Kategorier
Okategoriserade Termikflyg

HÖSTSÖNDAG

 

 

 

Svamp hittade jag ingen men…termik.

 

 

 

 

 

18-_dsc2024

 

 

Redan klockan 8 i söndags 2. Oktober var vi ute i svampskogen,
på sådana
ställen , som jag påstod var säkra kort…

Inte var det säkert !  Det var knalt. Troligtvis var markerna redan
dammsugna av andra plockare, som har mer ambition,  än vad
vi (jag) har…

Resultatet blev 13 Karl Johan…och… man får vara glad åt det lilla,
som flickan sa, då hon hoppade kråka i sparrisåkern…

Så jag gjorde det enda vettiga i det fina vädret. Jag packade bilen med
modellflygmaskinen och åkte och flög termik.

Dagen var en typisk höstdag med nästan heltäckande molntäcke. Dock
tittade solen fram då och då,  tillräckligt mycket för att få fart på termiken.

Vilket inte minst de flera hundra ormvråkar utnyttjade,  som passerade
mitt
flygställe.
Fast det var jobbigt för fåglarna. Det var ostlig vind och varje

termikvarv drev fåglarna ut mot kusten. Så det blev att kurva upp sig
för att sen glida
åt sydost för att kompensera avdriften. Molnbasen låg
relativt högt ca 1100
m, vilket fåglarna utnyttjade.

Jag såg också på avstånd flyttande tranor. Fast de hördes mera än de sågs.
Deras grova röster hörs halvmilalångt.

Min modell, gissa vilken,  HyperAvan var nylagad efter landningen i
grantopparna i tisdags
.

Den flög i alla fall lika bra som förut,  vilket är  det viktiga.

Första start 1000 och sen flög jag med en paus till kl 1400.

I pausen försökte jag fotografera några av alla flyttfåglarna,  som drog
förbi i tusental. Mesar och finkar. Men det är inte lätt.

Naturen håller på att hänga av sina gröna kläder nu. Den tar på sig
mera explosiva färger,  vilket  lyfter upp sinnet på den,  som har lyckan
att kunna vistas  ute i naturen.

Hösten är en härlig tid !

Termiken var inte stark,  men över 150 m var den  utbredd. Det steg
med 0.5 – 1.0 m/sek.

Det räcker för mig. Jag har inte bråttom,  där jag sitter och njuter i Biltemastolen !

Nåväl, lite bilder som vanligt…hoppas ni orkar med det…

03-_dsc1794

Klart att starta

04-_dsc1802

Nya överrockar på träden nu…

05-_dsc1856

Nyreparerad vingspets och nylackad kropp !

06-_dsc1861

Vingspetsen här var i konfettibitar efter att modellen fallit ner från den höga granen.
Det enda som var helt i spetsen, tursamt nog, var kolfiberstripsen och kolfiberbalken.

01-_dsc1825

Naturen har tagit ny sats och Baldersbrån kör igång en ny blomning.

02-_dsc1834Björkdungen brinner med gula lågor

07-_dsc1864

Eklöv som lagt sig tillrätta

08-_dsc1897

Denna bilden var marig att ta med ett 300 mm zoomobjektiv utan stöd.
Eftersom jag ville ha fokus på daggdropparna som fastnat i håren…men det blev sådär.

När jag ser detta, tänker jag på detta projektet. Se gärna på denna videon,
som är intressant. Tänk vilket bättre liv människorna där fick ,  tack vare en
ingenjör i USA som fick en ide…

09-_dsc1906

Varje “stav” här blir en blomma så småningom

11-_dsc1942

Jag tycker bilden har en aning om kommande kallare tider…
till och med stenarna såg ut att stå och småhuttra.

12-_dsc1947

…fast insekterna…

13-_dsc1953

…har fullt upp.
Som sagt bilden tagen med ett 300 mm zoom på två m avstånd.
Svårt att hålla stilla. Blomman 20 mm stor.

14-_dsc1958

Flera hundra vråkar passerade…

15-_dsc1983

…på sin resa söderut…

16-_dsc1992

Bilderna tog jag på 175m håll.

