Kategorier
AB Flygindustri Halmstad

FI-3, ETT FLYGPLAN FRÅN AB FLYGINDUSTRI.

 

 

Lastseglare  från Halmstad

 

 

 

 

 

 

 

I slutet av kriget beslöt myndigheterna,  att Sverige på grundval
av krigserfarenheten, skulle konstruera och bygga en lastseglare,
vilken kunde transportera trupp och material.

En lastseglare är ett motorlöst glidflygplan som kunde lösa
logistiska problem, innan helikoptern fanns.

Uppdraget gick till AB Flygindustri i Halmstad som var en väl
fungerande och effektiv produktionskälla för segelplan.

Man hade utrustningen och framför allt skicklig personal.

Lastseglaren döptes till Fi-3, vilket betyder “FlygIndustri Projekt 3.” 

Planet hade två piloter och kunde ta 10 utrustade soldater.

Planet fick en modern konstruktion, jämför med modernare plan
som Hercules eller Caribou.

Kroppen var av svetsade stålrör och byggdes i jiggar.
Vingen var konventionellt uppbyggd och var kanske
planets akilleshäl.

1944-1945 lades produktionsfabriken i Halmstad ner och flyttades
till Malmö, där Kockums övertog projektet.

Det byggdes 4 lastseglare. Planet provflögs 1944, men under den
fortsatta flygutprovningen uppstod troligen
ett brott på vingen,
vilket orsakade ett totalhaveri med förlust
av plan och pilot.

Piloten lämnade planet men fick en felfunktion på sin
räddningsskärm och  omkom. 

Kanske skärmen var av den konstruktionen,  där utlösningslinan
var fäst i planet ? Någon som vet varför skärmen inte fungerade ?

Man beslöt,  att med hänsyn till detta en kort tid efter, att skrota
projektet. Dessutom hade möjligheterna kommit att köpa in
helikoptrar för vertikala förflyttningar.

Så vitt jag vet, finns inget av de skrotade lastseglarna kvar.

Jag hade den ofattbara turen att träffa Kurt Persson, som var montör
vid AB Flygindustri och som kunde hela historien, om vad som
producerades där och vad som skedde.

Dessutom fick jag kopiera hans fina fotoalbum, med kan jag lova
helt unika bilder. Jag är mycket tacksam för det.

Tidigare har jag publicerat hundratals bilder på min blogg om
AB Flygindustri. Skriv “Flygindustri” i sökrutan upp till höger,
så finner du bilderna. Det är det värt, om du är intresserad av
svensk flyghistoria.

Copyrighten på alla bilder tillhör Kurt Persson Halmstad.

Här kommer några bilder och du ser att denna konstruktion
är avsevärt modernare,  än de vilka användes av tyskar eller
allierade under kriget.

 

Fi-3 bakkropp med longeronger och spant och linor till höjd- och sidoroder.

Förarkabindel Fi-3.

Stålrörskonstruktionen till kroppen Fi-3.

Framåt mot cockpit.

Kropp Fi-3 och till höger Björn Andreassons första
motorplanskonstruktion,
vilket var prototypen till BA-4.

Kroppen där man kan se den relativt tunna vingprofilen.

Närmast Kurt Persson monterande hjul till Fi-3.

De 4 lastseglarna som byggdes klart. En provflögs
och havererade,
resten skrotades.

Kategorier
Flyghistoria

WACO HADRIAN LASTSEGLARE

 

 

 

 

 

Här kommer ett nytt inlägg av Ingvar Nilsson om sitt bygge.

 

 

 

 

 

 

Bildresultat för waco cg 4 hadrian

 

Jag fick ett nytt mail om Ingvars pågående bygge av
en friflygande WACO lastseglare.
Här kommer det:

WACO Hadrian CG-4A som byggdes i helt ofattbara 14 000 ex,
visar sig vara ett helt fascinerande ämne i sig och man kunde
tydligen t o m loopa med dessa fula bumlingar. Men nu behöver
jag din hjälp med att svara på några frågor:
 
Rodren – om man tittar på foton så ser man att varje höjdroderhalva
har 4 “krokar”.  som liksom hänger undertill.  Dom sitter helt fast i rodret.
Likaså finns dessa krokar på skevrodren och sidrodrodret.

(Ska kolla och återkommer)
Dessa “krokar” påverkar ju totalintrycket på en skalamodell
men min fråga av ren okunnighet är hur roderlinorna påverkade
rodren, och ifall främre änden av dessa krokar är det ställe där
rodret är lagrat.
 
Hadrianen har ju bogserkopplingen uppe i taket. Men trots
att jag tittat på åtskilliga foton på interiören så ser jag ingen “Gul kula”.
Jag fann denna bilden:
I taket # 2. Ett rejält handtag.
 
