Tendensen märkte jag tydligt förra sommaren, då antalet tofsvipor tycktes ha kraftigt gått ner.
Vi, som var vana att se tofsvipornas tumlande flygning över ängarna nära havet och deras genomskärande varningsskrik, vi möttes av nästan total tystnad.
Även de mindre fåglarna har minskat i antal. Orsakerna kan inte jag sia om, men ska jag gissa, kanske fågelinfluensa, virus eller det som jag mest tro på, lantbrukets odlingssätt och monokulturer.
Biotoperna för fåglar försvinner i förfärande takt, även om man försöka restaurera marker, så de passar våra fåglar.
Kan du tänka dig en natur utan en drillande lärka i skyn, eller kan du tänka dig en försommarkväll utan en näktergals gränslösa spelande och knäppande ?
Jag var ute och strövade häromdagen och träffade på en sädesärla, som nervöst trippande runt på sina otroligt spinkiga ben bland grus och stenar.
Vi har upplevt några härliga försommardagar vid kusten.
Solsken och ca 20 grader varmt. Tyvärr, om man är modellflygare, lite för stark vind från sydost.
Om vinden är ett hinder för mitt modellflygande, hindrar den mig inte från den dagliga promenaden längs strand och strandskog.
Är jag ute och strövar, brukar alltid något nytt och spännande inträffa, som ger en god upplevelse .
Det är ju de positiva upplevelserna, som ger mening åt våra liv.
Vid Lagans utlopp i Laholmsbukten, Lagaoset, där stod en ensam fiskare , vars hopp om fångst hägrade i fjärran.
För övrigt var den långa stranden helt tom på mänskligt liv.
Som alltid hade jag med en kamera och då jag närde hopp om att kunna föreviga lite fåglar, hade jag ett 300 mm zoomobjektiv apterat. Vilket naturligtvis inskränkte kamerans förmåga att ta bra närbilder.
Eftersom det var mycket varmt, vilket märktes då jag satt och filosoferade vid havet, väcktes en tanke…Tänk om man skulle ta ett dopp…Tanken omsattes i handling så tillsvida, att jag kunde väl blöta fötterna…
Till min förvåning var vattnet i den lilla nipan varmt.
Så av med kläder och en försiktig doppning. Jag överlevde och kände mig som en badpionjär…
Vägen genom den frodiga strandskogen var en orgie i grönt. Alar, björkar och bokar var utslagna och höljde vägen med försommargrönt. Härligt. Man blir lätt i sinnet, då man upplever denna grönskan.
Efter 7 km promenad åter till bilen, som var 40 grader varm och resa till hemmet vederbörligen vederkvickad till kropp och själ.
Här kommer några ögonblick från torsdagen.
En sothöna paddlar energiskt på i typisk stil.
De största matoppertunisterna; fiskmås, gråtrut och storskarv.
En strandskata ruvar sina ägg i gruset på en nyss anlagd yta.
Rapsen breder ut sin citronfärg och i horisonten Kyrktornet i Eldsberga.
Ett ensamt (O)djur på stranden
Inte speciellt mycket badgäster på stranden.
Japp, här doppade jag mig !
Vi som är kustbor, vi har till vår lycka en obruten fri havshorisont.
Ett förebud om sommar är blommande Cumulusmoln i skyn.
Djuret med strandens minsta hjärna i förhållande till sin ganska voluminösa kropp. Därmed inte sagt att han inte är intelligent…
Tjänis, jag är en fransk bulldog.
Hur klarar sig dessa örterna i den torra miljön ?
De ger aldrig upp.
Detta är en av mina favoritörter.
Den smartaste skylten Länsstyrelsen satt upp, för att stävja gratiscamping med husbilar.
En liten snok med sina typiska gula märken bakom huvudet. Ofarlig orm men dess population är inte stor,
så vi ska vara rädd om den.