17-_dsc2021

Utsikten mot Hallandsåsen antyder höst.
Vindkraftverken syns bra. De har vandaliserat  kustlandskapet i Laholms kommun.

19-_dsc2134

Dessa förbiflygande småfåglar är svåra att plåta.

20-_dsc2206

Det passerade tusentals av olika arter.

21-_dsc2354

Hej sa han, jag har inte tid att stanna och prata !

DCIM206GOPRO

Japp, dagens första start av två !

DCIM206GOPRO

Ni ser jag har ganska liten propeller på modellen…

DCIM206GOPRO

…det är för motorn är liten. Min HyperAva är en segelmodell, inte en motorkärra !

DCIM206GOPRO

Intrimning…fast det behövs inte på denna väl flygande modell !

DCIM207GOPRO

Final – full aerodynamisk broms…

DCIM207GOPRO

…snart…

DCIM207GOPRO

DCIM207GOPRO

Perfekt

DCIM206GOPRO

Självklart är jag nöjd !

DCIM206GOPRO

3 timmar i termik i dag !

DCIM207GOPRO

En hängiven modell – FLYGANDE pensionär  :=)

10-_dsc1933

Blåklockan pinglar ajö,  ajö till oss och sommaren.

 

Kategorier
Segelflyg

HYPERAVAN HAR NU LOGGAT MER ÄN 700 TIMMAR

 

 

 

 

 

   HyperAvan, 

nådde efter 7  år och 3 månader

700-timmars gränsen för  flygande i  termik.

 

 

 

 

 

 

 

DSC01088

 

 

Min HyperAva, som jag köpte 2008 och flög för första gången med,
den 14 Mars 2009, passerade i dag 700 timmar loggat i termik.

Den har nu 701.5 timmar i termiken. Med en snitt TAS på 50 km/timmen
blir det tillryggalagt i sträcka mer än 35000 km…

Låt mig slå fast,  att denna modell, konstruerad av Vladimir i Ukraina,
är den som berett mig mesta flygglädjen.
Det är en modell, som är utomordentligt
välflygande,  om man
trimmat den rätt. Modellen har en mycket bra profil med en
polar,
som tillåter snabb flygning exempelvis mot vinden, utan att man
behöver
betala den ökade hastigheten med stor höjdförlust.


Att höra det laminära susandet  från vingarna,  då man  glider

200 m upp,  är en härlig upplevelse. Jo, Avan hörs långt,  då man
flyger.

Det är som en orgel i skyn, med ett milt crescendo.

Jag kan inte klaga på något väsentligt,  vad gäller min  HyperAva.
Det jag ändrat är, att jag bytt ut 
metallskruvarna,  som håller
vingen mot polyamidskruvar.
Först trodde jag,  de skulle
vara för klena, men det har aldrig varit
problem.
Däremot har plastskruvarna
räddat vingfastsättningen  i vinge
och i kropp två gånger. I stället för söndrig
vingsadel och trasig
fastsättning i kroppen, blev det ena gången en knäckt skruv
och
andra gången båda plastskruvarna.

Bromsarnas mekanik har jag ändrat såtillvida,  att i stället som
var avsett
att ha en komplicerad mekanik till bromsarnas
manövrering , monterade jag en torsionsfjäder, som är en
0.25 mm pianotråd,
på bromsklaffen, som förspänd strävar
efter att stänga den.
Aktivera bromsen  gör jag genom att
en servoarm direkt påverkar
klaffen.
Servot har jag flyttat till mitten av klaffen.
Har fungerat perfekt
så här i sju år. Jag har två lägen på bromsen, 45  eller
90 grader klaff.

Med 90 graders klaff,  om jag dyker, överskrider jag inte högsta
hastigheten,
där strukturen riskerar förstöras.
Det känns tryggt,  om jag måste bränna höjd snabbt.
Jag såg,  att Vladimir infört systemet med torsionsspända klaffar
på andra av sina modeller nu.

