Kategorier
Flyghistoria

FILOSOFI OM FLYGNING

 

 

Jag fick en kommentar om en friflygande modell …

 

 

SONY DSC

 

 

 

…från en finsk modellflygkamrat .

Hans namn är Matti Pyykkö och
han är en elitflygare och byggare.

Jag tycker hans kommentar beskriver
essensen just
av begreppet “flyga”.

Här är kommentaren, precis som jag fick den från Matti:

Hej Matts, igen.
Hur kom det, jag började titta på förraårets bilder från Rinkaby..
Det stod texten: Nurmesniemi var en berömd desinger, och arcitekt..
Ju, det var han. Men på unga åldern flög han modeller ochså.

Markku bygde de tre sammanslags på gång.
En står på väggen i Nurmesniemis hem-museet.
De andra vet jag inte, men med det trdje flög Markku på såmras, på Rinkaby pansarfältet.

Om man har öga för skönhet och form, är Nurmesniemis S2 härlig.
Men,den flyger ochså utomordentligt.

Att flyga fint, är en hemlighet, som naturen har kvar i fickan, att de ingejörerna har nånting,
att unrapå?

Det Matti skriver här, det låter nästan som ett versmått
från 1000-talet, vilket vikingarna använde,
då de beskrev sina härnadståg på runstenarna.

Lyssna på satsmelodin i det av mig kursiverade avsnittet !

Här kan du läsa om tävlingen:

https://hangflygning.se/?p=29092

Här kan du läsa om Antti Nurmesniemi:

http://www.designed-in-finland.com/design_nurmesniemi.php

Kategorier
Flyghistoria

DYNAMIC 130

 

 

Provflygning av en DS-modell, alltid sevärt.

 

I Californien finns kanske världens bästa DS-hang och det
är där, världsrekorden i hastighet är satt.

Rekordet ligger nu på över 800 km/tim !

Här är en film från en provflygning.

Modellen,  Dynamic 130  väger vid flygtillfället 20 kg.

Japp, 20 kilo är vikten. Ni kan ju räkna på belastningen i
svängen om han flyger med 385 miles/timman = ca 620 km/timmen.

Håll i stolskarmen och kolla videon!

 

Kategorier
Hangflyg modell

WASSERKUPPE

 

 

En liten tillbakablick på vår resa till Wasserkuppe

är ju inte fel vid denna årstiden.

 

 

 

 

 

SONY DSC

I slutet av sommaren 2014 åkte tre äldre modellflygare till
Wasserkuppe för att flyga.

Det var Pär Lundqvist, Rolf Maier och undertecknad.

Det skulle bli mitt andra besök. Jag tänkte jag skulle visa lite
hur det var att flyga där.

Som betraktaren kanske vet har jag redovisat bilder förut på våra
flygaktiviteter där och här några till.

Rolf Maier träffade vi Gersfeld, då han hade besökt ett stort meeting
i södra Tyskland redan.

Rolf är min ordförande i Ållebergs Modellflyg Klubb eftersom jag
där är en stolt medlem sen 10 år.

Rolf som erhöll en utmärkelse för sitt arbete inom ÅMFK.

I motiveringen från Flygsportförbundet heter det : ”

”Rolf Maier, som ordförande, har engagerat sig på ett förtjänstfullt
sätt för den relativt nystartade klubben Ålleberg Modellflygklubb .
Rolf har varit med om att starta upp klubben och han har alltsedan
dess drivit klubben i en positiv riktning, vilket har gett klubben en
fantastisk utveckling.

Därför har styrelsen för Västra Götalands Flygsportförbund
uppmärksamma Rolf Maier för hans mycket positiva insatser och
hans stora engagemang att driva klubben framåt genom att
tilldela honom Flygsportförbundets silvermedalj.”

Jag kände ett behov att ta  med detta som en motvikt mot drevet och skvallret på en
annan
modellflygsida,  som pågår just nu.

Wasserkuppe går det utmärkt att modellflyga på och då avser
jag  modellsegelflyg.

Men innan man flyger så måste man veta de lokal bestämmelserna.
Läs i mina tidigare inlägg om Wasserkuppe få att få info.

Det absolut viktigaste är att kunna belägga att man innehar en
gällande försäkring. Ta med medlemskortet i din klubb och se
till du vet hur man kontaktar SMFF via mail eller telefon.

Här kommer lite bilder igen:

DCIM152GOPROWasserkuppe 900 m över havet.

Wasserkuppe ligger i förbundslandet Hessen i ett område
som kallas “OstHessen”.

wasserkuppe närbild

Bild från Google Earth

wasserkuppe stor karta

Avstånd Halmstad – Fulda = 900 km.

Om allt löper ok med bilresa räkna 10 timmars åtgång.
Res via Öresundsbron och A 7 söderut genom Tyskland.

Har ni gott om tid, besök flygmuseet i Laatzen på mässområdet
i Hannover och övernatta i Hannover.

Jag har skrivit om museet så sök “Laatzen” i min sökruta till vänster.

DCIM152GOPROPilotplats.

                                       En av flera där det finns, klämmor, vindstrut och en officiell flygledare.                                            DCIM152GOPROEn av tillfartsvägarna till Wasserkuppe.

DCIM152GOPROSå här ser landskapet ut.

SONY DSC                                                                                             Alltid på språng…Roffe.

SONY DSCPär Lundqvist startar sin fina Lunak.

SONY DSCRoffe koncentrerad.

SONY DSCAway she goes !

SONY DSCDet blåste kallt…därför det ligger ju på 900 m höjd.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

Nu är det dags !

SONY DSC

Roffes modell över Wasserkuppe.

SONY DSC                                                                           Rolf Maier ordförande för  Ållebergs ModellFlygKlubb.

SONY DSC

 Mycket aktivitet.

SONY DSC

En stabil västgöte

 

SONY DSC

Rolf och i bakgrunden den centrala delen av Wasserkuppe med hangarer och museum.

SONY DSC

Rolfs Aspire

SONY DSC

Landning på G.

Kategorier
Flygkameror - Teknik

GOPRO UPDATE

 

 

 

 

…tycks vara en evig källa till problem.

 

 

 

P1000681

 

Att uppdatera sin GoProkamera är tydligen förknippat med svårigheter,
om jag ska döma efter mail jag fått av någon anledning…

GoPros officiella hemsida är inte speciellt lätthanterad.

Jag har tre GoPro 3+, av dessa är en ombyggd med ett proffsobjektiv
av en firma i Tyskland. Det har jag beskrivit tidigare på bloggen.

Häromdagen fick jag mail, att det fanns ny Firmware att ladda ner.

Ok, tänkte jag, då kör vi på det. Men….

Jag ska gå igenom steg för steg, hur jag gjorde:

Det första man ska göra är att öppna batterifacket och notera
serienumret, som finns på sidan i facket.

När du ska uppdatera din kamera så se  till, att batteriet är fulladdat.
Skulle batteriet stänga av kameran under uppdateringen, kan din
Firmware bli korrupt och kanske göra det näst intill omöjligt att
komma åt att uppdatera igen.

Alltså fullt laddat batteri.

Du ska ha en kortläsare, antingen fast i datorn eller till exempel en
USB-kortläsare.

Det första jag gjorde, var att formatera det befintliga minneskortet
i kameran. Formatering ska du gör med kamerans formaterings-
program.

Alltså gå till “Papperskorgen”. Välj “Format”, “All” och  “Yes”.

Nu är kortet formaterat.

Ta ut minneskortet och placera det i kortläsaren i din dator.

Öppna “Den här datorn”.

Öppna minneskortet som brukar betecknas “Flyttbar disk”.

Radera allt som finns på kortet. Observera, du ska inte formatera !

Låt kortet sitta i kortläsaren.

Nu går du till GoPros hemsida och klickar på support-uppdateringar,
klicka på din kameratyp till vänster.

Nu finns det två alternativ:

Du kan ladda ner GoPros program, som heter “GoPro Studio”.

Jag har haft det på datorn och min erfarenhet är, att om något
krånglar, så är det detta programmet.

En bit ner på sidan står det OTHER WAYS TO UPDATE.

Update your camera manually.

Klicka på det.

Nu kommer du att mötas av ett antal fönster och det är bara
att göra EXAKT, vad som sägs där.

Vad kan krångla ? Ni ska veta, att då det gäller GoPro, då kan
vad som helst hända.

Så här gjorde jag:

Jag fyllde i s/n på kameran, som finns i batterifacket och de
andra uppgifterna GoPro kräver.

