Kategorier
Termikflyg

ÄNTLIGEN FICK JAG FLYGA MIN AVA PRO VID TJÄRBY.

 

 

 

 

 

 

Efter många om, for jag ut med min Ava till Tjärby.

 

 

 

 

 

Tjärby är den plats där jag gärna flyger termik. Där är vackert
och det finns gott om utrymme för landning.

Jag har hängt på låset för att komma dit och flyga länge,
men det har alltid varit något men.

Exempelvis för mycket vind, fel vindriktning, ingen sol,
nederbörd.

Jag menar, det är inte något vidare att ge sig ut,  om det
blåser
12 m/sek eller ?

Eller om det regnar ?

I dag kunde det bli hyfsat. Det var lovat 22 C och ganska
frisk
västlig vind 6-8 m/sek och upp   til 10 m i byarna.

Monterade modellen och hängde på en kamera. Skyn täckt av
6/8 Cu med ganska låg bas.

Jag startade och märkte det var turbulent. Det var gott om
termik,
det gällde bara att kunna ligga i blåsan.

En dag som denna med frisk vind visar sig Avans goda
egenskaper,
då man går mot vinden. Även om jag flyger
fort för att komma fram,
sjunker   inte min modell speciellt.

Profilen är synnerligen effektiv och har alltså en bra
polarkurva.

Det blev att flyga som du förstår lite delfinflyg i dag,
eftersom
blåsorna var små och sönderblåsta på låg höjd.

Jag tog en blåsa och kurvade med upp så högt jag vågade…
och jag lovar det var kry korkverkan.

Efter en timma i luften med modellen och jag själv sittande
i min flygstol, beslöt jag landa.

Landningen skedde i den friska sidvinden och gick nästan
bra,
som du kan se på bilderna. Det blev en liten groundloop
och stjärten med
sidorodret slog i gräset, då den svängde
runt i loopen.

OK, jag kollade  roderna och allt funkade. Ny start och
modellen gick inte att
styra….
Jag stängde motorn och lyckades få ner modellen ca 50 m
från mig.

Snabba tankar for genom skallen för jag ville veta,
vad som hänt.

Det visade sig att servot till sidorodret hade lossnat.

Tursamt nog hade jag med CA och accelerator,
så jag kunde få dit
servot.

Efter  en paus blev det ny start och ännu en timma i luften.

Sen var jag nöjd och landade, demonterade och for hem.

Där jag gick igenom Avan noga, knäckte bort mitt
CA-limmade
servo och fäste servot med det bästa att
fästa servo med, smältlim
av god kvalitet.
Nu lossnar det aldrig mer.

Jag tog lite bilder och min Mobius filmade då jag flög.

Det du hör som piper är min vario i modellen.

Häng med på en tur !

 

 

Klart för take-off

Utsikt mot Hovs Hallar

Hanget där vinden kammar gräset i mjuka vågor…

Kulturplats

Kultplats

Min fina Ava Pro.

Start och kameran indikerar filmning.

Reach for the sky…

En lovande himmel för segelflygare.

 

På väg att landa i stark sidvind.

..bromsarna ute

…lite okontrollerat…

jag försökte räta upp…

…men det blev en groundloop…

…som gjorde att sidoroderservot lossnade…

Felsök

servot löst…

…som synes.

bygden där jag flyger

Naturen imponerar.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

DET BLEV 2 TIMMAR I TORRTERMIKEN…

 

 

 

 

 

Mitt termikgnetande betalade sig i sista änden…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Väderutsikten tisdag var solsken, 25 C och sydostliga
vindar 2-5 m/sek.

Såg fint ut för en termikrunda med Avan. Det gäller
att passa på…

Så det  blev en tripp till ett av mina termikflygställen
och jag startade
redan kl 0900. Inte ett moln i skyn
och ca 4 m/sek sydost.

Inte  heller fanns det några rovfåglar och här vet jag,
att glador häckar.

Så himmeln för termikflyg var min. Start och stig till 100 m,
där jag
stängde av motorn flög runt lite för att kolla luften.
Ingen termik mer
än småryck. Men finns det bara småryck,
gäller det att utnyttja, vad som finns
genom att flyga Avan
optimalt. Alltså utnyttja alla Avans goda egenskaper

som bra glidtal, bra polar och manövrerbarhet för att kunna
justera läget
i en turbulent blåsa.

