…och en och annan mycket lätt skur mötte mig på HH idag.
Jag hade svår abstinens från för lite hangflyg, men fick idag lite lindring. Vinden lovad nord på HH ca 3 m/sek, vilket borde borga för bra lyft på Platån.
Kom ner, monterade, kollade och startade. Bara för att mötas av stark turbulens och ett misstänkt oresponsivt sidoroder.
Jag flög ett par vändor, landade och kollade modellen. Sidoroderhornet hade lossat, men jag hade med CA i bilen ,så det var enkelt att fästa.
Sedan ny start och allt var, som det skulle vara med min “Introduction” . Denna modell har jag med, då vinden är svag, därför den kan flyga på den minsta vindpust.
I två timmar var jag i luften och bara…flög. Ingen aerobatik och inga konstigheter, utan jag bara njöt av det faktum, att jag kan styra en modell som flyger till synes utan motor…
Två gånger fick jag en kort regnskur med några droppar, men inget som hindrade mig i min flygning.
Så nöjd efter 2 timmar i luften i 7 graders värme landade jag vid sydvästra delen av Platån.
I morgon eller övermorgon, vilket är torsdag, åker jag dit igen, eftersom svag nordväst är lovad.
Högtrycksrygg smög in över Skandinavien och gav oss stabilt väder med svaga vindar.
yr.no lovade 1-2 m/sek nord på Hovs Hallar, så jag gav mig iväg med min lätta 3 m modell 940 gram.
Kom fram och möttes av ett fullkomligt stilla Kattegatt.
Tog fram min Stiga vindmätare som indikerade NOLL.
Ok, jag vill inte åka någon bomkörning, så jag kastade ut min modell längst upp på Platån. Tack vare den har elmotor, har jag en säkerhet just vid dessa tillfällen, då jag osäker på lyftet.
Starten assisterad av elmotorn. Jag märkte, då modellen var trimmad, att om jag drog 25 grader klaff, då kunde jag flyta…
Märkligt, för inte ett löv rörde sig på hanget.
Jag fick 2 timmar i luften, där jag verkligen fick flyga med kunskap och all erfarenhet.
Det var en ständig kamp om lyftet Men det gick. Man får inte ge upp.
Varför jag kunde flyga ? Tja, det finns två förklaringar. Antingen var det tryckvind, som sakta pyste mot kanten och skapade lyft, eller så var det varmluft, som steg upp från klipporna och stenarna. Det var 25 grader varmt och sol.
Hur som helst en spännande och fordrande flygning !
Denna flygning i svagt och sporadiskt lyft tränar pilotens reaktioner och teknik.
Bilder från min Mobius och en liten snuttevideo.
Ska du kolla videon ha volymen på…så kan du nog höra min Picolario pipa.
Inget brusande hav i dag…
Kusten är ganska vild, där den sticker ut näsan i Kattegatt.
Ser du piloten på sin plats? Det är min främsta njutningstuva…
Pilotplats på Platån.
Motorassisterad start i stiltje
Landning…naturligtvis i en vresros. Dock utan skador på Oralighten.
Stefan och hans fu Elisabeth bördiga från Vara på Västgötaslätten hälsade på vid vårt hushang vid Hovs Hallar.
För en gångs skull blev vi förunnade med mycket
fint väder.
Solsken och svag vind rakt på hanget. Förutsättningar som skapade fina möjligheter för ett njutbart flygande.
Har man bara lätta välflygande modeller, kan man flyga på vind, som nästan är 0 på Segeltorp.
Torsdagen var det svagt, men flög, det gjorde vi i alla fall.
På fredagen startade vinden med ca 2 m/sek, för att med sjöbrisens hjälp under eftermiddagen öka till ca 6 m/sek,
vilket gjorde, att vi kunde ta ut svängarna och flyga med goda marginaler.
Men att flyga i svag vind är inte negativt. Vid svag vind prövas din skicklighet. Det gäller att flyga ekonomiskt, vilket innebär, att ligga just där lyftet är bäst.
Framför allt , måste man flyga rent. Alltså inte glida eller kana i svängarna, inte ligga och flyga med för hög nos, utan låta planet flyga i den anfallsvinkel, där det flyger bäst.
Man ska undvika att veva med spakarna i onödan. Varje spakrörelse skapar motstånd och det måste du betala med hastighet och således lyftkraft/förmågan att hålla dig uppe.
Att flyga vid Hovs Hallar är en härlig naturupplevelse tack vare närheten till havet. Att bara kunna vara där i vackert väder gör besöket värt.
Redan nu i Maj fanns många besökare på Hovet. Mycket folk från Tyskland, Danmark och Holland.
Jag tog massor av bilder från vilka jag satte ihop en enkel PhotoStory, vilken i någon mån visar vad vi gjorde och upplevde.