För att skydda fenan har jag för säkerhets skull dragit en 1.5 mm
kolfiberstång från
fenans undersida och ankrat stången kroppen.
Kanske onödigt, men
flyger man som jag ibland på svåra ställen
och framför allt landar,  så vill jag ha säkerhet. Tråkigt att behöva
åka hem därför fenan slagits ur läge vid en landning.

Min motor är en 10 år gammal  Mega av ganska mesigt  slag.
Den fick nya lager förra året och går perfekt. För för mig  är  det
så att Avan en segelmodell, inte en motorkärra.
Däremot har jag lagt
i en 3-cells acke på 3.6 Ah. Bättre att tynga
med batteripower än att lasta i bly. Jo jag vet jag kan använda 4 celler,
men jag har gott om tid och har inget behov att ha en segelmodell,
som stiger som en raket. Jag vill inte ändra något som fungerar bra !

När jag bytte och satte i Turnigys tunna skevservo till sida och höjd,
fick jag lägga i tyngd i nosen ca 70 gram för att balansera ut
viktökningen i fenan med de tyngre servona..

Perfekt att använda är de zinkvikter, som däckfirmorna använder
vid balansering, för  de är försedda med självhäftande
tejp, vilket
gör de lätta att fästa.
Vill du inte tigga, finns de billigt att köpa hos kinesen.

Det tog mig 50 timmar,   innan jag kunde säga,  jag kunde flyga
min HyperAva.
Så ska man plocka ut, 
vad den kan prestera krävs träning. Viktigt
då du flyger HyperAvan är,  att du inte flyger den  för sakta. Du ska
heller inte, som jag påpekat vara rädd att banka omkull,  då du
kurvar i trånga blåsor.

HyperAvan har berett mig oändligt fina flygupplevelser, så jag
rekommenderar
den av hela mitt hjärta och all min  erfarenhet.
Du kan köpa den hos Lennart och hans 
firma RC-Teknik.
Han levererar snabbt och är serviceinriktad.

En annan fördel att flyga med Vladimirs modeller är,  att om
du smällt och behöver en udda
del, exempelvis del av yttervinge eller
spryglar, så fixar han det för dig.

Inte trodde jag,  att den skulle bli så långlivad,  efter allt min HyperAva
varit  med om.

Jag minns min andra flygdag med kärran. Min radio då var en
Graupner MC-24 Gold Edition,
som var ompipad till 2.4 gHz med
en Spektrummodul för Graupners Mc 24 serie.

Min flygning gick bra,  men då jag funderade över landningen, fick
jag pipvarning
från sändaren om låg spänning…
Adrenalinet flöt omedelbart till och tankarna for genom skallen
under korta sekunder, då jag insåg,  att min modell kunde gå åt pipan.

Omedelbart stängde jag av motorn, drog full aerodynamisk broms
och brände bort
höjden,  så fort jag kunde och låg sedan  på en snabb
final mot den planerade landningsytan.

Hela tiden detta skedde,  tutade spänningsvarningen i sändaren,
vilket ytterligare spädde på stressen  och jag såg i displayen , hur
spänningen i sändaren sjönk oroväckande  snabbt
.

Men allt  såg för ögonblicket  bra ut och jag bedömde att detta
kommer att lösa sig, eftersom landningen var 4 sekunder avlägsen.
Jag flöt ut  en halv meter över marken. Jag tänkte i det ögonblicket,
att  jag trycker ner modellen, men marken var inte just då inbjudande
att göra det och jag hade som sagt känslan, att detta löser sig ändå.

Att det inte löste sig ändå, fick jag bekräftat, då min sändare slocknade
pang !

Att jag inte  tryckte ner Avan,  fick jag alltså ångra direkt.

Vad hände ? Modellen gick omedelbart  i FailSafe, vilket jag inte varit tillräckligt
noga med, då jag  programmerade. Jag hade haft  trottelspaken i lite fel läge,
då jag programmerade.
Jag skyller på åldern…

Följande inträffade:  Motorn drog på knappt  kvartsgas, bromsarna åkte in
och modellen steg sakta i en flat
sväng.
Jag kunde inte göra ett biddevitten. Bara se på och jag kände mig ganska
vesen och hjälplös i väntan på något oundvikligt..

