Kategorier
Old Timer flyg

NÅGOT SOM ALLTID HAR FASCINERAT MIG…

 

 

 

 

…är begreppet  “Att flyga”.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ända sen jag började med modellflyg för 65 år sedan,  
är det just,  att man kan flyga i luften med en farkost,
som fångade mitt intresse för flygning..

Jag tyckte,  det var något ofattbart och oförståeligt.
Att ett par vingar kunde få en farkost att glida fram
genom luften…ett mirakel.

Jo, det krävs ju lite mer,  för att något ska flyga, en yta,
anfallsvinkel och hastighet.

Ovanstående ger lyftkraft. Antingen du har en väl
utformad vingprofil,  eller om du använder en masonitskiva,
så skapas lyftkraft,  om ovanstående villkor är uppfyllda.

Jag tycker fortfarande,  att faktumet vi kan flyga, det
är ett mirakel.

Antagligen därför jag är så vanvettigt intresserad av fenomenet

Nåväl, ur mitt stora arkiv med bilder från OldTimer FriFlyg
har jag komponerat ihop ännu ett litet bildspel, som du kan
lägga 5 minuter på att se…om du har lust.

Hoppa ombord, spänn fast dig och dröm…nedan ett bildspel.

Modellflyg är en estetisk upplevelse !

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

DET FANNS MODELLFLYGARE, SOM UTNYTTJADE VINDEN…

 

 

 

 

 

…på Hovs Hallar i helgen.

 

 

 

 

 

 

Det var inte jag, då jag var upptagen, men David Cederwall
var där och knep åt sig fina flygningar i den goda vinden.

Som du kan se,  förunnades David med 5 – 6 m/sek nordväst,
vilket är optimalt för Segeltorpshanget.

Han flög med en modell,  jag gillar skarpt; Alula,
vilken är
en flygande vinge i formpressat material.

Den har mycket goda flygegenskaper tack vare sin låga
vikt, som gör den nästan alltid flygbar.

Davids andra modell kan jag inte identifiera,  men det ser
ut som en 150 cm hangkärra.

Även skärmflygarna utnyttjade dagens vind som synes.

Roligt någon..håller hangfanan högt vid våra hang !

Gör som David:

Ut i naturen hangflygburen !

Här kommer bilder från David, så håll tillgodo !

 

 

På väg till hanget.

Wings over Hovs Hallar

En skärmflygare hänger undre sin trasa

Perfekt vind vid Segeltorp.

Pilot – Himmel – Hav – Modell

Förberedelser inför start…

 

 

Kategorier
Segelflyg

DET KÄNDES SOM EN BEFRIELSE…

 

 

 

 

 

…att kunna bege sig ut i vackert väder…

 

 

 

 

 

 

 

 

…och få njuta  vindstilla, sol och härlig flygning.

Efter att ha upplevt OT FriFlyg SM i Bollerup med
regn, blåst och 15 C, kändes det mycket förväntansfullt
att få ge sig ut med en segelmodell i fint termikväder
bara en vecka senare.

Om inte annat är det en bekräftelse på vårt omväxlande
skandinaviska väder.

I fredags var det vindstilla…Förutom den lilla vind,
som uppstår
då en termikblåsa släpper och luft sugs in
för att ersätta
den stigande luftmassan.

Det var 24 grader och i skyn hade vi 3/8 Cumulsmoln
med mycket nybildningar.

Kombinerat med i stort sett obefintlig vind startade jag
min Ava Pro 1045 precis.

På 50 m fick jag en anslutning till en stark blåsa.
Den var inte så stor till en början, men sedan…
Det blev hiss rakt upp !

Det  enda jag gjorde,  efter att min variometer glatt
tutade under hela termikvarvet, var att sätta mig i
min flygstol och njuta av mitt flygande och naturen.

Jag har sagt det förut, något  som alla termikflygare
vet; Det är inte svårt att komma upp, det kan vara 
svårt att komma ner,  då termiken är stark. 

Man måste ha aerodynamiska bromsar.

I dag var termiken över 100 m mycket stark och
framför allt utbredd över stora områden.

Kunde inte vara bättre. Vilken tur man är 
modellflygare, så man får njuta av tillfällena
till flygning.

För det är så med mig, att jag flyger eftersom
det är  så roligt i dubbel bemärkelse.

“Rolig” betyder ju på danska “Lugn” och det är
just vad det är.

Mina inre batterier är i regel fulladdade efter
en dags flygning.

Märkligt nog observerade jag inga migrerande
ormvråkar…Det är ju dags nu för de att flytta
till Spanien eller Nordafrika.

Då klockan var 1400 inträffade något märkligt,
då vinden på 30 sekunder vände 120 grader.

Efter att vinden varit NO drog den snabbt över på
väst. Den ökade till 5-6 m/sek verkligt snabbt och
temperaturen sjönk ett par grader.

Naturligtvis förstod jag som segelflygare,  vad det var.
Det var sjöbrisen, som började pumpa in sval laminär
luft
från havet. 

En vanlig process då inlandet värmts upp och där
luften stiger.

Då sugs sval luft in från Kattegatt för att jämna ut
förhållandet mellan kall respektive varm luft.

Så det var bara att avbryta försöken att flyga termik.
Det fanns ingen adiabatik under  250 m !

Men jag fick flyga från 1045 till 1410 ! Inte dåligt  !

Så en nöjd och glad modellflygare drog sin kosa
hemåt efter en dag med det han helst gör: Flyger  !

 

 

 

 

 

Jag har mer än 1200 timmar i luften sammanlagt på mina Avor nu…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Landningsplats för UFOS vid Haga.

 

 

 

 

“Hinner inte flyga. Plockar svamp”…

 

Kategorier
Old Timer flyg

26TH -29TH OF AUGUST THE SWEDISH NATIONALS IN OT-FREE FLIGHT 2021 ARE DUE.

