Kategorier
Modeller värda att se på

PYSSLINGTRÄFF

 

 

 

 

 

 

Vi var  ute med våra “Pysslingar” (Leprachaun) i går.

 

 

 

 

 

 

 

Efterom vädret var fint, tog vi  ut vår Pysslingar
för en sväng i det vackra vädret.

Platsen är ett fält söder om Laholm. Johnny hade
med både sin stora och  sin lilla Pyssling.

Jag hade med min nya Pyssling för en provflygning.

Min provflygning redovisar jag sedan med lite
fakta och information.

Vädret var soligt med mycket termik, vilket medförde
att luften var turbulent.

Här kommer lite bilder på modellerna…

Låt mig säga,  att den större versionen av Pysslingen
är en imponerande sak !

 

 

Mannen bakom Pysslingarna, Johnny från Laholm.

Johnnys modell på finalen

 

Modellen kan flygas mycket sakta och landar som en smekning.

Min modell inför testflyget.

Ett imponerande spjälstaket…

Johnny ska släppa min modell

Där sticker den…på premiären.

Jodå, den fick luft under vingarna och reportage
kommer på bloggen hur det fungerade.

Johnnys större Pyssling, som inte har vridbara vingar för skevfunktionen.

Den mindre Pysslingen ska upp.

Du ser skillnaden i storlek på modellerna ?

Koll av roder…

Där är den i luften

 

Detta är ursprungligen en friflygande modell…

Johnnys större Pyssling inför start.

 

 

 

Snygg !

Modellflyg är en estetisk upplevelse !

Kategorier
Modeller värda att se på

EN MODELLPLANFABRIKÖR…

 

 

 

 

 

…som heter Johnny Johansson.

 

 

 

 

 

 

 

 

En av mina äldsta modellflygande kamrater är Johnny från
goda staden Laholm.

Jag kom i kontakt med Johnny 1973, vilket var det året
jag började med rc-flyg.

Johnny hade troligtvis börjat med radioflyg 2 år tidigare.

Han hade en bra bas att vila sitt byggande mot. Om jag minns
rätt är han utbildad möbelsnickare och med det följer att
han har god kännedom om material, verktyg och deras möjligheter.

Jag har alltid beundrat hans förmåga att utöva olika hantverk,
inte bara modellbygge av olika sorter utan också andra
hantverk. För Johnny bara flyter det på.

I och med hans erfarenheter och kunskap om det han arbetar
med, har han förmågan att bygga effektivt och rätt.

Om man är förunnad dessa förmågor och man dessutom
är noggrann, ger det en bra produkt i slutändan.

Han har förutom att syssla med modellflyg tagit motorcert och
köpt en fullskala Emeraude, aerobatisk
kärra, som han gjorde
grundöversyn på, vilket är ett mycket
stort arbete.
Resultatet blev som förväntat, lysande.

Efter att ha sålt sitt företag och kvalificerat sig för pensionärslivet
har han åter etablerat sig i Laholm, 
där han tagit upp sin hobby
modellflyg på nytt.

Han har en mycket fin bygglokal,  med allt man kan behöva
för bygget av modeller. Senaste nyanskaffningen är en Luna-såg.

Johnny blev intresserad av en ursprungligen friflygande modell,
som heter “Leprachaun”,  vilket är ett irländskt ord,  vilket kan
fritt översättas med “Pyssling”. En liten grön figur som bruka
hitta
på hyss…

När Johnny gör nåt , gör han det grundligt. Efter att ha byggt
en större,
ca 310 cm spv byggde han en mindre likadan.

Modellen visade sig ha härliga flygegenskaper.

Han beslöt tillverka ett antal av varje sort, om någon skulle vara
intresserad av att köpa.

För att rationalisera tillverkningen,  satte Johnny ihop jiggar
för alla
delarna. Detta gjorde att bygget blev enklare och rättare.
Inget krokigt
eller skevt.

Han har hittills byggt 5 av den större och 5 av den mindre modellen.

Om du är intresserad av att köpa en modell kan du kontakta
Johnny via min blogg. Min mailadress finner du på bloggen under
adressen “Welcome to my humble blog”.

Du kan få modellen helt färdig,  klädd och flygklar eller träfärdig.
Det går att få den med aerodynamiska bromsar monterade.

Under byggandet tillkommer modifieringar till grundkonstruktionen
vilka förbättrar flygegenskaperna.

Du kan också ringa Johnny för ytterligare info : 07014133 33

Häromdagen besökte jag honom och jag tog lite bilder,
som i någon mån visar hans verksamhet.

Jag har skrivit och fotograferat Leprachaunen förut, så klicka HÄR
så kan du läsa och se en video.

Ok, här kommer lite bilder…

 

 

Johnny med jiggen för kroppen. Du ser att det är stora grejor…

Jigg till vingen. Johnny har tagit fram en vinge med ca 30 cm större spv.

Stabbjigg. I storlek som en normal vinge till en elkärra…

Kroppskonstruktionen på Leprachaun # 5.

Sadeln för stabben

Modellen är mycket lätt. ca 1200 gram allt som allt.

I väntan på leverans.

Här ser du vingarna med större spännvidd till vänster.
Kommer att ge bättre flygegenskaper tack vare förbättrat
Re-tal.

Balsa + Ca +lite kolfiber = Starkt och lätt.

Fena och sidoroder.

De två pinnarna till höger är inget ekivokt, utan ett hjälpmedel
för att kontrollera tyngdpunkten. Man kan flytta pinnarna för
anpassa instrumentet till kroppsbredden. En typisk Johnny gadget.

Att ha goda utrymmen är en fördel,  då man bygger större modeller.

Storebror och Lillebror på parad.

Både den större som den mindre versionen har en löstagbar nos, som gör
monteringen av drivlinan enkel, så det blir en
elseglare på 30 sekunder.

