…antingen du firar Hanukkah
eller
en vanlig svensk jul.
Jag var ute och en sväng på Tönnersahanget.
Det gäller att leva upp till min bloggs namn.
Enda önskemålet jag har just nu, är att det blir lite ljusare !
Här kommer lite bilder. Bilderna i flygplanet är tagna med en av mina Mobiuskameror.
De andra bilderna tog jag med min GoProeftersom jag inte hade
med min Sony.
Men GoProns bilder duger och de visar, att alltid något oväntat dyker upp, då man är ute och flyger.
Onsdagen, i alla fall i södra Halland, bjöd på ett underbart väder i alla avseenden. Ca 23 grader varmt, västlig vind 5 m/sek.
Vad kan jag begära mer, om jag är flygsugen ?
Livet handlar inte om att ha prylar eller att vara omätligt rik. Det handlar om att få goda och positiva upplevelser. Mig kostar det i regel bara lite möda.
Det är därför, jag är en aktiv modellflygare i mitt hjärta.
Alltså åkte vi ner med pick och pack till stranden, där vi
inte behövde trängas med mer än oss själva…
Väderläget var som ovan och vinden var lite dragen mot nord. Troligtvis hade det varit perfekt på Segeltorpshanget vid
Hovs Hallar. Men nu var vi här och det gick utmärkt att flyga.
Under eftermiddagen drog sig vinden mot väst och
minskade från 5 till ca 2 m/sek.
Enda malörten i bägaren var, att jag glömt min GoPro hemma. Så alla bilder och all video har jag tagit med min Mobiuskamera.
Jag tog video och stillbilder. Flera stillbilder klippta ur videon, vilket visar, vilken kvalitet denna lilla kamera kan prestera.
Jag gjorde ett bildspel, för jag tycker det kan vara lite
tråkigt att bara rada upp bilder. Lite rörelse gör det
intressantare.
En liten videosnutt blev det oxå.
Så har du inget för dig just nu så kolla det som finns här.
Det kan kanske ge dig en aning om, hur fint vi hade det.
Ett sätt att tillbringa eftermiddagen.
Växtligheten har verkligen fått fart efter regnskvättarna vi fick.
Att bara se på dåligt väder och regn är inget vidare för en modellflygare. Surfa runt på nätet kan vara intressant om man vet var man ska söka. Men i de olika diskussionsfora man ser är det bara bedrövligheter, gnäll, invektiv och att allt var bättre förr. Klaga är lätt, men att ställa upp med egen insats , som kräver något annat än att tappla på tangenterna på datorn, det är svårare.
För att lyfta skymningsmörkret visar jag lite bilder, som jag hoppas bidrar att se hur modellflyg kan upplevas, då förhållandena är gynnsamma. För det är ju så, att de dystra modellflygstunderna, vilka är få, uppvägs lätt av alla positiva upplevelser, då väder och modell visat sin bästa sida. Kanske också då piloten var i bra slag.
Här kommer lite solochvårbilder.
Ovanstående bilder från MFC Tarps Meeting och Flugtag.
Denna Tupolev flög som vanligt av sin skicklige pilot suveränt.
Tupolev-95 döpt till “Archangelsk”
450 km/timmen
En av mina kritiska åskådare på Hovs Hallar.
Ett vilande lejon…
Lars Agnas startar på Platån Hovs Hallar.
IGG Ålleberg
En kapital dovhjortsbock.
En snyltare…fältkråkan. En fågel som absolut inte är mesig…
Vid min promenad häromdagen, som jag gjorde i stället för att flyga, plåtade jag som vanligt lite grann. Inget märkvärdigt, men jag såg fiskmåsar, som fiskade på ett sätt, jag aldrig sett förut. Ganska intressant. Alla måsarna fiskade på exakt samma sätt. Kanske de lärt av varandra ?
I övrigt en stilla strand, endast befolkad av en storskarv och strandens vanliga tjuriga träbeläten.
Stranden vid Lagaoset kraftigt påverkad av den sista hårda vinden. Bäcken som mynnar i Lagan var helt uppdämd, så vattnet inte kunde avledas. Jag skulle gärna se på, när vattnet trycker sig igenom sanden och faller ut i Lagan…
Om du vill så häng med mig på upptäcktsfärd…
Den gamle gårdvaren vid Lagaoset hade fått en ofrivillig förflyttning av senaste stormen. Han var ganska vresig och sur under sitt stirrande mot havets horisont…
I ett naturskyddsområde som detta låter man nedblåsta träd ligga kvar, för att bevara intrycket av ett naturskogsområde. Vackert är det !
Morgonfrost präglar växtligheten.
Bäcken som blivit uppdämd har stigit. Nu går den över den lilla gångbron.
Sanden ni ser på höger sida av Lagan är nyligen dit transporterad av vinden.
Just bortanför stolparna mynnade bäcken förut.
Fiskande måsar
Som synes, du ser hur djupt rötterna når…
När jag denna klara dag stod vid Lagan lät det som man haft ett “Änglaspel” ja, du vet, det man har vid Julen där fyra änglar vrids runt av värmen från ett par stearinljus och låter kläppar plinga mot små klockor. Det var dock inga änglar , utan det var små isflak, som klirrade ihop på sin färd mot Kattegatt.
En storskarv eller Cormoran som nästan vägrade flytta på sig. Den var säkerligen inte helt frisk, men pallrade sig till slut iväg…
Den “Nya” stranden som ett resultat av hård vind.
Kustbevakningens plan kom sakta och tyst flygande under dess patrullväg längs våra kuster.
Casa 212
Den numera och just nu platta stranden. Du kan se hur långt upp havet gått genom tångranden. Inget ovanligt alls, utan det har varit så, så länge jag minns.
Kanten av dynlandskapet är naggad av vattnet, men den kommer snart att vara rund genom vindens försorg.
Vattnet skapar sina mönster i sanden. Slumpmässigt ? Ingalunda. Inget är slumpmässigt, som är underställt fysikens lagar.
Som den Libyska öknen…utan kameler.
Lite kyla och stranden garneras med klirrande nyis.
Onsdag kl 1030…inget man kan påverka i flygbar riktning.. Man får gå som en gammal katt inne i värmen och fixa med sina modeller inför den nya kommande modellflyg- säsongen, som naturligtvis kommer att bli en toppsäsong !
UFO ?
Nej, vi släppte en kinesisk lykta en kväll och jag försökte plåta med felaktig kamerainställning, så bilden blev lite, som om vore det utomjordiskt…
PS
Om du applicerar lite “braständarmaterial” med tunn metalltråd
på den wellpappsbit som impregnerad med stearin utgör motorn,
så flyger din lykta trefalt längre och högre.
Detta använde jag. Jag använde 4 av de små fyrkanterna,
som jag applicerade ovanpå original tändsatsen.
Kinesiska lyktor finner du hos Teknikmagasinet.
I fredags hade vi finfint modellflygväder, men som vanligt kom annat emellan. Jag hoppades på lördagen, men fick naturligtvis en örfil av vädret.
Annars hade vi planerat att flyga på isen på en sjö öster om staden.
Som du ser på ingressbilden var det optimalt om än något tunn is.
Det snöade i dag , ett par grader kallt och gråväder. Alltså lät jag mina modeller stå i hangaren.
För trots allt går vi mot ljusare tider, vilket vi som är observanta på dagsljuset redan märker på eftermiddagen. Dagen har redan nu tänjt sig märkbart.
Dock ville jag trots vädret ut lite sent på eftermiddagen på fredagen och ta lite bilder.
Det blev en bunta. Som fick påfyllning på lördagen efter påfyllningen av snö, som förändrar landskapet och framför allt ljuset.
Jag lägger upp några bilder som skildrar Halländsk vinter i skogs- och slättbygd.