 

 

 

 

 

 The Swedish Nationals in
OT Free Flite
are coming up
in about three weeks.

 

 

I promise you, I´ll be there with my camera and
I will catch the flights as much as I can on video.

Stills will be coming as usual.

So be prepared for the event !

Which takes place at Bollerup in Skåne.

Read about it here.

Down below a photostory of events 2010-2020.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

JAG NJUTER AV VARJE FLYGUPPLEVELSE.

 

 

 

 

Det är därför,  flyger jag så mycket.

 

Eva från Husqvarna, skärmflygare.

 

 

Torsdag vind 2-4 m/sek nordväst. Alltså till HH.

Vinden var just som prognosen sa och min modell
åkte ut fortare än kvickt på hanget vid Segeltorp.

Det gick bra att flyga, då jag kommit upp en bit.

På låg höjd var det svårt. Varm luft samlades framför
hanget och störde dess funktion.

Jag träffade två trevliga skärmflygare, Eva och Ulf
från Husqvarna som höll på med en skärmflygtour
med sin husbil.

För dessa blev det att parawaita, då vinden var svag.

Det kom lite sjöbris vid 13-tiden och Eva startade och
fick sig en flygning.

Eva har en bkgrund som fallskärmshopperska och visade
stor skicklighet då hon flög uder marginella förhållanden.

Synd det inte var bättre vind för gästerna från Husqvarna.

Klockan 1515 vände jag bilen mot hemmet nöjd och rikare
på upplevelser.

Lite bilder och en filmsnutt i all hast.

 

 

 

 

 

 

 

Eva och Ulf, Husqvarna

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

DÅ DET FRASAR TILL I BREVLÅDAN…

 

 

 

 

…då vet jag,  att “Oldtimer” har landat.

 

 

 

 

 

 

Denna publikation är alltid efterlängtad, då den för
mig representerar begreppet Kvalitet.

Redaktören Sten, besitter en enorm kunskap om
modellflyg och kan bekräfta sin kunskap med sitt
enorma bibliotek av böcker och tidskrifter om ämnet.

Vill du också njuta av förmånen att få läsa “Oldtimer”,
då ska du gå till SMOS hemsida, där du får info, hur du
kan bli medlem.

Klicka HÄR.

 

 

 

 

Jag blev nyfiken på företaget och fann att det fortfarande existerade…
…fast med något annat sortiment.

Vid ett av mina besök på Wasserkuppe fotograferade jag
denna modell. Byggd i aluminium liknande ovanståendee modell.

Mecobauweise ?

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

UNGDOMEN STORMAR FRAM…

 

 

 

 

…och för vår hobby framåt !

 

 

 

 

 

 

 

 

Den kategori modellflygare som flyger OldTimermodeller
inom friflygeriet, det är de,  som samlar flest…deltagare
i Sverige vid träffar  och tävlingar.

Vi kan väl säga,  att OT-friflyget vilar på unga och breda
axlar.

Jag har samlat lite porträtt/actionscener,  som inbegriper
dessa pojkars och flickors aktiviteter ur mitt ganska
enorma arkiv av OT-bilder från och med 2009.

Kanske det kan stimulera någon att om inte börja med
OT-friflyg,  så i alla fall åka och titta på en tävling.

Du kommer inte att bli besviken. Ja, jag vet…det ska
vara jetmodeller för 150000 spänn eller konstflygmodeller
för lika mycket.

Här är det ju bara lite balsa och furupinnar som flyger fritt…

…och det är ju det som är meningen.

Vill du veta,  när OT-friflygarna träffas och tävlar,
rekommenderar jag ett besök HÄR.

 

 

Andrea med sin…

…utomordentligt vackra och välflygande Miles Sparrowhawk

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Okategoriserade

JAG VAR BARA TVUNGEN ATT GE MIG UT MED MIN MODELL…

 

 

 

 

 

…och få lite flygning.

 

 

Det var 9 veckor sen jag flög…då kan du gode besökare
förstå, att jag är flygsugen.

Men omständigheterna under dessa 9 veckor har i stort
sett gjort modellflygning, som jag utövar det, omöjlig.

Etersom jag bara segelflyger,  är jag beroende av två saker;

Termik eller hang. Du har säkert märkt,  att solen har lyst
med sin frånvaro de två senaste månaderna, så någon termik
är inte att hoppas på.

Vind har vi haft, men ständigt från fel håll. Har vi haft nordligt,
då jag kan flyga på Hovs Hallar, har det blåst 7-12 m/sek.

Jag ställer mig inte på HH i 12 m/sek i -8 C.

I går hade vi ett högtrycksbetonat väder med molnfri himmel
och noll vind.

Nu skulle jag ut, för jag var tvungen att ratta en modell.
Tänk om jag glömt, hur man gör ?

En modell som kan flyga under de flesta omständigeter,  är
en av mina Blue Phoenixar.

Således tog jag med en eldriven sådan, monterade en Mobius
på nosen och for ut på bygden till ett av mina flygställen.

Det var vidunderligt fint väder och snön hade mjukat upp allt.

Det var oxå ca 6 grader kallt…och jag hade inga vantar med.

Men det fick gå i alla fall. Ljuset var oerhört starkt från solen,
då det reflekterades i snön. Jag har skaffat glasögon efter att
ha gått med linser i 40 år. Glasen är fina med antireflexbehandling,
uv-skydd och med kromatiska egenskaper.

Men det var ändå svårt att se modellen, så jag landade och
hängde på mig ett par av mina termiksolglasögon.

Nu gick det bättre, även om modellen inte var lika skarp,
som jag upplevde den med solglasögon.

I 45 minuter stod jag och njöt av flygandet och fick min modell
intrimmad perfekt. Det fanns även lite termik, men efter
nästan en timma i luften utan vantar,  hade min fingrar blivit
av med lite av sin känsel.

Alltså beslöt jag att landa.

