Tiden rusar, som vanligt, då man är lite äldre
alltför fort.
Årstiderna växlar lika fort som veckorna gjorde
i unga dagar.
Ja, jag vet, det är perspektivet på hur vi ser på
begreppet tid. Förresten, om du är filosof,
vad är tid ?
Under min verksamhet som modellflygare har jag
som regel att dokumentera, vad jag gör.
Dels med ombordkamera och dels med min Mobius
fäst på mina solglasögon.
Varför jag dokumenterar ? För att kunna tänka tillbaka
och minnas min goda upplevelser. Bilder är ett sätt
att hjälpa hjärnan återskapa ögonblicken.
Platsen där jag flyger med min Ava Pro är utmärkt.
Den ligger högt, över omgivande terräng, vilket gör
att sikten blir god och det finns inga hinder.
Dessutom, det viktigaste då jag flyger termik, platsen
är relativt opåverkad av termikflygarens värste ovän,
vilket är sjöbrisen, vars relativt kalla luft spolierar
möjligheterna för termik.
Platsen ligger 8 km från kusten, vilket gör att sjöbrisen inte drar igång, om den gör det, förrän vid 14-15-tiden.
Sittande i min Biltema däcksstol sitter jag här och njuter
av mitt modellflygarliv.
Här några enkla bilder från sommaren som passerat.
Mobius på solglasögonen som tar 4 bilder/sekunden. Ett enkelt sätt att fotografera sin modell.
3/8 Cu. Precis vad jag önskar.
Som alltid…min gamla trogna GoPro 3+
Pilot och AvaMin flygstol i skuggan av bagageluckan.
…må så vara, men vid Haga,
söder om Halmstad där syntes segelplansvingar i dag.
Väderläget var 1-2 m/sek sydost och torradiabatik.
Som gjort för termikflyg med bra modeller. Anders messade, att vi skulle ses vid Haga och jag var i luften 0915.
Det var varmt redan då och jag befarade att luften skulle vara stabilt skiktad, vilket inte är bra för termikbildningen. För bra termikbildning då vill vi ha labil skiktning, så vi får en bra hävningskurva.
Visserligen är luftmassan närmast marken nu i stort genomvarm, men instrålningen var så stark, att torradibatiken hade kommit igång.
Jag fick en blåsa väldigt lågt med min Ava Pro och kurvade brant i tighta cirklar för att utnyttja lyftet.
Det var inga problem, att komma upp så långt jag önskade. På höjd var termiken stark och utbredd.
Såg ut att kunna bli en bra flygdag.
Anders dök upp lite senare, men några av sina Art-Hobby- modeller. Inte helt avsedda för termikflyg, men de är lätta, varför termikflyg inte borde vara problem.
Det var det inte heller. Anders hade inga problem att ta sig upp, så högt han ville. Han påpekade, att då modellen låg i en stark blåsa, då fick han en orolig känsla i magen, som påpekade: Tänk om jag inte kommer ner”?
Men det gjorde både han och jag. Då vi flög, hade vi sällskap av glador, som piggybackade på våra modeller. Vi steg ifrån gladorna, så det visslade.
1300 packade vi ihop synnerligen nöjda och for hem efter en fin dag på Haga !
Dagens sista termikflygning
En glada som fick känna sig förbiflugen i blåsan.
Två piloter i solskenet görande det de helst vill…
En av Anders termikmodeller.
Jag och en ormvråk slog följe i termiken.
Det gäller att harva efter brödsädskörden. Den torra jorden far upp i termiken som brandrök…
Ava Pro.
Koncentration inför start.
Anders nya FrSky
Två modeller
Lätt och elegant
“Scorpion” heter modellen
Vass motor skjuter på
.Start
Temikmodell
Mycket lätt V-stabbe.
Ser ut som en av Sigurd Isacsons gamla friflygande modeller eller…
I dag fredag såg vädret ut att bli lovande, så då klockan var 1300 var jag ute med min modell, vilket var en “Inside”, vid den plats söder om Halmstad, där jag brukar flyga termik.
Jag möttes av sydostlig vind ca 3 knop och solsken. Skyn var blå utan ett moln.
Detta indikerar, att det var torrtermik, som innebär, att ett inversionsskikt blockerar den uppåtstigande luften. I och med att den stigande luften inte kommer högre, så når den inte kondensations-nivån, där den skulle bilda Cu-moln.
Termiken var stark och turbulent, vilket ofta är fallet under tidig vår.
Efter start steg jag till 50 m, där jag stängde elmotorn och fick en stark termikblåsa.
Jag kunde stiga så högt jag ville utan problem.
