Kategorier
Naturbilder

EN FÖRSMAK AV VÅR

 

 

 

Jag fick energi och framtidstro
av mitt strövtåg vid Lagaoset.

 

 

Ibland känns det lite veset…då det är kallt, regnigt och grått.

Vårt lokala väder är ju sådant, då vi närmar oss vår. Men ibland blir vi förunnade sol och svag vind, vilket  har en mycket positiv effekt på mig i alla fulla fall….

Jag får lust. Lust att göra något, som till exempel att företa mig ett strövtåg i kända marker vid havet.

Detta inträffade för ett par dagar sen. Jag var inte sen att ge mig iväg klockan 10 ner till Lagaoset för att insupa miljön.

Vid Lagans utlopp fann jag ett 10-tal kite-surfare i full aktion. Det blåste inte speciellt mycket, men trots det,  tog de sig fram snabbt på vattnet.

Utloppet för Lagan i havet förändrar sig ständigt på grund av strömmar, vågor vilket ger en massiv sandförflyttning.

Det märktes att den sydliga  sydvästliga vinden hade fört iland massor av sand, som låg som en stor valk i strandbrynet. Denna sanden kommer sedan med vindens hjälp att förflyttas upp över dynkanten, avlagras där och senare flyttas till nästa dynkant längre in mot land.

Efter 50 års promenad i området påstår jag,  att dynområdet växer varje år.

Längs stranden från Lagaoset och norrut finns mycket drivvirke som Lagan fört med sig. Mest al naturligtvis, vars rötter skapar fantastiska figurer och fantasidjur.

Det gäller bara att ha ett öppet sinne och aktiverad fantasi, så blir du tagen till en annan värld !

På vägen tillbaka längs skogsstigen var jag ledsagad av bofink och för första gången i år av lövsångare.

En härlig känsla att gå på en stig i solskenet jämte havet och känna vårdofterna från en fuktig skog och salt hav ackompanjerade av bofinken och lövsångarens sånger.

Jag blir fullständigt avkopplad och är tacksam,  jag får uppleva naturen på detta sätt.

Med nytankade inre batterier anlände jag till parkeringen och bilen för hemfärd.

Dock inte förrän jag blivit grundligt utskälld av två unga mopsherrar.

Detta var en bra dag !

Jo, jag tog några bilder också

 

Det blåser i nacken på lövsångaren

Det syns i sanden det blåst sydvästlig vind.

Han vände ryggen mot oss. Avståndet var 50 m därav suddigheten…

Den fågel vars sång väcker minnen från våra somrar.

Landskapet bakom dynkanten omvandlas, då tallen sprider sig.
Dags för länsstyrelsen att agera kanske ?

Jovisst får jag vårkänslor !

Ett almonster ligger i försåt…

Det såg vid första anblicken ut som en klumpfisk…
men det var en del en alstock.

En av de farliga predatorerna som håller sig i strandkanten, Den långnäsade hoppkrokodilen. Han ser elak och aggressiv ut.

På en äng i närheten hade strandskatorna fullt upp med att ordna sin  bostad.

Den största rådjursbock jag sett. Kolla hornens storlek redan i början av April !
Jag tycker detta djur utstrålar kraft, stolthet och virilitet.

Ont om grågäss,  är det icke.

 

Kategorier
Naturbilder

IBLAND KÄNNER JAG MIG SOM AHASVERUS…

 

 

 

…den evigt vandrande skomakaren
från Jerusalem…

 

 

 

…som aldrig stannar upp eller kommer fram till målet, då jag företar mig mina regelmässiga strövtåg nere vid stranden i Tönnersa.

Jag tröttnar i och för sig aldrig på att vistas,  där med eller utan kamera, då det i regel sker något oväntat. Varje promenad skapar lite dramatik på något sätt.

Det är nog därför,  jag gärna går här…lite irrande och utan planering.

Har jag förmånen att bo vid havet,  är jag förunnad med möjligheter till mycket händelser. Hav, vind och strand skapar förutsättningar för det oväntade.

Det är därför, jag finner det så givande att promenera där.

Området är för boende i Halmstad ganska okänt. Visste fler om platsen,  är jag övertygad om,  att fler skulle komma för att få uppleva.

Jag tröttnar aldrig på att vistas där. Därför varje promenad är olik den föregående.

Kanske mina eventuella besökare på min anspråkslösa blogg tycker det är tröttande med min irrfärder där, men så är det,  jag upplever mina stunder där.

Jag var där i lördags och hade bara med min telefon att fotografera med. Så bilderna blev som de blev.

Jag vill mina bilder ska förmedla en känsla,  för vad minna sinnen upplevde. Jag hoppas också,  att de kan stimulera din fantasi. Det jag finner på stranden, kan hos min fantasi skapa de mest konstiga varelser !

Har du lust, så fortsätt kolla mina bilder.

 

När jag ser detta trädet, kopplar jag det till fontänen på Stora Torg i Halmstad. Fontänen skapades av den svenska konstnären Karl Milles och heter, som alla vet,  ” Europa och tjuren”.

I hans bronsgrupp finns i varje hörn av fontänen  “Tritoner” . Tritonerna kommer från den grekiska gudasagan och är hälften människa och hälften fisk.

Låter min koppling märklig och långsökt ?

Kanske. Frågan är vad han gör på min bild ?

Fantasin får jobba.

                Triton

Den lilla bäcken, just vid gränsen strandskog-dyner, är nu som en å på grund av riklig nederbörd. Bäcken är en viktig del av reproduktionen av havsöring,  som vandrar upp och leker där.

Orsak och verkan…vad jag menar ? Tänk efter.

Tönnersastrandens giftigaste orm. Alltid på hugget…

En av Laholmsbuktens krokodiler tappade huvudet,  då jag kom instövlande i hans revir…

Välkommen till en strand, där du ser en obruten horisont.

En av de sällsynta krokodilerna i Tönnersa kliar nacken lite lustfyllt mot en tall.

Denna kända fågel gjorde mig sällskap, flygande från träd till träd,  under del av min promenad.

Naturen är obändig. Rhododendron ligger redan i startgroparna.

Alla strävar vi uppåt…

Konsten att slå knut på sig själv.

Ett offer för kanske fågelinfluensan…

Denna al har inverterat sinne för gravitationen.

En storskarv eller som jag hellre säger, en Kormoran.

Är det ett hovdjur som glömt del av sitt framben…?

Kategorier
Naturbilder

“LITEN KULING”…

 

 

…upplevde vi torsdag förmiddag vid kusten.

 

 

 

Som vanligt utlovade kvällstidningarna “kaos” och jordens undergång då ett djupt lågtryck passerade norra Norge. Vi skulle också drabbas av dess härjningar allt enligt Väderinstitutet “Storm”…

Jag tänkte, vi får väl ge oss ut och se hur mycket sanning det ligger i deras postulat.

Färden gick till Lagaoset, där vi möttes av solsken och vind som i medelstyrka låg mellan 12-15 m/sek.

Alltså långt från utlovad dos.

Det blev att gå genom skogen norrut till den stora parkeringen och sedan längs stranden söderut mot bilen.

Vinden var nordväst,  varför vi hade den i ryggen.

Lågtrycket och vindriktningen gjorde att vattennivån var högre än vanligt, varför promenaden delvis skedde uppe på dynerna.

Som vanligt flöt alar som transporterats av Lagan till havet i land och bildade märkliga monster.

Vi mötte inte ett enda levande väsen på vår promenad…

Men jag tog lite bilder och en snutt film.

Vill du hänga med ?

 

 

 

Mustascher på havet

Vakten vid Lagaoset sen 7 år börjar tappa vinterpälsen…

NNV vind

“Ge mig näven” !

