Storsegelträff på Ålleberg den 16 och 17 Juni. Du som är
intresserad av stora segelmodeller eller konsten att bygga
mekaniska anordningar och motorer ska besöka Ålleberg
då.
Så här skriver IGG Sverige på sin hemsida:
Samtidigt med IGG-Träffen kommer motorbyggarna och visar
upp sin mekaniska mästerverk.
Nordvästlig vind enligt vindmätaren vid Hovs Hallar.
Det får mig att sitta i min bil med allt jag behöver, för
att utöva det jag helst vill, då det gäller modellflyg;
Det är hangflygning med radiostyrda modeller.
Som du min käre besökare förstår, tröttnar jag aldrig
på detta sättet att tillbringa dagen. Jag hävdar, att då
jag är ute och flyger, händer för det mesta något oväntat,
som kryddar min tillvaro.
För mig är det positiva upplevelser, som ger mig inspiration
och energi i mitt liv. Därför är jag öppen för det mesta,
som innebär upplevelser. Att ligga i dvala framför en tv
är för mig som en meningslös väntan på att något ska
hända, vilket aldrig sker.
Att flyga hang är för mig, för att använda ett slitet uttryck,
en själens befrielse. Jag fordrar inte att flyga en extrem
F3F kolfibermodell för 20000kr.
Det ger mig lika mycket, om jag flyger med exempelvis min
enkla men mycket välflygande Spirit Elite för 2000 kr.
Min Spirit var just vad jag hade med.
Redan kl 0830 var jag nere vi parkeringen på Hovs Hallar.
Monterade och hängde på mig det som är nödvändigt för
att genomföra en hangflygningssejour.
Vinden var nordväst och det betydde jag gick söderut vid HH
ner till Segeltorpshanget.
Styrkan var 5-7 m/sek lite snett från väst.
Ut med modellen och jag konstaterade att lyftet var bra.
Inte en människa så långt ögat kunde se, det enda levande
var ejderns rop under deras parningsritualer i strandkanten.
Jag fotograferade med min Mobius på solglasögonen.
Prova det om du har en Mobius. Du kommer att bli
förvånad över stillbildskvaliteten på bilderna, om du
betänker kamerans pris och storlek.
Efter hand som tiden rann iväg, minskade vinden till
2-3 m/sek och den vred upp, så den låg rakt in på hanget.
Nu börjar det roliga. Absolut laminär men svag vind.
Perfekt för min lätta modell. Man lär sig mycket under
dessa förhållanden då turbulens inte stör modellen.
Hur mycket du än flugit, så finns det alltid plats för
mer kunskap och erfarenhet.
Under en av mina pauser hörde jag muller från riktning
Kullen.
Det visade sig att jag skulle få en flyguppvisning av en
SK-35 Draken, som tillhör Swedish Historical Air Force Flight,
som jag tror det heter.
Piloten flög sitt uppvisningsprogram precis framför mig,
där jag satt på första parkett.
Draken är ett imponerande plan, vilket var en aerodynamisk
innovation, då konstruktörerna lyckades med en vinge
som fungerar både i över-som underljudshastighet.
Att Draken dånar med full EBK är ett understatement av mått.
Då jag vid 12-tiden avbröt för att åka hem, passerades jag under
min promenad av 3 stycken 39 Gripen som på 50 m svängde runt
Hovs Hallar och in i Laholmsbukten.
Det fick jag som bonus. Tyvärr hade jag kameran nerpackad
så inga bilder.
Jag fotograferade en märklighet i havet utanför Hovs Hallar.
Kolla och tala om vad det kan vara…
Om du undrar varför jag är modellflygare, så är nog denna
posten med sina bilder ett svar på din fråga.
Min kamera är Mobius med något undantag, då jag använt min Sony.
Hoppa in häng med och se vad som hände !
Min pilotplats vid Segeltorp med sin avancerade vindindikator…
Ljuset i bilden skapar stämningen.
Segeltorpshanget ca 25 m högt och flygbart vid VNV och NV vind med styrkan 2 m och uppåt.
Riding the wind…
Spirit. Rekommenderas.
Som vanligt i nosen min GoPro dokumenterande skeendet.
Min Spirit ritar en rak horisontlinje med vingspetsen…
Att flyga hang vid Segeltorp innebär man kan få modellen nära
sig, vilket ger en ny dimension till flygandet.
Modellen är här ca 2 m från fotografen.
Jordbrukaren har kommenderat “Givakt” på åkern och tiltorna
har ordnat sig enligt reglementet i potatiskolonner…
Nu väntar vi bara på, att potatisen ska dyka upp för
skörd innan midsommar.
Det du inte kan uppleva, om du bor i inlandet …en obruten horisont !
På något sätt kopplas denna vy mer eller mindre
automatiskt med någon väsentlig nod i min lilla
hjärna…en bekräftelse på allt eller inget.
Japp här kommer frågan; vad såg jag egentligen i havet ?
För 15 år sen såg jag en kaskelott vid Hovs Hallar.
Men detta ? Knölval ? Möjlig ubåt ?
Bilden tagen på stort avstånd. Förklaring kommer nog…
En ejderhona uppvaktad av sina hannar.
Vet du varför de flyger så nära vattenytan ? Det är mera ekonomiskt,
eftersom markeffekten minskar det inducerade motståndet vid tillverkningen
av lyftkraft. Glöm det du hört att bärytorna “Skapar en luftkudde då de flyger
nära marken som vingarna flyter på”. Det är kvalificerat nonsens.
Lite bilder på en gul fågel mycket vanlig på en biotop som Hovs Hallar.
Vilken ? Googla.
Hejsvejs !
Det var kyligt i vinden så fågeln har burrat upp sig.
Varför denna bilden ? Oskarp dåligt inställd…
Men jag hoppas den förmedlar en känsla av naturens färger oavsett tekniska brister.
En typisk bild från min kamera. Slarvig, snabbt tagen utan koll av inställningar,
men den har sina värden ändå, då den är full av liv och energi.
SK-35 Draken ursprungligen från F16 Uppsala.
Nu genomförde han en uppvisning för mig…
som satt på första parkett !
Kan du föreställa dig hur det låter då en Draken flyger svänger med hög lastfaktor med full EBK
och motorns “skrapande” muller studsar mot och rullar över havsytan ?
Gråsiskan, som är vackert tecknad då den är vuxen.
En koltrast fokuserad på mig och 3 m från mig.
Jo fåglarna är utrustade med “SwingWing”.
Norrehamn sydväst om Segeltorp, där vi har vindmätaren på piren.
Den skymtar till höger.
Jodu, här har jag tillbringat mången god stund !
Video från min Mobius monterad på mina solglasögon…
Vi har väl alla…hört talas om Österlen. Speciellt nu sen de rika
och privilegierade köpt upp fastigheterna och koloniserat.
För ett tiotal år sen var detta inflyttningsbygd för de välbesuttna.
Denna migrationsyra tycks ha stannat av nu, då man kan se,
att det finns ett överflöd av fastigheter till salu.
Vi får väl se var nästa habitat för vårt nya frälse etablerar sig.
Österlen är vackert, speciellt i knoppningens tid på våren,
då örterna blommar och fruktträden slår ut. Kör från Sandhammaren
mot Kivik och upplev blomningen.
Eftersom Österlen är en turistmagnet har det uppstått en
mängd näringsverksamheter.
Kännetecknande för dessa är höga priser. “Österlenspriser” råder.
Jag tar ett exempel:
Två små stekta sillfiléer och en skopa potatismos, en sked lingon,
som till 55 % bestod av äpplemos betingade ett pris i Kivik på 165 kr…
Jovisst, alla ska leva.
Vidare finner du vid en rundtur på Österlen en uppsjö med ateljéer,
där det finns duktiga konstnärer och konstnärer, som inte är
konstnärer, men som har hoppat på det kommersiella tåget i
hopp om att tjäna en peng.
Det som vi modellflygare ser, är de böljande kullarna just vid havet,
som är en rest av inlandsisens transport av morängrus och som
gör det möjligt för oss i samverkan med vinden att flyga våra modeller.
Dessa kulla är beväxta med gräs och saknar buskar eller träd.
Det är ett resultat av, att man håller får längs kanterna, som betar
rent och håller landskapet öppet.
Det finns andra förnimmelser och upplevelser jag under åren
lagt märke till.
Innan östblocket kollapsade ca 1990, kunde man, då vi hade
sydliga vindar känna lukten av brunkolseldade kraftverk
och industrier, från det man ville skulle kallas
Den Tyska Demokratiska Republiken och Folkrepubliken Polen.
Du inte bara märkte lukten med näsan, du kunde se röken
som ett brunt disigt lager över Östersjön rulla in över Skåne.
Ett annat, inte lika otrevligt naturfenomen, är vid den
torra tiden i april/maj, då jorden flyger och ryker vid
kraftiga vindar.
Sand- och jordflykten är synnerligen stark vid kusten
och det är åtskilliga tusen ton jord, som får nya ägare
efter ett dygns blåsande.
Borta vid Brösarp och vid Ravlunda har vi en mer kuperad
terräng med en rik fauna.
Vill du samla bärnsten går det utmärkt vid Österlens kuster.
Där är det lätt att få ihop en samling med rav.
Bärnsten heter också ” rav”, vilket du kan se i namnet
Ravlunda.
Sen kan ju rav också betyda korp så en översättning
av Ravlunda skulle kunna vara”Lunden med korpar.”
Ett av dragplåstren och det kanske mest spektakulära, är det
som kallas Ales Stenar, vilka är belägna vid Kåseberga.
Vad detta stenmonument egentligen är och hur gammalt det
är, har ingen kunnat leda i bevis ännu.
Denna tveksamhet har gett upphov till två “Skolor” om vilket
syfte Ales Stenar egentligen byggdes för.
Båda kontrahenterna hävdar, att just deras teori är den
rätta och sanna och under detta hävdande, har det under
kampen om turisternas pengar för de guidade rundturerna
till och med utbrutit slagsmål mellan de två lägren.
Googla på det, så finner du historien.
Det påminner mig om storyn i Stig “Slas” Claessons pjäs
“Vem älskar Yngve Frej”, där man hade en husgrund i skogen,
som av de äldre männen i byn med hjälp av en skylt “Fornminne”
använde, som ett medel att lura dit turister. Ursprungligen
beskrev deras skylt “Fornminne” något helt annat. Det får
du reda på om du ser pjäsen.