Under flygningen får jag kontinuerligt telemetri från min modell ner till mig med GPS-info, höjdangivelse och hur mycket jag stiger eller sjunker via en variometer.
Detta med telemetri är ett avgörande hjälpmedel för piloten.
Under dagen såg jag inga flyttfåglar. Den enda fågeln som besökte mig var en glada som låg och kurvade i samma termikblåsa som jag.
Då klockan var 1500 landade jag för sista gången i dag.
Jag var mycket nöjd med mitt flygande och min modell flyger extremt bra.
Här är ett litet bildspel över dagens flygningar.
Alla bilder tagna med en Mobius Actioncam.
Betänk att kameran är mindre än en tändsticksask.
I morgon lägger jag upp en video. Dels tagen från marken och dels tagen från modellen, så häng på.
Liten videosnutt med min “Inside” som är det riktiga namnet på modellen…
Efter många om, for jag ut med min Ava till Tjärby.
Tjärby är den plats där jag gärna flyger termik. Där är vackert och det finns gott om utrymme för landning.
Jag har hängt på låset för att komma dit och flyga länge, men det har alltid varit något men.
Exempelvis för mycket vind, fel vindriktning, ingen sol, nederbörd.
Jag menar, det är inte något vidare att ge sig ut, om det
blåser 12 m/sek eller ?
Eller om det regnar ?
I dag kunde det bli hyfsat. Det var lovat 22 C och ganska
frisk västlig vind 6-8 m/sek och upp til 10 m i byarna.
Monterade modellen och hängde på en kamera. Skyn täckt av 6/8 Cu med ganska låg bas.
Jag startade och märkte det var turbulent. Det var gott om
termik, det gällde bara att kunna ligga i blåsan.
En dag som denna med frisk vind visar sig Avans goda
egenskaper, då man går mot vinden. Även om jag flyger
fort för att komma fram, sjunker inte min modell speciellt.
Profilen är synnerligen effektiv och har alltså en bra
polarkurva.
Det blev att flyga som du förstår lite delfinflyg i dag,
eftersom blåsorna var små och sönderblåsta på låg höjd.
Jag tog en blåsa och kurvade med upp så högt jag vågade… och jag lovar det var kry korkverkan.
Efter en timma i luften med modellen och jag själv sittande i min flygstol, beslöt jag landa.
Landningen skedde i den friska sidvinden och gick nästan
bra, som du kan se på bilderna. Det blev en liten groundloop
och stjärten med sidorodret slog i gräset, då den svängde
runt i loopen.
OK, jag kollade roderna och allt funkade. Ny start och
modellen gick inte att styra….
Jag stängde motorn och lyckades få ner modellen ca 50 m
från mig.
Snabba tankar for genom skallen för jag ville veta,
vad som hänt. Det visade sig att servot till sidorodret hade lossnat.
Tursamt nog hade jag med CA och accelerator,
så jag kunde få dit servot.
Efter en paus blev det ny start och ännu en timma i luften.
Sen var jag nöjd och landade, demonterade och for hem.
Där jag gick igenom Avan noga, knäckte bort mitt
CA-limmade servo och fäste servot med det bästa att
fästa servo med, smältlim av god kvalitet.
Nu lossnar det aldrig mer.
Jag tog lite bilder och min Mobius filmade då jag flög.
Det var utlovat av yr.no 2- 3 m/sek ostlig vind och solsken.
Borde vara fina indikatorer på bra termikförutsättningar.
Så jag packade in min gamla HyperAva från dess plats i mitt förråd, där den hängt sen i höstas, in i bilen och for söderut.
Framkommen möttes jag av fint termikväder. Visserligen torrtermik men som jag bedömde det, borde det vara en piece of cake att kurva upp sig.
Monterade modellen, vilket är snabbt gjort, hängde på en GoPro för att dokumentera lite av min flygning och
sedan start mot sydost, eftersom vinden kom därifrån.
Märkte under stiget att det var mycket vertikala rörelser i luften. Redan på 60 m stängde jag motorn och började kurva.
Termiken var stark, men det var turbulent. Tidigt på våren är termiken starkast, vilket märktes.
Snabbt klättrade jag ackompanjerad av variometerns glada pipande till X20 meter.
Det var en härlig känsla att sitta i min termikstol och njuta av mitt flygande i det vackra vädret. Jag begär inte mer av livet faktiskt.
För att göra en lång historia kort, så flög jag 2 timmar uppdelat på två pass. Jag fick i 468 mA i min acke då jag laddade den vid hemkomsten.
Så jag flyger energiekonomiskt. Det är en segelmodell jag flyger, inte en motorkärra…
Min HyperAva har loggat 927 timmar i termik nu. Jag har kollat min logg för att få rätt sifffra.