Sen klickar jag på alternativet, det finns tre, att jag vill först
endast ladda ner FIRMWARE-filerna.

Så klicka på Download. Har du en Windowsdator kommer de
att hamna i “Hämtade filer”. Alternativt kan de hamna på skrivbordet.
Men att hitta de nerladdade filerna klarar du.

Nästa sak du ska göra, då du vet var filerna finns, det är att skapa en
mapp, som du kan placera på skrivbordet eller på en hårddisk.

Mappen ska du döpa till  exakt: UPDATE

Sedan högerklickar du på den mapp du laddat ner, högerklickar
och väljer alternativet “Extract here”.

De filer som du packat upp, de ligger ju i samma mapp som den komprimerade
nedladdade mappen.

Markera de uppackade filerna och dra de till den mapp du skapat,
som heter “UPDATE”.

Kolla i mappen att filerna finns där.

Ok, nu har du fått hem uppdateringen och den ligger i en mapp
i rätt format.

Nästa steg är att kopiera mappen till roten på ditt minneskort, som ju sitter
i datorn i en kortläsare. Bara ta mappen UPDATE och dra till minneskortet.

Det tar ett par sekunder att kopiera över det.

Kolla på minneskortet om allt kom med, så det är ok.

So far so good !

Nu tar du kameran, kollar den är avstängd och sätter in minneskortet
i slotten i kameran.

Tryck på powerknappen så kameran startar.

Efter 2-3 sekunder kommer det upp i kamerans display ordet
Updating.

Då fungerar det. Kameran kommer att pipa och blinka i ett par minuter.
Tryck inte på några knappar utan låt den sköta sig själv.

När det är klart, kan du stänga av och sen starta kamera igen.

Vid starten står det längst ner i fönstret vilken Firmwareversion du
har. Nu är det version 03.00 som är den aktuella.

Ja nu har du sista firmwaren.

Men eftersom vi är tekniskt intresserade vill vi ha GoProappen i
telefonen, så vi kan hantera kameran från
den.

Med appen kan du se i telefonen, vad du fotograferar.

Det är ca 3 sekunders fördröjning på uppdatering av bilden mellan
kamera och telefon, men
det får du leva med.

Oftast har man glömt sitt lösenord till sin WIFI på kameran….

Det finns bara ett sätt att få reda på sitt lösenord. Det är att ladda ner
uppdateringen för WiFi .

Så gör likadant som du gjorde, då du laddade ner Firmwaren.

Men välj alternativet “Only WiFi” då du ska välj uppdatering.

När du ska ladda ner uppdateringen blir du ombedd att fylla
i uppgifterna på ditt kameranamn och önskat lösenord.

Som sagt förfar sedan  exakt, som då du laddade ner Firmwareuppdateringen.

Det går fortare att ladda ner WiFi-uppdateringen eftersom det är
små filer.

Så efter nedladdning, packa upp filerna, skapa en mapp UPDATE,
kopiera filerna till den skapade mappen och kopiera filerna till roten
på ditt minneskort i datorn.

Sen som vid förra fallet, se till kameran är avstängd, in med kortet och
starta kameran.

Kameran startar och uppdaterar WiFi.

Nu kan du koppla ihop din telefon med kameran med hjälp
av GoPro-appen du laddat ner till din telefon.

Glöm inte att gå in i kameran och markera alternativet “GoProApp”
i WiFi alternativet.

När du blir ombedd att skriva in lösenordet för din WiFi-anslutning
så har  du det nu.

Och sen funkar det förhoppningsvis.

När du nu vet lösenordet, kan du ju lätt koppla in din “Fjärrkontroll”
till kameran. Den är bekväm att använda. Som innan, glöm inte
markera “WiFi” i WiFi-katalogen i kameran då du ska använda
det jag kallar fjärrkontrollen.

Får ni problem….ge er inte !

Maila om ni behöver råd.

Kategorier
Naturbilder

HAR JAG INGET SOM HAR MED MODELLFLYG ATT REDOVISA..

 

 

 

 

…så får blir det bilder på min pausfågel.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Som sagt, det är ju inte direkt modellflygväder nu.

Regn och frisk vind. Måste medge att jag håller mig under tak.

Så det blir att visa min pausfågel i väntan på en stabilisering
av vårt väder.

Jag hoppas på ett högtryck över norra Europa, som drar
ner nordliga vindar, kanske hjälpta av ett lågtryck
över Ryssland.

Att hangflyga på Hovs Hallar i klart fint väder i 3 m/sek Nord
är en härlig upplevelse.

Jag märker, att ljuset blir bättre för varje vecka, även
om det är molnigt.

Det gör det lättare att fotografera och få lite bättre
bilder, om jag utnyttjar mitt zoomobjektiv maximalt.

Bilderna har jag tagit med ett 300 mm zoomobjektiv från
Sony och kameran är också en Sony. Fotoavståndet var
mellan 50-125 m, vilket betyder, jag fick tänja gränserna
för bilderna.

Man ser, att bilderna är kraftigt uppdragna på grund
av  brus i bilden.

Men så är det.

Förresten, den enda bild som är något att ha, det är den
där fågeln spänner upp sig lite.

De andra bilderna är utfyllnad. Därför bilderna har ingen högre
kvalitet vare sig till innehåll eller form.

Jag såg  5 sånglärkor nere vid Trönninge
Ängar för två dagar sen, då jag och några andra fågelskådare
var där.

Så håll ut !

Våren är på gång.

 

SONY DSC

Denna bilden tog jag på ca 50 m avstånd…

SONY DSC

Rovfåglar har ett strängt utseende.

SONY DSC

Stjärten är ett viktigt instrument för fåglar att kontrollera flykten.

SONY DSC

När fågeln är på alerten mot någon möjlig fara,
får den en helt annan attityd mot omgivningen.

Det är mera kraft och auktoritet över intrycket.

SONY DSC

Kategorier
Segelflyg

TÄNK SÅ HÄRLIGT DET VAR…

 

 

…när det var 25 grader varmt, termiken var bra…

 

 

 

 

 

 

 

DCIM177GOPRO

 

…och man kunde sitta i sin stol i skjortärmarna och flyga.

Jag ser ut genom fönstret, just inkommen efter en cykeltur i snöyra/regn
och stark vind. Självplågeri..javisst.

Just därför,  är det ett nöje att se bakåt på förra sommarens flygningar.

Personligen flög jag mycket förra året. Riktigt mycket.

Speciellt med min Avor var jag aktiv. Varför ? Jo Avan flyger så
makalöst bra. Varje minut i luften med en Ava är en njutning
för en gammal man…Modellen gör  det,  man ber den om.

Ett problem har jag kvar att lösa på mina Avor. Det är hur man
ska låsa ytterdelen av vingarna med den centrala vingen.

Jag har som de flesta använt tape, därför det är enkelt och säkert.

Vidare har jag prövat skruva i M3 polyamidskruvar jämte varandra på
respektive vingdel.

När man satt ihop yttervingarna med den centrala vingen, använde
jag en O-ring,  som jag trädde över skruvarna. Det höll ihop
vingarna utan problem…men, jag lyckades skada min klädsel
för mycket med de utstående skruvarna, så jag gick tillbaka
till tape.

Det finns säkert andra lösningar, men jag vill inte ha något
komplicerat,  som adderar vikt till modellen.

Jag har just haft framme mina termikmodeller och kollat upp
allt inför vårens och sommarens flygningar.

Ett problem, för de flesta tror jag, är att få helt glappfria
linkage. På Avorna har man stora roderytor och det ställer
krav på servo- och stötstångsinstallationer.

Som stötstänger har jag kolfiberrör och i ändarna kullinkar
för servoarm och roderhorn.

Jag kör med högkvalitativa servo med metallåda.Inte bra nog.
Efter en tid blir det mittglapp.

Så jag ska köpa servo med kolfiberväxellåda, för att se om
problemet med glapp försvinner.

Annars funkar allt på modellerna och jag väntar på första
riktigt fina termikdagen med lite värme i luften också.

Vi ses i luften !

Så här kan det se ut, när jag flyger:

DCIM177GOPRO

Här börjar molnen fläska till sig lite och anta congestusform. Jag minns termiken var stark.
Ett varv i termiken gav 25 – 30 m höjdvinst.

DCIM177GOPROKan inte ha varit bättre dag. Knalltermik, sol, varmt och landning kl 1620 !

Klart jag längtar .

