Kategorier
Hangflyg modell

MINNS DINA FINA FLYGNINGAR NU…

 

 

 

 

… för det går mot mörkare tider…

 

 

 

 

 

DCIM102GOPRO

 

 

 

 

Med tilltagande ålder, upplever jag,  att nutiden tycks rusa förbi mig  ,
i ett alltmer  ökande tempo hela tiden.
Jag har märkt,  andra i min ålder
säger likadant och vi vet varför.
Vi får ett annat perspektiv på begreppet
tid,  då vi åldras.  Vi ser mest
bakåt av naturliga skäl…

Vi har, tycks det,  framtiden bakom oss…innan nuet har hunnit passera…

Tänk efter , hur långa tyckte vi inte,  att sommarloven var, då vi var 12 år  ?
Sommarlovet varade en evighet. Hur lång tid varar sommaren för oss nu,
då vi är äldre ? En blinkning tycks det !

Men allt handlar egentligen om,  hur du förbrukar din tid. Det gäller
att
fylla den med positiva erfarenheter och upplevelser. Det är det,
som ger
oss livskvalitet. Jag kan inte sitta av mitt liv framför en tv,
eller planlöst
surfa på internet, för att inte tala om att maniskt
fippla på en ifåne, väntande på något som aldrig kommer att ske.

I den ålder jag är i, kan allt ta slut på bråkdelen av en sekund. Jag har
en närstående, 
som drabbades av en blödning i hjärnan och är bunden
till en rullstol och behöver assistans 24 timmar om dygnet .

Så ditt liv kan förändras på en sekund från ett liv med möjligheterna
att vara fysiskt aktiv till ett  passivt liv,  där du är helt  beroende av
andra människor för att få ditt livs basala behov tillfredsställda .

Därför vågar jag inte att chansa,  utan jag  försöker,  så gott jag kan,
utnyttja den  tid jag har kvar av mitt aktiva liv,  till det som ger
mig mest utbyte.
Att inte göra något, det är min återstående tid för dyrbar ägna att sig åt !

Jag vill leva i den riktiga världen, inte i en låtsasvärld,  där man hela tiden
måste tänka,
“om jag …” eller “man skulle”.

Leva i en värld som ger mig upplevelser och erfarenheter,  det  innebär
för egen personlig del,  att jag bland andra sysselsättningar får flyga med
mina modeller.

I och med att jag är 100 % segelflygare, kommer jag med nödvändighet ut
i naturen 
för att kunna utöva min hobby. Det tar mig till vackra och
intressanta platser.

Exempelvis Hovs Hallar. Där jag aldrig någonsin   tröttnar på utsikten
från Platån. Jag
ser alltid något nytt,  varje gång jag är där.
Kan jag inte flyga, kan jag sitta
med kikaren och iakttaga.
Det ger mig så mycket,  för alla mina sinnen påverkas och då minns jag
även efter en lång tid ögonblicken,  ljuden och dofterna..

Men för det mesta lyckas jag flyga med mina modeller,  även om
förhållandena är marginella. Efter 44
års modellflygande på
Hovs Hallar, påstår jag,  att jag känner platsen och kan avgöra,
om det är flygbart eller inte.

2016 innebar många fina flygningar på HH. För den delen på flera andra
ställen också,
för sällan har jag flugit så mycket,  som jag gjort senaste året.

Jag tröttnar aldrig på att flyga !

För min personliga del har det oväntade,  nästan blivit det väntade…
Det tycks alltid
hända mig något,  jag inte kunnat förutse, då jag är
ute för att flyga med mina modeller..
Det är det oväntade, 
som ger krydda i min  tillvaro.
Det jag inte hade kunnat  förutse, men som ändå hände.

Här kommer lite bilder på mig och Pär,  då vi varit ute med våra modeller.

Vi flyger våra modeller, vi sitter inte på en bänk och pratar om det !

Det är därför,  vi  är så ungdomliga och öppna i våra sinnen !

Det är med dina sinnen som med din  ytterdörr…låser du din dörr släpper
du inte in någon eller något…du kommer att få  vänta förgäves på besök.

Är dörren till dina sinnen stängd, då har du heller inget att minnas…

Buckle up and join our ride !

DCIM130GOPRO

Den kommersiella flygtrafiken ritar sina mönster,
som skriften från en spretig stålpenna på ett foliopapper 1922.

