Kategorier
Flyghistoria

FLYGVAPENMUSEUM DEL III……

 

 

 

 

 

…kommer här efter långt uppehåll.

 

 

 

 

 

Problemet har varit, att jag har fått min dator uppgraderad med
ny fin hårdvara. Alla vet ju   hur lång tid det tar att få ordning på
en nyformaterad dator. Ändå hade jag sparat så mycket jag
kunde på backupdiskar.

Nu har jag i alla fall fått någotsånär ordning på mina 25000 bilder.

Här kommer ett sjok nya bilder från Malmslätt och de
avhandlar perioden under andra världskriget för det
Svenska Flygvapnet.

Det var ju under denna period SAAB fick förmågan att
konstruera och producera inhemskt flyg.

Men håll tillgodo. Bilderna är det viktigaste tycker jag,
men jag lägger en och annan subjektiv kommentar,

                           J-21:ans cockpit. Jag tycker piloten hade inte så bra sikt,
han kunde ha fått med bättre utformad huv.

         J21. En ovanlig konfiguration med skjutande propeller. Positivt var
att man inte hade en stor
propeller i nosen, utan man fick valfrihet med vapenplaceringen.
Nackdelar bland annat var att
motorn lätt överhettade vid markkörning, vilket mekarna fick
avhjälpa genom att spruta 
vatten i kylluftintagen.                

 Kylluftintagen i framkanten på vingen.

                Planet ser lite märkligt ut med sina höga ställ. Vårt första plan med katapultstol.
    Utan utskjutbar stol riskerade flygföraren att bli skivad i bitar av propellern.
                        Står man bakom planet, så ser man hur stor propellern är. Motorn var en DB 605
tror jag.
  1475-1600 hk.

                                                          Ett plan från Skaraborgs Flyflottilj i Karslborg.

                                                             Man hade snyggare dekaler vid denna tid. I dag är alla plan grå med små nationalitetsmärken.

 

                                                                  

                                                             Motorn i regel en Twin Wasp på 1065 hk. Toppfart ca 400 km/timman.    Samma motor satt i Dc-3.

                                                                     J-21 imponerande akterparti med den STORA propellern.
                                                           Flygplanet är större än man tror. Står man under stabben känner man sig liten.

Här inne sitter det en V-12 motor med mekanisk bränsleinsprutning.
Läs här om motorn:
http://en.wikipedia.org/wiki/Daimler-Benz_DB_605

                                                              

Ljudet av en DB-605

 

                                                               

                                                              Stället med sina kåpor, som funkade som dykbromsar vid störtbombfällning.

                                                               Här får man en god uppfattning hur mekaniken till stället fungerar.

                                                                  Trumbromsar…….

                                                                                             Utrymmet för bomber

                                                                    man förstår det är arbetstidskrävande att få ihop en B-17 när man ser uppbyggnaden.
                                                                   Under planet en RDF-antenn. En radiopejlantenn för att kunna fastställa sitt läge,

                                                                                               Här är själva verket..att svetsa ihop avgassamlaren är ett jobb som  kräver sin man.

                                                                      En flamdämpare på avgasröret. Detta för att inte blända piloten eller röja sitt eget läge.

                                                                   Kolla svetsfogarna ! Vem gör det idag med gas och pinne….?

                                                              J-22, en svensk konstruktion som gick från idé till förbandstjänst på rekordtid. Ganska lik en
                                                              FW-190, som ju ritades av Kurt Tank, den främste tyske konstrktören. Svaga punkten med J.22
                                                             var motorn. Vi hade behövt mer power för att göra planet rättvisa.                                   .

 

                                                                            En J-22 hemhörande på F3. Kylklaffarna till motorn är öppna, vilket man hade, då man taxade på                                                                    marken. I regel  var kylklaffarna styrda av termostat, men jag tror……man hade mekanisk,
reglering av kylklaffarna på J-22.

 

                                                                                                Ganska spinkigt ställ……..varför man hade spinkig ställ var att man ville skapa en                                                                                                                                                               vinge som konstruktionsmässigt kunde klara så stor belastning som möjligt.                                                                                                                                                               Har man då ett kraftigt ställ kommer det att stjäla utrymme i vingen.
Därför minimerade man 
ställen till minst möjliga.

                                                                               Lite av ställets mekaniska konstruktion.