Kanske det blir 1000 timmar i termik under 2020 ?
Nöjd for jag hem. Bättre att flyga än att ligga i dvala framför en tv.
Bilderna tagna med min Mobius och min GoPro.
Tjärbyhanget flygbart på västlig vind
Den numera enarmade eken.
Brottplatsen
Mitt flygställe fotograferat från en osannolikt välväxt tall.
Dagen grydde med lite regnskurar, VSV vind ca 5 meter i
sekunden. Men det var möjligheter för termik.
Jag åkte iväg till ett av mina flygställen, där det finns en
hangkant just mot sydväst. Denna kanten har jag inte
flugit på på många år.
Kanten ligger söder om det vanliga hanget vid Tjärby Kyrka.
Du ser på bilden hur högt det är och hur terrängen runt
om gestaltar sig.
Nåväl, jag monterade ihop min Ava och kollade att allt
fungerade. Slutligen hängde jag på min GoPro på modellens kropp
och jag hade ställt in kameran för 2 stillbilder i sekunden.
Du kommer längre ner att kunna se, vad som skedde
tack vare min kamera på modellen.
Ok, jag startade flög mot vinden, som just nu var västlig
, så flygriktning i princip mot Hovs Hallar.
Då jag var ca 500 m bort och inte speciellt högt, hände
följande med min Ava;
Modellen gick i i en störtspiral åt vänster och den
förlorade höjd. När jag ser min modell på väg ner mot
marken, gäller det att ha en plan för att rädda modellen.
En snabb tanke i min hjärna var : Brownout…
Under modellen fanns en stor veteåker. Alla vet, hur lätt det är att finna en bortflugen modell där …
Jag hade ingen kontakt med modellen, och jag kunde
egentligen bara satt mig ner och inväntat smällen.
Men efter flera tusen timmars modellflygande har jag
lärt mig att reagera instinktivt i dessa situationer.
Jag gjorde följande;
Slog av sändaren och sedan på den igen. En sekund efter
jag gjort det, fann jag, att modellen ändrade beteende.
Den svängde inte lika brant och hade planat ut något så när.
Betänk att avståndet var 500 m från mig till modell,
vilket gör, att det inte är helt lätt med synintrycken,
som talar om, hur modellen ligger i förhållande till
marken.
Nåväl, jag lyckades få håll på modellen, roderna funkade
och motorn gick igång, så jag kunde flyga hem försiktigt
och landa.
Inga skador på modellen, men jag ville veta, vad som
hade skett, då mitt sidoroder gått ut ?
Jag vill tala om, att hela sekvensen med ingång okontrollerbart
läge, tills jag åter hade kontroll, handlar i tid om uppskattningsvis
6-7 sekunder.
Hela mitt agerande var en betingad reflex. Allt vad jag vidtog
kom av sig själv.
Annars hade jag aldrig löst det.
Men vad var det som hände ? Jag kan inte säga 100 % vad
detta bortfall initierades av.
Jag stod lite skymd för planet bakom ett yvigt träd och
det vet vi inte är bra för signaler på 2.4 GHz.
Vidare så hade jag min sändarantenn pekande mot
planet, vilket är det minst optimala då vi använder
1/4-vågsantenner på 2.4 gHz med dess vågutbredning.
Mina ackar var nyladdade. Om mottagaren tappat power hade jag märkt det, genom att telemetrin skulle upphöra.
Men min vario och höjdmätare rapporterade hela tiden.
Därmed inte sagt, att mjukvaran i mottagaren fungerade,
som den skulle.
Jag kan ju se på min sändares display, om min mottagare kommunicerar med sändaren. Men, vem tror du har tid med det, i det trängda läget jag var i ?
Det enda jag vet, är att sidoroder och höjdroder gick i
ändläge plötsligt. Jag fick tillbaka kontrollen efter återstart av sändaren.
På RC-Universe har jag läst om, att om man grejar med
modellminnena, vilket jag gjort häromdagen just med
HyperAvan, så ska man binda om sin mottagare, för annars kan det ske konstigheter just på JR.
Efter denna nära döden upplevelsen, bytte jag acke
kollade funktionerna noga och startade igen.
Jag fick nästan två timmar i termiken, som slutligen
stördes av en snabbt kraftigt ökande vind i samband med
att ett Cb passerade med sina kalla nedsvep och regn.
Så jag landade snabbt, för att inte utmana ödet.
Under min flygning efter incidenten funkade allt perfekt.
Sen packade jag ihop mitt pick och pack och drog hem.