Nu hade jag tur, för efter ett varv sjönk den i medvinden på början  av
andra varvet och landade aningen burdust i ett stort buskage.

Dit jag sprang,  om inte för annat så för att koppla ur acken,
så inte reglaget skulle brinna  upp,  då
propellern stod och hackade på en gren.

Blev det skador. Ja, jag fick 3 hål i klädseln på den vackra vingens
undersida och en sprygel sprack. Det grämde mig att få en splitt ny modell
skadad men det var i och för sig 
snabbt lagat, då jag kom hem.
Acken i Mc-24 sändaren bytte jag  till Lipo 3 celler och kapacitet 4.2 Ah.

Den gamla acken, en Mh på 3.5  Ah var kass. En cell var helt död
och strömmen,
som kunde passera den defekta cellen var för lite,
för att driva sändaren.

Men tänk om jag haft riktig otur och haft lite mer höjdroder programmerat ?
Då hade den försvunnit bort
över bygden. Eftersom jag hade 3.6 Ah Lipo,
som gick på 1/4 trottel, hade motorn tuggat på
ganska länge.
Troligtvis  då motorn så småningom stannat på kanske 4-500 m höjd,
då hade modellen troligtvis gått in med stadigt ökande hastighet i en
störtspiral
och vid smällen mot marken, hade min nya HyperAva snabbt
blivit förvandlad till  flis.

Förra året på sensommaren drog jag i ett okontrollerbart läge rätt
ner i en vedstapel….

Varför det då ? Jo jag hade startat med fullt nos upp trim på stabben,
och jag hade glömt
lägga in blyet i nosen, efter att jag hade haft bort
motorn.

Så vid starten stack Avan  rakt upp i en looping, som jag inte kunde
dra mig ur,  då jag var för lågt och den slog ner i vedstapeln,  så bitarna yrde.

Mittdelen av vingen var svårt skadad. Stabben sönderslagen och nosen
såg ut som en sprängd blommande tulpan. D-boxen på centralvingen
var i småbitar på båda sidorna
av kroppen. Spryglarna var krossade,
men tack vare kolfiberstripsen hängde
delarna hyfsat ihop,
så jag kunde restaurera spryglarna.

Jag tänkte först köpa nya vingar,  men så sa Rolf-Erik i Herrljunga,
att Lennart hade
D-boxar,  man kunde köpa.  Jag beställde två bitar,
klippte till de, så de passade över skadan.

Eftersom D-boxen  var krossad på båda sidorna av  mittvingen,
rensade jag bort  allt trasigt, gjorde nya spryglar där det behövdes
och limmade dit dessa.
Sen blev det slipning och noggrann  tillpassning för den nya D-boxen
i
kevlar/kolfiber och limmade den med långsamthärdande epoxie
från BilTema.

Innan jag  limmade D-boxen laskade jag kanterna på nya boxen
och på vingens D-box , samt tvättade med aceton  där
den nya skulle fästas.
Det nya laminatet fixerade jag hårt med en riktigt bra tejp .

Det blev så bra,  att jag inte behövde slipa efteråt. Vingen klädde
jag om
med Oralight. Tog tid att få bort gammal klädsel,  men
det löste sig med mattknivsblad. Klädde först undersidan och sen
översidan.
Där Oralighten slutade  ovanpå D-boxen låste jag klädseln med
en remsa genomskinlig tape.

Nu har ju kärran, med nödvändighet,  fått lite småskador igen,
som jag reparerat med tejp, men till hösten blir det helrenovering
med ny klädsel på vinge, fena, och sidoroder  samt en slipning och
sprutning av kroppen.

När jag sprutar använder jag AD Bildelars akryllack i sprayburk.
Den är suverän. Täcker bra och torkar på ett par minuter.
Ok den kostar 120 spänn burken, men hur mycket målar man
på ett år ?

Som sagt,  här är bilderna,  då jag passerade 700 timmar.
Nu visar loggen 701.5 timmar !

Jag har två splitt nya fina segelmodeller därav en Ava Pro
som i stort sett bara 
är provflugen. Får väl ta mina HyperAva ur
tjänst lite tidigare, så jag får några timmar i luften
med de andra
två modellerna.

