Kategorier
Linflyg

WEATHERMAN SPEED KUNGSBACKA

 

 

 

Min sista? post om Weatherman Speed, Kungsbacka 2019.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag fick en kommenar  av Ingvar Nilsson med lite uppgifter om ovanstående flygare;

 

Hej!
Jag rabblar upp namnen på Weatherman-gruppbilden.

Stående från vänster:

Göran Olsson, rutinerad speedflygare och internationellt känd,
inte minst för sin allomfattande hemsida som börjar:
My initials are GO Göran har kommit ända från Stockholmstrakterna
– MFK Red Baron.

Anders Hellsén, Stuntflygare (F2B) som haft en liten paus i
stuntandet
men som åter är mycket aktiv inom linflyget.
MFK Snobben ligger i Blekinge

Ingemar Larsson, internationell domare i lin-combat (F2D)
bosatt i Vänersborg.

När han inte är ute och reser i vida världen så kommer
han till Kungsbacka
och sätter nya rekord. Flyger även Minispeed,
Semi-speed, ja det mesta som
går fort…

Kaj Johansson, västeråsare som brukar synas tillsammans
med Ove Andersson

Johan Larsson, har sopat mattan de flesta combatflygare i
Norden och en
massa juniormästerskap. Bor i Göteborg
numera sedan han passerat
juniorstadiet. VÄnersborgs MFK

Ingvar Nilsson, jag själv, mångsysslare. Flyger även
friflyg med gummimotor
och segelmodeller. Tillhör det
absoluta bottenskiktet i alla tävlingar.

Ingvar Niklasson, motorbyggare, flyger mest radio,
men flyger även
sin hembyggda Mills i klass 1. Kungsbacka.

Emil Palm, lovande stuntflygare, junior bor i Lindome

K N Ä S T Å E N D E från vänster i bild:

Torbjörn Lundgren, MFK Snobben i Blekinge. Jag vet
inte mycket
om Torbjörn men han är en jäkel på att tanka
– tror han flög 30 varv extra
… eller kanske ännu mer
Alltså – det är väldigt retligt att om man
skall flyga
9 varv och motorn stannar efter 8,5 varv…

Micke Palm, vår startramps anfader, Bor i Lindome.
Stuntflygare (F2B).

Mycket aktiv

Sven-Erik Martinsson, Fjärås (ja alla pepparrötter
kommer därifrån)
litet söder om Kungsbacka.
Mångsysslare som alltid är med och
hjälper till.
Sven-Erik brukar fixa kaffet… vill minnas att han även

kört lin-båt för jättelängesedan.

Kauko Kainulainen, AKMG Göteborg. Har flugit stunt
i många år,
stor kännare av Juhani Kari som var mycket
framgångsrik Stuntflygare.

Kaukko lämnar inget åt slumpen – ytterst noggrann,
vet mycket om
motorers portning.

Ola Lindgren, Kungsbacka, har ett förflutet med litet
större motorer…

mycket aktiv och vill gärna att vårt fält skall vara
välklippt och lägger
mycket tid på att gräsklipparna fungerar.

Bästa midsommarhälsningar // Ingvar

Detta är troligtvis det sista om Weatherman Speedtävlingen.
Kanske jag hittar några fler bilder jag publicerar, men den
dagen
den glädjen…

Som vanligt kommenterar jag inte bilderna, eftersom jag
då skulle
avslöja min monumentala okunskap om linflyg.

Jo,  jag flög lina då jag var 10-16 år gammal, men om jag
skulle
klara det idag ? Tja, den som lever får se.

Vad gäller gruppbilden, är jag säker på, att Ingvar Nilsson
skickar
mig namnuppgifter och dessutom den officiella
resultatlistan
från Weatherman Speedtävlingen i
Kungsbacka 2019.

Hoppas det kommer många nya piloter nästa år och
det har
vi anledningatt hoppas på, då vi märker intresset
är stort.

Vill du veta mer om detta med linkontroll och Weatherman
Speed,  så kan du kontakta Ingvar Nilsson. Du kan säkert
få tag i honom
via mail eller telefon.
Jag lägger inte ut andras adresser på
min blogg med hänsyn
till spammarna och alla webcrawlers.

Nu får vi ge oss till tåls ett år,  innan vi drar till Kungsbacka
igen för att skåda Weatherman Speed” lintävling.

Ett nytt lass bilder…och jag har kanske publicerat någon
av dem förut, men det får du stå ut med !

Men det kommer mera om SMOS träff i Kungsbacka,
så häng på låset !

 

 

 

 

 

 

 

Är det en gräshoppa på stiftet ???

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inför utdelningen av diplom.

En välförtjänt vinnare : Ingemar Larsson från Vänersborg

 

Rekordtabell och resultat från
Kungsbacka Weatherman Speed 2019.

 

Kategorier
Linflyg

WEATHERMAN SPEED KUNGSBACKA

 

 

 

 

 

Å här kommer del 2 från Kungsbacka !

 

 

 

 

 

 

 

Som jag sade i förra posten…jag har mycket bilder
som jag vill visa.

Tekniken jag oftast använder då jag plåtar rörliga
föremål är 1/4000 dels sekund slutare, automatisk
bländare och kontinuerlig hi-speed tagning.

Då är sannolikheten relativt stor, att några bilder passar
mitt ändmål. Nackdelen är, att man får många bilder
att editera. Men man lär sig genom rutin, så det går
fort att sålla bort icke önskvärt.

Här kommer fler bilder, vilka beskriver de tävlande
och deras flygande i Weatheman Speedtävlingen.

Jag hoppas bilderna skapar en känsla hos dig, så
du kan förnimma,  hur det är att flyga linkontroll.

Lasse Larsson från MFK Sländan berättade en viktig
nyhet för mig i alla fall och det var att friflygarna
hade fått tillstånd för sin tävling på Rinkabyfältet
i slutet av Juni !

 

Rinkabyfältet har ju varit en nogo-zon för modellflygare
under ett par år, vilket ställt till förtret för utövare
av modellflyg.

Således har SMOS varit tvungna att förlägga sina
tävlingar till Bollerup, vilket har varit ömsom vin och
ömsom vatten.
Rinkaby är ur alla synpunkter
den optimala platsen
i södra Sverige för friflyg.

Jag förutsätter styrelsen och ordföranden i SMOS nu
jobbar,  så vi SMOS, kan hålla vår mästerskaps-
tävling där …

Eftersom vi varit hänvisade till Bollerup, har vi varit
tvungna att avvakta tills skörden är tagen i slutet av
augusti. Det är den absolut sämsta tidpunkten för
friflyg med hänsyn till väder. Bästa väder har vi
erfarenhetsmässigt i slutet maj till slutet juli.

Så här gäller det att jobba snabbt för att få till
flygning för oss på Rinkaby.

Om de moderna friflygarna får flyga, kan jag inte
se att myndigheten kan neka SMOS ungdomen
att få tillträde till Rinkabyfältet.

Så Bo-Eskil, nu jobbar vi hårt för en tävling i
juli !

Deomdetta.

Nu blir det Weathermanbilder i parti !

Enjoy !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Linflyg

NU PÅ LÖRDAG, ALLTSÅ DEN 15. JUNI…

 

 

 

 

avhålls Linflyg, OT-RC och Motorträff

i Kungsbacka vid klubbens fält.

 

 

 

 

 

På Kungsbacka MFK:s fält anordnas traditionsenligt en
modellflygträff
nu på lördag den 15. Juni av SMOS.

Det flygs OT-lina, man tävlar med Wheatherman Speed
och hembyggda och
gamla modellmotorer demonstreras.
Dessutom får vi vi inte glömma den sociala samvaron.
En avslappnad tillställning som ger ett trevligt minne.

Här är Kungsbackaklubbens hemsida.

Här kan du se bilder och intressanta videos från
förra årets träff.

Eller här.

Man flyger oavsett väder. Alla välkomna !

Åk hit och återuppliva dina linflygminnen från den tid,
då du var ung på 50- och 60-talet :=)

 

Sveriges meste mästare…

Wheatherman Speed


 

 

 

 

Hoppa in och häng med en runda i en stuntkärra !

 

Kategorier
Segelflyg

DU ÄR ALDRIG ENSAM…

 

 

 

 

 

…på ett hang

 

 

 

 

 

 

 

 

Därför du kan alltid förvänta dig sällskap i någon
form.
Mitt sällskap under min flygeftermiddag var den
trogna tornfalken, flera ormvråkar och en glada.

Tyvärr flög de långt från mig, så jag fick inte de
bilder jag ville ha. Men de visar, att ensamhet är
inget jag känner då jag  är ute i naturen för att
uppleva modellflyg !

Då vädret var fint för termikflyg, ca 4 m/sek VNV
drog
jag till ett av mina flygställen, där det normalt
sett, är
utmärkta förhållanden för både termik och
hang.

Hanget är ca 12 – 20 m högt och ligger 7 km från
Kattegatts kustlinje. Vi är inte speciellt utsatta för
sjöbrisen här.

Jag monterade min Ava och förstod efter några
minuter
hur läget var i luften. Vid hanget skapades
tidvis starkt
hanglyft  och gick man ut från hanget
hade man lyft upp
till ca 50 m höjd.
Men lyftet var inte jämnt eller laminärt.

För att komma över problemet klättrade jag med
min Ava
upp till lite höjd, 120 m, där det var möjligt
att få kontakt
med stabil termik.

Väl i termiken var det enkelt att hålla sig uppe.
Det lyfte över stora områden och jag hade som mest
4- 5 m
i stig. Alltså kry korkverkan.

Sittande i min stol fick jag mer än 2 timmar i termiken
under
en flygning, då jag kunde flyga fullständigt
avslappnat. Som vanligt…hade jag min GoPro monterad
som tickade 2 bilder i sekunden. Bilderna blev suveräna
och jag är helnöjd med kameran,  efter att fått em riktig
service på kameran nere i Tyskland.