Högvatten

En reminiscens av vinter.

En liten häst eller ?

Detta djuret släpade sig upp på stranden.

…denna varelse låg och svalde luft…

Jag kunde inte artbestämma detta djur…

Keep ´em coming …

Ståndaktigt.

 

 

Kategorier
Naturbilder

Brrrrrrrr !

 

 

 

 

Det var kylslaget i dag…

 

 

 

…vilket dock inte hindrade mig från min dagliga promenad längs havet vid Laholmsbukten.

Till en början var det inte kallt, men eftersom jag står på en häftig dos betablockerare, fryser jag lättare om fingrarna nu.

Det är bara att acceptera och försöka lösa med bra vantar.

Det var så kallt så Lagans vatten rök i kylan. Längs stranden fanns en iskant, så om ett par dar, kan Laholmsbukten lägga sig om kylan fortsätter.

Jag vet det ska bli mildare några dagar, men sedan åter kallt.

Vid stranden och i naturreservatet ca 7 cm snö…inga mängder, men det blir ljust och fint, vilket lyfter i alla fall mitt sinne.

Längs skogsvägen tillbaka hälsade jag på den större hackspetten, som har sitt revir på samma ställe. Hans idoga knackande hördes väl och jag fann honom i en tall.

En färgklick bland vinterfärgerna.

Efter en timma var jag åter vid bilen och återvända mot hemmet med nya goda upplevelser.

Här är några, låt oss kalla det miljöbilder, av det jag upplevde.

 

 

Lagan rök.

En frostklädd al.

Något jag inte sett förut. Kanadagäss flyger ihop med grågäss.

Min bekant, en större hackspett.

Så här kallt var det.

Träd nära havet klädda frost.

En tall som synes dekorerad med bomullstussar.

Lagaoset januari.

Vy från en dyn.

Stranden.

Badgästerna har inte dykt upp ännu…

Laholmsbuktens vackra kurvatur.

Ingen trängsel…

Följ mig bakåt stigen…

 

Puder…

 

 

Kategorier
Naturbilder

JULDAG…

 

 

…strandströvardag.

 

 

Efter för mycket julmat kändes det nästan som ett tvång att få ge sig ut på en promenad.

Som vanligt…blev det 8 km vid stranden och tillbaka via skogen nere vid Lagaoset.

Då jag går där, händer alltid något oväntat…och för den delen det förväntade.

Vi hade ett lågtryck och nordvästvindar av kulingstyrka häromdagen, vilket medförde högvatten i södra Kattegatt.

Det hade påverkat dynkanten så tillvida,  att den blivit som avhuggen av en kniv i framkanten.

Uppe på stranden hade havet transporterat upp sand, som så småningom kommer  att hamna på kanten av dynerna och bild en ny högre mjuk kant.

Alltså transporten av sand är en Perpetum Mobile, ett Pater Nosterverk av naturens eviga energi.

Inget speciellt hade spolats upp, som jag kunde se på min promenad. Jag hittade några små bärnstensbitar i strandkanten.

Annars var det mest danska mjölkförpackninger…fast jag trodde,   att man bara drack öl i vårt broderland…

Inte en människa syntes, men jag mötte en glad hund,  då jag lämnade stranden och gick upp mot skogen.

Det var lite spännande,  då jag passerade den plats ,där jag observerat en större hackspett flera gånger. Jag stannade till och till min glädje erfor jag ett försynt knackande uppe i en tall. Om nu en hackspett kan hacka försynt.

Hur som helst han var fullt sysselsatt med att plocka fram de feta fröerna ur tallkottar.

Har du märkt,  att man om du stannar upp i naturen och bara lyssnar, så kommer du att märka,  hur naturen och dess invånare talar med dig ?

Jag var på plats redan 0830,  så det var nog skälet till,  att det var folktomt. Eller så var människorna på väg hem från Julottan…

Jag fångade några ögonblick med min telefonkamera. Som med förlov sagt tar bra bilder…

God fortsättning på Dig !

Ser du randen med brytande vågor ? Det är där Lagans utgående vatten möter Laholmsbuktens saltvatten.

Här bryter vågorna.

De brytande vågorna går efter hand mot stranden, eftersom den nordgående strömmen i Laholmsbukten driver Lagans vatten längs stranden mot norr.

Mycket skum bildades i dag. Beror inte på förorening, utan det är en alg som bildar skummet.

Svårt att se skillnad på brytande vatten och skum…

Det jag tycker om, den obrutna horisonten.

Det närmaste vinter jag kom förbi.

Min hackspettskompis…

En vacker fågel…

Den är allmänt förekommande i våra marker nu.

Inte speciellt skygg. Bilderna tagna på 30 m avstånd lite hastigt.

God Fortsättning säger han åt betraktarna !

Kategorier
Naturbilder

…STILLHET…

 

 

 

…kan vara en lisa för själen.

 

 

Jag tycker denna årstiden, trots sina brinnande färger, kan var aningen tråkig…i brist på bättre ord.

Det känns ibland som en blöt yllefilt över både axlar och sinne, då det regnar, 5 grader varmt och blåser 9 m/sek…

Jag blir inte speciellt inspirerad att starta något nytt. Man sitter och vegeterar ut tiden…Inga böcker lockar i hyllorna och jag har mycket av den varan..

Det kan kännas lite,  som vore man vilse i pannkakan.

Men…ibland blänker det till i vädret. En högtrycksrygg kan poppa upp och ge oss stabilt väder.

Det skedde häromdagen,  som uppenbarade sig med molnfri himmel, solsken och i stort noll vind.

Livsandarna började krypa ur sina hålor och pockade på nya upplevelser. Alltså, jag tog mig till stranden vid Lagaoset, som är min favorit då det gäller strövtåg och utrustad med min telefon, som får tjänstgöra som kamera, gav jag mig åstad.

Jag möttes av en fullkomligt stilla Laholmsbukt, belyst av en något blek sol. Stranden enda invånare var en tysk turist som fiskade för the big catch.

Jag följde den något ringlande strandkanten i hopp om, att finna något att dokumentera. Trots,  att vi har haft hårda vindar,  hade inte mycket inträffad, som påverkat naturen vid stranden.

Det som jag märkte, var hur nya stranddyner byggts upp av sand, som deponerats av havets vågor och som vidareskickats av vinden till pånyttfödda dyner.

Jag läser ibland hur “experter” säger,  att stranden “försvinner” på grund klimatförändringar…jag är ingen expert men jag har 50 års erfarenhet av promenader i området och jag har relativt goda kunskaper i aerodynamik, vilket styr förflyttningen av sand.

Deras utsagor väger lätt för mig.

Efter att ha kommit till parkeringen vid Tönnersa Strand, gick jag upp i skogen, med viss möda,  eftersom det var väldigt blött efter regnandet, så jag kunde fortsätta gå genom skogen tillbaka till Lagaoset.

Inte var det mycket fågelliv, men det var rofyllt att i härligt väder spankulera längs stigen och bara leva.

En fågel såg och hörde jag och det var den större hackspetten. Det kommer ett senare inlägg med bilder om denna flitiga entreprenörs arbete bland tallarna.

Åter i bilen på parkeringen konstaterades att jag gått 7 km och fått laddat mina inre batterier fullt.

Nu var jag redo att ta mig an världen !

Här nedan lite av mina ögonblick, som är dokumenterade av min Ifånes kamera.

Häng med om du har lust !

 

Den trehornade träbocken stod och tjurade…

Lagaoset  som jag såg det.

En sådan vy slappnar vardagsmänniskans sinne.

Strandkanten beströdd med alträd som blivit amfibiska efter det myckna regnet.