Jag är övertygad, att Elisabeth och Stefan var nöjda och att vi kan hälsa dem välkomna även nästa år !
Jag beklagar, att vädret inte inspirerar till modellflyg just nu…
Slask och 2 grader varmt…Men yr.no lovar, att vi kan förvänta en kallare vädertyp innan jul, vilket skulle kunna ge oss möjlighet att ge oss ut med en hangmodell. Jag har två nya modeller, jag vill testa.
Men nu har jag grävt i arkivet efter material och här är en liten redogörelse, hur det kan vara då vädret är tillåtande.
Vinter på Platån HH och vår på Segeltopshanget.
Håll tillgodo med att tillbringa 5 minuter av ditt liv tillsammans med mig…
Torsdagen grydde med nordlig vind på HH. Styrkan
kl 0900 var ca 3-4 m/sek och yr.no hade lovat ökande
till 6-7 under dagen och vridande mot väst.
Detta lovade gott, så jag troppade iväg till mitt
favoritflygställe. Med i bagaget min något bedagade Spirit Elite.
Inte konstigt min Spirit bär spår av flygning och
hantering…så mycket som jag flyger.
Som jag alltid hävdat, de med blankast modeller
flyger minst….
Jag möttes av en parkering vid värdshuset, vilken
var nästan fullpackad kl 1000.
Upp till Platåns högsta punkt med modell och de
saker, jag jag brukar behöva.
Uppe på Platån möttes jag av nordlig vind
ca 2-3 m/sek.
Dessutom, var vi förunnade med en stark och
stabil topprotor, som kan göra livet surt för en
modellflygare.
Rotorn roterar medsols på toppen, vilket innebär,
att står du med näsan mot havet, känner du,
hur det blåser i nacken…
Just under vindstyrkor mellan 3-7 m/sek snurrar
rotorn stadigt på som en tivolikarusell , om vinden
ligger rakt på kanten.
Om vinden vrider mot väst, försvinner rotorn.
Jag startade, med viss vånda med tanke jag hade
nackvind, men jag vet, att kommer jag bara ut
över kanten, kommer jag att möta lyftet i den
laminära havsvinden.
Att du plötsligt träffar påkraftigt laminärt lyft
är en risk, om du flyger skärm. Det plötsliga lyftet träffar ju skärmen med mycket hög anfallsvinkel, vilken kan vara en risk för stall
och inslag.Då gäller det, man har en plan i
förlängda märgen, hur man ska reagera för att
lösa problemet.
Jag fick fint lyft och det var starkt och turbulensfritt
ute i den laminära tryckvinden.
Flyga det fick jag, så mycket jag ville.
Vid lunchdags kom en karavan med glada
Fenix skärmflygare från vår huvudstad på besök.
De var fulla av förväntan och uppfyllda av förväntan om det perfekta flyget…
Vi talades vid en stund och jag berättade om de
erfarenheter jag fått under min 47 år som pilot av
modell- och skärmflygning på Hovs Hallar.
Efter diverse turer kom skärmflygarna i luften
och fick uppleva den vilda och ibland brutala
naturen vid Hovs Hallar.
Jag är övertygad, de fick sina önskningar uppfyllda.
Mina önskningar uppfylldes i alla fall.
Fredagen skulle bjuda på NordVästlig vind 5-7 m/sek,
vilket skulle gör flygning på det låga hanget vid Segeltorp
möjlig.
Hoppas ni kommer fler gånger från Stockholm !
Här kommer lite bilder med kommentarer.
Mer eller mindre vettiga…
Kamera är GoPro och Mobius. Bilderna är i regel kraftigt uppdragna, vilket påverkar kvaliteten.
Fly low and slow…
Vill du kommentera något gå längst ner på sidan,
där det står “Leave a comment”.
…detta är inget idealiskt läge för en skärmflygare…
…chansen för frontinslag är relativt hög här…
eftersom skärmen möter laminärt lyft plötsligt
med tillhörande ökning av alfa och risk för stall.
Se hur mycket broms piloten försiktigtvis flyget med.
Up up and away…
Startplats rekas.
Vi har redan flugit säger kvigorna…så vi parawaitar…
Ånyo vill topprotorn bestämma…
…och den vinner ofta…
Treenighet
I bakgrunden Hallands Väderö
Nordosthanget vid Platån. Nödlandningsyta nere vid stranden rakt fram. Men bered dig på en jobbig promenad.
Platån Hovs Hallar.
Hur det är att landa i buskarna med skärm ? Fråga mig…
Stockholmarna kommer ! Den gamle modellflygaren sitter på sin tuva…och flyger.
Jag började flyga mina modeller här 1973…det är 47 år sen…
så tuvan bör vara insutten nu…
Uppdragning vid fortet och beundrande åskådarskara.
Alltid roligt att ha en fanclub…
Snart nog…
Spendid isolation.
Hoppas det bär…
En sextett över Platån.