Hur som helst så lyckades jag hålla mig uppe i 45 minuter,
innan jag
avbröt och landade för att avvakta termikutvecklingen,
då instrålningen
ökade.

Det var ju stabilt skiktat, så jag hade inga förhoppningar om,
att termiken skulle gå igenom inversionen och bilda Cu.

Efter en timma startade jag igen och genast högg jag
en blåsa på 75 m.

Jag hängde med upp till betryggande höjd och väl där
, var det enkelt.

Inga problem att hålla sig uppe, eftersom torrtermiken
var utbredd
över stora områden, vilket är typiskt vid
denna årstid.

Fortfarande inga  glador i luften. De enda fåglarna var
2 korpar, som
vinglade runt och gjorde sina halva rollar i luften.

Kl 1200 avbröt jag, landade, packade ihop och åkte hem,
då vi skulle göra
annat under eftermiddagen. Vinden då
jag landade hade ökat till 5-7 m/sek.

Så en normal termikflygningssejour för mig och min Ava.

Min Ava flyger nu efter 9 års tjänst och 755 timmar i termik
bättre än någonsin !
Jag fotograferade med min Mobius.

 

 

 

Startberedd 0900

Iväg !

Om bakkanten ser krokig ut så beror det på att kameran förvränger.

I torrtermiken

Final

Snart sättning

Klart slut.

 

Kategorier
Termikflyg

EN NY AVAIST…

 

 

 

 

 

…hälsar vi välkommen i gänget.

 

 

 

 

 

 

Peter skickade ett par bilder på sin nya Ava, som jag
är övertygad om kommer att ge sin ägare många
fina upplevelser i luften.

Det är svårt att inte lyckas med Avan !

Keep it up Peter !

 

 

 

Så här fin var min Ava oxå, då den var ny ur kartongen…
Nu efter 802.5 timmar i termik…något mera ärrad.

Kategorier
Termikflyg

EN FÖRSIKTIG PREMIÄR FÖR EN AV MINA AVOR…

 

 

 

…blev det i fredags.

 

 

 

 

 

 

 

_DSC2743

 

 

 

Fredagen bröt in med fint väder,  så när som på det dis som rådde.
Men det är ett naturligt resultat, när relativt sett varma och kalla
luftmassor möts.

Så jag åkte ut en snabb sväng  till hamnen på förmiddagen och såg
då en pilgrimsfalk, 
som satt i ett av de mindre träden längs vägen
ut till Oceeanhamnen.

Naturligtvis saktade jag in i god tid, tog fram min kamera och ställde in
den på  1/4000-dels sekund slutartid.

Sen rullade jag sakta fram, för jag har  inte  just nu, ett zoom-objektiv.
Väntar på ett nytt. Så jag var tvungen att använda normalobjektivet.

Pilgrimsfalken satt kvar och jag siktade genom dörrens nedvevade ruta
för att få en bild,  då den satt och då den troligtvis skulle flyga upp,
när jag rullade fram.

Allt såg bra ut, men avståndsmätaren förmådde inte, tack vare det breda
motivet
låsa på fågeln. Det blev ingen bild.

Emellertid såg jag den flög ca 200 m till ett annat träd, varför jag körde dit
och försökte förgäves igen. Fågeln lättade och försvann söderut längs
stranden av
Laholmsbukten med sina energiska vingslag. Men nästa gång….

Eftersom vädret stabiliserades med blå himmel och därmed mycket instrålning,
borde detta kunna betyda bra betingelser för termikflyg.

Tanken slog mig, att kanske man skulle åka ut med en Ava och testa ?

Jag menar,  en Blue Phoenix är ju vad det är, men en Ava presterar mera.
Min Ava har ju legat på hyllan sen slutet av oktober och var ivrig att komma
upp i luften. Allt på modellen genomgått och testat nyligen, så jag visste att
allt
vad som ankom på mig, det var gjort med min trogna Ava.