Allt blev ju avslöjat så småningom. Undrar vem som ska
röja sanningen om det som kallas “Ales Stenar” ? Förresten
undrar jag, hur man vet namnet Ale är förknippat med
stensättningen ?
För att ge er en uppfattning, vilka miljöer vi modellflygare möter,
då vi är på plats och flyger, kommer här bilder, jag tog för ett
par veckor sen under ÅMFK:s årliga träff.
Vi bodde på Österlens Gästhärbärge.
Hoppa upp på min pakethållare och häng med !
Varför vi åker hit
Baksidan av Hammars Backar.
Hammars Backar, där en greve Hamilton bedrev segelflygskola under 1920-talet.
Fortfarande finns fundamentet till hans startbrygga kvar vid hangkanten. Innan
Hamilton kom till Ystad, bedrev han skolning först i Halmstad med ett kortare mellanspel
ovanför Båstad innan han hamnade här.
Ett träd som kapitulerat för vinden och som säger: “Jag ger mig”.
En kvällsbild från Löderup.
Se på terrasserna som fåren och kvigorna trampat upp.
Österlen med en landskapsfågel svävande över sig.
Grönt och blått…
Gullviva
Henry…patronen på Österlens Gästhärbärge
Österlens Gästhärbärge. Ett före detta ålderdomshem…
liggande granne med kyrkogården…
En pilevall. Trots allt, finns det fortfarande kvar på den sydskånska bygden.
Den spräckta monoliten vid Glemmingebro. 
Gladan som jag överraskade, då den satt och sov ovetande om det mesta...
En nyvaken glada vinglar vidare.
En variant av Österlens Godzilla något överraskad av
en strövande hangflygare under en tidig morgon i Glemmingebro
Ett kännetecken på kustlandskapet är begreppet symmetri… 
…vilket även ses på denna bilden.
Kreaturens upptrampade terrasser på sluttningarna vid havet.
Växtligheten är varierande…
En vanlig ört vid på kullarnas sluttningar, backsippan.
Löderupshanget
Vy mot Kåseberga
Landskapsfågeln, gladan.
En bild säger mer än tusen ord, därför lägger jag upp bilder
i stället för en laddning text, som kanske ingen läser…
Vad som gäller, då vi dragit åstad till Skåne med dess hang,
det är att utnyttja tiden och möjligheterna att få till så mycket
flygning, som det bara är möjligt.
En sak vi aldrig kan råda över, är vädret. Är väder och vind
bokstavligen emot oss…då gäller det att ha en reservplan.
Våra reservplaner är utflykter, äta oss igenom diverse restauranger
och lösa modellflygarens dagliga problem, vilka dyker upp.
Att få tiden att gå, det är inga problem.
Trots besvärligt väderläge, som vi upplevt många gånger,
har vi aldrig ångrat våra flygresor till södern.
Vi kommer att fortsätta med den traditionen, i alla fall,
tills vi blir 98 år gamla.
Naturligtvis hade det varit bättre ur många synpunkter, jag tänker
på väder och vind, om vi åkt under högsommaren i slutet av
Juni eller början av Juli. Men då blir det problem med ledigheter,
boendet mycket dyrare, skjutningar på skjutfältet osv.
Det blir till att hålla oss till den tid vi använder nu.
Nästa år kör vi igen.
Bilderna du möts av, de är i huvudsak tagna med min lilla
eminenta Mobius.
Mina Sony systemkameror har tagit några bilder oxå.
Som du förstår, fotograferar jag hellre än bra…Men det menar
jag, att jag vill inte missa en möjlighet till en bild det finns
möjlighet att få lagra på minneskortet..
Kan jag få mina bilder att något rufsa om i betraktarens
intryckslåda i hans hjärna, har jag nått mitt mål.
Tyvärr hade jag problem med formateringen av bildernas
storlek, men jag orkade inte fippla ett varv till med bildmaterialet..
Luta dig bakåt och erfar lite, av det vi erfor !
Så här trångt kan det vara på hangkanten vid Löderup…
Österlen.
En bild tagen med min ofattbart långa selfiepinne…
Bilden visar riktning nordost. Vi kan alltså flyga
även om vinden ligger 180 grader “Fel”.
Roffe startar för en kompis.
Jomen…visst är modellflyg vackert !
När jag ser modellen går mina tankar till Harlekin.
Wings over Löderup
Made in China…tror jag.
REB
Herrljunga
Kalle Thorsell.
En glad ung pojke.
Taranis…kan lika mycket eller mer än en Jeti,
men den kostar bara en 1/10 del så mycket…
Roffes laddpult…jag tänker ibland, då det gäller ny teknik,
tänk om man kommit med en sådan laddare till SM i F3F 1978 ?
REB kastar ut…utrustad för snålblåst på ett Löderupshang.
Det vill säga, vindtät klädsel, muddar, sele för radion, mössa och slalomglasögon.
…och som du ser flyger det.
Sväng med belastning och 90-gradig bankning.
Nosen perfekt i horisonten. Det är så
en perfekt utförd F3F-vändning vid en pylon
ska exekveras, om du vill behålla ditt momentum.
Ibland kan man uppleva en anstrykning av aggressivitet på en modells uppträdande…
REB…hur startar du egentligen ?
Landning med klaff ansatt. Skevroder upp.
Kallas “Kråkbroms”.
Där satt denna modellen.
Min gamla Spirit sprider fortfarande sann flygglädje omkring sig.
Fullskalasegelkärrorna tar mer och mer åt sig av layouten från våra F3J modeller.
Dubbelknäckta vingar, mycket höga Re-tal och mycket aktiv klaffhantering.
Vi hade lite konvektionsdimma första dagen.
Dock inget som avhöll oss från att flyga.
Vilket inte heller gladorna brydde sig om…
Gladorna glider garanterat glatt galant…
Här klär brottarna från Västergötland om…
Kanske den optimala modellayouten för en kärra på ett hang…
Rolf-Erik Blomdahl djupt fokuserad på sin flygning.
En modell som är lackerad, för att den ska vara lätt att se.
Captain Alula in action
En kråka blir hunsad och tillrättavisad av en glada
Gladan har en något hotande flyktprofil…alltid på spaning efter något
ätbart, som går att stoppa i näbbet.
Vi passerades av några moln, vilka rymde en viss dramatik.
Vi förväntade oss att Apokalypsens Ryttare skulle komma
ridande med flygande manar och gnistrande skor i skyn…
I dåligt lyft…då håller man sig just vid kanten.
Staketet med taggtråd…det vaktar kanten minst sagt !
Kalle stapplar fram med sin kärra med Ales Stenar som en taggig bakgrund.
Ner kommer du alltid…no Problemos
Stilstudie av Rolf Maier…
Roffe tänker efter och kontemplerar före start…
“Lyft” !
“Nu funkar det” !
En rote, eller varför inte “Nous volons ensemble” !
En vacker modell…tycker jag nog.
Utsikten från vårt hushang bort mot Kåseberga och Ales Stenar.
Denna vy tröttnar jag aldrig på. Jag upptäcker nytt
varje gång jag är på platsen. Åk dit du också !
Min trogna Spirit, med nyklädda vingar, startberedd vid Löderup.
Off she goes !
Ride the wind baby !
Här har selfiepinnen varit framme igen.
Hangflyg är själens befrielse i samverkan med naturen !
Det kommer fler bilder…om du orkar.
Den 16. hangträffen i trakterna av Ystad avhölls av och med
Ålleberg Modellflyg Klubb (ÅMFK) som vanligt.
Att anordna träffar är inte lätt i Sverige, oavsett om det gäller modellflyg
eller andra utomhusaktiviteter, vilka kräver ett agerande av deltagaren.
Se på hur många som deltog i 2017 SM i Skala…??
Vi spred så mycket information, det överhuvudtaget var möjligt om träffen.
Den barska realiteten är dock, att intresset för hangflyg är i dagens
Modellflygsverige minimalt, jämfört med hur det var förr.
Allt var inte bättre förr, men hangflygare fanns det fler av och
de var aktiva !
Att vi endast var 12 deltagare, var naturligtvis en besk sanning och
så klart en besvikelse.
Med tanke på de möjligheter som erbjuds av Ystadhangen,
hade vi förväntat fler…Men realiteten är som den är. Man kan inte tvinga
människor att flyga.
Inte gick vi och hängde med våra huvuden för det låga deltagarantalet,
utan vi gjorde det bästa av situationen och flög så mycket vi kunde.
ÅMFK är en väl sammansvetsad grupp med hangflygare, som efter många
år lärt sig dra åt samma håll.
Att vi samlas till en hangträff innebär inte bara, att man står på en
kant och flyger, utan den sociala samvaron är viktig. Vi byter idéer,
diskuterar modeller och erfarenheter och löser tillsammans världens
problem i gott samförstånd.
Sammansvetsningen underlättas av det faktumet, att vi bor mycket bra på
Österlens Gästhärbärge hos Henry. Detta B&B bär med sig en aura av tidigt
60-tal innanför sina väggar.
Österlens Gästhärbärge är ett före detta äldreboende i Glemmingebro,
som något provocerande…och paradoxalt nog ligger granne med
kyrkogården och kyrkan i byn…
En händelse som kan se ut som en tanke, vad gäller planeringen.
Vi rekommenderar detta boendet. Vi har själva bott där i 15 år
och upplevt en härlig stämning.
Naturligtvis gick inte allt efter planerna. En vecka före vår träff,
kom det en Notam från LFV, vilken redogjorde för flygrestriktionsområden
vid kusten, som skulle vara i kraft just under de dagar, vi planerat att flyga.
FN skulle ha ett möte vid Dag Hammarskjölds gård, jämte vilken vi brukar
flyga. Gården ligger vid Löderup, vilket är vårt “Hushang”, då vi är i Ystad.
Jag kontaktade den kommenderingsansvarige och försökte få dispens,
men det var omöjligt. Trots jag noga förklarade med bilder och karta,
sa han att ordern var “Inga modellflygplan i luften”.
Så det var bara att gilla läget och boka om boendet. Lyckligtvis gick det bra,
men det innebar, att 4 personer inte kunde komma, då de inte fick ledigt
från sina jobb och andra åtagande.