Allt hade funkat och en känsla av tillfredsställese bredde ut sig
i mitt sinne.

Jag hade modellflugit den 2. Februari.

Kameran, min Mobius, satt på nosen och plåtade snett framåt
vänster stillbilder.

Här kommer några flygögonblick från min utflykt.

Nu ska jag sätta på skidor på en motorkärra och ge mig
ut och flyga från en av sjöarnas isar.

Alltid kul, då man har nästan obegränsade ytor att starta
och landa på. Samtidigt som isen har samma höjd överallt
och är jämn.

Vi ses !

 

 

 

Min trogna Blå Fenix efter dagens landning. Tack gode Gud för elmotorerna !
Tänk att stå och slå på en 1.5 – 2.5 cc glödstiftsmotor i minus 6 grader…

Här ser du en av mina favoritkameror; Mobius, sittande på huven.

  Så ser det ut…

Snön förändrar uppfattningen av landskapet.

Ljuset var mycket starkt.

Där jag normalt flyger termik. Du ser inga hinder och en mil från kusten.
Ett av mina termikflygställen.

Vy mot Halmstad.

Den gamle njuter sin hobby.

Gott om viltspår i snön. Rådjur, hare, vildsvin och räv.

Vy mot SSV

 

Slutet av en lång final.

Efter landning tar jag en bild för att dokumentera dagens flygning.

Hoppa jag snart kan sitta i min flygstol här och njuta
av min ny fina termikmodell snart…

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

CHRISTER I LUND HAR BYGGT EN…

 

 

 

 

Lazy Bee…

 

 

 

 

…troligtvis inspirerad av John Woodfields bygge.

Christer är en flitig byggare som alltid har  projekt
på gång.

Med jämna mellanrum kommer en modell av från
byggbandet i Christers modellplansfabrik

Han senaste modell är en Lazy Be,  som är en
ganska osannolik modell, vad gäller utseendet.

Frågan man ställer sig är ju: “Kan den flyga och
om den gör det, flyger en bra”?

Jo den flyger bra. Det kan du se på filmen längst
ner, där John flyger sin modell vid kusten av
Cornwall.

Hoppas Christer modell flyger lika bra !

Det ska bli spännande att få se den i luften !

 

 

Här kommer lite bilder på Christers modell.

 

Vingkonstruktionen på Christers modell.

Träfärdig

Klädd

Ser lite osannolik ut…

Nosen med bogserkopplingen

Hålet i kroppen för bogserlinan och mekaniken.

Jag tror en Lazy Bee skulle passa mig…
eftersom jag tillhör MopsFlygVapnet …

 

Så här ser John Woodfields modell ut i luften:

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ÄR ALLT ELÄNDE NU…

 

 

 

 

…jag menar covid 19, uselt modellflygväder …

 

 

 

 

 

Det känns segt nu…

Ett virus som förändrat verkligheten för de flesta på
ett avgörande sätt.

Jag menar kraven som viruset ställer på individen drabbar
olika människor  olika hårt.

Har man vankat  hemma i bostaden innanför dess
väggar i stort i 10 månader, då kryper det i individen

Vi har kört ut och besökt platser vi sällan eller aldrig
varit vid. Men vi längtar att åka längre bort.

Nu ? Det är en omöjlighet, då risken för smitta är stor.

                                                               Vi som är äldre,  är en riskgrupp och jag vill inte chansa.

Verklighetsflykt nummer ett för mig har alltid varit mitt
modellflygande. Varje dag det är flygbart, har jag praktiserat
min hobby.

Men nu…Mycket blåst och för hangflyg från fel riktning.
Regn eller dimma.
Jag kollade yr.no:s långtidsprognos och finner icke en
dag med nordlig eller nordvästlig vind !

Det sägs,  att alla talar om vädret, men att man icke kan
göra något åt det…Synd, för det hade jag velat kunna
just nu.

Kan jag inte modellflyga,  kan jag bygga. Men vad gör jag,
då jag byggt färdigt mina modeller ?

Ja, då kör jag en batteriseans. Jag kör igenom alla ackar,
av vilket slag det än må vara, laddar ur och laddar upp
för att förvissa mig om,  de har den kapacitet, som krävs
och för att skaffa mig meningsfull sysselsättning med
någon association till modellflygeriet.

Vi får bida vår tid och hoppas det parkerar sig ett högtryck
på lämplig plats norr om Skandinavien, vilket kan ge
nordliga vindar, så jag kan dra till Hovs Hallar.

Skam till sägandes…jag har inte inte modellfluget på
en månad nu…Det har aldrig hänt mig förut.

Jag lovar jag ska ta igen den förlorade flygtiden, så fort
omständigheterna medger det !

Eftersom jag inte varit ute  på så lång tid, så har jag
ju inte nya bilder att redovisa.

Men vi kan kör en film i repris, som jag tog på
Hovs Hallar för nästan 2 år  sedan.

Jag höll min lilla goda Mobius i vänsterhanden, då jag
flög med min vackra Gillette. Detta är en av de elegantaste
F3F- modellerna jag sett.

Synd,  att FVK inte tillverkar den längre. Jag kontaktade
firman och frågade om de hade fler, men fick svaret att
deras form för kroppen gått sönder…

Den är snabb och vändbar, men inte helt enkel att flyga.
Då man tar ut max ur modellen, alltså då jag flyger med
max belastning, (många G) känns den lite som att balansera
något på en knivspets.

Men det är en erfarenhetssak,  som löser sig,  då flygtiden
av modellen växer.

Här kommer videon

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

OLDTIMERMODELL PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

 

 

Min Leprachaun fick sig en resa på hanget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att få flyga min Leprachaun på ett större hang under
bra förhållanden, det var något,  jag sett fram emot.

I onsdags var det lovat nordlig vind 4 m/sek på Hovs
Hallar. Alltså packade jag och drog dit.