Kategorier
Naturbilder Okategoriserade

DEN STORA KAJDISKUSSIONEN…

 

 

 

…om vem som egentligen är den bäste…

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Det kom en kajflock och slog sig ner på ett hustak jämte mitt.

Kajor är ganska intressanta att studera. De är nästan som människor.

Jag tog lite bilder genom mina inte alltför välputsade köksfönster,
som illustrerar diskussionen.

Be my guest !

 SONY DSCHär sitter ledaren för The Wild Bunch  i kajvärlden.

 SONY DSC

Men denna kajan, han var så att säga åsidosatt,
…han blev aldrig accepterad av kompisarna
,
för han var nog ingen riktig kaja egentligen!

SONY DSC

“Du får inte sitta på min stege säger” han upp till vänster till damen till höger.

SONY DSC

“Nä, hoppa ner nu med dig” !

SONY DSC

“Jag vet inte om jag klarar det”…….

SONY DSC

“men ok”, sa den lilla damen och vågade språnget…

  SONY DSC

Här är en riktig bråkstake, ser ni han har 4 ben ? Han står stadigt på
underlaget för han flög nästan aldrig. Han gick mest. Kanske
därför han har 4 ben…

SONY DSC

Men till sist efter viss möda kom han i luften…

SONY DSC

Att han kunde flyga, var en överraskning även för honom själv, så han flög ett extra varv.

  SONY DSC

“Vi också, vi också ” ,  sa två andra.

SONY DSC

…och så var dansen igång…

SONY DSC

“Nä, nu sticker vi och ser om vi hittar ett sovträd, för vi har ju inget eget…”

SONY DSC

                                                                                …och lugnet lägrade sig över taket på mitt grannhus.

Kategorier
Airshows

SKYBURNER…

 

 

 

…det snabbaste jag sett i luften som modell.

 

 

 

 

IMG_3147

 

 

Sen 2005 har jag besökt den stora flygdagen  i Tarp, som
ligger just söder om gränsen till Danmark på Jylland.

Det är en väldigt trevlig tillställning med ovanliga modeller.

Om den är välbesökt ? Jo, där är gott om folk. Man har ju samtidigt
med flygdagen ett meeting.

Det finns en fin camping med ström vatten och alla bekvämligheter.

Vad det kostar ? Inte ett öre.

Jag har tidigare skrivit mycket om Tarp på bloggen, så vill ni veta
mer, kan ni använda sökrutan på första sidan och skriva in “Tarp”,
så får ni upp mycket att läsa och se.

I mitt stora arkiv med bilder från Tarp, 10000….har jag plockat
ut några, som visar pulsjetkärror.

De är alltid imponerande att se, framför allt höra,
för det är det ju ljudet, man ska uppleva.

Eftersom modellerna är snabba, flyger piloterna gungor
och då man kommer parallellt med banan med full fart,
då är ljudupplevelsen minst sagt överväldigande.

En del pulsjetkärror jag sett flygas i Tyskland, där har piloterna
haft en booster, eller ett extra slutsteg på sin sändare, som
ger ut ca 1 watt i stället för 60-80 mW.

Att tänka på är, att om du ska fördubbla räckvidden,
så måste du fyrdubbla effekten
till slutstegets anod.
I runda slängar,  för det finns andra viktigare
saker som påverkar räckvidden.
  Exempelvis antennen,
stationsplatsen
, spänning i din acke.

Bästa stationsplatsen, alltså där du är med sändaren,
den ska vara högt, vått och fritt.

Det fick ja lära mig som sändareamatör.
Men det är ju svårt att stå och flyga, ute i en sjö, på en hög kulle…

Pulsjetmodellerna är otvivelaktigt det mest uppskattade
inslaget på flygdagen, när man ser publikens reaktioner.

Här kommer bilder med förklaringar och jag lovar,
det är en upplevelse att se dessa modeller !

IMG_3479Detta är det snabbaste…Skyburner.

450-500 km/timman,  men jag läste om och såg en bild
på en pulsjet,  som var troligtvis en Skyburner,
den gjorde 600 km/timman…håll i hatten.

IMG_0001-2

Startrampen för Heinkel 162 Salamander. Tarpklubben har två + två, sådana.

IMG_0002-3

Detta är inte en läkare, som glömt sin väska och tillbehör,
utan det är utrustningen för att starta en pulsjetmotor.

IMG_0003-2

Fyra gummirep för att få iväg modellerna.

IMG_0004-2

En av Tarpklubbens He-162.

IMG_0005-1

Här ser ni inloppssidan av motorn.
Man kan se flatterventilen, eller om ni så vill Reedventilen.

Läs om vad en Reedventil är och hur den fungerar:

http://www.clstunt.com/htdocs/dc/dcboard.php?
az=show_topic&forum=103&topic_id=342576

Enkelt uttryckt:

En Reedventil släpper igenom från ett håll,
under förutsättning det finns
ett visst tryck och stänger helt
från andra hållet.
Kallas också “Flatterventil” och används nu på
exempelvis
2-taktsmotorer och en del 4-taktsmotorer,  beroende på
deras uppbyggnad.

Reedventilen en genialisk uppfinning.

IMG_0007-2

He-162 var ju original försedd med en Jumoturbin.
Flygplanet flög utomordentligt bra och var producerat
i plywood.

Tyvärr var limmet uselt, så planet hade en tendens
att falla från skyn som ett smulat kex.

IMG_0008-1

Dessa klubbens två första He-162 har glatt många åskådare !

IMG_0013-2

Förberedelser för start.

IMG_0014-1

Ordföranden för Tarp MFC, Jörg Keil, lägger sista handen på Salamandern.

IMG_0016-2

Tankning och det behövs mycket bränsle.
En flygning drar 2 liter…

IMG_0019-1

En sak är klar, det är svårt att fotografera, något som flyger så här fort.

IMG_0274-1

Tarps Salamandrar flyger ett synkroniserat program.

IMG_0291

En storleksjämförelse.

IMG_0292

Här finns inget glapp i linkagen. Alltså inga servo från Kina som koster 15 kr styck…

IMG_0293

Klart grabben ska ha en pulsjet !

IMG_0298-1

Skyburnern är aerodynamiskt mycket omsorgsfullt utformad.

Modellen byggd helt i komposit. Alltså kevlar/kolfiber.

IMG_0362-1

Skyburnerns startbrygga.

IMG_0364-1

Skulle varit grejor att få flyga en sådan här pil!

IMG_0369-1

De tre pulsjetmodeller som flög sist jag var i Tarp.

IMG_3145

Skyburnern ser aggressiv ut !

IMG_3146

Kolla vingspetsarna..minimerat inducerat motstånd.
Samtidigt får man goda högfartsegenskaper.

IMG_3149

En inte så ofta sedd målning. Men det i färger som fastlades av RLM.

RLM=ReichsLuftFartMinisterium.

IMG_3152

Tarp MFC nya Salamander med motorns insug och Reedventilen.

IMG_3153

Flygningarna med pulsjetmodellerna gör man mest på fredag- och lördagkvällen.

IMG_3154

Ni ser solen står ganska lågt.

IMG_3163

När jag pratade med en av Tarps piloter, betonade han just noggrannhet vid förberedelser.

IMG_3199

Här har Skyburnern just startat

IMG_3201

Det går fort…

IMG_3203

…eftersom det var sent på kvällen, var det dåligt ljus,
vilket hänvisade mig till använda normalobjektiv.

IMG_3207

 

IMG_3208

 

IMG_3209

Ni ser de långa skuggorna.

 

 

IMG_3462

 En av Salamandrarna landar perfekt.

IMG_3463

 Kan inte bli bättre. Tänk på att man inte har motor, utan man måste helt bedömningslanda.

IMG_3476

 Skyburnern en face.

IMG_3477

 Brandsläckare, tryckluft och gasol.

IMG_3478

 

 

 

 En video från Tarp

 

Pulsjet “Virus” som är en variant av Skyburner.

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

DU KOMMER ALDRIG ATT HITTA…

 

 

 

…knivskarpa fågelbilder  på denna blogg…

 

 

 

SONY DSC

 

…därför min kamerautrustning klarar inte det.

Mina bilder är ett resultat av min bilduppfattning och vad
min kamera klarar av.

Det är så, att fåglar skapar avstånd mellan objekt och kamera,
varför ett
bra teleobjektiv hade varit önskvärt

Har man som jag ett enkelt zoomobjektiv med dåligt ljusinsläpp,
ja, då blir det problem, då jag drar upp bilden.

Den blir oskarp.

Vill du se knivskarpa bilder, finns det otaliga på nätet.

