Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

EN INKLÄMD DAG MED NORDLIG VIND

 

 

 

Vädret har sista tiden inte bjudit på …

 

DCIM182GOPRO

…nordliga vindar, så det varit flygbart på Hovs Hallar för hangflygare av
vilken sort det än må vara..fast i dag söndag var det utlovat nordlig vind.

Jag åkte ner dit i uppehållsväder och växlande molnighet från Halmstad.
Bara för att  efter mödan  att ha släpat mig och mina grejor upp på platån,
monterat och gjort
klart,  mötas av först regn och sen en hagelskur.
Skuren drev förbi på 15 minuter, men både jag och min modell blev sura.
Dock icke mitt humör, då jag såg, det klarnade upp över Kattegatt.

Så det blev att vänta, torka av min Gillette från FVK, som var den modell, jag hade
med.

Till slut kom solen och vinden drog sakta igång från nord.
Men den var svag. Den låg på 2-3 m/sek,  vilket är ett gränsfall för att
kunna ta sig upp
i lyftet med en modell som Gillette.

Till slut beslöt jag mig för ett försök. Eftersom jag var på platåns topp,
finns det en
plats,  där det är bäst att kasta ut,  där det normalt inte
finns någon topprotor. 
Det är omedelbart till höger om den lilla
sänkan på toppen,  där vinden brukar vara  laminär.

Uppe på toppen där jag startade anloppet för utkastet,  märkte jag,
det fanns en topprotor ,
för det blåste i nacken…men jag visste,
att vinden längre fram mot kanten borde med viss säkerhet vara laminär.

Så jag satsade för allt jag var värd och fick iväg min Gillette bra.
Den gick rakt och jag förväntade mig lyft,  då jag gick ut över kanten.
Men det blev inget lyft…

Jag såg min höjd jag fått vid utkastet snabbt rinna bort, då jag gick
igenom kantrotorn och förstod omedelbart,  att risken är att modellen,
ve och fasa, riskerade att
försvinna ner under kanten och då skulle det
innebära morsning och goodbye till min modell.

Jag gjorde en snabb rush fram till kanten, det var ca 30 m och samtidigt försökte
jag
kontrollera min modell, som flög farligt nära stallgränsen. Inte enkelt !
Nåväl, framkommen till kanten, visste jag sen tidigare, att jag hade en
plan yta på hanget ca 30 meter
under den ordinarie hangkanten och
beslöt mig för att försöka sätta modellen
där.

Men först gällde det att komma dit. Det är svårt att kontrollera en modell,
om man
befinner sig över den. Dessutom i kraftig turbulens.  Jag fick i alla
fall Gilletten stabiliserad något sånär och styrde in den mot den plana
avsatsen.
Avsatsen består av  buskar och mindre stenar.
Inte speciellt modellplansvänligt, men det var mitt  enda alternativ !

Det finns en option till och det är att gå ut mot havet, accelerera och företa
en landning på stranden.
Jag vet ingen som lyckats, under de 43 år jag flugit
här med denna utmaning !

Min plan var att landa i buskarna,  för att minimera skadorna och rädda modellen.
Att landa modellen in i branten är nästan detsamma som att säga adjö till den.
Jag har en gång klättrat upp för den 60 m höga branten. Det gör jag aldrig om.
Jag kom in mot buskarna
lite vinglande, jag flög på stallgränsen igen och
då jag bedömde modellen var vid buskarna,
vilka var enebuskar, tryckte
jag ner den bestämt.

Modellen tog i buskarnas topp i normalt flygläge,  bromsades upp och modellen
gled sedan av grönskan och fortsatte
ner i stenpartiet, med låg hastighet..
Att trycka ner modellen är ett måste, för att få den dit man vill.
Det kan verka brutalt,  men hellre en landning med säker hastighet än en
vinglande färd i överstegrat läge,  som man inte vet hur det slutar med risk
för snaproll eller så dålig kontroll,  att man kan hamna i stort var som helst.

Det hade gått,  såvitt  jag kunde se,  så bra man kunde önska. Så det blev att
klättra ner för den synnerligen hala stigen
och hämta modellen. Alltid
spännande att inspektera en modell, som man trott var förlorad,
men
som genom tur och lite skicklighet blev räddad.

Jag kunde inte se några omedelbara skador på min Gillette och jag äntrade
kanten med lätt hjärta
och klättrade  tillbaka upp till min depå.

Gick igenom modellen en gång till och hittade en liten  skada i nosen,
som uppstod vid kontakten med stenarna.

Det fixade jag med Plastic Paddingspackel, våtslippapper och sprayburken
med vit färg, då jag kommit hem.

Nu undrade jag ju,  varför det blev så här, för det borde gått att flyga…

Svaret fick jag, när två skärmflygkompisar kom med sina grejor och
skulle flyga.
Det var Anna Hadders och Lars Agnas,  som spetsat på en
fin flygdag på HH.

Men de såg,  att det uppe på platån var dålig vind. Man balanserade lite för att få tiden
att gå i väntan på vind.
Vinden ökade, men där vi stod,  kändes inget.

Jag berättade,  att detta är ingen ovanlig situation. Vi kunde se det
blåste på havet och jag påstod
frankt,  att det finns lyft,  bara man
kommer utanför kanten och upp några meter.

Det blåste i björkarna vid hangkanten, men tyvärr hade jag missat att
ta med min vindindikator för kanten, vilket är ett 6 m långt metspö från
BilTema med en 4 m lång videobandsstreamer. Detta är det bästa verktyget,
om vi vill veta lyftet vid kanten. Genom att använda ett lätt videoband,
kan man se om vinden är turbulent eller laminär, vilket kan bestämma
om förutsättningar för en start eller ej föreligger.