Solsken och ca 5 m/sek nord mötte oss.
Uppe på Platån fanns redan 5 skärmflygare,
som väntade på rätt ögonblick att starta.

Själv höll jag till i södra änden av Platån, där jag
kastade ut min modell.

Lyftet mycket bra och laminärt, vilket borgade för
att jag kunde trimma in modellen och komma
underfund
med eventuella egenskaper,  som jag
skulle rätta till.

Jag märker,  då jag flyger en konverterad
friflygmodell,
att den beter sig som…en friflygmodell.

Dess tjocka vingprofil är gjord för att skapa lyft,
vilket
naturligtvis kostar motstånd.
All lyftkraft
måste betalas i form av motstånd.

Jag trimmade min modell framtung och fick den att
flyga,  så bra det gick. Men, jag märkte då jag flög
fort, att modellen ville öka dykningen.

Detta trots jag hade tagit bort den kraftiga
anfallsvinkeln
på stabben, som gjorde den mycket
bärande.

Jag landade och pallade under bakre delen på
stabben
med 2 mm, vilket medförde att stabbens
medellinje
var parallell med kroppens centrallinje.

Således är min stabbe helt neutral.

Ny start och test i högre fart. Nu flög den utan
dyktendens i loopingplanet. Helt perfekt och
neutral.

Efter hand som jag flög,  jag startade kl 0930,
märkte jag,  att vinden vred mot väster.

Det betyder att vinden låg snett på Platån.
Lyftet var dock fortfarande ok, både för modellflyg
och för skärmflyg.

Skärmflygare landade upp på Platån. Mycket
djärvt gjort
med tanke på eventuell topprotor.
Men tydligen var inte
rotorn aktiv just i dag.

Efter 2.5 timma sammanlagt i luften avbröt
jag och
landade på gräset bakom kanten.

Med en modell som Leprachaun gäller det
att lägga
baslinjen tillräckligt långt fram,
eftersom modellen
penetrerar dåligt i
motvinden.

Då jag kollade min ombordfilm som visar
stabben,
förstod jag att den var skev, vilket
kan ha inducerat
högersväng.

Nu har jag rätat den och det blir spännande
att testflyga och se,  huruvida detta nu är fixat.

Förvånansvärt mycket folk vid parkeringen.
Mest tyska
husbilar. Det är ju gratis att stå där…

Jag filmade med min Mobius från marken och
från
modellen.
Så det blev en massa klipp från videosnuttarna.

Häng med om du tyar…

 

 

 

 

 

 

Klar för start.

Pilot och hans skugga

Min vingspets balanserar en skärmflygare…

Leprachaun majestätisk på hanget.

Halmstad på 25 km avstånd.

En Hallberg Rassybåt passerar.

Triplets

En djärv pilot som topplandar på Platån.

Till vänster en SAR-båt till höger en mer än hundra år gammal segelbåt.
Kan segelfartyget vara en “Skonert” ?

Just innan sättning då jag skulle justera stabben.

Start ovanför fortet.

 

Naturen fortfarande väldig grön

Ser du min skeva stabbe ? Som den är vriden kommer den
att vilja svänga modellen åt höger.

Nu har jag fixat skevheten och det blir spännande att provflyga.

 

 

 

På väg att landa...

Det krävs relativt stora roderrörelser för att
kontrollera modellen i turbulensen bakom hanget
.

Om en sekund… sättning !

 

 

 

               Jag är pilot i MFV  MopsFlygVapnet).
Kategorier
Segelflyg

TERMIKFLYG…

 

 

…förhoppningsvis…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…tisdagen den 15 September upplevde vi Sydsverige
en verklig indiansommar.

Får jag skriva “Indiansommar”, jag menar är det
politiskt korrekt i dagens samhälle ?

Jag hade planerat att få en härlig termikflygning med min
“Leprachaun” efter att ha utfört lite justeringar med dess
setup.

Kl 0915 anlände jag till flygstället,  som är utmärkt för
termikflygning. Det ligger högt, fritt, med goda landnings-
möjligheter och tillräckligt långt från kusten så inte
sjöbrisen direkt förstör möjligheterna för termik.

Vid framkomsten såg jag en liten gul bil och förstod,
att det var fler än jag,  som var flugsugna.

Anders var tidigt ute och uppe i luften med sin Fidelity.

Vädret var redan nu 23 C och praktiskt taget ingen vind.
Ska jag klaga…det var  disigt.

Men efter montering startade jag min modell,  som på
ett majestätiskt sätt vann höjd.

På 125 m stannade jag motorn, trimmade ut modellen
och letade termik.

Inget fanns, det var absolut noll vertikala rörelser i luften.

Ett par gånger försökte både Anders och jag men noll.

Orsaken till det var inversion,  vilken  förhindrade all termik.
Inversion är ett spärrskikt med varm luft,  som förhindrar
adiabatiken att utvecklas.

Har man tur,  försvinner inversionen, då instrålningen från
solen fått verka ett par timmar. Efter någon timma märkte
vi,  att vi kunnde förnimma svag och trasig termik.

Vi kunde, om vi gnetade idogt, hålla höjden något sånär.
Men som sagt, vi fick inget drömväder för termik, men vi
fick ändå en fin upplevelse och det är det,  vi är ute efter.

Ett väder perfekt  att trimma modellen i.
Jag är nu nöjd
med flygegenskaperna på min Leprachaun
efter de
förändringar jag gjort.

Vad jag gjort,  är i princip  att jag förändrat en friflygande
modell till en RC-modell, vilket gett modellen de
egenskaper,
som jag eftersträvar.

Klockan 14 packade jag nöjd ihop efter 2.5 timma i luften.

Bilderna kommer från min Mobius, som vanligt och från min
Sony.

Häng med om du vill.

 

 

 

 

Fidelity 2M-E

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

TERMIKFLYGTEST AV MIN LEPRACHAUN…

 

 

 

 

 

 

…eller min “Pyssling”.