Men det är mina bilder, jag vill visa. För mig får de gärna vara
oskarpa, bara de uttrycker något.

Det vill säga, om jag lyckas starta betraktarens tankar,
då han ser på bilderna.

Då har jag nått mitt syfte.

Skulle jag ha bra utrustning…det är 100000 kronor och uppåt.

Då köper jag hellre modellflygplan. Eller gör en lång resa.

Ja, så är det med mitt fotograferande.

Som ni märkt,   är jag mästare på att tala om, att en fågel är av
en viss art, när den inte är det.

Därför känns det tryggt att känna, att mina läsare håller ögonen på
mina falska utsagor och rättar mig.

Vad du än skriver, i vilket ämne som helst på en blogg, så finns det
oavsett dina kunskaper, någon som kan mycket mer.

Jag har lärt mig det som sändareamatör. Pratade man med någon,
speciellt på kortvågsbanden, fanns det i regel, många som lyssnade.

Slant tungan och man påstod något, som kanske var tveksamt,
hoppade  det in en lyssnare och sa, “
Så här är det egentligen
, inte som du påstår” !

Att man får en röd näsa,  om man sticker ut den i blåsten, det får man
vara beredd på.

Vågar man inte sticka ut näsan och misslyckas, då lyckas man aldrig heller.

Så en röd näsa, det klarar jag, för det går över.

Ok, nog om detta. I dag var jag vid Trönninge Ängar för att kolla
eventuella fåglar i dammarna. Inget särskilt uppenbarade sig, mer
än att jag  blev vittne till en strid mellan två kniphannar om en hona.

Intressant med vilken frenesi spelet genomfördes och vilka
fasta ritualer det fanns i fåglarnas beteende.

Hannarna slängde huvudet bakåt över ryggen, vilket ingår i deras ritual.

Jag körde också ut till hamnen för att fotografera en ….vråk.

Den fanns på sitt vanliga ställe framför Retlogmagasinet.
Där stod den i ostvinden och ryttlade…slog och tog ett bytesdjur.

Några bilder tog jag. Så detta var min fågelskådning i dag måndag.

För övrigt anser jag detta väder, med 3 plusgrader och 8-12 m/sek ostlig
vind, är nedbrytande.

Hoppas det blir bra modellflygväder snart, för jag ska göra en del
av ett fotouppdrag för en myndighet.
Det ser faktiskt bra ut  i morgon förmiddag…

Häng med på mina bilder !

SONY DSC

Den uppvaktade kniphonan

SONY DSC

En av de spelande hanarna.

Kolla hans sträckta hals och de utspärrade fjädrarna.

SONY DSC

Nu kör förföljandet igång.

SONY DSC

Jag såg aldrig något fysiskt våld mellan hannarna.
Det är väl som  så mycket annat, ett teaterspel för att
imponera
på honan, så hon väljer rätt partner.

SONY DSC

Eftersom knipan är en dykand, visar hanen detta här.
En dykand har stjärtspetsen i vattenytan. En simand har
den högre upp.

SONY DSC

Här dyker kniphonan.

SONY DSCTvå kanadagäss på finalen.

SONY DSC

Sättning

SONY DSC

Jakten går vidare…

SONY DSC

Två grågäss har just flugit upp.

SONY DSC

Här har de fått upp farten med hjälp av vingarna.

SONY DSCEn kniphane i sin vackra dräkt.

SONY DSC

Vad såg jag ute vid Biltemas lager…jo en …..vråk

SONY DSC

Han stod där…

…och ryttlade…

SONY DSC

…innan han flög iväg.

Kategorier
Nostalgoteket

JAG UNDRAR VAD SOM HÄNT, OM…

 

 

 

…man klockan 1500 en fredag på något sätt…

 

 

…hade stängt av alla iphånar, alla hem datorer och alla tv-apparater i landet ?

Vad tror ni hade hänt  ?

Ja, jag bara undrar.

Tål att tänka på.

Kategorier
Naturbilder

ANTAGLIGEN HALMSTADS MEST LÄTTFOTOGRAFERADE VRÅK

 

 

 

Den sitter dagligen

ute vid Oceanhamnen .

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Jag döpte detta i min outgrundliga ignorans till en fjällvråk.
Jag blev omedelbart tillrättavisad av besökare.
Tack för du läser min blogg !
Jorden går inte under för mig för det. Även om jag kallar
en rutig stork för gråsparv, så går livet vidare…

För mig är det väsentliga att visa, hur jag uppfattar naturen
dokumenterat av min synnerligen enkla fotoutrustning.

Det som fick min hjärna att direkt tänka fjällvråk var,
att den ryttlade. Även i lugnt väder ryttlar den.
Du kan se den ofta stå framför Biltemas långa lager och
ryttla, innan den slår sitt byte.

Sen kollade jag i fågelboken, så gott jag kunde, men för
att inte ljuga för mycket,
talade jag med två erfarna
ornitologer, varav den ena noga fotograferat

fågeln och de sa: Fjällvråk.

Hur det nu är, så är det en vråk i alla fall.

Alltså, vad som säger,  att detta är en ….vråk därför att…

På Mariestads Fågelklubbs hemsida fanns denna fågeln
på en bild märkt fjällvråk.

fjällvråk

Jag vet att fjällvråken har tarser, befrädjade ben…men denna har ju inte mycket.
Fast de utmärks mer då fågeln flyger upp och sträcker benen antar jag.

Jag tycker denna fjällvråken har många likheter med det jag plåtade eller…?

SONY DSC                                                                                         Här är en annan bild av fågeln, jag fotograferade.

 

 

Kan man inte flyga sina modeller, kan man fotografera en fågel.

Dagen i dag, torsdag, hade jag avsatt för modellplansbygge
hela dagen. Men jag smet iväg på eftermiddagen en liten sväng…

Ormvråken är tillsammans med en tornfalk och en annan
ormvråk
? stationär mellan Biltemas lager och Oceanhamnens yttre del.

De är pålitliga,  för de verka alltid vilja ställa upp på foto…

Speciellt ovanstående vråk är oskygg och tillsammans med tornfalken,
sitter de ofta på utkik på stolpar eller på taket till Biltemas lager.

Så som sagt, om inget annat, man kan ta ett par bilder.

 

 

SONY DSC

 Eftermiddagssolen lyser på fågeln. så den får lite guldfärg

 

 

SONY DSC

Ok, han vill ta in på hotell. Att det är ett rullhotell spelar väl ingen roll…

SONY DSC

Posten vid Biltema…man kan ana ett bröstband…

SONY DSC

Skarpögd som få…men inte skygg direkt.

SONY DSC

Takeoff

SONY DSC

Man ser ett av hans vapen är mycket framträdande: Klorna

SONY DSCNu vet ni alla, hur en ormvråk ser ut på undersidan av vingarna…

SONY DSC

“Nu sticker jag till hotellet”, sa ormvråken och flaxade i väg.

 

Ofta sedd…tornfalken.

Ett styck fjällvråk

Snapshot

Inte lätt plåta en svala…

Sävsparven vänder ryggen mot fotografen.

Kärrhök och silhuetten av en tornfalk.

 

Kategorier
Segelflyg

FÖRSTA TERMIKEN 2015

 

 

 

Tisdagen bjöd på varmt väder…och solsken.

 

 

 

 

DCIM214GOPRO

Om inte bilder och text syns rätt på er skärm
tryck CTRL + scrolla, tills det blir Ok.

Det såg ut, att kunna bli en bra dag för flygning, då det var
hyfsad temp, solsken och mycket svag vind.

PÅ förmiddagen blåste det väst 3-5 m/sek, varför jag åkte till
Tönnersa Strand för lite hangflyg.

Förutom min Spirit, hade jag med en liten segelkärra, som bara
väger 340 gram med allt.

Jag menar, kan jag inte flyga med Spiriten, så klarar denna lätta
modell att hålla sig uppe även med svag vind.

Det blåste inga 5 m/sek vid stranden utan mellan 1-2 m/sek Väst.

Jo,  jag kunde hålla mig uppe,  men efter en halvtimma i luften hade vinden
minskat så mycket, att jag var tvungen att använda klaffen för att förbli
flygande.

Det var marginellt och ute till sjöss syntes inget, som indikerade ökad vind.

Jag tog beslutet, att jag åker bort till Tjärbyhanget och flyger där med
den lätta modellen.

Här blåste det rakt på ca 2 m/sek, vilket borde hålla min lilla modell
i luften.