Storkskarven har sitt eget hangarfartyg just i Lagans mynning.

En liten säl…nja, snarare en trädpinne…

Strandens högsta dyn, som sakta men säkert växer.

Vinden betvingar det starkaste träd…

Tallarnas grenar rättar in sig i vindens riktning.
Inte ens Yggdrasil hade kunnat stå emot…

Denna vy kan vi glädjas åt, vi som bor vid en kust…Hade vi bott i Gislaved, hade vi sett granar…

Även en stilla dag kan skyn bära med sig dramatik…

 

Kategorier
Naturbilder

DEN DIMHÖLJDA KUSTENS…

 

 

 

…MJUKA INTRYCK.

 

 

Promenera vid havet då dimma rullat in med sin fuktighet…har jag inget emot.

Konturerna blir mjuka av den täta dimman vi begåvades med häromdagen. Allt i naturen pryds av vattendroppar på olika sätt.

Det blir en speciell känsla,  då dimman och duggregnet tar bort alla skarpa konturer.

Jag gick, som vanligt, min dagliga promenad vid havet för att få lite positiva upplevelser.

Min telefon tar bra bilder, varför jag dokumenterade mina ögonblick.

Hoppas mina bilder skapar en tanke hos dig, hur jag upplevde dagen…

Häng med om du har lust.

 

Ser du den upp- och nedvända fotografen i droppen ?

Ledigt bord med havsutsikt ? Jovisst har vi det…

Vitkindade gäss. Nu allmänt förekommande.

Du är gammal, om det växer mossa på dig…

…men ungdomen spirar. Tallplantorna strävar på.

Slumpmässigt…? Säg mig vad som i naturen är slumpmässigt ?

Ett favoritmotiv vid Tönnersa

Jomenvisst, jag är fågelskådare…då jag betraktar bilden, associerar jag till en kylarprydnader från  USA-bilar på 1940-talet…

En hjort med kapital hornkrona…

Havet. Inte alla i vårt land är förunnade med denna vy… Hade du bott i den halländska skogsbygden,  hade du haft en mörk grankuliss i horisonten…Här har vi ett ständigt föränderligt hav.

I väntan på badgäster…och hur strandlinjen förändras.
Förståsigpåarna hävdar,  att strandens dynlinje borteroderas på grund av klimatförändringar. Jag har promenerat här i 50 år och det jag upplevt är tvärtemot. Det byggs ständigt upp nya kanter.  Denna kanten uppstod som ett resultat av två stormar.

Två lite impressionistiska foto från min telefon.

Kategorier
Väder och vind

LITE TANKAR OM VIND OCH DESS STYRKA…

 

 

…som i massmedia alltid överdrivs…

 

 

 

 

…därför massmedia vill dramatisera för att kunna skapa intresse i jakten på presumtiva läsare.

I dag fredag,  var det svarta rubriker i kvällstidningarna, där det varnades för “Kaos”…Kaos i ett samhällssystem innebär för mig,  att viktiga allmänna funktioner inte fungerar, utan befolkningen frågar sig: “Vad sker nu” ?

Jag gav mig ut för att fånga några ögonblick, såsom jag upplevde dagen.

Vinden var frisk bris från ost, vilket innebar,  att vi på Västkusten fick ett lågvatten, beroende på att vinden tryckte vattnet mot Danmarks kust och att lufttrycket var relativt årstiden högt.

Så ingen risk för syndaflod på Västkusten.

Om du vill veta hur det blåser i realtid och om du vill ha dokumentation av blåst, tryck och temperatur kan du besöka följande väderstationer:

 

Hovs Hallarhttps://holfuy.com/en/weather/127

Hammar vid Ystad: https://holfuy.com/en/weather/214

Ravlunda vid Kivik: https://holfuy.com/en/weather/126

Ales Stenar Ystad: https://holfuy.com/en/weather/155

Kullaberg vid Mölle: https://holfuy.com/en/weather/597

Ålleberg vid Falköping: https://holfuy.com/en/weather/258

 

Här får du lite bilder…håll i hatten !

 

En brigantin  har ankrat i lä av Halland med dubbla bogankare. Kanske är klokt. Stormasten har 4 rår och mesanmasten har gaffelsegel och eventuellt toppgaffelsegel..
Detta fartygs stormast är högre än mesanmasten.
Seglen på stormasten är under- och övermärssegel samt under- och överbramsegel.

Orsaken till varför jag vill bo vid havet,  den fria och knivskarpa horisontlinjen.

En fältkråka snappar åt sig lite godis nu,  då det är lågvatten.

Ett steg i taget…

Kråkan lutar sig och tar spjärn mot ostvinden.

Här dök hans fru upp…bred mellan benen…

Här ser du jordens krökning, eller bilden ger dig en illusion av det i alla fall. Hovs Hallars näsa ut i Kattegatt.

Applarydsskolan väster om Båstad. Vackra byggnader.

Lagans humus- och lerbemängda vatten bildar en skarp gräns mot Laholmsbuktens salta ström.

Badbryggan har skadats vid Skummeslöv och kommunen är ute och reparerar.

Kategorier
Naturbilder

VID ETT HAV.

 

 

 

Ett besök vid Hallandskust mot Kattegatt.

 

Av olika anledningar kunde jag inte modellflyga idag…

Men i stället for jag till stranden vid Påarp, där de slipade hällarna av inlandsisen möter Västerhavet.

Detta är en vacker och dramatisk strand. Kontrasten mellan hällarna och havet blir som ett utropstecken i naturen.

Jag brukar vara här,  då fåglarna sträcker på vår och höst, men jag hade inga stora förhoppningar att få se mycket fågel idag.

Längst ut på udden vid parkeringen finns en bänk där vandraren kan sitta och filosofera i splendid isolation.

Sitter man där en stund, kommer naturen inpå en utan att du märker det. Är du tyst uppfattas du inte som en fiende av insekter och fåglar.

Det är mycket rogivande att sitta utan att tänka på en massa måsten…Vi, som kallas moderna människor har ju ständigt tankar och hugskott som far runt i hjärnan och som kräver reaktion.

Sitter jag på en bänk vid havet kan jag stänga av dessa tankar. Alltså jag lyckas betrakta utan att ständigt överlägga med min hjärna.

Det är en befrielse. Mina inre batterier blir nyladdade.

Jag var där 2 timmar inberäknat den tid,  då jag också gick omkring och tog lite bilder. Utan några avsikter, mer än att jag ville fånga lite av det ögat ser…

Goda upplevelser alltså.

Häng med om du orkar…

 

Kategorier
Väder och vind

LÅGTRYCKET “HANS”…

 

 

 

…gästade oss på Västkusten med sitt entourage av nederbörd.

 

 

 

Kvällspressen lovade att Apokalypsens ryttare skulle spränga över himlen då “Hans” anlände.

Det var ingen ända på förväntade eländigheter.

Men som vanligt…bidde det bara en tumme. Vi fick ingen storm, vilket är,  då medelvinden mätt 10 m över marken, under 10 minuter är minst 24.5 m/sek.

Vi hade kuling med enstaka stormbyar.

Syndafloden…tja, under 6 dagar indikerade min regnmätare 117 mm nederbörd. Min mätare är inget vetenskapligt instrument utan en billig elektronisk trådlös mätare från Clas Olson. Men den funkar för mig.

Pressen har inte direkt fingerspetskänsla för proportioner.

Nåväl, nu är det på gång stabilare väder med torrare luft, så vi hoppas , det som återstår av sommaren kommer tillbaka.

För egen del företog jag mig som vanligt min dagliga promenad, eller jag vill kalla det strövtåg nere vid stranden Tönnersa – Lagaoset.

