Kategorier
Naturbilder

VAR ÄR TOFSVIPORNA ?

 

 

 

 

 

Är luftrummet stängt för migrerande fåglar oxå ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I år har jag observerat 2 + 3 tofsvipor =5 tofsvipor totalt…

Jag undrar varthän de har flugit ?

Aldrig har jag vid denna tid under våren sett så få av
arten.

Men det har sin naturliga förklaring antar jag.

Vi får väl göra som lopporna…leva på hoppet.

Min bror med fru körde ner till Skanör-Falsterbo för
att spana
på flyttfåglar. Jag ser fram emot en rapport

Eftersom vinden i dag låg på nordväst 8-13 m/sek
var modellflyg
uteslutet.
Även en flygentusiast som jag har vett att säga stopp,

då förhållandena är alltför barska.

Över de nysådda fälten flög jorden i stora moln över
till grannarnas
marker.
Ett evigt fram och tillbakagående maskineri.

En fågel jag tycker har ökat i förekomst är gravanden.
(Om det nu är en and)?

Bygger sitt bo på åkrarna därav namnet; Gravand-grävande
and.

Några bilder blev det från Hovs Hallar,  där jag skulle
träffa 2 presumtiva nya hangflygare,
vilka ville ha
lite info om begreppet hangflyg och vad som är att tänka på

vid flygning på HH.

Jag tog lite bilder, eftersom jag köpt nytt zoomobjektiv.
Hoppas det är bättre
än mitt gamla för det var 5 gånger
dyrare…

Så hoppa in och åk med !

 

 

 

 

Över de lätta jordarna skiftas jorden mellan goda grannar…

En ensam sädesärla förgyllde min eftermiddag…

 

 

Utan spaning – ingen aning…

Hej, jag heter Ärling....

 

Mycket färg för att tilldra sig insekter för pollinering.

Gravandshane med sin knöl vid näbbroten.

 

 

“Mira”, ensamkommande flykting från Rumänen, men
som inte omfattas av den så kallade gymnasieamnestin.

 

 

Kategorier
Naturbilder

STRANDINTRYCK…IGEN

 

 

 

 

 

 

 

Mitt sätt att fylla på med  energi…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…är att promenera vid- eller i anslutning till en strandmiljö.

Jag kan inte flyga varje dag, men den tiden närmar sig fortare
än du tror. Dagarnas ljus sträcks ut mer och mer, vilket gör
livet lättare att fördraga.

Min promenader vid Laholmsbukten är för mig ett måste
nästan. 

Jag upplever skeenden och ting, vilket stimulerar mig att
göra nya saker.

Att bo vid ett hav och kunna se en fri horisont är värt allt.
Aldrig jag skulle vilja leva mitt liv där horisonten utgöres av
mörka dystra granar, vilka står som centurioner och vaktar
horisonten.

I Laholmsbukten växer inga granar.

Häromdan var jag där och min vanliga dagliga runda.

Vill du hänga med så är du välkommen…annars kolla på
Big Brother eller Melodifestivalen på kvalitets-teve.

Bilder från min makalösa Mobius.

 

 

 

Havet i stort som en spegel

Det mörka området är där Lagan möter Kattegatt.

Nybildad is skapar vackra mönster…

…ser ut som slipat kristallglas…Du kanske tycker,
att  detta är väl inget att fotografera…men jag tycker det !

Har någon glömt sin strandstol ?

Undrar vem som sjösatte denna  grupp ? Jag menar,  detta kostar säkert 2500 kr…

Al som gått på grund efter en åktur i Lagan.

Inte en enda rynka på Laholmsbuktens yta till synes…

Laholmsbuktens 1,5- benta strandelefant låg och plirade mot solen.

Bäcken som avvattnar våtmarkerna just innanför sanddynerna
vid Lagaoset.
En plats där öring och lax leker.

Mikrodyningar fräser försynt mot strandkanten för att
göra omgivningen uppmärksam på sin reella existens

Den lataste av dem alla,  stranddrönaren,  vars huvudintresse är
att se på tv och fippla på sin Ifåne
har just hört en rolig historia,
drar på munnen och ser fånig och ovetande ut som vanligt.

Lagans kraftiga utflöde i Kattegatt skapar ständigt ny strukturer på botten.

             Alla stigarna bland sanden en produkt av människans ibland slumpmässiga val.
     Den gamle modellflygaren i en paradoxal splendid isolation trots alla fotspår.
                                                           Jaha,  här är oset vid Lagan.
                                         Alen som gått på grund sedd från ett högt träd.

Ser du sandflykten under vattenytan ?

Kategorier
Väder och vind

SANDDRIFTEN I SÖDRA HALLAND.

 

 

 

 

 

Inte som den stora torkan  vid
The Great Plains
i USA på 30-talet, men...

 

 

 

 

 

 

 

…sanden yrde på bra i tisdags i den friska ostliga vinden.

Mellan Halmstad och Laholm var skyn mörk, av det
vinden
plockat upp från de nyharvade och nysådda
åkrarna.

Sådan sanddrift som i dag har jag bara observerat förr
nere
på Österlen. Jordbrukarna där byter jord med
varandra
varje år.

Vi har läst om torkan på prärierna i USA under
början av 30-talet, som drev människor från sina hem.

Den kände amerikanske författaren John Steinbeck
skrev en bok om det med titeln: “Vredens druvor”,
som borde renderat honom Nobelpriset i litteratur.
En film gjordes också med boken som underlag där
Henry Fonda gestaltade  tillbakahållen men en expressiv
roll.

Att det blev så uttalat i dag i Halland,  beror på att många
åkrar ligger bara eller just sådda, där det inte finns något
som binder matjorden.

Vi kan ju hoppas på regn i slutet av veckan…

Lite bilder visar hur det såg ut. Bitvis var sandmolnen
så täta,  att man knappt kunde se att köra sin bil.