Modellen är mäktig. Du ska se den i luften ! Majestätiskt glidande.
Kräver ytterst lite korrigeringar i luften med roder för den ska flyga.

Löstagbar nos på den mindre modellen.

Detta visar hur Johnny tillverkade formen till nosen,
som ligger på bordet. Gjutet i epoxieplast och glasfiber.

Noskåpan då elmotorn är monterad.

Trävirke till 4 av den mindre versionen.

9 grams servo monterat nära rodret ger glappfri förbindelse och därmed renare flygning.

 

“Nu ska vi se”, säger byggmästaren…

Här kan du se ett sätt att eliminera glapp. Gummiband drar servot framåt
hela tiden och tar bort glappet. Servot glider i
en liten släde.

Vingen fästs enkelt med gummiband på den mindre versionen av Leprachaun.

Vill du kan du få kroppen delbar för att underlätta transport.

 

 

Flätade kolfiberrör håller vingarna.

Sidoroderservots montering

Nä, nu ska vi ha lite kaffe och mors hembakta kakor !

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

INGET KAN HÅLLA MIG FRÅN STRANDEN…

 

 

 

 

…nästan !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I torsdags var det en av  de sällsynta dagarna,  under denna
årstiden, som bjöd
på västlig eller nordvästlig vind.

Det borde alltså vara lite upplagt för  hangflyg vid
Tönnersa Strand.

Solen sken och vindens styrka var 3-5 m /sek, vilket
kunde
skapa goda förhållanden dels för flygandet och
dels att
kunna stå ute i det vackra vädret utan att bli
genomblåst
och genomfrusen.

Nåväl, jag var på plats 1230 och beredd att starta med min,
nästan  under alla omständigheter,  flygbara Blue Phoenix.

Varför jag inte skulle flyga någon av mina snabba F3F
modeller ?
Jo för en Blue Phoenix klara de flesta väder. Från mycket
svaga till starkare vindar.

Jag har ju modifierat profilen för att på en bättre polarkurva,
varför den penetrerar hyfsat. Dessutom är en Blue Phoenix
en enkel modell, som man monterar snabbt. Fyra gummiband,
sen är den flygklar.

Jag är främst ute efter en flygupplevelse, inte att jag ska flyga
som en skållad råtta 10 cm över kanten.

Flygglädjen är det väsentliga för mig.

Med var också dels min nya Mobiuskamera, dels min gamla
Mobius nu försedd med nytt pc-board.

Jag ville se,  att båda fungerade. En kamera hade jag tejpat
på min glasögonskalm som vanligt. Detta är ett mycket fint
sätt att filma/fotografera,  om du vill dokumentera skeendet.

Det du ser, det är det du fotograferar. Det bästa av allt är,
att
Mobiusen tar så bra bilder, med hänsyn till pris och storlek.

Då jag kom fram till min vanliga pilotplats, såg jag att
länsstyrelsen gjort ett hack i den främre dynkanten.
Varför ?

Bra fråga. Kanske för att underlätta för eventuell häckning
av fältpiplärkan.

Dock kan jag garantera att naturen med vindens hjälp
inom ett par år har återuppbyggt dynkanten igen.

De som planerat detta borde gå en kurs i grundläggande
(sand)dynamik.

Ok nog klagat. Jag var absolut ensam på stranden, så
när
som på en Golden Retriever,  vilken vallade sin
husse långt borta på den öde sandstranden.

Start och ut med min Blue Phoenix i det laminära härliga
lyftet. Det bar perfekt och det var mycket goda förhållanden.

Hanget har ju blivit högre, vilket inte minst skärmflygarna
erfarit,  då de nu kan flyga på Sveriges längsta kusthang.

Med den vinden vi hade i dag,  bar det upp till ca 50 meter
just över strandkanten.

En tjusning med att flyga vid detta kusthang är att jag har
min modell mycket nära mig. Det skapar en speciell känsla.

Att landa kan var besvärligt, eftersom det bakom hanget är
turbulent, vilket ställer krav på reaktionsförmåga  och                                                                                                            och förmågan att förutse skeenden,  men som du kan se på
videon,  så gick det att komma ner under relativt
kontrollerade former.     
                                                                                                              

Två timmar i luften fick jag med min kära Blå Fenix
och jag njöt varje sekund.

Sedan var mina inre batterier laddade och jag var
beredd att
möta världen med öppna ögon och friska
tag igen.

Än en gång; Tack gode Gud att jag är förunnad att få
bo vid en
kust och där kunna fånga en fri horisont med
min blick !

Innan jag gick till bilen,  tog jag en promenad på stranden
för att kolla,  om jag kunde hitta lite bärnsten.

Det blev noll i dag, men jag har förhoppningar,  att på
måndag finna strandfynd, då vi kommer att få 10 – 13 m/sek
vind på söndag, vilket kan föra iland
gods från havets botten.

Kvällstidningsträsket utlovar  som vanligt världens
undergång på söndag då de säger det blir orkanvindar med
det  annalkande lågtrycket.

                                                                                          Vi får väl se,  om boulevardpressen eller yr.no har rätt.

Den norska vädertjänsten har förutsett 12-14 m/sek
på söndag kväll.

SÅ var min dag på hanget och jag dokumenterade mitt
görande med mina Mobiuskameror.

Stillbilderna klippta ur videon.

Jump into the seat, buckle up and hitch a ride with me !

Undrar du,  varför jag är ute och flyger,  så fort tillfälle ges ?
Mycket enkelt: Det är det roligaste jag vet och det ger mig
oändligt med upplevelser !

Sådant du aldrig får framför din tv.

 

 

 

 

 

 

 

Sanden pudrad med frost. Det närmaste
vi varit vintern i Halland hittills i år.

Den fula stövelknekten låg och tjurade

Vintern 2020 Tönnersa. Härligt !

Naturen där jag flyger. Härligt ljus.