Efter en kort paus, parkerade jag Avan på marken
och tog fram
min mycket lätta segelmodell med ca 1 m
spännvidd och med vikten
390 gram.

Min avsikt var att kasta ut på hanget, ligga där och
kana för att
sen kunna sno åt mig en blåsa, som kom
rullande över åkrarna.

Vid framkomsten till hanget borde blåsan släppa
från marken,
vilket kallas orografisk utlösning.
Alltså då blåsan puffar upp
då den får en uppåtriktad
rörelse på grund av ett terränghinder.

Vinden,  då jag kastade ut,  hade ökat till 5-7 m/sek
och den kom
från nordväst, vilket är snett på hanget.

Det var turbuent och min modell tycktes fladdra iväg
som ett
asplöv…

Jag testflög hanget och det bar i hela dess längd.
Då en blåsa var på gång, antingen ute på åkrarna
framför hanget,
eller just vid hanget, var det ganska
enkelt att hänga med. Den nästan kontinuerliga
ankomsten av termikblåsor, eller ska vi säga
varmare luft, det gjorde emellertid,  att lyftet på
hanget stördes.
Den laminära vinden mot hanget hackades i
bitar, då det var så termiskt väder.

Jag behövde inte kurva med min lilla modell,
utan jag kunde
ägna mig åt delfinflygning rakt
fram. Att komma högt var enkelt.

Nu är ju modellen så liten, bara 1 m spännvidd,
så jag ville inte
klättra för högt. Vidare hade jag inga
aerodynamiska bromsar att ta till, om det krävts
för att bli av med höjd.

Mitt lilla flarn flög jag med i 1 timma och 5 minuter.
Sen landade jag. Inte för jag behövde det av höjdbrist,
utan
för jag hade ryggont, då jag inte hade med min
flygstol ut.

Det var längesen, jag flög med en så liten modell på
ett hang.

Om det är roligt med en liten modell på ett litet hang ?

Njae, jag tycker man flyger på liten yta på hanget,
men för den som vill träna upp sina reflexer,
så är det ett
bra sätt att förbättra sin flygskicklighet !

Förutom mina modeller i lusten hade jag sällskap av den
lokala tornfalken och en ormvråk under en stor del av
min flygning.
Tornfalken har häckat vid hangets norra del  i flera år
och känns som vore den  en gammal bekant.

1245 startade jag och 1615 landade jag, packade ihop
och for hem.

Bilderna som följer är klippta från en video, som jag
tog med
min lilla Mobius.

Hoppa ombord och knyt fast !

 

Min enkla termikmodell. När inget annat funkar så…

Klart för utkast.

Gå !

Även det enkla flyger. Utan kevlar och kolfiber.

Balansering på ett inlandshang är bra reflexträning.

Jo det är turbulent…

Som synes torradiabatik i dag.

Landning nummer 1.

 

Ibland önskar jag, att jag haft bromsar även på detta flygetyg…

Vinden var stark, därför är nosläget som det är…

…för att jag…

…ska kunna…

…trycka ner modellen.

Men här ligger hon.

Min revirtrogna tornfalk står och ryttlar 100 m bort.

Ibland kunde jag se dess vackra rostbruna rygg.
Fågeln är mycket skygg och försiktig.

Ormvråken. En av flera.

Fröjdas i den härliga grönskan !

 

 

 

videotime !

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

ETT MAIL KAN INITIERA EN DEL…

 

 

 

…då det vindlar sig vidare och…

 

 

 

 

 

 

…berättar en historia, som är okänd för de flesta.

I veckan fick jag ett mail från Thomas Nathansson,
vars adress nu är Filipinerna, där han njuter sitt liv
som pensionär och modellflygare.

Thomas hade en förfrågan om vilken gänga en model-
motor, som heter GHQ hade till sitt tändstift.

Eftersom jag är kompis med en av de i världen, som har
mest kunskap om modellmotorer, Sten Persson i Halmstad
skickade jag Thomas förfrågan vidare till Sten.

Jag fick ett mycket intressant och initierat svar av Sten.

Detta svaret tycker jag har ett allmänt intresse och det
belyser också på ett bra sätt, hur det var att vara modellflygare
under slutet av 30-talet och början av 40-talet.

Denna modellmotor vilka ju var  före glödstiftens tid
och hade
således tändstift och med allt det systemet kräver.

Företaget Champion, som finns fortfarande, tog fram
specialgjorda stift till GHQ-motorn.

Champions fabrik ligger i Toledo Ohio, vilket är orten
som fortfarande hyser en gigantisk flyg och modellflygshow
varje år.

Jag googlade runt lite och fann lite bilder vilka visar denna
märkliga motor, som förresten producerades i New York
av företaget med namnet GHQ. GHQ tillverkade också byggsatser.

Här kommer historien om gängan på en GHQ-motor berättad
av Thomas Nathansson och Sten Persson;

Här är Thomas mail till mig;

 

Thomas Nathansson

 

Hej.
Jag har också samlat på mig en del gamla modellmotorer.

Några gamla motorer har ju tändstift med en gänga på ca 10 mm
,andra har ju gänga liknande glödstift . Nu skall jag starta upp en
gammal GHQ,  men det stiftet jag har passar inte i gängan.
Vet du,  eller kan du kolla vilken gänga det skall vara?

Thomas Nathanson

 

 

 

Jag skickade Thomas mail till Sten och här kommer Stens svar;

 

Sten Persson

 

Hej,

Roligt också att höra att Nathansson inte lagt av,
trots det ljuva livet
i tropikerna.

Hans GHQ är en intressant motor på flera sätt.

Främst kanske för att den faktiskt var den första
massproducerade modellmotorn i
världen
(och inte Brown Junior, som man ibland kan se).

GHQ var en konstruktion, som togs över 1936 från en
annan firma,
som inte kunde få ekonomi i projektet.

Den motorn (Loutrel) var av hög kvalitet, men då
även GHQ-firman snabbt gjorde samma
erfarenhet
som föregångaren slog man av på kvalitetskravet och

satsade i stället på kvantitet och lågt pris.

En enorm mängd motorer tillverkades och såldes,
en del i form av monteringssatser.

GHQ’n blev modellmotorvärldens stora kalkon,
då den i levererat
skick var omöjlig att starta.

Då motorsamlarflugan många år senare grasserade
som värst och
amerikanska bensinmotorer stod högt
i kurs (och pris) kunde man
få en GHQ för $1.00.

Jag vet, eftersom jag köpte en till det priset.

Sedan hände något festligt: i USA blev det en utmaning
att komma
till OT-tävlingar med modeller med fungerande
GHQ-motorer i
nosen. De hade förstås fått innanmätet
utbytt, men behöll sitt något
rustika yttre och efterfrågan
– och därmed priset – på dessa
skrotmotorer ökade enormt!

Om Nathansson tänker köra sin GHQ,  antar jag,
att han som
“motor-man” har modifierat den på
lämpligt sätt, eller också har
en motor ur den allra
första serien, som lär ha fungerat som de skulle.

Detta blev en lång historia och även om det också blev
en tragisk
historia för alla de tusentals ungdomar,
som lät sina besparingar
gå till en GHQ, så är den
fascinerande!

Det finns en parallell med en amerikansk diesel,
men det får vi ta en annan gång innan jag
glömmer
frågan från Thomas.

Svaret är att den här motorn, liksom de flesta amerikanska
motorer
från den tiden, hade ett tändstift med gängan 3/8″.

Jag tror att Champion var först ut med dylika miniatyrstift och jag
har ett par motorer med stift av den här storleken.

 

 

Har någon av mina besökare på bloggen någon erfarenhet av
denna tjuriga och icke samarbetsvilliga mekaniska konstruktion ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

HÅHÅJAJA…INGET FLYGVÄDER…

 

 

 

 

…som lockar ut mig med en modell just nu.

 

 

 

 

 

 

 

Ibland sätter vädret en käpp i hjulet även för mig.
Trots jag är kroniskt flygsugen, finns det gränser.

Till exempel som det är nu med 10-12 m/sek VNV

Jag är ingen självplågare, som drar till HH för att
flyga hang
under rådande vind och framför allt rådande
temperatur.

Denna senvår har vi ca 10 grader.

Att modellflyga vill jag att det ska vara en positiv
och angenäm
upplevelse.

Inte att jag ska stå med rinnande ögon, genomblåst
med en modell galopperande i turbulensen på
Hovs Hallar.

Nä, jag bidar min tid för den kommer. Vi kan förvänta
ett
väderomslag om ett par dagar med markant höjning
av
temperaturen. Fast det innebär också nederbörd,
då olika
luftmassor möts och det bildas fronter,
som passera vårt land.

Men det gör inget att det regnar. Vi behöver få 500 mm,
för att våra grundvattennivåer ska återhämta sig.

Å andra sidan talade jag med en ägare av ett större
jordbruksföretag häromdagen och han sa att denna
våren
har vädret i de flesta avseenden varit perfekt.
Han tog just nu sin första vallskörd, som artat sig bra.

Håller sig vädret kommer nästa skärd av vallarna att bli
ännu bättre vad gäller protein, socker och andra
näringsämnen.

Så vad gör jag, om jag inte kommer ut och flyger ?
Tja, man kan ju alltid ladda ackar som terapi…men jag
föredrar att promenera eller cykla.

Så det blev en vända ner till stranden. Där jag i
strandskogen
såg att länsstyrelsen släppt ut hästarna i
området, så de kan
hålla ner beväxningen.

Om 14 dagar kan vi nog förvänta oss att se fårflocken,
som
är en utmärkt maskin att hållande nere slyn.

Ibland längtar jag efter en riktigt rejäl storm…
…därför det skapar möjligheter.

En storm transporterar upp nya fynd på stranden,
vilka brukar vara objekt att
fotografera, då de
stimulerar min och kanske betraktares
fantasi
med sin former och uttryckssätt.