Där vi stod på toppen, var det nästan inget tryck i vinden.
Allt berodde på kantrotorn och topprotorn, som muntra snurrade glatt på,
så vi
hade vind i nacken, då vi stod i riktning mot havet.
Det kan var frustrerande eftersom havet
indikerade 5 m/sekund nord…
Om vinden är 5 m/sek eller mer,  kan man lätt se,  genom att vågorna vid
denna vindhastighet börjar bryta. Det gjorde de nu.

Vi var överens,  att det finns lyft, det gäller att komma ut från hangkanten
och träffa på den laminära vinden. Ett klassiskt hangproblem, som jag
upplevt många
gånger här. Kommer man bara ut, så lyfter det.

Lars kunde slutligen inte hålla sig längre utan drog upp skärmen,   då rotorn tog
en paus eller flyttade sig och kände, det drog ok i linorna vilket indikerade att
startmöjlighet förelåg och Lars startade ut.
Lyftet var naturligtvis… mycket bra och strax efter startade Anna och
brast under flygglädjen ut i sång genom att solosjunga Sankta Lucia…
Det var  troligtvis första gången i historien, som det sjöngs Sankta Lucia
från selen till en paraglider på Hovs Hallar.

Roligt de fick flyga efter all deras möda och väntan.

Jag fick åka hem,  i alla fall rikare på erfarenhet och med föresatsen att
fästa antihalktejp
på kroppen på min Gillette,  så jag får ett rejält tag
med fingrarna utan att glida, då jag ska kasta iväg
min modell.

Jag var nöjd med dagen och i synnerhet,  att jag kunnat rädda min
modell ur ett omedelbart
hopplöst läge.

Ett mail från Lars talade om, att de som flög skärm hade fått ett fint luciaflyg !

Här kommer lite bilder och alla är tagna med min  GoProkamera,
som jag höll i handen.
Vidvinkellins, lite dåligt ljus och då blir det,
som det är.

En del bilder är klippta från en video.

 

 

 

DCIM182GOPRO

Platån 13. December kl 1000

DCIM182GOPRO

En del av sysselsättningen på ett hang för en skärmflygare…

DCIM182GOPRO

...parawaiting

DCIM182GOPRO

Eller gör man som Anna…balanserar…

DCIM182GOPRO

…och hoppas vinden ska ta sig.

DCIM182GOPRO

Lars är sugen…

DCIM182GOPRO

…och vi kunde se att vågorna började bryta , vilket betyder ca 5 m/sek i vind.

DCIM183GOPRO

Lars ringer till väderstationen och kollar vinden.
Framtill sitter hans vario/gps och höjdmätare.

DCIM183GOPRO

Anna Hadders, en frisk fläkt i skärmflygarskrået med mycket energi och flyglust !

DCIM183GOPRO

Lars kan inte bärga sig längre utan…

DCIM183GOPRO

…drar upp för att starta.

HH Lucia del 2.-004

När Anna såg att det bar ok, var hon inte sen att ta efter…

 

HH Lucia del 2.-006

…så hon tipptåade sig framåt tills det lyfte henne…

HH Lucia del 2.-007

…över björkarna och ut…

HH Lucia del 2.-009

…i fri luft.

DSC05627

Sen var det bara att njuta på !

DSC05631

 

DSC05638

 

DCIM182GOPRO

…medan en  frustrerad  modellflygare  vankade runt i väntan på vind…tur han
hade med sin skärmflygoverall,
som är ett utomordentligt plagg.

.

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

BÅDE TERMIK- OCH HANGFLYG

 

 

 

 

En fullödig flygdag för en modellflygare.

 

 

 

 

IMG_1260

 

 

 

I söndags var det utlovat svag nordlig vind och solsken för
södra Sverige, vilket ställde i utsikt,  att det kunde bli termik-
flyg och om vinden höll sig även hangflyg.

Färden gick till ett ställe söder om staden, där jag skickade iväg
min modell kl 0945 upp emot en blå himmel,  som inte
uppvisade ett enda moln.

Sikten var mycket god,  indikerande dels nordlig vind och dels
högtrycksläge med ganska stabil skiktning.

Just efter start på 50 m tog jag en blåsa,  men den föll ihop
efter några minuter.
Jag såg inga rovfåglar som kurvade, varför jag landade och
avvaktade,  för att solen skulle hinna värma upp marken lite mer,
så termiken skulle kunna bubbla.

Norr om mig såg jag några ormvråkar,  som gnetade på låg höjd
och eftersom de drev mot mig i den nästan obefintliga vinden,
väntade jag och startade sen och piggybackade i deras blåsa.
Det var ju torradiabatiskt så inga moln.
Men jag hängde med och har man väl kommit upp på lite
höjd, så blir ju allt enklare.

Allt eftersom tiden gick, termiken blev frekventare, kom
fler och fler ormvråkar på vingarna, eftersom de flyttar
nu söderut. Jag skulle tro de flesta har redan stuckit, så
det är väl de mest vankelmodiga, som fortfarande stryker
kvar här.

Nåväl, lite fågelbilder blev det och jag visar bilderna som
en illustration på, hur svårt det är att fotografera fåglar
från modellen. Det är verkligen en grannlaga uppgift, att
bedöma modellens och fåglarnas läge i luften, så att
fotograferingen ska bli lyckad.

Det finns ett par bilder, som visar svårigheterna, då man använder
ett vidvinkelobjektiv.

Klockan 1200 landade jag nöjd i gräset framför min pilotstol.

Plockade ihop och beslöt, eftersom vindkraftverken snurrade
sakta nere vid Hallandsås och visade nordligt, att dra till
Hovs Hallar med Avan. Vilket inte är ett flygplan,  jag brukar
flyga med på hang, men eftersom vinden kunde bli svag, var
det ett ok val, för kan inte Avan flyga hang på HH, då kan
inget göra det.