Jaha, då återstår bara flygningen…
Min depåplats på Platån och den väl insuttna tuvan…
Anders är en modellflygare som efter 30 års uppehåll har återupptagit modellflyghobbyn.
Han är främst intresserad av segelflyg och jag träffade honom för första gången vid Tjärby-hanget.
Nu har han skaffat fler modeller och ville prova på att flyga vid Hovs Hallar.
Vilket naturligtvis gläder en gammal hanguv som mig.
I söndags var det utlovat 2-4 m/sek nordväst, varför vi bestämde attvi ses vid parkeringen på HH.
Förhållandena då vi kom var ca 1 m/sek nordvästlig vind, varför vi gick till Segeltorpshanget.
Vinden var svag, men eftersom Anders modell var lätt och försedd med motor startade han.
Om man flög noga och försiktigt gick det att hålla sig uppe.
Det var mycket människor ute och promenerade och till min förvåning fanns det fullt med folk i restaurangen…
Med tanke på Covid-19 viruset är det något, som jag aldrig skulle ge mig in på.
Under eftermiddagen kom ett stort gäng skärmflygare från Göteborg som fick konstatera att man eventuellt kört 36 mil i onödan…
Men vid 14-tiden kom det lite sjöbris och en av skärmflygarna startade, kanade ett par vändor innan han i brist på vind var tvungen att landa.
Anders drog fördel av den ökande vinden och kunde, tror jag , riktigt njuta av sin premiärdag på Hovs Hallar.
Så småningom var vi nöjda och gick upp på Platån, där jag visade, vad man ska ta hänsyn till, om man flyger där.
Sen gick färden i skilda bilar tillbaka till Halmstad och med som jag hoppas positiva och ljusa minnen av den första flygningen för Anders på Hovs Hallar.
Här en liten fotostory och en snutt från en ombordkamera på Anders kärra.
Så lite som jag modellflugit sista 6 veckorna, har jag aldrig upplevt förr.
Väderläget har varit helt låst och jetströmmarna har inte varit på vår sida.
Jag är för bekväm att ge mig mig ut till ett hang i 12 m/sek sned vind och i duggregn.
Jag får avvakta. Men som lite plåster på såren kan vi ju kolla en video från sommarens flygningar.
Den är inget speciellt, men visar kanske, varför jag så gärna far till,
HH , då förutsättningarna är goda för att uppleva flyg och natur.
Hoppa ombord så flyger vi !
Kanske jag publicerat videon förut, men det får vi stå ut med…
PS. Om ni undrar över varför en skevrodret står ner, beror det på,
att jag hjälpligt trimmat bort snedbelastningen, orsakad av ombordkamera
och kolfiberstav.
I onsdags for jag till HH för att få mig några rundor i luften med antingen min Gillette eller min Spirit.
Vädermannen hade lovat 4-6 m/sek NNV för att sedermera öka till 5-7 NV.
Men vind och dess riktningar på Hovs Hallar är ett kapitel för sig. Vädret är ofta, vad gäller vindar, avvikande från prognoser.
Då jag anlände 0900, hade vi N 5-7 sekundmeter.
Alltså var det läge, att bära upp vad som behövs till
Platån.
Där jag möttes av relativt frisk vind rakt på.
Ute över Kattegatt åt syd en molngata med höga och
välutvecklade Cu-moln. Det var bara att hoppas, de inte
drog sig norröver med sin eventuella nederbörd.
Bra, tänkte jag, det är till att montera min Gillette och
kasta ut.
Jag gick bort till bortre delen av Platån för att kolla vinden. Då märkte jag, att vi hade en topprotor av osedvanlig styrka och utbredning. Stod jag på toppen, blåste det 5-6 sekundmeter i nacken på mig. Alltså det blåste ut från hanget på toppen.
Detta komplicerar det hela, då det gäller starten. Inte
bara topprotorn är besvärlig, det innebär ju start i
medvind och att även kantrotorn snurrar energiskt på,
just under de omständigheter som rådde .
Eftersom topprotorn var kraftig, pressade den kantrotorn ut från hanget. Det skulle medföra för en modell dåligt lyft, dels då jag kastar ut på toppen, dels att jag inte skulle vara hjälpt av kantrotorn vid starten.
Så jag monterade min Spirit, eftersom den är snällare att flyga jämfört med min Gillette, som kan vara en elaking.
Att kasta ut Gilletten i detta läget hade varit ett renodlat kamikazeuppdrag. Det var ingen “Gudomlig Vind” som ju ordet Kamikaze betyder.
Startar jag på Platån, finns det två möjligheter . Antingen i östra eller västra delen. Vid dessa två platser är påverkan från rotorer minst.
Så jag fick vackert vänta i startläge, tills omständigheterna var gynnsamma.