Vi har haft liten kuling på sista tiden, men fynden
har varit
glesa vid Laholmsbuktens stränder.

Det jag funnit,  är något överraskande bärnsten.
Vad jag nu ska
ha det till…
Vill jag samla bärnsten,  gör jag det enklast vid
Ravlunda-
Kivikstrakten.

Vad man som betraktare märker, oavsett om det
varit storm
eller inte, är hur kusten ständigt förändras
genom hav och vind.

Mynningen av Lagan ser olika ut för nästan varje dag.

Dynkanten förändras genom vindens försorg. Den rasar,
eroderar ner och byggs på i ett ständigt Pater Nosterverk.

Det brukar alltid påpekas,  hur den stigande havsnivån
förstör
kusterna i de klimatängsliga journalisternas
reportage.

Jag har promenerat vid laholmsbukten i 44 år och
inte
märkt av de teser som klimatjournalisterna hävdar.

Men jag är ingen expert, bara en enkel iakttagare.

Hur som helst, i stället för flyg blev det promenad på
en enslig strand endast beledsagad av gråtrut och
förbisträckande
storskarvar.

Lite bilder blev det  oxå..

Har du lust så häng med och kolla bilderna !

 

 

 

Sandskummaren var märkbart fokuserat på något…

Två kvistar är mer än en stock…ja du förstår vad jag knyter an till.

Laholmsbukten mot Hovs Hallars näsa.

Den dubbelpucklade spetsnäsan låg och blängde…

Den större spetsnosade strandkotten på ständig jakt efter något ätbart.

“Hej, kom och ge mig lite hjälp” !

Jaha…du får själv artbestämma !

Bay Of Skulls

Lagans mynning i Kattegatt.

 

 

liten uppdatering…

 

 

Jag ändrade mig framemot eftermiddagen. Vädret bättrade
sig, vilket innebar mindre vind och temperaturen steg
till något behagligare läge.

Egentligen skulle jag bara ta en extra promenad i dag
vid stranden, men flygsuget var för starkt och då jag hade
min Spirit i bilen, fortsatte jag till Hovs Hallar.

Parkerade på en ganska tom parkering, förutom de
sedvanliga tyska
husbilarna förstås, monterade modellen
och promenerade ner
till Segeltorpshanget.

Vädret var soligt och vinden ca 5 m/sek rakt på.

Kan inte  bli bättre, så jag fick 2 timmar i luften helt
problemlöst.

Efter flygningen spankulerade jag omkring och tog några bilder.

Bilderna kommer här och de är tagna vid 16-tiden.

Så du ser…man ska aldrig säga aldrig …då det gäller modellflyg !

 

 

 

Först några bilder från stranden Laholmsbukten med större
strandpipare och en produkttanker på väg söderut.

 

 

 

 

Segeltorp

När vi var yngre simmade man ut til stenen och solade , då det var fint väder.

Naturen har startat upp…

 

Förgätmigej eller…

 

Havet indikerar ca 5.5 m/sek genom dess rörelser.

Minns ni när regeringen Palme förbjöd tillverkningen av maskrosvin…?

Havet vid Hovs Hallar antar ibland en medelhavsblå färg.

 

 

Kategorier
Naturbilder

CYKELTUR

 

 

 

 

En tur ner till våtmarkerna vid hamnområdet Halmstad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min modellflygverksamhet i dag inskränkte sig
till lite
underhåll av mina Lipoackar och rengöring
av min sändare från Ystadsand..

Men det hindrade mig inte att glida en tur på
min fina nya superlätta
cykel.


Färden ställdes med min kamera ner till hamn-
-området
i Halmstad. Där har ett fint våtområde
skapats vid en av
invallningarna, vilken så
småningom ska kunna bli nya kajer.

Det tror jag inte en minut på, då kommunen saknar
pengar.

Allting har  blivit så dyrt i Löfvens Sverige  och kronan
är ju inget värd nu sägs det …

Som jämförelse kostade en dansk hundralapp 2015
114 svenska kronor.
I dag måste du hosta upp med 153 svenska kronor
för en dansk hundralapp. Men fåglarna har ju inga
valuta-eller trovärdighetsproblem…

De som utnyttjar våtmark och stora vassområden
med insprängda
mindre öppna vattenytor,
är fåglar som trivs i biotopen.

Jag tycker det har varit dåligt med fåglar i år, men
denna dagen, som
innebar 20 C,  tycks ha  inspirerat
fåglarna i deras aktiviteter.

Det gäller bara att sätta sig på en bra plats och invänta
skeendet.

Vilket jag gjorde. Solsken, varmt väder och gott om
fågel…

Kan det bli bättre ?

Min kamera, enkla saker med ett 300 mm billigt
zoomobjektiv,
var  i aktion och jag fick några bilder.

Så håll tillgodo med det jag själv upplevde !

Bättre att uppleva naturen än ligga i dvala framför
en tv.

Vad  är en melodifestival, som kvällstidningarna
förespeglat
skulle innebära vinst för Sverige, mot att
vistas i den verkliga
verkligheten ?

Melodifestivalen en jitterbug av usel musik, som ingen
minns
dagen efter !
Rätta mig om jag har fel.

Nu kör vi bilder. Som är lite “suddiga”,  eftersom
jag tagit bilderna på långt avstånd och dragit upp
de.
Men det får du överse med eller donera mig ett
Canonobjektiv 1200 mm f/5.6.

…å som vanligt,  är jag dålig på artbestämning
av fågelarter.

 

 

 

 

Gulärla…

…som en flygande citron.

Ja, detta är en gulärla som flyger upp.

Jaha och detta är ?  Sävsparv…

En häger är vackrast då den står på ett ben på marken.
Som fotoobjekt är för mig en stillastående fågel fullständigt meningslöst.
Man kunde lika gärna haft en fågel i utsågad plywood och fotograferat…

Stenskvätta

En allmän fågel i denna biotop som känns igen på sitt nervösa uppträdande.
Ingen ro i kroppen, ständigt alert.

 

 

 

 

 

Sävsångaren häckar här.

Hej…

 

 

 

 

Tjohej !   …eller som vi säger på engelska; Chew Hay !
I alla fall om man är en amerikansk häst…

Nykammad skäggdopping.

Jag tyckte denna fjolårsört utgjorde en bra del av en komposition…

Vildapeln laddar och blommar för att via insekter
säkra artens fortbestånd. Mångfald !

Avbränningen av gammal vass blev ett lyft för området.

Det krävs mycket energi att lyfta en tung kropp ur vattnet.

 

Kategorier
Flyghistoria

BARA LITE FUNDERINGAR…

 

 

 

 

…efter genomförd hangträff i Ystad 2019

 

 

 

 

 

 

 

Ålleberg Modellflygklubbs Hangträff i Ystad genomfördes
för,
rätta mig om jag ha fel, 17. gången.

Jag kan gott erinra mig, hur det såg ut de första
gångerna,
då vi kunde vara 25 deltagare.

Årets hangträff var de sista entusiasternas möte och
vi var
7 stycken.

Ganska tråkigt tycker vi och naturligtvis undrar vi
varför.

Träffen är känd och praktiska problem som inkvartering
är inget problem.

Problemet har varit som nummer ett, vädret.

Vi som hangflyger vet,  att vi måste ha vind och vind från
rätt riktning, för att vi ska kunna flyga våra modeller.

I trakten av Ystad-Ravlunda finns ett flertal hang som
passar någon riktning.

Vi kan inte påverka vårt väder, utan vad vi kan göra är
att kolla prognoserna på olika fora.

Det institut som jag (vi) litar mest på är yr.no.

Deras prognos sade, att vi kunde räkna med flygbart 2 av
4 dagar. Att blåsa av träffen är svårt med tanke på bokat
boende, hänsyn till arbete, familj, så det var bara att köra.

På lördagen förstod vi att vinden på söndagen -måndagen
skulle bli Nord till NordVäst vilket i stort omöjliggör
vettigt hangflyg och vi tog beslutet att vi drar hem på
söndagen.

Att det blev nord till nordväst passade mig, för jag
var på
Hovs Hallar både måndag och tisdag i perfekt
hangväder !

Alltså vädret bestämmer verksamheten. Har vi gjort
nog
reklam för träffen ? Ja, allt kan göras bättre,
men de som är intresserade
vet om vad som sker.

Kanske den beska sanningen är,  att modellflygare
inte tycker
att hangflyg är intressant ?

Det kanske upplevs som alltför besvärligt ?
Man måste ju trava iväg uppför kullar och kanter,
innan man kan flyga.

Hangflyg är kanske ett passerat kapitel för yngre
modellflygare.
Det ligger inte i tidens anda, då allt ska vara lätt och
färdigt ??

Nu ska man flyga drönare och turbinmodeller,
om vi kollar
i MFN och det som finns i tidningen är
väl…det som representerar modellflyget i Sverige.

Vi som hänger oss klamrande kvar på hangen,
vi är fornminnen från en tid som varit..
Vi är artefakter eller ?

Jag har hangflugit i 46 år, har jag verkligen blivit
så gammal  och flugit så mycket utan att tycka det
är tråkigt ?

Mot alla besvärligheter med hangflyg kan du ställa
upplevelsern,
då du kan flyga din modell utan gränser.

Du kan flyga plan,  som har världsrekord i hastighet
för modeller, vilket är mer än 800 km/timmen
i
dynamic soaring.

Du flyger modeller,  som ligger i spetsen av teknik
och innovationer.

Men du kan också flyga det enklaste enkla på ett hang.

Om vi ser, hur många som deltar i exempelvis F4C på SM…
Kan man räkna deltagarna på ena handens fingrar ?
Men ger deltagarna
upp ? Nej och det gör inte vi hangflygare
heller.

Glöm inte heller alla naturupplevelser du får.

Vi kommer att köra på tills vi tar slut på barrikaderna !