Kolla Vladimirs elseglare och övriga modeller här.
Han är mycket hjälpsam. Om du skulle behöva en speciell del av din modell
fixar han det för dig utan problem.

Således in med modell och tillbehör i bilen och klockan 1100 startade jag
vid ett av mina termikflygställen.
En HyperAva är otroligt enkel att förbereda för flygning. 2 plastskruvar
till vingfastsättningen. Jag använder aldrig metallskruv till vingfastsättingar !
Bättre att skruvarna knäcks än vingfastsättningen, som ofta är svårreparerad.
En servosladd för de aerodynamiska bromsarna, anslut LiPo och på med
huven. Klart !

Kommen upp på 50 m höjd började variometern pipa med hög frekvens
och jag
stängde motorn. Japp, jag hade hamnat i en blåsa, förresten
tillsammans
med en tornfalk. Min första tanke var, tur jag flög termik i dag
för det verkar
ju vara mycket bra förhållande. Men den uppfattningen
skulle jag revidera !

Avan hängde med upp till 400 m (icke kontrollerat luftrum, som info till HöPo,
HöjdPoliserna), där jag avbröt. Jag kunde flugit högre, men sikten var dålig på
grund av konvektionsdimma.

Denna blåsa var den enda riktiga blåsan jag fick under min flygning
mellan 1100-1500.
All övrig termik var aldrig så utbredd,  så jag hade stig
under hela varvet. Visst jag kunde
gneta och hålla mig uppe, men inte var
det optimala förhållanden.

Men så är det för en aktiv modellflygare, man har att göra det bästa av det,
vilket
om man flyger  en vältrimmad Ava, inte är svårt eller oinspirerande.

Om du är i närheten av en flygande Ava och för långt bort, lyssna på det
laminära bruset,
som uppstår då luften passerar vingen. Det är en ren klar
och hög ton, som hörs långt. Lite som en timid
kyrkorgel i skyn. Kan man
inte kalla det en sorts Eolsharpa ? Förklaring nedan från Wikipedia.

Eolsharpa, även kallad vindharpa, är ett stränginstrument
där vinden sätter strängarna i rörelse. Eol är äldre svensk namnform
för vindguden Aiolos.

Eolsharpan består av en rektangulär resonanslåda av trä över
vilken vanligen 16 likstämda strängar av olika tjocklek är spända.
När instrumentet ställs i ett öppet fönster låter strängarna genom
vindens inverkan höra både sin grundton och sina alikvoter i
brutna ackord av en ofta förtrollande klang.

Dimman gjorde,  att jag upplevde vädret som kyligt och strax före 1500 landade jag.

Då hade jag flugit upp 2380 mA ur acken, vilket var vad jag fick i,  då jag laddade
efter hemkomsten.
Som sagt första flygningen med Avan är en liten milstolpe i termikflygandet

varje vår.

Förresten lärkorna spelade intensivt och jag såg också två glador flyga runt den
dungen i närheten,  där jag vet, de regelmässsigt häckar. Dock såg jag  eller
hörde inga tranor.

I morgon lördag är det utsikt för nordlig svag vind, vilket kan innebära en tripp
till Hovs Hallar för lite avslappnat hangflyg.

Lite allmänna bilder av min fredag kommer här.

_DSC2765-001

Foto från en modell eller från en kulle ?

_DSC2760

Min Ava inför premiärstarten 2016.

DCIM208GOPRO

Snart så…

DCIM206GOPRO

                                                                                                                                                        …då dra vi på försiktigt

DCIM210GOPRO

…och iväg !

_DSC2713

Det Avan gör bäst…flyger.

_DSC2754

Varje sekund med en vältrimmad Ava i luften är en njutning !

_DSC2785-001

Som ni ser blommade Cumulusmolnen vid 12-tiden…

DCIM206GOPRO

Piloten hade glömt sin stol, så han satt i bilen mellan varven och flög.
Radion funkade ua,  trots jag satt i en Faradays Bur…
_DSC2755-001

Undra hur många timmar min gamla Ava ska logga 2016 ?

DCIM209GOPRO

Jag fick syn på en bock och tre getter av rådjur framför
mig nedanför kullen,  där jag har min pilotplats..