3
Inte någonstans ser jag den klassiska ulltråden, på vänstersidan
sitter ett venturi.
 
(En ulltråd på framrutan är ett klassiskt DIY-instrument,
som kostar max 1 kr…
Ulltråden indikerar, speciellt på en välvd framruta, på
ett utmärkt sätt för piloten, om han kanar inåt eller
glider utåt i svängen.
Enkelt uttryckt talar ulltråden om, då den ligger parallellt
med flygplanskroppen,  att piloten flyger rent, vilket är
effektivast.
Jämför ulltråden med den windvane man har på moderna
instabila stridsflygplan i nosen.)

När man läser berättelser. om hur dessa var
att flyga. så framgår det,  att de trots överlast lät sig trimmas ,
så de att de i stort sett bara hängde efter bogseraren utan
nämnvärd insats från piloten.

Glidtalet med fullast var 1:12, skriver en av piloterna ,
kanske är det överflöd med en ulltråd för denna typ av flygplan
(container med vingar), som ju bogseras till ett bra ställe och
sedan skall den bara komma ner på ett lämpligt ställe.
Den konstiga ställningen på taket har jag hittat beskrivet vad det är
– det är en lina kopplad från denna via en brytrulle bakom vingen,
som sedan är fäst i lasten, t.ex. en Willys Jeep.
Om lasten åker framåt  vid landningen (som antagligen var väldigt
hård och med hög hastighet), så drar lina upp hela nosen med piloter
och allt, så lasten inte har ihjäl dem.
 
 

 

Landställen visade sig ta i vingstöttorna!  De har jag fäst med magneter,
så det var ju bara att göra nya, fast på de nya så är vinklarna fel jämfört
med originalet. Här syns även skena för en startkrok. Startkrokens läge
skall provas ut. Jag har valt att ha 4 mm mellan hålen.

 
                     Här är den utan hjul och vingstöttor.

 

Bifogar foto på status från i går kväll. Jag satte inte dit hjulen.
Mina runda fönster är jag nöjd med – deras vikt är verkligen inte stor…
Runda maskeringstejpbitar innan målning!
Med vingen borta syns fönstren tydligare. Nospartiet sitter med
två byggnålar här.
Ett ledigt rum och ett strykbräde är bra när man bygger.
Man kan skymta sidorna till en stor F2B-modell “Strega”,  som
ligger i press över natten så 24-timmars Aralditen skall härda.

 
Här är förklaringen till varför det behövs ett extra rum när man bygger…
här ligger 3 vingpar till Vintage Speed-modellen Weatherman i press
(och till vänster finns 3 vingpar som redan är limmade).
Jag limmar gärna med PU-lim (PolyUretan). PUlimmet behöver
vatten/fukt för att härda och när det härdat,  så har det högsta
vattenfasthetsklassen D4, som innebär att en limfog tål att kokas i
vatten mer än 24 timmar utan att påverkas.
Jag använder SIKAs lim som är billigt och betydligt lagringsbeständigare
än CASCO m.fl.

När man köper PU-lim,  skall man kolla datum, men dessutom
klämma på flaskan och lyssna ifall det krasar i botten – om det
krasar, har limmet börjat härda och skall inte stå på butikshyllan.

Det är just nu stort intresse för Weatherman i Kungsbacka Modellflygklubb
och jag tar fram materialsatser för några intresserade. Jag har
inte kollat om vingarna blir bättre beroende på vilken tyngd man
använder vid limningen, men med litet bättre wiskhy blir livet litet lulligare….
Ingvar

 

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

WACO CG-4A HADRIAN

 

 

 

 

 

En lastseglare från tiden för Andra Världskriget.

 

Ingvar Nilsson håller på med en friflygande version av denna kända
lastseglare.

Suffixet  Hadrian, som flygplanet hade i England,  kommer från  den
romerske kejsaren med samma namn. Kanske mest känt i England på
grund av Hadrian´s Wall.

Här kan du läsa och få lite fakta om flygplanet. Dessutom finns det gott om
film på nätet, som beskriver planet och dess betydelse för möjligheten att
genomföra en luftlandsättning med både personal och tyngre material.

Ingvar bygger en modell som har spännvidden 120 cm.
Jag hoppas få fler 
bilder på hans bygge,  allt eftersom det fortskrider.

Alltid intressant att se hur ett bygge med en relativt ovanlig modell utvecklar  sig.

3-lastseglare-4

En Waco hänger i taket och på golvet bogserkärran C-47 Dakota.

DAYTON, Ohio -- Waco CG-4A cockpit at the National Museum of the United States Air Force. (U.S. Air Force photo)

Rejäla don. Kan tänka mig båda piloterna  kunde behöva hålla i ratten
under för planet påfrestande situationer. Basinstrumenten från vänster:
Hastighetsmätare, variometer, libelle och girindikator, höjdmätare och
kompass. Hjulbromsarna sitter som tåbromsar ovanpå sidoroderpedalerna.