Så jag monterade, vilket var snabbt gjort, gick ut till kanten och
startade. Det var turbulent, men hanget bar bra.

Efter jag trimmat modellen, som egentligen är en elseglare, men som
inte för tillfället har en fungerande motor, då axeln blivit krökt,
så gick jag ut över åkern för att kolla termiken.
Till min glädje fanns det termik och den var stark, även om blåsorna
var trånga. Men att kurva upp sig var enkelt.

Det kändes härligt och befriande att ånyo få lov att utnyttja termiken
för att komma högre. Jag tolkar det som ett tecken på annalkande vår.

Efter en timma i luften var jag nöjd. Då var jag så slut i rygg och nacke,
eftersom jag inte tagit med min stol, att jag var tvungen att landa.

Så modellen på marken hel och iordning, dags att dra hem för
andra sysslor.

Här är lite bilder, Alla bilder tagna med en GoPro.

Vad flög du med i dag ?

DCIM206GOPRO

Parkeringen vid Tönnersa Strand med Spiriten väntande.

DCIM207GOPRO

Träden pinade men ej kuvade av vinden.

DCIM100GOPRO

Platsen där jag står och flyger.

DCIM100GOPRO

Jag tröttnar aldrig på utsikten härifrån !

DCIM100GOPRO

Ja, så här ser det ut i själva verket…

DCIM100GOPRO

The never ending slope…

 

DCIM214GOPRO

Nytt flygställe: Tjärbyhanget !

Det var lite aning om vår i luften.

DCIM214GOPRO

Hanget väntar på modellen

DCIM214GOPRO

350 gram

DCIM214GOPRO

Solen spretar mellan grenarna…

DCIM214GOPRO

Japp, dags att hiva ut.

Vilket är för mycket sagt, för modellen räcker det,
man
bara släpper ut i lyftet, eftersom den är så lätt.

DCIM214GOPRO

NU…

DCIM214GOPRO

… gäller det…

DCIM214GOPRO

Modellen på en fingerspets…men det går uppåt.

DCIM214GOPRO

Termik fanns det gott om över åkern.

DCIM214GOPRO

Väl på lite höjd fanns ingen anledning att gneta,
utan då kunde man flyga på med lösa tyglar…

DCIM214GOPRO

Detta är livet !

DCIM214GOPRO

Man behöver ingen modell för 20000 kr för att vara nöjd med sin upplevelse.

 Det går bra med balsa, ca och klädsel för 200 kr också.

DCIM214GOPRO

Nu svänger jag bakom och ska landa på vallen just vid hanget.

DCIM214GOPRO

Turbulent som tusan…så man måste vara fokuserad,
på det man gör !

DCIM214GOPRO

Hämtning av en hel modell efter en timmas flygning.
Det gör mig nöjd i alla fulla fall.

Detta var en dag i mitt modellflygliv.

Kategorier
Hangflyg modell

HANGFLYGA NÄR DET ÄR VINTER…

 

 

 

…går det egentligen ?

 

 

 

P1030733

 

Japp det går, om man är medlem i till exempel ÅMFK.

Vilket medlemmarna i Ållebergs Modellflygklubb visade i lördags
uppe på berget.

Frisk vind, vinterlika förhållanden och minusgrader.

Alltså perfekt för flygning på Västhanget.
Jag vill bara säga, att när jag personligen flyger vintertid på ett
hang, har jag alltid på mig en bra och varm overall och en mössa,
så man inte fryser.

På händerna kör jag med fleecevantar, då de är så mjuka, man
kan lätt hålla om spakarna utan problem.

Blåser det mycket, är det klokt att ha skidglasögon eller nåt
liknande, för att förhindra att ögonen tåras och hindrar sikten.

ÅMFK hade en fin dag på anrika Ållebergs Västhang och
jämför man naturen under högsommar här och vinter…
det är en kontrast !

Här kommer bilder, jag fick mig tillsänt:

 

P1030717

Roffes bil med lite modeller…

P1030720

Denna vingen är lik en Multiplexmodell, men jag undrar…

Här är en video. Du kan köpa den hos kineserna..

P1030721

Rolf utrustad för hangflyg både vad gäller klädsel och modell !

P1030722

Start på Västhanget

 

 

vinter ålle 2

Rolf-Erik

vinter ålle 3

Wings over the hills

vinter ålle 4

Det är ju inga dåliga modeller…

vinter ålle 5

På väg ut.

vinter ålle 6

Fika i solen är aldrig fel.

vinter ålle1

P1030724

 

P1030726

Blåser det friskt kan man stå här lite i lä…

P1030727

Solen börjar dra sig mot eftermiddagen. Det ser kallt ut.

P1030729

 

 

 

P1030734Detta är en kompositmodell för F3F. Jag tror den är till salu. Roffe äger den.

Kategorier
Hangflyg modell

DEN VACKRASTE F3F MODELLEN NÅGONSIN…

 

 

 

 

…undrar jag om inte denna är.

 

 

 

 

 

kurts manta

 

 

 

 

 

En  hängiven modellflygare och byggare har gått ur tiden för oss.

Den jag tänker på, är ju Kurt Lennå från Halmstad.

Man kan som modellflygkompis inte låta bli att tänka
tillbaka på Kurts konstruktioner. Alla Kurts plan var egna
konstruktioner från början till slut.
Han hade aldrig byggt en byggsatsmodell.

Kurts modeller är skingrade på olika håll, men jag
har försökt
att spåra bilder på modellerna och
kommer antagligen att
få tag i bilder från hans tidiga
period på 40-60-talet.

Den modell jag vill visa i dag, är en hangmodell,
som tävlar
i FAI-klass F3F. Det vill säga pylonracing
på en 100 m
lång bana, som flygs i 10 vändor
tillsammans 1000 m..

Kurt var en av de första, som började med hangflyg
och hans
första hangmodell, var en ombyggd
friflygande modell.

De första hangtävlingarna innehöll plan som
Cirrus, Amigo
och andra termikmodeller.

Men man förstod snart, att det krävdes andra
grejor för att
kunna flyga fort.

Det som satte fart på modellerna, var valet av
profil.

På tidigt 70-tal introducerades Epplers tryckcentrumfasta
profiler, vilka egentligen var gjorda för flygande vingar.

Men det visade sig, att de fungerade bra på
hangmodeller också
och de innebar en i stort fördubblad
hastighet. Epplers profiler som användes på hang var
mycket tunnare och skapade inte så mycket motstånd
som gamla Clark-Y-profiler.

Modellmässigt innebar det, att man flög med de
gamla kropparna
, men att man byggde nya snabbare vingar.
Det blev en revolution
inom F3F flygandet.

Kurt hade en ide, hur en hangkärra borde se ut
för att vara snabb
och skissade på en modell.
Efter nogsamt tänkande blev det “Mantan”

En iögonfallande modell med just ett mantaliknande
utseende.

Jag ska försöka rekapitulera, det jag kommer ihåg
av modellens
konstruktion.

Spännvidden var knappt 3 m. Kroppen var byggd
i exopieplast
och glasfiber på en form.

Kroppen var byggd precis så stor så att servona,
just fick plats.
Kurt använde Kraftservon,  som i storlek var
gigantiska. Men det fanns inget annat på den tiden.

Stabben var en V-stabbe, som var uppbyggd med
spryglar och klädd
med hemgjort glasfiberlaminat.

Jag var hemma hos Kurt,  då han tillverkade laminatet.
En stor spegel på bordet, vaxad yta och på spegeln
lades
tunn glasfiberväv ut och över väven hälldes
epoxieplast, som han färgat
vit.
Sen drog han av all överflödig plast och laminatet
fick härda.

Efter härdning kunde han tack vare vaxningen lätt
lossa laminatet
från spegelglaset och då hade det
på ena sidan en absolut jämn yta.

Samma laminat använde han till att klä vingarna.

Stabbhalvorna var lagrade där bak och rörelsen
på dessa
skedde,  då en tapp från stabben löpte i
en snedställd slid
i kroppen.
Jag vet hur mycket tid Kurt la på mekaniken, så

det skulle bli helt glappfritt.

Kom ihåg att detta var 1973, då man inte hade
servon ute vid
roderna, utan allt satt i kroppen.
Det ställde stora krav på
linkage och glappfrihet.

Vingarna var uppbyggda som sprygelvingar med
en laminerad
lådbalk uppbyggd av 0.4 ply och
glasfiberlaminat.

Alltså balken var en fyrkantbalk, tapererad i sida
och höjd.

Konventionella skevroder längst ut vid de aerodynamiskt
väl utformade vingspetsarna.