Hemkommen rev jag ur allt ur Avan, vad gäller elektronik.
Det vill säga mottagare, reglage, variometer, GPS-tracker
och allt som hade med ström att göra.
Allt kollades och jag kunde inte finna fel vare sig på
antennplacering eller kopplingar för ström. Alla kontakter
från servona satt i mottagaren som de skulle.
Sen band jag om mottagaren och ställde in Fail Safen
på nytt.
Min Fail Safe-inställning är; Noll motor, full broms,
lite sidoroder och lite höjdroder.
Inställningarna har jag testat i luften. Avsikten om mottagaren går i FailSafe är att modellen ska sjunka och glida kontrollerat i en cirkel utan acceleration.
Vi får väl se, hur det fungerar, nästa gång jag ska ut
med modellen.
Att min HyperAva fortfarande är i flygbart skick,
är på sitt sätt en form av ett mirakel.
900 timmar i luften…
Klart den är sliten. Men den flyger bättre nu, än då jag var
ute och premiärflög den för ca 10 år sedan.
Så jag hoppas på det bästa utfallet !
Här kommer en bildsekvens på incidenten, dokumenterad
av min GoPro, som sitter på vänster sida av kroppen och
i stort fotograferar längs vänstervingen.
Kameran tar 2 bilder i sekunden. Med ledning av den
informationen, kan du räkna ut, hur lång tiden var mellan
okontrollbart till kontrollerbart.
Bilderna på modellen tagna från vingen är klipp från en
video upptagen med min Mobius.
Det är ingen dålig kvalitet med tanke på kamerans storlek !
Den gamle inför det som kunde blivit Avans sista äventyr…
Off she goes !
Här ser du Litorinavallen, som bildat en hangkant.
Bilden beskrivev väl termikflyg på sitt sätt. De två viktigaste medlen finns med; En modell och termik manifesterande sig med Cu-moln.
Jag flög rote med en ormvråkHär börjar krisen, med att mitt sidoroder och höjdroder går ut
…helt utan kontroll på rygg…
Modellen störtspiralar mot…
..den alltmer närmande Terra Firma…
…ser inte så där hoppfullt ut…
…men genom mina åtgärder…
…återvann jag kontrollen igen. Det var nära ögat, ca 10 m över marken !
Solen sken och det var 23 grader varmt. Alltså termikflygning på gång.
Jag befarade att sjöbris kunde uppstå, då vi hade en
annalkande kallfront på väg in från sydväst.
Kallfronten markerade slutet på det statiska högtrycksläget,
vi haft över Skandinavien i 3 veckor.
Således for jag till en pilotplats ca 25 km öster om
Halmstad på goda vänners marker, där jag kan dra nytta
av stora fria ytor.
Vid framkomsten konstaterade jag, att vi hade ca 4 m/sek
vid marknivån med O-SO vind. På höjd ca 5-7 m/sek. Inte så där jätteidealiskt för att flyga termik, då jag driver
ca 50 m med vinden för varje termik varv.
Men min Ava har en fördelaktig polar, som gör,
att jag inte tappar så mycket höjd, även om jag trycker
i motvinden.
Start och jag kunde sjunka ner i min flygstol.
Termiken var utspridd torrtermik och jag fick gneta
i 10 minuter, innan jag var på säker och bekväm höjd.
Utlösningen av termikblåsorna följde ett 20:minuters
schema. Mellan utlösningarna var det dött, men då det släppte,
hade jag kraftigt stig över stora ytor. Som vanligt under
sådana förhållanden är det lätt att komma upp.
Jag kollade stiget i den starka termiken och fann enligt höjdmätaren att jag hade kry korkverkan…31 m höjdvinst under varje termikvarv !
Efter hand märkte jag, att kallfronten närmade sig,
genom att vinden vred mot S och senare mot SV.
Höga cirrus uppträdde och den kyligarekalla luften
pressade upp varmluften genom inversionen, så vi fick kraftig Cu-bildning.
Detta gjorde flygningen lättare.
2.5 timma fick jag i termiken, sittande avslappnad i
naturen i min Biltema-stol.
Livet kan inte bli bättre än detta !
Ganska fattigt med fåglar i dag. En ensam glada,
några tranor och sångsvanar, annars inget speciellt.
Jag saknade storspovarna och deras typiska ljud,
som brukar häckar ute vid myren.
Nöjd åkte jag hem med en Ava, som loggat 832 timmar
i termik.
Lite bilder med min Gopro och Mobius blev det från
någonstans i den svenska skogsbygden.
Det som tycks flygbilder, är bilder tagna med en
ofattbart lång selfie-stick.
Min Hyperava från 2009 startklar.