Kattegatt med sin horisont. Inga granar här…

En Blue Phoenix gör det den ska…flyger.

Enda nackdelen vintertid vid 13-tiden är att solen står lågt.

Snart start. Vingen sitter med 4 gummiband.
Enkelt. Varför klabba med skruvar ?

Man måste använda sidorodret ordentligt på en Blå Fenix…

En klassisk modell

En jetkärra ritar sitt skarpa spår i skyn och min modell glider på…

Efter landningen. Allt under kontroll.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kanske det som kan dra lika mycket som hangflygning...

Kategorier
Flyghistoria

BARA LITE FUNDERINGAR…

 

 

 

 

…efter genomförd hangträff i Ystad 2019

 

 

 

 

 

 

 

Ålleberg Modellflygklubbs Hangträff i Ystad genomfördes
för,
rätta mig om jag ha fel, 17. gången.

Jag kan gott erinra mig, hur det såg ut de första
gångerna,
då vi kunde vara 25 deltagare.

Årets hangträff var de sista entusiasternas möte och
vi var
7 stycken.

Ganska tråkigt tycker vi och naturligtvis undrar vi
varför.

Träffen är känd och praktiska problem som inkvartering
är inget problem.

Problemet har varit som nummer ett, vädret.

Vi som hangflyger vet,  att vi måste ha vind och vind från
rätt riktning, för att vi ska kunna flyga våra modeller.

I trakten av Ystad-Ravlunda finns ett flertal hang som
passar någon riktning.

Vi kan inte påverka vårt väder, utan vad vi kan göra är
att kolla prognoserna på olika fora.

Det institut som jag (vi) litar mest på är yr.no.

Deras prognos sade, att vi kunde räkna med flygbart 2 av
4 dagar. Att blåsa av träffen är svårt med tanke på bokat
boende, hänsyn till arbete, familj, så det var bara att köra.

På lördagen förstod vi att vinden på söndagen -måndagen
skulle bli Nord till NordVäst vilket i stort omöjliggör
vettigt hangflyg och vi tog beslutet att vi drar hem på
söndagen.

Att det blev nord till nordväst passade mig, för jag
var på
Hovs Hallar både måndag och tisdag i perfekt
hangväder !

Alltså vädret bestämmer verksamheten. Har vi gjort
nog
reklam för träffen ? Ja, allt kan göras bättre,
men de som är intresserade
vet om vad som sker.

Kanske den beska sanningen är,  att modellflygare
inte tycker
att hangflyg är intressant ?

Det kanske upplevs som alltför besvärligt ?
Man måste ju trava iväg uppför kullar och kanter,
innan man kan flyga.

Hangflyg är kanske ett passerat kapitel för yngre
modellflygare.
Det ligger inte i tidens anda, då allt ska vara lätt och
färdigt ??

Nu ska man flyga drönare och turbinmodeller,
om vi kollar
i MFN och det som finns i tidningen är
väl…det som representerar modellflyget i Sverige.

Vi som hänger oss klamrande kvar på hangen,
vi är fornminnen från en tid som varit..
Vi är artefakter eller ?

Jag har hangflugit i 46 år, har jag verkligen blivit
så gammal  och flugit så mycket utan att tycka det
är tråkigt ?

Mot alla besvärligheter med hangflyg kan du ställa
upplevelsern,
då du kan flyga din modell utan gränser.

Du kan flyga plan,  som har världsrekord i hastighet
för modeller, vilket är mer än 800 km/timmen
i
dynamic soaring.

Du flyger modeller,  som ligger i spetsen av teknik
och innovationer.

Men du kan också flyga det enklaste enkla på ett hang.

Om vi ser, hur många som deltar i exempelvis F4C på SM…
Kan man räkna deltagarna på ena handens fingrar ?
Men ger deltagarna
upp ? Nej och det gör inte vi hangflygare
heller.

Glöm inte heller alla naturupplevelser du får.

Vi kommer att köra på tills vi tar slut på barrikaderna !

Vi tänker inte ge upp och sluta. Att tänka på är den sociala
samvaron, då man utbyter ideer och tankar, som kan främja
vars och ens modellflyg.

Att träffas är viktigt. Mycket  viktigare än att ligga i dvala
framför en tv eller fippla fingrarna krulliga på en IFåne.

Så vi kommer att ses på hangen i framtiden också.
Var övertygade om det !

Vi fick uppleva så mycket positivt  i Ystad, som vi bär
med hos
hem i våra minnen !

Här kommer en laddning avslutande bilder, som beskriver våra
flygningar under de 2 dagar vi kunde flyga av planerade 4.

 

 

Vi ses nästa år ! Välkommen du oxå !

 

 

 

 

 

Boendet hos Henry på Österlens Gästhärbärge.

 

 

Vårt boende är ett före detta ålderdomshem, som väl är ett  passande ställe
för oss gamlingar, som dock  inte vill lägga oss ner att dö och som vägrar
sluta flyga. Dessutom ligger det granne med kyrkogården…

 

Tumflygare

Fast jag föredrar detta  sättet. Mer stabilitet, lugnare rörelser.

REB

                   Löderupshanget – Ålleberg Modellflygklubbs hushang vid Ystad.

Pilotplatsen från min selfie-stick.

 

Mot Kåseberga. 
Kåsebergas affärer och restaurangers policy är att skinna turister på så mycket pengar som möjligt.
En stekt strömming med en klick potatismos 130 kronor…Dessutom, parkeringen kostar 14 spänn/timman.
Hur många vänder, då de ser parkeringsavgiften ?
Troligtvis hade det för handlarna varit
bättre med fri parkering. Jag träffade en tysk, som skakade på
huvudet åt parkeringsavgiften.
Men det är klart, kan Ystad Kommun tjäna ett par spänn så…

Vågornas  mönster återspeglas  på sluttningarna, på vilka
kreaturen betat  och skapat de terrasserande stigarna.