Jag trodde först den överkörd, men den rörde på sig…
Hade du varit där hade du fått uppleva ett makalöst
fint flygväder med svag nordlig vind och du hade fått se
stimmet av tonfiskar vaka i ytan utanför Hovs Hallar.
Så var det !
Jo, jag startade strax före 12 och gjorde senaste landningen 1515…
Min modell var Spirit Elite och den flög som vanligt utmärkt, även om…det vänstra skevrodret stod stilla.
Ett stillastående skevroder hindrar inte mig från att flyga.
Ett skevroder och sidoroder räcker för att kontrollera denna
välflygande modell .
Solen tittade fram ibland och jag fick en känsla av vår…
Men för modellflygare var det inte speciellt bra. Vinden stod stadigt på 8-10 sekundmeter från SV.
För blåsigt för vad som helst vid denna årstiden.
Alltså fick det bli andra naturupplevelser. Det myckna regnandet har medfört att vattenföringen i våra åar är hög.
Lagan är är sydsvensk å med tyvärr massor av kraftverk. Jag skriver tyvärr, eftersom kraftverksbyggena omöjliggör för laxen att gå upp och leka.
Troligtvis hade det nationalekonomiskt och ekologiskt varit bäst att riva alla kraftverk och restaurera vandringsfiskens lekplatser och vandringsvägar.
Uppe vid Karseforsenfinns en damm som reglerar vattnet till kraftverket. Luckorna till dammen var i dag öppna för att kunna spilla överskottsvatten.
Så jag åkte dit och tog lite bilder. Har du aldrig varit där ? Det är värt ett besök då vattenföringen är så riklig som nu.
Min resa gick till havet för en promenad vid stranden. Inget nytt att rapportera därifrån, men ett strövtåg där, det är alltid berikande.
För att i någon mån anknyta till min bloggs namn, bäddade jag en lite video från Hovs Hallar där jag flyger min Gillette.
Har jag inget särskilt för mig går jag min dagliga promenad vid stranden på 8 km.
Som jag skrivit åtskilliga gånger är detta ett sätt att bli av med stress och ladda själens batterier.
Jag blir en ny människa efter ett strövtåg längs Laholmsbuktens strand.
Jag vet vad jag förväntar mig, men alltid blir jag överraskad av något nytt som dyker upp.
Framför allt träffar jag trevliga människor där, som gör samma sak som jag, njuter naturen.
Och det som för mig är viktigt,är att jag kan se den fria havshorisonten vilket ger flykt åt mina tankar.
Väderläget i dag var gråmulet och temperaturen, då jag gick ur bilen, var -4 C. I sanden såg jag stråk av rimfrost, då jag gick mot stranden.
Dock slog temperaturen snabbt om till +4C.
Min promenad började vid Lagaoset längs stranden norrut till Genevadsån, sedan längs skogsvägen tillbaka till Lagasoet.
Det blir 8-10 km och rundan tar ca 2,5 timma.
Inga speciella fåglar såg vare sig jag eller en ornitolog som satt på en av de högsta dynerna och spanade ut över havet.
Under min promenad tog jag lite bilder, mer eller mindre fantasifulla, som visar ögonblicken från min odyssé.
Häng med om du vill…
Florsocker…
Min fria horisont…
En raritet…en unge av den Laholmska saltvattenkrokodilen låg i solen.
Damen utan överkropp eller ?
Bara jag och en stolpe med pekfinger på stranden.
En trähydra
Detta är troligtvis ett förträat exemplar av en unge
till den halländska skogsmammuten som spolats i land…
Hanget vid Tönnersa Strand har aldrig varit så högt som nu.
Dit ska du gå !
Sen satte han nosen i vädret och teg…
Laholmsbukten 5. Januari 2020
Storskarvarna kom i bombplansformation
Höger sida naturen betad av får, vänster om vägen obetat…
Vädret för modellfllygare har inte varit nådigt de senaste två månaderna. Mest ostlig vind och regn.