Nere på HH var det nordlig vind ca 1-2 m/sek.
Det är perfekt för en Ava, så jag åkte upp på Platån.

Vilket innebär jag passerar privat mark, där jag stannade
och utverkade tillstånd av ägaren att passera.

På parkeringen hade jag träffat två flygsugna skärmflygare
Lars, som var min tandeminstruktör för 10 år sen nere vid
Ystad och en pilot jag glömt namnet på.
De gick upp på Platån med skärmsäckarna och antagligen
bedjande till alla gudar,  att vinden skulle ta sig.

Jag startade min Ava och det var som att flyga i varm mjölk…
Kunde inte vara bättre. Det märktes omedelbart, att på lite höjd
var vinden starkare,  för lyftet ökade,  vilket manifesterades med
ett glatt snabbt pipande i min variometer. Det gick att stiga
högt,  men jag säger inte , hur högt jag var.

En av de boende,  där jag passerade tomten, kom ut och
berättade,  han byggt en elseglare och han fick prova min Ava.

Det visade sig,  att han körde en Porsche på bana och för att
jag skulle kunna associera  på något sätt,  hur man styr och
korrigerar, sa jag,  att styra en modell,  det är som att
kontrollera en sladd på sin bil på tävlingsbanan.

Detta gjorde han förstod och hans provflygande gick bra.

Men,  jag sa uttryckligen,  att försök inte flyga själv första
gången. Uppstår en situation,  kommer det att sluta med
ett hårdhänt möte med Hovs Hallars klippor…

Så småningom,  ca kl 1400 kom vinden med 5 m/sek och Lars
startade som förste man med sin skärm.

Det var fint lyft och efter en stund startade kompisen
också. Han fick, just då han gick över kanten, en smäll i
skärmen av kantrotorn och steg på nån sekund 10 meter.

Det är lurigt att starta till höger på Platån, då det kan bli ett
frontinslag på skärmen. Bäst att starta är till vänster,
där Platån begränsas av en liten sänka i marken.

Jag tror inte,  han var medveten om det, men allt gick bra
och han fick också en fin dag på HH.

Kl 1600 landade jag synnerligen nöjd med dagens flygningar,
då jag varit i luften i nästan 5 timmar…

(eftersom kommateringskonsten i dags- och övrig boulevardpress
och viss litteratur
är under all kritik i dag, är jag själv ytterligt
noggrann med
att kommatera grammatiskt korrekt…om ni
undrar över mina
kommatecken , som är rikligt förekommande)

Så var det bilderna…

DCIM120GOPRO

Start kl 0950 för en termikrunda…

DCIM121GOPRO

Medvindslinje och planering.

IMG_1258

Lars, en mycket skicklig skärmpilot.

IMG_1264

En blivande modellplanpilot flyger min HyperAva

IMG_1269

Då jag passerade Segeltorp, såg jag att ytterligare skärmflygare anslutit,
då aktiviteten var hög.

Ja, detta var min modellflygsöndag !

Kategorier
Hangflyg modell

HOVS HALLAR LÖRDAG

 

 

 

 

Det borde blivit bra, men jag…

…jag valde fel flygställe.

Jag var nere vid HH  och var beredd att starta 0930.

Det var lovat nordlig vind, men när jag knatat upp från parkeringen
till Platån, visade sig vinden vara nordväst ca 2 m/sek…

Så egentligen borde jag gått ner till Segeltorpshanget, där jag visste
vinden låg rakt på.

Vår vindmätare sa 5-6 m/sek rakt på Segeltorp.

Men jag tänkte som så, att är jag här, så provar jag.

Först märkte jag, att kanten var mycket turbulent. Det var
ett resultat av den sneda vinden. Vidare var vinden svag och
lyftet genuint dåligt.

Det är inte avkopplande att flyga marginellt med klaff, eftersom
klaffen gör att du balanserar din modell på en smal lina.
Efter att ha verkligen flugit med min blygsamma erfarenhet och
eventuella skicklighet efter 42 år med modeller på Hovs Hallar,beslöt jag,
eller rättare sagt, var jag tvungen att landa.

Jag vet,  att de som verkligen är experter säger, det är lätt att landa
på Hovs Hallar…

Men för oss som inte är det, är varje landning under besvärliga
förhållanden en utmaning.

Senare tog sig vinden och jag gick ner till mina skärmflygkompisar
och satt och var avundsjuk på deras flygande vid Segeltorp.

Hoppas min avundsjuka går över, när jag fått nya skärmgrejor !

Förutom skärmar, modeller fanns det också hängglidare som flög.

Mycket människor som utnyttjade det fina vädret och njöt
och promenerade i naturen.

Klockan 1630 embarkerade jag min bil, for hem och kollade min
Spirit,  så den skulle vara fit for fight för eventuell flygning på söndagen.
Jag hade märkt en glappkontakt på mitt ena klaffservo.
Det var en lödning som lossnat, så det var snabbt fixat.

Här kommer lite bilder

Häng med !

GOPR5406

Uppackning och förberedelser för lite flygning.

                                För bästa kvalitet klicka på “HD” ner till höger på videofönstret.

 

DSC05933

Jag gick ner till Segeltorp och där förberedde skärmflygarna sin start.

DSC05967

Förste man stapplar…fram mot kanten.

DSC05974

                               …och den andre har just dragit upp sin skärm. Vinden nu 5-7 m/sek relativt rakt på.

DSC06010

Skärmen flyger och alstrar lyftkraft, så piloten rör sig på lätta fötter
både bildligt och bokstavligt.

DSC06021

Ställningen på kroppen är ett resultat av viljan och gå framåt,
genom att få kroppens tyngdpunkt
i riktning mot hangkanten.