Jag var nyfiken på, vad havet hade förändrat på stranden.

Inte var det mycket, som skett. Stranden såg ut som vanligt. Inga remarkabla strandfynd. Men min 8 km runda klämde jag som vanligt. 4 km strand och 4 km genom skogen.

Min kompis, alltså min kamera,  var med som vanligt, för det kan ju dyka upp något, som jag ville dokumentera.

Det blev lite bilder och här kommer några, så om du orkar…häng med.

Jo, det stämmer, jag tycker om att kommatera. Det gör nog vi,  vilka gick i gamla Realskolan och gymnasiet och som tycker dagens satsbyggnad kan vara en styggelse…du vet…gnälliga pensionärer är aldrig nöjda.

Vågorna bryter Lagans humusvatten mot stranden.

Prima välvuxen julgran på pall säljes med barrförlustgaranti och julgransfot.

Skiltvakt Lagaoset.

Ett äpple förklarar lite om aerodynamikens lagar.

Lagans utlopp i Kattegatt…Lagaoset.

En tax sa,  att han ville till andra sidan…

Detta djuret hade redan börjat anlägga vinterpäls på ryggen.

 

“Hit med näven, så är vi överens”!

Den norska husbilsägaren glömde en del…på parkeringen i naturreservatet.

Kategorier
Naturbilder

LUGNET VID ETT HAV…

 

 

 

…gör att vi mår bra.

 

 

 

Att bo vid ett hav är en gåva.

Det ger oss människor en möjlighet till nya upplevelser, vilka revitaliserar vårt inre.

Alltid sker något oväntat vid en promenad vid ett vatten, vars horisontlinje är obruten.

Att vi kan skåda en obruten horisont, det är något att vara tacksam för. Tänk om vi bott i en granskog…

Här promenerar jag flera gånger i veckan. Jag tröttnar aldrig på vyerna eller mina upplevelser.

Att havet  betyder så mycket för oss, som är födda vid det, det kan tyckas märkligt, men det är bara så.

I lördags gick vi en runda och här några ögonblick i form av bilder och en liten video.

Häng med…

 

 

Två stridande i naturreservatet

Sammanslingrade…

Den svaga gamla dyningen.

Havet

Havet har gått i vila… 

Laholmsbukten vid Tönnersa Strand i Mars 2023.

 

 

Kategorier
Naturbilder

HAR DU FÖRSÖKT FOTOGRAFERA …

 

 

 

 

…en vanlig svensk humla ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är inte lätt. För en svensk jordhumla den flyger
ungefär som en UFO. Helt irrationellt med snabba
riktningsförändringar.

Du kan aldrig förutse en humlas flykt…
Förvänta dig inte,  att humlan sitter stilla och poserar
vid en blomma, så du kan få din bild.

Nä, precis då du fokuserat på den, då flyger den
snabbt till ny plats.

Ja , det var vad jag upplevde häromdagen, då jag
besökte naturen vid havet på min väg till Hovs Hallar.

Det var den första riktigt varma dagen med temperatur
på 24 grader, vilket var en befrielse efter en kylig vår.

Naturen vaknar och jag lyckades få några bilder.

Hoppas bilderna en ger en känsla av spirande liv och
pånyttfödelse i naturen …

På Hovs Hallar var det sjöbris och jag kunde kana på
hanget i splendid isolation.

Inga andra flygare, vare sig modell- eller skärmflygare.

En upplevelserik dag för mig i alla fall.

Jag har inga bilder från mitt flygande, då jag redan
publicerat
så många från Hovs Hallar redan.

Häng med !

 

 

 

 

 

 

                                                                                    Det är just nu, som du kan uppleva naturens skira grönska bland björkarna.

En av våra vackraste och vanligaste fjärilsarter; Påfågelsöga.
Varför den heter så…tja…

Den oförutsägbara humlan…

…hon vände mig ryggen…och försvann båder ur kamerafokus och sikt.

Kabbelekan sprider sin gula glädje.

Den allerstädes närvarande stenskvättan

Lätt igenkännbar.

Trifft, en havsnära växt.

Storskraken håller ordning i sitt revir.

Sångsvanpar. Sångsvanen ar ökat kraftigt i Sverige på bekostnad
av knölsvanen. Orsaken ? Fråga de som vet…

En rådjursget på språng. Fortfarande med lite av den grå vinterpälsen.

Jordbrukaren hade med sig linjalen, då han satte sina potatis…

“Jag sitter bara och relaxar”…

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

CYKELPROBLEM…

 

 

 

 

 

…och administrationsproblem för bloggen.

 

 

 

 

 

Eftersom jag i Coronatider inte är ute och rör mig lika mycket
som vanligt, drabbades jag av cykellust…

Ok, ut i garaget och  kollar min ganska fina velociped
och fann att det
inte var luft i däcken…

Ja, vad gör man, då man står laddad för en cykeltur i nya
regnkläder och med vattenflaska i handen ?

Jo, man pumpar. Problemet var bara det, att det finns
olika ventilssytem i dag på slangarna. Jag hade två olika.

Mitt framdäck hade det gamla ventilsystemet och det
kunde jag pumpa med min uråldriga gammaldags
cykelpump i förnicklad metall. Jag tror pumpen är minst
60 år gammal…

Den är en kär gammal vän, som jag har ett speciellt
förhållande till, därför den
har en själ…den talar med mig…

Vid varje pumptag så säger den “pffft” och indikerar ,
att luft gått
in i däcket. Det känns tryggt.
Dessutom, då jag fått upp
pumphastigheten och trycket
stiger i däcket, då bli
pumpen varm.

Men problemet var bakdäcket, som jag bytt och dessutom
bytt slang i.

Där satt en annan mekanism,  som har likheter med en
bilventil.

Jag gick i vrede in, bytte om,  tog bilen och åkte till
Biltema, där en ung dam visade,  vilken pump jag skulle
köpa, så alla ventiler blev nöjda.
Dessutom fanns det en tryckmätare på pumpen, men jag
vet inte hur många kg tryck man ska ha. Lagom…?

Sen, tänkte jag, att jag måste rasta den gamla kroppen
och som vanligt for jag till naturreservatet i Tönnersa.

Jag menar,  jag var ju ändå på det hållet.

Vädret var enstaka regndroppar, grått och dystert,
men
i söder  kunde man ana en ljusare himmel.

Så fram med kameran och iväg. Det blev 8 km strövtåg
till slut,
innan jag var tillbaka vid min bil.

Länsstyrelsen har lagt mycket energi i reservatet de
senaste åren. Man har återställt sandlandskapet, då
tall och björk spred sig som en gräsbrand.

Detta har gjort biotopen någotsånär,  som den var förr
till gagn för i alla fall fältpiplärkan, vilken jag och en
ornitolog kunde se i somras. Han kunde mycket mer,
än vad jag kan om fåglar, så jag litar på hans artbestämning…

Vidare har man rensat bort vrestall/kryptall och
öppnat upp i den strandnära skogen.

Man har sparat en del tallar, som har vuxit till
helt makalöst fantasirika former.

Letar du efter motiv till din kamera, så åk ner till
parkeringen och du kommer att se märkligheter
i överflöd,  som du kan odödliggöra med din kamera.

Det var ingen trängsel på stranden i dag, utan man
kunde gå där i splendid isolation.

Inga fynd i strandkanten förutom en liten bit röd
bärnsten.

Efter en promenad på ca 1.5 timma återvände jag
vederkvickt till min bil och kunde fara hem.

Där jag steg ur,  på något stela ben, men med en ny
cykelpump i handen…

I morgon ska jag, oavsett väder, ha en cykeltur.