Sen på vingen en typisk Kurt-klurighet. Han hade
möjlighet
att förändra vingens profil,  då han flög…

Detta genom att bakkanten var avskuren på
undersidan
och spryglarna baktill var snedskurna
en bit in.

När han ville dra ner bakkanten med ett servo,
vek den sig
då den var lagrad på ovansidan med
glasfiberklädseln.

På undersidan var laminatet delat, så då bakkanten
gick ner,
gled bakkantens laminat in under vingens
laminat och det blev
en helt tät spalt.

Nyttan med konstruktionen ? Tja, med tanke på
det arbete som
krävdes att bygga det, undrar jag
om Kurt kunde utnyttja iden.

Tyvärr kommer jag inte ihåg vad modellen vägde,
men jag gissar
1800 gram.

Profilen på vingen var Eppler 182, vilket ansågs
som den snabbaste
då tillgängliga.

När Kurt skulle provflyga, var det ohyggligt spännande.
Han hade ju
byggt modellen för att delta i Nordiska
Mästerskapen på Hammars
Backar 1974.

Modellen var snabb och hade stor potential.

Men…modellen hade alldeles för små skevroder,
så efter en tight
sväng hade Kurt svårt att få
modellen ur svängen. Vi försökte
försiktigt antyda
det för Kurt, men han menade att det räckte.

Modellen var utomordentligt vacker i luften.
Den hade en gracil 
framtoning men en inbyggd
aggressivitet.

Mantan var en crowdpleaser.

Tyvärr lyckades inte Kurt på tävlingarna med
denna fina modell,
den gick i backen efter att en
urgång ursväng misslyckats och Kurt la resterna
av den på hyllan. Detta skedde vid Hovs Hallar
därför 2010 hittade jag delar av vingen till hans
Manta i slyet vid Segeltorp då jag skärmflög.

Sen vidareutvecklade Kurt konceptet med en
flat kropp på
sin nästa hangkärra, som var lättare
och mera konventionell.

Om vi ska spekulera lite, så vill jag säga, att om
skevroderna
varit dubbelt så stora, om man haft
moderna servo ute vid roderna,
så är jag helt
övertygad om, att “Mantan” skulle fortfarande, 40 år

efter dess tillkomst, vara konkurrensmässig med
de moderna
kärrorna av i dag.

Kurts målning av modellen var gjord på ett sätt,
som passade till formen på planet.

Kurt lämnade inget år slumpen. Målad med
supertunn akryllack för det skulle
vara lätt.

Kurt Lennås Manta var ett estetiskt, hantverksmässigt
och idemässigt mästerverk !

Jag har efterlyst bilder på Kurts Manta och fick
till min glädje
bilder tillsänt av Leif Friman i Skåne,
som liksom jag, var med
vid denna tiden.

Bilderna är från ett NM 1974 i Ystad. Detta NM fick
en avgörande
betydelse på utvecklingen av F3F-modellerna
de närmsta åren.

Så här kommer bilder med lite förklaringar
, så vitt jag kommer ihåg.

Bilderna är från början litet format varför de inte är
superkvalitet, men
jag tro det ger rättvisa åt modellen.

Samtliga bilder tagna av Leif Friman, som också har Copyrighten.

2014-03-16_5-c1Hammars Backar, gränsande till Kabusa Skjutfält.
Ett klassiskt ställe för hangflyg.

2014-04-06_55-c1

Kurt med sin Manta och bakom Kurt hans caller Janne Levenstam.

2014-04-06_58-c1

Mantan efter en landning.  I sällskap med en norsk pilot
,
som hade svårt att slita blicken från Kurts modell.

2014-04-06_54

En av de vackraste kärrorna, en Kestrel.Pär Lundqvist byggde en Kestrel från scratch
med glasfiberkropp
och med 0.4 mm plyklädda vingar.Jag har alltid sagt till honom
att detta var den bästa och vackraste
av hans modeller…Pärs modell var snyggare,
den hade en mer
skalenlig huv och nos..

2014-04-06_56

Kärran som vann NM i F3F detta året kollas
upp av andra flygare. Alltid intressant att kolla
profiler och andra lösningar.

De andra flygarna…är och jag har fått info av Erik Dahl Christensen
från Danmark att den ljushårige är Orla Abildgren och till höger
Erik Toft.

Så här skriver Erik på den danska sidan:

                  http://www.modelflyvning.dk/forum/showthread.php?p=663708#post663708

“Hej Mats,

På nærbilledet af KIL og hans model, ses 3 andre. De to med åben munde,
tro jeg er Orla Abildgren fra Danmark, Esbjerg (hvidt hår og striktrøje –
på facebook kan man se at han lystfisker idag ), der kigger på modellens næse,
og Erik Toft (til højre), der nærstuderer venstre vinges bagkant.
Den fjerde person til venstre, kan jeg ikke genkende.

Erik Toft var i mange år i toppen af dansk kunstflyvning
og havde også en hobbyforretning – Hobby World.

På din hjemmeside nævner du at Ottar Stensbøl fløj med en modificeret Cirrus.
Preben Nørholm nævner i sin artikel i RC-information april 1978,
at Ottar fløj med en modificeret Cirrus i 1973. Denne modificerede Cirrus
kopierede danskerne og den blev kaldt “Norsk skrænt Cirrus”
og blev senere også brugt til termik (-> F3B).
Preben Nørholm skrev om den i RC-information:
http://svendahl.dk/thyrc/RC%20inform…%201978%20.pdf

Drejevingerne blev ganske populære i norden i slutningen af
70’erne og det fortsatte på skrænt ind i 80’erne i Danmark, Thy.
Danmark: KIL’s model, Unica fra SMSK, Epsilon fra NFK, Typhon og Spica
fra Thy. Andre?

Sverige: Gilette – en fantastisk flot model med smalle vinger og spids næse.
Den er på forsiden og der er også flere billeder af Gilette inde i bladet:

http://svendahl.dk/thyrc/RC%20inform…ber%201980.pdf, Andre?

Jeg søgte selv information om de danske Unica og Epsilon drejevinge
skrænt- og termikmodeller her i vinteren 2014-15, og har fået støbeformene
til Epsilon kroppen:

http://www.modelflyvning.dk/forum/sh…ad.php?t=85774

En af de unge danskere der var med i toppen i slutningen af 70’erne
og ind i 80’erne var Peter Frank (han kitesurfer idag).

Hans første dedikerede skrænt model “Pirol” skrev han om
i RC-information i februar 1979:

http://svendahl.dk/thyrc/RC%20inform…uar%201979.pdf

vh
Erik Dahl Christensen

 

 

 

Anders Rättzens Gilette var väl den främsta företrädaren
för klassiska F3F modeller
sent 70-tal och tidigt 80-tal.
Med de dåvarande profilerna gick det så fort, det kunde.
Hade man haft tillgång till Martin Hepperles, Seeligs eller
Rolf Girsbergers profiler, hade man flugit ännu fortare.

 

2014-04-06_60

Sådan här modeller flög man med på ett NM 1974. 3.5 m spv och inga skevroder…

2014-04-06_62

Målmedvetet marscherande, Jan Levenstam.Bakom kommer Bertil Beckman i sin lite lufsande stil.
Bertil som betytt mycket för modellflyget i Sverige, genom att han tog hem nya grejor.

2014-04-06_63

Så här såg en depå på en NM-tävling ut 1974…Detta var långt innan, det fanns skärmflygare här

2014-04-06_64

Jag ska försöka identifiera de jag känner igen. Det är ju några år sen nu…41 år . Hemskt vad tiden går.

Från vänster:

Först en annan nordisk deltagare,
Kurt med Mantan,
Nisse Hoffman,

den nordiska mästaren Kai Henning Nielsen,
ännu en dansk,
Preben Nörholm Danmark,
Jan Levenstam Sverige,
ännu en finländare,
en norrman, okänd,
Torbjörn Jesperssen Norge,
Ottar Stensböl Norge och tror jag
den siste

finländaren.

(Tack för hjälpen att identifiera människorna Stefan !)

Piloten från broderlandet Danmark heter Kaj Henning Nielsen aka KIL.

Han  har,  som ni ser, en kompakt modell. Det var inte den snabbaste
modellen på
rakorna, men det var han,  som flög kortaste vägen mellan
pylonerna på ett överlägset
sätt.

Varför vann han ?  Han var den bäste flygaren ! Dessutom hade han
en innovation på
modellen, han hade i stället för skevroder
helt rörliga vingar.