Blankis…den bästa startbanan. Varför ? Jo, marken är exakt lika hög… det gör, att du kan flyga och rita nollor i isen med vingspetsen.
De mänskliga svinen har varit framme. Fast det är förnedrande mot de fyrbenta att blanda in dem i samband
med dessa klass 3 tvåbenta grisar, som sprider skräpet, där de står och går.
Den nedåtgående solen får de vindvajade torkade blomställningarna vid sidan av vägen att lysa.
Hopp om framtiden…årets första Cumulus !
En ejderhanne ligger parkerad på en sten.
Ett fartyg som transporterar malt/korn lämnar Halmstad
Den varma luften över havet lyfter upp, tycks det för betraktaren, miljoner ton berg i luften enkelt.
Biltransportcarriern “Schelde Highway” på väg till Halmstad för att lossa 1000 VAG-bilar.
En fälthare trycker i brodden och lapar sol…se så väl han smälter in mot omgivningen.
Men han stördes av mig och…
…satte iväg
En självplågare mäter upp vägen mot Eldsberga…
Det höstsådda ger färg åt landskapet
Gässen spankulerar i skafferiet
Som sagt, cumulusen blommar den 6. januari..
Plötsligt ser jag i diket en smygande 12-taggad älgtjur…
Men som vanligt var det en illusion. I form av en trädrot.
På taket sitter fiskmåsar på kolonn i snålblåst och snö.
Fältkråkorna lyfter ilsket upp, när människan kommer och stör deras verksamhet.
Björktrastarna provianterar i träd som bär frukter nu.
Nationalfågeln sedd bakifrån ser ut som en domare…
Koltrasten sitter och funderar över lördagen…
Herr och fru kaja filosoferar över vardagen. Kajor är till skillnad mot människan monogam.
Ser du att fru Kaja har punkfrisyr..?
Björktrasten vacker ? Dess sång vacker ? Nä inget av delarna tycker jag. Tycker den låter som en rasp man drar i en plywoodskiva
Vindkraftverken snurrar in skattesubventionerade arbetsfria pengar till ägarna. Läste i veckan att bladet på ett vindkraftverk i Sverige klöv en kungsörn på mitten…. Jaa, lite få vi allt vara beredda att offra på teknikens altare…
Halländsk kustvinter…ganska glåmigt.
Det absolut säkraste sättet att få tjuvfiskare till att tömma vattendraget.
Nära mig anlades ett fiskevatten med träden dekorerade runt om med diverse hotfulla varningar. Efter en vecka fanns garanterat
inte en fisk i sjön. Traktens unga hade genom flitigt tjuvfiske tömt
sjön, tack vare den inviterande och utmanande skyltfloran.
Så här såg det ut där i går…men det kan bli modellflygis om ett par dagar.
Lite minnesbilder utvalda på måfå ur mitt bibliotek…
Jag lägger upp lite bilder från modellflyg- och fotoåret 2016. Inte speciellt noggrant selekterat utan lite på måfå.
Kommentarer sparsamma, då jag hoppas ni ser, vad det föreställer.
Bilderna kommer helt utan ordning, men det får du stå ut med.
Det är alltid roligt, för mig i alla fall, att kunna gå tillbaka i tid och se vad som varit. Som jag brukar säga, är en bild inte intressant, förrän den börjar sjunka i glömska.
Då märker du, att du åldrats…
Här kommer en del av 2016 så hoppa ombord !
Gulsparv Hovs Hallar. En ofta sedd fågel i den speciella biotopen där.
En vacker blomma – Åkertistel
De två nyförlovade bland Hovs Hallars frigående getter.
Som ägaren skulle fånga in för vintern då jag var där.
Om han lyckades ? Inte skuggan av en chans.
De lever som en frigående året runt flock nu med ca 20 medlemmar.
Tistlar är vackra även efter blomningen.
Allt regn under 2016 mycket välkommet, då det var ett mycket torrt år.
Jag tycker min bild utstrålar en viss stillhet och ro…ett stilla dagsregn …
IGG Ålleberg
Blåmesen…en tuff liten individ som ingen sätter sig på.
Ett Bymoln (CB) där energin slagit håll på inversionen i from av en bula på toppen av städet.
Min eviga Ava svävar vackert vidare, sjungande
med sin laminära strömning över vingarna: Volare” !
Den har nu loggat 735 timmar i termik.
Min flygkompis Pär och hans egenhändigt fint byggda single stick sändare, som har utgått från en Taranis.
Pärs modell, en A-2 som är konstruerad sent 40-tal av Ragnar Odenmann.
Just framkomna till hanget.
Skönhetsupplevelserna kostar inget på Hovs Hallar.
Ser du att just horisontlinjen är solbelyst ?
Njut av den obrutna horisonten
Lunak
Hanget vid Segeltorp-Hovs Hallar. En plats jag aldrig ångrar, jag besöker.
Hur många timmar jag tillbringat här….fler än du kan ana…
Färdigt för take-off.
En datorväska är som gjord att ha sina prylar i.
Lars Agnas beredd starta med sin skärm på Platån tidigt på morgonen
med en dramatisk himmel över havet i fonden.
Den gamle hangflygaren ska termikflyga
Min termikflygplats.
Visst är här vackert med de fria ytorna.
Den trogna HyperAvan gör, vad den är bäst på…att flyga.
Det sydhalländska jordbrukslandskapet som breder ut sig framför min pilotplats.
För mig två nödvändiga verktyg: Radio och min flygstol.
Ser inte min Ava lite trött ut i gräset, efter att ha tillbringat ett par timmar i luften ?
Den gamle…något orakad.
Min första balsa Spirit under en av dess sista landningar.
Tjockt i luften…
Start- och landningsområdet vid Segeltorp för skärmflyg..och modellflyg.
Ett Cumulus Congestus som bryter igenom inversionen
och snabbt skickar upp ett torn av stigande fuktig luft…
…som så småningom bildar ett för Bymoln det typiska städet.
Mina alltid nyfikna, kritiska och initierade åskådare på Hovs Hallar.
Underst en hänglidare, ovanför en tornfalk.
Härligt sätt att njuta av begreppet flygning.
Hanggliders och paragliders på segeltorpshanget.
Lövsångaren. En liten varelse…med klar stämma.
Ser du kungsfiskaren ? Den lilla blå fläcken ?
Kungsfiskaren ser ut som en inspektör med
sina breda axlar och långa näbb.
…lövsångaren uttrycker vårens budskap.
En frostig söndagsmorgon
Blåmesen har full kontroll.
Alla björnbären hann inte mogna i år heller på Hovs Hallar.
En något barsk herre…håller strikt koll på något…
En hos oss tillfälligt inneboende herre .
Varför köra ner en brevlåda ? När man kan ta hela raden…
Det tänkte säkert föraren av den gamla 740:an, som lämnade
delar kvar på platsen, då han inte behärskade sin sladdande
gamla Volvo i halt väglag.
Ljungen blommar sent på hösten.
…i olika färger.
Lingon jag fotograferade i slutet av November…hade mycket stark smak.
Kanske bättre att plocka lingon i Oktober…
Också i November blommade lingonen om efter den torra sommaren.
Ser du så vackra blommorna är ?
Denna något skrämmande huvudlösa syn mötte mig vid fågeltornet Trönninge Ängar…
En trailerdragare som kört fast på en för lastbilar osannolik plats.
Spår som förskräcker…
Chauffören Bachem, ursprungligen från Syrien var glad, efter
att jag ordnat en lastmaskin, som drog upp hans ekipage.
Vi var lika leriga bägge efter bärgningen.
Människans längtan efter att erövra luften är stark. I synnerhet under flygets pionjärtid, då hemmauppfinnarna firade triumfer med sina makalöst innovativa konstruktioner. Sen att de inte fungerade…det är en annan femma.
Det viktiga var att spänna bågen högt !