Jag tänker montera en Mobius på styret som tar
en bild var 30 sekund, så får vi se,  hur den
dokumentationen ter sig.

Problem nummer två var min blogg. Den har funkat
utan problem i 11 år och är lite av mitt skötebarn.

Det är en bildblogg i första hand  och jag gläder mig,
att
ha många besökare.

Nu har verktyget jag bloggar med, vilket är WordPress
uppdaterats, vilket det gör med jämna mellanrum och
denna sista uppdatering medförde stora problem.

Det är så,  att då jag editerar en post,  använder jag ett
plugin som heter Classic Editor, vilket har fungerat
och fyllt alla mina krav.

Nu,  efter uppdatering,  vill WP att jag ska använda
något som heter Block Editor, som är ett fullständigt
odugligt och oanvändbart verktyg.
Det har en manual på 100 sidor
och jag och många
med mig undrar, varför ändrar
WP något som fungerar
och ersätter det med något
sämre ?

Det är stort uppror på diskussionsfora på nätet,
så jag tror,  att det kommer en ny uppdatering,
där problemen blir lösta.

Huvudproblemet är, att då jag använder Classic Editor
och flyttar arbetsytan, då var det så,  att innan denna
fatala uppgradering, så stannade verktygsfältet
klistrat i överkant, så även om man scrollade posten,
hade man tillgång till verktygen eftersom verktygsfältet
alltid var klistrat längst upp på redigeringssidan.
Nu försvinner verktygsfältet upp med arbetsytan,
vilket gör allt mycket svårare.

Mycket störande och tidsödande nu då man inte
har verktygen till hands.

Jag skrev till ett forum och såg att flera hade samma
problem. Från moderatorn fick jag flera förslag vad
jag skulle göra, men inget har hjälpt vare sig mig eller
andra …

Jag fick inte ordning på det och jag tog ett drastiskt
steg.

Jag nedgraderade min WP till version 5.5. 3.

Det är inte så enkelt som man tror,  därför det kommer
att bli ett långvarigt klickande.
Men som tur är,  finns det ett plugin, som sköter resan
bak i versionerna med ett klick.

Jag installerade pluginnet och tryckte något ängslig
på “Start”.

Då jag kommit hem efter promenaden var det klart.
Den senaste WP utgåvan var borta och version 5.5.3
var installerad.

Nu är det så, att WP uppdateras automatiskt och det gällde
då att förhindra detta.

Ännu en gång stod lyckan mig bi och jag slapp att editera
i config.php filen. Jag hittade en plugin, som editerade
om,  precis som jag ville ha det.

Nu gå den administrativa delen på min blogg perfekt igen.

Men det var en pärs.

Jag är ganska övertygad att WP kommer att få backa på denna
uppdatering, eftersom 98 % av dess 5 miljoner brukare
upplever samma problem som jag.

Jag har läst på utländska fora att brukare lämnar WP
och migrerar sin
blogg till annat program, som är
lätthanterligt.

Och nu blir det ögonblicksbilder…ingressbilden visar
skyn söderut, då jag for hem.

 

 

Tur vi inte bor i Lappland.

En biologisk sensation…Bävrar som är 2 m långa
har genom idogt gnagande fällt en tall eller…

… är det mänskliga bävrar,  som visar,
de kan  förstöra en tall ?

Det trodde du inte…att det finns giraffer  i Tönnersa ?

Kom i min famn…

Kolla…jag kan stå på ett ben !

Jag överlåter åt din fantasi, att se vad detta föreställer.
kan det vara en bagge med enorm hornuppsättning,
som är på ett uselt humör ?

Livskraft.

San Fransisco har Golden Gate Bridge…

…Tönnersa har Galvanized Gate Bridge över Genevadsån.

Är du på jakt efter ett hus med fritt och strandnära läge ?
Här är en arkitektritad fastighet med luftig planlösning till salu.

Något för den händige…

En miljövänlig byggnad.

Du får denna utsikten på köpet…

Inte behövde man trängas på stranden i dag.

 

I söder ljusnade det tillfälligt.

Letar du former…åk till Tönnersa Naturreservat !

 

Kategorier
Naturbilder

HÖGTRYCKET ÖVER RYSSLAND…

 

 

 

 

 

   …har de senaste veckorna pumpat ostvindar över Sverige.

 

 

 

 

 

 

Jag och många med mig, som är vindberoende för vår flygning,
har väl svurit åt den eviga ostvinden, som omöjliggör
hangflyg på de bästa hangen i Sydsverige.

Hovs Hallar är kört, skärmflyg Ystad är kört, så vad
återstår att göra…mer än att gnälla på vädret på vädret.

Högtrycket över Ryssland innebär ett  låst väderläget över
Skandinavien och har  hindrat väst- och nordvästliga vindar
att nå oss.

Det är ett, vad som kallas låsande högtryck.
Platsen för det bestäms
av jetströmmarna med sin
lågtrycksvandring.

Det finns vissa utsikter till förändring, då högtrycket
hotas av lågtrycksfronter från väster, som om inte
annat,  för med sig något kallare luft med regn.

Vi får se hur det går. Om framtiden kan vi inte sia.

Det kan bara politiker och kvällstidningsjournalister…

Ja, jag har inte ens försökt flyga, men jag har mina
grejor ständigt lastade i bilen,  om möjligheten skulle
dyka upp för flygväder.

Så det som för mig återstår i dessa virustider, det
är att gå ut i naturen.

Som vanligt promenerade jag mina  8 km vid stranden.
Men det var segt. Det brukar alltid ske något oväntat,
då jag går där.

Jag brukar  finna sådant som havet spolat iland, men
eftersom det är ostlig vind flyter det till
Jylland i stället.

Inte ett enda strandfynd i stort sett.
Men jag var nöjd i all fall.

Att promenera vid havet då det ligger platt och kunna
fästa blicken på en fri horisont, det är upplyftande.

Jag tog några föga optimistiska bilder, som jag vill
ska skapa en känsla för miljön, där jag tycker om
att ströva.

Vi håller ut, men jag hoppas vaccinet för Covid-19
distribueras
snabbt bland befolkningen utan käbbel
och
en massa förbehåll.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

KÄNSLOR SOM SNABBT KAN ÄNDRAS

 

 

 

 

 

 

På en sekund kan sinnesstämningen svänga om

 

 

 

 

 

 

 

 

Blåsten var vass med ca 10 sekundmeter från nordväst.
Dock så sken solen, vilket gav förutsättningar för ett
fint strövtågsväder.

Jag hade en tanke att åka ner till Hovs Hallar med en av mina
F3F modeller, men med hänsyn till den ettriga vinden
avstod jag.

Bara för jag är modellflygare, innebär det inte,
att jag är en självplågare.

Så jag åkte till stranden, parkerade vid Lagaoset och utrustad
men en kamera var min plan att promenera till Genevadsåns
mynning vid Laxvik genom skogen, därför då skulle jag slippa
motvinden. Tillbaka till bilen från min vändpunkt gick jag
längs strandkanten för att vara nära havet.

Det är ca 10 km promenad och tar knappt 3 timmar.
Men jag har inte brått, därför mina promenader bjuder 
på så många intryck, som jag upplever som stimulerande
och som en katalysator för min psykiska energi.

Jg var på ett sällsynt gott humör, då jag anträdde min
promenad och efter en stund på skogsvägen fick jag
sällskap.

Det var en bofink som följde mig genom att flyga från
träd till träd
vid sidan av stigen. 
Hela tiden högljutt spelande. Hans spelande ett sätt
att hävda sitt
revir, eftersom det är parningstider nu.