 

 

 

 

 

Efter att ha utfört lite justeringar var jag spänd
på, hur modellen skulle bete sig i termiken.

Jag körde tidigt,  eftersom yr.no lovat i stort vindstilla
fram till 12-tiden.

Solen sken och Cu-molnen blommade, då jag kom till
flygstället.

Där redan Anders stod och flög med sin senaste modell.
Jag monterade, kollade att allt funkade och startade.
Efter utflygning och trimning fann jag, den gled ok.

Men att flyga termik är en helt annan sak än att glida
runt med eller utan motor.

Jag märkte,  efter min justeringar,  att den betedde sig
i termiken som jag ville.
Modellen flög harmoniskt och kunde åstadkomma,
mycket snäva termiksvängar.

Nu är det så,  att denna modellen ska flygas noggrant.
När jag svänger,  initierar jag sväng med skev- och sidoroder.
I svängen balanserar jag nosen med sidoroder och håller emot
i svängen med skevroder.

Man måste flyga aktiv för att flyga effektivt.

Jag märkte,  då jag låg i en relativt stark blåsa, att det var
svårt att komma ner utan aerodynamiska bromsar.

Om jag klaffar ner vingarna och trycker bort höjd, är risken
att man inducerar fladder i vingar  eller stabbe.

Därför kommer jag att sätt i bromsar i vingarna, så är
problemet löst.

Jag tyckte, då jag  nu vant mig lite  vid modellen ,
att den är
utomordentlig bra att flyga termik med
i vindar som
är måttliga.

Blåser det mycket,  driver du med och eftersom
vingprofilen skapar mycket lyft, kostar det
höjd,
att öka farten.

Sen ser den ju ståtlig ut i luften oxå.

Lite bilder och en filmsnutt från min Mobius.
Häng med min Pyssling !

 

Biltemas stol kan används till mycket…

Klart för start med GoPron på sidan.

Off she goes…

Leprachaun eller som jag säger “Pysslingen”.

Final

Om du undrar varför luckan är borta bakom
nosen, så är det för att kyla ner reglaget.

Piloten med sin stol.

Min plats där jag flyger termik.

Bygden

Skuggan av en modell.

Modellen som kommit till ro 1110.

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

SM FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER 2020 I BOLLERUP. DEL 2/3.

 

 

 

 

 

 

Mera bilder…

 

 

 

 

 

 

Trots Covid-19 och skakiga väderprognoser,
tyckte jag,  det var glädjande många flygare,
som mötte upp.

Hoppet är det sista,  som överger den hängivne OT-flygaren.

Vädret blev slutligligen bra med fint väder på torsdagen,
lite regn på fredagen och superfint på lördagen.

Så javisst ska vi vara nöjda,  att tävlingen gick bra att
genomföra.

Vad som är dåligt för flygande med friflygande modeller,
är att Fortifikationsverket, som förvaltar Rinkabyfältet, har
satt stopp för organiserat modellflygande där.

Vi har tack vare Bo-Eskils försorg fått tillgång till Bollerups
marker i slutet av augusti, då man tagit av grödan.

Problemet är i slutet av augusti det ostadiga vädret.

Bäst att avhålla modellflygtävlingar är slutet av april
och maj.

Men läget är som det är…i alla fall tills vidare.

Att vi inte kan utnyttja Rinkaby betyder också
att vidmakthållande av vår medlemskader och eventuell
nyrekrytering försvåras.

Nåväl, här kommer nästa batch med bilder i form av
en video.

Hoppas du gillar det…

Håll tillgodo och ha ljudet på.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kommer minst en del till… klicka här så kommer du till del 3.

Kategorier
Old Timer flyg

SVENSKT MÄSTERSKAP FÖR FRIFLYGANDE OLDTIMERMODELLER 2020

 

 

 

 

En av årets modellhöjdpunkter avhölls i Bollerup.

 

 

 

Att arrangera ett SM i modellflyg i slutet av augusti
är ett vågspel.

Dels på grund av Coronaviruset, men framför allt
på grund av ostadigt väder.

Utsikterna för sista helgen i augusti var inte helt ljusa.

Men med sedvanlig tur fick arrangörerna SMOS till det.
Torsdagen var bra, fredagen lite regnstänk och lite för
mycket vind, men lördgen blev helt lyckad.

Lördagen började med regnskurar men det klarnade
upp och solen sken, vilketskapade goda förutsättingar
för termik. Vinden var svag 1-2 m/sek från i huvudsak
ost.

Jag var i Bollerup för att i någon mån dokumentera med
min kamera.

Själva fotograferandet gick bra och jag for hem med ett
par tusen bilder. (Tack för det finns digital fotografi)!

Hemkommen skulle jag föra över minneskortens
innehåll till en av mina hårddiskar.

Jag förde över den första med 1500 bilder och allt såg ok
ut. Jag tog minneskortet och formaterade det.

Men till min fasa såg jag då jag kollade hårddisken att
det fanns inte en bild…Jag rev huvudet och insåg jag
tagit ut minneskortet för snabbt ur kortläsaren.

Processen var inte 100 % genomförd….

Jovisst, jag blev svett, för att bli av med alla bilderna…
en hemsk upplevelse att sumpa fler timmars jobb.

Men jag använde ett recoveryprogram, ställde in det
att leta bilder på det nyformaterade minneskortet
och lät programmet söka under natten. Detta tar
lång tid.

Till min lättnad såg jag att jag lyckades återställa
alla mina bilder.

Som information har jag  editerat 600 bilder av
de 2500 jag tog, så jag har att välja av.

Problemet är,  att välja ut de bilder som intresserar
mina besökare på bloggen.

Därför blir det detta inlägget som en inledning
och sen kommer det tre till. De kommande inläggen
kommer jag att disponera med lite text, några
bilder och ett bildspel som en video.