Avan lämnar sin skugga på marken…
Mot torrtermiken !
Här ser man vildsvinens härjningar i vallen.
Min pilotplats med den gamle i stolen.
Här kan du se hur sjöns yta har minskat på grund av 3 års torka.
Detta är en snygg groundloop..om det finns snygga sådana ?
Bra landningsytor här, fast det är turbulent bakom skogskanten..
…varför groundloop här ? Kraftig turbulens bakom skogsridån
kastade omkull min Ava, som ju styrs med RES.
…men inga skador.
Hmmmm…
Förebuden om kallfronten klockan 1400.
Höga moln och Cumulus Congestus
En Airbus..
dock icke tillhörig SAS där piloterna strejkar
för mer än 100000 kr i lön per månad…
33000 fot upp enligt Flight Radar på nätet.
…utan det handlar om upplevelser av naturen också.
Lite hastigt fick vi en aning om sommar igen i Europa.
Ett högtryck över de baltiska länderna pumpar upp varm luft från Medelhavet/Atlanten mot Skandinavien.
Som du vet, roterar högtrycken medsols på norra halvklotet.
Denna varmluftsströmning understöds av lågtrycken
väster om Brittiska öarna, som genom sin motsolsrotation
för upp den varma luften.
Så två fläktar förser oss med, för årstiden, varm luft och ger
oss en reminiscens av sommar kanske.
Väderläget i Halmstad var på onsdag morgon, dimmigt,
14 C och nästan ingen vind. Yr.no hade förutspått
uppklarnande fram mot lunch. Det borde ge förutsättningar
för termik.
Så in med min ständigt startberedda modell i bilen och
iväg till ett av mina flygställen.
Kl 1300 stod jag startberedd med en av Avorna på Litorinavallen vid Tjärby Kyrka just norr om världsmetropolenLaholmi hopp om att kunna ta
en termikblåsa.
Det fanns ingen molnbildning, så det fick bli att flyga torrtermik.
Vädret var härligt, solsken och ingen vind. Iväg med med min gamla Ava som skakade iväg mot en blå himmel.
Jag klättrade ovanligt högt och började leta efter vertikala
rörelser i luften.
Små kytt kändes, men inget som var värt att kurva i.
Efter att ha glidit med lägsta sjunkhastighet var jag
nere på 50 m framför det lilla inlandshanget, då jag
fick anslutning.
Det var ingen stark termik och blåsan var liten. Men jag gnetade på och vann ca 2-3 m för varje termikvarv.
Eftersom det var noll vind, kunde min modell, rätt trimmad kurva i blåsan själv och den befann sig rakt upp från min pilotplats.
Detta är ett bekvämt sätt att flyga med min sändare på marken, Avan som kurvar själv och min vario, som diskret talar om, att jag har ett svagt men stadigt stig.
Jag klättrade så högt, som jag avsett och flög runt inom flygområdet för att kolla termiken. Det fanns termik,
men den var svag. Det kunde finnas hopp om starkare
och stadigare termik, då vädret förbättrades sig genom
att dimman lättade och solinstrålningen ökade.
Efter mer än en timma i luften landade jag och bytte
acke på min GoPro, drack vatten, pratade med
markägaren, innan jag startade på nytt.
Historien upprepade sig med en svag blåsa, men
dock nu efter mer solinstrålning mera stabil, som lyfte
upp mig till för mig önskvärd och bekväm höjd.
Väl på höjd var det en njutning att kunna glida runt mellan
de glesa lyften utan bekymmer.
Vad gäller flygningen, så avslutade jag med dagens sista
landning kl 1545 i gräset.
Jag var synnerligen nöjd med min dag. Dessutom
provade jag min FailSafe genom att slå av sändaren.
Modellen gick in i precis det läget, jag programmerat och
mottagaren band, efter jag slagit på sändaren, på 2 sekunder.
Bra att veta att det funkar.
Då jag flyger, handlar det bara inte om flyg utan också
om att uppleva naturen, där varje årstid har sin tjusning.
Hösten tilltalar mig med färgerna och lukterna.
Lukterna är tunga och välkryddade. Träden
börjar gulna och tappa sina löv som en förberedelse för
vinterns vila. Björkdungen där jag flyger, tappade sina löv
redan i slutet av juli på grund av den utdragna torkan.
Det är ju trädens sätt att försäkra sig om överlevnad.
Vråkar såg jag enstaka, men den stora bulken av rovfåglar
har redan rest till sydligare nejder.
Vad som drog förbi , var fantastiska mängder bofinkar och
gulsparvar.
Jag satt med kameran och lyckades få några bilder.