Bofinken är en mycket vacker fågel med sina färger
och vackert
tecknade rygg.

Jag fick lite bilder på den med mitt nya zoomobjektiv.

Det har funnits där jag strövar två “vita” älgar och
jag har
önskat, jag skulle se någon, men turen har svikit mig.

Det är märkligt,  att det finns 2 vita älgar på detta lilla område.
Vitheten beror på en genetisk störning,  som styr pälsens färg.
Du kan läsa om det,  om du googlar begreppet vita älgar.

I buskarna längs Genevadsån flög nervöst buskskvättor
från buske till buske. En liten trevlig individ i vår fauna.

Vid vändpunkten har man att passera Laxviks egen
John Washington bro…

En enorm stålkonstruktion så man kan ta sig över till stranden.

Nedkommen till stranden såg jag till min överraskning inte
en enda
människa. Det brukar finnas gott om promenerare
på stranden 
men idag tomt.

Då jag gick längs havet,  lade jag märke till en sak;
Det var ett
förunderligt ljus ! Ljuset satte liv i de små vågorna,
som bröt mot stranden
i ett glittrande färgspel.

Varför ljuset var magiskt ? Ingen aning, men det var väl
för att
allt stämde av förutsättningarna.

Man brukar ju tala om det speciella ljuset som Skagenmålarna
beskrev av Jyllands
nordspets under slutet av 1800-talet
och början av 1900-talet.

Går jag från Genevadsån söderut, förstår man,  hur lång
stranden är här. Den är unik.

Jag såg inga speciella fåglar mer än enstaka ladusvalor,
de sedvanliga storskarvarna och vitfågel.

En tornfalk flög upp från beväxningen av strandråg på
dynkanten och jag närde hopp om att få några bra bilder,
men han drog sig söderut.

Efter en halvtimma observerade jag något stort,  som låg
i strandkantens brytande vågor.

Jag förstod det var en säl och jag trodde först att den levde,
då den rörde sig på ett realistiskt sätt.

Men framkommen såg jag vad det var. Det var en stor
knubbsälshanne,  som låg död i vattnet rullande fram
och tillbaka i vägorna.

Jag blir på något sätt ledsen, då jag ser en död säl eller
död tumlare. Det är ju stora varelser och däggdjur båda.

Det tror jag beror på , vi har lättare  på något sätt att
identifiera oss med större djur.
Lättare att känna sympati för en säl än för en daggmask…?

Knubbsälen var den absolut största jag sett i mitt liv
och jag förstod hur den dött.

Den hade troligtvis kört in huvudet i ett nät under sin 
jakt på föda. Det är vanligt att sälar tjuvvittjar 
fiskarnas nät. Denna gången fastnade han och drunknade.

Det är vad jag tror utan att veta. Längs stranden fann jag
plastband,  som används för att bunta material och som är
mycket starkt.

Men jag tror det var ett nät,  som blev sälens slutliga öde.

Mitt glada humör från det jag tidigare upplevt fick som
jag skrev en våt filt av ledsamhet över sig.

Så är det bara.

Du kan se mina bilder,  som dokumenterar det.

Kanske som plåster på såren fann jag en stor bit bärnsten
som var rödaktig, vilket lyckades höja mitt humör.

Borta vid Lagaoset fanns inte en enda fritidsfiskare.
Är det inte dags nu för havsöring ?

Jag satte mig vid en av bänkarna, njöt av vyerna och rekapitulerade
min resa.

Att en promenad på 10 km tar på kroppen,  då man är en åldring,
det märktes,  då jag skulle resa mig…det gick trögt som då
man startar ett gammalt ångdrivet mudderverk och min ålder

bekräftades på ett påtagligt sätt, då jag skulle svänga benen
över tröskeln på min bil…

Men skit samma, jag fick en härlig natur- och känslomässig 
upplevelse. Då får man stå ut med lite knak i lederna.

På hemvägen körde jag om hamnen i Halmstad och såg till min
glädje två kärrhökar, som förhoppningsvis kommer att häcka
där.

Vad jag däremot inte sett i år,  är tofsvipor. Jag har sett
5 exemplar
och det var 6 veckor sen.

Vidare saknar jag storspovarnas rop då flyger över
häckningsmarkerna vid Esmared.

Var har de tagit vägen ? Kallt i Marocko, Spanien ?

Den som lever får se !

Om du vill, häng med på min promenad !

 

 

Buskskvätta

 

Hej !

Sommarstuga med strandläge och öppen planlösning. För den händige…
Om intresse, kontakta mäklarfirman AB  Brustna Illusioner.

Detta var ljuset jag talade om..

Saltarven växer med obändig kraft i sanden.
Varifrån får den sin näring ?

Detta såg jag i strandkanten…

En knubbsäl med strypmärken…

Resultat av närkontakt med ett nät ?

Den var stor !

Sådana här plastband låg längs stranden och
ett tag trodde jag,  det var ett sådant,  som kvävt sälen.

Den oändliga stranden som det kan tyckas.

Hovs Hallar. Ser du havet “väller” uppåt ?
Det är jordens krökning du ser.

Metropolen Halmstad från Lagaoset.

Min kompanjon under min promenad…

…bofinken Boris..

 

Vackra färger…eller vad tycker du ?

Vill du slåss…

Tänk,  om jag varit lika pigg, som en sädesärla är …

 

Det börjar att grönska bland örterna.
Blomman endast 5 mm.

Kärrhöksparet som…

…nyss var ankomna och som terroriseras av en kråka.

Kärrhök en stor fågel med kraftig näbb.

En kråka på patrull i  strandkanten som en av Fredrik den Stores
preussiska soldater i paradmarsch,  så sanden stänkte om klorna.

 

 

Kategorier
Naturbilder

ORKAR DU MED EN STRANDPROMENAD IGEN ?

 

 

 

 

 

 

Att gå längs stranden har blivit en daglig rutin för mig.

 

 

 

 

 

 

 

Därför,  då jag gjort det,  är jag,  som det står i böckerna vederkvickt.

Jag vill översätta ordet “Vederkvickt” med “Återlivad” eller något ditåt.
“Veder” kan  härledas till det germanska “Wieder” som betyder “Åter”.

Mitt  liv består till stor del av naturupplevelser, vilka jag får,  då jag
flyger med mina segelmodeller,  eller då jag strövar omkring.

Det är för mig en omöjlighet, med tanke på livets förgänglighet,
att  sitta i dvala framför en tv eller bara vara fullständigt inaktiv.

Jag har bara  ett liv och det vill jag fylla med så mycket upplevelser
som möjligt. För annars…

Jag tänker på Monty Pythons film “Life of Brian”, där man
sjöng sången: Always look on the bright side of life !

En bra devis.

I torsdags förmiddag begick jag min promenad, 8 km, som
vanligt från Lagaoset – Genevadsån – Lagaoset.

Stranden fullkomligt folktom då jag  kom dit 0730.

Men alltid då jag går längs strandkanten, dyker det upp något,
som fångar min uppmärksamhet.

Det gäller  bara att vara receptiv för alla sinnesintrycken,
som roterar igång din fantasihårddisk i hjärnan.

Även i dag såg jag lite ovanligheter i det fantastiska vädret.
Det var då på morgonen vindstilla så gott som och solsken.

Det första jag fann,  var en tumlare, som alla vet,  är en liten
tandval,  vilken  är relativt allmänt förekommande i Kattegatt.

Den låg i vattenbrynet, där kråkor och vitfågel fick ett skrovmål
serverat. Vikten uppskattar jag till 30 kg.

Emellertid…enligt lagen om allts djefvlighet så skrev inte min
kamera
till minneskortet just då…
Varför ? Ingen aning.