Bilderna har jag tagit,  samtidigt som jag flög och det är inte
helt lätt, om det ska bli något av det…

DSC01036

Jag startade som sedvanligt tidigt på dagen,
för jag visste,  en front var i antågande vid 1200-tiden

DSC01047

Termiken var på morgonen inte stark men jämn. Ingen turbulens i blåsorna…

DSC01056

…och vinden var  i stort sett noll.

DSC01087

HyperAva årgång 2008. Prylen framför vänster vinge
på kroppen är min allestädes närvarande GoPro.

DSC01015

Här kommer fronten inrullande västerifrån.

DSC01090Man ser att gränsen till fronten är skarp.

DSC01096

Hur skyn såg ut innan Ocklusionsfronten,  kan ser ni här.
3/8 Cu, perfekt segelflygväder för en Ava.

DSC01098

Här kommer Ocklusionsfronten inrullande från väster.
En bit bakom kommer regnet,  som gav ca 5-10 mm.

DSC01132

Gräns mellan front och förutvarande luft. På höger sida Cu på vänster fronten.

DCIM204GOPRO

Även sedan fronten kommit in över oss, fortsatte Cu-bildningen.

DSC01105

För mig det väsentligaste: Min flygstol och min sändare.

DSC01106

Dagens sista landning omkring kl 1230.
Loggen på Avan nu: 701,5 timmar !

DSC01108

Landar man i högt gräs är det lätt att få ett strå genom Oralighten.

Nu siktar jag på 1000-timmars vallen om ca tre år…

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

MARGINELL TERMIKFLYGNING…

 

 

 

 

 

…var det upplagt för i fredags…

 

_DSC3065

…eftersom en liten kallfront drog in höga moln över västkusten.

Sent på eftermiddagen, efter jag utfört andra uppgifter i Falkenbergstrakten,
var jag
naturligtvis flygsugen och ville ta mig en tur i eventuell termik.

Genom att solinstrålningen var begränsad,  insåg jag,  att termiken
inte
hade bra förutsättningar, men man kan ju aldrig veta.

Ut till ett av mina flygställen 7 km från kusten ca, monterade min Ava,
vilket är snabbt
gjort . En servosladd till bromsarna, två M4 polyamidskruvar
till
vingfastsättning och en skruv i elektron till stabben.

Väderläget var ca 20 – 22 grader, höga,  nästan heltäckande tunna moln
och därunder Cumulusbildning. Vinden var då jag startade försumbar.
Efter hand ökade den till 2 m/sek väst för att efter en kort stund helt stillna..

Jag har talat med Vladimir,  som bygger Avan och han funderade på att ersätta
de M4 Unbrako,  som medföljer med M5 polyamidskruvar,  för att spara
vingfastsättningen vid en eventuell dålig landning. Bättre skruvarna knäcks,
än att vingsadel trasas sönder.

Sen  in med acken, slå på varion och sändaren, kolla fulla roderrörelser
och att de går åt rätt håll. Denna koll missar jag aldrig nu, visare av erfarenheten.

Motoriserade upp till 100 m, slog av och letade efter en blåsa. Just ovanför mig inga
cumulus, men runt omkring fanns gott om det.

Söder om mig,  hitom Hallandsås,  var var ett stort Cb under utveckling.
Jag tog ett par bilder på det. Det föll emellertid efter en timma ihop som ett
politikerlöfte i en valrörelse.

Jag hittade en svag termikblåsa och kurvade med ett medelstig på  0.5 m/sek
upp mig till 350 meter.
Har jag nått den höjden, brukar det vara problemfrittatt hålla sig uppe Det var det också.

Termiken var svag men utbredd.  När det gäller termik,  är jag nöjd,  om jag stiger.
Hur blåsan
är,  bryr jag mig inte om,  bara så länge det bär uppåt.

Naturligtvis är det en njutning,  att höra varion pipa frenetiskt hela varvet,
där varje termikvarv
ger mig 30 m höjdvinst. Men då är det ju ingen sport…
Roligare att gneta hjälpt av varion.