DAYTON, Ohio - Waco CG-4A at the National Museum of the U.S. Air Force (U.S. Air Force photo)

Hela konstruktionen utstrålar  enkelhet och funktionalism.

 Ingvar skrev:

Här kan du se, vad jag håller på med. 

Jag får anledning att återkomma till dig,  när bygget är klätt och det är
dags att inreda styrhytten.

Spännvidd 1,2 meter – skall nog vara lättare att hitta än den gula Slingsbyn.
Bygger från en friflygritning från RCM&E i skala 1:19,  som visade sig i det
närmaste bortkastat arbete. Vingspetsarna felvända (uppochner),
ena vinghalvan är ritad 10 mm längre än den andra.
Ingen angivelse om var och hur,  man skall dra upp den i luften.
Kroppen har en starkt förenklad form.

Var tvungen att göra en Willys Jeep i rätt skala för att testa, så jag inte sätter
någon stagning e d för tajt.
Just nu letar jag efter lämplig plast att göra fönstren av framme på nosen.

Ingvar

Här en ritning med en modell försedd med elmotor,  men som i övrigt är korrekt.

Ritningen och bilderna tillhandahållna av Leif Friman Trelleborg.

1-fullskarmsinfangning-2016-12-02-171000

 

 

1-fullskarmsinfangning-2016-12-003

 

 

 

6-fullskarmsinfangning-2016-12-02-172112  2-fullskarmsinfangning-2016-12-02-171543

 

4-fullskarmsinfangning-2016-12-02-171908

 

5-fullskarmsinfangning-2016-12-02-171948

4-img_4382

Kroppen med en profil på en Willysjeep, som anger hur stor kroppen behöver vara i skala.

5-ingvars-lastseglare

 

Så här beskrivs planet i tidskriften “Flying”

“The Waco CG-4 Hadrian played a critical role in the war, landing thousands
of allied soldier behind German ines with guns and equipment. Cheap to
build and easy to fly (if not land), the CG-4 could carry a jeep or Howitzer
into battle, along with the men to operate the machines. After D-Day
, the gliders were simply abadnoned in the fields on which they had landed.
|

Another wave of support came many hours later in the form of thousands of soldiers
arriving on scene in gliders, American-made Waco CG-4 Hadrians and the larger
British-made Airspeed Horsa models. The gliders were forced to arrive in the pre-dawn
hours, since the airborne troops, who would already be on the ground, could not afford
to wait many hours before re-establishing the supply of equipment and troops they would
need to fight German soldiers. The prospect of a night landing in a glider into occupied
territory, into fields riddled with defensive features and rocky farm fence lines, terrified
pilots and soldier occupants alike. After the battle some pilots reported not being able
to see anything until their craft touched ground in a near-stall.

Despite the anti-glider poles and ditches the Germans had created in larger fields across
the area and the numerous and closely spaced hedgerows of the countryside, the glider
invasion was a success, though, again, many of them failed to find their intended
landing zones. Many gliders crashed, some with fatal results, including rough landings
that dislodged heavy equipment that killed the gliders’ occupants.

The Waco gliders could carry around 15 troops, including pilots, though many were
used for transporting heavy equipment, including Howitzer cannons and Jeeps.”

Nytt  från Ingvar Nilssons bygge.

1-hadrian

Ingvar skrev bland annat om en träningsdag i Gendalen och sin lastseglare.

Hej Mats!
Efter gårdagens träff i Gendalen med hela 7 deltagare avslutades
sannolikt årets trimträffar med helt fantastiskt väder. Jag har nu
en mycket välflygande Skylady II och Lasse Larsson spannn som
en katt i vintersolen. Då är det bara att vänta på Lilla Friflygcupen,
kanske blir det en post-tävling denna vinter. Skulle vara bra att
öva på start. Hörde att den som flyger utan medhjälpare och inte
har startramp kan lägga modellen i ett dike!

Jag har även nu fått snurrekroksstart demonstrerad. Jag har
tittat på dessa märkliga grunkor,  men inte fattat varför det heter
snurrekrok,  men nu har jag sett detta med egna ögon och det
måste se komiskt ut vid en tävling med en massa segelmodeller,
som deltagarna håller i luften i cirklar,  för att när luften bär bättre
öka hastigheten och koppla loss med ett våldsamt ryck.

WACO Hadrian börjar likna något nu. Jag hade jättegammalt
papper,  som jag fått av Alf Eskilsson. Detta papper,  PLYSPAN,  är
mycket trevligt att klä med. Fiberriktningen ligger tvärs på pappret,
vilket passade bra,  så jag kunde klä yttre delarna på vingen och limma
ihop mitten därefter. Spännvidden blir 130 cm ser jag nu,  när vingen
är ihoplimmad. Jag valde,  att inte göra den delbar. “