Bofinkar är ganska orädda fåglar om än lite nervösa
i sitt flygande mellan åkrar och träd då de rastar och
äter.
Du ska veta, jag har en enkel foto utrustning,
varför bildkvaliteten inte blir så bra, som jag önskat.
Men det är mina bilder och jag gör så gott jag kan,
med de bristande tekniska fotokunskaper jag besitter.
Jag märkte, att redan klockan 15 står solen relativt lågt
över horisonten och det ger både möjligheter och svårigheter
vid fotografering.
Det mjuka lite gyllene ljuset kan ge härliga bilder, men
det kan vara problem med mindre ljus oxå, om jag
vill plåta med korta slutarhastigheter.
Att gå omkring och iakttaga naturen, dokumenterade
med en kamera, det är något jag gillar.
Det gäller att uppleva, eftersom det är vad livet går ut
på, enligt min filosofi.
Inte sitta passivt och se livet rinna bort genom fingrarna.
Om jag är ute för att flyga termik, eller om jag åker
för att flyga hang och förhållandena inte lämpar sig
för flyg då jag anlänt, ser jag inte detta som förspilld
tid, därför jag kan uppleva den omgivande miljön och
skeendet, vilket ger mig lika mycket som själva flygandet.
Tänk så mycket jag fått uppleva i samband med mina hangflygningar på Hovs Hallar under de 44 år jag
flugit där.
Att kunna sitta längst upp på Platån och kunna se, då F10 existerade som aktiv flottilj, hur piloterna övade jaktstrid på låg höjd över havsytan med sina
J35-J Draken ackompanjerade av EBK- dånet,
som mullrande rullade in mot land.
Eller då jag en aprilmorgon satt på min tuva och spanade ut över havet, eftersom vinden behagat försvinna och jag fick se en stor kaskelottval sakta simma förbi.
Eller när en havsörn, med vingar stora som dörren till
en vedbod, sakta gled förbi på hanget på väg till
Hallands Väderö för sin jakt.
Sen är det alltid god hjälp, om man har en positiv
inställning till livet och dess möjligheter !
Denna onsdag var en höjdpunkt, då allt stämde och
upplevelserna fyllde mitt behov av spänning och
avkoppling.
Jag är glad och känner mig privilegierad, för att
jag är modellflygare, eftersom det gett mig ofantligt
fina upplevelser och erfarenheter.
Inte bara flygupplevelser utan upplevelser som följer med, då jag åker ut med modellerna.
Modellflyg kan aldrig kännas som ett tvång för mig.
Förresten…
…det pågår ett ständigt kattrakande på diverse forum om vårt förbund, SMFF och vår tidning MFN.
Eftersom jag har närstående mopsar, kom jag att tänka på hur det låter, då dessa tre samtidigt för en animerad mopsdiskussion.
Det är ungefär som ovanstående videosnutt,
jag vill beskriva bjäbbandet på fora där
besserwissrar ständigt talar om, hurSMFF
och MFN borde skötas.
Hade dessa bjäbbarnas A-Team investerat
sin energi på att arbeta för vårt förbund i
stället för mot vårt förbund, hade bjäbbandet haft en mening. Men nu…
Det är ju så, att prata och knappa på en dator
är enkelt, det kostar inget. Att sitta hemma i
kvällens tystnad och tycka och fråga varför
man inte gör så eller så…det kräver ingen energi.
Vad som kostar, är att utföra det reella,
praktiska och nödvändiga vardagsarbetet i
ett förbund, vilket inte skapar rubriker eller
“Likes” i ett forum…
Tillvaron som modellflygare och medlem i ett
nationellt förbund går, som jag ser det, inte
ut på att ständigt leta efter fel…
Kanske vi skulle modellflyga istället ?
Det är väl det, som är glädjen och essensen
med vår hobby …eller har jag missförstått
det hela ?
Fast den enkla lösningen det är väl, att jag
bara är för gammal.
Jag är en övervintrande relik, vars åsikter
inte tycks ha den relevans, som krävs i dagens
modellflyg(O)verklighet.
Här kommer lite ögonblick från min onsdag i naturen
med min gamla Hyper Ava, som bara flyger och flyger…
Häng med…och flyg med dina modeller !
“När ska vi ut och modellflyga egentligen” ?
Här ser du lufttrycken inom luftmassorna som bestämmer vinden och temperaturen.
Kan detta vara en HyperAva årsmodell 2008-2009…?
Kanske en matta i min hall eller ? Björkdungen som förlorade sina blad redan i sluter av Juli.
Klart för take-off.
Sele, sändare, modell och mottagare för telemetri.