Det är därför jag ofta flyger sent på dagen, alltså med start vid 18-1900 tiden.
Då är termiken svagare, men molnbasen fortfarande hög. Dessutom brukar
vinden ha lugnat sig, så man kan kurva utan avdrift.
Jag har i år flugit termik,  tills klockan var 2100.

Att använda en vario är ingen lyxig extrapryl. Förutom att den indikera
stig/sjunk,  höjd plus mycket annat,
vilket underlättar för din flygning,
är den ett hjälpmedel för att öka din skicklighet , då du kurvar i en termikblåsa.
Alltså hur en termikblåsa fungerar under olika omständigheter och vädertyper.

Jag har lärt mig,  att en Ava kan man kurva mycket brant med och ända flyga
kostnadseffektivt,
då det gäller förhållandet mellan stig och sjunk. Så dra er
inte för att branta omkull ordentligt,  om blåsan är trång,  Avan klarar det.

Vi lever  på 2000-talet, så varför skulle jag inte använda  tillgänglig  teknik ?

Min första start gjorde jag kl 1500 och min modell landade frasande i gräset 1730.

Japp, detta var min fredag med min Ava.

Lördagen ser för modellflyg lite sämre ut. Ganska kraftig västlig vind.
När jag kollade
vinden vid Hovs Hallar kl 0800,  sa mätaren 8 m/sek medelvind
med byar upp till 15 m/sek.

Jag tror jag ska  ägna mig åt fyrbeningar i dag.

_DSC3036

Här är det mäktiga Nimbusmolnet. Svårt att plåta då det var disigt och motljus.
Förväntade mig kraftig åska och nederbörd…men det blev inget av det…

_DSC3040

…för vad hände ? Jo termiken övervann, låt oss kalla det inversionen
på toppen och molnet växte ovanpå städet…
…energin i molnet tog slut och det kollapsade snabbt.

_DSC3050

Min trogna Ava i luften…made to riding the sky…

_DSC3054

…som vid dagens sista landning sammanräknat  har loggat 699.5 timmar i termik !!
Nyklädd stabbe och till hösten blir det total omklädsel av hela modellen plus radikal
ombyggnad av stabben. Kroppen får en våtslipning och omsprutning med akryllack.
Sen blir den som ny igen !

_DSC3099

Ni kan se antennerna från mottagaren sticka ut, eller ner genom kroppen vid
vingens bakkant.
En antenn vertikalt och en horisontellt polariserad för
att ge mottagaren bästa arbetsbetingelser. Jag har försökt få antennerna
så långt bort från kroppen som möjligt. Med tanke på att jag flyger långt ifrån
mig,  vill jag göra förbindelsen till min modell,  så absolut bra som det är möjligt.
Detta med antennernas placering vid en kevlar/kolfiberkropp är imperativt,
om man vill ha en säker förbindelse mellan mottagare och sändare på 2.4 gHz.

DCIM203GOPRO

Ett i höjden snabbt växande Cumulus Congestus.
(Congestus betyder ackumulerande, påbyggande)

DCIM203GOPRO

Du kan förstå,  det inte var riktigt drag i termiken med
de höga molnen, som minskade solinstrålningen.

DCIM203GOPRO

Så här funkar bevattning…pumpen drivs av 60 bhp motor.
Det krävs  power,  att slunga iväg mycket vatten lång sträcka.

DCIM203GOPRO

…knastertorrt ute nu även för potatis.

DCIM203GOPRO

Denna bild tog jag med en osynlig, vad heter det…selfie-stick ?
Köp Vanishing Cream hos Scammer´s  Outlet
och stryk på din
fotopinne och den försvinner som ett mirakel…

DCIM207GOPRO

Utsikt från min flygkulle fredag 17. Juni kl 1630.

Kategorier
Hangflyg modell Termikflyg

GÖR JAG INGET ANNAT ÄN FLYGER ?

 

 

 

Jodå !

 

 

 

 

 

 

 

DSC08230

 

 

Men nu är vi inne i den årstid,  då vädret för modellsegelflyg är
det mest gynnsamma.