Alla var mycket imponerade.

Hans innovation på en F3F-modell slog igenom omedelbart
till nästa års SM.
Rörliga vingar
användes under en period, innan utvecklingen
i Sverige drog iväg åt annat håll.

 

Förra året deltog Kaj Henning i VM i F3F
och här är resultatlistan:

VM 2014:

1 Ruisl František, Slovakiet, 1000,00 point
2 Lanes Phillippe,Frankrig, 987,86 point
3 Torp Esben, Norge, 960,25 point
6 Kaj Henning Nielsen (KIL), Danmark, 954,25 point

Ni se själva…de som var med 1974….de kan än!  :lol:


                                                                         Jag tar med en bild på den modell jag tror Kaj Henning flyger med idag
                                                               för en jämförelse.

                                                                                                 Tänk om man kommit med en Freestyler 1974…?

 

DSC_0046 freestyler 4

                                               Freestyler 4.3 Pris flygklar cirka 25000 kronor.

freestyler 4 ritning

 

 

                                                                   Ottar Stensböl, majoren, var ju lagledare för norska laget.

En dynamisk människa  som betytt mycket för modellflyget i Norge.

Det var ordning och reda i det norska flocken under Ottars befäl.

Ottar och de andra norrmännen flög  Cirrus eller liknande modeller med modifierade vingar.

Det finska laget tog det ganska avslappnat. Man flög med termikmodeller i stort
sett och jag minns fortfarande deras callers kommando,  som fick rytas fram
ordentligt till de  finländska pojkarna, som på förmiddagen var ganska svårstartade:

Käänä  !

när det var dags att svänga.

En av finländarna hade en modell, där vingarna höll på att fälla ihop sig vid
varje hård sväng.

Ser ni, att modellerna på tävlingen ser ut som fullskalaplan…

2014-04-12_141-c1

Kurt vid högra pylonen.

Om ni kollar skevroderna, ser ni att han ligger med
fullt motroder efter svängen.

Det var detta, som var dilemmat med Mantan.
Den var, tack vare små roder,
svår att få ur svängen.
Tänk på att vinden vill pressa modellen mot kanten.

För små skevroder skapar bara turbulens och
avlösning på vingen.

Man kan också lägga märke till det korta nosmomentet.
För att
slippa lasta dött bly i nosen för tyngdpunktens skull,
hade vingarna kraftig pilform.

Men modellen…den är vacker  och bilden har fotografen
gjort till en fullträff!

                                                                            Klicka HÄR så kan du se Kurts sista F3F-modell.
                                                                            Ett helt nytt koncept.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

HOPPLÖST LÄGE…

 

 

 

…för mig och min modell i dag.

 

 

 

 

 

 

DCIM100GOPRO

 

Dagen bjöd på växlande molnighet, vindstyrka vid
havet på  mellan 6-10 m/sek.

Riktningen var väst med dragning på nord och den
drog sig allteftersom.

Men förutsättningarna tyckte jag var goda för att kunna
flyga med min Arrow.

Detta är en snabb maskin, trots konstruktionen är 12
år gammal. Men att den är snabb beror på vingprofil
och hur väl man är influgen.

Jag har flugit Arrow mycket, det är allt jag vill säga.

För att göra det lite intressantare hade jag monterat
en kamera på en balsalist och fäst den mitt på kroppen
bakom vingen så kameran filmade framåt.

Jag tänkte det kunde vara roligt att ha.

Hangkanten var perfekt. Den har aldrig under de åren
jag flugit här varit så hög och så jämn.

Det bådade gott.

Så på med ström och start av kamera.

Det första jag märkte var att vinden var stark.
Det blåste säkert 8 m/sek i medelvind och den kom
snett från höger.

Nu brukar det aldrig vara problem med sned vind,
för hanget vrider upp vinden.

Men jag skulle märka annat idag.
För det första var det mycket turbulent vid utkastet.
Under flygningen, efter jag trimmat modellen, antog jag
att det skulle rulla på bra, men det gjorde det inte.
Det var turbulent var jag än flög. Det var som om
turbulens låg som skruvade lockar längs hangkanten.

Då jag flög med vinden tänkte jag att nu kommer det att gå undan.
Men det gick trögt. Som om jag flög i uppförsbacke.

Tråkigt. Jag försökte positionera min modells banor på olika
ställen då jag flög, men det hjälpte inte.

Efter 30 minuter hade jag fått nog. Det var inte roligt att
hålla på under dessa omständigheterna.

Så jag beslöt avbryta och landa.

Eftersom modellen inte är förlåtande, beslöt jag att landa
nere på stranden, där man har ytor och tid att planera.

Varför jag upplevde det som jag gjorde i dag bekräftar
egenskaperna på Tönnersahanget.

Under vissa omständigheter, med vinden rakt på, kan
du flyga fort. Du kan flyga fort även vid sned vind, men
sned och kraftig vind från VNV, då funkar det inte.

Det gäller att flyga vid rätt tillfälle.

Men jag fick flyga och fick mycket frisk luft,
så jag är ändå nöjd.

Här lite bilder

DCIM100GOPRO

Klart för start på min pilotplats…

 

DCIM100GOPRO

Hanget är så långt att det försvinner i fjärran…

DCIM100GOPRO

Att landa här bakom kanten rekommenderas inte
med en mera krävande modell.

DCIM100GOPRO

Ni kan se hu fin kanten blivit efter diverse högvattenläge.

DCIM100GOPRO

Att landa på stranden är en piece of cake !

DCIM100GOPRO

Jag tror inte…

DCIM100GOPRO

…att kanten kan bli högre eller bättre än nu.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

SKÄGGIGA MESAR

 

 

 

 

 

Jag plåtade fåglar ute vid hamnen Halmstad i går.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

Eftersom jag inte flög, tog jag en sväng om hamnen i Halmstad
med min kamera.

Jag hade på förmiddagen fotograferat strömstarar med hjälp
av digiscoping och skändligen misslyckats. Bilderna var helt ur
fokus. Detta trots jag var noga med inställningarna av kikaren.

Orsaken var en felinställd kamera…

Ute vid det stora området med vass, brukar det finnas
skäggmesar. En vacker fågel som är relativt lätt att
fotografera, då den inte är särdeles skygg.

Man gör enklast som jag gjorde, gick ut en bit i vassen och
ställde mig att vänta.

Jag hörde lätena från mesarna och visste de var i närheten.
Det dröjde inte länge, förrän det dök upp 5 stycken bara
en liten bit från mig.

Nu är det ju så att jag fick på eftermiddagen fotografera
i motljus, varför det blir besvärligt.

Men jag gjorde så gott jag kunde med min enkla utrustning
och det blev några bilder och en fin upplevelse.

Vill ni veta mer om skäggmes så googla.

Här är min eftermiddag i naturen.

SONY DSC

Vattenytan frusen och omgärdad av vass…

SONY DSC

…vilket är en bra biotop för skäggmesen.

SONY DSC

En av Biltemas feederbåtar på väg att anlägga.

SONY DSC

Här kommer en mes flygande !

SONY DSC

De har inga svårigheter att finna föda här i alla fall.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Det gäller att hålla balansen…

SONY DSC

 

SONY DSC

En vacker fågel som väcker sympati genom sitt utseende.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

SONY DSCEn fågelskådare och fotograf skyr inga medel för att få bra bilder och observationer.

Kategorier
Hangflyg modell

NORDLIG VIND VID KUSTEN…DET BETYDER ATT…

 

 

 

 

… jag drar till Hovs Hallar för att flyga hang.

 

 

 

SONY DSC

 

Vi som är modellflygare i verkligheten, alltså inte vi som flyger
bäst på bänken eller vid en skärm, är ju synnerligen observanta
på det rådande väderläget, vad gäller vinden och riktningen.

Att flyga hang vid HH går att göra från VNV till NNO.

I dag onsdag den 4. Februari var en sådan dag.

Så jag lastade in min Spirit och andra prylar jag kan behöva
för att flyga. Väderstationen på HH sa 3-5 m/sek Nordlig vind.

Det kunde bli en bra dag, om vädret stod sig. Nedkommen körde jag vägen
upp till platån och slapp knata upp för backen med mina prylar.

Det visade sig, att vinden var NNO och att den var 3 m/sek i medelvind.

Vid starten var det mycket turbulent vid kanten och jag fick ta fram min
erfarenhet och kunskap för att reda ut det.

Efter att jag klättrat 20 m, gick allt smärtfritt.

På min modell hade jag som vanligt en GoPro 3+ sittande ovanpå nosen,
som videofilmade.