DCIM209GOPRO

Två getter och en bock på jordbrukarens privata mark.
Skuggorna blir långa redan kl 1400.

DCIM209GOPRO

Djuren har koll på modellen…i sin vinterpäls

_DSC2778-001

Min HyperAva efter 3 timmar i luften 11. Mars 2016

 

Kategorier
Segelflyg

STRÖVTÅG I LUFTEN OCH PÅ MARKEN

 

…ger mig möten med situationer,

natur och upplevelser.

 

Min,  nu till perfektion  trimmade Hyperava,
är den ultimativa flygupplevelsen för mig.

Efter lite motorstrul och servobyten är den nu så bra,
den kan bli i stort sett.

Jag ställer inte några  högre,  vidare krav på min modell,
för den är i alla avseenden mycket  flygbar.

Det betyder,  den flyger,  som jag förväntar mig,
den är agil
och producerar rätt output, då jag ger ett kommando
via mina roder.

En vältrimmad modell är en förutsättning, för att jag ska kunna
njuta
av flygningen. 

Om  den är  i bra flygtrim, då kan jag utnyttja modellens inneboende
potential fullt ut.

En Hyperava är normalt sett mycket lätt.

Om jag är tvungen att lägga i 100 gram bly i nosen för att få CG,
där jag vill ha den,
tvekar jag inte i valet, utan gör det.

En modell som är alldeles för baktung, kommer du aldrig att bli nöjd med,
då du inte kan få  fram och utnyttja de fina egenskaperna,
som ger din Ava sin  unika  flygkaraktär.

Jag var tvungen att lägga bly i nosen,  på grund av att jag bytt mina
servo i fenan.

De gamla servona vägde 8 gram styck, de nya väger 22.5 gram styck.
Det är ytterligare 29 gram,  jag måste kompensera för genom mer
tyngd i nosen.

Kroppen är ju en tvåarmad hävstång och att väga upp 29 gram i fenan
kostar på i nosen av lättförståeliga skäl.

Vad jag kan göra ytterligare,  är till exempel att pröva   med olika trimning
på höjdrodret i olika hastigheter för att kunna observera
hur planet reagerar i olika avseenden.

En Ava ska inte flygas för sakta, då flyger den inte effektivt,
eftersom dess fina profil
inte kan utnyttjas fullt ut.

Avan kan flyga sakta,  men den har en hastighetspolar,
som är mycket gynnsam, om du flyger med högre hastighet.

Alltså om du ökar hastigheten behöver du inte betala det med
en
kraftig höjdförlust.
Således flyger vingen effektivt även i högre
hastighet tack vare en utmärkt profil.

Nåväl,  i fredags var det utomordentligt goda betingelser för att flyga termik.
Lagom temperatur, solsken  och så gott som ingen vind var förutsättningarna.

Start klockan 0955 och sedan termikflyg,  tills jag utförde sista
landningen 1405.

Det blev minst 3 timmar i termiken sittande i min goa Biltemastol.

För dig som söker en bekväm stol, om du har något fysiskt handikapp,
som gör det svårt
för dig att stå och flyga, rekommenderar jag den varmt.

biltemastol

                                                                                                                                                                      Fakta stol

Under min flygning kunde jag njuta av kontinuerliga cu-nybildningar,
som gav mig en rask skjuts uppåt.

När vädret är med segelflygaren,  blir det en storartad flygupplevelse.

Inga problem att hålla sig uppe och med hjälp av de aerodynamiska
bromsarna
kunde jag reducera höjd,  då jag så önskade.

När jag flyger under en längre stund, är det en nästan en meditativ situation
jag
upplever.
Flygandet av min modell blir mitt mantra.

Tiden går för mig  mycket fort, då  begreppet tid  mister sin vikt och
jag går helt upp i
flygandet av mitt plan.

Härligt !

Efter en flygning upplever jag,  att jag är uppladdad på nytt med
psykisk energi,
som möjliggör och initierar andra aktiviteter
genom att verka som en katalysator.

Bättre att lyckligt få flyga en timma, än gå omkring  förgrämd  och
bitter tänkande om jag hade…

I de korta pauserna mellan flygpassen flanerade jag omkring
med min allestädes närvarande 
kamera.
Det kan ju dyka upp något…fast gör det inte det,  kan jag ju försöka
ta några naturbilder.
Det blev några hastiga snapshots.