Ett bildspel är ju lätt att se på.

Om någon under resans gång vill ha någon eller
några bilder, så kan du maila mig.

Här finner du min mailadress.

 

Det kommer massor med bilder i kommande inlägg av mig.

Hav tålamod !

 

Fredagen

Det såg hotande ut…

Full broms…

Vackraste knäna enligt Ingvar Nilsson…

Om Frede skulle flyga bort.

Hur många modeller har dessa händer byggt ?

Själva verket…

A pure American …

Här biter Anders ihop och vevar.

Let´s fly…

Sten med sin framgångsrika Mjölner.

Jaha och denna modell tillhör…

På gräsvallen till höger var vi.
Men stubben utanför
skördade sina offer i klädseln.

Det finns mer hårdvara än man tror på en friflygande modell.

En bild som kanske skapar en känsla hos betraktaren hur det såg ut…

Ännu blommar det i vallen.

Varför vi var vid Bollerup…

En viktig kugge i maskineriet.
Kvinnan som hjälper till att hämta modellerna efter flygning.

 

Det kommer mycket mera !

 

By the way…detta var mitt 2530. inlägg på bloggen…

Kategorier
Hangflyg modell

MIN “ARROW” FICK SIG EN GENOMKÖRARE

 

 

 

 

 

Hanget vid Tönnersa Strand lockade …

 

 

 

 

 

 

Vinden var västlig med dragning på nord, vilket
kunde resultera i fint väder vid vårt kusthang
vid Tönnersa Strand.

Normalt sett hade jag åkt till Hovs Hallar med en
prognos, som lovar nordväst.

Men jag vet, att nu i Covid-19 tider kommer HH att
vara packat med människor. Är det något jag försöker
undvika, så är det folk…med tanke på smittorisken.

Jo, det är  tråkigt, men vad är alternativet ? Köra  på
som om vi inte hade en pandemi ? Detta kommer vi att
få dras med länge ! Oavsett om vi får vaccin.

Så jag drog till Laholmsbukten med min Arrow.
Min Arrow som jag ägt i 12 år och är i skick som ny.
Därför jag har inte flugit den speciellt mycket, då den
kräver rätta förutsättningar.

Spännvidden 150 cm och vikten under kilot. Den har
kort kropp, vilket är negativt på ett litet hang som
Tönnersa. Min Arrow behöver ett relativt stort hang,
där man kan använda modellens fartresurser som en
stabiliserande faktor.

Men min Arrow fick åka med.

Framkommen möttes jag av ca 6 m/sek med vind
som kom från NV. Alltså låg vinden snett i förhållande
till kanten ca 30 grader.

Min bedömning var, att det skulle nog gå att flyga,
med det jag hade med.

Iväg och jag märkte omedelbart, att lyftet trots
snedanblåsningen var bra.

Jag fick bra höjd i lovartssvängen och fick bra hastighet
på den följande rakan.

Sträckan i motvind var seg. Jag hade något hastigt
programmerat min sändare till modellen och hade inte
finjusterat utslag, differentieringar osv.

Mina utslag på skeven var alldeles för kraftiga, vilket
gjorde det svårt att ligga rätt på vingarna på rakan.

Men alla justeringarna kan jag göra nu hemma,
då jag vet, vad som krävs.

Sen kommer min Arrow åter att bli harmonisk och
agil i luften för piloten. På Hovs Hallar har jag haft
mycket fina flygningar med modellen.

Den är snabb och kan matcha modeller som är 10
gånger dyrare. Allt under rätt omständigheter.

Om den är lättflugen ? Nä, eftersom den är byggd
för att prestera, är gränserna tänjda, vilket gör att
du måste ha styr på dina fingrar, då du styr…

Landningen funderade jag över…Skulle jag landa
på toppen, eller skulle jag ta det säkra före det osäkra
och landa på stranden ?

Jag landade på stranden, vilket var knepigt,
då vi hade högvatten och stranden
hade krympt.
Det tvingade mig att flyga finalen nära

kanten och då fick jag lyft, jag inte ville ha.

Andra försöket lyckades och jag kom lyckligt ner.

Förutom jag och min modell var jag totalt ensam
på den långa sandstranden…

Här brukar var fullt med folk.

Här kommer lite bilder och en videosnutt.
Allt gjort i hast…

Kameran är en Mobius. Bilderna klippta ur video.

Hoppa in och häng med...

 

 

Sista minutenprogrammering.

Härligt sommarväder.

Knölen på nosen är min Mobius onboardcam.

Mycket vita mustascher på Laholmsbukten i dag.

Hanget är lång…

Ser du piloten till höger ?

Inga badgäster.

Här är riktning söderut…och du ser att vinden ruskar om växtligheten på kanten.

 

Efter landningen

Skuggspel

Sista dynbestigningen innan stigen till parkeringen.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

FÖRSTA FLYGNINGEN MED “TIGRA 1.4” AV ANDERS.

 

 

 

En flygande vinge från Polen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anders från Halmstad ringde mig i dag och frågade,
om jag ville hänga med, då han skulle testflyga sin
nya
modell, Tigra, vilken är en flygande  vinge tillverkad
i Polen.

Jag märkte, att Anders var mycket  sugen att komma
ut och flyga
och den känslan känner jag av egen erfarenhet
väl till,  så jag
hängde med.

Vinden var västlig och framme vid hanget, vilket var
Tönnersa
vid Laholmsbukten, märket vi,  att vinden
var ca 4 m/sek rakt på.

Inte var vinden bara rakt på, den var också helt laminär,
vilket
innebar turbulensfritt lyft.

Modellen är en flygande vinge med attraktivt utseende
och snygga
linjer. Det finns en dimunitiv stjärt med
en fena för stabilitetens skull.

Kroppen i glasfiber snyggt gjuten och vingarna utskurna
kärnor
plankade med 0.4 poppelfanér.