Det är detta vi gör då vi flyger…Främst Andreas och bakom en åldring…

En kärra ger horisonten ett nålstick

                                                                                                     Östersjön, med en yta som smält bly i solskenet.

Roffes Grafas över Fredens Hav som Sovjetunionen kallade det…

... comme un mirage

Svårt att ta denna bild med en selfiestick…

Här ser du förutom en modell, de terrasser som kreaturen
, får och kvigor åstadkommit då de betar sluttningarna.

På baksidan av kanten mot den skånska slätten kan du flyga vid nordlig vind.

Hangflyg den bästa upplevelsen !

Japp, det blåser på hanget.

Rolf planerar…

 

Taggtrådsstaketet…jodå, det hade påhälsning av en modell i år oxå !

REB:s pokerface.

Tjänix, Blue Phoenix.

Andreas passerade i all hast…

 

Tänk om jag hade haft en modell som denna 1975 ??

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

LÖRDAGEN SÅG UT ATT BLI OK FÖR HANGFLYG

 

 

 

 

 

Vilket naturligtvis fick fart på livsandarna

hos suktande piloter…

 

 

 

 

 

 

Väderprognosen från yr.no lovade sydväst på lördagen
med styrka 4-7 m/sek.

Lät ju för bra för att vara sant i våra öron.
Men alltnog,  vi for iväg till Löderup i solsken utan dimma.

Framkomna möts vi av strålande väder…och västlig vind.

Det betydde att vinden låg snett på hanget, men vi vet att
kanten vrider upp vinden och då första modellen åkte
ut över kanten, såg vi att med noggrann flygning kan
man få sig en tur.

Alla startade och vi märkte att det var skärmflygare vid
Ales Stenar, vilket indikerade väst.

Vi höll oss emellertid vi Löderup, som blivit ÅMFK hushang.
Genom att flyga på kanten mot Kåseberga fick vi finfint lyft
och kunde göra det vi avsett med vår resa söderut och det
är att kunna flyga våra modeler på hanget utan att tänka på
att hålla oss i lyftet, eftersom på denna västkant var lyftet
mycket starkt.

Alltså inget att klaga på, bara att flyga, fika och njuta av
naturen och vyerna.

Vid lunchdags kom Andreas med sina fina modeller och
anslöt.

Andreas en ambitiös och hängiven hangflygare med en positiv
inställning till sin hobby. Här hans YouTubeadress.

Dagen fortgick och då det gick mot kväll drog vi till vårt boende,
genomblåsta och solbrända, med flera timmar i luften för
våra modeller.

Skåneleden passerar vår pilotplats och de flesta som passerade
ville ha en förklaring hur detta med hang- och modellflyg fungerar.
Det är alltid positivt att fä göra ohöljd propaganda för vår hobby !

På kvällen kollade vi cruising som jag beskrev i tidigare post.

Nu hoppades vi på bra prognos för söndag-måndag.

Men det var  en annan historia…

Här kommer lördagsbilder utan kommentarer, för du ser vad det är.
Bilderna tagna från den höga västkanten vid Löderup.


På grund av min höga ålder ?? hade jag glömt mina
systemkameror på boendet i morgonstressen.
Så bilderna tog jag med en enkel compact kamera,
vilket naturligtvis sänker kvaliteten och bildmöjligheterna.

Det kommer en drös bilder snart igen.

 

Just ankomna till Löderup.

En startbild säger mycket i sin expressivitet och man
kan nästan se pilotens förväntningar på flygningen.

Modellhangflyg hävdar jag är en estetisk upplevelse.

Intresserade flanörer vilka var hos oss en god stund.
Blivande hangflygare kanske ?

Sångsvanar sträckte ljudlöst förbi i fjärran.

En av mina favoriter, alltid flygbar, Blue Phoenix konstruerad av Leif Eriksson.

Kan jag inte flyga med något annat kan jag alltid flyga med min Blue Phoenix.

Roffe, Andreas och Karl Henrik djupt koncentrerade på sin flygning.

I bakgrunden Ales Stenar.

Häng med i bankningen !

Ett utomordentligt hang för modellflyg.
Ser du att vågornas mönster fortsätter på sluttningarna ??

Några av de sista entusiasterna…

Andreas kärra. Tror jag ?

 

Gött i solen !

Vingar över Östersjön.

Kalle smyger ner sin modell. Här är lätt att landa…dock se upp för taggtrådsstaketet.

F3 modell. Betänk utvecklingen från låt oss säga 1975 fram till i dag.
Att man inte använde fenor/sidoroder/stabbe/höjdroder med stort
sidoförhållande redan för 40 år sen märkligt. Det är ju gammal känd
fakta att ett stort sidoförhållande ger ett högre Re-tal och en effektivare
bär- eller roderyta.

Andreas och Kalle njuter av sin flygning.

Andreas lätta polska modell 775 gram mellan staketbräderna.

Ytterligt agil och rörlig.

Här är Andreas lågt inför en förbiflygning. Men genom
att glida in mot kanten
kunde han hämta hem höjd.

Klaff och lite uppfällda skevroder för att få ner hastigheten
så jag kunde plåta med min enkla kamera.

En modell som är väl optimerad. Fast jag tror
den är ganska spröd, så man måste vara
försiktig vid landningarna…

En av de stora vattendelarna inom modellfluyget är elmotorn och ackarnas utveckling.
Det har givit modellflygarna nästan oändliga möjligheter.
Tänk att slippa gummirep eller vinschar då man idkar allmän flygträning.
De andra nya innovationerna som revolutionerat
modellflyget är CA-limmet,
nya radioapparater med obegränsade, nästan, programmeringsmöjligheter och
tillgången till kompositmaterial.

Naturen hälsade oss med de vårtidiga örternas blom. Klart vi blir på gott humör !