                                                                 Avgasutsläpp och intag till oljekylaren.

                                                                 Undrar hur det kändes att ratta en sådan här kärra ?

                                                                                 P-51 Mustang placerad på F16.

                                                                       Ett mycket bra plan, fast jag gilar inte polerat aluminium..

                                                            På Mustangen hade man försänkta nitar. Allt för att minska motståndet och maximer prestandan.

Jag undra hur många nitar det finns på en Mustang…?

  Framifrån är den imponerande.

                                                                Man förstår det behövs en stor propeller för att kunna överföra motorns kraft till dragkraft.

                                                                      Plåtslagarna kunde sitt jobb. En gammal mek berättade för mig att Spitfire var inte lika väl
                                                                              byggd som Mustangen. Spitfiren hade mycket spackel enligt hans uppgifter. 

                                                                                                                                  Enkelt och stabilt ställ.

 

 

Kategorier
Flyghistoria

FLYGVAPENMUSEUM DEL II

 

 Mer bilder från Malmslätt

och vårt Flygvapenmuseum.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag tog ett tusental bilder, när jag besökte museet,  har jag ju lite
som jag kan publicera. Jag resonerar som så, att bättre 10 för många bilder,
än att att missa en….

Bilderna försöker jag presentera i den ordning,  man möter objekten i
lokalerna. Som jag sa i förra inlägget, är objekten väldigt pedagogiskt
visade med massor av information. Man har bemödade sig,  att visa kvalitet
i stället för kvantitet och det är enligt min uppfattning det bästa sättet.

Skulle jag önskat något, så hade det varit större plats för det utställda,
men vi ska nog var nöjda,  med hur det är.

Vi kan vara stolta över denna samling av tidsdokument från vårt svenska
flygvapen.

Ok,  här kommer bilder med och utan kommentarer. Vill ni läsa om planen
så gå in på museets hemsida. Där finns all fakta,  som behövs och bakgrunder.
Räcker inte det så googla !.

                                                                                        En Tummelisa, Ö1.

                                                                http://sv.wikipedia.org/wiki/FVM/CVM_Tummelisa

                                  Flygplan från denna epok krävde mycken hantverksskicklighet att framställa,
för de var ju handgjorda. Motorerna var ju ofta stjärnmotorer eller radialmotorer.
Varför det heter  stjärnmotor är ju uppenbart, när man ser, hur motorn är konfigurerad.
Som en stjärna. Dessa stjärnor kan man lägga på varandra så två 7-cylindriga stjärn-
motorer, blir en dubbelstjärna med 14 cylindrar. För att lösa kylproblemen hade man ofta
i början roterande motorer. Medd det menas att vevaxeln är fast förenad med flygplanet
och propellern  sitter fastsatt i vevhuset. I och med attmotorn roterade med det använda
varvtalet, ca 1200-2200 rpm, så kom cylindrarna att få rätt arbetstemperatur. En bra lösning
med en nackdel: Motorn som roterade , blev ju som ett stort och tungt gyro, som påverkade planet
och gav det vissa dåliga egenskaper. Det uppstod en tröghet . Ett gyro strävar ju alltid att behålla
sitt ursprungsläge. Det vi känner om gyro är ju just,  att det återför något och bibehåller det i sitt
ursprungsläge. 
  Stjärnmotorer är på grund av sin konstruktion alltid försedda med ojämnt antal
cylindrar. Skälet till detta är,  att 
  i en stjärnmotor har man en huvudvevstake,  som sitter monterad
på vevaxeln. På huvudvevstaken sitter sedan de andra vevstakarena, som kallas hjälpvevstakarna,
monterade. Stjärnmotorn tänder “efter hand” på varvet med varannan cylinder överhoppad.
Kamaxeln är ju en nockförsedd skiva i vevhuset där stötstängerna och lyftarna glider och överför
den rörelse  som kamaxelns nockar skapar. Enkelt och genialt.

                                                                                                                                  

                                                                                                                  Princip 5-cylindrig stjärna.

                                                       Ni ser att huvudvevstaken är monterad på vevaxeln
och hjälpvevstakarna är fästa på huvudvevstaken.

                                                                   Fjädringen i stället bestod av gummiarmortisörer. Inget lätt plan att landa  i   sidvind.                                                                                   Vingarna var utrustade med rottingbågar som skyddade vingarna vid tendens till groundloop

                                                                                                                                 eller liknande tillbud.