Därav följde naturligtvis misslyckanden. Det som skiljde dessa luftens erövrare mot andra, det var att de gav aldrig upp !
… hur denna maskin fungerar, som har 99 % verkningsgrad,
enligt vad konstruktören hävdar.
En norrman har konstruerat en maskin med verkningsgrad högre än 99 %… Låter fantastiskt, men tills motsatsen är bevisad, får vi tro konstruktören.
Framstående fysiker vilka har studerat maskinen, som enligt konstruktören är en “Evighetsmaskin”, Perpeetum Mobile, det vill säga en maskin som producerar mer energi, än den konsumerar, kan inte nöjaktigt förklara dess höga verkningsgrad.
Människans dröm under flera hundra år, en maskin som inte kräver någon energitillförsel.
Det närmaste vi kommit med en maskin som producerar energi ur exempelvis vatten utan nedsmutsning, får väl var de korta miljondels sekunder då man i enorma experimentella anläggningar lyckats genomföra fusion av atomer.
Med tilltagande ålder, upplever jag, att nutiden tycks rusa förbi mig , i ett alltmer ökande tempo hela tiden.
Jag har märkt, andra i min ålder säger likadant och vi vet varför.
Vi får ett annat perspektiv på begreppet tid, då vi åldras. Vi ser mest
bakåt av naturliga skäl…
Vi har, tycks det, framtiden bakom oss…innan nuet har hunnit passera…
Tänk efter , hur långa tyckte vi inte, att sommarloven var, då vi var 12 år ? Sommarlovet varade en evighet. Hur lång tid varar sommaren för oss nu, då vi är äldre ? En blinkning tycks det !
Men allt handlar egentligen om, hur du förbrukar din tid. Det gäller
att fylla den med positiva erfarenheter och upplevelser. Det är det,
som ger oss livskvalitet. Jag kan inte sitta av mitt liv framför en tv,
eller planlöst surfa på internet, för att inte tala om att maniskt
fippla på en ifåne, väntande på något som aldrig kommer att ske.
I den ålder jag är i, kan allt ta slut på bråkdelen av en sekund. Jag har
en närstående, som drabbades av en blödning i hjärnan och är bunden
till en rullstol och behöver assistans 24 timmar om dygnet .
Så ditt liv kan förändras på en sekund från ett liv med möjligheterna att vara fysiskt aktiv till ett passivt liv, där du är helt beroende av andra människor för att få ditt livs basala behov tillfredsställda .
Därför vågar jag inte att chansa, utan jag försöker, så gott jag kan,
utnyttja den tid jag har kvar av mitt aktiva liv, till det som ger
mig mest utbyte.
Att inte göra något, det är min återstående tid för dyrbar ägna att sig åt !
Jag vill leva i den riktiga världen, inte i en låtsasvärld, där man hela tiden
måste tänka, “om jag …” eller “man skulle”.
Leva i en värld som ger mig upplevelser och erfarenheter, det innebär
för egen personlig del, att jag bland andra sysselsättningar får flyga med
mina modeller.
I och med att jag är 100 % segelflygare, kommer jag med nödvändighet ut
i naturen för att kunna utöva min hobby. Det tar mig till vackra och
intressanta platser.
Exempelvis Hovs Hallar. Där jag aldrig någonsin tröttnar på utsikten
från Platån. Jag ser alltid något nytt, varje gång jag är där.
Kan jag inte flyga, kan jag sitta med kikaren och iakttaga.
Det ger mig så mycket, för alla mina sinnen påverkas och då minns jag
även efter en lång tid ögonblicken, ljuden och dofterna..
Men för det mesta lyckas jag flyga med mina modeller, även om
förhållandena är marginella. Efter 44 års modellflygande på
Hovs Hallar, påstår jag, att jag känner platsen och kan avgöra, om det är flygbart eller inte.
2016 innebar många fina flygningar på HH. För den delen på flera andra
ställen också, för sällan har jag flugit så mycket, som jag gjort senaste året.
Jag tröttnar aldrig på att flyga !
För min personliga del har det oväntade, nästan blivit det väntade…
Det tycks alltid hända mig något, jag inte kunnat förutse, då jag är
ute för att flyga med mina modeller..
Det är det oväntade, som ger krydda i min tillvaro.
Det jag inte hade kunnat förutse, men som ändå hände.
Här kommer lite bilder på mig och Pär, då vi varit ute med våra modeller.
Vi flyger våra modeller, vi sitter inte på en bänk och pratar om det !
Det är därför, vi är så ungdomliga och öppna i våra sinnen !
Det är med dina sinnen som med din ytterdörr…låser du din dörr släpper
du inte in någon eller något…du kommer att få vänta förgäves på besök.
Är dörren till dina sinnen stängd, då har du heller inget att minnas…
Buckle up and join our ride !
Den kommersiella flygtrafiken ritar sina mönster,
som skriften från en spretig stålpenna på ett foliopapper 1922.
Varmfronten kommer lite hotfullt glidande in.
En i sinnet ung pilot…förväntansfull…
Pär Lundqvist i olika startpositioner…
Avslappnad start med en Lunak.
En pojk på väg med bestämda steg…
…mot pilotplatsen.
..ni ser, inte mycket vind…
…men det räcker för att flyga en Spirit…
…för den kräver inte mycket lyft, då den är lätt och välflygande.
Landning med halv klaff framför fötterna på kanten.
de va de !
Ibland under sommartid kommer sjöbrisen vid 12-13-tiden och
då kommer hård vind plötsligt, vilket du kan se på havet.
Pär har just landat i en Odonbuske på Platån.
Min numera utrangerade Spirit Elite.
Närkontakt av II:a graden.
Min Banana på Tönnershanget vid havet. En snabb modell som Pär nu flyger. Aningen spröd, tål inga dåliga landningar. Jag hade önskat, den skulle funnits
i en 2.5 m version också.
Bild över fortet med Goprokameran.
Google-Earth bild på samma klippor…. min avsikt med bilderna kan ni säkert dra själva.
Pär flyger så det ryker…eller är Bananan ångdriven…
En jaktlabrador ? beundrar Pärs Lunak…
“Nu är Lunakarna mogna”, säger Pär och plockar en.
Nordnordostlig vind ca 8 m/sek…flygbart på Platån.
Jag såg, det blåste NNO på vår vindmätare och tog en chans och åkte till Hovs Hallar.
Ett Hovs Hallar som var nästan helt avfolkat på turister nu. Jag strävade utan modell upp till platåns högsta punkt och kollade vinden.
Den låg nästan rakt på ! Dessutom en mycket kraftig topprotor, som manifesterade
sig genom att det blåste i nacken, då jag stod på toppen och skådade mot havet och horisonten.
Förväntat var ju NNO…men som vi av erfarenhet vet, hanget vrider upp vinden. Ute på Laholmsbukten blåste det NO, men ca 200 m från land var vinden vriden till nord vilket man lätt kunde se, på vågornas sätt att bryta.
Jaha, promenad ner till parkeringen, hämtning av grejorna och sen montering av min
Spirit och fastsättning av nästan 500 gram bly i tyngdpunkten. Bra motion att gå upp
och ner till Platån ett par gånger !
I dag var vinden var stark, den toppade ca 6-10 m/sek i byarna.
Start till höger i dag på grund av vinden och rotorn. Startar jag rakt fram på hanget,
kommer modellen att flyga som ett rö för vinden i kantrotorn, alltså inte bara
topprotor, utan vi har också en mycket stark kantrotor som snurra på. Därför går
jag till höger, där rotorn är svag. Hur jag vet, den är svag ? 44 års erfarenhet av
hangflyg på Platån…
Start med min trogna, får jag säga , Spirit Elite som flög hiss rakt upp. Lyftet starkt
och en kant som var mycket turbulent.