DCIM200GOPRO

Varmfronten kommer lite hotfullt glidande in.

SONY DSC

En i sinnet ung pilot…förväntansfull…

SONY DSC

Pär Lundqvist i olika startpositioner…

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Avslappnad start med en Lunak.

DCIM113GOPRO

En pojk på väg med bestämda steg…

DCIM113GOPRO

…mot pilotplatsen.

DCIM113GOPRO

..ni ser, inte mycket vind…

DCIM113GOPRO

…men det räcker för att flyga en Spirit…

DCIM113GOPRO

…för den kräver inte mycket lyft, då den är lätt och välflygande.

DCIM113GOPRO

Landning med halv klaff framför fötterna på kanten.

DCIM114GOPRO

de va de !

10-apr-15-2014-05-15-pm2304x153680840

Ibland under sommartid kommer sjöbrisen vid 12-13-tiden och
då  kommer hård vind plötsligt, vilket du kan se på havet.

SONY DSC
Pär har just landat i en Odonbuske på Platån.

SONY DSC

                                                                                                                Min numera utrangerade Spirit Elite.

SONY DSC

Närkontakt av II:a graden.

SONY DSCMin Banana på Tönnershanget vid havet. En snabb modell som Pär nu flyger.
Aningen spröd, tål inga dåliga landningar. Jag hade önskat,  den skulle funnits
i en 2.5 m version också.

19-maj-14-2014-06-26-pm2304x153685226

Bild över fortet med Goprokameran.

28-fullskarmsinfangning-2016-10-12-164816

Google-Earth bild på samma klippor….
min avsikt med bilderna kan ni säkert dra själva.

SONY DSC

Pär flyger så det ryker…eller är Bananan ångdriven…

SONY DSC

En jaktlabrador ? beundrar Pärs Lunak…

SONY DSC

“Nu är Lunakarna mogna”, säger Pär och plockar en.

SONY DSC

En besökande hangpilots modell på Platån HH.

DCIM107GOPRO

Ut i naturen hangburen !

Kategorier
Hangflyg modell

ATT ALDRIG GE SIG…

 

 

 

 

…om modellen sjunger på sista versen.

 

 

 

 

 

Som jag skrev tidigare om  min Spirit Elite nummer 1.
var den väldigt sliten och skulle behöva en uppryckning

ur sin dekadens.

Modellen har ju givit mig så fina upplevelser, tack vare dess
goda flygegenskaper, att man som pilot naturligtvis har fäst
sig vid den särskilt.

Det är inte världens bästa segelmodell i 2-m klassen, men samman-
taget har den väldigt goda egenskaper.

Både för termikflyg och hangflyg. Att den är försedd med stora
klaffar, underlättar vid flygning i dåligt lyft och för att kunna landa,
där man vill.

Finns det nåt, som inte är bra ? Ja, det är ju en balsamodell, vilket
gör, att den är spröd. Balsan i byggsatsen var mycket lätt, med tanke
på att den är avsedd för 2-metersklassen i termik.

Men hanterar man modellen mycket, blir det lätt skador i balsan.

Vingfastsättningen är ett svagt kapitel och där ska man förstärka
kroppsidorna på insidan med 1 mm ply eller kolfiber.

Min Spirit har gått sönder här ett flertal gånger vid hafsiga
landningar.

Kroppen har lång momentarm, vilket gör,  att det aldrig är
problem med tyngdpunkten. Bly ska aldrig behövas, då
acken kan flyttas, så cg finns, där du vill ha den.

Den långa momentarmen gör att kroppen framför vingen
är utsatt för brott vid usla landningar.

Det finns ju en naturlig brottanvisning där.

Hursomhelst så var min Spirit lite sunkig, milt uttryckt.

Eftersom jag har en nybyggd till, tänkte jag, att jag ställer undan
den gamla och flyger med den nya.

Det varade inte länge, bara till kvällen,  sen tog jag fram trotjänaren
och kollade, vad
som borde göras.

Min avsikt var att få ihop den, så allt funkade 100 %.

Kroppen var spräckt vid vingfastsättningen på båda sidorna.
Det var enkelt att få ihop med lite CA och balsabitar.

Huvens fastsättning var skadad och det  fixade jag med lite pilleri.

Vingen hade en skada vid fastsättningen i kroppen och mitt klaffservo
hade en söndrig växellåda.

Vingens fäste fixade jag med Biltemas epoxielim och lite slipning.