Vi har hyfsade temperaturer, förhoppningsvis ett högtrycksbetonat
väderläge, som gör att vindarna ej är för kraftiga och tillsammans
med solinstrålning,  skapar detta bra betingelser för termik.

Kommer sen en kallfront och drar förbi,  får vi labil skiktning,
vilket gör termiken ännu bättre.

Personligen kan jag inte sitta inne och glo vare sig på tv eller dator,
när vädret är som det varit sista tiden i Sydsverige.

Jag tycker min tid är för dyrbar för ett passivt vegeterande framför
en skärm.

Så jag håller ständigt koll på väderläget,  om det kan bli termikflygning.

Sista veckan har jag varit ute varje dag och flugit termik.
Söndag till och med onsdag fick jag 10 timmar i luften med min modell.
Nä, jag tröttnar aldrig.

Flyger man termik på samma plats,  märker man hur olika termiken
beter sig. Ibland kan man ta blåsorna på 50 m höj, ibland måste man
upp på 150 m,  innan man kan få anslutning. För det mesta släpper blåsorna
med regelbundna mellanrum, men ibland hackar maskineriet.

Då är det bara att anpassa sin flygning efter det. I veckan var det stark
termik och som vanligt var problemet,  inte att komma upp utan att
komma ner…Tursamt har jag bra aerodynamiska bromsar på min nu
något ärrade Ava…Jag vet,  att om jag drar full broms och trycker ner i
20 graders vinkel, kommer jag inte
att överskrida modellens maxfart,
innan strukturella skador kan uppstå.
Det känns tryggt.

Man inser vilket drag det kan vara i termiken,  när man trots
full broms stiger med 3 m/sek,  vilket varion glatt talar om. Har man ingen
broms på sin segelmodell, måste man vara förberedd på rätt åtgärder,
om man kommit lite för högt,  så det börjar krisa.

Alternativ ett är att störtspirala ner med full höjd och lagom sidoroder,
så inte inte
hastigheten ökar för mycket.

Det bästa sättet, som kräver lite kalla nerver och eftertanke,  är att trimma
ner nosen,  så du flyger fortare och flyger dig ur
blåsan. Stiger det 4 m/sek,
så sjunker det oxå och då gäller det att hitta sjunket,  så
du kan svänga ner dig.
Men som sagt, bromsar är en bra försäkring för din termikmodell.

Det finns fina elektriska Schempp-Hirth-bromsar man kan köpa i
olika storlekar.
Jag tror,  att Staufenbiel har dessa.

Det hände mig en malör,  då jag skulle reducera höjden i tisdags,
då jag flög
med full broms. Jag tryckte på lite extra kraftigt och märkte
då jag låg på
finalen, att den ena bromsen inte gick ut.

Felet var att växellådan gått åt pipan under bromsning. Servot påverkar
bromsklaffen via en förlängd servoarm, 
som trycker på klaffens insida.
En enkel lösning tillsammans med en tunn
pianotråd som används som
torsionsfjädring på klaffen och som strävar att
hålla den stängd.

Servot var ett billigt kinesservo av lite större storlek, vilket jag bytte ut
mot ett Turnigy, som pallar mer.

I torsdags kalkylerade jag med sjöbris vid Hovs Hallar,  varför jag stod
beredd att starta på Platån kl 1230. Vinden var 5-7 m/sek nord, vilket är
rakt på hanget.

Jag spanade ner mot Segeltorp och såg en för mig okänd skärmflygare
starta. Han jobbade sig sedermera upp på Platåhanget efter visst besvär.
Hade han flugit närmare kanten,  hade han kommit upp lättare.

Jag startade min obelastade modell och kom,  efter efter att ha passerat
den kraftiga kantrotorn,  ut till det lyft som skapas av den laminära havsvinden.
Det bar upp till 285 m enligt telemetrin, vilket räcker för mig.

Flyger du hang vid Hovs Hallar,  kommer du att bli förvånad,  hur långt ut
från kanten hanget bär.