Min Spirit, som är en termikmodell, pinnade på bra vid kanten. Jag borde tagit med
min Arrow eller någon annan av F3F kärrorna, men det får bli nästa gång.
Nu var det bara 8 grader varmt och mycket vind, så mer än en timma i luften blev det inte. Istället gick jag runt med min kamera och tog lite bilder på naturens brinnande höstfärger
och försenade eller återupptagna blomning. Inga bilder på modell eller från modellen,
för det har jag publicerat så många redan.
Men som sagt lite natur, sjöfartsfakta och bilder av modellflyghistoriskt värde blev det.
Häng med på mitt strövtåg.
Utblommade åkertistlar
Sticker upp som gulbruna små solar
Här brukar mynna en källa med drickbart vatten, som utnyttjades
av både folk och fä. Jag har aldrig under de 44 år jag flugit här sett,
att den varit uttorkad, som den är just nu.
Som jag sagt tidigare…en dag utan en fri horisont…en omöjlighet för mig !
Odonbuske med bär. Lägg en näve bär i en flaska vodka,
vänta 30 dagar, sila härligheten, häll upp och upplev hur din mun snörper ihop
till storleken av ett skrynkligt russin, som efter en bäsk värd namnet eller
efter då du druckit ur ett bläckhorn! Du blir garanterat klarvaken !
Historisk hangkulle som vetter mot väst/sydväst.
Till höger på bilden där det finns en ensam buske…
…alltså här, skedde troligtvis den första starten med en radiostyrd segelmodell för hangflygning i Sverige.
Just här flög Pär Lundqvist och Kurt Lennå sina segelkärror 1969 ! Varför man inte flög på stora Platån…man vågade nog inte testa
över havet första gången…hade man misslyckats, fanns det över
havet ingen återvändo. Synd man inte hade digitala kameror vid tillfället !
Ett par sjömil från Halmstad Angöringsboj ligger en Bulk Carrier på svaj i väntan på anlöp.
Att “Angöra en destination” är att nå orten, eller komma till angöringsbojen för hamnen i väntan på anlöp.
eller som det står i de gamla anvisningarna: “Att gå in så pass nära mot land, att man bestämma sin position”.
” Att anlöpa”, är att gå till anvisad kajplatsen för att utföra det man skall. Det heter på engelska “To berth”.
Fartyget på bilden har alltså angjort Halmstad (Halmstad Buoy) i väntan på att kunna anlöpa.
Halmstad från Hovs Hallars Platå. 25 km.
På moderna fartyg har man inga lucksegel, som var en duk, man kunde
spänna över de öppna lastrumsluckorna för att exempelvis kunna vädra, utan att
man behövde lucka av rummet. I stället kör man, som på detta fartyg, upp
patentluckorna från McGregor , så de ser ut som spetsiga tak.
Lastrummen förr i tiden hade presenningstäckta träluckor, som vilade på skärstockar av stål. Skärstockarna vilade i spår vid luckekanten och kunde
dras eller köras med hjälpa av en rullförsedd lyftandordning åt sidan,
då man skulle lasta eller lossa eller för att kunna vädra. Presenningen fästes
med skalkningsjärn under luckekarmen och säkrades med hjälp av luckkilar
av trä eller hårdgummi..Luckan var alltså då skalkad.
Det tog ju lite tid att lucka av ett sådant lastrum, därför hade man lucksegel, om man hade vattenkänslig last, så att om det blev regn, kunde man enkelt dra över luckseglet. Eller om man ville vädra rummet.
Lucksegel kunde manövreras med ombordkranar, vinschförsedda bommar
eller genom att luckseglet var spänt med en wire upphängd mellan exempelvis
masten på backen och förkanten av poopen.
Att man ligger på svaj med ett ankare i stäven i väntan på att få anlöpa, är ett sätt att spara pengar, då kajavgiften för ett såpass stort fartyg är hög. Fartyget ska in och lasta bilskrotfragment från Stena Recycling .
Fartyget Essex Straits deplacement ca 57000 ton DWT. Dead Weight är lastens maximala vikt + bränsle, besättning och provisions.
Alltså räknar man inte med fartygets vikt.
Tistlarna blommar om efter en skvätt regn.
Den usla eftersommaren gjorde att björnbären inte mognade.
De mogna bär jag hittade var mycket söta, med en aning jäst smak.
Spetsen på Hallands Väderö . Horisonten dallrar i varm luft.
Åt sydväst från Platån.
Jag tröttnar aldrig på utsikten från Hovs Hallar…
det är avgjort mera givande att se denna vy än att ligga
i dvala framför en tv !
Vilken tur man har tillgång till ett sådant flygställe
Att ha en fint hang, som täcker den vanligaste vindriktningen, är ju på sitt sätt en lycka. I alla fall om man är en aktiv modellflygare.
Vilket jag är.
Jag har skrivit om Tönnershanget, 20 km långt, flera gånger och lagt upp troligtvis 400 bilder, men jag vill bara framhålla , att det blir bättre och bättre.
Efter hårda vindar med högt vattenstånd har dynkanten eroderats och skapat en nästan vertikal kant. Nu efter ungefär ett år, har den vertikala kanten eroderats till en ca 35 gradig lutning. Vad som också bidragit till omformningen, är vindens arbete med att transportera sanden från havet upp mot kanten. Sandflykten är som ett Paternosterverk.
Häromdagen, mellan alla andra aktiviteter och jag säger bara, tro inte du har lite att göra som pensionär för mina dagar räcker inte till, var jag ute på en fotosejour och såg att vinden var väst. Så vad var bättre, än att ta en modell och åka till ovan beskrivna hang…
Eftersom vinden var ca 3-4 m/sek tog jag en lätt modell med mig. Före jag åkte fäste jag streamers på framkanten på Spiriten för att kunna filma strömningen över vingen under olika anfallsvinklar.
Det var perfekta förhållanden vid stranden vad gäller vindstyrkan, men det blåste ca 15 grader från Norr…Vilket inte är ett problem, då hanget vrider upp vinden just vid kanten och det är där jag flyger.
Jag märkte omedelbart att min Spirit var baktung. Dels på grund av
kamera och hållare och framför allt beroende på att jag glömt lägga i
en blyvikt på 45 gram i nosen efter att jag lött om acken…
Den felaktiga tyngdpunkten gjorde att modellen naturligtvis blev
mycket snabbare i rörelsen då den vek sig efter en överstegring.
Förutom att den blev orolig och ville pitcha upp/ner.
Men jag höll ut i 20 minuter och det blev en film. Som jag sade i mitt
inlägg med min HyperAva är min film inte ett akademiskt arbete,
utan ett litet försök till förevisning hur det ser ut genom ett
empiriskt försök.
Efter filmning av strömningen över en profil, flyttade jag kameran
till nosen för att filma och ge lite tips, hur man flyger nära kanten vid
sned anblåsning på ett lågt kusthang.
Att flyga på ett lågt kusthang och ligga på så hårt man kan, oavsett
modell, är befrämjande för adrenalinproduktionen ! Det är en mycket
spännande upplevelse generellt sett, eftersom du flyger med till synes
små marginaler.
Du belastar din modell i svängarna max och du flyger en halv meter
mellan din vingspets och kanten.
Dessutom icke att förglömma , är det faktum, att du har din modell
nära dig. Du passserar dig själv på kanske en meters avstånd, varför även en
modell, som inte tillhör klassen F3F skapar spänning.
Hur man flyger, försöker jag förklara på den hastigt moviemakade
filmen.
Jag har personligen någon erfarenhet av hangflyg, då jag kontinuerligt
sen 1972 år flyger hang. Så ni får lita på mina råd.
Det blev lite om brädsegling med drake också. Heter det så ?
Kolla mina filmer längst ner på sidan och flyg med !