DSC06022

Start

DSC06030

Just över kanten

DSC06060

Man har en anordning som man sätta fötterna i för bekvämlighetens skull.
I knävecken kan ni se speedpedalen, vilket är en anordning, som
minskar anfallsvinkeln på skärmen, så den flyger fortare.

DSC06070

Vad allt handlar om…flyg

DSC06075

Hanget vid Segeltorp

SONY DSC

Klart man är glad om man får uppleva !

DSC06130

En flygare och det som ger energin att flyga med en skärm

DSC06136

Flygning…det är livet !

SONY DSC

Tror ni denna pilot längtar efter hemmets stol eller dvalan framför en tv …

DSC06263

…nä, han föredrar nog den verklighet som ger mest…

SONY DSC

…flygning som han kontrollerar,
med sina bromshandtag och sin förflyttning av vikten i selen.

SONY DSC

Till slut minskade vinden och även den mest idoga skärmflygare inser, 

att man kan inte  göra som Ikarus…

Kategorier
Hangflyg modell

SKÄRMFLYG HOVS HALLAR…

 

 

 

 

…för tredje dagen i rad…

 

 

 

 

 

DCIM116GOPRO

 

Ibland är väderguden med oss,  som flyger hang på det ena eller
andra sättet.

Fast jag tycker,  han mest varit mot oss sista halvåret.

Men lagom till Påsk blev det ett stabilt väderläge, då trycken
låg på rätt ställe för att generera nord till nordvästlig vind
vid ett av våra bästa kusthang i Sverige, Hovs Hallar som sticker  sin
skrovliga näsa i blöt i södra Kattegatt.

Som jag skrev tidigare, var det mycket hangflygare redan på
Långfredagen och på Påskafton dök det upp ett 10-tal.

Sammanlagt var det,  cirka 20 olika piloter, som kom.

Det gäller att kunna fånga chansen till bra flyg !

Väderläget Påskafton var fram till klockan 1230 NO vind,
cirka 1-2 m/sek.

Jag mötte Jerry uppe på Platån, där han parawaitade.

Vi kom överens om,  att sjöbrisen var att vänta ca kl 1300.

Det gjorde den också. Den kom snabbt och vindstyrkan var
ungefär 5 m/sek.

Enda nackdelen var,  att vinden dragit sig mot nordväst,
vilket gjorde,  att de som startat fick mellanlanda, hämta
sina prylar på Platån och få med dem ner till Segeltorp,
där vi flyger på nordväst.

Efter ca en timma vred vinden på nytt upp till nord,
vilket gör,  att du kan flyga på Platån eller i princip
nästan fram till Segeltorp.

Som sammanfattning vill jag säga,  att dessa tre dagar har
varit perfekta dagar för hangflyg.

Lagom och rätt vind, inga konstigheter och jag tror,
alla
har varit nöjda.

Hovs Hallar är en mycket vacker plats att flyga på.

Det kom mycket spatserande människor, som var
nyfikna
på,  hur det fungerade med tyg och snören…

Alltid roligt att sprida kunskap om vår hobby.

Påskdagen bjöd också på storartat väder, om jag ska
bedöma efter vindmätare och prognoser.

Hoppas våren bjuder på flera av dessa väderlägena,
så  vi som är hangflygare, av ena eller andra sorten,
kan få oss fina flyg.

Det är ju minnena av de fina flygen, man erinrar sig ,
när säsongen är slut och det är ju också det, som gör,
att
vi ser framåt mot nya upplevelser.

Nu ska jag inte orda mer, utan här kommer bilder, som jag
tagit från en modell med en Gopro och från marken med
min Sony.

Förutom skärmar finns det också lite bilder på det,  som
påverkade vårt väder vid Hovs Hallar och det är molnen.

Håll tillgodo,  för nu blir det bildtime !

Ni får använda mina bilder, om ni skriver, var ni fått dem ifrån.

Vill ni ha bilder i full size  maila mig, så kan jag skicka.

Jag lägger upp många bilder direkt på bloggen.
Nu vet jag,  att ordningsmännen kommer att säga,  jag ska länka
till ett bildalbum på nätet.

Varför det,  säger jag ?

Det är enklast,  att ha bilderna i direkt anslutning,  till det
jag skriver,
utan att betraktaren ska behöva klick sig fram,
innan bilden finns på skärmen.

Nä, jag gör som jag brukar, för jag vet,  att besökarna vill
ha bilder.

Och bilder ska det bli.

Många.

Bilderna kommer lite kaotiskt, men det får ni stå ut med.

 

 

 

DSC04813

 “jag har köpt vingar för pengarna” säger Kristoffer…

DSC04800

Jag hade kameran inställd i fel mode….därför svartvitt…

DSC04815

Här tar piloten det långa benet före det korta.

DSC04857

Undrar om namnet på skärmen kommer från en avledning
av
strategi, 
eller från stratus som betyder “Dimma” ?

DSC04913

Kristoffer i sin puppa.

DSC04938

Uppdrag på Platån.

DSC04947

Skärmen ligger som en vägg. Perfekt att dra upp.

DSC04957

Nån som borrat i de norska fjällen i fall…

DSC05045

Jag tycker, man lägger ner mer  energi nu, på att ge skärmarna
en färgmässigt  spännande layout.

DSC05073

6 trasor över platån

SONY DSC

När man flyger vid Hovs Hallar under goda omständigheter,
har man tid att studera det vackra landskapet och havet.

DSC05093

När jag sitter i en sele på god höjd och man flyger bekymmersfritt,
brukar jag tänka,  att, man är ju privilegierad, som kan få uppleva detta !

SONY DSC

Start nere vid Segeltorp på nästan nordlig vind.

SONY DSC

Jan från Eslöv

SONY DSC

Kristoffer, snart färdigförpackad…

DSC05157Snyggaste ekipaget i dag.