Kategorier
Hangflyg modell

HANGTRÄFFEN 2019 YSTAD

 

 

 

 

Vi flög in i dimman…

 

 

 

 

 

 

 

…som var tät som vid Lützen 1632 under 30-åriga kriget.

Att åka för att flyga hang, det är ett vågspel. Vi är utlämnade
till vädrets makter och har bara att anpassa oss.

Egentligen skulle vi inte bestämma exakt datum, utan vi
skulle haft en period, där vi kunde hållit träffen.
Men det är svårt,  för du ska lösa det med ledighet, transport
och boende. Man måste boka i god tid.

Så inte lätt att få ihop det. Men vi skulle försöka.
Vinden var under 5 dagar lovad att bli sydväst under två
och annan riktning under tre. Inga lysande utsikter, men
vi är vana vid det och brukar alltid finna en plats att
flyga på.

På torsdagen hade vi V vind, vilket skickade oss till Löderup
där kanten svänger och ger lite olika möjligheter.

Vad som inte var bra, var att det var dimmigt. Lite dimma
gnäller vi inte över, men i dag var det tätt.

Jag kom till platsen vid 12-tiden och efter viss tvekan
hivade jag ut min Spirit. Jo, det lyfte i den bitvis friska
vinden, men det gällde att hålla modellen inom synhåll.

Efter hand som eftermiddagen gick,  anlände de andra som
aviserat ankomst. De möttes i alla fall av en flygande
pilot med modellen på hanget.

Efter hand kom de andra i luften och vi flög till kvällningen.

Vårt boende var hos Henry på Österlens Gästhärbärge
, vilket
är ett trivsamt ställe i Glemmingebro ca 5 km från
hangen.

Dag 2, fredag var dimman ännu tätare och vi ställde in
flygeriet
trots många flygförsök. Det var alltför osäkert.

I stället blev det sightseeing i trakten.

Lördagen hade dimman lättat och möjliggjorde flygning
Löderupshanget.

Vi hade kunnat flyga vid Kåseberga, men där var det
skärmaktivitet så vi stannade vid vårt hushang.

Vinden var sned med dt var flygbart och gick vi till
kanten
riktning Kåseberga, fick vi starkt lyft och vi kunde
flyga som
vi ville.

Andreas kom med sina fina modeller och speciellt hans
polska
lätta modell imponerade. Utbudet av hangmodeller
är stort
och de presterar oxå !

På kvällen kollade vi Cruisingen i Ystad med amerikanska bilar.
Jag beundrar de som håller dessa bilar i så fint skick.
Det var en familjeföreställning så epitetet ” Raggare” hade inte
stor relevans här. Alla var glada och vinkade åt fotografen.

Söndagen och måndagen var utlovad med nordlig till
nordvästlig
vind, varför vi på söndagen tog beslutet att
vi bryter här.

Vi hade fått två flygdagar och vi hade att vara nöjda med det.

Så vi kvistade hemåt, var och en på sitt håll. Nöjda och glada…
ja om vi hade kunnat flyga i 4 dagar, då hade allt varit ok,
men vi var ändå tillfreds, för hangflyg är inte bara flyg, det
är också social samvaro.

Frågan som väcktes hos mig är varför inte fler är intresserade
av hangflygning ? Är det för obekvämt ? Vi har gemensamt
försökt göra så mycket positiv reklam vi kan för hangflyg, men
det tycks inte ha påverkat modellflygare.

Men skit samma, det viktiga är,  att vi som håller  på,
tycker det
är roligt och berikande.

Därför ses vi här nästa år igen !

Här kommer bilder med och utan kommentarer.
Bilderna är från torsdagen, första dagen.

 

Bilderna tagna med olika sorters kameror så håll tillgodo !

 

 

Rolf-Erik

Du kan själv se, hur Rolf-Erik står i dimman…

Wings over Löderup…

Kent startar…

Kalle Thorsell programmerar.

 

 

 

RE startar Rolf Maiers Grafas

En mycket välflygande modell.

Fighting face…Roffe.

I dimman…

Löderup kan vi kalla ÅMFK:s hushang vid Ystad.

 

Tucano…som är namnet på en sydamerikansk fågel med lång näbb.

Jag har funderat på en sådan modell.

F3B eller F3J-modeller funkar bra på ett hang.

 

Klaff, skev sida och höjd…det tar en stund att programmera upp allt.

Landning underlättas med klaff.

 

 

 

 

Så här var väderläget på torsdagen.

 

 

En matpaus sitter bra säger Kalle, Kent, Roffe och RE Blomdahl.

Man behöver en del…

 

Solen sken igenom under korta minuter på torsdagen.

 

Det kommer mycket mer bilder i kommande poster så häng på !

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

JAG HAR SVÅRT ATT MOTSTÅ EN VÄDERUTSIKT SOM SÄGER…

 

 

 

 

 

…3-4 m/sek nord på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Egentligen hade vi annat att göra, men med yr.no
rapporten
att det kunde förväntas finfint väder på
Hovs Hallar för
hangflygning, gjorde att jag kastade
om mitt dagsschema.

Fram med min Spirit, kameror och annat jag behöver
för
min flygning och iväg.

Där jag vid framkomsten togs emot av solsken,
11 grader
och nordlig vind med dragning mot ost.

Dragningen mot ost hade  stor påverkan på hangets
funktion, vilken förklaras av en av mina bilder.

Eftersom jag fått min kära GoPro tillbaka efter service,
satte jag den på nosen på Spiriten, där den tog bilder
framåt.
På min glasögonskalm satt min Mobius och tog  sina
vanliga 4 bilder i sekunden.

Alltså jag var uppe på Platån och skulle lura ut,  var jag
skulle kasta ut.
Längst upp blåste vinden mig i nacken,
då jag såg
ut mot havshorisonten. Flyttade jag mig
framåt 5 meter,
var det vindstilla !

Alltså förstod jag, att topprotor och kantrotor var starka
i dagens vind.