Kallas det impressionism, om jag och min kamera  tecknar
en känslomässig bild av min verklighet ?

Min flygning i  fredags och naturupplevelser, det gjorde mig
glad och på
gott humör !

SONY DSC

Nybildningar som hela tiden poppade upp vid mitt flygställe.

SONY DSC

Platsen där jag landar. Vaktad av vältor och en trädridå…

…att landa i sidvind kräver planering och vaksamhet.

SONY DSC

Min trogna…i väntan på start.

SONY DSC

 

SONY DSC

  SONY DSC

Jag tycker hägern är en ful fågel !

SONY DSC

Lite blomsterbilder illustrerande begreppet… överflöd .

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

  SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

The evil eye… på Tjärbyhanget

SONY DSC

“Jag vann”, sa han som svettig kom i mål och sträckte upp armarna…

SONY DSC

  SONY DSC

Se på frönas aerodynamiska bihangs utformning,  så de ska spridas för vinden…genialiskt !

Kallas evolution.

SONY DSC

 

SONY DSC

Detta var en dag i mitt modellflygliv.

För mig innebär begreppet “Modellflygare” just vad det säger.

Att jag flyger mina modeller !

Fast jag ser med förväntan fram emot SM i OT-friflyg nästa vecka.

En friflygande modell som kurvar upp sig till ett par hundra meters höjd utan radio…det är imponerande !

Kategorier
Segelflyg

ATT FLYGA FÖR ATT LÄRA…

 

 

 

 

 

…jag medger det låter ambitiöst…

 

 

 

 

 

 

…men för alla mina flygningar, de är många, så har jag alltid
haft en målsättning.

Det är det,  modellflyg handlar om för mig. Att öka sin skicklighet
baserat på kunskap och erfarenhet.

Jag flyger inte de snabbaste hangmodellerna eller de absolut bästa
termikkärrorna, men det jag flyger,  det vill jag behärska och kunna
utnyttja potentialen på.

Det finns ju ingen anledning att ha en termikmodell för 25000 kr,
om man inte kan utnyttja dess inneboende förmåga eller ?

Gör man inte det,  är innehavet av dyra modeller bara ett sätt
att visa att “Jag äger “.

Mina modeller,  vågar jag påstå, är väl utnyttjade. Sen 1980 har jag fört
flygdagbok mer eller mindre noggrant med anteckningar om flugen
modell, tid i luften och andra
händelser i samband med flygningen.

Roligt att ha.

Min senaste flygning på Tjärbyhanget med min gamla synnerligen
välflygande Hyper Ava,  ville jag skulle omfatta en träning i att
kurva mycket tight, vilket är väsentligt,  då man tar små turbulenta
blåsor på låg höjd.

Jag tror de flesta av oss kurvar för flackt med vår segelkärror.
Precis samma beteende märktes då jag fullskalasegelflög,
vilket gjorde, att jag anpassade min flygning och kurvade brantare.

En Ava är en högpresterande modell,  som klarar mer,
än man kan
förvänta.

Jag ansåg själv,  jag kurvat tillräckligt brant förut, men i dag testade jag att
svänga riktigt brant, så jag kunde slå fast, om det var lönt med tanke
på eventuell höjdvinst att flyga så.

Det lönade sig. Jag kurvade med ca 60-90 graders bankning och jag upp-
levde subjektivt och under avlyssning av min variometer, att jag steg
bra.

Alltså min höjdvinst blev större, än då jag flög mera flata svängar
i lugnare tempo.

Flyger du brantare svängar, flyger du med högre belastning eller
lastfaktor. Det betyder, att du måste flyga fortare,  så dina vingar
kan  producera tillräckligt lyft.

En belastning med 2 G betyder,  att du behöver fördubbla lyftet, vilket
du gör på en kärra utan klaff,  genom att öka hastigheten.

Du förlorar inte på det,  eftersom du genom att ligga i blåsans centrum
utnyttjar det bästa lyftet.

