Kategorier
Old Timer flyg

ATT PEJLA EN BORTFLUGEN FRIFLYGMODELL MED EN RIKTANTENN.

 

 

 

 

 

En riktanten, eller direktiv antenn

gör pejlandet enklare.

 

 

 

 

 

IMG_0037

 

 

 

 

Som en räddningsplanka kan man säga,  att en pejlsändare fungerar,
då den sitter monterad på en friflygmodell och då den är aktiverad.

Flyger en modell bort och den hamnar i en växande gröda, exempelvis
den stora fasan nummer ett: Uppväxt majs.  Eller om den hamnar i
tät skog,  är det den stora fasan nummer 2.

Ja, du vet, att man har ju aldrig tur, utan modeller tenderar att hamn  i högt
växande gröda eller högt upp i ett träd…

Båda platserna kan göra det omöjligt för dig  att finna modellen.
Jag har
personligen ägnat mig åt radiopejlorientering på
amatörradiobanden och
har bra erfarenhet av det.

Men som friflygare, vad ska man tänka på , för att öka chansen att få
tillbaka modellen ?

Först och främst ska du ha en bra kikare. Ju fler som har kikare ju
bättre.
Det är fördelaktigt,  att ha kikaren monterad på ett billigt kamerastativ.
Därför att stå och hålla en tung kikare och hålla en liten modell i fokus
är svårt. Ett kamerastativ kostar inte mycket.

Kikaren kan med fördel köpas på Biltema, som har en bra kikare
med pejlkompass för en tusenlapp.

Kom ihåg,  att det är utomordentligt  svårt att bedöma avstånd.
Jag brukar säga, om du tror avståndet är 1000 meter, börja leta vid 500,
för man bedömer för långt.

Om man ser modellen försvinner i höjden,  då den inte fusat,  ta en pejl via
kikaren,  vilken bäring den sågs sist i. Har du ingen kikare, rita ett streck
i marken,  så du får en ungefärlig bäring, som du sen kan lägga in på kartan.

Jag förutsätter,  du har en riktig bäring via kikaren. Ta sen din kompass
och överför riktningen till din karta. Då får du ett ganska smalt område
att söka av. Att överföra en riktning från terrängen till kartan, förutsätter jag
att du kan. Kan du inte så googla.

Kartan visar också,  om du kan köra din bil fram till sökområdet. När du
kommer fram,  hoppa inte ut och spring planlöst runt   som berusad höna,
utan ta det lugnt.

Gå ur bilen och placera  dig så högt du kan och spana av terrängen systematiskt.
Ta först och kolla misstänkta punkter, dela sen in sökområdet i sektioner
som du spanar av en och en.

Finner du inget,  flytta dig 150-200 m,  ställ dig åter  igen så högt du kan och spana
med kikaren. Har du nu ingen pejlsändare , så återstår inget annat än
att leta inom rimligt avstånd från den linje,  du lagt in från där du startade.

Erfarenhetsmässigt kan man säga,  att kurslinjen din modell tagit,  som du
fått bäringen med via din pejlkompass
brukar inte avvika alltför mycket från
din reella färdlinje.

Alltså modellen högst 100 meter från denna linje.

Speciellt svårt är att leta i en skog. Den största modell kan maskera
sig totalt ! Det är svårt att leta i skog systematiskt. Då man letar i en
skog fäster man blicken omedvetet mot marken. Men man ska spana
i trädens löv- och grenverk.

Hittar du inte den, är det bara att hoppas,  att någon annan gör det,
För jag förutsätter,  du har nummer och namn på din modell. Kanske både på
vingen och kroppen.
Upphittare har då  nånstans att ringa. Hamnar du i en gröda med modellen,
som ska skördas med en tröska, är risken den far ut med  hacken
där bak i mycket finfördelat skick…

Men du ska veta,  att precis alla upphittare är inte ärliga.
Men jag påstår 99% är det.

Om du har en pejlsändare aktiverad,  har du mycket större chans
att finna din bortflugna modell, för då har du kontakt med den bortflugne.
För att finna modellen behöver du en mottagare,  som kan ta emot
pejlsändarens signal.

Mottagaren bör vara av god kvalitet, för ju bättre mottagare,
desto större chans att höra signalen.

Om du har en pejlantenn , som på mina bilder och du hör signalen,
då är halva jobbet gjort.

En pejlantenn har en lob som är relativt  smal och som har ett distinkt
fram/backförhållande.

Du kan jämföra en direktiv antenn med  ljuset från en bra ficklampa, 
som ger en smal och långt räckande stråle, medan en vanlig taklampa,
fördelar ljuset runt horisonten.