Bilden tagen från vågbrytaren Halmstad. Landtungan till vänster Torekov. Avstånd 25 km. De böljande bergen i bakgrunden är Kullaberg på andra sidan Skälderviken. Avstånd 40 km.
Hanget vid Tönnersa Strand där jag flyger. Allt sett från Halmstad vågbrytare.
Del av hanget och Lagoset. (Ån Lagans mynning) till höger).
Jag har personligen haft uppfattningen, att de olika versionerna av Avorna har en mycket användbar profil. Jag kan flyga sakta utan avlösning/stall och jag kan flyga fort utan att behöva betala sträcka med mycket höjdförlust. Vingen på en Ava är mycket effektiv,
beroende på dess allsidiga profil Ag 24- 26.
Den är effektiv att göra vad den ska och det är, att ändra riktning och hastighet på den passerande luften över vingen med hjälp av Bernoullis Lag.
Så jag beslöt att försöka visa, hur det ser ut i själva verket… Jag fäste bitar av smalt videoband vid framkanten, för att kunna indikera flödet av luft.
Resultatet är inget högskolearbete, men det visar, det vi vet generellt och nu vet hur våra Avavingar fungerar oxå.
Det som slog mig, var att vingen fortfarande flög med den laminära strömningen på väg att övergå till turbulent och den vek sig inte. Ökade jag anfallsvinkeln ytterligare löste vingen av. Nu filmade jag bara ytterpanelen av vingen, men du ser ganska bra hur avlösningen kommer.
Först i spetsen och vid skarven mellan ytterpanel och centralvinge. Kanske man ska bygga högvärdiga modeller med en elliptisk vinge utan skarv ?
Det andra som slog mig, var hur snabbt vingen åter började flyga, efter att man minskade anfallsvinkeln.
När vingen börjar överstegras, kan du se på streamern, att den börjar bli orolig och “krullas”, innan videobanden ställer sig rakt upp.
Vid återgång till normalt flygläge, ser du att videobanden är mera raka, eftersom strömningen över översidan är laminär igen. Naturligtvis har vi det turbulenta gränsskiktet och eventuell seperationsbubbla. Dock tror jag inte, att seperationsbubblan är något problem med Avan. Dels på grund av högt Re-tal, dels på grund av min “miniturbulator” i form av en tjock smal taperemsa klistrad på D-balkens front. Taperemsan är klippt ur Biltemas “Antihalktejp”
Slutsatsen jag drar, det är att en Ava har en profil, vilken är så nära det bästa, man kan begära.
Min HyperAva, som du åkte med, har 732 timmar i termik…
Här kommer en stor mängd bilder, som illustrerar strömningen och en video. Jag kommenterar ett fåtal av stillbilderna, som jag klippt ur videon från min Mobiuskamera, som är en för sitt pris 600 kr i Kina, en mycket bra kamera.
Jag glömde skriva att profilen på HyperAva är Mark Drelas Ag 24-26.
klicka på länken och läs artikeln. Mycket informativ för oss modellflygare.
Flyg med !
Här är det laminärt flöde runt vingen. Ni ser banden är “limmade” vid bakkanten.
Här börjar det bli oroligt. Banden har släppt bakkanten , då den turbulenta strömningen kryper upp på profilen från bakkanten.
Här håller vingen på att lösa av helt…
Vingen stallade och är på väg att öka hastigheten och återgå…
Här en bild på en avlöst panel…
Här kan man se på banden att strömningen över vingen åter är laminär och banden är på väg till bakkanten igen.
Ny avlösning på gång…ni ser att banden “krullar” sig…
Är det någon som undrar, varför en överstegrad vinge inte flyger ???
Recovery och se att banden nu inte är krulliga…
Snart laminärt igen…
Flyger jag med hög nos, är profilen på gränsen att sluta funka…
…men Avans profil är bra…
..men för mycket alfa…
…då blir det knapert med det laminära…
…och då flyger lyftkraften bywest…
..ser du det börjar bli korkskruvslockar på banden…
…det indikerar att en…
…rejäl avlösning…
…är på gång…
…inte mycket lyftkraft kvar…
Vinge som fungerar…
Nu ska jag kurva termik med max höjdroder och balansera nosen i horisonten…
…så får vi se hur Avan klara detta…
…nu börjar det prassla…
..och så slutar vingen att flyga…
…men den återgår…
…snabbt till…
…till flygande läge igen…
En icke flygande vinge !
Kanske termikflygare inom RC-segel skulle bygga vingar med denna konfiguration ???
Markku Tähkäpäs mästerverk med elliptiska vingar utan skarv.
Här är en video, jag tycker den är värd de 3.5 minuterna….för man lär sig kanske lite…
En videosnutt som på ett enkelt och uppenbart sätt visar begreppet “Cirkulation”.
Observera skillnaden i “flykt” då bollen inte spinner och spinner.
Det har varit tunnsått med nordlig vind vid Hovs Hallar i år.
Detta året ha haft lite nordliga vindar. Ok, nordväst har vi haft, men ren nord har vi ofta förgäves spanat efter. Normalt sett har vi relativt mycket nord på våren eller i alla fall på gränsen mellan vår-sommar.
Men i år har vi haft mycket ostliga vindar. Detta är i och för sig bra för termikflygning, då den ostliga vinden innebär, att sjöbrisen inte uppstår, vilket stoppar termik effektivt.
I tisdags hade yr.no utlovat nordligt, varför jag åkte ner till HH.
Jag var aningen tveksam om vindens styrka, eller om sjöbrisen skulle “felvrida” gradientvinden.
Vid ankomsten, urlastning på parkeringen, uppbärning av det som behövs för flygandet till Platån. Vinden då jag, massor av turister och 30 ungdjur av kor stod på toppen var 2 m/sek rakt på.
Efter att ha monterat och varligt flyttat koflocken 30 m, blev det det vanliga övervägandet, om hanget skulle klara att bära min ärrade Spirit.
Slutligen beslutade jag att starta parallellt med hanget, vilket ger mig en möjlighet att rädda mig in på kanten, om förhållandena inte medgav flyg.
Så till åskådarnas glädje kastade jag ut. Hanget bar och trots den svaga vinden, kunde jag enkelt stiga till 286 m. Jo, jag har höjdmätare ombord. Den visade 200 m och adderar man hangets höjd 80 m blir höjden över havets nivå som ovan.
Jag testade lite idag, hur långt in och hur högt kusten bär vid HH. Förvånansvärt
långt och högt. Nu var förhållandena extremt gynnsamma , men jag blev förvånad , hur
högt hanget lyfte “bakom” värdshuset. Bra att veta.
Just innan sjöbrisen drog igång vid 13-tiden var vinden mycket termisk. Jag kunde flyga termik ca 250 m ut från kanten mot havshorisonten ihop med andra fåglar. Eftersom vinden på lite höjd är starkare än vid marknivån, drev modellen iväg in över land, så man kunde inte hänga med för länge.
Två busslaster med holländska turister passerade mig och jag fick berätta om modellflyg och hangflyg i synnerhet.
Holländare är mycket trevliga människor.
Det kom två svenska unga kvinnor som gick Skåneleden, som satte sig
ner då de var helt slut. Hur är det med ungdomens kondition ?
Efter en timma i luften landade jag framför fötterna, då jag tyckte jag märkt att mitt höjdroder var degigt. Jag erinrade mig, att modellen hade jag stött emot bilen, då jag lastade i garaget. Kanske något hade hänt ?
Jovisst, växellådan hade blivit av med en kugge på utgående axelns drev.
Hur löser man det, om man inte har reservdelar och man är flygsugen ?
Jo jag tog isär servot, klippte bort “spärren” som sitter på utgående drev och vred drevet 180 grader, så den skadade delen inte kom i ingrepp.