DSC05159

“Pimp my cloth” !

SONY DSC

…nä, det var två som möttes bara…

SONY DSC

Straight in approach…

SONY DSC

…eller gul jacka…

DSC05238

Segeltorp på nästan nordlig vind.

SONY DSC

 

 

DSC05275

DSC05297

En trio kommer och landar. Vinden ökade nu…

DSC05298

Cb-molnen pluppar upp och ligger i rad på horisonten.

DSC05309

Ute över kattegatt kommer Cb och Cu congestus.

DSC05315

 

Här landar de stora pojkarna…

SONY DSC

Kristoffer viktstyr

DSC05337

Landning.

Fotoavstånd 300 meter.

SONY DSC

Snygg hjälm…

SONY DSC

…och snygg wrapping.

SONY DSC

Finns det krockkudde längst fram i nosen eller  ?

SONY DSC

Jag säger bara…tänk om…tänk om en skärmflygare kommit
med denna utrustningen 1985 till ett VM …?

Hade piloten vänt hjälmen bak och fram, hade han liknat en
gamunge i boet…om man har lite fantasi alltså… 

SONY DSC

 

SONY DSC

Nu blir det fotarbete från en Alvestapilot.

SONY DSC

2.

SONY DSC

3.

SONY DSC

4.

SONY DSC

5.

DSC05423

Mycket vertikala rörelser i luftmassan nu.

DSC05443

Ovanför f.d Pilkington Float Glass,  hög aktivitet.

DSC05446

                         Intressant att studera molnen och deras förändring och påverkan på vårt väder.

DSC050991

Man kunde se,  hur mycket mera högpresterande
den röda skärmen var, jämfört med den närmaste.

DSC052901

stabilis  mobil ins mobile

DCIM115GOPRO

I väntan på den g o d a vinden på Platån.

DCIM116GOPRO

 

 

 

Kategorier
Skärmflygeri

PARAGLIDING HOVS HALLAR…

 

 

 

 

…blev det i stället för modellflyg.

 

 

 

 

 

DSC04682

 

 

 

Väderläget för Långfredagen såg mycket fint ut för modellflyg
på Hovs Hallar. Man lovade, yr.no,  3-5 m/sek nordvästlig vind.

Så bilen lastades och jag for ner vid 11-tiden…för att på parkeringen
mötas av Kenta, en gammal skärmflygkompis,
som skulle lufta sin trasa.

Jag lät mina  modeller vänta i bilen och följde med Kenta ner till starten
på det låga vid Segeltorpssidan.

Redan var där ca 8 skärmflygare, som parawaitade för  starkare vind.
Som skärmflygare vill man  ha minst 4.5-5 m/sek .

Efter ca en timma tog sig vinden i form av sjöbris och blev så småningom
ca 5-6 m/sek, vilket är bra.

Under tiden det väntades,  var det mycket roligt att prata med gamla
skärmflygkompisar igen. Gamla dråpliga minne dök upp och mycket av
det som sas, det kom som en reaktion på frågan: “Minns du när du…”

Jag vill ju bara säga,  att det sög i flygtarmen,  att få  börja flyga skärm igen.
Undrar om jag kan hålla mig ifrån det i framtiden…det tror jag inte.

Vi får se,  hur saker utvecklar sig. Osvuret är bäst.

Det var för mig så roligt att prata gamla minnen och se på flygningarna,
att jag glömde av,  jag hade två modeller väntande i bilen.

Ok, jag fick inte flyga mina modeller, men det kommer en dag i morgon också,
då fint hangväder är lovat. Då blir det en rejäl tur med mina hangkärror, jag
lovar !

Förutom skärmflygare fanns det också hängglidare, eller som de kallas
lite elakt “Rörmokare”. De fick också sitt flygsug tillgodosett,  tack vare
de rådande goda förhållandena.

Hovs Hallar var fullt med besökande i dag, turister, modellflygare,
skärmflygare, fågelskådare och hängflygare tack vare fint väder,
passande vindar  för hangflyg och icke minst   tack vare påsken.

Dessa fick ju gratis underhållning av just de,  som betvingade
tyngdlagen med hjälp av tyg och snören !.

Jag talade med några av flanörerna,  vad de tyckte om skärmflyg eller
paragliding och de sa samstämmigt,  att det som är fascinerande för dem
är att se
, hur människan kan hänga under några tygbitar och snören och flyga !

Alltså,  det som antagligen lockar de flesta,  som är genuint flygintresserade,
är just fenomenet och begreppet, ATT KUNNA FLYGA.

Jag tog massor av bilder och här kommer några med diverse
förklaringar.

Häng med på en flygtur !

 

 

DSC04529

I väntan på bättre vind kan man ju balansera skärmen.
Det är en god träning i att lära sig vidmakthålla kontrollen
över sin skärm.

DSC04601

Större hinder behövs inte för att skapa flygglädje !

DSC04370

Susannes och Kartis hund Zack.

En ung hund med, vad jag tycker,  Rhodesian Ridgebackkblod i sig.

Rhodesian Ridgeback är just, vad namnet säger. Hunden har en hårkant mitt på ryggen.
Arten framavlad i Afrika som en boskapsvaktande medhjälpare.

DSC04379

Vinden har tagit sig och några chansar på en start.

DSC04398

Kenta…har du fått trassel ?

DSC04434

Piloten drar upp sin skärm inför starten.

DSC04424

Går det så går det…

DSC04730

Nu bär det iväg för hela bunten.

DSC04444

Det är inte så trångt, som det ser ut.

DSC04461

                                                         Anders den trevlige ska dra upp trasan…

DSC04498Så fort det verkar flygbart sticker alla iväg.

SONY DSC

Högerregeln gäller…

SONY DSC

Man sitter bekvämt i selen, bättre än i tv-fåtöljen, om selen är noggrant inställd.