                                 Loben från en riktantenn:

Du står i centrum, din antenn täcker enligt skissen.
Allt är schematiskt, verkligheten är sällan så entydig  som bilden.

Kör till en plats som du tror är i närheten av den förmodade
nedslagsplatsen för
din modell. Klättra upp  på en yta så
högt som möjligt.

Slå på mottagaren,  håll antennen vertikalt/horisontellt och vrid dig runt
och lyssna först med brusspärren engagerad. Hör du inget så släpp
brusspärren, så du erhåller allt till örat som mottagaren tar emot.

Så här funkar det schematiskt

brusspärr 3 sista

Fyrkanten visar det,  som kommer till mottagaren i form
av brus och signal.

Det vi vill ha är signal, alltså det som är  under det röda strecket.

Din gräns då brusspärren ska öppna,  är den gula linjen.
Från botten av rektangeln till det röda strecket finns signalen,
du vill lyssna på.
Därför ska man aldrig dra brusspärren för hårt.
Alltså vrid
brusspärren tills du precis vrider bort bruset, men inte mer !
Ibland kan du behöva
vrida bort brusspärren helt och hållet
för att kunna höra signalen.
En tumregel alltså: Du ska vrida din brusspärr,  så bruset
just försvinner eller ligger och småfräser.

Åt det håll där du hör signalen bäst, där finns modellen,
om allt stämmer.

Ta ett märke i terrängen,  ta kompassriktningen dit och
för över bäringen till din karta. Nu har du ett streck på kartan.
Därefter ska du åka,  låt oss säga,  200 m vinkelrätt mot bäringen och
lyssna en gång till.
Upp på det högsta föremålet om möjligt,  pejla och hör du signalen,
slå fast varifrån den hörs starkast. Om du inte hör signalen,
åk 180 grader åt andra hållet.

När du hör signalen, ta kompassriktningen dit, överför det till kartan,
där du redan
dragit en bäring. Nu har du två bäringar och om världen
vore fullkomlig,  ligger ditt plan i krysset.

Men nu är det inte så,  på de frekvenserna vi använder. På de frekvenser
vi använder,  är vågutbredningen inte linjär och snygg,
utan vågorna reflekteras lite oberäkneligt. Det tar tid att lära sig ,
vad som är rättvisande pejlar. Så därför ska du pejla efter
förflyttning 2 gånger till.

Lägg in bäringarna och de kommer att förhoppningsvis att resultera
i  en månghörnig ruta på din karta,  som inte är alltför stor.

Där, eller i omedelbar närhet,  ligger modellen. Åk till platsen och
lyssna och pejla.

Om signalen är väldigt stark, kan mottagaren få spader (bli överstyrd,
alltså den kan inte hantera de starka signalerna)
och då får man
flytta sig  förslagsvis ca 10 khz, alltså om frekvensen är 150,100,

så gå till 150.110 och lyssna.

Eller flytta till en frekvens där du just kan uppfatta signalen.
Man gör så för att dämpa signalen och göra det lättare att pejla
sista biten. Det är ofta sista biten,  som är svårast.

Pejlsignalen är i regel en omodulerad bärvåg,  som låter som ett
“Skrapande” ljud i högtalaren. Varför signalen är omodulerad, alltså
man har inte lagt ett “Ljud” på bärvågen, det är troligtvis för att
spara vikt i sändardelen,  som finns i din modell.

Det viktigaste är, att man hör NÅGOT att pejla på ! Så vad sändaren
gör är att producera en sönderhackad  bärvåg , ungefär som telegrafisändare.

Använd pejlantennen och pejla aktivt under din promenad mot sändaren.
Antennens “Fram” kommer att indikera den riktning, du ska gå.
Det kan kräva lite irrande fram och tillbaka,  av skäl jag tidigare angivit,
men med träget arbete,  kommer du att finna modellen.

Det krävs mycket träning,  för man ska bli duktig. Men med en
fungerande pejlantenn, bör
även nybörjaren ha en  rimlig chans att
hitta sin modell.

Att pejla med en bärbar mottagare med en rundstrålande antenn,
alltså en “pinne”,
då litar man mer på turen än på  sin skicklighet.

Nu har jag,  för att underlätta för framtida eftersök av pejlsändare,
tillverkat en
pejlantenn, som är uppbyggd enligt konceptet HB9CV.
HB9CV var amatörradiosignalen  en schweizare hade,  som uppfann
denna mycket goda antenn. Jag har själv använt den och den fyller i
alla fall mina krav. Antenn är en typ av Yagi med två element.

Till pejlantennen,  som är byggd för 150 Mhz där antennen är i exakt
resonans,   har jag köpt adaptrar,  så ni med BNC kontakt för antennen
eller SMA-kontakt kan använda den.