Ingen vind som passar våra hang. Man får sukta och längta i stället.
Alla mina modeller är översedda och klara för flygning, så där finns inte mer att pyssla med.
Fast det är klart, har man inget att laga eller förbättra, kan man ju alltid ladda ackkar som ren terapi…
SLutledningen för ovanstående är, att jag ser bakåt, då det var goda modellflygförhållanden.
Då jag full av förväntan for iväg kl 0900 för att flyga termik på någon av mina favoritflygställen, då solen sken, Cu började blomma och vinden var försumbar.
För mig personligen ser jag ofta tillbaka på goda upplevelser. Då jag modellflyger, erfar jag ofta positiva händelser.
Ok, när jag smällde min Spirit i Hovs Hallars bergvägg, som berodde på en glappkontakt mellan acke och rx, då var det ju inte så jag jublade…
Det värsta var inte kraschen, det var att plocka ihop, det som återstod av modell, elektronik och kamera.
Men jag ser sådant som en utmaning och om jag lyckas, ger det stor tillfredsställelse.
Smällar är sådant som kan inträffa, då man flyger. De som aldrig smäller är antingen de som aldrig flyger, eller de som aldrig tänjer gränserna. Good Luck, säger jag .
Modellflygning för mig har aldrig varit ett tvång.
Det är för mig personligen förenat med stor lust att få ge mig ut med mina modeller. Bara för att få uppleva miraklet, att jag kan flyga något
uppe i luften !
För att pigga upp mig rotade jag fram lite bilder, som väcker mina flyg och naturminnen.
Min HyperAva vid en av dess otaliga starter vid Tjärbyhanget
Min Spirit stol glidande på Hovs Hallar…
…och mindre stolt efter strömavbrottet och passerande genom en grov buske, där modellen förpassades till flisstadiet.
Gladans färger på ovansidan är vackra. Dess färger kan man studera om man flyger skärm nere vid Hammar, då man ofta flyger rote med denna vackert färgade fågel på ett avstånd av 2 meter.
Mitt liv som modellflygare…
Förväntan…6 m/sek rakt på hanget. Blir ju bara bra !
Jag möter människor och propagerar för modellflyget
Jag hade sett stora mängder flyttande tranor häromdagen och
beslöt att åka till ett “säkert” ställe för tranobservationer.
Naturligtvis medförande en modell. så jag förhoppningsvis skulle
kunna klämma bilder på fåglarna från modellen…
Väderläget just nu domineras av ett mycket kraftigt högtryck över
Skandinavien, som kan nå 1045-1060 hPa, vilket är nära rekordet.
Det högsta lufttrycket som uppmätts i Sverige är 1063,7 hPa.
Lufttrycket är det tryck luftenovan jordytan utövar. Högtryckets vindar roterar medsols på norra halvklotet, vilket ger oss envisa
ganska kraftiga vindar nu från NO-SO.
Inte så där superbra för flygning…
Nå, jag gav mig iväg och var på plats öster om Halmstad kl 0900.
Inte en trana…men eftersom platsen är vacker, såg jag mig omkring. Märkligt inga tranor fanns här, då det är en vanlig rastplats och också häckningsplats för strötranor.
De enda fåglar jag såg, var korpar, som flög omkring högljutt
knarrande, så det ekade mellan bergknallarna, då de bevakade sina
skogsrevir.
Efter fruktlöst spanande flyttade jag på mig, som du ser på mina bilder. Men det fanns lika lite tranor där ! Den enda fågel jag såg, var en
björktrast flygande mellan björkarna.
Eftersom jag inte såg eller hörde en enda trana, gick jag jag en lång
runda och tog lite bilder. Platsen är en vacker höglänt mossmark med
berg i dagen.
Där berget går i dagen har man en trianguleringspunkt från Lantmäteriet. Alltså en punkt noggrant uppmätt med triangulering. En trianguleringspunkt i ett berg ser ut som en triangel med en punkt
i mitten. Det var detta man använde för vid kartering, innan gps blev allas egendom.