Vi tänker inte ge upp och sluta. Att tänka på är den sociala
samvaron, då man utbyter ideer och tankar, som kan främja
vars och ens modellflyg.

Att träffas är viktigt. Mycket  viktigare än att ligga i dvala
framför en tv eller fippla fingrarna krulliga på en IFåne.

Så vi kommer att ses på hangen i framtiden också.
Var övertygade om det !

Vi fick uppleva så mycket positivt  i Ystad, som vi bär
med hos
hem i våra minnen !

Här kommer en laddning avslutande bilder, som beskriver våra
flygningar under de 2 dagar vi kunde flyga av planerade 4.

 

 

Vi ses nästa år ! Välkommen du oxå !

 

 

 

 

 

Boendet hos Henry på Österlens Gästhärbärge.

 

 

Vårt boende är ett före detta ålderdomshem, som väl är ett  passande ställe
för oss gamlingar, som dock  inte vill lägga oss ner att dö och som vägrar
sluta flyga. Dessutom ligger det granne med kyrkogården…

 

Tumflygare

Fast jag föredrar detta  sättet. Mer stabilitet, lugnare rörelser.

REB

                   Löderupshanget – Ålleberg Modellflygklubbs hushang vid Ystad.

Pilotplatsen från min selfie-stick.

 

Mot Kåseberga. 
Kåsebergas affärer och restaurangers policy är att skinna turister på så mycket pengar som möjligt.
En stekt strömming med en klick potatismos 130 kronor…Dessutom, parkeringen kostar 14 spänn/timman.
Hur många vänder, då de ser parkeringsavgiften ?
Troligtvis hade det för handlarna varit
bättre med fri parkering. Jag träffade en tysk, som skakade på
huvudet åt parkeringsavgiften.
Men det är klart, kan Ystad Kommun tjäna ett par spänn så…

Vågornas  mönster återspeglas  på sluttningarna, på vilka
kreaturen betat  och skapat de terrasserande stigarna.

Det är detta vi gör då vi flyger…Främst Andreas och bakom en åldring…

En kärra ger horisonten ett nålstick

                                                                                                     Östersjön, med en yta som smält bly i solskenet.

Roffes Grafas över Fredens Hav som Sovjetunionen kallade det…

... comme un mirage

Svårt att ta denna bild med en selfiestick…

Här ser du förutom en modell, de terrasser som kreaturen
, får och kvigor åstadkommit då de betar sluttningarna.

På baksidan av kanten mot den skånska slätten kan du flyga vid nordlig vind.

Hangflyg den bästa upplevelsen !

Japp, det blåser på hanget.

Rolf planerar…

 

Taggtrådsstaketet…jodå, det hade påhälsning av en modell i år oxå !

REB:s pokerface.

Tjänix, Blue Phoenix.

Andreas passerade i all hast…

 

Tänk om jag hade haft en modell som denna 1975 ??

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

LÖRDAGEN SÅG UT ATT BLI OK FÖR HANGFLYG

 

 

 

 

 

Vilket naturligtvis fick fart på livsandarna

hos suktande piloter…

 

 

 

 

 

 

Väderprognosen från yr.no lovade sydväst på lördagen
med styrka 4-7 m/sek.

Lät ju för bra för att vara sant i våra öron.
Men alltnog,  vi for iväg till Löderup i solsken utan dimma.

Framkomna möts vi av strålande väder…och västlig vind.

Det betydde att vinden låg snett på hanget, men vi vet att
kanten vrider upp vinden och då första modellen åkte
ut över kanten, såg vi att med noggrann flygning kan
man få sig en tur.

Alla startade och vi märkte att det var skärmflygare vid
Ales Stenar, vilket indikerade väst.

Vi höll oss emellertid vi Löderup, som blivit ÅMFK hushang.
Genom att flyga på kanten mot Kåseberga fick vi finfint lyft
och kunde göra det vi avsett med vår resa söderut och det
är att kunna flyga våra modeler på hanget utan att tänka på
att hålla oss i lyftet, eftersom på denna västkant var lyftet
mycket starkt.

Alltså inget att klaga på, bara att flyga, fika och njuta av
naturen och vyerna.

Vid lunchdags kom Andreas med sina fina modeller och
anslöt.

Andreas en ambitiös och hängiven hangflygare med en positiv
inställning till sin hobby. Här hans YouTubeadress.

Dagen fortgick och då det gick mot kväll drog vi till vårt boende,
genomblåsta och solbrända, med flera timmar i luften för
våra modeller.

Skåneleden passerar vår pilotplats och de flesta som passerade
ville ha en förklaring hur detta med hang- och modellflyg fungerar.
Det är alltid positivt att fä göra ohöljd propaganda för vår hobby !

På kvällen kollade vi cruising som jag beskrev i tidigare post.

Nu hoppades vi på bra prognos för söndag-måndag.

Men det var  en annan historia…

Här kommer lördagsbilder utan kommentarer, för du ser vad det är.
Bilderna tagna från den höga västkanten vid Löderup.


På grund av min höga ålder ?? hade jag glömt mina
systemkameror på boendet i morgonstressen.
Så bilderna tog jag med en enkel compact kamera,
vilket naturligtvis sänker kvaliteten och bildmöjligheterna.

Det kommer en drös bilder snart igen.

 

Just ankomna till Löderup.

En startbild säger mycket i sin expressivitet och man
kan nästan se pilotens förväntningar på flygningen.

Modellhangflyg hävdar jag är en estetisk upplevelse.

Intresserade flanörer vilka var hos oss en god stund.
Blivande hangflygare kanske ?

Sångsvanar sträckte ljudlöst förbi i fjärran.

En av mina favoriter, alltid flygbar, Blue Phoenix konstruerad av Leif Eriksson.

Kan jag inte flyga med något annat kan jag alltid flyga med min Blue Phoenix.

Roffe, Andreas och Karl Henrik djupt koncentrerade på sin flygning.

I bakgrunden Ales Stenar.

Häng med i bankningen !

Ett utomordentligt hang för modellflyg.
Ser du att vågornas mönster fortsätter på sluttningarna ??

Några av de sista entusiasterna…

Andreas kärra. Tror jag ?

 

Gött i solen !

Vingar över Östersjön.

Kalle smyger ner sin modell. Här är lätt att landa…dock se upp för taggtrådsstaketet.

F3 modell. Betänk utvecklingen från låt oss säga 1975 fram till i dag.
Att man inte använde fenor/sidoroder/stabbe/höjdroder med stort
sidoförhållande redan för 40 år sen märkligt. Det är ju gammal känd
fakta att ett stort sidoförhållande ger ett högre Re-tal och en effektivare
bär- eller roderyta.

Andreas och Kalle njuter av sin flygning.

Andreas lätta polska modell 775 gram mellan staketbräderna.

Ytterligt agil och rörlig.

Här är Andreas lågt inför en förbiflygning. Men genom
att glida in mot kanten
kunde han hämta hem höjd.

Klaff och lite uppfällda skevroder för att få ner hastigheten
så jag kunde plåta med min enkla kamera.

En modell som är väl optimerad. Fast jag tror
den är ganska spröd, så man måste vara
försiktig vid landningarna…

En av de stora vattendelarna inom modellfluyget är elmotorn och ackarnas utveckling.
Det har givit modellflygarna nästan oändliga möjligheter.
Tänk att slippa gummirep eller vinschar då man idkar allmän flygträning.
De andra nya innovationerna som revolutionerat
modellflyget är CA-limmet,
nya radioapparater med obegränsade, nästan, programmeringsmöjligheter och
tillgången till kompositmaterial.

Naturen hälsade oss med de vårtidiga örternas blom. Klart vi blir på gott humör !

Kategorier
Hangflyg modell

HANGTRÄFFEN 2019 YSTAD

 

 

 

 

Vi flög in i dimman…

 

 

 

 

 

 

 

…som var tät som vid Lützen 1632 under 30-åriga kriget.

Att åka för att flyga hang, det är ett vågspel. Vi är utlämnade
till vädrets makter och har bara att anpassa oss.

Egentligen skulle vi inte bestämma exakt datum, utan vi
skulle haft en period, där vi kunde hållit träffen.
Men det är svårt,  för du ska lösa det med ledighet, transport
och boende. Man måste boka i god tid.

Så inte lätt att få ihop det. Men vi skulle försöka.
Vinden var under 5 dagar lovad att bli sydväst under två
och annan riktning under tre. Inga lysande utsikter, men
vi är vana vid det och brukar alltid finna en plats att
flyga på.

På torsdagen hade vi V vind, vilket skickade oss till Löderup
där kanten svänger och ger lite olika möjligheter.

Vad som inte var bra, var att det var dimmigt. Lite dimma
gnäller vi inte över, men i dag var det tätt.

Jag kom till platsen vid 12-tiden och efter viss tvekan
hivade jag ut min Spirit. Jo, det lyfte i den bitvis friska
vinden, men det gällde att hålla modellen inom synhåll.

Efter hand som eftermiddagen gick,  anlände de andra som
aviserat ankomst. De möttes i alla fall av en flygande
pilot med modellen på hanget.

Efter hand kom de andra i luften och vi flög till kvällningen.

Vårt boende var hos Henry på Österlens Gästhärbärge
, vilket
är ett trivsamt ställe i Glemmingebro ca 5 km från
hangen.

Dag 2, fredag var dimman ännu tätare och vi ställde in
flygeriet
trots många flygförsök. Det var alltför osäkert.

I stället blev det sightseeing i trakten.

Lördagen hade dimman lättat och möjliggjorde flygning
Löderupshanget.

Vi hade kunnat flyga vid Kåseberga, men där var det
skärmaktivitet så vi stannade vid vårt hushang.

Vinden var sned med dt var flygbart och gick vi till
kanten
riktning Kåseberga, fick vi starkt lyft och vi kunde
flyga som
vi ville.