Sen var det bara att flyga igen. Fäste en mobius med BilTematejp på en
gren av rönn i nosen, så jag kunde filma bakåt mot min stabbe under flygningen. Resultatet blev upplysande och bra.
Efter hand, jag startade 1230, tog sig vinden och låg kl 1330 på ca 5-6 m/sek rakt på hanget. Detta skapade i sin tur perfekta hangförhållanden. Konstig att inga skärmflygare var här ? Som jag tidigare beskrivit,
kan man lätt se då vinden går från 5 till 6 m/sek. Just vid denna vindhastighet
börjar vågorna bryta på havet.
Den enda fågel jag såg var en ormvråk. Jag har aldrig sett så lite fåglar generellt sett som i år. Varför ? Ingen aning.
Men dagens flygande var en fullträff och än en gång slog mig tanken, då jag satt på min grästuva, att jag kan vara glad, jag får uppleva detta !
Vacker natur, fina flygomständigheter och upplevelser samt möten med
trevliga människor.
Jämför detta med “livet” de har, som redan kl 1300 ligger framför en tv…
Alltnog, var och en förvaltar sitt eget liv och gör vad de vill med det.
Kl 1545 landade jag bakom betongfortet efter min fina dag på Hovs Hallars Platå.
Det blev 2.5 timma i luften med min lite ärrade Spirit.
En av de finaste flygupplevelserna hittills i år !
Spirit Elite är ett mycket användbart plan. Tror man kan köpa den
hos HAB till ett hyfsat pris. Annars finner du den i England. Spirit är
ett mångsidig plan , bra både på hang och även bra i termik.
Här är lite diversebilder. De flesta är klippta ur en video, därav får
du tåla den något sämre kvaliteten.
Min Spirit lurar i gräset på Platån.
Det var relativt god sikt i dag, vilket gör att Silon i Falkenberg blev lätt att se.
Turister passerar i en jämn ström på platån. I dag dominerade holländare och de som vandrade Skåneleden.
Segelturister kom dragande förbi på sin färd till ingenstans…
Enda fågel jag ansåg värd att fotografera. Vilket jag gjorde samtidigt jag flög min Spirit. Inte enkelt.
Nord 5-6 m/sek indikerar flaggan vid värdshuset.
Trogna och nyfikna åskådare.
Mycket sociala djur,speciellt intresserade av hangflyg.
Anpassa sig och improvisera. Då det gäller att fästa en GoPro på modellen med tejp…
Halmstad med Gopro…
Just då sjöbrisen kom.
Ni ser att vinden kommer med dragning väster…
Nu börja det bryta och därmed vet vi att styrkan är mer än 5 m/sek.
Sjöbrisen kom in från norr, vilket syns på havet.
Mot Hallands Väderö
Det är denna kanten, som gör det.
Denna bilden tog jag med en extremt lång osynlig “Selfiepinne”.
Start med bakåtfilmande videokamera.
Ni ser jag kastar ut med bra energi,
då jag behöver ett par meter bromssträcka…
När jag var och flög uppe på Platån vid Hovs Hallar
på Midsommardagens förmiddag, rådde där ett
märkligt fenomen.
Som ni vet, skapas ett antal rotorer vid ett hang som
Hovs Hallars Platåhang.
Vi har en kant-, topp- och lärotor, allt räknat från havet.
Dagen, som innebar 5 m/sek vind från nord, betydde
att vinden låg exakt rakt på kanten.
Då förhållandena är så stabila som i lördags, med
en laminär gradientvind blåsande absolut vinkelrätt
mot kanten, så skapar det förutsättningar för en
kraftig topprotor.
Jag hade monterat min modell, lagt i 350 gram bly
som ballast och höll upp min modell för att kasta ut.
Då märkte jag att det blåste en kraftig vind på
toppen riktad ut mot havet …!
Topprotorns utbredning är inte lätt att bedöma
, men min uppskattning var en rotor med en höjd
till toppen av rotorn på ca 30 m.
Utsträckningen i sida var på Platån ca 50 m.
Min vindstreamer satt på toppen av ett 6 m
glasfiberspö från Biltema och spöet var placerat 2 m innanför kanten nere vid staketet.
Streamern indikerade vind absolut rakt på med hastigheten 5-6 m/sek.
Hur kunde det då blåsa i nacken på mig på toppen ? Det var ingen tillfällig topprotor, utan rotorn
snurrade på stadigt och idogt.
Jag startade ju 0915 och landade ca 1245 och
hela tiden var topprotorn stadig och stark.
För att visualisera topprotorn flyttade jag mitt
spö med sitt långa videoband knutet i toppen upp till absoluta högsta punkten, där jag flög.
Jo, videobandet stod rakt ut mot havet stadigt.
För att kunna starta säkert, fick jag screena toppen,
så jag skulle hitta bästa stället att kasta ut vid.
Det var som vanligt vid det lilla diket eller
fördjupningen till vänster.
Modellen slungade jag iväg med all kraft jag
var mäktig, för att få energi i modellen.
Så fort modellen stack nosen över kanten,
lyfte det som en expresshiss rakt upp. Förhållandena på hanget var ofattbart bra.
Inte bara lyfte det högt, fast jag flög inte högre
än 300 m ASL, vinden var totalt laminär.
Då jag skulle landa funderade jag på, hur jag
skulle planera den.
Jag avsåg att komma som vanligt parallellt
med hanget över stigen och landa i sidvind med
hjälp av bromsarna.
Ok, jag körde på för att landa, men jag fick ändra
min plan, som innebar landning parallellt med
hanget, till en landning mot landvinden.
Alltså jag fick svänga 90 grader höger över stigen och landa mot topprotorns vind. Det gick perfekt.
Dagens sista landning gjorde jag lite okonventionellt.
Jag flög an mot kanten med vinden med överskottsfart och tog upp nosen, då jag mötte rotorvinden,
motvinden och kunde göra en helikopterlandning på stigen. Perfekt blev det.
Som sagt, rotorer på toppen har jag upplevt otaliga
gånger på HH, men aldrig så stark eller stabil som dagens.
Nedan några bilder som visar förhållandet !
Min depå som vanligt.
Min streamer nere vid staketet ca 2 m innanför kanten och 6 m upp
indikerande vind rakt på hanget = Nordligt 5-6 m/sekund.
Här sitter streamern på nästan högsta punkten och som du ser, indikerar den stadig frånlandsvind eller Syd.
Rotorn var starkare än gradientvinden.
Frisk vind i nackhåren…
Jag landade mitt framför mig efter att ha svängt
höger 90 grader och landat rakt in mot land…
Så här var utbredningen och rotationen av topprotorn
I går passerade en svag kallfront norrifrån ner över västkusten. Den resulterade i häftiga åskskurar samt blixt och dunder lokalt.
Efter en kallfrontspassering blir luftmassan labil, vilket för oss som är aktiva modellflygare betyder: Det är läge för fin termik.
Det var det också. När jag parkerat nere vid mitt flygställe och jag lyfte min blick uppåt, såg jag just det jag ville se, 4/8 Cu !
Dessutom vinden var noll ! Vilket innebar, jag kunde ligga på samma ställe och kurva jämfört med marken.
Markägaren körde sin betesputs och fixade min landningsbana, så den blev som en golfgreen…nästan.
Jag körde motor till 50 m då jag startade kl 1215. Där fanns en blåsa, som jag steg i, så jag nästan blev yr i skallen, där jag satt i min stol. Upp till den höjden jag har som gräns, då jag flyger i stark sol, flög jag som en raket. Att gå över, låt oss säga, 700 m i starkt ljus är en risk, man kan tappa modellen , om man har den mot den blåa himmelen.
Därför höll jag mig under 700 m.
Termiken var, kan jag säga aggressiv på något sätt. Hade jag mallat
in mig, så kändes det, som om jag åkte upp, antingen jag ville eller inte.