Jag beslöt, eftersom vinden var dragen lite åt ost, att
starta vid den högra delen av platån.

Att starta där brukar vid vind rakt på,  vara ett av de
bättre
alternativen och vara relativt säkert.

Alltså check av funktioner, fulla roderrörelser på rätt
håll
och koll av klaff och aerodynamiska bromsar.

Allt var ok och jag satsade ordentligt vid utkastet.
Jag hade trimmat upp nosen en aning innan utkastet,
så jag skulle knipa åt mig lite extra höjd med hjälp
av rörelseenergin från mitt utkast.

Tur var det ! För jag har aldrig…upplevt så kraftig
turbulens
vid kanten någon gång förut !

Min modell kom ut över kanten på 3 m höjd liggande
helt
på sidan, för att sedan fångas av kantrotorn och
där modellen
kastades runt i en virvlande malström !

Vet du, jag fick använda alla mina 45 års erfarenhet
som varande aktiv hangflygare
för att kunna stabilisera
min modell….

Det var inte lätt, trots jag tog mig upp och ut från
kanten.

Jag har som modellflygare ett Damoklessvärd över
mig , om
jag är tvungen att landa vid stranden,
vilket det är små 
möjligheter att lyckas med.

Oftast vill jag säga att flygningen slutar med en krasch
in i bergskanten, på en plats där det
nästan är omöjligt
att hämta modellen.

Således försökte jag ta mig till laminär luft, så modellen
blev stabil i sin flygning. Tursamt nog är min Spirit
ytterst agil, vilket underlättar flygning i turbulens.

Så småningom hade jag tagit mig åt höger, alltså riktning
Båstad och kom ut i det goda lyftet.

Nu var det en barnlek att flyga. Trimma ner nosen rejält
och låt modellen flyga sin egen bana med bra hastighet.

Härligt !

Jag kunde idag troligtvis slå mitt rekord i höjdvinst på HH.

Det lyfte mycket högt och lyftet var starkt.

Efter 45 minuter i luften var det dags att förbereda
landningen.

Att landa på HH-Platån är inte helt enkelt eftersom
enligt
vad jag tidigare beskrivit,  rotorerna ställer till
det.

Dessutom är landningsplatsen full av vresrosbuskar
och
mindre stenar som sticker upp sina huvuden ur
jorden,
där de är beredda att utgöra ett stabilt stopp
för en klen
glasfiberkropp eller vingframkant.

Normalt sett bruka jag landa längs med gångstigen och
använda klaffen för att reducera hastighet och höjd.
Men med tanke på topprotorn beslöt jag att landa rakt
mot vinden.

Så det det blev en vanlig 2 x 90 landning och en kort
klaffad
final.
Mina bromsar är synnerligen effektiva och jag kunde

efter den korta finalen göra en perfekt landning.

Problemet med stora klaffar vi landningen är, att jag
som
pilot vid landningen måste dra in klaffen 10 cm
innan sättning,  för att inte
skada servo eller klaffar
vid markkontakten.

Precis som då man landar en Pa-18.

Dags för en paus och se sig om i naturen. Det var nästan
inga
fåglar i luften mer än de sedvanliga kluckande
korparna, som
bjöd på akrobatisk flygning med sina
snabba halvrollar.

Växtligheten började spira på skyddade ytor, där vit- och
gulsippor
slagit ut lite försynt.

Väderutsikterna sa att vi kunde förvänta en vridning
av vinden
mot NV, vilket skulle kräva en omgruppering
till Segeltorps
hanget, vilket jag ville undvika.

Så jag förberedde nästa flygning med min modell och
tillbehör.

Denna gången startade jag till vänster, just jämte fåran
som finns
i Platån till vänster.

Det var bättre, men ändå svårt. Jag tänkte,  att det är
tur att jag har
2 kameror som dokumenterat problemen
vid starten, så andra
kan få se den kraftiga turbulensens
påverkan på modellen…

Ännu en timma i luften där jag flög så långt mot Båstad
jag kunde,
med hänsyn taget till att jag flög utan glasögon
eller kontaktlinser.

Det gjorde att min ögonskärpa inte var 100 %.

Men långt bort var jag i  riktning mot Knösen och ju
längre bort jag flög,
desto starkare blev lyftet tack vare
vinden var dragen mot ost.

Förr flög vi ibland vid NO vind uppe på knösen, men sista
gången jag var där, det var 1996…

Nåväl, landningen efter sista rundan i luften på HH utförde
jag exakt som min första och det gick picobello.

Sen marsch till bilen, demontera och transport hem
efter två fina flygningar.

Jag startade exakt kl 1000 och landade 1237. Två timmar
i luften
inberäknat en kort paus.

Om jag var nöjd ? Tror jag det !

Hemkommen kollade jag mina bilder vilka var stillbilder
Mobius,
video Mobius, stillbilder GoPro och min
Sonykamera och video
från min GoPro.

Jag hade förväntat fina bilder, men det sket sig….
Batterierna i både GoPron och Mobiusen var urladdade…..
vilket förklarades av att båda kamerorna var påslagna då
jag anlände till HH.

Troligtvis påslagna av misstag då jag hanterade dem
och packa ner de. Det är inte första gången det händer.
Så nu vet jag det…

Så det var en besvikelse, då jag ville illustrera den
kraftig turbulensen
filmat med 2 kameror.
Jag tar den nästa gång i stället!

Lite mesiga bilder, i brist på action,  blev det,
så hoppa ombord och spänn fast dig
för några ögonblick
med den gamle hangflygarens
äventyr på Hovs Hallars Platå.

Alla översiktsbilder naturligtvis tagna med hjälp av  min
väldigt långa selfiepinne…

 

 

 

 

 

 

 Lokala skrönor sägs att smugglare utnyttjade denna naturliga grotta. Men det finns inga historiska belägg för det.

Här se du den utstickande kilen, som skapar den infernaliska
turbulensen,  då vinden kommer lite från höger eller ost.