Marken är överströdd med, kan vi kalla det, flyttblock. Både stora och små. Dessa flyttblock som kanat under inlandsisen eller i inlandsisen under dess utbredning och tillbakadragande. Fältet med dessa flyttblock är ca 20 km
långt. Mycket intressant att se på blocken, som består av granit och gnejs, hur
de påverkats av transporten. De är alla mer eller mindre rundade i kanterna efter att ha utsatts
för friktionen mot mark och andra block. Du kan också se ränder i blocken,
som uppstått, då blocken suttit infrysta i isen och skrapat mot underliggande
berg eller större stenblock. Tänk efter vilka krafter som var i rörelse ! Som kan skära ränder i granit/gnejs…
Stenblocken kan också vara rundade, om de transporterats av de ofantliga isälvarna, som skapades av det avsmältande istäckets vatten. Det var ju
isälvarna, som skapade våra moränåsar, då isen drog sig norrut. Det som
återstår av inlandsisen, är glaciärerna i vår fjällvärld.
Om du vistas vid våra kuster, kan du på stenhällarna se den typiska stöt- och läsidan.
Här är mycket vackert och ni kan se på skylten, var det ligger, 25 km öster
om Halmstad just vid sidan av vägen mot Ljungby.
Säregen natur och sällsynta växter.
Nu blir det bilder om sten, en mosse och hösten. Men inga bilder på
modellplan eller tranor...
Jag skrev rubriken “Stenriket”, för jag kom att tänka på Wilhelm Mobergs
storslagna epos om Kristina och Karl-Oskar. Karl-Oskar som var härskare
i sitt eget stenrike Korpamoen i Ljuders socken Småland.
Häng med mig på en liten höstvandring…
Ett kargt men ändå frikostigt landskap.
Tänk dig denna sten infrusen i isen, som rör sig mot underlaget, så förstår du ränderna i ytan.
Ytan av en häll som är tillknackad av passerande stenblock .
Tänk dig vilka krafter som krävs, för att skapa dessa räfflor i gnejsen…
Det stora blocket till höger tycker jag liknar ett rynkigt huvudet på en flodhäst…
…och stenen till vänster får mig att tänka på en på sidan vilande sjöelefant…med lite fantasi.
Innan man hade elstängsel eller taggtråd, då byggde man gärdsgårdar för att hålla
inne kreaturen. Försök förstå hur mycket arbete som lades ner ! Utan andra
maskiner mer än de mänskliga musklerna och viljan !
Du ser kanterna är rundade…
Tur man inte hade näsan i kläm här…
En mot marken slipad häll.
Här finns inte en rak stam högre än 3 meter. Vinden håller tillbaka höjden
och det se ut som björkarna knäar för att slippa vinden, då platsen ligger högt och utsatt.
Det enda flygande väsendet jag såg. En björktrast.
“Där uppe finns inga tranor”, säger denna vän
av ordning, i det han pekade uppåt
Enarna blir inte höga innan vinden knäcker dem. Sen blir de nersågade och blir stående många år på grund
av sin motståndskraft mot röta som en skulptur i lingonriset.
Det enda som flög på högre höjd än 100 m över mig.
En Airbus enligt FlightRadar på ifånen.
Sista chansen att plocka lingon…
…eller blåbär…
Ljungen som torkade bort tar chansen och blommar nu istället…
Lingonen blommar om…kanske tack vare regnskvättarna som kommit efter årets torka.
Vi har nu ett stort nederbördsunderskott i Sverige. Minns att domedagsprofeterna
i samband med FN:s konferens om global uppvärmning i London lovade, att vi skulle
drabbas av enorma nederbördsmängder i Sverige…jaja, den som lever får veta.