En deltagare blev hastigt sjuk under resan söderut och fick avbryta och
åka hem. Otur.
En man körde sönder växellådan på sin bil vid Värnamo. Men han hade
gnistan ! Han körde tillbaka till hemmet i Västergötland på de växlar
som återstod…bytte bil och anlände några timmar efter kamraterna
med nya växlar.
Väderläget såg bra ut, då vi åkte ner på söndagen. Själv stod jag
startberedd med min Blue Phoenix 1600 vid hangkanten och 1601 flög
min kärra ut i det svaga men stadiga lyftet vid Löderup.
Fördelen med att flyga vid ett högt hang är att ett havshang byggs
upp av laminär vind och skapar lyft redan vid svaga vindar.
Så att hålla sig uppe var enkelt. Senare på eftermiddagen anlände
resten av gänget, som hade passat på att flyga på sydostlig vind
vid Ravlunda på ostkusten.
Under de dagarna vi var där, hade vi VSV vind, som växlade mellan 2-14 m/sek !
Alla dagarna flög vi och vi var relativt förskonade från krascher.
Jag tror vi hade en smäll och det var då Rolf Maier skadade sin kropp på en ny
segelkärra, då ena klaffservot krånglade vid landningen. Dock tycktes det vid en
snabb besiktning enkelt att fixa.
Själv gjorde jag en hård landning, men det enda som hände var att en av
två M4 polyamidskruvarna till vingfastsättningen rök av.
Hemfärden skedde innan lunch på onsdagen, eftersom det regnade kraftigt.
Vi var överens om att göra om detta nästa år igen och att vi skulle
jobba hårt på att propagera för hangflygning, så vi kan med oss fler nästa år.
Vi ger oss aldrig i försöken att locka modellflygare till hangflygeriet.
Om vi inte vågar i någon mån misslyckas, då kan man heller aldrig lyckas !
Jag tog mycket bilder och de redovisar jag i något så när tidsföljd utan något
direkt inbördes sammanhang. Alltså visar jag en del av ögonblicken från
ÅMFK:s hangträff. Det kommer nog 4 poster om träffen och en särskild post
om naturen och miljön i sammanhang med vårt boende.
Bilderna är mestadels tagna med min lilla Mobiuskamera, vilket som bekant
gör att upplösningen är sämre, men den är inte så dålig, utan att det kan
förmedla och skapa en känsla hos betraktaren.
Hoppa ombord och flyg med oss i “Det goa gänget” !!
Du ser själv…en del av de pigga tonåringarna som flög !
Innan jag kunde starta, var jag tvungen att ta mig över grinden…jo, stockarna var hala
från putsningen av många fötter…
…således halkade jag och stod på öronen…men modellen fick inga skador !
På kanten startberedd min Blue Phoenix. På stranden två ravsamlare. (Rav=bärnsten)
Härlig modell; Blå Fenix.
En konstruktion som jag inte kan ösa nog beröm över.
Modellen – Skyn – Havet;
En treenighet i samverkan.
Du ser, att det inte blåste styv kuling…
I den bortre viken under modellen, det var den platsen där FN-mötet avhölls.
Elmotor på ett hang…tja varför ska man plåga sig själv,
om man är hjälpt av elektriciteten att komma upp i lyftet ?
Hade du kunnat se över horisonten, hade du skymtat våra grannar Polen.
Landning med vinden på kanten
Pilotplatsen vid Löderup…
…ser du hur klövdjuren har arbetat upp terrassformade spår i vallen ?
Den gamle. Något nedbantad och vältränad efter vinterns hårda uppbyggnadspass på gym.
Vackert ? Det är bara förnamnet. Platsen är upplevelserik milt sagt.
Två danska öringfiskare, som gjorde sitt bästa för att tömma havet på fisk…
Min nyomklädda Spirit Elite på hanget. I bakgrunden den vita domen för radarn.
Buskarna har ett hårt liv i vinden och dessa hade blivit skalliga.
Men de skimrade ändå i det mjuka kvällsljuset.
När vi stod och flög passerade en P-51 Mustang från 8th Air Force …
REB ger sin modell en sista gnidning…
En morgon var jag på upptäckts- och fotofärd. Jag promenerade längs vägen i akt och mening
att fotografera en vältuktad rad med skånska pilar, då jag såg en glada sittande…
…sovande på en av stubbarna. Du ser att blinkhinnan, är för ögat…
fågeln hade ingen aning jag kom smygande och jag lade märke till
fågeln i sista ögonblicket, varför jag inte fick ställt in kameran…
…utan jag bara tryckte av en sekvens…
Gladan var säkerligen lika överraskad, som jag varande fridstöraren .
Kaptenen med sin Alula
En modell som är användbar och enkel att flyga.
Ska jag gnälla, så tycker jag, den är för dyr…
I skyn en Alula och på havet kryper en minibogserare med en
pråm för muddermassor från hamnen i Kåseberga.
Alula
Alulapilot
I bakgrunden hackar Ales Stenar sönder horisonten i soldiset.
Ales Stenar…jo, man bråkar ständigt om ursprunget i en sorts
akademisk hambo för fornhistoriker…
Rovfåglar flyger inte alltid högt utan skummar havsytan efter…
En modern modell på finalen med fälld klaff.
Tripp – Trapp – Trull,
jo jag tänker ju på ansiktsuttrycken.
Inte blev det varmgång i lagren i vindmätaren första dagen…
Där !
Nä, där ligger det !
Klart man är glad, om man har lyckan, att vara ordförande för ÅMFK !
Den största hangkärran vi observerade…
Det kommer mycket mer !
Som modellflygare håller jag mig ständigt informerad om
väder lämpligt för hangflygning.
Mina främsta källor är yr.no och vår väderstation vid
Hovs Hallar.
I dag lördag var det förutspått N-NO 5-7 m/sek.
Denna vinds styrka och riktning är idealisk, då den
genererar starkt lyft.
Så det blev att lasta bilen med modell och tillbehör
medtagande varma kläder, för att jag skulle uthärda
kylan och vinden.
Vid framkomsten och efter promenaden upp på Platån
visade det sig, att verklighetens väder var NNO vind
7-10 m/sek med starkare byar.
Men nu är det ju så, att har jag kuskat ner, så ska jag
flyga whatsoever …
När jag stod beredd att starta ut över kanten klockan
0930, fick jag de första snöflingorna i ansikten.
Det vara det som fattades.
Minus 3 grader, 10 m/sek vind, molnigt och
snöfall. Nu var det riktigt hangväder…
Jag måste medge, jag övervägde mitt beslut att starta
i 2 sekunder.
Men ut for modellen, vilken var min Spirit, för att
omedelbart hamna i en synnerligen ettrig kantrotor.
Rotorn kastade runt modellen som ett löv i en höststorm
och det var svårt att kontrollera flygplanet.
Det var omöjligt att accelerera modellen, så jag skulle
kunna komma ut i, vad som borde vara, laminärt lyft.
Alltså avbröt jag och helikopterlandade på gräskanten.
Modellen oskadd och jag flyttade min startplats en bit.
Ånyo ett startförsök där jag lade i all min stuveriarbetarkraft
bakom utkastet. Tur man har lite power i armarna,
annars hade aldrig jag klarat att komma ut i lyftet.
Tack vare överskottsfart kunde jag tvinga modellen genom
turbulensen, fast det var på ett vippen, det inte gick.
Utkommen från kanten var det ett massivt lyft.
Min Spirit flög upp 100 m på 0-tid.
Men även på den höjden var modellen påverkad av
turbulensen.
Detta var inte från en kantrotor, utan det var turbulens
från klipporna nedanför den allmänna kanten.
Då tryckvinden ligger snett i förhållande till hangkanten,
kommer lägre liggande klippformationerna och ryggarna
på dessa att skapa virvlar på ungefär samma sätt som
spetsvirvlarna på en vinge eller bäryta. Dessa vortexar
följer sedan vinden upp över hangkanten, vilket orsakar
otrevlig turbulens, som stör lyftet.
Detta är typiskt för Platån på Hovs Hallar, då vinden
är dragen på NO eller NV. Det är värt att hålla i minnet,
speciellt om du flyger skärm.
Jag träffade en skärmflygare och han beslöt, efter att
han sett min modell virvla runt vid start, att i alla fall
avvakta för att se vinden kanske vrida upp mot N och
minska.
I en timma och 10 minuter med Spiriten i luften
stod jag ut med vädret.
Sen var jag genomblåst…dock icke urblåst…
Så jag landade i höjd med betongfortet mot NO, vilket
var enkelt…,om man är rutinerad.
Modellen var tillbaka på Terra Firma hel och utan skador.
Därefter hemfärd med till en början full värme i bilen,
så jag skulle tina upp och kunna fundera över dagens
upplevelser.
Enligt yr.no kan vi förvänta minusgrader under den
närmaste 6 dagarna i alla fall och då finns det chans
till soliga dagar på HH med lite mindre vind.
Dessutom kommer sjöarna öster om Halmstad att
bli isbelagda, vilket ger en förutsättning att flyga på
absolut jämna banor och över ytor, som är helt lika
i höjd överallt.
Jag hänger naturligtvis på låset för att komma ut och få
mig lite isflyg och få åka lite skridskor !
Här kommer några bilder från min flygverklighet,
som illustrerar min dag på Hovs Hallar.
En dag då kanske de flesta andra höll sig hemma i värmen…
Alla bilderna (Copyright hangflygning.se) tagna med
min lilla Mobiuskamera, som satt som vanligt monterad
på mina solglasögon, dokumenterande all min verksamhet
med 4 bilder/sekunden.
Häng med på en kylslagen flygtur !
Nu för tiden har jag inte lika mycket prylar med som förut.
En plastpåse räcker. Därför allt är enklare nu än vad det
var 1973…
På väg till startplatsen på Platåns högsta punkt.
Ser du snöbyn, som närmar sig från havet ?
Släppet
Kolla skevroderna i turbulensen.
Mycket mer galopp än flyg…
Jag kom helt enkelt inte igenom kantrotorn.
Utan jag fick landa på kanten.
Start nummer 2.
Kanske det funkar nu ?
Fast nu börjar galopperandet…
Tro mig, då jag säger jag kämpade mot elementen…
Kolla mitt höjdroder, så får du ett begrepp hur mycket utslag
som krävdes i turbulensen för att kontroller modellen.