Så här ser det ut uppifrån kanten

Ser du hur havet ordnar stenarna på stranden ? Detta är en
landningsplats för skärmflygare,  då de har brist på lyft och höjd.

Gångstigen vilken är min normala landningsplats.
Observera hur de talrika turisterna sliter på grässvålen…

Här är det virvlar i luften…

Det gäller att ligga rätt på vingarna.

Landningen skedde mot kanten. Du ser att det finns inga brytande vågor.

Härligt att landa i dessa buskar med en balsamodell klädd med Oralite…
Modellen skulle se ut som klädd med konfetti efteråt !

Spirit Elite

Jag fick inte flyga, eftersom jag busflög förra veckan…

Vitsipporna har slagit ut där det finns bra betingelser.

Många örter är nu på gång.

Gulsippor är talrika och allmänt förekommande på Platån.

En gulsippa tycker jag trumpetar ut begreppet Vår och Nu är det maj ! 

Uppe i bygden, en skogsbrand…trodde jag, men
det var militären som brände av skjutfältet.

Jag är tacksam,  att jag är förunnad att bo vid havet !
Kategorier
Hangflyg modell

NU ÄR TROLLET ELLER PYSSLINGEN I LUFTEN…

 

 

 

 

 

…en Leprachaun gjorde sin luftdebut i söndags !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I söndags var vi välsignade med ett perfekt flygväder i
mina trakter.

Det var 15 grader varmt, vindstilla och cumulusbildning.
Således utmärkta förhållanden för termikflyg.

Självklart åkte vi ut för att flyga termik, Johnny och jag.

Vi drog till inlandshanget vid Tjärby kyrka just norr om
metropolen Laholm, där vi brukar flyga.

Jag startade min HyperAva, vad annars, med vilken jag
nöp en blåsa på 70 m knappt och hjälpt av termiken,
ca 1 m/sek
klättrade jag, till den höjden jag ville ha.

Vi hade lite dis i luften som ett resultat av varmlufts-
inträngningen från sydväst, men det hindrade inte
instrålningen,
som drev på termiken.
Det var riktigt adiabatiskt i dag.

Min Ava gled som vanligt…majestätiskt, trots det
finns
en hel del wear and tear på den efter 823 timmar
i termik.

Eftersom jag medförde min Blue Phoenix med ny
drivacke, 
ville jag testa den oxå. Den nya acken
gjorde att modellen
steg som en raket och en
Blå Fenix är ju alltid en Blå Fenix,
vilket står som
en garanti för en välflygande modell.

Johnny hade med en av sina nybyggda “Leprachaun”
segelmodeller.
Leprachaun betyder “Troll” eller “Pyssling”och
begreppet härstammar från Irland, därav deras
gröna färg. Irland, Den Gröna Ön.
“leprachaun”  uttalas; (leprakån med långty “å”)

Inte för jag tycker modellen ser ut som ett troll i sin
oldtimerstuk…kanske som en pyssling…

Modellen var aldrig flugen och dess vikt var 300 gram.
Han handkastade modellen ett par gånger för att kolla
trimmen och slog fast,  att 15 gram bly i nosen skulle
göra den bättre.

Leprachaunen kastade jag ut för Johnnys första start
på hanget.

Det blåste vid 14-tiden ca 1.5 m/sek, då vi bedömde
vinden tillräcklig, för att lyftet skulle hålla en sådan
modell i luften.

Det var också tillräcklig vind, för det var inga problem
att hålla sig uppe, om man flög noga och utan att veva
med spakarna.

Ju mindre utslag du gör, desto mindre skadligt motstånd
och ju bättre glidtal.

Modellen flög oväntat bra manövrerad av sida och höjd.
Enda justeringen var att Johnny ökade sidoroderutslaget.

Denna modelltyp, lätt med ganska mycket V-form och
endast
med sida/höjd har en tendens att bli “gungig”
i luften i
rollplanet.
Men inte denna modellen och det beror på
dess
elliptiska vingspetsar.

Vingspetsarnas utformning minskar det inducerade
motståndet på vingen, vilken
har ett lågt Re-tal
beroende på förhållandet mellan
spännvidd och korda.

En rak vinge hade skapat mycket mer spetsvirvlar och
därmed lättare inducerat gungning
i en nästan självskapad
och självunderhållande rörelse.

Johnny har byggt en stor Leprachaun också, vars kropp
är 210cm lång…Vingens korda är vid roten 50 cm
spännvidd 275 cm.

Vingbelastning på båda versionerna är 16 gram
per kvadratdecimeter !  Så det är garanterat lätt !

Ska bli utomordentligt  spännande att få se den flyga
antingen i 2 m/sek  vind på Hovs Hallar en fin sommar-
kväll. Eller få se den på Tjärbyhanget,  där man hakar
på termikblåsorna, då de släpper vid hangkanten.

Efter  4 timmar på flygstället packade vi ihop med
våra modeller flugna och hela i bilarna.

Vi såg förvånansvärt lite fåglar. Enstaka lärkor flög förbi,
men inga drilla hördes. Bofinkarna spelade försynt inne
bland träden mellan provianteringarna på de nysådda
fälten. Två glador kom förbi och en tornfalk.

Det som dock talade om,  att det är vår, var den bedövande
gödseldoften från åkrarna. Det var en stark ammoniakdoft
över nejden, så man nästan kippade efter andan.

Fast inte tycker jag,  att det luktade illa ! Det är ju en
budbärare med det glad budskapet,  om att  varmare
tider är på gång.

Fast nu har  yr.no  lovat kallare väder i form av nordvästliga
vindar. Men sen…om 10 dagar…

Jag tog som vanligt massor av bilder och om du orkar se
på resultatet, kommer de här.

Häng på !

Har du frågor om modellen, ritningar eller byggsatser
till Johnny, kan du maila  mig, så ska jag vidarebefordra.