Alltså startade jag, då jag kände topprotorn tillfälligtvis
tappat andan. Det sket sig. Modellen kastades åt höger, utan att jag kunde hålla emot med skev och sida.
Tursamt nog landade modellen i en enebuske, varför inga skador uppstod. Mer tur än skicklighet.
Nåväl, nytt försök och nu gick det med ett nödrop. Min Spirit for som ett torrt löv, då jag startade, men då jag kommit ut 20 m från kanten, fick jag den laminära vinden, som skapade ett starkt lyft.
Sen var det enkelt att flyga, så jag kunde avslappnat sitta på min flygtuva och njuta.
Som vanligt på Hovs Hallar var det mycket flanörer,
vilka kom förbi, vilka stannade och frågade hur det
fungerar. Alltid lika roligt att försöka omvända flanörer till
modellflygare !
I modellen satt min GoPro i nosen. Vilken fick fotografera en ung gråtrut, som ville flyga rote med mig.
Efter 45 minuter i luften landade jag, vilket du kan se
på mina bilder. Inte helt enkelt att ta sig ner, men gör du som jag,
brukar det lösa sig.
Flyg rejäla banor, så får du tid att bedöma din höjd och kan komma in rätt. Att ha klaff är nästan ett måste,
då du flyger här. Det ger dig möjlighet att säkert reducera din höjd och kontrollerat landa bland diverse taggiga buskar.
För nästa start monterade jag min Mobius på en pinne vid ena vingspetsen. Allt för att få en annorlunda bild av min Spirit. Kameran väger 25 gram och pinnen 50 gram. Pinnen som håller kameran är en furulist laminerad med ett kolfiber fyrkantrör.
Detta innebär en vikt på ena vinghalvan, vilket jag måste kompensera med skevrodret, som du kan se på bilderna.
För övrigt påverkade det inte flygningen, utan jag fick de bilder jag önskade. Bilderna från min Mobius är klippta ur en videofilm. Jag kan inte nog uppskatta min Mobius goda egenskaper. Då jag kommit hem beställde jag en till, om den nuvarande skulle lägga av.
Varför en Mobius slutar funka ? Det är vid flitigt användande
utsatt för ett mekaniskt slitage. Det går inte att undvika.
Men den tar lika bra bilder, som då den var ny. Vad som man ska vara uppmärksam på med en Mobius är två saker: Laddaren till batteriet ska helst vara enligt modellen Ifåneladdare som ger bra med ström
Du ska ha ett bra SD-kort med bra prestanda. Låg
kvalitetkort ställer till besvär. Vilka kort du ska använda,
kan du se i RC-Groupsmycket omfångsrika tråd om
Mobius.
Efter hand som timmarna gick, minskade vinden och
vid ett tillfälle kom det termisk vind, som effektivt spärrade hanget för den laminära vinden.
Det fick jag erfara, då jag flög, eftersom lyftet markant minskade, men det var inget problem att hålla sig upp.
Vilket däremot en skärmflygare fick erfara. Han kom smygande under kanten, vilket är sämsta platsen vid detta väderläge. Han skulle gått längre ut från kanten för att få lyft.
Skärmflygaren flög riktning Kattvik utan att få lyft, men vände och flög västerut.
Hoppas han kom säkert ner framför värdshuset eller nere vid Segeltorp.
Jag såg honom inte mer sedan, så antagligen hade han packat ihop och åkt hem.
Efter en kort stund kom en laminära vinden igång igen och jag kunde klättra så högt jag ville.
Jag hade startat 0945 och klockan 1435 landade min modell på gräset bakom fortet.
En härlig dag lade jag till handlingarna.
Man upplever mycket, då man modellflyger !
Hemkommen lade jag märke till, då jag laddade, att jag
förbrukat 826 mA ström. 6 servo +telemetri krävde det.
Sammanlagd tid i luften ca 3.5 timma.
Foto är klipp ur video tagen av min Mobius, stillbilder från min goda GoPro och några bilder från min Sony systemkamera.
Om du vill, häng med !
Min Spirit utrustad med två kameror. En GoPro i nosen och en Mobius på ett spröt vid höger vingspets.
Ett mäktigt Cu Congestus.
Ser du elefanten med sin saluterande snabel ?
Som du ser regnar det ur molnet. Min bror befann sig i Helsingborg och han hade samma moln framför sig. Då får man en aning om den stota utbredningen av ett Cumulusmoln som växt på.
Min Spirit på väg ut. Kolla höger skev, som kompenserar för vikten av min Mobius.
Modellen landade utan kontroll i en enebuske sedan rotorn tagit befälet.
Här ser du hur turbulent det kan var i vid start genom en rotor. Dessutom kan jag informera att mitt sidoroder låg maxat åt vänster.
Nåväl, efter att ha kommit ut i den laminära vinden var allt bara en njutning !
Landning med utnyttjande av full klaff.