Det var, som vi segelflygare sa i Västergötland: Kry korkverkan !
Under en av mina kurvningar mätte jag stiget och min höjdmätare angav 30-35 m per varv…..det blir ca 5 -6 m/sek i stig.
Problemet är ju att komma ner. Har jag allt i min hand, flyger jag till
sjunkområden och bränner höjden där, men är jag tvingad att komma
ner snabbt, drar jag broms.
Jag fick ännu en gång 2.5 timma i termiken, med min nu, lite av
ålder och brukande, något slitna HyperAva. Men flyger, det gör den.
Till hösten blir det renovering igen . Klä om ytterspetsarna på vingarna samt fena/sidoroder och stabben.
Sen är den fit for fight igen. Undrar om jag kan få ihop
1000 flygtimmar på Avan ?
Jag landade prick kl 1505, vilket gör att min Hyperava klämt 695
timmar sammanlagt !
Uppe till mitt flygställe kom massor av människor, inte för att
kolla mitt flygande, utan för att grilla och umgås. Men jag tog chansen
att berätta och visa, med så mycket entusiasm jag kunde frammana, fakta och
möjligheter med vår fina hobby.
Jag vill bara säga, ungdom idag, alltså 8-12 år, de har ett helt annat
tekniskt kunnande, än vad vi åldringar har. De såg min GoPro
på modellen och började genast berätta om sina GoProkameror och
hur de använde sina kameror. Jag förstod, bara fantasin sätter gränserna .
Där ser man. När jag växte upp, hade vi byggklossar och stenkulor…
Lite ögonblick från dagen nedan…
Markägarens son fick köra betesputsen med en gammal Volvo. Utrustad med hypermodern luftkonditionering….TD (tvärdrag)
Just nu, är vi verkligen i blomstertid !
Som modellflygare, kan jag begära mer än detta ?
…i skyn 4/8 Cu och ingen vind…
Synd man inte flyger fullskalasegelflyg längre och bodde kvar i Västergötland, för då hade jag flugit.
I Halmstad var det blå luft, vilket är en bekräftelse
på kall sjöbris från Kattegatt och dålig eller ingen termik.
.
Jag hade min flygstol stående i ekens skugga. Se på ekens blad. Det gjorde jag,
då jag pausade mellan två flygningar. Har ni tänkt på, vilken stor yta bladen
utgör ? Man förstår att eken är viktig i vårt ekologiska system och man inser hur
effektiv fotosyntesmotorn i en ek är.
En välvårdad Volvo vaggar varligt vidare i växtlighetens varia…
Du , som är bland de, som är lycklig medlem i SMOS,
du kan förvänta detta nya nummer av Oldtimer nästa vecka.
Men nu är vi inne i den årstid, då vädret för modellsegelflyg är det mest gynnsamma.
Vi har hyfsade temperaturer, förhoppningsvis ett högtrycksbetonat väderläge, som gör att vindarna ej är för kraftiga och tillsammans med solinstrålning, skapar detta bra betingelser för termik.
Kommer sen en kallfront och drar förbi, får vi labil skiktning, vilket gör termiken ännu bättre.
Personligen kan jag inte sitta inne och glo vare sig på tv eller dator, när vädret är som det varit sista tiden i Sydsverige.
Jag tycker min tid är för dyrbar för ett passivt vegeterande framför
en skärm. Så jag håller ständigt koll på väderläget, om det kan bli termikflygning.
Sista veckan har jag varit ute varje dag och flugit termik. Söndag till och med onsdag fick jag 10 timmar i luften med min modell. Nä, jag tröttnar aldrig.
Flyger man termik på samma plats, märker man hur olika termiken beter sig. Ibland kan man ta blåsorna på 50 m höj, ibland måste man upp på 150 m, innan man kan få anslutning. För det mesta släpper blåsorna med regelbundna mellanrum, men ibland hackar maskineriet.
Då är det bara att anpassa sin flygning efter det. I veckan var det stark termik och som vanligt var problemet, inte att komma upp utan att komma ner…Tursamt har jag bra aerodynamiska bromsar på min nu något ärrade Ava…Jag vet, att om jag drar full broms och trycker ner i
20 graders vinkel, kommer jag inte att överskrida modellens maxfart,
innan strukturella skador kan uppstå. Det känns tryggt.
Man inser vilket drag det kan vara i termiken, när man trots full broms stiger med 3 m/sek, vilket varion glatt talar om. Har man ingen broms på sin segelmodell, måste man vara förberedd på rätt åtgärder, om man kommit lite för högt, så det börjar krisa.
Alternativ ett är att störtspirala ner med full höjd och lagom sidoroder,
så inte inte hastigheten ökar för mycket.
Det bästa sättet, som kräver lite kalla nerveroch eftertanke, är att trimma
ner nosen, så du flyger fortare och flyger dig ur blåsan. Stiger det 4 m/sek,
så sjunker det oxå och då gäller det att hitta sjunket, så du kan svänga ner dig.
Men som sagt, bromsar är en bra försäkring för din termikmodell.
Det finns fina elektriska Schempp-Hirth-bromsar man kan köpa i
olika storlekar. Jag tror, att Staufenbiel har dessa.
Det hände mig en malör, då jag skulle reducera höjden i tisdags,
då jag flög med full broms. Jag tryckte på lite extra kraftigt och märkte
då jag låg på finalen, att den ena bromsen inte gick ut.
Felet var att växellådan gått åtpipan under bromsning. Servot påverkar
bromsklaffen via en förlängd servoarm, som trycker på klaffens insida.
En enkel lösning tillsammans med en tunn pianotråd som används som
torsionsfjädring på klaffen och som strävar att hålla den stängd.
Servot var ett billigt kinesservo av lite större storlek, vilket jag bytte ut mot ett Turnigy, som pallar mer.
I torsdags kalkylerade jag med sjöbris vid Hovs Hallar, varför jag stod beredd att starta på Platån kl 1230. Vinden var 5-7 m/sek nord, vilket är rakt på hanget.
Jag spanade ner mot Segeltorp och såg en för mig okänd skärmflygare starta. Han jobbade sig sedermera upp på Platåhanget efter visst besvär. Hade han flugit närmare kanten, hade han kommit upp lättare.
Jag startade min obelastade modell och kom, efter efter att ha passerat den kraftiga kantrotorn, ut till det lyft som skapas av den laminära havsvinden. Det bar upp till 285 m enligt telemetrin, vilket räcker för mig.
Flyger du hang vid Hovs Hallar, kommer du att bli förvånad, hur långt ut från kanten hanget bär.
Min lite ovetenskapliga beskrivning av lyftet är, att om man tänker sig en kvadrat placerad med spetsen vid hangkanten och basen parallellt med
havsytan, så har du ett flygbart område, som till arean bestäms av din
maximala höjd.
Din maximala höjd blir kvadratens sidor och inom denna kvadrat, har du lyft.
Kan du stiga till 250 m, har du en kvadrat med 250 m sida. Det betyder, att från din pilotplats till modellen på dess maxhöjd, har du ett avstånd på 250 x Roten ur 2 = 353 meter cirka.
På 70-talet…minns ni….försökte vi ofta trimma våra drakar, Graupner Cirrus, Debutant och allt vad de hette att stå mot vinden perfekt trimmade, så de kunde klättra. Under tiden kunde vi sitta och dricka kaffe, för modellerna var stabila och skötte sig själv.
Lyftet i torsdags var starkt och jag testade genom att ligga och loopa kontinuerligt och det visade sig, att jag vann höjd för loop jag gjorde. Åskådarna jag hade runt mig, en busslast tyska pensionärer, var mäkta imponerade.
Att få sitta på sin tuva med kärran på hanget, det är för mig en höjdpunkt och som jag sagt flera gånger : Jag tröttnar aldrig !