Det var ganska kyligt, men jag hade utrustat mig med Helly Hansen underställ
och min skärmflygaroverall, så jag frös inte.

Däremot så gav batteriet i min GoPro upp andan efter 30 minuter, så det
var att landa och byta batteri och då passade jag på att ställa om till stillbild.

Allt som allt fick jag 1.5 timma i luften, vilket gjorde mig nöjd.
Efter flygningen gick jag en lång runda och tog lite bilder.

Låt mig säga, att om ni funderar på en modell både för hang och för termik,
så råder jag er att skaffa en Spirit Elite. Köp den med glasfiberkroppen.

Jag har balsakroppen, eftersom det var en träbyggsats och den är spröd.

Ska du bygga balsakroppen,  så förstärk den med 0.4 ply och med 5 x 5 fyrkantlister.

Bilder…jovisst, de kommer här och en videosnutt.
Videon visar landningen på HH.
Jag har fått reda på, att det är lätt att landa här, men jag är ju ingen expert.

Mina flygningar på HH inskränker sig till bara 42 säsonger. Får jag hålla på
ytterligare 42 säsonger, kanske jag också kan utbrista, att landningarna
är enkla.

För att översätta siffrorna till realiteter:

42 år minst 25 besök varje år = 1050 besök minst.
Säg att jag startar och landar 3 gånger per besök.

Då har jag landat på Platån och Segeltorp 3150 gånger.

Resan med bil tur och retur Halmstad är 100 km.
Således har jag kört, om vi bara räknar kortaste vägen
1050 x 100 = 105000 km, eller 10500 mil…

Om det kostat ?
Sure, men jag har hela mitt huvud fullt av upplevelser också
som jag kan relatera tillbaka till !

Det hade jag aldrig fått framför en tv, dator eller Iphåne !

Om vi ska ta med lite mer statistik så kommer här:

Om vi beräknar att jag flugit 2 timmar i snitt per besök och
ofta var det längre pass, så ger det 2100 timmar i luften.

Låt oss förutsätta jag flyger med 90 km/timman i genomsnittlig
färdhastighet.

Sträckan jag flugit blir då 2100 x 90 = 189 000 km, eller
18900 mil.

Jordens omkrets vid ekvatorn är ca 40000 km.

Således har mina modeller flugit 4.7 eller nästan 5 varv runt
jorden vid ekvatorn.

Det är ju en bit.

Lite mer statistik:

Om vi förutsätter,  jag förbrukat 1000 mA per besök, så
blir min strömförbrukning i sändare och mottagare
2 x 1 x 1050 = 2100 A

Om vi för enkelhetens skull säger,  att strömmen kostar
1 kr/Kh inklusive nätavgifter, så har jag förbrukat
elenergi avsedd för min flygning för:

2100 x 1 = 2100 kronor.

Får nog sätta upp solcellerna…

SONY DSC

Så här såg det ut på Platån på HH idag.

SONY DSCEtt sinnrikt lås.

SONY DSC

Ja, ni ser att våren laddar upp…

SONY DSC

En kulle där jag tillbringat tusentals timmar under hangflygande.

SONY DSC

Ett fartyg har just lämnat Halmstad Angöringsboj..

SONY DSC

Enbär går fint att krydda brännvin med. Det blir lite ginsmak på det hela.

SONY DSC

Alla anlag till den kvist som ska växa ut finns här i knoppen.

SONY DSC

Undrar om det är arvet eller miljön, som får ett träd att växa så här ?

SONY DSC

Åter vid bilen, modellen inlastad igen. (hel)

SONY DSC

Här kommer några bilder i den miljön man hamna i,
om man som jag inte är expert på att landa…

SONY DSC

…inte direkt siden eller pappvänligt…

SONY DSC

…eller för den delen Oralightvänligt…

SONY DSC

Klorofyllen har gömt sig tillfälligt.

SONY DSC

Ser ut som ett tidigt medeltida slagvapen.

SONY DSC

…tänk er en sprygelvinge klädd med japonpapper som landar här…

SONY DSCEn feederbåt på väg till Bremerhafen i sin eviga loop mellan nordeuropeiska hamnar.

SONY DSC

En kniphona paddlar på nedanför Norrvikens Trädgårdar.

SONY DSC

…och kniphanarna stryker utanför…

SONY DSC

En koltrasthane. Gul näbb och gul ögonring.

Koltrasten Sveriges nationalfågel.

Jag tycker, vi skulle valt nötskrikan,
den hade passat dagens
Sverige bättre.

DCIM100GOPROEn modellflygare håller koll på modellen.

DCIM100GOPRODen enda isen att bryta vid HH.

 

Kategorier
Flygkameror - Teknik

A SUPERFAST DELIVERY FROM WWW.NIPON-SCOPE.COM

 

 

 How about beating this ?

 

 

 

 

P1000138

 

I just bought a scope from   http://www.nipon-scope.com/
and I received
the item after 4 days, which I certainly was happy with.

A couple of days later on the 1:st of February I ordered from the same
web store an adaptor for my cdr (Compact Digital Camera) enabling
my camera beeing connected to my newly arrived scope.

At 0810 on the 4:th of February my device was handed over to me
at my door !

First I did not beleive it, but this was the fact.

So I do recommend this company , they are fairly prized, they
can provide the goods in very short time and they are helpful!

This is what I bought:

 

P1000139

The T-adaptor

P1000140

This adaptor enables the camera beeing attached to the scope.

P1000147

The whole setup for digiscoping.

P1000492

The parcel arriving 0810 on the 4:th of February !

It was ordered from the webstore February 1:st !

P1000495This is what I got:

An adaptor for most compact digital cameras and GoPros.

This is no plastic crap !

Click the link to get to their web store:

http://www.nipon-scope.com/

Kategorier
Modellflyg teknik

TAPE FÖR ATT FÄSTA RODER

 

 

 

 

Jag har hittat det !

 

 

 

 

P1000153

 

Nästan alla roder på modeller idag är fästa med tape.

Undantaget är kompositvingar och skalamodeller.
Men vi som befinner oss under rubriken “Övriga”,
vi har tejpade roder.

Att tejpa ett roder på en modell är genialt. Det gjorde jag redan
på 70-talet på mina hangkärror med bra resultat.

Syftet med tejpen var att få:

Stabil upphängning

Tät skarv, så man hindrar strömning från undersida till ovansida
därmed skapande turbulens och skadligt motstånd.

Uthållig skarv mellan bärplan/roder.

Så här tejpar jag och väl antagligen de flesta:

Rengör roder och bärplan med aceton så allt fett och liknande
försvinner. Det gör att tejpen fäster ordentligt.

Sen applicerar jag tejpen på ovansidan på exempelvis skevrodret.
Roder med tejp sätts an mot vingen med en liten deflektion nedåt.
Den behöver inte vara stor, eftersom jag förutsätter, att du
differentierar dina utslag.

Sätt rodret dikt an mot vingens bakkant, där det ska hänga
och fäst tejpen mot vingens översida.
Var noga då du stryker ut tejpen, så du slipper rynkor.

Nästa steg är att vika upp rodret, så det vilar mot vingens
ovansida. Se till det ligger tätt an mot vingen.

Fäst sen en remsa tejp mot roderframkant/vingbakkant
och försäkra dig, att rodret sitter utan glipa till vingen.

Skär bort överflödig tejp och kolla hur rodret kan röra sig.

Det brukar bli mycket bra.

Fast en förutsättning är, att man har en tejp, som är av bra
kvalitet.

Använd inte 3M:s lite halvgenomskinliga tejp, den är för spröd
och kan spricka.

Nu kommer jag till pudelns kärna. Jag har av en otrolig händelse
hittat en perfekt tejp för roder. På en loppmarknad…

Ca 50 m på en rulle. 25 mm brett och med tre viktiga egenskaper:

Det är försett med ett mycket bra lim, så det sitter som berget.

Det är starkt.

Det tål upprepade rörelser.

Jag köpte en karta med rullar ganska billigt.

Om någon behöver en rulle,  kan jag nog köpa en karta till och
skicka en rulle, till den som behöver.

Här kommer bilder på ett för mig glädjande fynd:

 P1000155

Tejpen är tillverkad i Padova i Italien.

P1000156

Hur mycket på rullen…tja kan det vara 50 meter ? Räcker till några modeller.

P1000157

Tejpbredden är 25 mm.

Jo jag vet det finns speciell tejp att köpa för roder.

Men priset…jämfört med detta…