Piloten mycket fokuserad på att landa modellen ok.
Allt under kontroll hittills…
Ser du buskarna…kan skada Oracovern om man har otur.
Men allt gick utan problem.
Vildnyponen perfekta att plocka nu. Smakar mycket bättre än odlade.
Björnbären behöver 10 dagar till. Hoppas det inte blir frost bara. På Hovs Hallar finns ett överflöd av dessa bär.
Om man brygger själv finns här enebär för kryddning av ginet.
En skärmflygare kommer kanande under kanten…
…det är ett dåligt läge…
…dessutom är faran för frontalt inslag stor, om man inte är uppmärksam.
En duvhök ? kom förbi…
eller sparvhök..tror jag
Truten som ville flyga rote…
Vem kunde tro, vi skulle kunna ta dessa bilder för 20 år sen ?
Här sitter piloten på sin tuva och flyger och njuter av livet. Här har vi
inga fjantiga depåordningsvakter, som går och blänger i marken och
letar fel, utan vi som är riktiga modellflygare använder sunt förnuft !
Landning bakom fortet.
Ser du stenen ? Den har kostat några modeller under 45 års flygning här.
Jag lyckades undvika den, men den har kostat modeller !
…då vi besökte Hovs Hallar. Det var i prognosen utlovat 5 m/sek nordväst och under dagen ökande till 7 m/sekund.
Det är en perfekt prognos både för modellflygare och skärmflygare.
Jag var på plats kl 13 och då hängde redan en skärmflygare över Segeltorpshanget, vilket är det lägre hanget vid HH.
Kommer du till parkeringen vid värdshuset, går du genom grinden till vänster och följer stigen.
Då jag kom, var parkeringen full av bilar och speciellt många tyska turister, eftersom deras semestrar just har börjat i norra Tyskland.
Jag tog mig ner till hanget, med allt som behövs och det jag hade medfört i dag, var utrustning, så jag kunde videofilma min modell från en punkt framför min vinge.
Efter montering av modell och min Mobius framför vingen,
kastade jag ut och möttes av suveränt lyft.
Det var starkt och jämnt och lättfluget, då vinden var komplett laminär.
Ibland kom turbulens då det var termiskt, men det varade inte speciellt länge.
Vetskapen om att jag hade kamera ombord, gjorde att jag flög lite noggrannare än vanligt och att jag försökte få med skärmarna på bild, då jag flög.
Efter 45 minuter i luften landade på den fria gräsytan, som förresten är turbulensfri.
Där jag efter landningen möttes av en icke blinkande kamera … Det visade sig, att ett av gummibandens om håller kameran på utliggaren, det hade glidit och aktiverat avstängsningsknappen !!!
Så det var bara, att efter en vätskepaus åter starta.
Denna gång blev det en film på min modell. Jag tog videon utan stabilisering, men det får duga, för att ge dig en känsla för, hur man upplever sin dag med en modell på Hovs Hallar.
SKärmflygarna hade sin fina dag med ett problemfritt lyft, som gjorde, de kunde njuta av sina flyg.
Vinden var nordväst och det var inte rekommendabelt att försöka kana upp på stora hanget vid Platån.
Men det gick ändå att klättra högt. Jag tror, det var Jan från Eslöv, som kom högst.
Det var som vanligt mycket människor ute i naturen och promenerade, vilket är förståeligt. Man märker, hur marken slits, nu då det är torrt. Men gräset återhämtar sig, då regnet kommer.
Klockan 1630 packade jag ihop nöjd och belåten.
Bilderna är tagna med systemkamera, Mobius och GoPro.
Bilder från luften klippta ur video.
Häng med på lite hangflyg och se hur det är !
start
De människoätande kalvarna på HH.
Hanget bar högt idag.
Bra aktivitet vid Segeltorp.
På denna och följande bilder kan ni lära er konsten
av Johan att dra upp en skärm och starta.
…eftersom det är lite varmt nu… SMHI varnar för fint väder… Hade det inte varit bättre, om SMHI varnat för tråkigt väder ?
Tänk att få höra följande från SMHI uppläst i radion:
SMHI har i dag utfärdat en Klass 3 Varning gällande för
hela landet. Från eftermiddagen kommer det att råda
extremt tråkigt väder.
Allmänheten varnas för att se upp mot skyn . Om utevistelse
är ett måste, bör ni förse er med en röd clownnäsa för
att lätta på molokenheten hos er själv och medmänniskor.
Allmänheten uppmanas att dra ner persienner och
rullgardiner
Trots domedagsbasunerna åkte jag till Hovs Hallar i dag fredag för att få mig en hangrunda och enligt skräpmedia
riskera att möta Apokalypsens fyra ryttare…
Varför jag åkte ? Jo vindmätaren på HH visade 2.9 m/sek nord. Om den är rättvisande, borde det vara perfekt på Platån.