Pejlantennen tar jag med vid nästa tävling,  så kan ni, som
har pejlsändare testa den,  vid en liten genomgång  vi kan hålla.

Jag donerar antennen till SMOS för framtida bruk vid tävlingar.

Om någon vill bygga en egen så kan ni kontakta mig för info, för den
går att bygga lättare och elegantare.

Slutsatser:

För att hitta en bortflugen modell behövs:

En kikare med syftkompass.
En karta med aktuellt område,  50000-del eller mindre.
Kartan försedd med meridianer för utläggning av kompassriktningar

från terrängen..

Om du pejlar: En mottagare som är laddad och aktiverad  och en pejlantenn.

Du måste kunna hantera en kompass fullständigt.
Ta ut riktning i terrängen
och kunna  överföra bäringen till kartan.

Du måste lära dig din handapparat,  så du vet hur signalstyrkan indikeras.
Du måste har den inställd rätt. Alltså “Wide FM” eller “Narrow FM”.
Du får pröva dig fram.
Du måste veta,  hur man öppnar  brusspärren, då signalen är svag.

Allt för att den ska funka under bästa möjliga omständigheter.

IMG_0020

Här ser ni olika mottagare,  som kan användas vid pejling. De är alla amatörradioapparater
och man får bara sända, om man har av Post och Telestyrelsen
utfärdad licens och tillståndsbevis.
Enkelt uttryckt passar SMA=Skruvfattning,  som på vänstra radion eller BNC = bajonettfattning,
som de flesta andra har. En apparat som den i mitten köper du billigast på E-Bay från Kina.
Den kostar med frakt 30 pund, under 400 kr !

IMG_0024

Adaptern som medföljer antennen.
Överst för SMA (skruva) och underst BNC (bajonett)

IMG_0025

BNC-änden

IMG_0026

SMA-änden, med det smala stiftet i mitten

IMG_0028

HB9CV för 150 Mhz försedd med BNC-hane.
Bry er inte om,  att antennen ser ut,  som något jag hittat
på soptippen. Det är en i hast hopsatt konstruktion.
Det är funktionen som räknas och den finns där.

IMG_0029

Elementen gjorda i koppar, Det är lite tungt men starkt.

IMG_0030

Matningen och anpassningen av antennen med  12 cm koax = 12 pF

IMG_0032

Jag har försökt göra den så oöm som möjligt.

IMG_0033

Här uppkopplad med min Yaesu amatörradio.

IMG_0035

Så fungerar antennen. Skillnaden på fram/back är stor och där kan man inte missta sig.

IMG_0038

Man kan pejla både vertikalt och horisontalt.

 

Pär Lundqvist sa,  man kanske kunde använda en Keyfinder ?
Här är en med 50 m räckvidd,  som används ihop med din telefon och en app.
Kanske,  om man slaktade den del som sitter ihop med nyckelringen på allt,
som går att
undvara, plasthöljen, ringar,  alltså allt som går att
ta bort, utan att
funktionen förändras ? Detta för att spara vikt.
Troligtvis kan man öka räckvidden till kanske 100 m, om man sätter dit
en bättre antenn på sändaren. Jag ska testa och labba lite och rapporterar
resultatet senare. Det är ju skillnad i pris….100 mot 2000 spänn…

Kategorier
Old Timer flyg

SM FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER RINKABY 2016 (DEL 5.)

 

 

 

 

Per Qvarnström, en meriterad friflygare.

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-08-13 171555

 

 

 

 

Första gången jag såg Pers namn var i MFN på 70-talet.

Det var då,  Lars G Olofsson var redaktör för tidningen och det betydde
mycket friflyg. Dessutom var inte Lars G rädd,  att skriva vad han tyckte,
varför det ibland osade svavel mellan raderna. Men bättre det än en
menlös brunsås.

Per tillhör  MFK Fladdermusen i Lund och denna klubb hade en
mycket innovativ logo, som väl var inspirerad av Flower-Power-eran.

Snyggt ritad i alla fall. Undrar,  om inte Per var upphovsman till den ?

De  gamla MFN,  som finns på nätet att beskåda, låt oss säga till mitten
av 80-talet ,  är en
guldgruva med fakta,  för den som söker något om friflyg.

Per har mycket tävlingsmeriter i form av svenska mästerskap och han
placerade  sig som 2. vid VM i USA 1979 i klassen F1A.

Per är en hängiven och kunnig modellflygare och som sådan,
är han också
aktiv inom grenen friflygande OT-modeller .

Talang är medfött, men  kunskap, och erfarenhet är inget, som ramlar
på en utan möda. Man måste vara hängiven och uthållig för
att lyckas.