Klockan 1530 efter mer än två timmar i luften landade jag min modell, plockade ihop och gick ner till parkeringen för hemfärd.
Genomblåst och solstekt men mycket nöjd med min flygdag.
Prova du också hangflyg. Du får motion, mycket flygning och upplever naturen.
Här kommer de obligatoriska bilderna från denna veckas flygningar. I dag fredag ska jag gör annat nödvändigt.
Plats för termikflyg. Klockan ca 1100 och härliga Cumulus som borgar för lyft.
Alltid roligt att möta en ryttarinna och prata hästar…
Örnen på Tjärby blir surare och mer fårad för varje år
Detta är en jättelik insekt, som har sina flesta ben på en sida, därför den är specialiserad på att klättra på snedden.
Vad den heter ? Ingen aning. Men fort kryper han inte…
han har hållit på att klättra upp här sen 2005…
Liljekonvaljen blommade i omåttliga mängder. En extremt giftig växt, vars alla delar innehåller gift. Varför så giftig ? Ett skydd mot djur.
Min Ava på min flygstol och i bakgrunden de härliga Cumulusmolnen.
På sidan av modellen min ombyggda GoPro naturligtvis.
Denna bild illustrerar två saker. Dels den fina molnbildningen och dels den frodiga björken som tyvärr växer, fortfarande, trots ihärdiga försök att bekämpa den, då den ligger mitt på hangkanten. En sådan tät växtlighet räcker för att skärma signalen från en 2.4 gHz- sändare…..
Depån på Platån HH
Spiriten skimrar i solskenet.
Inför starten…
Snart nog.
Platån vind nord 5-6 m/sek.
Min modell och längst bort i kustlinjen silon i Falkenberg.
Förberedelser för landning
Piloten framför fortet, förhoppningsvis koncentrerad…
tycker piloten knäar lite under landningen ?
På finalen i turbulensen…
…klaffen åker in och ut…
…för att landa på avsedd plats…
…sen gäller det att dra in klaffen en sekund innan sättning, då landar modellen.
Nu ta jag in klaffen
…och kan hämta en oskadd modell.
Det är inte enkelt att landa på Platån !
En belåten pilot efter en dags fin flygning på Hovs Hallar !
Jag tyckte, det var för kallt. Vi fick in en kallfront, som innebar 10 grader mitt på dagen, dessutom en vind som låg runt 5-7 m /sek gjorde sitt till, att det kändes kyligt. Dock var jag nere vid Hovs Hallar, eftersom jag hade ett hästärende söderut.
Då vinden låg perfekt mot Segeltorpshanget, tog jag min kamera och gick ner, där jag såg skärmflygare pyssla och var på väg att starta.
Men den förste i luften var en hängglidare, som om jag såg rätt startade uppe på Platån. En hängglidare tål mer vind än en paraglider, varför förutsättningar, man hade lovat ökat vind under eftermiddagen, var bra för just slika farkoster. Nu visade det sig emellertid, att vinden avtog sakta i stället senare. Under eftermiddagen gick vinden upp och ner mellan 6-9 sekundmeter.
För skärmflygarna innebar det, att det gällde att ha ordning på speedpedalen, så man kunde öka farten, för att förhindra man drev bakom hangkanten.
Den tid jag var där, tog jag lite bilder. Min blogg heter ju hangflygning.se och då gäller det ju att stå upp till det eller hur ?
Hängglidaren smyger förbi lågt…
En relaxad start vid Segeltorpshanget.
Vänstersväng = Vänster handtag dras ner
Flygmaskiner stackade
Snygg skärmexteriör.
Så här ser ett ekipage ut.
Undrar om det finns nån ATC ?
Fast sunt förnuft löser det mesta !
Selen man sitter i är inte en bara en sittplats. Det är också en säkerhetsanordning, då den utgör en impact protection, om man gör en hård landning. Den är i regel förstärkt med kevlar och kolfiberskivor för att skydda piloten.
Desutom rymmer den nödskärmen.
4 våningar
En hängglidare har ett förvånansvärt högt glidtal i dag. De bästa ligger på 1:20.
Så här är piloten upphängd. I en sele i tyngdpunkten, så han kan styra sin vinge genom att förflytta handtaget ….och tyngdpunkten, förutom att vingens vinklar ändras.
En skärmflygare går iväg med sin trasa… Ser ut som han bär en aftonklänning med vita volanger…
Först trodde vi det var sälar vi såg, innan vi observerade kanoterna… Hoppa de inte blev sjösjuka…
Just efter start svänger piloten vänster genom att dra i vänster handtag och luta sig till vänster och viktsyra med kroppen.
Ikarus broder på Platån Hovs Hallar. Högt gick det att flyga i dag.
Takeoff. Kolla hur piloten drar broms, vilket generar mer lyftkraft. Låter det konstigt ? Det är det inte, för då du drar broms, fälls bakkanten ner på skärmen som en klaff.
Uppdragning av skärmen inför starten.
En skärm är ett stort vindfång, varför man vill den ska flyga framåt så snart som möjligt.
Klart piloten är förväntansfull inför den kommande flygningen nu…
På hemvägen mellanlandade jag i metropolen Laholm. Staden är känd
för att hysa mycket offentliga skulpturer. Denna gruppen, “Badande barn”
tycker jag inte, är det bästa jag sett. Kolla proportionerna på den främste
ynglingens båda ben…Jag tycker figurerna är spindelliknande och i alla fall
den främste figuren har ett groteskt utseende. Men det är min åsikt och ni
behöver ju inte bry er om, vad jag tycker.Kanske konstnären ville skildra
ung glädje och rörelse…
Jo, på Kristi Himmelsfärds Dag på Hovs Hallar gick det bra.
Pär flög med sin A-2 nyss utrustad med en ny Taranis radio på Segeltorpshanget vid Hovs Hallar i fredags. Det var perfekt väder för en lätt modell. Vi hade en högtrycksrygg, som växt in och som spärrade för lågtrycken till viss del, varför vädret var stabilt. Med stabilt menar jag ca 2-4 m sk och vid lunchdags sjöbris. Jag kom ner kl 1100 och då var det 1 m/sek. Så det blev att avvakta.
Klockan 1230 kom sjöbrisen som på beställning med 2-4 m/sek rakt på hanget.
Så ut med min Spirit och njut av flygandet. Vädret var vackert med 15 grader, mycket fåglar och överallt spirade det. Kunde inte vara bättre, vilket också många flanörer märkte, då det var mycket människor ute och promenerade i den vackra naturen.
Pär hade varit och testflugit på en plats söderut mot Norrehamn, innan han anlände, där jag flög.
Han kastade ut sin A-2 , beundrad av en stor skara åskådare…då är det ju ännu roligare att flyga, då man kan göra propaganda för vår härliga utomhushobby !
Nåväl, sent på eftermiddagen plockade vi ihop, bruna i ansikten efter att
ha stått med solen i ansiktet hela dagen och drog oss hemåt mycket nöjda än en gång med en härlig dag med hangflygning vid Hovs Hallars låga hang vid Segeltorp !
Prova du också !
Naturligtvis tog jag bilder och jag lyckades åstadkomma en liten videosnutt
på Pärs A-2 i luften.
Vildäppelträden på Hovs Hallar var helt enkelt tvungna att slå ut i den plötsliga värmen.
Så humlorna kunde pollinera…
Så här såg det ut kl 1200, med sjöbrisen som smygande tog sats för att landa vid Segeltorpsstranden.
Men som vanligt var det en illusion. I form av en trädrot.
![GOPR7913[1]-002](https://usercontent.one/wp/www.hangflygning.se/wp-content/uploads/2016/08/GOPR79131-002-1-1024x576.jpg)
![GP017913[1]-002](https://usercontent.one/wp/www.hangflygning.se/wp-content/uploads/2016/08/GP0179131-002-1-1024x576.jpg)