SONY DSC

Kenta, sen en tid med fast jobb hos staten…pensionär.

SONY DSC

Anders glider förbi…

SONY DSC

Är lyftet bra, kan man flyga bort till småbåtshamnen Norrehamn.

SONY DSC

Kenta har förpuppat sig…

SONY DSC

En treenighet i aviatik.

DSC04700

Stefan, även kallad Kartis en mästare i att kontrollera sin skärm.

SONY DSC

Anders på utflykt. Vinden var till en början lite sned från vänster.

DSC04584

Johan från Hjärnarp, en duktig flygare.

SONY DSC

6 skärmar och längst ner mot stenen en hängglidare, som just startat.

SONY DSC

Det var nog marginellt för hängglidaren till en början…

SONY DSC

…men han plockar höjd…

SONY DSC

Så ni ser, att aktiviteten är hög, när vinden är gynnsam på HH

SONY DSC

Johan drar i svängen så färgen lossnar på jackan eller…

SONY DSC

En pilot som prövar att flyga bort till i höjd med värdsuset,
för han ska kunna klättra upp på platåhanget.

DSC04617

Kenta glad :=)

SONY DSC

Två skärmar sedda från vägen, som leder till parkeringen.

SONY DSC

Man ser,  att de höstsådda grödorna börjar komma nu.

SONY DSC

Jag tror det är Kenta och fru Hadders.

SONY DSC

 

SONY DSC

När man kör förbi parallellt med hanget,
ser skärmarna ut som fjärilar i horisonten.

DSC04718

Anders den trevlige hävdar med emfas,
att om man applicerar
spoilers på hjälmen, så höjs glidtalet
med 13.475 %, enligt hans 
fysikaliska livsfarliga jämförande
experiment,   han utfört i sin tvättstuga.

DSC04781Här ser ni hur sjöbrisen sopar bort termiken från kusten.
Det är,  som om man skurit bort cumulusmolnen med en kniv,
så vass
är gränsen.

Till vänster kall stabil  luft från havet utan termik,
till höger labil luft som
genererar termik för flygaren.

SONY DSC

Det var mycket termik i dag också. Luftmassan var labil,
vilket fick bra skjuts på den stigande luften.

SONY DSC

Här kan man se att termiken slagit hål på inversionen
och fortsätter att utvecklas på höjden.

SONY DSC

Redan nu kan man märka,  att dessa Cumulus Congestus har en tendens
att övergå till Cb och bilda det typiska städet, som utmärker Nimbusmoln.

SONY DSC

Ett Cumulus med drag i !

SONY DSC

Här igen en städliknande form på molnet,
då inversionen stoppar den stigande luftmassan.

DSC04420

Skärmflyg är en estetisk upplevelse både själsligt och kroppsligt !

Kategorier
Termikflyg

SOMMAR-SOL-TERMIKFLYGNING

Hur gör man det…egentligen?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är väl något att läsa om nu när det är minus 12 grader ute…..

 

Termik är en böjningsform av det latinska ordet för värme-termo.
Vi känner till begreppet termometer, som betyder värmemätare.
Suffixet -meter är ju också latin och betyder enkelt översatt mätare.
Andra exempel är ju voltmeter, amperemeter och så vidare.

Således, termik betecknar något som har en högre temperatur
än omgivningen. Det är just det, som är grundförutsättningen
för att termiska vertikal rörelser eller konvektion, ska kunna
uppträda.

Konvektion är ju också ett latinskt ord vars grundbetydelse
kan delas i två delar; Kon, eller egentligen con, betyder med
och vektion betyder en riktad rörelse. Tänk på ordet vektor
som ju är en riktad kraft eller rörelse. 

Alltså, konvektion är enkelt uttryckt en rörelse i en vätska
eller i en gas.

Ja, vi ska inte bli för akademiska, men dessa två begreppen
, termik och konvektion hänger samman och är av avgörande
betydelse för oss, som flyger och håller oss uppe med hjälp
av termiken och konvektionen.

 

Denna lilla artikel är en allmänt hållen beskrivning, utan
bilder och skisser, som på ett enkelt sätt vill beskriva hur,
när och var termik uppstår.

 

Som jag skrev innan, är en förutsättning för termik,
att vi har en skillnad i temperatur mellan olika luftmassor.

Hur uppstår denna skillnaden?

När solen lyser på markens yta, tar denna upp eller absorberar
värmestrålningen. Värmet lagras i översta delen av marken.
Beroende på vilken typ av yta vi har, om det är grus, gräs,
asfalt eller sjö och hav, kommer värmet att lagras olika.

Värmen som tillförs havet kommer i första hand att påskynda
avdunstningen av vattenånga och i andra hand att värma vattnet.
En grusplan som är mörk absorberar snabbare värmen och
kommer så småningom att fungera som ett element som strålar
ut värme. När vår grusplan har strålat ut tillräcklig mycket
värme till den ovanpå liggande luftmassan, har temperaturen
i luftmassan stigit så den skiljer sig från omgivande luftmassor
med kanske 3-5 grader.

När skillnaden är så stor, blir den uppvärmda luftmassan labil
, den vill stiga uppåt.

Vad gör då, att en bubbla med luft plötsligt lossar från marken
och stiger? Ja, det kan vara en vindpust,  som kommer och stöter
till eller rubbar blåsan. Den kan behöva lite starthjälp för att
komma igång.

Om vi har svaga vindar, kan den marknära luftmassan glida
över en uppvärmd yta, värmen överförs som till största delen
strålningsvärme och liten del som kontaktvärme och om då
den över marken sakta glidande bubblan träffar några hus,
en trädridå eller ett annat hinder får vi en turbulent utlösning
av termikblåsan.