Poppelfaner är ett klassiskt material för flygplansbygge
och det användes mycket vid bygget av fullskalaplan
före, under och efter Världskriget.

Även för modellflyg var poppelfaner ett viktigt material,
eftesom modellflygarna  under kriget var avhända från
balsan och fick använda det som fanns till hands.

Första starten gick perfekt, men efter en stunds flygning
konstaterade Anders,  att tyngdpunkten låg aningen för
långt
fram, varför det blev landning och tillbakaflyttning
av acken.

Sen flög den mer harmoniskt. Inga konstigheter och
framför 
allt svängarna fungerade bra.

Modellen lagom snabb för den inte så väldigt  erfarne,
men efter vidare trimning och försedd med ballast i
tyngdpunkten,  tror jag att den blir riktigt snabb.
dessutom väldigt agil, följsam i luften. Ska den flyga
bra så kräver modellen hastighet. Alltså inte en modell
som du ska ligga och gneta med.

Naturligtvis inte så snabb som en riktig F3F-modell,
men tillräckligt bra  ändå.

Skevroder/höjdroder finurligt upphängda i inbyggda
gångjärn.

Jag fick tillfälle att flyga modellen och ska jag jämföra
med exempelvis en Gryphone från 1970,  var detta 10
gånger
bättre.

Modellen hade ett fint glid, vilket Anders märkte,
då han skulle landa
på stranden.
Den ville inte ner…

Men han kom ner och modellen var efter dagens
flygning hel.

Jag tror Anders ska vara nöjd med det Tigran presterade.

Ska jag vara kritisk…så hade jag minskat kordan
på vingen med 20%
och ökat spännvidden från 140 till
175 cm för att få upp Re-talet.

Den hade blivit snabbare. En flygande vinge bör ha
en tryckcentrum
stabil profil och stabilitet kostar motstånd.

Det är bara att acceptera.
Det är därför,  en flygande vinge inte har en chans i
en F3F-tävling.

Värt att veta om flygande vingar är,  att föregångsmännen
bak
flygande fullskalalvingar, bröderna Horten från
Tyskland, redan 1942
konstruerade en flygande vinge
med mycket goda flygegenskaper ,
som hade glidtalet (fluget) 1:34.
Dessa glidtal blev allmänna inom
fullskalasegelflyget först
i början under 60-talet.

1945 konstruerade och byggde bröderna sin Horten VI,
vilken hade beräknat glidtal av 1:43. Man byggde
två prototyper,  som togs som någon form av krigsbyte
av amerikanarna och transporterades till USA.

Tigra 1.4 en vacker och bra flygande modell,  som attraherar
ögat och lusten att flyga.

                           Här lite bilder och en videosnutt i all hast.

 

 

Stolt ägare av en ny “Tigra 1.4”.

Bäst ta en bild på modellen före provflygning…

På väg till hanget i längs den efter regnet intensivt gröna lövsalen.

Trångt. Mottagare med telemetri väger 2.4 gram…
kolla säkringen av huven med en bit persiennlina.
En kolfiberhuv ligger på ett par hundra kronor med frakt.

Första starten.

Gick rakt och fint.

I bakgrunden Hovs Hallar…vad annars.

Vid vingspetsen strandens enda badgäster.

Som alla flygplan…den gör sig bäst i luften.

Kanske om jag ägt modellen, skulle jag målat ett mörkt band på en vingen.

Tigra 1.4

Det går inte åt många servon. Två styck.

Anders djupt fokuserad på att flyga sin modell.

Under ett av landningsförsöken.

Jag fick testflyga Anders modell…

Den gamle hangflygarens baksida…

Landning på gång.

Tigran med bakgrunden Halmstad och dess silos. 

Terrängen bakom hanget. Det går att landa här, om man är rutinerad.

Anders med modell efter fullgjord testflite.

Esteteiskt tilltalande modell.

En belåten pilot…tror jag.

På väg till parkeringen.

…där Anders bil kan hysa Tigran i monterat skick utan problem.

 

 

 

 

Horten VI

 

Kategorier
Old Timer flyg

INGVAR NILSSON OM RIKSMÄSTERSKAPET I SKALA FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER

 

 

 

 

 

Det kom en kommentar från Ingvar i Borås
om “Stibners Memorial”…

 

 

 

 

 

 

 

Ingvar Nilsson skickade mig en kommentar, som jag
tycker är värd att publicera för alla OT-friflygare.

Här kommer den och berättar om tävlingen:

Tack för bilderna Mats!
Ja,  det var inte förrän vid 19-tiden, som den femrandiga
vindsockan slokade litet ibland. Det blev väldigt sent
och någon masstart WW1,  blev det inte.

Jag får väl påpeka,  att den helbalsamodell som du
fotat inte är någon skalamodell.

Det är Sigurd Isacsons Big Boy, (se ingressbild)
som är i princip samma som en Jetex-driven modell,
vilken han lanserade sent 50-tal.

Det intressanta med BigBoy är,  att den flyger
väldigt bra utan nämnvärd trimning,
dock saknar den dekalage och den behöver
litet grand power för att stiga.

Växeln är en s k FROG-växel.
Isacson hävdar,  att flygtiden blir den dubbla med
denna växel.

Sent på kvällen gjorde jag försök att flyga med
växel och en ynklig propeller,  men det behövs
betydligt mer kraft i motorn, om den skall flyga.

En dag med stilla luft så skall väl detta snart
vara vederlagt,  om flygtiden verkligen blir den
dubbla.
Kroppen är såpass smal,  att det är tveksamt,
om det går att få plats med den stora motorn,
vilken skall vara 4 strängar 5 mm brett gummi.
Redan 4 str. med 3,2 mm gummi är på gränsen,
vad som får plats.

Min Slingsby segelmodell ville inte gå rakt på
linan, men efter att Lars Tolkstam andats på
den
och vridit,  så flög den drygt 30 sekunder,
men kolliderade med en hangardörr och bröt
av bakänden (rövbrott?) .