Nu kanske…
Nä, det gick inte. Ser du skevrodernas utslag ?
Lite stabilisering…
det går upp och…
…ner.
Ja, du ser på de följande bilderna hur allt gick…
…det kan bli en hård landning nu…
…men det gick bra. Modellen tog mark med en vingspetsen först,
som bromsade hastigheten…
…här syns fördelarna med att använda nylonskruvar
till vingfastsättningen. Vid en hård landning som nu
ryker skruven av, i stället för att modellen trasas sönder.
Nu hade jag bara att byta skruven. Du ser att höger skruv är av.
3. startförsöket då jag kastade för allt jag var värd.
Som vanlig turbulent…
Du kan se min klaff är aktiverad av misstag
på höger vinge. Den åkte ut då jag efter utkastet
skulle ner med handen till spakarna på sändaren
och jag slog till brytaren för klaff.
Nu börjar den vådliga bergochdalbanan igen
Låt mig säga, jag har 44 års erfarenhet av hangflygning.
Utan den erfarenheten hade jag aldrig klarat det i dag !
Du ser själv.
…men till slut ute i någotsånär laminär vind.
Sen var det bara att njuta i det behagliga vädret…
ÅMFK:S HANGMEETING
ALLTSÅ KLOCKAN 1601 den 22. April
SUSAR VÅRA MODELLER UT
ÖVER HANGKANTEN.
Sista väderupdaten från yr.no inför resan
den 22 April utfärdad kl 1000 gällande Ystad
Det börjar den 22. April och avslutas preliminärt den 25. April.
Hela gänget har bokat in sig, som vanligt, hos Henry
på Österlens Gästhärbärge.
Ett mycket bra och unikt boende med kvaliteter inbyggda i
50-60-talsväggarna, vilket skapar en trivsam miljö.
Alla flygintresserade är varmt välkomna med eller utan modeller.
Det finns ett flertal platser att flyga hang på och vi bestämmer
varje dag, var vi ska flyga. Kåseberga, Hammar, Kivik/Ravlunda
eller på annan plats.
Behöver någon hjälp, att få sin modell intrimmad eller provflugen,
ordnar vi det också.
Kan vi inte flyga, hittar vi på andra aktiviteter, som har med flyg
att göra.
Googla i sökrutan upp till vänster på min blogg:
Hangflyg Ystad, så kommer det upp poster från de gångna årens läger.
Vi blir troligtvis riktigt många deltagare med hänsyn
till förfrågningar !
Det finns fortfarande rum att boka hos Henry.
Information kan du få av mig, om intresse finns.
Skicka ett mejl eller slå en signal: 0706277120
Häng med så klart !
Tyvärr fick vi inget tillstånd att flyga inom
restriktionsområdet.
Jag var i kontakt med en representant för
Polismyndigheten, vilken handhar luftfartens
övervakning, som var mycket hjälpsam.
Men han, Jonas A, kunde inte hjälpa oss.
Tack för du försökte Jonas !
Boende i Österlens Gästhärbärge Glemmingebro
Sinushanget . Parkering vid jordgubbsodlingen.
Ingen uppkörning med bilar.
Ales Stenar och vårt hushang vid Löderup.
Där vi bor. Österlens Gästhärbärge.
Link i brödtexten.
Kalle Thorsell svingar.
Rolf Maier och Robert Hollsten.
Löderup, vårt hushang.
Ravlunda vid ostlig vind.
Packat
REB fäster vindindikator för friska vindar.
Mellanflyg på Hovs Hallar under färden söderut.
ÅMFK på Hovs Hallar.
Du ser frisk vind var det inte brist på.
Men självklart flög vi.
Den gamle…
Rolf-Erik Herrljunga 
Har vi tur möter vi den sydsvenska våren…
Inte mycket brukar hindra mig att flyga, men
ibland är naturens element emot mig, så det
kan vara omöjligt, även om jag försökte…
Åker jag för att få lite luft under vingarna, eller
rättare sagt lite luft runt vingarna, så kan
det hända naturen bromsar.
Som då jag vill flyga hang på Hovs Hallar, då
dimman vältrar in med samma frenesi, som när
ivriga kunder stormar en affär vid en realisation
efter nyår.
Dimman var ostoppbar häromdagen och omöjliggjorde
nästan all flygning på en av mina favoritflygplatser.
Kan jag inte flyga, är dagen inte förspilld för det.
Det finns annat jag kan göra, som exempelvis
ströva runt och ta lite bilder.
Jag är väldigt fångad av, låt mig kalla det, spontan
fotografering
Dimman skapar en speciell känsla för bilder i naturen.
Det blir lite mjukare och en aning mera oförutsägbart.
Ingressbilden, tycker jag, beskriver Hovs Hallars
egenskaper ganska bra.
Så i brist på flyg blev det ögonblick.
Inget konstigt. Förresten, varför ska bilder vara krångliga ?
Räcker det inte att visa verkligheten …
Alla bilderna, förutom blåmesen, är tagna med min GoPro.
Den starkt revirhävdande blåmesen.
En stålman i fågelvärlden.
Min pilotplats Segeltorp.Du ser sikten…
Skulle jag göra mig märkvärdig nu, skulle jag tala
om all symbolik, som du kan finna i bilden..
Men det får du fantisera själv om.
Jo, jag monterade och flög irrade runt med modellen i dimman.
Men det var inget nöje, så det blev en kort flygsejour.
Synd, för det var perfekt vind rakt på kanten.
Ett flyttblock i gnejs/granit som inlandsisen strösslat på Hovs Hallar.
Du ser, det finns ingen sprickbildning i blocket.
Alltså kan det inte vara en sten, som hör till
bergarten på Hovs Hallar, vilket är en Horst.
Detta är en del av bergarten Hovs Hallar är uppbyggd av.
Eftersom det är en Horst, finns fullt med sprickor, som bildades,
då det flytande berget veckades upp och kyldes ner hastigt.
Ser ut som ansiktshuden på en person, som har rökt i 30 år…
Den usla vägen upp till Platån. Det borde gått att förbättra den,
för de som inte är så rörliga…
Hovs Hallars Platå erövras i rask takt obevekligt av vresros- och vildnyponbuskar.
75 m sikt, ständigt föränderligt.
En knarrig förhistorisk insekt kravlar mödosamt över stengärdsgården.
Hovs Hallars kant
Under hemfärden vid Kattvik rann dimman nerför Hallandsåsens norra sluttning.
Detta är mitt ettusenniohundratjugofjärde inlägg,
sen min blogg startade…
I dessa mörkrets tider kan det var uppiggande att
se tillbaka. Jag tröttnar aldrig på bilder av fina modeller
och låt mig säga, att mitt lager av bilder är stort…
Från detta, de svunna tidernas dokument, har jag hämtat
lite från IGG-Meetingen på Ålleberg. Jag kommer att
publicera mer av varan snart.
Som du käre besökare ser, så är jag intresserad av att
fotografera och därmed dokumentera. En bild väcker
inte speciellt mycket intresse dagen efter fototillfället.
Men låt det gå 3-5 år, så ser du att bilden börjar bli
intressant. Varför ? Jo, allt ändrar sig med tiden.
Människor, miljöer och vår hobby modellflyg.
Tänk efter hur dessa nedanstående tre saker påverkat
vår verksamhet som modellflygare:
CA-limmet, som är en gammal uppfinning, gjorde
att vårt byggande och byggteknik revolutionerades.
Kommer du ihåg för 30-40 år sen hur mycket Plastic
Padding eller Bostik snabbepoxi du använde ?
Eller hur vi, då vi byggde en sprygelvinge till en 4 meters
segelmodell satt och fördrev tiden genom att stirra på
då trälim torkade i ultrarapid… ivriga att fortsätta bygget
svärande över den långa bindningstiden...
Nu kör vi med CA, alifatiska trälimsorter, vilket gjort
våra fogar lättare, starkare och snabbt bindande.
Eldrivna modeller har gjort livet surt, för i alla fall
de som tillverkar förbränningsmotorer…
Eldriften förändrade radikalt, under en period på 10 år,
vår hobby.
Den blev tystare, renare och underlättade vår verksamhet
på fält, som hade problem med grannar med bullerfobier.
Eldrivet gör, att vi kan flyga med små och lätta modeller,
vilket skulle varit en omöjlighet förut, då det inte fanns
förbränningsmotorer i den mycket lilla storleken, som
var praktiskt hanterbara.
Hur liten en elmotor än är, så kan du reglera dess
varv med yttersta precision.
Försök göra det med en Cox 05. motor…
Tekniken med elmotordrivna modeller går raskt framåt.
Batterierna utvecklas snabbt. De blir energitätare och de
kan avge höga strömstyrkor utan att ge upp andan.
Om 5 år tror jag vi kan ladda en acke för elmotorn på
5 minuter.
Vi får se.
Den tredje stora innovationen var, låt oss kalla det
drönarutvecklingen eller multikopterutvecklingen.
Han, som implementerade existerande elektronik
för att stabilisera och kontrollera en drönare,
gjorde ett bra jobb och föga tror jag han förstod,
vilken oerhörd påverkan detta skulle få för
begreppet modellflyg och på samhället i dag och
i morgon.
Det påverkade inte bara modellflyget, utan styrde in
logistiken på helt nya vägar till gagn för samhället
med dess olika behov av flöden av information,
tjänster och varor.
Om vi kallar begreppet att flyga en drönare för modellflyg,
vilket för mig känns aningen främmande, har vi fått en
miljon nya modellflygare i Sverige de sista 5 åren…
I Sverige säljs 300000 drönare i olika storlekar varje år.
De flesta utrustade med kamera.
Man behöver inte ha den minsta kunskap om begreppet
flygning i dag , för att flyga en drönare. Du kan styra
med din telefon.
I och med detta tappar myndigheterna kontrollen av
dröneriet på ett sätt. De vill gärna kontrollera, vad du gör.
Föreställ dig det finns 250000 drönare, lågt räknat,
med kamera i Sverige…hur ska myndigheten kontrollera,
vad som sker med bilderna ?
Svaret är enkelt, de kan inte.
Det blir upplagt för problem, då drönarflygning kan skapa
konflikt med lagstiftning, förordningar och lokala regler.