Det finns flera andra sätt, som en blåsa kan lossa på, men fö
r våra förhållanden är dessa två de viktigaste.

Kom ihåg att vår blåsa befinner sig nu på väg uppåt genom luft,
som är relativt sett kallare än blåsan. Termikblåsan är just när
den lämnat marken lös i konturerna och relativt svag.

Efter hand som blåsan stiger, kommer temperaturskillnaden
att öka, för vi vet att temperaturen i normalatmosfär sjunker
med ca 0.7-1.0 grader/100 meter. Efter hand som blåsan
stiger får dess horisontella utbredning fastare konturer och
man kan, när man cirklar i en blåsa märka, att stiget är bättre
eller sämre, beroende på var man flyger.

Nu fortsätter ju inte en termikblåsa hur högt som helst.
När den når den nivå, då den stigande luftens fuktighet
kondenseras, utmärks detta,  genom att vi kan se Cumulusmoln
eller vackertvädersmoln bildas. Det är det stora bulliga
sommarmolnen som växer upp och faller ihop.

På vilken höjd den stigande luftens fuktighet kondenseras,
beror på flera faktorer. Det hänger på fuktighet, temperatur,
omgivande luft och hur labilt skiktat det är och om vi har
inversion. Normalt sett hos oss på västkusten ligger molnbasen
med Cumulusmoln under tidig sommar runtt 1400 – 2500 meter.
Inne i landet, där vi inte har sjöbris kan molnbasen ligga avsevärt
högre. Från min fullskalasegelflygtid minns jag molnbaser i maj
på 3000 meter i Västergötland.

Om det råder något, som heter inversion på låt oss säga 1200 meter,
kan inte termiken komma högre. Det vill säga luftmassan kan
inte nå sin kondensationsnivå där det bildas moln av fuktigheten.

En inversion är ett lager med luft där temperaturen stiger med
höjden i stället för avtar med höjden. Om vi åker med vår
termikblåsa glatt stigande med 3 m/sek, så märker vi, när vi
närmar oss inversionsskiktet att stiget försvinner. Vi kommer
inte högre hur vi än gnetar.

När man flyger just i gränsskiktet mellan den vanliga luften
och inversionsskiktet,  känner man små turbulenta stötar i
flygplanet.

När man termikflyger och blåsan inte kondenserar och inte
bildar moln kallas det att man flyger torrtermik. När du flyger
i termik som bildar moln, kallas det molntermik.

Torrtermiken kan vara lika stark som molntermiken, men
problemet är ju, man kan inte se var termiken finns! Har du
molntermik är det ju i princip bara att gå under ett Cumulusmoln
och stiga in i hissen.

 Att flyga torrtermik är chansartat och man få i sådana fall lita
på sin “näsa för termik”och erfarenhet av de lokal väderförhållandena.

Nåväl, om vi har kurvat upp oss till molnbasen med en modell eller
fullskalakärra ,så märker man en välvning under molnet där den
stigande luften går in i de flesta fall.

Går man på rakkurs efter att man nått basen, kommer man att
flyga in i sjunket. Stiger du med 5 m/sek,  så kommer du att
sjunka med i princip lika mycket när du avlägsnar dig från
centrum. Det brukar man lösa,  genom att man ökar hastigheten
markant, för att kunna ta sig igenom sjunket så fort som möjligt.

När du flyger en modell i en termikblåsa,  som nyss släppt,
måste man vara beredd att korrigera så man ligger i centrum
av blåsan, för att utnyttja stiget på bästa sätt.

 Korrigeringen ska vara planlagd och genomföras utan tvekan
eller mjäkighet.

Hur man korrigerar i en blåsa,  kan man inte generellt säga,
för varje pilot har sin, som han tycker bästa metoden.

Flyger du din modell på 200 m höjd utan termik,  brukar jag
trimma modellen till lägsta sjunkhastighet och flyga den just
på vikningsgränsen.

 Om jag flyger in i en blåsa med vänster vinge, händer då följande:

Om vingen går in i stigande luft, kommer luften att föra vingen
uppåt och öka anfallsvinkeln. Flyger du då just på vikningsgränsen,
kommer din modell att vika sig eftersom anfallsvinkeln på den
lyftande vingen ökat av den stigande luften. Det är just det som
är finessen. Modellen kommer att vika sig in i termikblåsan.

Man kan säga att modellen ramlar in i blåsan.

När du stabiliserat din modell och flugit ett varv, har du sett
var lyftet finns och du kan korrigera, så du centrerar din modell
till det starkaste lyftet.

Detta är ett sätt att upptäcka termikens utbredning.

Ligger du i en bra termikblåsa sommartid med din modell,
kommer du att bli förvånad, hur snabbt din modell stiger.
Att ha ett stig med 5 m/sek är inget ovanligt. Det betyder ata
du på en minut klättrat 300 meter!

Har man en sådan stark blåsa, gäller det att ha en planläggning
eller strategi, hur du ska avbryta och när.

Om jag flyger en stor modell, 3.5-4.0 m spännvidd,  brukar
jag hänga med upp till xxxx meter. Då är modellen fortfarande
sebar utan svårighet. En Blue Phoenix utan bromsar tar jag
aldrig högre än yyy meter.

När du nått din högsta höjd ,är det dags att ta sig ner.
Det finns två sätt:

Du kan flyga ner planet genom att hålla dig i luft som inte
sjunker eller som bara stiger lite. Genom att trycka upp
farten kommer du att förlora din höjd så småningom.

Det andra och enklaste sättet är att aktivera de aerodynamiska
bromsarna på modellen. Bromsar är enkelt uttryckt en klaff
som exponeras mot den förbiflygande luften och som dels
bromsar och dels genom turbulensbildning bakom klaffen
stör den laminära strömningen på ovansidan av vingen.