                                                               Mikael Carlson tillverkade en replika av planet och är kända efter många uppvisningar.

                                                                Mikael är och var en duktig modellflygare bland annat.

                                                                                                    Nieuport

                                                                   Kan det var en höjdmätare på ratten……och det som ser ut som en ringklocka

                                                                           Ånyo ser man hantverket på planen från denna tid. Se på kylaren….

                                     Som synes finns det inga skevroder på planet. I stället vreds eller
torderades, som det heter, planets  vingar. Krävde ett sinnrikt system av wires,
                                                   

                                                                 Ett tidstypiskt ställ med hjul, gummiarmotisörer och medar.  Medar hade man inte för snöns

                                                                skull, utan fastmer för att förhindra att planet slog runt framåt. Det hette på dåtidens flygar-

                                                                språk att capotera.

                                                                     Svarvade och frästa stålcylindrar. Kolla ledningarna till stiften från magneterna !

                                                                              Se på den fantastiska uppbyggnaden av detta ställ ! Ser ni fjädringen ? Jag vet vad jag

                                                                  omedelbart kommer att tänka på: Min mormors mangel ! Den hade en nästan exakt likadan fjäder, som

                                                                 man kunde spänna åt med ett vred, för att man skulle få press på de båda trärullarna som skötte

                                                                 om själva manglandet.

                                                                                                 SK5 Heinkel

                                                     Mycket plywood, hamrat aluminium och rörkrökar i glödgad koppar.
Undrar hur säkert det var med 
bränsletanken där den sitter placerad…?
Ovanpå vingen kylaren.

                                                               Rörläggare hade mycket att stå i………

                                                                  Läs här om detta flygplanet:  http://www.flyghistoria.org/tullinge.htm#Projekt_Sk_5_och_Sk_14


                                                               En rak 6:a. Undrar hur den lät när den gick…..och undrar
hur länge motorn gick mellan ventiljusteringarna ?

                                                                 En Phönixjagare. Phönix 122 DIII

                                                                 Länk:  http://sv.wikipedia.org/wiki/J_1_-_Ph%C3%B6nix_122_DIII

                                                                                       Här kör man med raka rör…..

                                                               Här finns det ingen HUD !  eller digital instrumentering.

                                                                “LillDraken”, som var en mindre version av Draken, som användes vid flygprov.

                                                                    Här körde man inte med försänkta nitar. Utan det såg ut som
en getingsvärm hade satt sina gaddar i   plåten och orsakade bulorna.

                                                                    Undrar vad provflygaren tänkte , när han förde fram trottelspaken till full power vid första starten  ?

                                                                    En Gripen……..ganska sliten.

                                                                En SAAB B-18. Det enda vi har kvar av flera hundra.
Lite originaldelar och lite nybyggt som mockup.

                                                                                                Bombfällarens glasveranda

                                                                    Här är den ena av Daimler-Benzmotorerna. Licenstillverkade i Sverige.  Motorernas

                                                                    beteckning var Daimler-Benz 605B.

                                                                    Läs här om B-18:

                                                                    http://www.avrosys.nu/aircraft/bomb/158-b18/158B18.htm

                  

                                                               Motocrossdäck…….? Krävdes då man ofta opererade från gräsfält.

                                                               Kolla känslan för detaljer, stänkskärmen.

                                                               DB-605B utvecklade 1475 hk. Bränsleinsprutning och teknologiska mästerverk.

                               Kroppen på B-18 försedd med dåvarande nationalitetsmärkning och förbandstillhörigheten F14 Halmstad.

 

Jag  bodde 1000 m från F14 och jag minns fortfarande hur det lät
när mekarna varmkörde motorerna på divisionernas flygplanmånga gånger om dan.

Jag minns också hur mycket haverier det fanns.

 Att vi inte har en enda komplett B-18 kan man tycka är en skandal.
Men det var så att dåvarande flygvapenchefen Nordenskiöld ville ha
väck allt gammalt och in med det nya : Rea. Det hette så på den tiden,
alltså inte jetplan utan reaplan, som är en förkortning av reaktionsmotorflygplan……

Kanske hade Nordenskiöld rätt, men han kunde sparat något……..

Det kommer mera bilder so stay tuned.