Att EU har kommit överens om nya regler för modellflyget,
är som jag ser det, ett resultat av teknikutvecklingen och
ett yrvaket myndighetsuppvaknande på grund av den
uppdykande existensen av multikopterfarkoster .
Allt nytt kan ju vara ett hot, som förvaltarna av det
bestående tycker…därför måste det, som en del kallar
“samhället”, reglera fenomenet med hjälp av diverse
bestämmelser, lagar och förordningar eller ?
Hade vi inte haft drönare, är jag övertygad om, att dessa
nya stränga bestämmelser inte hade stadfästs.
Hade reglerna införts, om inte drönare funnits och en
del fjantar, som inte ska kalla sig modellflygare, inte
hade flugit nära flygplatser ?
Fast å andra sidan sett…ge mig ett enda dokumenterat
exempel med en drönare, som i Sverige orsakat ett
tillbud med andra luftfarkoster eller annans egendom.
Ett enda …alltså inga “Vi tyckte oss…”, “Jag hörde en som”…
eller “Det sades av vittnen…”. Nej hard facts.
Tingsrättsdomar, video eller bestyrkta bilder.
Multikoptrar har skapat nya flygformer och tävlingssätt,
vilket attraherar nya grupper av yngre människor till
vår hobby.
Låt oss hoppas flera av dessa också prövar konventionellt,
som vi åldringar ser det, modellflyg !
120 m maxhöjd…tänk på Ikaros...
Hur gör friflygare när en segelmodell klättrar i blåsan,
hur gör F3J piloter, då modell når 240-270 m efter en vinschstart,
hur gör vanliga söndags termikflygare, som inte har telemetri ?
Jag kan se en utveckling inom telemetrin, som skulle ge oss
möjlighet inom 2 år att ha transponder i våra modeller.
Fantasi ? Nej tekniken finns. Du vet att ett kontrollerande
samhälle älskar att utfärda förordningar, så wait and see !
Se på en GPS-Tracker. Du köper en sådan i Kina för 400 kr,
sen vet du, var modellen finns och vad den har gjort bara
genom att slå en signal till din tracker i modellen från din
IFåne. Trackerns vikt ca 25 gram.
Hur gör jag själv, som mycket aktiv termikflygare, när jag
är ute i bygden och flyger ?
Samvetsfråga, men jag flyger och kommer att flyga, som jag
brukar sen 44 år.
Med omdöme och sunt förnuft. Det har aldrig varit problem,
vare sig för mitt eller för andras flygande.
Men det är fullt klart, att den nya EU-lagstiftningen kommer
att inskränka modellflygets möjligheter att verka som förr.
Sen är frågan, hur ska denna lagstiftning kontrolleras ?
Antar bevisläget kommer att bli svårt, om en modellflygare
varit uppe på 121 meters höjd…
I Sverige är det förbjudet för mig att tillgripa sådant,
som inte är mitt.
Det står i lagstiftningen.
Men har människor slutat att stjäla för vi har en lagstiftning ?
Nix och tror du, att modellflygaren Sune Balsa ute i Termikhult
flygande med sin Blue Poenix, kommer att vara övervakad
av inte en, utan av två kontrollanter från Transportsyrelsen,
som ligger i var sitt dike med var sin teodolit för att hålla koll,
så inte Sune bryter lagen, om hans Blue Phoenix svingar sig
upp 125 m…?
Fast det är klart, att Transportstyrelsen har dragit en blöt filt
över sig och hukar under den nu, efter den gigantiska
skandalen med de bortschabblade ritningarna på fastigheter
och egendomar ingående i vårt totalförsvar.
Denna skandal är mycket större, än vi tror.
Vänta bara när det kommer mer fakta på bordet.
Så det kontrollerande och reglerande organet saknar för mig
fullständigt trovärdighet.
Den grundläggande frågeställningen för oss är, har begreppet
modellflyg under dess hundraåriga historia i Sverige nånsin
orsakat problem i samhället ?
Om du anser att svaret är nej, då tycker jag vi fortsätter,
som vi gjort i hundra år.
Nåväl, detta var bara lite krokiga morgonfunderingar från en
gammal modellflygare. Ta inte det för bokstavligt…
Nej mina vänner, nu kollar vi några bilder från IGG-Meetinget
uppe på Ålleberg och gläds åt det !
Spänn fast dig och häng med i släpet och håll bogserkärrans
vingar i horisonten, som vi blev lärda då vi tog segelcertet !
Min personliga åsikt om modellflyg är, att det gäller
att utnyttja de tillfällena då omständigheterna för
det är gynnsamma, så jag kan utöva min hobby.
Att modellflyga ger mig goda upplevelser och stimulerar
mig i det vardagliga. Jag kan ju tänka tillbaka och återuppleva,
tack vare de sinnesintryck jag bevarat i min hjärna och
mina sparade bilder.
Jag tycker, detta är utomordentligt värdefullt i ens liv.
För mig och andra hängivna modellflygare är dvalan framför
en tv eller det febrilt maniska knappande på en IFåne ett
fullständigt meningslöst sätt att tillbringa sitt liv.
Att passivt vänta på något, som aldrig kommer att ske,
det är som att förvänta sig, att en telefon ska ringa,
som inte är inkopplad.
Så därför, käre besökare, åkte jag ut häromdagen, trots
uppfriskande vind och ca 0 grader för att testa en kamera
i min Sparky.
Att modellflyga då vädret är fint är ok, men jag drar mig
inte för att modellflyga, då det är sämre väder heller.
Lite blåst måste jag tåla. Ett flygplan flyger i förhållande
till den omgivande luften, inte i första hand till marken…
Varför jag ville ut och i en dels ögon plåga mig ?
Jo, jag var så nyfiken, om min kamera skulle göra det den ska
och huruvida min modell med en ny mottagare skulle fungera
utan problem, som jag förväntade mig.
Sist men inte minst; Jag är alltid upplagd för att flyga, alltså
att få uppleva miraklet FLYGNING, för jag tycker det är ett mirakel !
Så trippen gick till havet, där jag har ett av mina andningshål,
vad gäller hangflyg och naturupplevelser.
Efter min provflygning ville jag gå min vanliga 8 km promenad
för att kanske med min kamera dokumentera det jag observerade
och tyckte vara värt att visa.
Bilderna på det som rör min modell och flygningen är alla
tagna med min Mobius, sittande på mina solglasögon.
Naturen är förevigad med min Sony.
Häng med mig på en liten tur, om du vill veta, hur det gick !
Stranden kl 0900
På väg ut till starten. Min trogna “Sparky”.
med lite fjantig målning på vingen, men det är,
för den ska vara lättare sedd i luften.
Jag handkastade i den byiga vinden 8-9 m/sek sydost.
Du ser min GoPro är säkrad till modellen med en
lina av persiennsnöre. Man vet aldrig, vad som sker…
Ja, du ser det var turbulent…
Det var galoppflygning upp till 30-50 m höjd.
En besvärlig inflygning för landning…
Turbulent…
…det är det.
Min avsikt var att landa uppåt i strandrågen…
Det gäller att få upp nosen…och modellen…
…kolla mitt höjdroder.
Nu !
My nesting bird !
Denna ismannen tycks något förvånad..
Han sa till mig, att han tappade hakan,
då jag fixade landningen…
I Tönnersa Naturskog har vi frusna mumier ,
medan man i Egypten har mumier i 45 graders värme.
En trädmonolit utan någon avsedd symbolik…
…fast dessa tallarna blev inspirerade till lite bark mot bark…
Denna bilden får mig till att associera till en kvinna utsträckt på en divan…?
Naturen danar naturen.
Har du inte varit här ? Åk hit !
Det är stimulerande !
Fast jag vet inte om denna mössprydda figur tyckte det…
Det jag aldrig kan vara utan…den obrutna havshorisonten.
Ingen snö…just nu. Vi har gröna höstsådda åkrar i stället.
Vad gillar du flygfältet ?
7 tunnland kortklippt gräs och inga grannar …
Jag funderade på, vad jag kan göra för att få mina
besökare på bättre humör och skapa lite hopp om
kommande flygningar, då vädret är bättre, än den
bedrövligheten vi konfronteras med i Sydsverige
just nu…
Så varför inte gotta oss åt lite mer bilder på vackra
modellsegelflygplan vid IGG-Meetinget på Ålleberg ?
Som jag sagt tidigare, är ett besök här en av årets
höjdpunkter för en intresserad modellsegelflygare.
Här är en plats för drömmar och fantasier, vilka
skapas av alla intrycken man får av flygplan, människor
och den vackra naturen.
Vill du veta mer om IGG Sverige så kolla länkarna
i den post, jag tidigare skrev.
I väntan på solsken, 25 grader varmt, noll vind och
5/8 Cu med basen på 2000 m, får vi drömma tillbaka !
Vi ses på Ålleberg till sommaren och då vi besöker ÅMFK
vid deras fina fält !
Bilderna är utan kommentar, så frossa på bara…Jag har
mycket mera från IGG/Ålleberg. Skriv IGG eller Ålleberg i
sökrutan till vänster, så kommer det upp mycket !
En av högtidspunkterna för en sann flygintresserad är
självklart IGG-Meetinget på Ålleberg.
IGG = Interesse Gemeinschaft Grossegler, eller på svenska
Sammanslutningen för storsegel intresserade lite slarvigt
översatt.
Oavsett vad det kallas, missar jag aldrig att besöka deras
meeting på Ålleberg.
Jag åker dit av flera olika skäl. Dels är jag intresserad av
flyg och särskilt modellsegelflyg och här kan jag se de finaste
segelmodellerna, vilka kan köpas för pengar. Jag får se
modellerna i luften, där de visar oftast mycket skalenliga
flygegenskaper.
Det är mäktigt att se en 8-meters modell med det laminära
suset över vingarna kurva termik i en blåsa över Ålleberg.
Bilden av modellen och ljudupplevelsen fastnar i alla fall
i min hjärna som en hårt sittande upplevelse av det
som jag definierar såsom varande sommar.
Ett annat skäl till besöket är ju den historiska betydelsen
av Ålleberg. Ålleberg som skapades mitten av 1940-talet
som en utbildnings- och fortbildningsinrättning för segel-
flygare. Allt stöttat av statsmakterna, då detta var ett sätt
att täcka rekryteringsbehovet av nya piloter till Flygvapnet.