Jag hade just köpt nya högkvalitativa 128 Gb minneskort till 
alla mina kameror och vid kontroll av minneskortet hemma med
programmet  H2testw, vilket tog 2 timmar, fanns inget fel.

Men,  som det heter, att det inte skriver till kortet,” these things
happen” !

Då  jag är en envis människa,  åkte jag till samma strand
dagen efter för att plåta om.

Då var tumlaren borta !

Det jag kan tänka hade  skett, var att någon sett den
döda tumlaren, ringt Länsstyrelsen i Halland och rapporterat,
varefter dessa hämtat kadavret och skickat det för obduktion
på Naturhistoriska Riksmuseet….

Min strand- och skogspromenad tog 2.5 timma.
Veckan som passerade,  knegade jag glatt 46 km sammanlagt
vid stranden.

På eftermiddagen startade jag min Ava upp i termiken i årets
första riktigt fina termikflyg.

Så jag har fullt upp.

Bilder kommer med mer eller mindre vettiga kommentarer.

Häng på om du orkar.

 

 

 

 

Den fria horisonten…värd oändligt för en vandringsman.
Har du tänkt på hur vass horisontlinjen är vid havet ?

I horisonten kryper Sten-Lines färja till Grenaa fram.
Vid Lagaoset har Lagan skapat ett näs dekorerat av snäckskal.

När klorofyllen försvinner blir grönt blott blått.

“Kom igen…jag är beredd” !

“Love fifteen”

En vakare som transporterat sig med strömmen från Helsingborg till stranden Tönnersa.

Hela familjen ute och promenerar med sitt senaste slanka sladdbarn i kön.

Den mindre Sandcrawlaren övar torrsim…

Jag tycker detta liknar ett bagghuvud ?

Energidryck…dock innehöll det inte så mycket energi,
så konsumenten orkade bära med den tomma burken hem.

Stornästa Strandskrymtaren ser ganska förvånad ut…

En Euro-pall. Endast Gud och skattmasen vet,  hur många sådana jag sålt i mitt arbete.
Då, för 10 år sen,  fick man 40-60 kr för en begagnad Euro-pall. En bonus i arbetet…

Ingen kommentar.

“Jag orkade inte längre” !

Naturvårdsområdet efter restaurering.

Våren laddar…

Tranor spatserade långt bort på en äng med sina röda baskermössor.
Gick värdigt med försiktiga kliv och inspekterade marken.

Storskarv. Rövare av havets djur. Det finns för många nu,
vilket medför,  att de negativt påverkar fiskbestånden lokalt.

Strandpiparen flög nervöst upp och ner i sitt letande efter föda.

Vad detta föreställer ? Ingen aning, men det är mer lättförståeligt
än de fruktansvärda rostiga plåthjärtan,  som Halmstad Kommun
satt upp i stadens rondeller som någon slags trendig dekoration.
Någon tjänsteman i
hierarkin  har
antagligen fått sitt livs idé och
förverkligat den med skattepengar.

Dyndymlaren har just fått korn på ett betesdjur och ser allmänt glad ut…

Hjärnlös. Varför tänker  jag på FHM och Tegnell, när jag ser bilden ?

Kråka vacker ?  Tja allt är berättigat antar jag.

Kategorier
Naturbilder

STRANDINTRYCK…IGEN

 

 

 

 

 

 

 

Mitt sätt att fylla på med  energi…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…är att promenera vid- eller i anslutning till en strandmiljö.

Jag kan inte flyga varje dag, men den tiden närmar sig fortare
än du tror. Dagarnas ljus sträcks ut mer och mer, vilket gör
livet lättare att fördraga.

Min promenader vid Laholmsbukten är för mig ett måste
nästan. 

Jag upplever skeenden och ting, vilket stimulerar mig att
göra nya saker.

Att bo vid ett hav och kunna se en fri horisont är värt allt.
Aldrig jag skulle vilja leva mitt liv där horisonten utgöres av
mörka dystra granar, vilka står som centurioner och vaktar
horisonten.

I Laholmsbukten växer inga granar.

Häromdan var jag där och min vanliga dagliga runda.

Vill du hänga med så är du välkommen…annars kolla på
Big Brother eller Melodifestivalen på kvalitets-teve.

Bilder från min makalösa Mobius.

 

 

 

Havet i stort som en spegel

Det mörka området är där Lagan möter Kattegatt.

Nybildad is skapar vackra mönster…

…ser ut som slipat kristallglas…Du kanske tycker,
att  detta är väl inget att fotografera…men jag tycker det !

Har någon glömt sin strandstol ?

Undrar vem som sjösatte denna  grupp ? Jag menar,  detta kostar säkert 2500 kr…

Al som gått på grund efter en åktur i Lagan.

Inte en enda rynka på Laholmsbuktens yta till synes…

Laholmsbuktens 1,5- benta strandelefant låg och plirade mot solen.

Bäcken som avvattnar våtmarkerna just innanför sanddynerna
vid Lagaoset.
En plats där öring och lax leker.

Mikrodyningar fräser försynt mot strandkanten för att
göra omgivningen uppmärksam på sin reella existens

Den lataste av dem alla,  stranddrönaren,  vars huvudintresse är
att se på tv och fippla på sin Ifåne
har just hört en rolig historia,
drar på munnen och ser fånig och ovetande ut som vanligt.

Lagans kraftiga utflöde i Kattegatt skapar ständigt ny strukturer på botten.

             Alla stigarna bland sanden en produkt av människans ibland slumpmässiga val.
     Den gamle modellflygaren i en paradoxal splendid isolation trots alla fotspår.
                                                           Jaha,  här är oset vid Lagan.
                                         Alen som gått på grund sedd från ett högt träd.

Ser du sandflykten under vattenytan ?

Kategorier
Naturbilder

VAD GÖRA, OM DET INTE ÄR MODELLFLYGVÄDER ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Man kan ta en promenad vid stranden.

 

 

 

 

 

 

 

Har jag inget särskilt för mig går jag min dagliga promenad
vid stranden på 8 km.

Som jag skrivit åtskilliga gånger är detta ett sätt att bli av
med stress och ladda själens batterier.

Jag blir en ny människa efter ett strövtåg längs Laholmsbuktens
strand.

Jag vet vad jag förväntar mig, men alltid blir jag överraskad av
något nytt som dyker upp.

Framför allt träffar jag trevliga människor där, som gör samma
sak som jag, njuter naturen.

Och det som för mig är viktigt,är att jag kan se den fria havshorisonten
vilket ger flykt åt mina tankar.

Väderläget i dag var gråmulet och temperaturen, då jag gick ur bilen,
var -4 C. I sanden såg jag stråk av rimfrost, då jag gick mot stranden.
Dock slog temperaturen snabbt om till +4C.

Min promenad började vid Lagaoset längs stranden norrut till
Genevadsån, sedan längs skogsvägen tillbaka till Lagasoet.

Det blir 8-10 km och rundan tar ca 2,5 timma.

Inga speciella fåglar såg vare sig jag eller en ornitolog som satt
på en av de högsta dynerna och spanade ut över havet.

Under min promenad tog jag lite bilder, mer eller mindre fantasifulla,
som visar ögonblicken från min odyssé.

Häng med om du vill…

 

 

 

Florsocker…

Min fria horisont…

En raritet…en unge av den Laholmska saltvattenkrokodilen låg i solen.

Damen utan överkropp eller ?

Bara jag och en stolpe med pekfinger på stranden.

En trähydra

Detta är troligtvis ett förträat exemplar av en unge
till den halländska skogsmammuten som spolats i land…

Hanget vid Tönnersa Strand har aldrig varit så högt som nu. 

