräsytan, som förresten är turbulensfri.
Där jag efter landningen möttes av en icke blinkande kamera … Det visade sig, att ett av gummibandens om håller kameran på utliggaren, det hade glidit och aktiverat avstängsningsknappen !!!
Så det var bara, att efter en vätskepaus åter starta.
Denna gång blev det en film på min modell. Jag tog videon utan stabilisering, men det får duga, för att ge dig en känsla för, hur man upplever sin dag med en modell på Hovs Hallar.
SKärmflygarna hade sin fina dag med ett problemfritt lyft, som gjorde, de kunde njuta av sina flyg.
Vinden var nordväst och det var inte rekommendabelt att försöka kana upp på stora hanget vid Platån.
Men det gick ändå att klättra högt. Jag tror, det var Jan från Eslöv, som kom högst.
Det var som vanligt mycket människor ute i naturen och promenerade, vilket är förståeligt. Man märker, hur marken slits, nu då det är torrt. Men gräset återhämtar sig, då regnet kommer.
Klockan 1630 packade jag ihop nöjd och belåten.
Bilderna är tagna med systemkamera, Mobius och GoPro.
Bilder från luften klippta ur video.
Häng med på lite hangflyg och se hur det är !
start
De människoätande kalvarna på HH.
Hanget bar högt idag.
Bra aktivitet vid Segeltorp.
På denna och följande bilder kan ni lära er konsten
av Johan att dra upp en skärm och starta.
Efter att vi under tre veckor inte haft annat är sy-väst eller ostliga vindar, fanns det möjligheter, att vi kunde få nordväst i fredags.
Det betydde, det kunde bli läge för hangflyg på Segeltorpshanget vid HH.
Detta hanget är flygbart från VNV till NNV. En normal hangkärra bär det från 2-3 m/sek. Höjden på hanget ca 30 meter och inga konstigheter att flyga där. Landning utför du på gräset norr om hanget. Bara håll din hastighet uppe och undvik stenarna…
Vill du fega lite så landa på åkern bakom hanget, nu när där står säd.
När vi kom fram blåste det 5-7 m/sek snett från vänster ca 25 grader. Men det lyfte och inga problem att hålla oss uppe. Solen tittade fram och dagen artade sig bra. Pär flög med sin Lunak och jag fortsatte slita på min Spirit.
Eftersom det var vackert väder, kom många turister och var nyfikna. Det är det roligaste jag vet, att övertyga icke modellflygare att bli modellflygare !
De flesta är intresserade och som jag påpekat ofta, de människor man träffar är ofta nyfikna på “Hur det funkar” ?
Vi kastade ut vid 13-tiden och efter varsin mellanlandning för att fixa med kameror och annat, gjorde vi dagens sista landningar vid 1630-tiden.
Vi hade fått ett par timmar i luften eftersom vi hade “underskott på hangflygning”.
Båda våra modeller flög som vi förväntade och de återvände hem utan så mycket som en skråma !
Vi tog bilder naturligtvis och jag klämde en liten video på Pärs modell, som ni kan se på här nedan.
Att flyga hang vid Hovs Hallar är inte bara flyg, det är en fin naturupplevelse i alla avseenden. Kan jag inte flyga, om vinden är emot oss, kan jag ta fram kikaren och spana fåglar, eller så tar jag fram min fältflora och kollar växter.
Så det finns många orsaker för dig att bli hangflygare, i stället för att du ligger i dvala framför en tv eller sitter limmad framför en dator- eller Ifåneskärm !
Ut i naturen segelplansburen !
Lunak
Spirit Elite
Botaniker Pär L
Innehållet i själva verket…
Vildkaprifol nu gul/vit senare får den tulpanröd anstrykning.
Ståndare och pistill vildkaprifol.
Ser ni att blomman är pollinerad av insekter ?
Det blir ett rekordår med björnbär i år på HH.
Pär studerar ett hål i en gärdsgård…
Pär suger in luft och pustar iväg Lunaken.
En annan gammal hangpilot.
Glöm inte att välj bästa upplösning ! Klicka på HD!
Det var ju för alla, som utnyttjar Hovs Hallars natur, en enastående fin dag söndagen den 1. Maj för flyg.
Både för skärmflygare och modellflygare var förhållandena med väder och vind fördelaktiga. Behaglig temperatur och vinden var N – NNV, vilket är helt ok. Styrkan låg hela dagen, jag anlände kl 1300 och lämnade HH kl 1800, på 5 – 7 m/sek. Själv hade jag med mig en ny hangmodell, som jag var sugen att få testa.
På vägen till HH såg jag en skärm, som flög nere vid Segeltorpshanget och det visade sig vara Kristina från Helsingborg.
För att kunna provflyga i lugn och ro, gick jag upp till Platån med modell och utrustning. Naturligtvis hade vinden då vridit mot NV och jag vill inte chansa att kasta ut i sned vind och omedelbart hamna i en kraftig kantrotor.
Så, det var bara att gå ner till parkeringen och fortsätta promenaden ner till det låga hanget, där Kristina njöt i selen…i sin nya skärm.
Förutom Kristina var där två motorparagliderpiloter, långt ord, som ville pröva hangflygning.
Nåväl, jag skulle prova min modell och det gjorde jag. Den flög perfekt. Snabb och vändbar och utan konstigheter. Märkte dock att den kräver fart hela tiden, då den annars blir aningen “klippvillig”. Men det är ett resultat av en högpresterande profil.
Efter 40 minuter i luften beslöt jag att landa, som inte var enkelt. Modellen har högt glidtal, mina klaffar gick ner för kort sträcka, som gjorde jag hade svårt att få bort höjd och hastighet.
Det blev att gå i riktning värdshuset, så jag kunde landa på grusvägen/ stigen efter två försök. Allt var ok, men det blir till att programmera om modellen, då jag kommit hem.
När jag och även Kristina landat, kom en svettig och något blodig Kenta farande i sin bil. Han hade landat nere på stranden NO om Platån, då lyftet var borta.
Det kommer en post om detta äventyret på bloggen, så stay tuned !
Här kommer ögonblicken, vi minns av hangflyg 1. Maj.
Bilderna på Kristina är tagna med min GoPro varför kvaliteten inte är
100 %, fast det duger eller ?
Här kommer en räcka bilder på hur man startar vid Segeltorphanget med en paraglider
Piloten är Kristina
Kristina, en go och glad pilot med högtflygande planer !