För säkerhets skull tog jag med två modeller om utifall att…
En Spirit och en Blue Phoenix. Antingen kan jag flyga med
den ena eller den andra.
Så det var att hänga på sig utrustningen vid parkeringen
och ta sitt pick och pack och sträva uppför den hala
grusbranten.
Flaggan vid värdshuset visade N, så jag hade visst hopp
om flyg. Uppkommen på Platån gick jag till pilotplats Fortet och
vinden blåste ca 3 m/sek rakt på med dragning på NNO.
Men jag fortsatte upp till höga krönet på Platån, lade
ner mina prylar och möttes av 1 m/sek….
Som vanligt är förhållandena minst sagt omväxlande
på HH.
Frågan var, om jag skulle gå tillbaka till Fortet och
flyga där, eller jag skulle bli där jag var.
Mitt beslut var att stanna på toppen, då jag hade
förhoppning om sjöbris.
Varför jag hade hopp om sjöbris ? Jo, då jag spanade
in över land, såg jag att Cumulus började blomma
kraftigt, vilket tyder på termik.
Stiger varm luft, ska den ersättas och därviduppstår
sjöbrisen, då kall luft sugs in , för att ersätta den luft
som stigit och bildat Cu.
Eftersom det var mycket svag vind, monterade jag
min Blå Fenix och hängde på en kamera. Sen var det
bara att vänta sittande på min tuva och vätskekompensera.
Jag hade med 1.5 kylt vatten och det gick åt under
de 4 timmar, jag befann mig på HH.
När jag märkte, att vinden började öka, jag kunde
se vindkårar komma från Kattegatt, kastade jag ut.
Jag fick kasta 5 gånger, innan jag hittade lyft.
Jovisst, jag kunde hålla mig uppe, men det var
på håret. Flyger jag under marginella förhållanden på Platån,
får jag inte riskera att modellen sjunker under kanten,
för då kan jag inte rädda mig in på kanten och landa.
För att hålla mig uppe fick jag använda 45 års
hangflygerfarenhet.
Annars hade det aldrig gått. Det gällde att flyga
ekonomiskt, veta var det bästa lyftet är och inte vifta
med roderna.
Det gäller, att modellen får flyga själv, så mycket det
går i sin egen trimfart.
Ibland släppte en blåsa vid kanten och då steg jag
in i den och hängde med den upp.
Men det var lite termik, eftersom luften troligtvis
var genomvarm och inte var adiabatisk.
Tusan vet vad jag flög på…troligtvis ett svagt hanglyft
parat med en och annan svag blåsa. Ingen varmluft
som steg från klippor, för där hade solen inte värmt på.
Jag hattade mig fram, tills klockan var 1530, då jag
packade ihop. Klockan 1100 exakt kastade jag ut.
Därefter hemfärd. Då jag hamnade i bilköer till en
hantverksmässa i Norrvikens Trädgårdar.
Jag vände och körde en annan väg.
Man märker man sitter i en bilköpå sommaren,
hur blöt vägen är från alla ac-aggregat. Att ha AC är ju ett måste i dag… Jag hade 18 grader
i min bil. Yttertempen var 26.5.
Jag tog lite bilder från kanten med min GoPro.
Om du orkar i värmen så häng med !
Om jag ska ut och flyga i morgon ?
Självklart, för då är det läge för fin termik, då det
finns utsikter för en passerande åskfront, som kyler
ner luften.
Då kan det bli adiabatiskt.
Den gamle hangflygaren…men han har gnistan kvar !
Oralight släpper igenom ljuset.
På väg ut mot kanten
Inte roligt att landa i denna brant !
Här ser du, att det börjar blomma över land.
Denna sluttning har jag besegrat tre gånger, när jag bärgat en modell eller resterna därav !
Denna näsa skapar turbulens vid nordostlig vind.
Miljöpartistens hemliga blöta dröm; att äga en sådan bränsleslukande farkost…
Inte mycket vågor eller vind…
Mot eftermiddagen växte Cu-molnen till sig.
En sädesärla pinnade på med de tunna benen och letade mat till sina ungar. Jag tyckte hon lyfte fötterna högt över den varma marken…?
Bilden togs med en GoPro därav kvaliteten, då fågeln var
10 meter från mig.
Det var lovat NNO-NV vind i söndags på hovs Hallar. Det är lockande för både skärm- och modellflygare, därför det förhållandet borde lägga grunden för möjligheterna att flyga hang.
Under dagen skulle vinden vrida från NNO till NV, varför flygning uppe på Platån borde vara bäst före kl 1200.
Alltnog, jag åkte tidigt och hade promenerat upp på Platån kl 0845 och var ganska säker på att vara först..men det var jag inte, för två skärmar syntes över hanget på den NO delen av Platån.
Jag förstår varför dessa piloterna var tidiga. De ville utnyttja den nordliga
vinden på Platån innan den vred åt väster.