Andreas kom med sina fina modeller och speciellt hans
polska
lätta modell imponerade. Utbudet av hangmodeller
är stort
och de presterar oxå !

På kvällen kollade vi Cruisingen i Ystad med amerikanska bilar.
Jag beundrar de som håller dessa bilar i så fint skick.
Det var en familjeföreställning så epitetet ” Raggare” hade inte
stor relevans här. Alla var glada och vinkade åt fotografen.

Söndagen och måndagen var utlovad med nordlig till
nordvästlig
vind, varför vi på söndagen tog beslutet att
vi bryter här.

Vi hade fått två flygdagar och vi hade att vara nöjda med det.

Så vi kvistade hemåt, var och en på sitt håll. Nöjda och glada…
ja om vi hade kunnat flyga i 4 dagar, då hade allt varit ok,
men vi var ändå tillfreds, för hangflyg är inte bara flyg, det
är också social samvaro.

Frågan som väcktes hos mig är varför inte fler är intresserade
av hangflygning ? Är det för obekvämt ? Vi har gemensamt
försökt göra så mycket positiv reklam vi kan för hangflyg, men
det tycks inte ha påverkat modellflygare.

Men skit samma, det viktiga är,  att vi som håller  på,
tycker det
är roligt och berikande.

Därför ses vi här nästa år igen !

Här kommer bilder med och utan kommentarer.
Bilderna är från torsdagen, första dagen.

 

Bilderna tagna med olika sorters kameror så håll tillgodo !

 

 

Rolf-Erik

Du kan själv se, hur Rolf-Erik står i dimman…

Wings over Löderup…

Kent startar…

Kalle Thorsell programmerar.

 

 

 

RE startar Rolf Maiers Grafas

En mycket välflygande modell.

Fighting face…Roffe.

I dimman…

Löderup kan vi kalla ÅMFK:s hushang vid Ystad.

 

Tucano…som är namnet på en sydamerikansk fågel med lång näbb.

Jag har funderat på en sådan modell.

F3B eller F3J-modeller funkar bra på ett hang.

 

Klaff, skev sida och höjd…det tar en stund att programmera upp allt.

Landning underlättas med klaff.

 

 

 

 

Så här var väderläget på torsdagen.

 

 

En matpaus sitter bra säger Kalle, Kent, Roffe och RE Blomdahl.

Man behöver en del…

 

Solen sken igenom under korta minuter på torsdagen.

 

Det kommer mycket mer bilder i kommande poster så häng på !

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

KÄRRHÖKEN HAR ÅTERKOMMIT…

 

 

 

 

 

…till hamnutfyllnaden Halmstad Oceanhamn.

 

 

 

 

 

 

Efter att ha varit borta i tre år, tycks kärrhöken
återvänt till sin biotop vid hamnen i Halmstad.

Vi hade ett häckande par av brun kärrhök här i 6
år på samma plats.

En sommar var det tyska boplundrare ute vid boet
och fåglarna försvann…Hur jag vet det var tyskar ?
Deras bil var reggad i norra Tyskland och dessutom
trovärdiga vittnesuppgifter.

Låt oss hoppas de kärrhökar som häckar nu får vara ifred.

Vi fick in kraftiga nordvästliga vindar häromdagen
tillsammans med en kallfront, vilket rörde om i luften,
så den blev mycket labilt skiktad.
Det kan man se genom kraftig Cu-bildning med ganska
höga toppar på molnen.

Höga Cb uppträdde och gav spridd åska och tromber över 
Kattegatt. Ett väder som brukar utmärka augusti/september
normalt sett.

På utfyllnaden brände Länsstyrelsen av gammal vass,
vilket var en välgärning. Nu kommer ny vass att skjuta upp
till glädje för de fåglar som häckar här och söker  föda.

Jag tog lite bilder…

 

 

Jag tycker  om skrattmåsar. De ser ut att alltid vara stramt klädda.

Ett lågt Cb-moln som det regnar ur, så det liknar gardiner.

Molnen fångar mitt intresse…

Här har vassen bränts av….

…så det liknar ett parkområde.

Väderkortet den dagen jag var här. Lågtryckets centrum över östra Finland.
Den kalla NV vinden kommer längs med Norge och svänger in mot Sverige.
Står du med vinden i ryggen i ett lågtryck på norra halvklotet, har du
lågtryckscentrum till vänster.

En kråka konstaterar, att det är den brända markens taktik, som gäller…
men är marken fortfarande varm,  så han bränner sig om klorna ?

Stenskvätta spatserade oroligt runt på jakt efter föda.

Kärrhök 

Hur ser framkanten ut på måsens vänstervinge ??

Ett evigt matjagande

 

 

Kategorier
Naturbilder

EN PROMENAD VID HAVET VÄCKER KÄNSLOR…

 

 

 

 

 

… positiva eller negativa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade spetsat på att få mig några vändor hangflyg i dag
nere vid Tönnersa Strand,  eftersom vädertelemetrin från
Hovs Hallar
angav västlig vind 5 m/sek.

Blåser det väst vid HH,  borde det blåsa väst vid Tönnersa
oxå…

Så in med prylarna i bilen och iväg. Fast efter 5 minuter
på väg såg
jag,  att flaggorna,  i den mån de rörde sig,
indikerade ostlig vind…

Surt !

Men jag for ner till Lagaoset i alla fall, eftersom jag var
tidigt ute
redan klockan 0730.

Morgonpigg ? Självklart !

Inte en människa på stranden och med min kamera gick
jag min vanliga
8 km runda,  vilket jag gjorde med viss
förväntan, då vi haft friska vindar
från väst de senaste
dagarna.

Efter starka vindar brukar det dyka upp lite fynd längs
stranden värda att
dokumentera.

Fast i dag var det fattigt. De vanliga objekten fanns där,
men de har jag 
plåtat otaliga gånger förut.

Eftersom det var tomt på människor på stranden,  tog
jag fram min
Blue Phoenix med min Gopro monterade
och fick 30 minuter
i luften, under vilken tid kameran
tog 2 bilder i sekunden.

Bilderna kan ni som behörighet kolla på det vanliga
stället :=)

Där jag parkerat min bil, hade vandaler vräkt omkull
länsstyrelsen
Hallands informationstavlor.

Dessa tavlor är mycket väl utformade och ger värdefull
information till besökaren.

Området vid Tönnersa Strand  Lagaoset är en plats,
som just
genomgått en renovering och återställning,
vilket har höjt dess
biologiska värde avsevärt.

Varför ska då dessa vandaler, som troligtvis också är
skyldiga till
tidigare förstörelse få förstöra för oss,
som inte river ner och förmenar
andra information?

Vilka som är gärningsmännen ? Enkelt uttryckt:
“White Trash” !

Eller på svenska 18 -22-åriga skitstövlar !

Hoppas de någon gång får sota för vad de gjort !
Ett lämpligt
straff hade varit att de skulle städat området
under sommarmånaderna !

Oavsett denna negativa upplevelse får jag mina batterier
laddade 
och erfar en känsla av “Reset” i min hjärna,
som gör att jag kan möta
dagen med optimism och energi
efter mitt strövtåg vid Tönnersa!

Har du aldrig varit där ? Åk dit och promenera och
framför allt
ta med din kamera och dokumentera.
Det finns oändligt med motiv.

Fågelbilder tagna på alldeles för långt håll med min
enkla utrustning som vanligt.

 

Vill du,  så häng med mig på dagens strövtåg  !

 

 

 

 

Ett behornat urtidsdjur stirrade  på mig med gapande mun med viss irritation…

Den gamle gårdvaren…still going strong efter 6 år i strandkanten,
trots tidens tand tärt på dess fysionomi.

Han börjar bli lite fårad i hyn nu…kanske dags för Botox ?

Ett os.

Varför växer det så här ? Slumpen ? Nej, inget i naturen är slumpmässigt, allt har en mening.

Nu är det den skira grönskan,  som väcker känslor för sommar.

En förträad marulk bara låg och var allmänt sur…

En sällsynt observation, en Hjolbänning !
Känns igen på dess något satta kroppskonstitution och stora näsa.

Hovs Hallar avstånd 20 km.

Båstad, vilket inte är nåt speciellt, men du kan märka att jorden är en sfär…eller ?
Om du kollar den knivvassa horisontlinjen i havet.

Den mindre långhalsade strandkyrassiären.

Bara en sädesärla som…

…som i sin eviga jakt…

…på mat…

…tar ett och annat snedsteg…

..för att kunna…

…dra hem mat till ungarna i boet.

“Se så duktiga vi var, vi kunde fördärva skylten” !

Fast det är skattebetalarna som står för kostnaden.

“När jag blir stor, ska jag bli en pitbull och  ordningsvakt vid Tönnersa Strand” !

Saltarven har ställd upp sig på led för inspektion…

Här har det blåst sydväst och nordväst. Om vi ska döma efter sandens form.

Ett makabert fynd. Underbenet och foten efter en pirat som fått gå på plankan…

Den mindre petimätern, som har väldigt korta ben, men desto längre Monohorn…
Metaforen tycks stämma in på en del människor oxå…

 

Kategorier
Naturbilder Okategoriserade

FRISK BRIS…

 

 

 

 

 

…eller som norrmännen säger :

“Liten kuling”.

 

 

 

 

 

 

Det kom lite vind häromdagen, vilket dock inte
hindrade mig att fara iväg till stranden för att
kolla på fåglar.

Fåglar var det ont om. Jag har aldrig sett så lite
migrerande fåglar som år…Kanske det varit för
kallt…vilket väl inte är PK att påstå i dag eller ?

Nåväl. det kan vara en normal variation och kanske
vi kan förvänta en invasion då vi får sydliga och ljumma
vindar.

Men jag gick en en timmas promenad och noterade
och plåtade mina intryck.

Här  kommer några bilder. Häng på !

