Kategorier
Naturbilder

DE FRIA HORISONTERNAS LANDSKAP

 

 

 

Lämna närheten till havet ?

Aldrig !

 

 

 

_DSC6986

Jag är uppväxt med närhet till havet och har tillbringat nästan
hela mitt liv här.

Att man kan komma ut i naturen och se en obruten horisont,
ser jag som ett
privilegium.

Föreställningen att jag skulle bo i inlandet och se grantoppar i
vilken riktning man än
skådade, det är för mig en omöjlighet.

Att man får en känsla för vyerna,  där man bott och växt upp, det
är något som
tar tid. Låt oss säga att man danas av sin miljö.

Får jag promenera längs stranden,  då blir jag och  det finns
ett bra engelskt ord: enlighted.

Mitt inre batteri blir cyklat. Det töms och fylls på med nya
intryck, som kan ligga
som en grund,  för de andra aktiviteterna
jag kommer att företa mig.

För den som inte är född vid havet,  låter detta kanske främmande,
men för oss som levt vid en
kust är det  naturlig  realitet och jag
fick det senast i dag bekräftat, av en person jag
mötte, som strövade på
stranden i likhet med mig.

Nåväl,  vädret var vindstilla, 10 grader varmt och molnigt, således
perfekt
strandpromenadväder .

Jag hade verkligen hoppats på västlig vind, för att få mig en stunds
hangflyg, men
då vi har ett högtrycksläge,  så skapade det dåliga
förutsättningar för västlig
vind.

Jag gick min vanliga runda på 9 km och eftersom jag är en flanör
och upptäcktsresande,
tog det gott 2 timmar.

Kameran är alltid med  som  min fotodagbok och som vanligt
blev det bilder.

Häng med på min promenad och upptäck mina ögonblick !

För är du aktiv, då händer alltid något oväntat. Så och denna gång.

Det blir tredje gången,  jag hittar ett sådant föremål…

_DSC6977Som ni ser…ingen trängsel. Härligt !

_DSC6997.ARW

Ett havsodjur som spolats iland.
Undrar om man ska rapportera till Naturhistoriska Riksmuseet ?

_DSC7007.ARW

Den vitnosade sanningssliraren kan man se i sällsynta ögonblick.

Den verkar kroniskt oberäknelig och opålitlig. Jag tror denna arten
har en variant av  Aspergers Syndrom .

_DSC7014.ARW

…och den mindre…algaparen pratade som vanligt nonsens,  då jag gick förbi…
men han är ofarlig,  för han är helt enkelt genuint  dum i skallen.

_DSC7015

En skiss av Picasso eller Miró kanske…ser ni vad det föreställer ?

_DSC7016.ARW

Detta belätet hade smugit under sanden med bara huvudet synligt ända till strandkanten.

Han ser ganska korkad ut…och tycks ställa frågan: “Vad är det som händer”…

_DSC7018.ARW

…och denna varelse stack huvudet i sanden, för att jag inte skulle se honom…

_DSC7021

Ett enormt djur jag fotograferat flera gånger…

_DSC7023.ARW

…i dag sa han till mig, det kostade 4 dollar att fotografera honom…
…eftersom han var sminkad

_DSC7025

…när jag inte ville betala,  vände han sin sämsta sida mot mig.

_DSC7029

Vildsvinen lämnar sina visitkort på promenadstigen.

DSC03493

Det är mycket gott om grågäss i kusttrakterna fortfarande.

_DSC6999

På stranden fann jag en just ilandkommen ballong,  som ni ser på bilden,
vilket omedelbart satte igång mina funderingar: Var kom den ifrån ?

Fullskärmsinfångning 2015-11-04 191259

Efter en snabb googling fick jag reda på, att den kom från Harlem,  Holland.

Ett företag säljer ballonger för 80 års dagar i Holland.
Jag läste att man i Holland mycket mer än i Sverige,  firar olika
händelser med ballonger.

ny karta ballong

Ballongen hade flugit 1000 km minst.

 

DSC03477

Tornfalken en skicklig flygande jägare med vackra röda/bruna  färger nu.

Kategorier
Naturbilder

BARA ETT STRÖVTÅG PÅ STRANDEN

 

 

 

 

Jag gick en lång promenad på stranden av Laholmsbukten i dag.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

Ocean Surveyor går balansgång på horisonten.

 

 

 

Eftersom min cykel är på service, fick jag inrikta min fysiska träning i dag på en riktigt
lång promenad på stranden.

Vinden var ostlig, vilket gjorde att havet låg i stort blankt. Det var också bekvämt att
promenera i sanden, då man gick i lä tack vare den ostliga vinden.

Som vanligt vid denna årstiden var stranden tom på mänskligt liv.
Det är nästan paradoxalt att gå där ensam, med tanke på att stranden
för en månad sen, var som en myllrande myrstack av människor.