Om du besöker Ålleberg, så glöm inte att gå in på Segelflyg-
museet.
Det är värt ett besök att kunna få uppleva de historiska
vingslagen för de sista 90 årens utveckling av segelflyget.
Samtidigt som Storsegelträffen avhålls genomförs en
träff av Sveriges bästa motorbyggare. Här kan du se
resultatet av starkt intresse, hängivenhet och förmågor
att genomdriva långa och tidsödande byggprojekt av
mekaniska konstruktioner.
Glöm inte heller att ta en promenad i den vackra naturen
med sin rika flora. Ålleberg är ett platåberg, som skapar
betingelser för sällsynta växter och örter.
Håll också koll på Veteransegelflygets aktiviteter på
Ålleberg !
Jag rotade fram lite bilder, så vi ser, vad vi vet kommer
under tidig sommar och vilket vi, som är intresserade,
anser vara väl värt att vänta på !
Vi ses på “Berget” !
…eller då du läser detta, sysselsatt med att flyga hang
på Hovs Hallar.
Jag ska tala om hur det gick sen.
Som utlovat kommer lite bilder från den fina
flygupplevelsen från Hovs Hallars Platå.
Aldrig kunde jag tro, att vädret för hangflyg skulle
bli så bra. Det var växlande molnighet och vind
ca 5 m/sek nord med bitvis dragning till nordväst.
Förutom jag med min modell fanns det två skärmflygare,
som passade på att få lite flygtid.
Bitvis fanns det en stark kantrotor och topprotor, vilket jag
påpekade för skärmflygarna. En av de två upplevde problem,
då de balanserade innan start, vilket bilderna visar.
Jag monterade min Hobby, gjorde mig beredd med preflight
koll. Då jag upptäckte till min fasa, att mitt ena skevroder
stod stilla…
Roligt att se sådant, då man står vid kanten flygsugen utan
gräns…
Men jag gjorde så, att jag kopplade ur sladden till det
stillastående rodret, tejpade fast rodret i vingen och flög
med ett skevroder och sidoroder.
Det var inga problem att flyga med sidoroder och bara
ett skevroder . Problem kunde det bli, då jag skulle landa,
då jag inte hade möjlighet att aktivera mina bromsar.
Lyftet var som det brukar under dessa omständigheterna
perfekt. Att klättra högt var bekymmersfritt.
Efter 1.5 timma i luften beslöt jag att landa. Eftersom jag
inte kunde bromsa, gällde det att planera landningen
oldstyle…Alltså flyga medvindslinje, bas och final.
Flyger man så, finns det tid att malla ner sig till lagom höjd.
en liten press på mig var att tre kommersiella piloter stod
och kollade min landning…
Landningen gick som i smält smör och föranledde kommentaren
från en av Maerskpiloterna: Ja, men det var en smuk landning…
Hemkommen visade det sig, då jag kollade mitt stillastående
skevroder, att problemet var att skruven till skevroderoket
var för löst dragen….slarv.
Jag drog den, kollade rörelser och ändlägen och det blev perfekt.
Jag kunde dragit skruven ute vid hanget…men jag hade inte med
mig tillräckligt liten skruvmejsel så…det blev en adekvat lösning
dikterat av omständigheterna i alla fall.
Förr i tiden, på hangstenåldern, då hade vi med en halv
hobbyverkstad ut då vi flög…men det var, när vi var unga
och starka.
Härligt att vara hemma efter och minnas flygningen och
erfara jag fått massor av frisk luft, upplevelser och sol.
Dessutom, som vanligt vill jag säga, passerade mycket
turister förbi, där jag flög.
Bland annat en stor flock danskar, som där det visade sig
i en familj, att sönerna, två stycken och fadern alla var
piloter i Maersk Air.
Roligt att prata med kunniga och intresserade personer.
Jag gjorde allt, för att de skulle börja med modellflyg…
Här kommer lite bilder.
Havet som jag såg det vid ankomsten.
Ca 5 m/sek vilket du kan se, genom att vågorna inte bryter.
Det vita skummet är från den nordgående strömmen
då den passerar näsan på Hovs Hallar.
En skärmflygare från Torekov, som arbetar som drönarpilot professionellt.
Uppdrag av skärm
Sen gäller det att jobba sig framåt.
Tills det är dags att ta steget ut i luften.
Ibland blir höjd en bristvara…
Jaha, då ska vi balansera…
…kanske topprotorn ställer till det…
…ändå kan jag ju egentligen…
…men inte nu.
Vårdkase i Harplingetrakten ?
Just vid touchdown från nosen på min “HOBBY”.
Kanske du tröttnar på mina referat, från då jag är ute
och flyger ?
Dock, det är mitt privilegium, att få skriva det jag vill på
min blogg.
Det är så, att jag är i stort sett alltid flygsugen.
Jag är modellflygare. Vidare så vet jag, av många års
erfarenhet, att jag kommer inte bara att uppleva min
modell i luften, utan jag får också fina upplevelser av
miljöerna, där jag flyger.
Är jag ute i naturen, händer i regel något oväntat.
Vid Hovs Hallar och Segeltorpshanget promenerar
människor förbi och de är nästan undantagslöst
intresserade av flyg. De vill veta, hur det funkar.
I torsdags, då jag senast var vid Segeltorp, träffade
jag en 86 år gammal man, som kravlade sig upp till
mig från stigen och som det visade sig, var specialist på
aerodynamik och som deltagit i utvecklingen och
beräkningen av vingen på AJS-37 Viggen.
Vi hade ett långt samtal om aerodynamik i subsonic
hastighet och flygmekanik. Han kunde sin läxa,
så har jag uttryckt mig försiktigt.
Vindmätaren visade 4 m/sek nordväst viket var
orsaken till att jag tagit mig till Segeltorp.
Min modell var min Hobby från Multiplex. Lyftet mycket
fint i den jämna havsvinden. Jag kunde stiga till 88 m,
enligt en snabb titt på höjdmätaren, utan svårighet.
Ser du på ingressbilden ovan, så visst är väl modellen
klassisk i sina linjer. Så tycker jag en segelmodell ska se ut.
En proportionell och vacker kropp med en funktionell
stabbe/fena/sidoroder.
Det blev en dag med avkopplad flygning igen, så jag bara
njöt av verkligheten och de upplevelser som följde med den.
Min tanke då jag flög var, att detta är essensen av modellflyg,
som jag uppfattar det .
Jämfört med den uppfattningen vilka de har, som allt vet
och allt kan, hur svenskt modellflyg borde utvecklas och
vara…om de fått bestämma.
Hur mycket har deras diskussioner på exempelvis SMF, fört
vår hobby och vårt förbund SMFF framåt i Sverige ?
Hur många nya modellflygare har deras ältande skapat ?
Kanske en adekvatare fråga hade varit hur många
presumtiva modellflygare har backat, då de läst
deras evinnerliga malande, som leder till absolut intet.
Deras ältande handlar inte om modellflyg. Det handlar om
att pinka in revir, ( ställa sig själv i centrum) klaga,
leta fel och bygga upp murar.
Om ovanstående mina meningar kommer att reta någon ?
Det hoppas jag innerligt, för hade jag inte menat det
jag skriver, då hade jag antagligen varit kvällstidningsjournalist !
Tur det finns andra delar av vår modellflygvärld,
jag kan ägna mig åt.
Som exempelvis att flyga mina modeller.
Efter 2 timmar och lite mer i luften landade jag för andra
gången och for hem glad i flyghågen, för att jag tog
chansen och åkte söderut.
Alla bilder och all video är tagen med min Mobiuskamera,
som sitter monterad på mina solglasögonskalmar.
Om du har energin, sätt dig ner och häng med…
En högteknologisk vindindikator från NASA…tror jag.
Träpinne och Biltematejp…
Tja, för att vara 40 år gammal så…ser modellen inte så illa ut.
Nu, är ögonblicket jag sett framåt mot !
Biltemas antihalktejp på kroppens sidor för
att få ett fast grepp då jag startar min modell.
Ja, jag hade glömt slå av den 50 %:iga aerodynamiska bromsen,
men det var snabbt gjort att fälla in den igen.
Sen var det bara att glida.
70-talet i luften.
…det enda som saknades för att komplettera den
rätta tidsandan vore, att piloten hade utsvängda
byxor och blommig skjorta med långa kragsnibbar…
Modellen flyger bra. Den är inte jättesnäll att flyga.
Kräver hastighet för att inte vika sig över vingen.
Men jag känner, det är 70-tal över dess flygegenskaper.
Flyger avsevärt agilare nu, då den fått skevroder.
För mig är detta modellflyg. Få flyga på ett fint hang
med en modell som uppför sig väl under goda väderbetingelser.
Inga gränser känns just nu uppenbara här.
Att flyga här är motsatsen till att ligga i dvala framför en tv
och sova igenom “Bönder söker fruar” eller vad det heter…
Små skevroder ? De räcker mer än väl till,
då jag flyger modellen aktivt med sidoroder främst.
… här är du i modellflygets verklighet.
Förstår du begreppet frihet…när du flyger här ?
Jadu…det är här, vi hangflygare landar…
bland gärdsgårdar, träd och lömskt maskerade stenar…
för att inte glömma eventuella ilskna rotorer.
Efter att ha varit hårt ansatt av lusten och viljan att få
mig en sväng på Hovs Hallar, såg jag, då jag kollade
vår vindmätare vid Hovs Hallar, att det var nord !
Inte så där superstarkt, men 3.5 m/sek är mer än nog.
Så detta var incitamentet för mig att packa bilen med
min 40 år gamla “Hobby” och det jag behöver för några
timmars flygning på favorithanget.
Väderläget för övrigt var solsken, 2 graders värme och
lite höga moln, som inte besvärade.
Under resan, 50 km, observerade jag noga eventuella
tecken på vind.
De var inte överväldigande…Flaggorna var inte direkt
slitna i stycken av vinden. Nä, de hängde ganska slaka.
Jag vet, av mångårig erfarenhet, att vinden på Hovs Hallar
är minst sagt lynnig i förhållande till den rådande tryckvinden.
Så jag fortsatte med hoppet högt satt.
Passerade trafikkaoset i Båstad där flaggorna hängde som
vissna tulpaner efter en 40-årsdag.