 

 

 

Vinden ca 12 m/sek. I byarna ca 18 m/sek. 

Strandtrift Påarp.

Växtligheten anpassar sig och klamrar sig fast.

Ibland oförståeligt att örterna klarar sig i denna utsatta miljö…

…men där det finns möjlighet…där växer det.
Livets kraft.

Laholmsbukten kan vara gropig vid vissa vind- och strömförhållanden.

Oljeväxterna målar med smetig gul pensel.

Vid Östra Stranden söder Halmstad yrde sanden.

En strandskata tog snedsteg i den byiga vinden och lutar sig mot den…

…och kompisarna rättade in sig i ledet och höll emot vindens tryck.

Du ser näbben…lerjord som fastnar under fågelns sökande efter mat.

I fjärran är Hovs Hallar

Utanför Påarp finns ett rev, som hyser en koloni av knubbsäl.

 

 

En kan det tyckas Perpetum Mobile…

Ett hav av Styvmorsviol, som i år tycks uppleva en intensiv blomning.

Kategorier
Termikflyg

TILL INLANDET MED AVAN

 

 

 

 

 

Ett sätt att fly sjöbrisen

är att dra sig in i landet.

 

 

 

 

 

 

 

Solen sken och det var 23 grader varmt. Alltså termikflygning
på gång.

Jag befarade att sjöbris kunde uppstå, då vi hade en
annalkande
kallfront på väg in från sydväst.

Kallfronten markerade slutet på det statiska högtrycksläget,
vi haft över Skandinavien i 3 veckor.

Således for jag till en pilotplats ca 25 km öster om
Halmstad på
goda vänners marker, där jag kan dra nytta
av stora fria ytor.

Vid framkomsten konstaterade jag, att vi hade ca 4 m/sek
vid
marknivån med  O-SO vind. På höjd ca 5-7 m/sek.
Inte så där jätteidealiskt för att flyga termik, då jag driver
ca 50
m med vinden för varje termik varv.

Men min Ava har en fördelaktig polar, som gör,
att jag inte
tappar så mycket höjd, även om jag trycker
i motvinden.

Start och jag kunde sjunka ner i min flygstol.

Termiken var utspridd torrtermik och jag fick gneta
i 10
minuter,  innan jag var på säker och bekväm höjd.

Utlösningen av termikblåsorna följde ett 20:minuters
schema.

Mellan utlösningarna var det dött, men då det släppte,
hade jag
kraftigt stig över stora ytor. Som vanligt under
sådana förhållanden
är det lätt att komma upp.

Jag kollade stiget i den starka termiken och fann enligt
höjdmätaren att jag hade kry korkverkan…31 m höjdvinst
under varje termikvarv !

Efter hand märkte jag,  att kallfronten närmade sig,
genom att vinden
vred mot S och senare mot SV.

Höga cirrus uppträdde och den kyligare kalla luften
pressade upp varmluften genom inversionen,  så vi
fick kraftig Cu-bildning.
Detta gjorde flygningen lättare.

2.5 timma fick jag i termiken, sittande avslappnad i
naturen i min
Biltema-stol.
Livet kan inte bli bättre än detta !

Ganska fattigt med fåglar i dag. En ensam glada,
några tranor och
sångsvanar, annars inget speciellt.
Jag saknade storspovarna och deras typiska ljud,
som brukar
häckar ute vid myren.

Nöjd åkte jag hem med en Ava,  som loggat 832 timmar
i termik.

Lite bilder med min Gopro och Mobius blev det från
någonstans
i den svenska skogsbygden.

Det som tycks flygbilder, är bilder tagna med en
ofattbart lång selfie-stick.

 

 

Min Hyperava från 2009 startklar.

Avan lämnar sin skugga på marken…

Mot torrtermiken !


                   Här ser man vildsvinens härjningar i vallen.      

Min pilotplats med den gamle i stolen.

Här kan du se hur sjöns yta har minskat på grund av 3 års torka.

Detta är en snygg groundloop..om det finns snygga sådana ?
Bra landningsytor här, fast det är turbulent bakom skogskanten..
…varför groundloop här ? Kraftig turbulens bakom skogsridån
kastade omkull min Ava, som ju styrs med RES.

…men inga skador.

Hmmmm…

Förebuden om kallfronten klockan 1400.
Höga moln och Cumulus Congestus

En Airbus..
dock icke tillhörig SAS där piloterna strejkar
för mer än 100000 kr i lön per månad…
33000 fot upp enligt Flight Radar på nätet.

En glada besökte mig på långt håll.

 

 

Kategorier
Naturbilder

LITEN FUNDERING…

 

 

 

 

…om slumpmässighet visavi

styrning i natur och annat.

 

 

 

 

 

 

 

 

Påskdagen grydde med fint väder…för en modellflygare.
Resa till Tjärby med förväntan om fin termikflygning
med min nu något bedagade HyperAva.

Dock inte på något sätt bedagad då det gäller min Avas
utomordentliga
flygegenskaper.

Väder var solsken och nästan ingen vind.

Monterade och startade. På 50 m stadigt pipande i
variometern.

Stängde min motor och kurvade upp mig, till vad
jag menar säker höjd…

Fick 1 timma i luften. Dags att landa för en paus
och batteribyte i min GoPro.

Klockan 13 ca kom sjöbrisen som på beställning.
Havsvinden
pumpades in och gjorde sitt bästa,
att sopa bort termiken.

Men trots sjöbris förmådde termiken hålla igång,
så min
Ava kunde flyga miljövänligt utnyttjande
solenergin.

Vi 1400-tiden kom en person, som visade sig heta
Anders.

Han var en gammal modellflygare från föreningen
i Halmstad
där han en gång varit medlem på slutet
av 70-talet.

Med honom i bilen var en neoprendelta som skulle
provflygas
eftersom han ville återuppliva sin
modellflyghobby. Följdriktigt var hans radio en
HiTech från tiden för länge sedan.

Deltan vägde mycket lite,  varför den var som ett
flarn i sjöbrisens
västliga vindar på Tjärbyhanget.

Anders fick ett par flygningar och kunde konstatera,
att det man lärde
för 35 år sen, det sitter i förlängda
märgen.

Anders ska skaffa ett “riktigt” segelplan med elmotor
, vilket är mer lämpat
för termik- och hangflygning.

Roligt med nya flygare som dyker upp. Det behövs
ungt blod…

När jag inte flög, spankulerade jag omkring på
Litorinavallen i
jakt på något värt att fotografera.

Jag stannade till vid de gamla ekarna, som bildar
en naturlig blickpunkt, 
då man passerar på vägen
nedanför.

Åldern borde med en lekmannauppskattning  vara
150 – 200 år på träden.

Står jag under trädens krona och ser uppåt, tycks
det vara ett fraktalt mönster på grenarnas sätt att
växa.

Jag gör lite kommentarer under bilderna längre ner.

Vidare blir jag imponerad av den obändiga livskraft,
och låt oss kalla det envishet som är några av de
viktigaste egenskaperna vi associerar med en ek.

De ger aldrig upp utan fortsätter att växa.
Sakta och säkert.

Kanske viktigt för en människa också. Att inte
resignera, falla in i letargi,
utan se framåt och
utnyttja möjligheterna till positiva upplevelser.

Som modellflyg är.

Att modellflyga eller vistas i naturen har jag aldrig
behövt tvinga mig ut på !

Så man kan väl säga “Ut i naturen modellflygburen” !

Denna något töntiga devis har jag erinrat mig från
min värnpliktstid.

Eftersom jag gjorde värnplikten vid ett pansarregemente
hade vi en skylt
i vårt stridsvagnsgarage som klämmigt
utropade: “Ut i naturen stridsvagnsburen” !

Sen eftermiddag plockade jag ihop, for hem efter ännu
en fin dag med många
intryck i bagaget.

En sak till; Tornfalken som häckat vid hanget i 4-5 år
är tillbaka på sin vanliga 
plats.

Känns som att träffa en gammal flygkompis igen  !

Ingressbild är backsippa.
Ett litet  förebådande av vår och sommar.

 

 

 

 

 

 

Förvånansvärt så mycket jag släpar med…

          Även utan lövverk skapar en ek förvånansvärt mycket skugga.

State of the art wind sensor…

Anders preparerar sin neoprenvinge.

Stötstänger….blomsterpinnar. Det enkla är det bästa.

Två modellflygare fotograferade från en hög björk…

Detta är kanten som generar lyftet vid Tjärby kyrka.

De av naturen danade ekarna.

Som sagt…bocken på hanget, en gammal känd figur för modellflygaren.

Sträck dina armar mot skyn och dröm att flyga som Ikarus  !

Eken har lidit pin under åren. Men ge sig…aldrig.

Här är en stubbe efter att huvudstammen knäckts.
En sidogren har etablerat sig och fortsätter med trädets liv.

En symbol för ekens livskraft.

Ser jag upp mot trädkronan på dessa ekar, tycks grenarna bilda
fraktala mönster. Att det växer som det gör ? Är det slumpmässigt ?
Nej, säger jag.
Det finns inget slumpmässigt i naturen, enligt mitt sätt
att se det.
Naturens agerande grundar sig på arvet och miljön.
Naturen har
haft miljoner år på sig att anpassa sig. Tål att tänka på…

Undrar vad dessa ekar upplevt under sin livstid ?

En av mina kollegor på hanget, en tornfalk som är stationär.

Jag är bara 3 månader…men när jag blivit stor, då ska jag flyga termik…

Kategorier
Hangflyg modell

FÖR ORDNINGENS SKULL…

 

 

 

 

 

…jo,  jag flög hang på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

Solsken, vårväder på Skärtorsdagen.

                                                                                                                           Vinden…? Åh…den var  imponerande 2 m/sek.

Jag fick 1.5 timma i luften med Spiriten.

Mötte många trevliga människor intresserade av flyg,
vilka fick en intensiv modellflygpropaganda av mig .