Min lite ovetenskapliga beskrivning av lyftet är, att om man tänker sig en
kvadrat placerad med spetsen vid hangkanten och basen parallellt med
havsytan, 
så har du ett flygbart område,  som till arean bestäms av din
maximala höjd.

Din maximala höjd blir kvadratens sidor och inom denna kvadrat,  har du lyft.

Kan du stiga till 250 m,  har du en kvadrat med 250 m sida.
Det betyder,  att från din pilotplats till modellen på dess maxhöjd,
har du ett avstånd på 250 x Roten ur 2 = 353 meter cirka.

På 70-talet…minns ni….försökte vi ofta trimma våra drakar,  Graupner
Cirrus, Debutant och allt vad de hette att stå mot vinden perfekt trimmade,
så de kunde klättra. Under tiden kunde vi sitta och dricka kaffe, för modellerna
var stabila och skötte sig själv.

Lyftet i torsdags var starkt och jag testade genom att ligga och loopa kontinuerligt
och det visade sig,  att jag vann höjd för loop jag gjorde. Åskådarna jag hade runt mig,
en busslast tyska pensionärer,  var mäkta imponerade.

Att få sitta på sin tuva med kärran på hanget, det är för mig en höjdpunkt och som
jag sagt flera gånger : Jag tröttnar aldrig !

Klockan 1530 efter mer än två timmar i luften landade jag min modell, plockade
ihop och gick ner till parkeringen för hemfärd.

Genomblåst och solstekt men mycket nöjd med min flygdag.

Prova du också hangflyg. Du får motion, mycket flygning och upplever naturen.

Här kommer de obligatoriska bilderna från denna veckas flygningar.
I dag fredag ska jag gör annat nödvändigt.

DSC08259

Plats för termikflyg. Klockan ca 1100 och härliga Cumulus som borgar för lyft.

_DSC8270

Alltid roligt att möta en ryttarinna och prata hästar…

DSC08252

Örnen på Tjärby blir surare och mer fårad för varje år

DSC08282

Detta är en jättelik insekt,  som har sina flesta ben på en sida,
därför den är specialiserad på att klättra på snedden.
Vad den heter ? Ingen aning. Men fort kryper han inte…
han har hållit på att klättra upp här sen 2005…

DSC08297

Liljekonvaljen blommade i omåttliga mängder.
En extremt  giftig växt, vars alla delar innehåller gift.
Varför så giftig ? Ett skydd mot djur.

DSC08343

Min Ava på min flygstol och i bakgrunden de härliga Cumulusmolnen.

DSC08346

På sidan av modellen min ombyggda GoPro naturligtvis.

DSC08364

Denna bild illustrerar två saker. Dels den fina molnbildningen
och dels den frodiga björken som tyvärr växer, fortfarande,
trots ihärdiga försök att bekämpa den, då den ligger mitt
på hangkanten. En sådan tät växtlighet räcker för att skärma
signalen från en 2.4 gHz- sändare…..

DCIM206GOPRO

Depån på Platån HH

DCIM206GOPRO

Spiriten skimrar i solskenet.

DCIM206GOPRO

Inför starten…

DCIM206GOPRO

Snart nog.

DCIM206GOPRO

Platån vind nord 5-6 m/sek.

DCIM206GOPRO

Min modell och längst bort i kustlinjen silon i Falkenberg.

DCIM207GOPRO

Förberedelser för landning

DCIM206GOPRO

Piloten framför fortet, förhoppningsvis koncentrerad…

DCIM206GOPRO

tycker piloten knäar lite under landningen ?

DCIM207GOPRO

På finalen i turbulensen…

DCIM207GOPRO

…klaffen  åker in och ut…

DCIM207GOPRO

…för att landa på avsedd plats…

DCIM207GOPRO

…sen gäller det att dra in klaffen en sekund innan sättning, då landar modellen.

DCIM207GOPRO

Nu ta jag in klaffen

DCIM207GOPRO

…och kan hämta en oskadd modell.

DCIM207GOPRO

Det är inte enkelt att landa på Platån !

DCIM207GOPROEn belåten pilot efter en dags fin flygning på Hovs Hallar !