Plus min flygstol som gör det möjligt för mig att
sitta och flyga, efter en allvarlig skada på min
halskotpelare från en arbetsplatsolycka.
Här finns det inga flygregelordningsvakter, som
patrullerar utövande sitt ämbete !
Backen upp till pilotplatsen omgiven av brinnande färger.
Fortfarande blommar det i gräset. Blåklockan fick en ny chans efter regnen.
Den obligatoriska utblommade maskrosen.
Kanske så en del miljöpartisterna kände sig efter att ha
åkt ut från riksdagen efter röstsammanräkningen på valnatten…
En underbettad stenstod med näsan i vädret njutande sol…
Jag undrar, om de människor som med oändlig möda och med
för oss reellt okänt syfte, som reste dessa gravmonument kunde ana eller
förutse, att de stenar de reste skulle stå kvar efter mer än 1000 år ? Hur mycket av det vi idag med vår teknik bygger står kvar om 1000 år ?
Blommor och blader gör betraktaren glader.
Flowerpower.
En bofink …som glömde flaxa och fällde in vingarna helt enkelt…
Bofink…
…hans kompis gulsparven…
Bofinken…en vacker fågel.
Vi håller kollen …
Fotoavstånd ca 35 meter.
Kolla stjärtens form. När jag ser formen, far mina
tankar till en helt annan fågel och det är järpen…
Proviantering inför en lång flygtur.
Flyttande äldre starar for förbi frenetiskt flaxande visande sin vackra silhuett i motljuset.
Efter att jag gått och suktat efter termikväder sen i Oktober, fick jag min belöning i dag torsdag.
Väderläget var vind NV 1-2 m/sek, solsken och förväntad labil skiktning.
Allt var upplagt för termik. Alltså fram med min trogna HyperAva, som loggat 732 timmar i termik och som är still going strong. Modellen var sen i höstas kollad och översedd och utrustad med nya servon på sida och höjd.
Platsen där jag skulle premiärflyga termik var vid Tjärby kyrka
vid fornminnesfältet , vilken är en av mina favoritflygställen
inte bara för att där brukar vara bra termik, utan också för att där är vacker natur och härlig utsikt över Laholmsbukten.
Ok, jag monterade modellen, kollade att roderna gick på rätt
håll och att fulla roderrörelser gick att utföra.
Min GoPro monterades på sidan av kroppen för dokumentationens
skull.
Min vario, som är en Picolario, kollades vad gäller volymen i
mottagaren och att jag via en tre-vägsspak kunde hantera dess
möjligheter.
Allt klart och jag startade mot en molnfri himmel. Min Ava steg
absolut rakt och i perfekt vinkel.
Jag hade ju gärna sett, att det funnits cumulusmoln, där jag flög, men jag var relativt säker på att det skulle finnas torrtermik.
Med hänsyn taget till solinstrålning och skiktning fanns det
goda utsikter för termik.
På 50 höjd ökade pitchen i variometern och jag stängde motorn.
Kurvade ett varv och trimmade sidorodret och märkte, att det
fanns lite termik. Blåsan var trång och turbulent, men jag gnetade
upp mig till 150 m, där jag sen bara gled runt.
Det var tätt mellan blåsorna, varför det var en piece of cake att
hålla sig uppe.
Eftersom det var premiär med en modell, som jag ofta flyger långt ifrån mig, var jag spänd på, hur min syn skulle funka,
då jag fick nya linser inopererade för 3 månader sen. I linserna
var det inlagt en korrektion på 0.5 dioptri.
Det visade sig, att jag såg perfekt till min oförställda glädje.
Skönt att slippa kontaktlinserna. Kontaktlinser som jag använt i 35 år.
Jag landade för att kolla modellen och för att ta några bilder på den. Nästa start la jag mig i samma blåsa som en glada och en ormvråk.
Fåglarna försvann, men jag hängde med upp till 350 m.
Jag vill säga, att över 150 m var blåsorna starkaoch stabila,
vilket gjorde det enkelt att hålla sig uppe.
Efter 1.5 timma i termiken landade jag mycket nöjd efter mitt möte
med vårtermiken. Att flyga termik är för mig den yttersta flygupplevelsen tillsammans
med hangflyg.
Dessa sätten att modellflyga ger mig så mycket mer än själva
flygupplevelsen. Jag får naturupplevelser och jag lär mig bedöma väder för att
kunna utnyttja termiken.
Efter att jag plockat ihop, tog jag en sväng bort till Pär Lundqvist
i Veinge.
Pär i full gång i sin hobbyfabrik i källaren och var sysselsatt
med att cellulosalacka sina nylonklädda vingar som han byggt till sin
ASW-15 med ca 350 cm spv..