Ett fåtal bilder klippta ur en video från min Mobius.

 

 

Man kan inte säga att havet rasar i en storm och att skummet flyger från vågtopparna…

 

 

 

 

 

Ibland försvann lyftet och då gällde det att rädda sig hel innanför kanten.

Kategorier
Väder och vind

GRAVITATIONSMOLN ÖVER SÖDRA HALLAND

 

 

 

 

 

Lenticularis…vad är det ?

 

 

 

 

 

 

I onsdags for jag iväg för att i det vackra solskenet
få mig en god stund i termiken.

Förutsättningarna tycktes goda med lagom vind från
NNO
och kraftig solinstrålning.

Jag startade min modell upp mot en då molnfri sky,
då klockan var 1100. Steg till 100 m och stängde av
motorn.

Eftersom det var de förutsättningar jag beskrivit,
antog eller
förutsatte jag att, det skulle finnas
torrtermik.

Men det var tomt på termik. Efter 4 uppdrag landade
jag
och tog en lång paus, i hopp om att termiken
skulle dra igång.

Samtidigt såg jag valsformade moln dyka upp
norröver.

Dessa molnen kom så småningom till platsen,
där jag flög
och i hopp om kry korkverkan,
startade jag.

Det var märklig termik och jag utnyttjade den
bäst genom att
princip stå mot vinden och stiga.

Jag minns sen min tid som segelflygare,då vi
flög lävåg
och att vi då stod mot vinden och sakta steg.

Kunde det vara Lenticularismoln ?

Med ihärdighet och envishet fick jag 1.5 timma i
luften med
Avan.
Sen packade jag och åkte hem.

Där jag i Halmstad möttes av en himmel fylld med
valsformade moln.

De var välformade och typiska Strato eller AltoCumulus
Lenticularismoln.

Förutsättningarna för dess bildning är,  att luften är
stabilt skiktad,  det vill säga
ofta ett högtrycksläge där
luftens temperatur inte sjunker
speciellt med höjden.

Vinden var NNO, vilket betyder,  att de utstickande
åsarna i det Halländska landskapet norr om Halmstad,
gjorde att gravitationsmoln
kunde skapas i luften.

Enkelt förklarad princip är att se,  vad som sker i
strömmande vatten, om det ligger en sten under
ytan. Just precis, det uppstår vågor efter stenen.
Tänk dig då luft som strömmar över ett hinder
i terrängen så förstår du principen.

 

Dessa gravitationsmoln kan ibland skapas av Hallandsås
och Nyårsåsen under gynnsamma förutsättningar vid
sydliga vindar.

I dag fanns inga vanliga Cumulus eller Cumulus Congestus
i skyn,
det fanns bara dessa valsformade moln.

Genom vågbildningen i atmosfären tvingas luften uppåt,
trots det är stabilt skiktat och vid viss höjd kommer
fuktigheten att kondensera och bilda dessa valsliknande
moln.

Likna det vid ett vågsystem i havet. Vi vet ju,  att vågor
i havet
är en cirkulär rörelse. Ungefär samma sak händer
i atmosfären.

Då luften i molnet faller nedåt på läsidan, bildas en rotor
framför kanten
på molnet som drivs av dels den fallande
luften på ovansidan och dels den stigande luften framför

molnkanten. Det blir en “minivals” i framkanten.

Detta molnfenomen uppstår,  då många faktorer stämmer in.
I onsdags
spelade tillfälligheterna åt samma håll.

Vid 16-tiden upphörde molnbildningen och skyn blev helt
molnfri.

Jag tog några bilder som illustrerar fenomenet.

Det finns oändligt att läsa om Lenticularis, lävågmoln
eller Moazagotl-moln
på nätet, så fördjupa ditt kunnande
genom att läsa om det.

 

 

 

 

 

 

Ett typiskt Strato/AltoCumulus Lenticularis med sin linsformade form
och med en “påbyggnad” under molnet.

Ser du de mindre valsarna i nederkanten på molnet ?

 

 

Sent på eftermiddagen och molnen löses upp.

 

Jag kollar oxå moln…

Kategorier
Hangflyg modell

JOHN WOODFIELD OCH HANS 1946 FILLON CHAMPION GLIDER

 

 

 

 

 

 

En mästare att bygga och en fotograf som kan sin sak.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ständigt överraskar John Woodfield med sin förmåga
att snabbt bygga sina modeller.

Han finner alltid utmaningar och bygger ovanligheter.

Man kan säga,  han har en känsla för att bygga vackra modeller.

Ofta bygger han gamla klassiska konstruktioner emanerande
från friflyget.

Denna modellen från 1946 är inget undantag.
Se den vackra vingen och genom Oralighten framhävs
konstruktionen och blir uppenbar för oss betraktare.

Sätt dig bara tillbakalutad och njut av denna estetiska
och flygande upplevelse !

Jag kände mig nästan tvungen att publicera dessa
bilderna och bädda in videon.

 

Bilder och filmer från Youtube.

 

 

 

 

 

 

Så här bygger John.

En skönhet

Start eller helt enkelt släppet !

 

 

 

Två stycken eller…

Ser du vad som ligger på marken till min glädje ?
Just precis, en Spirit Elite från Great Planes !

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

JAG HAR SVÅRT ATT MOTSTÅ EN VÄDERUTSIKT SOM SÄGER…

 

 

 

 

 

…3-4 m/sek nord på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Egentligen hade vi annat att göra, men med yr.no
rapporten
att det kunde förväntas finfint väder på
Hovs Hallar för
hangflygning, gjorde att jag kastade
om mitt dagsschema.

Fram med min Spirit, kameror och annat jag behöver
för
min flygning och iväg.

Där jag vid framkomsten togs emot av solsken,
11 grader
och nordlig vind med dragning mot ost.

Dragningen mot ost hade  stor påverkan på hangets
funktion, vilken förklaras av en av mina bilder.

Eftersom jag fått min kära GoPro tillbaka efter service,
satte jag den på nosen på Spiriten, där den tog bilder
framåt.
På min glasögonskalm satt min Mobius och tog  sina
vanliga 4 bilder i sekunden.

Alltså jag var uppe på Platån och skulle lura ut,  var jag
skulle kasta ut.
Längst upp blåste vinden mig i nacken,
då jag såg
ut mot havshorisonten. Flyttade jag mig
framåt 5 meter,
var det vindstilla !

Alltså förstod jag, att topprotor och kantrotor var starka
i dagens vind.

Jag beslöt, eftersom vinden var dragen lite åt ost, att
starta vid den högra delen av platån.

Att starta där brukar vid vind rakt på,  vara ett av de
bättre
alternativen och vara relativt säkert.

Alltså check av funktioner, fulla roderrörelser på rätt
håll
och koll av klaff och aerodynamiska bromsar.

Allt var ok och jag satsade ordentligt vid utkastet.
Jag hade trimmat upp nosen en aning innan utkastet,
så jag skulle knipa åt mig lite extra höjd med hjälp
av rörelseenergin från mitt utkast.

Tur var det ! För jag har aldrig…upplevt så kraftig
turbulens
vid kanten någon gång förut !

Min modell kom ut över kanten på 3 m höjd liggande
helt
på sidan, för att sedan fångas av kantrotorn och
där modellen
kastades runt i en virvlande malström !

Vet du, jag fick använda alla mina 45 års erfarenhet
som varande aktiv hangflygare
för att kunna stabilisera
min modell….

Det var inte lätt, trots jag tog mig upp och ut från
kanten.

Jag har som modellflygare ett Damoklessvärd över
mig , om
jag är tvungen att landa vid stranden,
vilket det är små 
möjligheter att lyckas med.

Oftast vill jag säga att flygningen slutar med en krasch
in i bergskanten, på en plats där det
nästan är omöjligt
att hämta modellen.

Således försökte jag ta mig till laminär luft, så modellen
blev stabil i sin flygning. Tursamt nog är min Spirit
ytterst agil, vilket underlättar flygning i turbulens.

Så småningom hade jag tagit mig åt höger, alltså riktning
Båstad och kom ut i det goda lyftet.

Nu var det en barnlek att flyga. Trimma ner nosen rejält
och låt modellen flyga sin egen bana med bra hastighet.

Härligt !

Jag kunde idag troligtvis slå mitt rekord i höjdvinst på HH.

Det lyfte mycket högt och lyftet var starkt.

Efter 45 minuter i luften var det dags att förbereda
landningen.

Att landa på HH-Platån är inte helt enkelt eftersom
enligt
vad jag tidigare beskrivit,  rotorerna ställer till
det.

Dessutom är landningsplatsen full av vresrosbuskar
och
mindre stenar som sticker upp sina huvuden ur
jorden,
där de är beredda att utgöra ett stabilt stopp
för en klen
glasfiberkropp eller vingframkant.

Normalt sett bruka jag landa längs med gångstigen och
använda klaffen för att reducera hastighet och höjd.
Men med tanke på topprotorn beslöt jag att landa rakt
mot vinden.

Så det det blev en vanlig 2 x 90 landning och en kort
klaffad
final.
Mina bromsar är synnerligen effektiva och jag kunde

efter den korta finalen göra en perfekt landning.

Problemet med stora klaffar vi landningen är, att jag
som
pilot vid landningen måste dra in klaffen 10 cm
innan sättning,  för att inte
skada servo eller klaffar
vid markkontakten.

Precis som då man landar en Pa-18.

Dags för en paus och se sig om i naturen. Det var nästan
inga
fåglar i luften mer än de sedvanliga kluckande
korparna, som
bjöd på akrobatisk flygning med sina
snabba halvrollar.

Växtligheten började spira på skyddade ytor, där vit- och
gulsippor
slagit ut lite försynt.

Väderutsikterna sa att vi kunde förvänta en vridning
av vinden
mot NV, vilket skulle kräva en omgruppering
till Segeltorps
hanget, vilket jag ville undvika.