Då jag kommit över krönet efter Kattvik, tog allt en positiv
vändning.
Just som jag vände bilen nedåt, såg jag vimplarna
nere vid nordvästhanget fladdra Nord.
Samtidigt, som grädde på moset, drog Gene Krupa igång
i min cd i bilen sin suggestiva “Drum Boogie”
Livet var åter värt att leva ! Så naturligtvis rullade jag fram till
parkeringen fullpumpad med förväntningar och adrenalin.
Promenad uppför kanten till Platån. Vinden var 2 m/sek mätt
med min Silva vindmätare.
Hade hoppats på mer, men 2 m duger för den modellen,
jag skulle flyga med.
Så montering och lite svassande fram och tillbaka för att
samla mod och psykisk energi för att kasta ut modellen
under kanske marginella omständigheter.
Men chansar man aldrig, så lyckas man heller aldrig…
Modellen åkte ut och alla ska veta, att det var inte just
i början mycket lyft.
Jag flög lite upptrimmad för att få lite extra lyftkraft.
Flyger man på gränsen, ska man förslagsvis styra
med sitt sidoroder. Detta för att undvika att ett nedfällt
skevroder överstegrar vingen med en snaproll till resultat. Därför är
det viktigt att du differentierar utslagen på dina skevroder.
Jag säger låt de gå 75 % upp och 25 % ner av rörelsen .
Det är lite som att flyga på en knivegg, där jag balanserar
en önskan att klättra och samtidigt vill hålla flygfarten,
så jag inte viker mig.
Sakta steg jag under ett ytterligt försiktigt spakande och
ju högre jag kom, ju bättre blev lyftet.
Kommen 30 m över kanten i den laminära svaga vinden
var det a piece of cake att flyga.
Havet låg i stort sett blankt. Långt ut var havet krusat
mörkt av tryckvinden. Tryckvinden är den förhärskande
vindriktningen genererad av strömningen av luft mellan
högtryck-lågtryck.
Då jag var på säker höjd, kunde jag sätta mig på min tuva
och njuta av min flygning och min modells fina egenskaper.
Sitter man avkopplad och flyger, är det ett bra tillfälle att
sitta och filosofera. Ungefär som då du kör bil. Man tänker
bra och begåvas i regel med innovativa tankar.
Jag såg nästan inget annat, som flög förbi, mer än
ett sträck med sångsvanar som smög förbi bakom mig.
Sångsvanen tycker jag har ökat sin population i Sverige kraftigt
de sista åren, kanske på knölsvanens bekostnad.
Eftersom jag var tidigt ute, jag är morgonmänniska hur
sent jag än lägger mig, startade jag redan 0915,
så efter att ha fått 2 timmar i luften packade jag ihop
och satt i bilen efter en naturrunda 1305 efter en
energigivande och icke minst inspirerande flygning.
Så gott som alla bilder jag redovisar, är tagna med den
fantastiska Mobiuskameran. Många bilder klippta ur
videon från kameran.
På hemvägen körde jag ner till Tönnersa Strand för att gå
en extra promenad. Där är så vackert och alltid brukar det
hända mig något oväntat.
Så det blev 1.5 timmas promenad längs ett stilla hav ner till
Lagans mynning och sedan via skogsstigen tillbaka till parkeringen.
Som det heter, så återvände den gamle hangflygaren
till kropp och själ vederkvickt till hemmet.
Där jag genast kollade väderutsikterna på yr.no för HH de närmaste
dagarna. Glädjande besked, det ser ut att bli fina förhållanden för
hangflyg om 2 dagar.
Då hänger vi på låset.
Modellflyga är ett sätt för mig att leva och särskilt hangflygning
ger mig det jag vill ha då det gäller fritid !
Vill du hänga med mig kommer mina Mobiusbilder här.
Bilder med min Sony var de jag tog på älgarna.
Buckle up !
Självklart sponsrar Willys allt mitt flygande och
håller mig med en ny Porsche Cayenne varje år eller…
Havet då jag anlände till Platån på Hovs Hallar klockan 0900.
På väg att kasta ut
Snart…
Iväg !
Hoppas det bär…
Här gäller det milt sagt att finflyga…
…inget överdrivet vevande med spakarna, utan flyga med små rörelser.
Min “Hobby” tillverkad av Multiplex 1978.
Den gamle efter dagens flygningar.
Aningen avsmalnad efter att klämt av 5.5 kg.
Detta föremål…såg jag röra sig inom ett begränsat område
ca 4 km från stranden, undrar vad det är ? Knubbsäl…tumlare…
men en tumlare brukar man kunna identifiera genom ryggfenan.
Min modell vid min sittuva på Hovs Hallar den 19. December.
Här ser du skumranden som bildas, då den nordgående strömmen
studsar på Hovs Hallars utstickande näsa. Strömmen går sen in
i Laholmsbukten och vidare ut i strömmen i Kattegatt.
Ner vid Lagaoset förändrar Lagan och vindarna utseendet på naturen ständigt.
Dessa sandrevlar var för en vecka sen den gamla åkanten.
Jordbrukslandskapet Halland. Disigt, grått, tråkigt.
Ner med mer snö, så det blir ljusare på marken och
i människors sinnen !
Under min promenad hejade jag på en älgko med sin årskalv,
kalven nu ca 6 månader gammal.
Det var, som vanligt…, dåligt ljus och fotoavstånd 250 meter.
Så det blir som det är.
Vikten på denna kon i höst…jag uppskattar till 325 kg.
Kon kommer att stöta bort kalven nästa år då hon ska föda sin nästa.
Den bortstötta älgkalven, ett år gammal, har det svårt i början
och uppträder vimsigt, innan den lärt sig hantera livet på egen hand.
Jag lockade på henne och hon stod kvar i 10 minuter, osäker på
vad det var för något som lockade på henne.
Vi hade i alla fall tur med vädret…
Nyrenoverat
Min “HOBBY” i nästan noll vind.
Fast då kan man ju inte flyga…
Jo, på Hovs Hallar går det….
Jag kollade lite gamla friflygbilder och fann dessa.
De är 8 år gamla. Time flies…men det gör våra
OT-modeller också !
Att se på oldtimer friflygande modeller tröttnar jag
aldrig på.
Därför visar jag dessa hämtade från djupt ur min
källares katakomber med lagrade bilder.
Dröm tillbaka och minns friflygtävlingarna på Rinkaby,
vilket numera är svunna tider, då vi inte mer får vistas
där med våra tävlingar av fullständigt obegripliga skäl.
Jag kommer att minnas tävlingarna då vi är 60 deltagare
med 200 modeller och det doftade blommande örter
i den ljumma svaga vinden.
Vi, alla närvarande, var fyllda av förväntan och en
längtan efter att få se den egna modellen erövra skyarna.
Förresten…eftersom scouterna i somras fick vara där
i stort antal under en vecka utan problem…om vi
gick med i scouterna alla modellflygare, då kanske
det löste sig ?
Låst oss genast bilda den största patrullen någonsin
i den svenska scouthistorien, som vi skulle döpa till
“OldTimerpatrullen”.
Fast det blir nog svårt.
Vi kan nog inte alla slå en pålstek bakom ryggen
med en hand och med ögonen förbundna med
scouthalsduken…
Här lite bilder.
Sten utstrålar självsäkerhet, då han håller upp sin modell.
Frede Juhl drar ut vinschlinan.
Kurt Strömdahl
En ypperlig byggare och flygare.
Team Strömdahl startar en Wakefieldmodell.
Flyg nu !
Pär Lundqvist och Sten Persson
De tre sista bilderna från 2011.
Som jag tidigare skrivit, blev jag ägare till en oflugen
segelmodell på Bytesmarknaden i Falköping.
Modellen en HOBBY”, var från 1978… , så den har ju några
år på nacken.
Modellen var fin, för den var aldrig flugen, men jag hittade
lite fel på den.
Vingarnas framkant var inte slipade, utan helt fel utformade,
vilket med nödvändighet skulle komma att påverka
strömningen runt vingen negativt.
Bakkanten på vingarna var 3 mm tjock och tvär, vilket
också är ett aber.
Trots detta ville jag provflyga. Modellen krävde 80 gram i
nosen, för att tyngdpunkten skulle ligga inom ramarna.
Jag märkte, när jag flög ytterligare en svaghet och det var
vingfastsättningen bestående av två pianotrådar.
Skräp och utan stabilitet.
Nåväl, trots ovanstående gnäll, så åkte jag till Tönnersa Strand,
monterade, kollade och gick fram till den relativt låga kanten,
ca 2.5 m hög som jag skulle flyga på.
Kollade än en gång att roderna stod neutralt och sen start rakt
ut i vinden, som var ca 4 m/sek nästan rakt på.
Modellen flög absolut rakt, utan att jag behövde röra
någon trim.
Det var ju bra. Flygkaraktären var lite slängigt och
gungigt, som en modell med för mycket V-form på vingarna får.
Annars har jag inget att klaga på. Den vek sig snabbt över
vingen då jag vek den, vilket kan ha ett samband med
den fullständigt felaktiga framkanten. Strömningen
på vingens ovansida löser av tidigt. Men det ska jag fixa.
Första provflygningen blev 50 minuter. Landningen
genomfördes bakom hanget i strandrågen utan problem
eller skador.
I stort är jag nöjd med modellen. Den är en produkt
av 70-talet, men till den flygning jag ska ha den till,
så duger den väl.
Samtliga stillbilder och video tagna med min
“Glasögonskalmkamera”, Mobius.
Ingen dålig kvalitet för en sådan mycket liten kamera
eller på svenska:
Varför ska man göra saker och ting komplicerade ?
Apropå rubriken på min post “Nygammalt…”
minns du det tv-programmet ?
Där väldresserade kafeochkakamutade äldre
i publiken förväntades att med tindrande ögon
sjunga: “När man är en glad pensionär…”
och framställdes som lallande fjantar, ständigt
sittande på sina köksstolar spelande “Livet i Finnskogarna”
på dragspel…eller andlöst skådande “Göingeflickorna”
framföra pekoralet “Kära mor”…
Programmet fick ju snabbt öknamnet “Lillgammalt”…
och fick utstå mycket spott och spe innan det gick i graven.