Så har du bromsar så ut med de och ställ modellen på nosen,
så kommer du säkert ner.

Ett tredje sätt, som jag använder till min Blue Phoenix är
att göra en störtspiral. Det vill säga full sida och full höjd samtidigt.

Detta gör, att du förlorar din höjd snabbt utan att överskrida
den hastighet, vid vilken strukturella skador uppstår på modellen.
Man måste testa detta på lägre höjd, så man ser att, man inte
flyger för fort.

Med en bra modell är inte problemet att komma upp.
Problemet är att komma ner.

När termiken är kraftig och du drar all broms du har,  kan de
t hända, att du stiger i alla fall. Då måste du kombinera alla
sätten du kan för att reducera höjden. Till exempel att använda
full broms och störtspiral. Då bruka man kunna komma ner säkert.

Drabbas inte av panik!

Vilket är lätt att säga, om ens modell försvinner och dyker upp,
om vartannat och den flyger så fort , så pinnarna yr om den.

Be om hjälp från någon,  som står jämte, som kan hjälpa
till att hålla ögonen på modellen.

Om allt går åt pipan, det vill säga,  du förlorar modellen
ur sikte,  finns det en sak att göra:

Om du har bromsar så ut med de. Detta kombinerat med
full höj och full sida bör få ner modellen i inte alltför hög
hastighet.

Att dra full höjd och full sida ska du prova under kontrollerade
former, så du vet,  hur modellen beter sig. Du kanske inte ska
ge så mycket sidoroder i en störtspiral för att få ner den med
så låg hastighet som möjligt. Men som sagt: Testa

Detta var lite om termikflygning. Den stora frågan för en
modellflygare är ju, hur man hittar termiken.

Som jag skrev innan, är det ju inte stor mening att leta
termik över en vattenyta. Vi vet ju alla , vad Laholmsbuktenväder
är på sommaren. Det är,  när vi har en molnfri himmel över havet,
men inne över land, ca 8 km in från kusten,  har vi de härligaste
vackertvädersmolnen.  Fenomenet beror på det vi drabbas av
vid kusten:

Sjöbrisen som suger in kall luft från havet för att ersätta den
stigande luften inne över land. I och med det hela tiden pumpar
in kall luft, hinner den inte värmas så den vill stiga och därmed
är det finito med termiken.

Då är det bättre att leta efter termiken över åkrar, grustag eller
i lä av ett hinder, som kan lösa ut blåsan.

Vi har vissa reella bevis för termik. Om en blåsa släpper i
närheten av fältet,  brukar man märka, att vinden markant
minskar eller markant växlar riktning.

Nästa steg kan vara,  att man ser svalorna kommer och jagar
de insekter,  som följer med termiken uppåt. Svalor som
jagar insekter är en säker indikation på termik.

När svalorna flyger,  kommer strax därefter vitfågel.
Måsar och trutar går in i blåsan och kurvar upp sig.

Rovfåglar är bra på att lokalisera termik och man kan
genom att studera dessa, lära sig en hel del. Man kan se,
hur de korrigerar i blåsan och framför allt, ser man en ormvråk,
som lämnar en blåsa, då är det inte lönt att gå dit och försöka.

Har du en högvärdig modell och du kurvar i en blåsa ihop
med en ormvråk, så kommer du att stiga ifrån fågeln
, om du flyger bra.

Att kunna konstatera, att nu släpper blåsan från marken är
ett resultat av synbara tecken men framför allt ett resultat
av träning och erfarenhet.

Ska du bli en duktig termikflygare är det enda som gäller
att flyga mycket termik.

Teknikens utveckling har givit oss fina instrument
, som underlättar för oss att flyga i termiken.

Jag tänker då på variometrar och höjdmätare. Dessa är
ingen nödvändighet,  för är du rutinerad,  flyger du lika
bra termik med eller utan vario.

Men flyger du med vario,  kan du när modellen är lång
bort ta den minsta termikblåsa.

Du kan ta en blåsa , där det stiger med en dm/sek. Det gör
du aldrig utan vario! Dessutom ger instrumentering en
extradimension till ditt flygande. Speciellt om du flugit
fullskalasegelflyg tidigare uppskattas flyginstrument.

Personligen har jag ett par stycken Picolario från
Thommys ModelBau i Tyskland. De har aldrig krånglat
och kan mycket mer,  än vad du kan tänka dig använda de till.

Till min Blue Phoenix har jag en telemetriutrustning från
EagleTree i USA. Det är mera som en instrumentbräda,
med de flesta parametrarna inlagda,  inklusive en GPS:

Men vem kan stå och titta på en instrumentbräda i solsken,
när man har modellen på 400 meter?

Jag föredrar Picolarion. EagleTreeutrustningen har
naturligtvis också audioinformation från varion.

 Termikflygning som en företeelse för den flygande människan
upptäckte ganska sent. Det var på slutet av 20-talet vid
tävlingarna på Wassekuppe, som piloterna vid flygningar
mellan de olika hangen ibland märkte,  att de steg utan att
ha anslutning till hangen. Man förstod då, att det var en
annan företeelse ,  som lyfte planet.

Det var ju molntermiken.

Bara på ett par år slog den dynamiska flygningen igenom
och massor med nya segelflygrekord sattes.

Innan detta kom,  gick all skolning och tävling på hang.
Så termikflygningen förde segelflygningen framåt med jättekliv.

Hangflygningen har ju fått en renässans,  tack vare skärmflyge
t och hängflyget. Men för fullskalasegelflyget är numera
hangflygning helt överspelat.

Ja, detta var en liten orientering om termik och termikflygning
med modell.

Hoppas det gett något till de,  som inte vetat förut.

 Prova på med en enkel modell, du ångrar dig inte.

 Det är inte enkelt, men varför ska allt var så lätt?