Så jag förberedde nästa flygning med min modell och
tillbehör.

Denna gången startade jag till vänster, just jämte fåran
som finns
i Platån till vänster.

Det var bättre, men ändå svårt. Jag tänkte,  att det är
tur att jag har
2 kameror som dokumenterat problemen
vid starten, så andra
kan få se den kraftiga turbulensens
påverkan på modellen…

Ännu en timma i luften där jag flög så långt mot Båstad
jag kunde,
med hänsyn taget till att jag flög utan glasögon
eller kontaktlinser.

Det gjorde att min ögonskärpa inte var 100 %.

Men långt bort var jag i  riktning mot Knösen och ju
längre bort jag flög,
desto starkare blev lyftet tack vare
vinden var dragen mot ost.

Förr flög vi ibland vid NO vind uppe på knösen, men sista
gången jag var där, det var 1996…

Nåväl, landningen efter sista rundan i luften på HH utförde
jag exakt som min första och det gick picobello.

Sen marsch till bilen, demontera och transport hem
efter två fina flygningar.

Jag startade exakt kl 1000 och landade 1237. Två timmar
i luften
inberäknat en kort paus.

Om jag var nöjd ? Tror jag det !

Hemkommen kollade jag mina bilder vilka var stillbilder
Mobius,
video Mobius, stillbilder GoPro och min
Sonykamera och video
från min GoPro.

Jag hade förväntat fina bilder, men det sket sig….
Batterierna i både GoPron och Mobiusen var urladdade…..
vilket förklarades av att båda kamerorna var påslagna då
jag anlände till HH.

Troligtvis påslagna av misstag då jag hanterade dem
och packa ner de. Det är inte första gången det händer.
Så nu vet jag det…

Så det var en besvikelse, då jag ville illustrera den
kraftig turbulensen
filmat med 2 kameror.
Jag tar den nästa gång i stället!

Lite mesiga bilder, i brist på action,  blev det,
så hoppa ombord och spänn fast dig
för några ögonblick
med den gamle hangflygarens
äventyr på Hovs Hallars Platå.

Alla översiktsbilder naturligtvis tagna med hjälp av  min
väldigt långa selfiepinne…

 

 

 

 

 

 

 Lokala skrönor sägs att smugglare utnyttjade denna naturliga grotta. Men det finns inga historiska belägg för det.

Här se du den utstickande kilen, som skapar den infernaliska
turbulensen,  då vinden kommer lite från höger eller ost.

Så här ser det ut uppifrån kanten

Ser du hur havet ordnar stenarna på stranden ? Detta är en
landningsplats för skärmflygare,  då de har brist på lyft och höjd.

Gångstigen vilken är min normala landningsplats.
Observera hur de talrika turisterna sliter på grässvålen…

Här är det virvlar i luften…

Det gäller att ligga rätt på vingarna.

Landningen skedde mot kanten. Du ser att det finns inga brytande vågor.

Härligt att landa i dessa buskar med en balsamodell klädd med Oralite…
Modellen skulle se ut som klädd med konfetti efteråt !

Spirit Elite

Jag fick inte flyga, eftersom jag busflög förra veckan…

Vitsipporna har slagit ut där det finns bra betingelser.

Många örter är nu på gång.

Gulsippor är talrika och allmänt förekommande på Platån.

En gulsippa tycker jag trumpetar ut begreppet Vår och Nu är det maj ! 

Uppe i bygden, en skogsbrand…trodde jag, men
det var militären som brände av skjutfältet.

Jag är tacksam,  att jag är förunnad att bo vid havet !
Kategorier
Hangflyg modell

NU ÄR TROLLET ELLER PYSSLINGEN I LUFTEN…

 

 

 

 

 

…en Leprachaun gjorde sin luftdebut i söndags !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I söndags var vi välsignade med ett perfekt flygväder i
mina trakter.

Det var 15 grader varmt, vindstilla och cumulusbildning.
Således utmärkta förhållanden för termikflyg.

Självklart åkte vi ut för att flyga termik, Johnny och jag.

Vi drog till inlandshanget vid Tjärby kyrka just norr om
metropolen Laholm, där vi brukar flyga.

Jag startade min HyperAva, vad annars, med vilken jag
nöp en blåsa på 70 m knappt och hjälpt av termiken,
ca 1 m/sek
klättrade jag, till den höjden jag ville ha.

Vi hade lite dis i luften som ett resultat av varmlufts-
inträngningen från sydväst, men det hindrade inte
instrålningen,
som drev på termiken.
Det var riktigt adiabatiskt i dag.

Min Ava gled som vanligt…majestätiskt, trots det
finns
en hel del wear and tear på den efter 823 timmar
i termik.

Eftersom jag medförde min Blue Phoenix med ny
drivacke, 
ville jag testa den oxå. Den nya acken
gjorde att modellen
steg som en raket och en
Blå Fenix är ju alltid en Blå Fenix,
vilket står som
en garanti för en välflygande modell.

Johnny hade med en av sina nybyggda “Leprachaun”
segelmodeller.
Leprachaun betyder “Troll” eller “Pyssling”och
begreppet härstammar från Irland, därav deras
gröna färg. Irland, Den Gröna Ön.
“leprachaun”  uttalas; (leprakån med långty “å”)

Inte för jag tycker modellen ser ut som ett troll i sin
oldtimerstuk…kanske som en pyssling…

Modellen var aldrig flugen och dess vikt var 300 gram.
Han handkastade modellen ett par gånger för att kolla
trimmen och slog fast,  att 15 gram bly i nosen skulle
göra den bättre.

Leprachaunen kastade jag ut för Johnnys första start
på hanget.

Det blåste vid 14-tiden ca 1.5 m/sek, då vi bedömde
vinden tillräcklig, för att lyftet skulle hålla en sådan
modell i luften.

Det var också tillräcklig vind, för det var inga problem
att hålla sig uppe, om man flög noga och utan att veva
med spakarna.

Ju mindre utslag du gör, desto mindre skadligt motstånd
och ju bättre glidtal.

Modellen flög oväntat bra manövrerad av sida och höjd.
Enda justeringen var att Johnny ökade sidoroderutslaget.

Denna modelltyp, lätt med ganska mycket V-form och
endast
med sida/höjd har en tendens att bli “gungig”
i luften i
rollplanet.
Men inte denna modellen och det beror på
dess
elliptiska vingspetsar.

Vingspetsarnas utformning minskar det inducerade
motståndet på vingen, vilken
har ett lågt Re-tal
beroende på förhållandet mellan
spännvidd och korda.

En rak vinge hade skapat mycket mer spetsvirvlar och
därmed lättare inducerat gungning
i en nästan självskapad
och självunderhållande rörelse.

Johnny har byggt en stor Leprachaun också, vars kropp
är 210cm lång…Vingens korda är vid roten 50 cm
spännvidd 275 cm.

Vingbelastning på båda versionerna är 16 gram
per kvadratdecimeter !  Så det är garanterat lätt !

Ska bli utomordentligt  spännande att få se den flyga
antingen i 2 m/sek  vind på Hovs Hallar en fin sommar-
kväll. Eller få se den på Tjärbyhanget,  där man hakar
på termikblåsorna, då de släpper vid hangkanten.

Efter  4 timmar på flygstället packade vi ihop med
våra modeller flugna och hela i bilarna.

Vi såg förvånansvärt lite fåglar. Enstaka lärkor flög förbi,
men inga drilla hördes. Bofinkarna spelade försynt inne
bland träden mellan provianteringarna på de nysådda
fälten. Två glador kom förbi och en tornfalk.

Det som dock talade om,  att det är vår, var den bedövande
gödseldoften från åkrarna. Det var en stark ammoniakdoft
över nejden, så man nästan kippade efter andan.

Fast inte tycker jag,  att det luktade illa ! Det är ju en
budbärare med det glad budskapet,  om att  varmare
tider är på gång.

Fast nu har  yr.no  lovat kallare väder i form av nordvästliga
vindar. Men sen…om 10 dagar…

Jag tog som vanligt massor av bilder och om du orkar se
på resultatet, kommer de här.

Häng på !

Har du frågor om modellen, ritningar eller byggsatser
till Johnny, kan du maila  mig, så ska jag vidarebefordra.

 

 

 

 

 

Då är det dags…

Pinnar och balsa

Stolt byggare och pilot.

Ser du så harmonisk formgivningen på kroppen är ?

Spännande nu för piloten…

Sidoroder manövrerat av linor.

Nu !

 

Första starten.

Flyg nu !

Den glider i alla fall.

 

Test på hanget där vinden var ca 1.5 m/sek…

Jovisst, den flög på den svaga vinden.  

Jag tycker ett troll kan vara vackert i luften !

Här ser du de elliptiskt utformade vingspetsarna som medför en del goda egenskaper.

Minns att Spitfire också hade elliptiska vingar.

Det var fantastiskt att se Leprachaunen glida på den nästan obefintliga vinden…

…men väger en modell 300 gram så…

En vacker modell.

 

Man måste flyga noga och effektivt under förhållanden med svag vind.

Landning i kanten.

Den gamle hangflygaren när han njuter mest !

Jag kommer att flyga precis så länge jag rent fysiskt kan !

En sådan sele med tömmar  hade jag,  då jag var 2 år och min mor
skulle hålla styr på mig efter att ha tagit bort min barnvagn och
satt den på vinden till ett eventuellt kommande syskon.

Nu sitter barnen i barnvagn tills de är 5-7 år….säkert nyttigt för deras
motorik,  koordinationsförmåga, muskelbildning och balansförmåga…

823 timmar i termik nu !

Jag undrar hur länge den hänger med ? Den flyger
ju bara exakt som jag vill, så varför ändra något ?

        Depån Tjärby, där vi inte har ordningsvakter.

Landnings sekvens med min Ava

 

 

Klart

En plats med anor sen 1000 år tillbaka.