Kan tänka mig, att det är inte i många modellflygverkstäder
det luktar cellulosalack i i dag…för det är är inte så många,
som klär med siden. Den konsten är nog på väg att dö ut. Men gamla entusiaster
håller kunskaperna vid liv och använder de klassiska materialen.
Varför ? Inget slår siden i hållbarhet i förhållande till vikten.
Dessutom går det en linje från modellernas siden/nylonduk till de linneklädda vingarna på fullskalaplanen från förr.
Ska bli intressant att se hur Pärs ASW beter sig i luften. Jag vet,
att han lagt ner många timmar för att få klaffen att funka.
Klaff som planet inte hade originalt, då det var en kärra för standardklassen vid dess lansering.
Här kommer lite bilder.
Spänn fast dig och häng med !
PS
I fredags var vi ute igen och jag fick ännu 1.5 timma i termiken och
det något kylslagna blåsvädret. Vi såg det första paret tofsvipor
tumla runt i luften i dag över åkrarna. Ett litet löfte om en kommande
vår. Det är bara att glädjas.
De gröna tallarna på bilden besitter egenskapen “Extrem Balsa-magnetism”,
vilket obönhörligt attraherar modeller till landning i kronan …
Ser du vad det föreställer…bilden jag tagit med min ofattbart långa selfie-stick ?
Kan det vara bättre ?
Lite kontraster…
Jag flög rote med en glada.
Pilotplats och landningsyta
Ormvråkar fanns i ganska stort antal…
…mycket skickligare flygare i termik jämfört med gladan.
Jepp, så ser det ut, när jag flyger termik.
Lodskott med min GoPro.
Lite bilder på min Ava tagna med 300 mm zoom…
…inte helt enkelt att fotografera med ett sådant objektiv och samtidigt flyga…
Men det blev som det blev.
Biltemas stol är perfekt ur flera avseenden.
Inte bara att sitta på…
…utan även som mekstol.
Mycket goda landningsytor.
Detta är den landningsyta jag använder normalt. Markägaren håller gräset kortklippt.
Örterna spirar i slutet av mars med obruten kraft och mycket vilja…
Du kan se att knopparna börjar skifta i violett nu på björkarna.
Den gamla örnen vid hanget med lika bistert utseende nu som förr.
…och bocken säger Håhåjaja….
Undrar hur länge ekarna kan klara tyngdlagen…
…med tanke på deras fundament.
Min HyperAva efter dagens sista landning.
Solen värmer åkern så dimma bildas.
Hemma hos Pär lackades vingar till en ASW.
Stort sidoförhållande…
Stabbe med fena och all flying tail.
Naturligtvis enligt Pärs doktrin löstagbar
för att förenkla transport och ev reparation.
Jo, den är lätt.
Pär visar kroppen till sin ASW.
Kroppen byggd i trä och klädd med nylon.
Här kan du se…att det är en konventionell träkropp.
Koll av servo till sidoroder. Indirekt drivning via hjul för att skydda servot vid landningen.
I dag söndag skedde för mig två saker jag kommer att minnas.
För det första var jag ute och flög i termiken 2.5 timmar med Avan.
Som vanligt fungerade den utomordentligt och jag njöt varje minut därjag satt i min stol och hade Avan i en termikblåsa.
Det var utomordentligt fina förhållanden för termik idag. Lagom temperatur, cumulus i skyn och drag i blåsorna.
Jag fordrar inte mer av livet !
Den andra saken var, att jag sammanträffade med en person, som hade dels mycket fina bilder från 1940-1950 vilka beskrev en viktig del av flyg i Sverige vid denna tid, dels hade han
knivskarpa hågkomster om händelser och personer.
Det var en skattkammare jag fick del av. Bilderna ligger i två album hos mig nu i väntan på avfotografering och redigering.
Jag kommer att publicera 4 poster med många bilder så småningom.
Ni får ge er till tåls, men alla vilka är genuint intresserade av flygkultur
har något att se fram emot !
Jag lovar !
Kan detta vara landningsplatser för utomjordingars farkoster ….månntro…?
3 ridhästar var mina trogna åskådare. Men de var inte speciellt pratsamma i dag…
Min pilotplats…där jag trivs bäst.
Modellflyga.
Livskvalitet.
Min Hyperava just innan touchdown.
För er som kollar eventuella flygbilder för att se om de
förenliga med lagstiftningen gör jag er besvikna, då dessa bilder är tagna på privat mark, dit allmänheten inte har tillträde
Mobius på solglasögonen som tar 4 bilder/sekunden.
Här börjar krisen, med att mitt sidoroder och höjdroder går ut