När man ligger och svänger brant, vill i alla fall jag komma in i rytmen
så fort som möjligt. Kommer du in i rytmen, flyger du effektivt.

Vid brant termikflygning med modell,  gäller det,  att med botten- eller
topproder balansera nosen i horisonten.

Alltså sidorodret bestämmer nosens läge i horisonten och
därmed är det ett medel att kontrollera hastigheten, så
kurvningen trots brantheten blir mjuk och fin.

Jag är inte rädd att korrigera i blåsan med ganska kraftiga
roderutslag.

Ge inte maximala utslag. Ett maxutslag ger en snabb och tvär rörelse
hos planet och därmed försvinner rytmen.

Ett maximalt utslag gör också, att exempelvis ditt sidoroder
överstegrar
din fena, så verkan försvinner.

Det som händer,  då du ger ett sidoroderutslag är att du
ökar anfallsvinkeln på fenan så du får din modell att
ändra sig i
girplanet eller som det heter på engelska Yaw.

Så prova med mindre utslag först, men tveka inte att korrigera.

Man får inte låta tillfället springa iväg, om
förhållandena är marginella. Ska du stiga, det gäller att
ligga i bästa lyftet !

Se hur exempelvis ormvråkar korrigerar i en blåsa.

Är de inte nöjda, så flyttar de på sig eller gör en korrigering.

Ok, som slutsats på mitt mål att kurva brant blev jag medveten om,
att en Ava kan kurva brant och flyga effektivt.

Hur man blir bra eller i alla fall bättre flygare ?
Genom att öva och samla erfarenhet.

Därför har jag alltid ett mål,  jag vill uppnå.

Att få denna måluppfyllelse innebär inget hinder för att uppleva glädjen
att flyga. Det ska ju vara roligt att utöva sin hobby, det ska inte vara ett
pålagt tvång.

Då blir aldrig resultatet bra.

SÅ för mig är exempelvis hangflygning ett ständigt provande
och experimenterande. Hur ska jag flyga effektivast exempelvis
vid Tönnersa Strand ?

Här har man en kraftig sidvindskomposant och för att få bort den,
får man korrigera på rakan med sidoroder.

Men frågan är ju: Går det fortare ? Ett sidoroder som korrigerar
skapar motstånd och frågan är,  om den parallella kursen med
hanget
ökar hastigheten så mycket att man kompenserar för det
ökade motståndet ?

Eller är förmågan att hålla modellen parallellt med hangkanten bara
ett estetiskt problem ? Jag menar,  att man tycker,  det ska se snyggt ut…

Ja, det är sådana funderingar,  jag har i alla fall.

Min flygning vid Tjärby i onsdags innebar vind 3 m/sek som kom
något snett från syd, temperatur 14 grader och inga Cu.

Jag startade vid 1030-tiden och fick direkt en blåsa på 50 m höjd.
Kurvade upp mig brant och kom såpass högt, att problemet att hålla
sig uppe
inte fanns.

Men jag bromsade ner mig, provade kurva brant ett par gånger upp
och ner.

Vid 12-tiden kom sjöbrisen som ett brev på posten. Luften blev helt laminär,
alltså inga vertikala rörelser.

Men jag höll ut och klockan 15 märkte jag,  att om jag körde elmotorn upp till
knappt 150 m fick jag termikanslutning.

Det var termisk luft,  som gled ovanpå sjöbrisen och där var termiken ok.
Så är det sjöbrisläge, kan det löna sig, att köra elmotor upp till lite
högre höjd.

Nu under senare eftermiddag fanns det gott om ormvråkar, som flög
där jag var och vi utnyttjade vår förmåga gemensamt att hitta termik.

Förutom ormvråkar var där glador och tornfalkar.

Tänk på om du flyger en Ava eller liknande, att inte flyga  för sakta !

En Ava har en så bra polar att modellen klarar en ökad hastighet,
utan att du måste betala med en dyr höjdförlust.

Med lite högre fart är du bättre förberedd, då du ska dyka in i blåsan
och korrigera. Ingen risk för vikningar utan du behåller rytmen.

Så gneta inte för sakta !

Lite bilder blev det, så ni inte tröttnar på bara mina ord…

Om jag tröttnar på att flyga….aldrig !