Går du på en strand, ser man olika ting, som flutit iland.
När jag ser det, speciellt om det är är något ovanligare, så börjar ju i alla fall min
hjärna att arbeta.

Mina tankar kommer omedelbart in på det som kallas “slumpen”.

Om vi tar de ballonger, jag hittade i strandrågen, vilka skickats upp från en invigning
av en ny avdelning på ett sjukhus i Schweiz, undrar jag, om det var slumpen, som förde
dessa ballonger hit ?

Det är ju en lätt förklaring, men jag tror inte, att någonting som lyder under fysikens
lagar är underställt slumpen.

Det finns ju hela tiden fysikaliska lagar, som styr olika skeenden. VI känner alla till
historien om fjärilen i Amazonas, som påverkar vädret på Island…

Om du flippar ett mynt 100 gånger, så är ju sannolikheten att krona eller klave kommer
upp ungefär likvärdigt, alltså 50 gånger var.

Men är det slumpen, som styr utfallet  ?

När jag gick i gamla gymnasiet, hade vi tabeller med så kallade “Slumptal”, som man använde,
då det var behov för just ett slumpmässigt valt tal.

Men var de slumpmässiga ? Hur hade talen valts från början ? Genom att kasta en tärning med 10 sidor ?

Eller med hjälp av en algoritm ?

Ja, det tål att tänka på.

Jag ifrågasätter, om det finns något som är slumpmässigt i vår föreställningsvärld..

Jag gick 1.5 mil, vilket gav mig tid för att filosofera och ta bilder.

Här kommer mina bilder, eller i alla fall några av dem:

SONY DSC

Under tidig höst börjar trädsvamparna klättra på björkarna.

SONY DSC

Nergången till stranden

  SONY DSC

Denna och nästa bild av maneter, ser ut som bilder, vilka Hubbleteleskopet skulle kunnat tagit av nebulosor.

SONY DSC

Jo, det är ett djur !

Jag använde blixt på förra och denna bilden.

SONY DSC

Ilandspolade döda alger.

SONY DSC

Ser ni märkena i framkanten av skalet ?

Det är märken efter näbben på den fågel som öppnat snäckan.

SONY DSC

En något mumifierad sandskädda på sin Lit de Parade av snäckskal.

SONY DSC

Längs stranden strök de alltid hungriga trutarna och måsarna.

SONY DSC

Detta djuret är ganska satt i kroppen, kan man väl säga…

SONY DSC

Genevadsåns utlopp.

SONY DSC

När vi var slynglar (12-15 år) tjuvfiskade vi här innan havsöringspremiären…

SONY DSC

Jag undrar hur lång resa denna sulan till en kvinnosko gjort ?
Ganska lång med hänsyn taget till havstulpanerna.

SONY DSC

Denna lilla ört, ca 15 mm hög, hur kan den växa och överleva?

Kan det kallas anpassning ?

SONY DSC

Hangkanten norrut i bukten, är lägre.

SONY DSC

Denna gossen har små ben, men har huvudet på en ganska lång hals…

SONY DSC

Ett av de snällaste och vänligaste stranddjuren.
Alltid glad och nöjd.

SONY DSC

Strandträdet har satt frukt. Foppatofflor…

SONY DSC

En skyddssko stod i sanden. Den var inte sliten i alla  fall.

SONY DSC

Vänder man på den kan man se att den är olje- och syrasäker,
samt att den tar upp vibrationer för att skydda foten.

SONY DSC

Sedimenten i dynerna är ett dokument, som berättar om antalet stormar och
hur starka de varit för att främja sandflykten.

SONY DSC

En individ med plirande ögon som är så trött han stöttar nosen i sanden.

SONY DSC

Jo…han är slut…

SONY DSC

Ett näckrosblad förtorkat och utan klorofyll.

SONY DSC

Laholmsbukten mot Hovs Hallar ligger platt.

SONY DSC

När jag såg på detta genast, tyckte jag det såg ut som en död ejderhona…

SONY DSC

…för de har ju vissa likheter…

SONY DSC

…men verkligheten visade det var en bränd stubbe.

SONY DSC

…å här ligger en annan och drar sig…

SONY DSC

Solen ger dynamik åt denna och nästa bild.

SONY DSC

Ett pekfinger från solen nästan lite uppfordrande.

SONY DSC

Nån sa till grässtrået: Du kan inte göra märke i sanden !

Grässtrået sa: Ge mig en vecka bara…

SONY DSC

En knotig moder med sitt barn…

SONY DSC

Skallen från en av de större arterna som lever vid stranden.
Jag har tyvärr glömt namnet…men det var något med horn…

SONY DSC
På väg hemåt passerade jag de nyplöjda och harvade fälten,
som ligger som loja dyningar vid sidan av vägen.