Jo, jag vet det fanns människor, som tyckte, att detta
program var det yppersta, som fanns av underhållning.
Just framkommen och modellen monterad.
modellen har 255 cm spv, men kanske jag
bygger en sprygelvinge med 325 cm spv
och med en profil från min AvaPro.
Det borde bli nåt eller ?
Jag tar alltid ett par bilder innan provflygning. Man vet aldrig vad som sker…
Koll av att stabbarna har rätt grundläge.
På väg ner till det låga hanget.
Kanadagässen under sina ständiga sträck mellan betesplats och nattplats
Ja, så här såg det ut i torsdags vid tidpunkten för provflygningen.
Då är det dags…
En sak finns här gott om…hangkant och utrymme.
Min “HOBBY” i luften.
På väg ut. Ser inte illa ut. Alltså själva modellen.
Men…den flyger ju !
Hangflyg är härligt !
Jag tycker den är ganska snygg på lite avstånd eller ?
Du ser solen står lågt och man har den mitt i ansiktet, då man flyger söderut…
Jag får otvetydliga vibbar från 70-tal, då jag ser modellen.
Här ligger modellen efter min första landning med den.
En belåten pilot och hans skugga på väg hem
Genom ödets skickelse fick jag chansen att lägga vantarna
på en icke flugen modell på Bytesmarknaden i Falköping,
som ju ÅMFK anordnade för 14 gången.
Jag såg modellen i sin originalkartong från Multiplex och
den såg fin ut. Efter den obligatoriska prutningen hos
säljaren fick jag den för ett rimligt pris.
Under de senare åren har jag fått en viss nostalgisk kärlek
för gamla modeller, som jag vet är av kvalitet.
Denna modellen, som heter “Hobby”, tillverkades av
Multiplex och kom på marknaden 1978. Kroppen är av
glasfiber laminerad med epoxiplast. Den är mycket fint
upplagd och är lätt.
Det var ofta modellerna för 40 år sen.
Vingarna är styroporkärnor plankade med abachi. Just denna
modellen var klädd med Oracoverliknande material.
Jag tvättade av vingarna, slipade, lackade med klarlack
3 gånger, slipade igen och sprutade med Biltemas eminenta
hobbylack a´69 kr burken.
Varför klabba med Badgerspruta, kompressor och allt som
behövs ? Keep it simple !
Vingarna blev riktigt bra efter målning. Spännvidden är något
mer än 2.5 meter och min modell väger med allt i 1650 gram.
Det ger en vingbelastning på ca 42 gram/kvadratdm. Ok för mig.
Jag kör med ny Mh-acke från Biltema. 2.6 Ah kapacitet och celler
som har mycket låg självurladdning. Tänkte köra med 6 celler
vilket ger nominellt 7.2 V vilket är ok med dagens rx, men med tanke
på de åldrade Futabaservona blev det 5 celler.
Med acken längst fram krävdes det 80 gram zink i nosen.
Ska du belasta en modell, så passa på och tigg ett par remsor
vikter hos din däckhandlare, när du köper däck. Mycket
praktiska och försedda med självhäftande tejp för
fastsättningen samt med vikten angiven på varje zinkbit.
Profilen verkar vara något okänt Clark-Y liknande med flat
undersida. Profilen är ganska tunn, varför jag förväntar mig
en hyfsad polar och förmåga att penetrera mot vinden.
Det satt 2 stycken 30 år gamla gedigna…Futabaservon i modellen.
De funkade perfekt, där de satt, så de kommer jag att flyga med.
Huven till modellen är mycket välgjord från fabrik. Kommer limmad
på en träram, som gör det hela starkt och lätt.
I kroppen förstärkning för infästning av vinschkrok.
Det tog 20 timmars intensivt arbete att få den klar. Svaghet ?
Ja, jag är inte helt imponerad av vingfastsättningen med
ett 4 mm och ett 3 mm pianotråds vingstål. Men det kommer
att hålla.
Vad ska jag ha en sådan modell till, kanske vän av ordning undrar?
Jo, jag ska ha den och glida med på tjuriga hang, som kräver en
sådan modell. Jag ska ha den och flyga termik med, som man
fångar exempelvis på ett litet inlandshang.
Alltså ett avspänt sätt att förhålla sig till rc-termik- och hangflyg.
Allt måste inte gå fort eller högt.
Finns det något, jag ska ändra på ? Ja, troligtvis ska jag skära
upp skevroder, som ska vara rejäla, så de kan tjänstgöra som
aerodynamiska bromsar i uppfällt läge.
Att ha en väl fungerande broms är betryggande, om man flyger termik,
för du som är termikflygare vet, att problemet är inte att komma upp
utan att komma ner, om det stiger med 6 m/sek…
Att skära upp skevroder kräver lite eftertanke och framför allt att få
till utrymmet i vingen, där servokabeln ska dras, det kräver lite förarbete.
Funktionen jag vill ha, är i första hand bromsfunktionen.
Ja det ska bli spännande att testflyga och erfara “Hobbys” egenskaper.
Fast ganska mjäkigt namn på en modell tycker jag…
Modellen ser i sin konfiguration ut precis, som jag tycker en sån modell
ska se ut. Den inger förtroende…i alla fall nu innan provflygning.
Här några pics
Jag tycker den har harmoniska linjer.
En modell från 1978
Som du ser, har den vackra kroppen gulnat lite.
Modellen är ju 40 år gammal.
Jag vet sidorodret ser bedrövligt ut på bilderna,
men det är nu sprutat rött…
Därför vädret för hangflyg har varit bedrövligt. Normalt sett
har vi mycket mer N-NVvindar vid denna årstiden.
Ett lågtryck inne över Ryssland och ett högtryck väster om
Brittiska öarna bruka ge nordliga vindar, om högtrycket kan växa in.
Men intet av detta har det varit. Jag kollade just utsikterna för
Hammars Backar. Det bör vara SV vindar av styrkan 3-8 m/sek
för man ska kunna flyga modell eller skärm. Nu är utsikterna
de närmsta 10 dagarna i stort sett bara SO- och O-vind 🙁
Vad gör man ? Det blir att sitta i modellplansfabriken och bygga
i stället för att flyga. Men jag letade upp lite bilder som kanske
kan skapa en känsla hos oss modellflygare hur det kunde varit
, om vädret varit med oss.
Så håll tillgodo:
Min hangkärra, Projekt 22, efter en hysad landning på Tönnersa Strand.
Roger från 2-Åker kommer lastad med flygande vingar.
Rogers “Skua” på hangkanten. Skua betyder labb.
En annan av Rogers vingar.
Skuan med Halmstad i bakgrunden.
Min “Banana” nylackad efter ett haveri. Problemet med denna
modell var att den väldigt skör.
Bananan ner i Ystad
Min lilla tjeckiska sprutkärra. Köpte byggsatsen uppe i Gråbo på deras swapmeeting.
Knepigt att flyga och samtidigt plåta.
Rolf Holmer förbereder sig på Hovs Hallar.
Två högpresterande modfeller. Arrow och Banana. Min Arrow kom tvåa på SM i F3F.
Robban på Tjärbyhanget. Han är världsmästare, europamästare i segel.
Bilen lastad för resa till Ålleberg
Trots modellen såg bra ut, fick jag inte ut det jag strävade efter.
Detta var den sista modellen jag byggde som hade Eppler 182.
Nu använder jag Martin Hepperles profiler i stället.
Läs här: http://www.mh-aerotools.de/airfoils/
Himmel-hav-modell
Ållebergsgrabbar nere på Hammars Backar.
Den gamle kastar iväg en DLG. (DLG=discus launched glider).
En modell med utomordentligt goda egenskaper både för hang och termik. Heter Apache.
Robbans F3F-modell på Tjärby.
Min fina Blizzard, 4 m spv, som avled efter fladder i stabben. Eller om vi ska vara noga:
Självinducerad oscillation i höjdstyrverket.
Ännu ett hemmabygge på Hovs Hallar.
mats
Jag fick tipset om “Condor” av Pär Lundqvist häromveckan och efter
diverse tester köpte jag programmet online från tillverkarna.
Det kostade med allt 500 spänn.
På nätet finns ett stort antal scenerier att ladda ner,
så man är ju inte bunden til visst land för att flyga.
Det ordnas också tävlingar, där man flyger en bestämd bana,
exempelvis en triangelbana eller en tur och retur bana.
Simulatorn är mycket realistisk, när det gäller själva
flygupplevelsen. Karaktären på det planet man flyger
framhävs väl och cockpitkänslan är fin. Alla instrument
funkar och man programmerar banan i planets GPS
innan start.
I cockpit där du kan se att allt som behövs, vad gäller
instrumentering och reglage finns på plats.
När du flyger rör instrumenten sig precis som i verkligheten
och likaså styrspak och pedaler.
Det är en väldigt rolig utmaning att flyga i simulatorn.
Med tanke på att det är 30 år sen, jag slutade segelflyga
fullsize, var det spännande att flyga en högpresterande
kärra. Det visar sig, som ju känt sen länge, att har man
lärt sig flyga en gång och har hyfsat antal flygtimmar,
så sitter det i förlängda märgen. Vad som behövdes
,var att man blev van vid känslighet och flygkaraktär
på planet.
Sen flöt det fint och första blåsan man tog i Slovenien
på 400 m höjd, var en upplevelse nästan i klass med,
när man fick den första blåsan tidig vår, då jag flög i
Västergötland, segelflyglandskapet nummer ett i Sverige
med Skövde som centrum.
Bilderna har hämtat hos tillverkaren, vars adress
finns i länken nedan.
Man kan köra simulatorn online och delta i tävlingar
med andra piloter. För den som vill lära sig flyga
“på riktigt”, är denna simulatorn ett utmärkt medel.
Observera att denna flygsimulator är vanebildadnde !
Det är lätt att bli sittande med en triangelbana på 300 km…
…Du vet hur lång tid en sådan tar att flyga !
Utsikten från cockpit. Till vänster handtagen för bromsklaff och release .
Ja, man kan flyga avancerat eller ?
Till och med fåglarna kan flyga avancerat i rote med mig…
För att få fullt utbyte av simulatorn bör man ha en bra spak.
Jag köpte en LOGITECH FORCE 3D PRO JOYSTICKUSB
Länk till hemsidan:
http://www.condorsoaring.com/media.htm