Det var värre med servot. Det satt i sin hållare mot balsan på
översidan av vingen, varför jag var tvungen att skära bort en del
av klädselbalsan för att får bort servot.
Sen laskade jag i nytt 1.5 mm flak på ovansidan av vingen.

Jag bytade servona i båda vingarna, för deras växellådor var
utsatta vid landningarna
genom den djupt fällda klaffen,
som kunde ta i marken.

Jag bytte servona mot  Hitechs skevroderservo med metalllåda.

Naturligtvis slipade, lackade och klädde jag om med en bit
Oralight,  som jag hade över.

Jag tog god  tid på mig att justera in utslagen på klaffen, så de blev
likadana på båda vingarna.

Allt avslutades för kroppens del med ett par våtslipningar,
grundmålningar och sprayning med fin akrylatfärg.

Kroppen blev som ny.

Sen ville jag ju flyga, men det fick anstå till i dag fredag.

Väderläget var på förmiddagen molnigt, disigt och ca 8 grader C.

När jag fått in grejorna i bilen, såg jag det började duggregna,
men jag var så sugen, att inget kunde hejda min planerade
provflygning…

Jag körde till Tönnersa Strand, eftersom vinden var västlig.

Efter jag anlänt till parkeringen,  gick jag  till stranden och kollade
vinden.

Det var ju inte, så man blåste bort…Västlig vind ca 1.5 – 2.0  m/sek.

Min erfarenhet säger,  att detta är ett gränsfall om jag ska  kunna flyga.
Eftersom jag nu hade kört hit,   monterade jag och tog med min modell och
packning ner till kanten.

Där tvekade jag en kort stund, men slog på modell och kameran
som sitter i nosen och startade.

Jo, det gick att flyta på kanten…precis… om jag drog klaff.

Efter hand som jag flög,  ökade vinden ,till jag tror ca 3 m, därför
det gick bra att flyta utan klaff, men det var just precis.

Jag tycker det är lite veset att flyga nästan under marginalen med
klaff och hög nos.

Man har ingen marginal,  om det uppstår en situation. Till exempel om
modellen skulle vika sig.

Modellen flög lika bra som nånsin, kanske en aning baktung, då den
var mycket känsligare på höjdrodret.

Så  10 gram bly i nosen fixar detta lilla problem.
Jag vill ha mina hangmodeller i alla fall inte baktunga utan i
stort neutrala. Mina termikmodeller trimmar jag något
baktunga, för de ska indikera termik bättre.

Efter 50 minuter i duggregnet konstaterade jag, att jag var
nöjd med mitt flygande och gjorde en riktig smörig landning
på den platta fina stranden.

Hämtning av modell och demontering för att sen fara hem
till andra uppdrag, jag hade i dag.

Så har man en modell, som är skadad, så är det lättare och
snabbare att laga den, än att sätta sig och bygga nytt.

Men det är klart, man kan ju inte lappa och laga hur
länge som helst, eller kan man ?

Förresten, jag tror jag ska bygga en 3-m vinge med en moderna profil.
Till exempel en Rg 14 och vingen försedd med klaff.

Det tror jag hade blivit bra…och så haft en bättre vingfastsättning
som skonar kroppen. Alltså ett vingstål modell Gaupner och vinghalvorna
fästa i fram- och bakkant med M4 polyamidskruvar.

 

DSC05691

Här ligger min mycket flugna Spirit innan testflygningen.

DSC05694

Vingarna sitter med två hårdträpinnar framtill, en balk mellan vingarna och
två  M5 polyamidskruvar där bak.

Det är ingen bra lösning, för vid en hårdare landning är sannolikheten stor,
att stypinnarna ryker av och kroppen skadas
då vingarna vill fortsätta framåt.

DSC05698

Så där, nu är det klart att knalla ner till kanten !

DSC05701

Jag träffade på två damer med sina lösa ouppfostrade hundar i Naturreservatet,
När jag påpekade, att man inte får ha hundar lösa, fick jag en fnysning till svar…

 

GOPR6614-018

När man ska landa, ska man flyga så länge det går…

GOPR6614-019

..för att trycka ner sin modell, det ser bedrövligt ut…

GOPR6614-020

Där ligger min modell stilla efter en fin landning.

DSC05704

Ni kan se spåren efter kroppen i marken.

DSC05707

 

 

DSC05714

 

 

DSC05723

Spirit