Jag är en aktiv människa, som tycker om att vistas i naturen. Att sitta inne och vänta på något som inte sker…det är inget jag sysslar med.
Går jag ut med min kamera, ser jag alltid något, som kan vara värt att dokumentera. Man behöver inte jaga naturupplevelser, därför du får de, bara du går ut.
Se på bilden ovan. Vårens växtkraft bryter igenom asfalten.
Ibland blir man glad, imponerad eller ilsken, då man ser vissa företeelser i naturen. Jag erkänner, jag har en svaghet för gäss. Ett muskulöst djur med kraftig stämma. För mig lika roligt att fotografera, som en rutig stork skulle vara…Vidare har jag en stark personlig aversion, mot de som förstör vår natur eller gemensamma
miljö.
Häromdagen var jag ute en sväng med min trogna cykel, kameran hängde över axeln och var beredd att dokumentera de objekt, jag fann intressanta.
Här är valet av mina bilder från min cykeltur och från en biltur på landet.
Jag gillar grågäss.
En lärka hukar i snålblåsten.
Ejderhanne i bästa friarkostymen .
…och ormvråken flög termik, bara för att retas med modellflygaren/fotografen.
Tranor och gäss. bilden tagen på 300 m.
Tranor är graciösa djur. Helt anpassade till sin biotop.
Mycket duktiga termikflygare…naturligtvis, för de har inget annat alternativ, då de flyttar. Deras kropp är inte byggd för att flaxa fram utan för att glida i termiken.
Detta är en vanlig fyrbent liten nasse med ett tamsvin till moder
och ett vildsvin /tamsvin till fader. Våra fyrbenta vänner är fina
markberedare och de rensar en yta snabbt från skadeinsekter…
…till skillnad från andra grisar med mänsklig anknytning…
…som en vecka efter sanering ånyo skräpat ner vid ett av handikappbaden…
…vilket kostade kommunen 50000 kr att städa för en vecka sen…
Klart det är lättast att kasta kläderna från insamlingscontainern här…
…för de bästa kläderna tar vi hem till Bulgarien och säljer i stället.
Nej, vi slänger aldrig något skräp, där vi står eller går…
Det är nån annan….
Ja. det är troligtvis promenerande pensionärer…
som slängt sin sittanordning här…
Jag undrar, hur våra folkvalda planerar, för att få ett slut på detta ?
Sanningen är, politikerna har inte den ringaste aning,
hur de ska lösa dels tiggarproblemet, dels deras
nedskräpning. Men var medveten om, i det fall du
är skattebetalare, att det är du, som får betala !
Japp, det är mycket, du får uppleva, om du strövar omkring…
För att få lite perspektiv på tillvaron och dess futtigheter…
två avslutande bilder av en del av vår bostad Vintergatan, tagen med infraröd högupplösande kamera ombord på Hubble-teleskopet.
Men vad vi kan göra något åt, det är, hur
vi använder densamma.
Att gå runt med kameran och fånga en bråkdel av tiden, det kan vara ett av mina intressen.
Högsommaren med sin blomning är ju på väg att gå över till en sensommarens nedtrappning av blommornas färgprakt.
Nu, behöver inte växterna tävla om att dra till sig pollinerande insekters uppmärksamhet.
Jag var ute och fick några bilder.
Absolut inget konstigt, men de säger, att vi passerat sommarens höjdpunkt och att växterna går in i sin nästa växtfas, då de ändrar karaktär och utseende, för de ska kunna trygga sitt släktes fortbestånd.
Man ser i överflödet, naturens vilja och förmåga att överleva.
När du betraktar bilderna fundera på begreppet “Tid”,
hur det är kopplad till aktiviteten, som jag försöker beskriva.
Blommorna är i slutet av sin prakt…..de ser lite slitna ut nu…
…i slutet av sin mest prunkande tid.
…ser ni den lilla gula ljuspunkten i allt det gröna ?
...den som utgör undantaget i konformismen.