Dit ska du gå !

  Sen satte han nosen i vädret och teg…

Laholmsbukten 5. Januari 2020

Storskarvarna kom i bombplansformation

Höger sida naturen betad av får, vänster om vägen obetat…

Ståndaktiga tennsoldaterna…

 

Kategorier
Naturbilder

VÅGSPEL OCH VATTENLEK

 

 

 

 

 Ett hav

 

 

 

 

 

 

 

 

Hösten sägs vara Eolus och Pluvius årstid.

Stämmer kanske till en del.

Vi fick ett lågtryck över oss i veckan som producerade
varmfronter
med mycket Stratusmoln.

Som du vet,  är ju karaktären på ett Stratus, ett moln
med regn.

Vinden friskade på till 10-14 m/sek.
Som det kallas i Norge blev det
“Liten kuling”.
Detta namnet beskriver vindstyrkan,   frisk bris,
mera målande, tycker jag.

Eftersom jag är född och uppväxt vid ett hav, dras
jag till stränderna,  då
vinden ökar och vågorna
rullar in med allt högre höjd och kraft.
Det blir och är en fysisk och sinnlig upplevelse för
mig.

Min resa gick först till stranden söder om Halmstad.

Vågorna inte speciellt höga, då vinden var  nordvästlig.
Under min spaning ut över det hastigt andandes havet,
tycktes jag skymta
en säls blanka huvud…

Fram med kameran  men till min besvikelse var  det
inte en knubbsäl jag hade i
sökaren utan en surfare
med sin bräda.

Två av surfentusiasterna höll till vid Handikappbadet,
där
de ibland fick uppleva vågor med lite höjd, vilka
dög att
rida och uppleva friheten på.

15 grader i vattnet…krävde våtdräkter, vilket gjorde,
att de på avstånd till förvillelse
liknade sälar.

Min färd forstsatte söderut mot Fylleåns mynning,
där jag brukar
spana på fåglar och njuta den fria
horisonten.

Nu var det ingen trängsel i det oroliga  lufthavet
med fjäderklädda varelser.

Ett par vilsna storskarvar vevade sig obestämt  fram
i motvinden och några småfåglar
flög upp framför
mina fötter under min promenad.

Jag ber om ursäkt om jag störde er !

Just då jag lämnade stranden och hade fotograferat
färdigt, 
kom regnet och vätte ner  stenarna med droppar,
vilka snabbt
blev nervätta och blänkte.

Det blev signalen för mig till att avbryta exkursionen
och dra
mig hemåt till skyl och skydd.

På hemvägen observerade jag  kanadagäss, grågäss
och fiskmås,
som var och en på sitt sätt hade ordnat
sig på åkrarna i nästan  militär ordning.

Eftermiddagen blev en upplevelse, som trots vädret,
blev positiv.

Jag får intryck,  som får min hjärna att fundera.
Är inte upplevelser en stor del av våra liv ?

Några ögonblick från mitt möte med havet,
om du orkar…

 

En knubbsäl ?

Nä, två surfentusiaster som lögade sig i böljorna…

Våglek…

Vågskvalp…

Våg med lockigt hår…

En brädseglare som rider i horisonten som en fjäril…

…med till synes irrationella hackiga rörelser.

Skummet glider av klipporna efter en kaskad av sönderslaget  vatten.

Ett brusande hav…jag kan inte vara utan dess lukt,
dess mäktiga ljud och dess oförutsägbara rörelser..

…utan hav blir det inget liv…säger storskarven,
som ror sig sakta framåt i motvinden.

“Följ mig”,  säger molngatan,  “Så kommer du till Halmstad” !

Skummet yr vid Påarp

Strandkål. Just nu rikligt förekommande. Duger att äta om så önskas.

Regnet kom som att vrida på en kran och blötte stenarna blanka snabbt….

…kanske därför fiskmåsen körde huvudet i jorden…

Kanadagäss, fiskmås och grågäss har ställt upp sig i den friska vinden,
Var och en på sitt sätt.

Kategorier
Hangflyg modell

BLÅ FENIX BESÖKER ETT KUSTHANG

 

 

 

 

 

En av de första dagarna 2019 som ger

mig en känsla av, att våren är på gång.

 

 

 

 

 

Jag har en Blå Fenix,  som är byggd som en ren segelmodell.
Den ville jag testa efter lite modifieringar.

Modellen ville svänga vänster, varför jag torderade en vinge
för att få bort tendens till sväng.

Platsen som jag flög på,  är ett makalöst fint kusthang vid
Tönnersa Strand vid Laholmsbukten.

Jag kvistade dit och möttes av solsken och väldigt svag vind.
Vinden låg på ca 2 m/sek och minskade.

Men eftersom min Blue Phoenix är lätt,  gjorde jag mig inga
bekymmer om flygningen som sådan.

En ganska lång promenad till min pilotplats, där jag raskt
monterade modellen och kastade ut.

Kärran flög i mitt tycke perfekt med absolut neutrala
trimmar och centrerade roder och utan tendens till stall.

Det visar med all tydlighet,  att Leif Eriksson, som är
konstruktör
av modellen, har lyckats med sin Blå Fenix
i alla avseenden.

Jodå, det gick fint att flyga. En landning gjorde jag på toppen,
men med en modell med endast sida/höjd rekommenderar
jag inte,  detta sättet att landa.

Bakom kanten var det mycket turbulent. Det är svårt att
kontrollera modellen, då den är utsatt för dynamiska
krafter,  eftersom det inte finns skevroder på den,
vilka snabbt kan återföra den i rollplanet till ett korrekt
läge.

Jag landade hel med ett litet nödrop.

Jag flög i nästan 2 timmar i svag vind, vilket i sig ger
en spänning till flygandet, då man måste flyga rent och
ekonomiskt. Alltså inget vevande med spakarna, för varje
rörelse med roderna kostar motstånd och därmed prestanda.

Landningen vid den senaste flygningen gjorde jag på
stranden, för att inte riskera något och dessutom ville jag gå
längs stranden på min väg till bilen.

Så summa summarum var dagen hellyckad i alla avseenden.
Vilket naturligtvis gjorde,  jag kände mig nöjd,  då jag
åter kuskade
hem och rekapitulerade min flygning i huvudet,
då jag körde.

Jag tog naturligtvis bilder med min Mobius. Både som
headcam och som ombordkamera på modellen.

Denna lilla kamera är nu för mig oumbärlig.

Håll tillgodo med ett hangreportage…..

 

 

 

En Blue Phoenix i färdigställning.

Vyn som möter en hangflygare vid stranden.

Förberedelser av min Blue Phoenix.

Ready to launch !

I luften…

Bilderna tas med min Mobius, som är fäst på min högra glasögonskalm,
vilket gör att jag fotograferar det jag ser på. Kameran tar 4 bilder/sekund.

 

 

En Blue Phoenix kan se kantig ut på marken…
men inte i luften.

 

 

Piloten ska försöka landa…

Det är inte enkelt i den kraftiga turbulensen…

…som trots att vinden var svag…

…fick min kärra att dansa jitterbug…

…eftersom det är svårare att kontrollera en modell i kytten utan skevroder.

                                                                              Fast en mops som är med i  “The Flying Pugs”,har ju både sido- och skevroder eller ?                 

 

Undrar du varför jag trivs här ?

Denna plats ger mig allt jag önskar ur flygsynpunkt och behovet av  naturupplevelse.

Min kärra har lagt sig till ro efter landningen och njuter av havsutsikten.

Hanget har blivit bättre och bättre !

Det fanns lite vårtecken. Gräset börjar bli grönt och flyttfåglarna börjar anlända.