 

 

 

 

 

Då är det dags…

Pinnar och balsa

Stolt byggare och pilot.

Ser du så harmonisk formgivningen på kroppen är ?

Spännande nu för piloten…

Sidoroder manövrerat av linor.

Nu !

 

Första starten.

Flyg nu !

Den glider i alla fall.

 

Test på hanget där vinden var ca 1.5 m/sek…

Jovisst, den flög på den svaga vinden.  

Jag tycker ett troll kan vara vackert i luften !

Här ser du de elliptiskt utformade vingspetsarna som medför en del goda egenskaper.

Minns att Spitfire också hade elliptiska vingar.

Det var fantastiskt att se Leprachaunen glida på den nästan obefintliga vinden…

…men väger en modell 300 gram så…

En vacker modell.

 

Man måste flyga noga och effektivt under förhållanden med svag vind.

Landning i kanten.

Den gamle hangflygaren när han njuter mest !

Jag kommer att flyga precis så länge jag rent fysiskt kan !

En sådan sele med tömmar  hade jag,  då jag var 2 år och min mor
skulle hålla styr på mig efter att ha tagit bort min barnvagn och
satt den på vinden till ett eventuellt kommande syskon.

Nu sitter barnen i barnvagn tills de är 5-7 år….säkert nyttigt för deras
motorik,  koordinationsförmåga, muskelbildning och balansförmåga…

823 timmar i termik nu !

Jag undrar hur länge den hänger med ? Den flyger
ju bara exakt som jag vill, så varför ändra något ?

        Depån Tjärby, där vi inte har ordningsvakter.

Landnings sekvens med min Ava

 

 

Klart

En plats med anor sen 1000 år tillbaka.

 

Kategorier
Hangflyg modell

HANGTRÄFFEN I YSTAD 2019

 

 

 

 

 

Nu är tidpunkten preliminärt fastlagd till 4.5.6.7. Maj.

 

 

 

 

 

 

Tiden kan justeras med hänsyn till väder
enligt Rolf-Erik Blomdahl Herrljunga.

Det är 17 året som ÅMFK drar till Ystad,
för att  få uppleva förhoppningsvis fina
flygningar på hangen.

Som vanligt bor vi hos Henry på

Österlens Gästhärbärge,

vilket nu drivs av Linda..

 

                                                           UPPDATERING DATUM

Ankomst Ystad den 4. Maj lördag.
Avresa preliminärt tisdag 7. Maj.

                                                                                   Det blir 3 övernattningar hos Henry
                                                                               på Österlens Gästhärbärge.

Alla flygintresserade välkomna med eller
utan plan.

Info kan ni få av mig. Maila eller ring. Du hittar
min adress och telefonnummer under
“Välkommen till min blogg ” längst upp till vänster.

Hoppas vi ses !

 

                            Jag kommer i alla fall !

Kategorier
Hangflyg modell

ASW PÅ SEGELTORPSHANGET

 

 

 

Det var kyligt på hanget…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Johnny och jag körde till HH, eftersom väderutsikterna
såg bra ut
med 3-4 m/sek nordväst.

Vi var på plats vid 1230,  monterade och startade.
Fast jag hade
problem med min ena klaff, där servots
växellåda skadats.

Jag smällde i vingen,  då jag lastade i min bil…men
det går att
flyga utan klaff, även om landningen blir
problematisk.

Det blir svårt att komma ner under full kontroll på
den ganska
snålt tilltagna landningsytan.

Dock kom jag ner hel,  vid de tre landningarna jag
gjorde.

Johnnys modell bröt ner åt vänster efter en start
till synes utan
anledning och landade i buskarna
oskadad.

Vi kom på felet. Hans sidoroder hade låst sig fullt
vänster, vilket
naturligtvis medförde,  att modellen
överraskande svängde vänster.

Efter 3 timmar vid Segeltorp var vi milt sagt avkylda…
så vi avslutade och drog oss hemåt.

Att vi åkte hem berodde också på att vinden tvärtemot
prognosen
ökade upp till 7-8 m/sek. Det ska vara
behagligt och njutbart att
flyga.

Vi ägnar oss inte åt något kvalificerat självplågeri !

Lite onödigt vetande: Min modell drog 418 mA för
varje timma
jag flög. Min acke är en 2-cells lipo på
2.6 Ah.

Kanske vän av ordning undrar varför jag kanar
runt med min Spirit i bra lyft ?

Det beror på att om jag flyger med någon av min
snabba F3F-modeller här, kan jag inte komma ner
säkert.

Ytorna är för små. Snabba modeller flyger jag uppe
på Platån.
Jag är inte intresserad att alltid flyga fort, jag flyger,
så det känns komfortabelt med en välflygande modell
som Spiriten.

 

 

Johnny med sin ASW. En termikmodell som betingar ett lågt pris.

Min Spirit vilar på sin vanliga plats innan start.

Jaha, då ska det flygas…

Johnny har motor i nosen…vilket idag var en överloppsgärning att använda,
eftersom lyftet på hanget var starkt. Dock var det turbulent.

Johnnys modell efter släppet just…

Även “Frigolitmodeller” kan vara vackra i luften.

Lite skalavibbar får betraktaren.

Johnny, en nygammal modellflygare.

Reach for the sky !

 

En skalalik pilot gör mycket på intrycket.

Vår högteknologiska vindsensor…

Ny start.

En koncentrerad hangflygare.

Propellern frihjulade under flygningen.

 

Buskarna där Johnnys ASW dök ner omedelbart efter utkastet.

Landningen ok.

Alltid skönt att komma ner hel…i alla fall
där det är trångt och fullt med hinder runt landningsytan.

  En skärmflygare slogs med sin skärm då han försökte balansera.
Han hamnade i buskarna bakom hanget.

Färdigt för idag.

Packa ihop, gå upp till bilen och åka hem