Vinden var ca 4 m/sek med lite dragning åt Ost och jag startade med min kameraförsedda Spirit. Jag hade även med min nya F3F modell
för att testa dess egenskaper.
Efter 40 minuter i luften landade jag och jag hade lagt märke till,
att vinden minskade under den tiden, jag var i luften.
Vädret på Platån var typiskt i dag. Det blåste vid kanten, men där vi startade var det lugnt…
Vid hangkanten en mindre rotor. Topprotorn märktes inte i dag, troligtvis för att havsvinden inte låg rakt på.
Ska du starta på Platån, antingen det gäller din modell eller skärm, ska du göra det till VÄNSTER närmast ett stort dike. Där har du vind hela tiden i stort sett. Alltså, här är det säkrast och lättast att få upp skärmen och få den
stabilt under kontroll.
Kanske en del upplever det som osäkert, då det är vindstilla i stort sett,
där man drar upp skärmen, men så fort du kommer över hangkanten
lyfter det. Ha is i magen…
Men, om du startar under tveksamma förhållanden på Platån, ha din Plan B inpräntad i huvudet, så du kan agera utan tvekan, om du inte får anslutning till lyftet och måste landa.
Efter hand då vi satt och väntade på vind, började andra skärmflygarna droppa in.
Att jag förväntade modellflygare skulle anlända…nä det gjorde jag ärligt talat inte.
Synd…
Slutligen var vi ett 10-tal skärmflygare på plats, som ägnade oss åt en vanlig
sysselsättning, vilket är känt som begreppet parawaiting.
Hur som helst, efter 1300 var det flygbart och det bara rasslade till , så var alla i luften.
Vinden ökade upp mot 6-7 m med dragning på NNV och senare mot NV, exakt som yr.no hade förutspått. De flesta flög under eftermiddagen ner till Segeltorpshanget för att utnyttja den nordvästliga vinden.
Det är ganska enkelt att bedöma vindensstyrka på Hovs Hallar och Segeltorp.
När vågorna börjar lite försynt bryta, då kan du räkna med ca 5.5 m/sek.
Ja, dagen förflöt med flygning och social samvaro och den enda som skulle
kunna ha med ordet dramatik att göra, var att Håkans nödskärm föll ur sin
container, just då han var på väg att starta, vilket om det hade skett i luften,
hade kunnat orsaka en situation inte alltför avundsvärd för piloten.
Det andra var, att en pilot fick ett inslag i starten, precis då han kom ut över kanten. Kunde blivit otrevligt, men skärmen slog ut snabbt igen.
Inslaget troligen orsakat av för mycket broms anlagd i starten.
Jag fick mig ett par ordentliga flygpass med mina modeller och kunde efter
landning kl 1530 ganska så slak efter mycket travande upp och nerför platån
köra hem mycket nöjd efter en härlig dag på Sveriges bästa hang.
Jag tog en massa bilder och jag har redigerat. Det blev så mycket, så jag får göra tre inlägg, annars blir det overkill om jag skulle lägga allt på en post. Det blir för maffigt då. Jag kommenterar inte bilderna direkt, för ni ser vad
det är…
Rubrikerna på denna post är på engelska av det rent personligt egoistiska
skälet, att det ska dra mer besökare via sökmotorerna…
Förresten fick jag en fråga, varför jag har så olika storlekar på mina bilder ?
Jo, det är för att det ska väcka ögat hos betraktaren och det inte ska bli lika upplinjerat och formalistiskt som en militärparad i Nordkorea.
Kolla länken och se mänskliga robotar som är välprogrammerade.
Jag vill inte min blogg ska vara som man förväntar eller uppställd med linjal.
Det tycker jag ger lite karaktär till bloggen och visar, att det är en människa
bakom och inte en sterotyp robot.
Ok little dudes, slide into your harnesses , mount your chutes
cause the flight will commence within a blink of an eye !
Från vänster, Håkan, Lars och Kristoffer.
Vild natur…
Profiler på sitt sätt.
Ibland ramlar man under kanten…
När vinden kom, stack alla.
Piloten har inte ännu kommit in i selen ordentligt…
2 sekunder efter att inslaget i framkanten slagit ut vid starten.
Undrar om piloten märkte det själv ?
Kanske behövs en ATC på Platån ?
Håkan fixar med sin nödskärm.
Så här gör man…säger Kristoffer i typisk stil i selen.
Med tilltagande ålder, upplever jag, att nutiden tycks rusa förbi mig , i ett alltmer ökande tempo hela tiden.
Jag har märkt, andra i min ålder säger likadant och vi vet varför.
Vi får ett annat perspektiv på begreppet tid, då vi åldras. Vi ser mest
bakåt av naturliga skäl…
Vi har, tycks det, framtiden bakom oss…innan nuet har hunnit passera…
Tänk efter , hur långa tyckte vi inte, att sommarloven var, då vi var 12 år ? Sommarlovet varade en evighet. Hur lång tid varar sommaren för oss nu, då vi är äldre ? En blinkning tycks det !