Det är Per Qvarnström.

Nere på Rinkaby träffade jag Per för första gången, då Per flugit bort sin Dixie.
Tursamt nog hade han försett den med en pejlsändare och jag erbjöd
mig att åka med och vara behjälplig med pejlingen.
Det är inte lätt att pejla med en handapparat,  endast försedd med en
rundstrålande 1/4-vågsantenn.

Men efter lite irrande hittade jag Pers Dixie häckande uppe i ett träd.

Via tips av Sten Persson fick jag reda på,  att både han  och Per byggt varsin
ny Torontonian, som finns med på bilderna. Modellen flög mycket bra
och den modellen jag såg, vilket var Pers,  var en snygg produkt från
den Qvarnströmska modellflygplansfabriken..

Jag skrev denna posten inte som en devot hyllning till Per utan fastmer
som en lekmans uppskattning av begreppet “Skicklig modellflygare”.

Här kommer bilder från dels Rinkaby och dels  gamla bilder, som jag
skärmdumpat
från gamla MFN på nätet. Om det gör mig till en simpel tjuv
….ja,
då får ni kalla mig det, för jag gjorde det för att kunna illustrera min post
och sprida lite propaganda för det svenska modellflyget.

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-08-13 164917

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-08-13 170730

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-08-13 171347

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-08-13 172154

Ovan,  svart på vitt Pers 2. plats vid VM 1979.

 

DSC02393

Här sitter Pers Dixie i ett träd och piper …sin pejlsignal.

DSC02396

Modellen hängde här  ca 3500 m från startplatsen.

DSC02398

Dixien var helt oskadd.

PERS FLYGVÄG DIXIE

3570 m hade Pers Dixie flugit iväg. Starten till vänster och landning i
ett träd i skogskanten vid gården. Redan där kurslinjen skär de två
vägarna ungefär i mitten av bilden kunde jag höra sändarens signal.
Det är nästan 2 km. Men frekvensen 150 mHz har den egenskapen att
signalerna kan reflekteras helt slumpmässigt. Det betyder,  att en signal
som hörs 2 km från modellen,  den kan vara ohörbar 100 m från sändaren.

DSC02402

Dixien återbördad till piloten.

DSC02406

Tre av instrumenten för man ska lyckas inom friflyg:
Bra modell, kikare med pejlkompass och pejlmottagare.

DSC02416

Blogginnehavaren efter att ha funnit modellen.

DSC02453

Nu var det ju så, att marken var full av björnbärsbuskar, vars revor låg dolda i gräset.
Alltså repade jag benen och till och med tårna. Jag var ju senare  ute och letade  andra
modeller oxå, vilket gjorde,  att mina ben såg än värre ut än detta. Så enligt lagen  om allts
djevflighet fick jag en allergireaktion och fick stoppa
i mig en rejäl dos Cortison under ett par
dagar. Sen blev det ok.Vad jag lärde mig ? Gå inte barbent med sandaler i skogen om du ska
leta modeller i Rinkaby !!

DSC03471

Sten Persson gled förbi och blev naturligtvis
intresserad av Pers Torontonian, eftersom…

DSC03472

…Sten också hade byggt en sådan modell…

DSC02658

..Sten flög inte sin, då den visserligen var färdigbyggd, men inte trimmad.

_DSC0658

Per slutjusterar en annan av sina modeller innan start.

_DSC0614

Team Qvarnström

_DSC0612

Torontonian

_DSC9947

Jag fotograferade vingspetsen för att visa Pers  hantverk.

_DSC9950

Stabbe med dubbla fenor.

DSC02651

DSC02652

 

_DSC9760

 Lars-Erik Fridström i väntan på start tillsammans med Per._DSC9941

Innovativ logga för MFK Fladdermusen Lund.

DSC03138

Kontroll

DSC03139

Torontonian, en vacker modell.

DSC03144

Snart start.

DSC03494

Dags att ladda in lite gummipåver…

DSC02675

Min kamera har tydligen fokuserat på kon, men det får hänga med i alla fall.

DSC03116

Skulle jag vilja säga en pilot stolt över sin modell.

DSC03125

Per får simulera…

DSC03132

…en tävlingsstart…

DSC03134

…inför fotografen…

_DSC0610

Men detta är en riktig bild med allvar och  inbyggd spänning…_DSC0622

…och här erövrar Pers Torontonian skyarna över Rinkaby
och dessutom segern i G-Int-klassen !

DSC03499

Man kan bara göra sitt bästa,  kanske Per säger.

Alla bilderna jag tog på Per och hans modell, tog jag under tidspress.
Jag var inte nöjd med mitt foto, men nästa gång ska jag klämma
bra bilder på Pers modell i luften !