Men den limmades ihop med balsalim,
som visserligen behöver 20-30 minuter,
innan det är skapligt starkt, men kan i
gengäld lösas upp med aceton och justeras.

Slingsby

 

 

Det hela avslutades med kaffe o tårta o hembakade
småkakor under prisutdelningen,  som var klar
vid 23:15-tiden.

Sedan åkte jag hem och var hemma prick 02:02.

MVH / Ingvar, Borås

Som du ser ur Ingvars berättelse, var det en låååång
modellflygdag för honom !

Kategorier
Old Timer flyg

RIKSMÄSTERSKAPET I SKALA FÖR FRIFLYGANDE OLDTIMER MODELLER DEL 4/4

 

 

 

Här kommer det sista,

jag kan erbjuda från Fedinge Flygfält…

 

 

 

 

 

 

 

Denna posten avslutar mitt referat från SMOS tävling för
friflygande ot-skalamodeller.

Ingressbilden ovan är bortgångne Bengt Stibner,
som givit namn åt tävlingen.

Jag hoppas du käre besökare uppskattar min möda,
för det var inte en sinekur att plåta.

Det var varmt och mycket väntan.

Om någon vill ha bild i stort format, kan du maila mig.

Nu väntar vi på SM i Bollerup i slutet av augusti,
såvida inte Covid-19 ställer till det ytterligare.

Flyg sakta så ses vi !

 

 

 

 

 

 

 

Plaketten

Fedinge Flygfält känt för sina flygplan och entreprenadmaskiner.
D u kan bese dessa varje år 1. Maj.

 

 

 

Ingvar hungrig eller…
nej, jag tror han skränker fenan lite…

En vacker liten blomma som ger mig associationer till
Elsa Beskows saga om Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin…

Är det en gigantisk geting eller en OT-model ?

En vacker och välflygande modell.

 

 

 

 

 

 

Håll i hatten…

 

 

 

Anders Sellman solitair…

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Okategoriserade

LENTICULARIS

 

 

…moazatgotlmoln…linsmoln…mandelmoln…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kärt barn har många namn, så ock våra moln i skyn.
Lenticularismoln uppstår vid de tillfällen,  då
atmosfären
är stabilt skiktad.

Det innebär, att förutsättningar för adiabatik
inte föreligger. Termik vill ha förhållande,  som
innebär
att temperaturen avtar med höjden, vi säger,
att det är
labilt skiktat.

I onsdags rådde det förhållanden som kunde skapa
lävågmoln.

Vi hade sydostlig vind. Det var stabilt skiktat. Vi har två
hinder i terrängen,  som kan skapa vågrörelser i luften.
Det är Hallandsåsen och höjderna vid Veinge.

Dessa specifika moln kallas också lävågmoln, vilket
förklarar lite,  om hur det fungerar.

Jag var  som vanligt flygsugen i solskenet och kuskade
iväg till en pilotplats söder om metropolen Halmstad.

Det såg bra ut med solsken, lagom vind från sydost och en
lång smal molngata med altocumulus.

Det borde vara möjligheter att få fin termikflygning…
men det sket sig. Ingen termik, helt fritt från veretikala
rörelser i lufthavet.

Ett flertal gånger prövade jag men ingen anslutning till
eventuell termik. Till och med ormvråkarna kastade
in handduken och hängde upp sina fallskärmar…

Ok, jag parkerade mig i min flygstol och studerade den vackra
omgivningen.

Efter en stund  dök det  upp snabbt bildande linsformade
moln rakt över mig. De låg i flera skikt.

En klocka ringde…kan det var lävåg ?

Efter en stunds funderade förstod jag att detta var fallet.
Vi hade rätt vind, vi fick en våg inducerad av Hallandsås
med en andra studs på höjden vid Veinge. Därför bildades
molnen rakt över mitt huvud. Molnen tycktes, trots vind,
var helt stationära.

Lävåg är ett användbart instrument, om man vill skaffa
sig en
bekväm höjdvinst i turbulensfritt lyft.

Kanske inte för modellflygare eftersom du måste klättra i
rotorn för att komma upp i lävågen.

Men det är ett fascinernade naturfenomen.

Efter en halvtimma såg jag,  att molnen hastigt  började
falla ihop
och jag förstod,  att det kanske kommit in ny
labil luft, 
som förhindrade lävågen.

Så jag startade min modell eftersom det började komma
nybildningar av Cu där jag flög.

Jag drog motor till 120 m och omdelbart anslutning till
stark men aningen turbulent termik. Min modell klättrade
så högt jag ville och det kändes, att vi nu hade ett helt annat
termikläge. Nu var det  finfina betingelser för en termikmodell.

2 timmar fick min ärrade HyperAva i luften,  innan jag landade
i den jungfrueliga grönskan i försommaren.

Nöjd och glad packade jag ihop och for hem mätt på
upplevelser, 
som tåldes att fundera över.

Jag upplever, som jag tidigare påpekat, alltid något oväntat,
då jag är ute och luftar mina modeller.

Det gör man aldrig i dvala framför en tv…

Här några bilder.

 

 

 

Jaha, allt klart för start…

Här ser du hur skyn tedde sig vid min ankomst
med en smal gata av AltoCu-moln.

Jag tror min gamla HyperAva med 946 flygtimmar
närmar sig slutet på aktiv tjänst nu…
Den är sliten och ärrad…

Här de linsformade molnen som låg i stort sett stationärt trots vinden.

De löses upp

Principskiss lävågmoln

Här ser du väderläget ändrats med begynnande Cu-bildning.

En av mina modellflyginresserade åskådare.

…och lärkan slog sina drillar i skyn…

…och detta är en…

….i alla fall en nyinflyttad katt…

Min Ava tar en paus i grönskan…

 

 

Ingen dag utan flyg…