Men allt handlar egentligen om, hur du förbrukar din tid. Det gäller
att fylla den med positiva erfarenheter och upplevelser. Det är det,
som ger oss livskvalitet. Jag kan inte sitta av mitt liv framför en tv,
eller planlöst surfa på internet, för att inte tala om att maniskt
fippla på en ifåne, väntande på något som aldrig kommer att ske.
I den ålder jag är i, kan allt ta slut på bråkdelen av en sekund. Jag har
en närstående, som drabbades av en blödning i hjärnan och är bunden
till en rullstol och behöver assistans 24 timmar om dygnet .
Så ditt liv kan förändras på en sekund från ett liv med möjligheterna att vara fysiskt aktiv till ett passivt liv, där du är helt beroende av andra människor för att få ditt livs basala behov tillfredsställda .
Därför vågar jag inte att chansa, utan jag försöker, så gott jag kan,
utnyttja den tid jag har kvar av mitt aktiva liv, till det som ger
mig mest utbyte.
Att inte göra något, det är min återstående tid för dyrbar ägna att sig åt !
Jag vill leva i den riktiga världen, inte i en låtsasvärld, där man hela tiden
måste tänka, “om jag …” eller “man skulle”.
Leva i en värld som ger mig upplevelser och erfarenheter, det innebär
för egen personlig del, att jag bland andra sysselsättningar får flyga med
mina modeller.
I och med att jag är 100 % segelflygare, kommer jag med nödvändighet ut
i naturen för att kunna utöva min hobby. Det tar mig till vackra och
intressanta platser.
Exempelvis Hovs Hallar. Där jag aldrig någonsin tröttnar på utsikten
från Platån. Jag ser alltid något nytt, varje gång jag är där.
Kan jag inte flyga, kan jag sitta med kikaren och iakttaga.
Det ger mig så mycket, för alla mina sinnen påverkas och då minns jag
även efter en lång tid ögonblicken, ljuden och dofterna..
Men för det mesta lyckas jag flyga med mina modeller, även om
förhållandena är marginella. Efter 44 års modellflygande på
Hovs Hallar, påstår jag, att jag känner platsen och kan avgöra, om det är flygbart eller inte.
2016 innebar många fina flygningar på HH. För den delen på flera andra
ställen också, för sällan har jag flugit så mycket, som jag gjort senaste året.
Jag tröttnar aldrig på att flyga !
För min personliga del har det oväntade, nästan blivit det väntade…
Det tycks alltid hända mig något, jag inte kunnat förutse, då jag är
ute för att flyga med mina modeller..
Det är det oväntade, som ger krydda i min tillvaro.
Det jag inte hade kunnat förutse, men som ändå hände.
Här kommer lite bilder på mig och Pär, då vi varit ute med våra modeller.
Vi flyger våra modeller, vi sitter inte på en bänk och pratar om det !
Det är därför, vi är så ungdomliga och öppna i våra sinnen !
Det är med dina sinnen som med din ytterdörr…låser du din dörr släpper
du inte in någon eller något…du kommer att få vänta förgäves på besök.
Är dörren till dina sinnen stängd, då har du heller inget att minnas…
Buckle up and join our ride !
Den kommersiella flygtrafiken ritar sina mönster,
som skriften från en spretig stålpenna på ett foliopapper 1922.
Varmfronten kommer lite hotfullt glidande in.
En i sinnet ung pilot…förväntansfull…
Pär Lundqvist i olika startpositioner…
Avslappnad start med en Lunak.
En pojk på väg med bestämda steg…
…mot pilotplatsen.
..ni ser, inte mycket vind…
…men det räcker för att flyga en Spirit…
…för den kräver inte mycket lyft, då den är lätt och välflygande.
Landning med halv klaff framför fötterna på kanten.
de va de !
Ibland under sommartid kommer sjöbrisen vid 12-13-tiden och
då kommer hård vind plötsligt, vilket du kan se på havet.
Pär har just landat i en Odonbuske på Platån.
Min numera utrangerade Spirit Elite.
Närkontakt av II:a graden.
Min Banana på Tönnershanget vid havet. En snabb modell som Pär nu flyger. Aningen spröd, tål inga dåliga landningar. Jag hade önskat, den skulle funnits
i en 2.5 m version också.
Bild över fortet med Goprokameran.
Google-Earth bild på samma klippor…. min avsikt med bilderna kan ni säkert dra själva.
Pär flyger så det ryker…eller är Bananan ångdriven…
En jaktlabrador ? beundrar Pärs Lunak…
“Nu är Lunakarna mogna”, säger Pär och plockar en.
Väntan och förväntan.