Är man bara 10 mm stor, gäller det att lysa mycket för att få till sig insekter.
Eller så får man bjuda ut en hel bukett…
Vildnyponen utgör ett viktigt kost- och energitillskott för mindre fåglar,
eftersom fruktköttet innehåller mycket socker.
Behövs inför förestående flytt söderöver.
Ett ögonblick i en hussvalas liv i dess jakt på insekter.
Mångfalden och överflödet märks precis överallt i naturen.
Mångfalden av arter och överflödet då arten sprider sina frö för att behålla sin plats i biotopen.
Viljan att fortplanta sig är stark.
Denna revan var 10 m lång och skotten slog rot först,
då den passerat marken, som var kontaminerad med främmande mineral.
Hur kan växten veta och erfara det ? Hur kan den “veta” åt vilket håll,
den ska skicka ut sina skott ?
Tål att tänka på.
Här finns tiden också. Men inte som i naturen.
Produktionen går utan rytm. Det är full fart dygnet runt, då det finns fartyg inne.
Sen är det stilla.
Uppsikt på fotografen.
Betänk om tiden för människan, var lika intensivt fylld med aktivitet, som sädesärlans är ?
…och i Trönninge brann en bil…
…medan ett feederfartyg låg på redden och bara lät tiden gå i avvaktan på att få anlöpa sin kajplats.
…det hade jag sagt till mig själv i alla fall. Men, men….
Eftersom jag befann mig söder om Halmstad åkte jag ner till Lagaoset
för att försöka hitta motiv för min Sony.
Motiv finns ju alltid och jag knäppte på. Vattnet såg inbjudande ut
i det varma vädret, men dock..för kallt för min smak just nu.
Det som väckte mitt intresse var ju att de ilandflutna alträden,
som kommit med Lagan i våras, sköt skott.
Växtligheten har en väldig kraft och anpassningsförmåga
och tar tillvara alla resurser.
På väg hem ville jag försöka fotografera kärrhöken ute
vid Oceanhamnen. Men det sket sig.
Men några lägger jag här som lite snapshots från mina strövtåg i dag.
Håll tillgodo alla positiva människor !
Första bilden i avdelningen “Konstiga träd”…
Han har munnen öppen…kanske han flämtar i värmen…
Han här är bara ståndaktig…..
Ett kraftfullt monster eller…?
Tja, vd detta är, överlåter jag till betraktarens fantasi…
Ser ni de små skotten på alen ?
En som gapar stort i alla fall.
Märkligt med ett par stövlar vid fiskskelettet…..all eventuell symbolik får stå för betraktaren.
Jag tror inte det finns mycket, som känns torrare,
då man tar i det, som soltorkad tång på stranden.
Här har ni ett bevis på naturens anpassning. Ett alträd som kom i vårfloden och strandade. Tack vare att Lagans sötvatten finns längs kanten kan trädet tillgodogöra sig vätskan och skjuta nya skott.
Nu säger vän av ordning att det finns fuktighet i veden som kan försörja nybildning…. men inte så länge och så mycket.
En strandpipare. Jag hade bara normalobjektiv, så bilderna blev som de blev.
Nä, nu sticker jag säger fågeln…
Fast jag upplever inte strandpiparen som extremt skygg…
Men den tog en tur och kom sen tillbaka, då jag försvunnit från platsen.
Han gapar över mycket…..
Ingen aning vad detta är för art. Men han ser lite stöddig ut, tycker jag…
Prata om livskraft…..
En hydra…
Ganska så behornad varelse.
Nyponbuskarna har snart blommat ut.
En liten sädesärla har bråda dagar med ungar i boet.
Inte konstig hon har brått.
Så att säga fångad i flykten…
Ute vid Oceanhamnen finns ett överflöd av lupiner…
En sak är klar, lupiner attraherar insekter av olika sorter…
Bland de blå leden smyger det in sig en och annan vit rebell.
